Båda skolornas våldsförebyggande arbete utgår från den modell som finns inom ART. På båda skolorna finns lärare med ART-kompetens. Social färdighets- träning finns som en förebyggande åtgärd för alla elever på båda skolorna, inte bara de utåtagerande och aggressiva. Metoden som bygger på bland annat
Banduras teori om modellinlärning, det vill säga att vi lär oss beteenden genom att observera andra stämmer väl överens med Pikas uppfattning att sociala handlingar måste tränas.
Att träna sociala färdigheter verkar ge resultat att döma av informanternas berättelser. Det är enligt Pikas just det arbetssätt som skolan bör fokusera på för att eleverna ska få en demokratisk fostran och lära sig att lösa konflikter på lika villkor. Våra informanter ger uttryck för att de märkt skillnader sedan det aktiva förebyggandet och värdegrundsarbetet påbörjades, bland annat genom ART som förebyggande åtgärd för alla elever. Eleverna på båda skolorna får öva upp sin kommunikationsförmåga genom att träna sociala färdigheter med ART och Smart. Skolsköterskan på miljonprogramsskolan har märkt att det kommer färre barn i konflikt till henne för att reda ut saker nu än innan det förebyggande arbetet startades. Det tyder på att eleverna har tagit till sig det de har fått träna på ART- lektionerna och på lektionerna i livskunskap. På båda skolorna arbetar man medvetet för att få värdegrundsarbetet att genomsyra hela skolans verksamhet vilket har gett positivt resultat enligt våra informanter. Att eleverna tränar sociala färdigheter är positivt enligt kuratorn på landsortsskolan, som framhåller att det är i mötet som värderingarna befästs och blir verkliga. Att läsa om socialt samspel i en bok är troligtvis inte alls lika verkningsfullt som att träna det genom rollspel eftersom det inte möjliggör att eleverna lär sig genom verkliga möten.
Att ersätta det förut inlärda dysfunktionella beteendet med ett alternativt beteende som fungerar bättre är det som utmärker kognitiv psykologi och beteendeterapi, vilket ART bygger på. Träning i sociala färdigheter erbjuder eleverna en chans att skaffa verktyg för att hantera konflikter på ett sätt som de kanske aldrig fått chansen att lära sig innan, beroende på att de inte haft några goda förebilder i sin omgivning. Att de inte kallar ART-lektionerna på miljonprogramsskolan för ART utan för Smart är bland annat för att barnen är för små för att föra moraliska reso- nemang, som är den tredje delen av ART. Behovet av att träna grundläggande sociala färdigheter, som är en del av ART, verkar vara väldigt stort på den skolan och är det eleverna framför allt behöver träna på. En bidragande orsak till det kan vara att en del av föräldrarna helt enkelt inte orkar engagera sig riktigt beroende att de är så socialt belastade, vilket skolsköterskan påpekar, bland annat genom arbetslöshet och svårigheter med språket.
Båda skolorna uppger att de har rastvaktsystem. Vi uppfattar att lärarna på båda skolorna ser värdet i att möta eleverna utanför lektionstid och att detta skapar kontakt och en relation som inte uppstår i undervisningssituationen. Detta kan
hänföras till Heinemanns teori om betydelsen av rastvaktens förhållningssätt och möjlighet att påverka det gruppdynamiska spelet bland eleverna.
Alla informanterna förmedlar att det finns ett behov av att arbeta med
värdegrunden. På miljonprogramsskolan uttrycker man behovet av värdegrunds- arbete starkare än på landsortsskolan. Detta för att slippa att göra ständiga ”brandkårsuttryckningar” som rektorn där beskriver det. På båda skolorna uppfattar vi att informanterna menar att det finns för lite tid avsatt för det förebyggande arbetet. De två rektorerna uttrycker båda att skolan har ett ansvar för elevernas sociala fostran, och att det är ett ansvar som delas med samhället i stort men framför allt med föräldrarna. Vi uppfattar att de är väl införstådda med vad läroplanen säger om att verksamheten ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Båda rektorerna uttalar att de tycker att det är viktigt att skolan har tydliga regler för hur skolan ska förebygga och bemöta våldssituationer och att det finns en handlingsplan upprättad som beskriver hur personalen ska agera när våld uppstår. Detta är i enlighet med Skolverkets allmänna råd för arbetet med att främja likabehandling och för att motverka diskriminering och annan kränkande behandling.
Det råder också enighet mellan de två skolorna om att det är viktigt att all personal ställer sig bakom regler och normer som ska förmedlas till eleverna. En enad front bland skolans personal är viktig för att barnen ska ta till sig normer och värderingar, vilket stämmer överens med innehållet i whole school approach- begreppet. Skolsköterskan i miljonprogramsskolan uttrycker att om inte läraren är engagerad och tycker det är roligt att ha lektion i livskunskap så tycker inte eleverna det heller. I landsortsskolan finns anslaget ord som förknippas med ART; trygghet, ärlighet, empati och så vidare i skolans korridorer och allmänna utrym- men. Detta uppfattar vi som budskap som alla på skolan står bakom. Informan- terna på båda skolorna anser att personalen på skolan har en betydelsefull roll som vuxenförebild och modell för eleverna. Det är viktigt att det finns vuxna som anger vilka regler som ska gälla och som sätter gränser, detta är en uppfattning som båda skolorna lever upp till och anammar och kan sammanfattas genom det uttalande rektorn på miljonprogramsskolan gör i intervjun där hon säger att ”en lärare ska ha ett demokratiskt arbetssätt, samtidigt som man ska vara en tydlig vuxen och kunna sätta gränser för eleverna”. Uttalandet stämmer väl överens med de fyra framgångsfaktorer Olweus framhåller som väsentliga i skolans arbete för att förebygga våld. Det är också betydelsefullt ur aspekten att göra handlingar legitima. Det är personalen i skolan som klargör vad som är tillåtet eller inte. När det gäller vilken form av våld som informanterna upplever som vanligast förekommande är det de verbala kränkningarna. Detta gäller båda skolorna och bekräftar det som skolverkets rapport visar. Elever i miljonprogramskolan och i landsortsskolan använder ett språk med många könsanknutna, nedlåtande ord. Även ord som DAMP, CP och andra bokstavsbenämningar förekommer. Vi som tillhör en något äldre generation förfäras nog överlag över hur lättvindigt ord som ”hora” och ”knulla” används av ungdomar idag. Ungdomarna ser på dessa ord på ett annat sett nu eftersom de inte längre har den innebörd de hade för bara tio år sedan. Anledningen till det kan vara inflytande från vissa andra språk där det är vanligare att man använder den typen av ord som svärord i kränkande och ned- låtande syfte. Det kan också bero på, tror några av informanterna, hur språket i media och hur kommunikationen som sker via Internet ser ut. Det har skett en
40 betydelseglidning hos vissa ord. Skolverket uttrycker detta fenomen som att de språkliga normerna är i rörelse.
Anledningar till att våldssituationer uppstår ser förhållandevis olika ut på de båda skolorna. Det finns en stor skillnad i etnisk sammansättning mellan de två
skolorna. Skolan i miljonprogramsområdet har uteslutande barn med invandrar- bakgrund och skolan i landsorten har en elevsammansättning som är homogent svensk. Den skillnaden gör att problematiken hos de olika skolorna skiljer sig åt på olika sätt. Konflikter uppstår ofta på grund av språkliga missförstånd och kulturkrockar i miljonprogramskolan. Barnen i miljonprogramsskolan har
föräldrar som kommer från andra kulturer vilket innebär att de normer de fått lära sig hemma ibland krockar med normerna som förmedlas i den svenska skolan. Det medför att barnen kommer att hamna mittemellan två olika värdesystem vilket kan ge upphov till förvirring för barnen. Läraren på miljonprogramsskolan berättar om att många av elevernas föräldrar har en negativ bild av Sverige och att de överför dessa åsikter till barnen, vilket resulterar i att de blir negativt inställda till den svenska kulturen och allt vad den innebär. Denna situation bäddar för att eleverna i miljonprogramsområdet känner utanförskap. En känsla av sammanhang är viktig för att må bra, att känna att tillvaron är hanterbar, begriplig och menings- full vilket KASAM-begreppet innebär. Förändringarna i samhället i stort avspeg- lar sig i skolan. Människor kommer hit från andra länder med erfarenheter och upplevelser som vi inte är vana vid att ta hand om, till exempel PTSD, post- traumatiskt stressyndrom, efter att ha upplevt krig och hårda fängelsestraff med tortyr. Många har mist delar av sin familj och hela sitt hem när de kommer till Sverige. Det finns många som behöver hjälp med att bearbeta de svåra upplevel- ser de har med sig när de kommer till Sverige. Det är viktigt att skolan arbetar för att alla barn ska känna sig delaktiga. Känslan av utanförskap påverkar barnen negativt såtillvida att de inte känner sig motiverade att gå ut skolan med godkända betyg. Det finns en risk att de inte känner att det finns någon mening med att anpassa sig till svenska normer och förhållanden. Förutsättningen för att motivera barn är tydliga regler i skolan som all personal ställer sig bakom. Detta blir ännu viktigare när det gäller barn med invandrarbakgrund som i många fall slits mellan olika värdesystem. Deras chanser i det svenska samhället ökar sannolikt om de tagit del av och vant sig vid svenska normer redan i skolan. Det är en av skolans uppgifter att ge alla elever en social fostran i demokratisk anda. Det innebär att skolpersonalen bör förmedla en icke-hierarkisk syn på fostran, där alla individer har lika stor rätt att uttala sig och bli hörda.
De kulturella missförstånden finns inte på landsortsskolan. Konflikterna där startar, enligt rektorn, ofta genom att någon ”skojar”, vilket sedan utvecklas till ett riktigt bråk. Enligt läraren på landsortsskolan förekommer det att upprinnelsen till en konflikt är att någon blir kränkt via chattprogram på Internet och att denna kränkning sedan föranleder att en våldssituation uppstår när man står öga mot öga med varandra i skolan. Men skillnaderna ligger inte bara på det kulturella planet, den kanske viktigaste skillnaden ligger på det socioekonomiska planet, med hög arbetslöshet och en känsla av svek från det nya landets sida som smittar av sig på barnens uppfattning. Detta är i överensstämmelse med hur Cederblad beskriver aggression som en reaktion på besvikelser man upplever i livet. Det bekräftas även av resultatet i Skolverkets kartläggning av kränkande beteende i skolan att elever med låg socioekonomisk status är mer kritiska till skolans arbetssätt.
Kuratorn på landsortskolan uttrycker att barnen är mer pressade idag än förr på grund av att skolan är mer prestationsinriktad och krävande. Han säger att barn ibland får ta ett större ansvar än vad de egentligen är mogna för. Det verkar som att det ställs krav på att barnen ska bli vuxna snabbare nu än förr. Du ska tidigare i livet än förr skapa din egen identitet. Individen betonas starkare nu i det post- moderna samhället. Det ställs krav på unga att de tidigt ska profilera sina intressen genom att göra sina val på inriktning i skolan, vilket kan leda till stress eftersom valmöjligheterna har ökat väsentligt på senare år vad gäller utbildningsvägar och andra möjligheter att ta sig fram i livet. Detta kan ha samband med att attityden till barn har förändrats i Sverige – förr var lärarna auktoritära och barnen skulle sitta tysta i sina bänkar. Nu har barnen, som rektorn på miljonprogramsskolan uttrycker det, ett eget värde och är i centrum på ett helt annat sätt än tidigare. Barnen är vana att få uppmärksamhet och att vuxna lyssnar på dem, vilket kan ha till följd att man lägger större ansvar på barnen. Denna attityd medför också att det ställs helt andra krav på skolan än förr då barnen var vana vid hård disciplin i skolan.
Lärarna behöver tydliga arbetsformer och metoder för att arbeta på ett strukturerat sätt med eleverna. Det finns en enighet om att stöd och fortbildning behövs för att lärarna ska kunna vidareutveckla sitt arbete med värdegrunden på skolorna. Detta kan sättas i samband med Pikas uppfattning att lärarna har en central roll i arbetet att skapa en god skolmiljö. Flera av informanterna efterlyser mer inslag i lärar- utbildningen som på allvar förbereder de nyutbildade lärarna för verkligheten i skolan. Skolsköterskan på miljonprogramsskolan berättar att vissa lärare kände det som en belastning att behöva arbeta med livskunskap i början, vilket också läraren på samma skola uttrycker. Helst skulle hon vilja att hon och eleverna kunde ägna sig uteslutande åt skolämnena. Ändå känner hon att det är nödvändigt att ägna tid åt Smart och livskunskap och att det ger resultat. Skolsköterskan poängterar att lärarna efter att ha arbetat med livskunskapen en tid känner att de blir engagerade och att det är ett meningsfullt arbete.
Sammanfattning
Vi har funnit att båda skolorna arbetar för att förebygga våld och disciplinproblem enligt modeller som har sin grund inom ART, men att skolornas specifika
arbetssätt skiljer sig åt. På miljonprogramsskolan måste pedagoger och annan skolpersonal arbeta i stor omfattning för att lyckas nå fram i kommunikationen med elever och föräldrar. På landsortsskolan finns inte det språkliga och kulturella hindret även om det också där kan uppstå svårigheter i kontakterna med eleverna och deras föräldrar. Enligt vår uppfattning är det för miljonprogramsskolan en förutsättning med ett aktivt värdegrundsarbete där alla på skolan är delaktiga för att kunna genomföra en framgångsrik undervisning. På landsortsskolan har det inte lika stor betydelse, där arbetar man med en homogent svensk personal-, elev- och föräldragrupp som inte kommer från olika kulturer och inte skiljer sig åt vad gäller värderingar och synsätt. Vi har fått insikt i att det är betydelsefullt att människor kommunicerar och samspelar med varandra på lika villkor och där- igenom undviker att våld och konflikter uppstår. Därför har det stor betydelse att det finns tydliga regler och rutiner för hur alla ska bete sig och förhålla sig till varandra på skolan. Vi har också fått förståelse för hur angeläget det är att alla, personal, elever och föräldrar, är delaktiga när policydokument upprättas.
42 Att en våldssituation inträffar på skolan kan bero på olika orsaker. Oftast är det någon form av kränkning av en elev från en annan. Denna kränkning kan vara digital, verbal och ibland fysisk. En digital kränkning kan i ett senare skede leda till att fysiskt våld uppstår, när parterna träffas öga mot öga. Ibland kan en handling som är avsedd som ett skämt upplevas som en kränkning av den som blivit utsatt och därigenom framkalla en våldssituation. Våldet i skolan tar sig många olika former, vår uppfattning är att det bland eleverna idag inte uppfattas som särskilt allvarligt att kränka varandra verbalt, det sker dagligen i form av tilltal med bland annat könsord. Barn som har det svårt och som har blivit utsatta för våld och kränkningar av familjemedlemmar, tar ibland kontrollen över sina upplevelser genom att utsätta andra får våld och kränkningar. Att slå till kan vara ett sätt att hävda sig, i en situation av underlägsenhet och förvirring över att inte förstå vad som förväntas. Vi har fått insikt i att våldet i skolan är mångfacetterat och att varje situation måste bedömas utifrån många aspekter. Våld är aldrig OK, oavsett om vi kan förstå orsakerna till att det uppstår.
Vi kan konstatera att det går att arbeta framgångsrikt i det förebyggande arbetet mot våld. Genom att tydligt visa eleverna vad ett gott och bra beteende innebär och att träna det, både i undervisningssituationer och på lektionsfri tid leder detta till tryggare och lugnare elever. I det förebyggande arbetet, och i värdegrunds- arbetet som helhet, har vi fått förståelse för hur betydelsefullt det är att alla, både personal och elever, förhåller sig enligt de värderingar som befästs i dokument. Papper och policys har inget värde i sig, det är i de dagliga mötena mellan människor på skolan de ska avspegla sig.
Slutdiskussion
Upplevelser man bär med sig från skoltiden väger tungt senare i livet och de utgör en viktig faktor som kommer att forma ens personlighet. I skolan blir vi satta i grupper och klasser med barn som vi kanske aldrig annars skulle valt att umgås med. Vi sätts in i ett socialt sammanhang där vi måste lära oss att samspela och konkurrera med de andra eleverna. Därför är det viktigt att skolan tar sin uppgift både på det kunskapsmässiga och det sociala planet på allvar. Blir skolan en trygg och stimulerande plats för alla elever att tillbringa sin tid på medför det positiv inverkan på samhället i stort. En skola som ser till att varenda elev blir sedd och respekterad uppmuntrar till att vi utvecklas till harmoniska människor som känner att de är en del av samhället och kan påverka det. En skola som däremot blundar för mobbning och respektlöst beteende reproducerar ett inhumant samhälle som tillåter att individer slås ut. Skolan är en viktig plats som bär på stora möjligheter för att samhället ska utvecklas i human riktning.
Alla elever har inte samma förutsättningar att tillgodogöra sig innehållet i skolan och sättet det förmedlas på. Akademikerfamiljer har en studietradition som förs vidare till barnen i familjen, vilket gör att steget inte blir långt för dem att gå vidare till högre studier efter grundskolan. Skolan är inrättad efter dessa studie- vana elevers sätt att fungera i sin inlärning inte minst när det gäller språket som pedagogerna använder i skolan. De har försprång redan innan de börjar i årskurs ett jämfört med dem som är uppvuxna med föräldrar som inte har någon studie- tradition. När det handlar om sociala färdigheter kommer barn som inte växer upp i studievan medelklassmiljö lätt på efterkälke i skolan.
Det hör till vanligheterna att båda föräldrar arbetar och att det inte finns hemma när barnen kommer hem från skolan. Ofta, åtminstone i svenska familjer, arbetar båda föräldrar heltid, vilket var ovanligt för tjugo år sedan. Skolsköterskan påpekar att detta har förändrats mycket under de trettio åren hon har jobbat. Pengar har många ganska gott om eftersom båda föräldrarna yrkesarbetar, men det är på bekostnad av tid för barnen. Följden av att föräldrarna inte träffar sina barn lika mycket som tidigare är att de har fått ett allt lägre inflytande över sina barns sociala uppfostran. Många olika människor har ansvaret för barnens sociala fostran och om inte personal inom förskola och skola är överens om regler och normer så blir det svårt för barnen att veta vad som gäller. Att komma överens om samma värdegrund att arbeta utefter underlättar både för personal och barn inom skolan. Om man inte är överens om en gemensam värdegrund finns risken att barnen söker sina förebilder på annat håll, såsom i den egna kompiskretsen eller dokusåpastjärnor och andra mediapersonligheter, vilket läraren i landsortsskolan antyder är en betydande del i elevernas livsvärld. Det finns en risk att avsaknaden av goda vuxna förebilder ersätts av dokusåpastjärnor som agerar förnedrande mot varandra.
Föräldrar är viktiga förebilder för sina barn, men det är inte självklart att man som förälder ser sin betydelse i barnens socialisation i dagens samhälle. Ungas sätt att umgås idag genom internet skiljer sig radikalt från föräldragenerationens
umgängesmönster. All digital kommunikation ungdomar emellan kan upplevas som en konkurrens till det traditionella sättet att umgås, vilket kan inge en osäkerhet hos föräldrar eftersom de inte känner till så mycket om barnens förehavanden. Barnens livsvärld kan kännas fjärran från föräldrarnas, vilket kan försvåra kommunikationen mellan dem. Föräldrar kan ibland behöva stöd för att inse sin vikt i rollen som fostrare och förebild, för att våga vara den viktiga förebilden för sina barn som de bör vara, vilket också Olweus betonar. Skolan