Vårt bortfall vid enkätundersökningen var mycket stort, utav 138 utskick inkom endast 8 användbara svar. Detta ger en svarsfrekvens på 5,78 %, vilket är långt under den mer förekommande svarsfrekvensen på ca 15 % vid enkätundersökningar (Denscombe sid 29).
Då 19 e-brev på enkätundersökningen kom tillbaka med svaret att personen inte var kunnig inom ämnet och därför inte ville/kunde svara på enkäten, så har ett snedvridet urval
uppkommit. Om dessa 19 respondenter kunnat besvara undersökningen så hade
svarsfrekvensen ökat till 19,56% vilket hade varit en högre svarsfrekvens än genomsnittet.
6.1.1 Internt bortfall
Av de 8 användbara svar som erhållits fanns dock ett internt bortfall avseende vissa frågor där någon av respondenterna ej har svarat alls eller att svaret inte kunnat användas då den saknar relevans i frågan. Detta medför att reliabiliteten för undersökningen blir ännu lägre. Det interna bortfallet avser ett uteblivet svar i fråga 3, ett uteblivet svar i fråga 8 trots att denna respondent svarat ja på fråga 6, ett uteblivet svar på fråga 10 då respondenten hänvisar till svaret i fråga 7 där svaret ej anses ha någon relevans i frågan. Tre uteblivna svar på fråga 11 då två respondenter ej har svarat alls och den tredje har hänvisat till svaret i fråga 7 där svaret återigen ej anses ha någon relevans (det är samma respondent som har hänvisat till fråga 7 på fråga 10 och 11).
6.2 Analys och resultat av empirin
Vid analys av empirin har fråga för fråga gåtts igenom, samt paralleller har dragits mellan svaren från intervjun och svaren från enkätundersökningen. Härunder följer en
sammanställning av de svar som har framkommit.
IFRS 3s påverkan på revisorns kontrollfunktion
• 5 av 8 personer från enkätundersökningen anser att revisorns kontrollfunktion har blivit mer komplicerad i och med införandet av IFRS 3. Detta överensstämmer med
vad redovisningsspecialisten Johan M Ericsson anser i frågan. En förklaring till att det blivit mer komplicerat är att fler immateriella tillgångar måste identifieras, vilket ställer högre krav på både revisorer och företagsledning. Detta har även lett till mer komplicerade beräkningar och att behovet av experthjälp har ökat.
IFRS 3s krav på identifiering
• Här ansåg ingen av respondenterna att kravet på identifiering av fler immateriella tillgångar har gjort det enklare att redovisa goodwill. Denna fråga besvarar
hypotes 2: IFRS 3s krav på identifiering förenklar redovisning av förvärvad goodwill. Svaren medför att hypotesen förkastas, vilket i sin tur leder till kritik mot valet av teori. Agentteorin kan alltså anses vara otillräcklig som teoretisk grund för hur revisorn skall kunna bedöma företagsledningens egna beräkningar som leder fram till storleken på goodwillposten.
IFRS 3 har gett tillförlitligare redovisning
• 5 av 8 personer anser att IFRS 3 har lett till tillförlitligare redovisning av goodwill. Detta sammanfaller med Johan M Ericssons åsikter i frågan, han menar att
tillförlitligheten är hög då den beräknas utifrån modeller som tas fram efter bästa förmåga. Detta ger svar på den första hypotesen: IFRS 3 ger tillförlitligare redovisning av förvärvad goodwill. ”The Efficient Market Theory” är således en acceptabel teori, vilket innebär att fullständig information kan anses råda och att de modeller som revisorerna använder nyttjas av alla på marknaden. Dessutom kan företagsledningen ej övervärdera goodwillposten enligt teorin, då alla företag har tillgång till samma information.
Skillnad mellan tidigare systematisk avskrivning och dagens nedskrivningsbehov
• Här råder delade meningar mellan respondenterna. Det som kommer fram är att vare sig företagsledningen anser att ett nedskrivningsbehov föreligger eller ej så påverkar det resultatet på ett sätt som tidigare systematisk avskrivning inte gjorde. Man menar att en stor nedskrivning får en mer djupgående effekt på resultatet än systematisk avskrivning. En sådan effekt på resultatet uppkommer även då goodwillposten är stor och då man anser att det inte föreligger något nedskrivningsbehov. Dock framkommer det av svaren att det finns en risk för att företagsledningen alltid kan motivera värdet
på goodwillposten, vilket i sin tur gör det svårt för revisorn att bedöma företagets nedskrivningstester.
• Bara en av respondenterna har uppgett erfarenhet av nedskrivningar men personen har inte upplevt att det påverkat företagen i någon större skala i de fallen. Detta kan ju tyda på att den rådande konjunktur som pågått sedan IFRS 3 infördes, har medfört att inga större nedskrivningar har varit aktuella.
Nedskrivningsbehov som säkrare bedömningskriterium
• 5 av 8 ansåg att detta är ett säkrare bedömningskriterium, resterande 3 ansåg att det var så till en viss del. Redovisningsspecialisten Johan M Ericsson ansåg att det är ett säkrare bedömningskriterium då det leder till ett mer aktuellt värde av goodwillposten. Här kan man dra paralleller till frågan om tillförlitligare redovisning av
goodwillposten då IFRS 3 är upphovet till rekommendationen IAS 36, Impairment of assets. Då respondenterna besvarat dels frågan om tillförlitligare redovisning och denna fråga på liknande positiva sätt kan man säga att även detta leder till att den första hypotesen ytterligare har besvarats.
Förväntningar på och resultat av IFRS 3
• De flesta hade inga förväntningar på IFRS 3, utan det som framkom var att
rekommendationen möjligtvis skulle ge en mer rättvisande bild. Johan M Ericsson uttryckte här att man redan visste vad som skulle komma att gälla. Dessutom så strävar de internationella regelverken efter att bli så likformiga som möjligt. Detta kan tyda på att yrkesverksamma personer får löpande information, vilket återigen leder till teorin om ”The Efficient Market Hypothesis”.
• Vad gällande resultatet av IFRS 3 så trodde de som svarade att det skulle ge en mer rättvisande bild, att kraven på identifiering skulle vara svåra att uppfylla för företagen till en början samt en person som trodde att företagen skulle ”må bättre” med