Våld i skolan - en studie över hur två skolor arbetar för att förebygga våld och disciplinproblem, Violence in school - a study of how two schools

Hälsa och samhälle Maj 2007

SASP

Våld i skolan

EN STUDIE ÖVER HUR TVÅ SKOLOR ARBETAR FÖR ATT FÖREBYGGA VÅLD OCH DISCIPLINPROBLEM

ELISABETH NAUMANN SUSANNE SJUNNESON

C-uppsats Malmö högskola

Socialt arbete Hälsa och samhälle

SASPVT04 205 06 Malmö

Maj 2007 e-post:

2

Våld i skolan

En studie över hur två skolor arbetar för att förebygga

våld och disciplinproblem

Elisabeth Naumann

Susanne Sjunneson

Susanne Sjunneson & Elisabeth Naumann ”Våld i skolan – en studie över hur två skolor arbetar för att förebygga våld och disciplinproblem”,

”

Violence in school – a study of how two schools work to prevent violence and disciplinary problems” C-uppsats Socionomprogrammet – socialpedagogisk inriktning, 10 poäng. Malmö Högskola, Hälsa och Samhälle, 2007

Vi har i vår studie valt att undersöka hur två skolor med helt olika förutsättningar arbetar med att förebygga våldsproblematiken. Den ena skolan ligger i en

miljonprogramområde med hög arbetslöshet och utanförskap, men där det också finns människor som arbetar med stort engagemang för att möjliggöra en positiv utveckling för skolan och dess elever. Den andra skolan är en landsortsskola, som har sin egen problematik avseende våld och kränkningar som ofta förekommer i den tysta digitala världen och som allt mer blivit elevernas sätt att umgås på. Skilda former av våld är ett problem i båda skolorna. Det fysiska våldet uppstår ibland när knuffar och fysisk kontakt trappas upp och urartar. Många elever tillbringar en stor del av den skolfria tiden framför datorn. Via olika chattprogram umgås och kommunicerar eleverna med varandra och en kränkning via ett digitalt media kan vara lätt att utföra då det inte synliggörs via kroppsspråk och

ansiktsuttryck hur budskapet tas emot. De allra flesta skolor arbetar aktivt och engagerat för att komma till rätta med problemen, bland annat med ART, SET och livskunskap på schemat. Arbetsmodellerna man använder är oftast ett resultat av lokala erfarenheter och eldsjälars engagemang. Vi har kunnat konstatera i vår undersökning att det går att arbeta framgångsrikt med våldsproblematiken i skolorna och att detta arbete bygger på att ha en värdegrund som alla omfattar och omfattas av, pedagoger samt övrig personal på skolan, alla elever och där inte minst föräldrarna görs delaktiga.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning... 1 Förord ... 4 Inledning ... 5 Problemformulering... 5 Bakgrund ... 7 Definition av våld... 8 Fysiskt våld ... 9 Psykiskt våld ... 9 Verbalt våld... 9 Digitalt våld... 9

Våld som utövande av makt och kontroll ...10

Syfte och frågeställningar ...11

Metod ...11

Urval och alternativa undersökningsmetoder ...11

Genomförande...13

Etiska överväganden...13

Tidigare forskning ...14

Teorier om våld i skolan...16

Orsaker till våld i skolan...17

Skolans värdegrund ...18

Lärarens roll ...18

Föräldrarnas ansvar ...20

Aggression hos barn ...21

Hur förebygger man att våldssituationer uppstår i skolan? ...22

En gemensam policy...22

ART och kognitiv beteendeterapi...22

SET, Livskunskap och KASAM ...23

Rastvaktssystem ...24

Skolor som arbetar för att förebygga våld ...24

Genomgång av intervjumaterialet ...25

Miljonprogramskolan ...25

Landsortsskolan...31

Analys och resultat ...38

Sammanfattning ...41

Slutdiskussion ...42

Referenser...44

Litteratur ...44

Rapporter och myndighetsdokument...44

4

Förord

En uppsats som handlar om företeelser i skolans värld kommer inte till framför datorn enbart. Den skapas genom ett utbyte med människor som har kunskaper, erfarenheter och egna klokheter. Dessa pedagoger, sjuksköterskan, kuratorn och rektorerna som hjälpt oss i vårt arbete vill vi tacka här för att de på ett frikostigt och engagerat sätt delat med sig och gjort det möjligt för oss att förstå det ämne vi valt att studera i detta arbete. Detta hade inte varit möjligt utan den möjlighet de gav oss att besöka och själva skapa oss en bild av hur tillvaron ser ut för elever och personal på Miljonprogramskolan och Landsortsskolan. Vi vill också tacka vår handledare Margareta Cederberg för hennes professionalitet och ambition att hjälpa oss att göra det rätta.

Inledning

Skolfrågan har varit ett diskussionsämne under en längre tid. I media rapporteras om ökande oro och våld i skolans arbetsmiljö och det talas om en kris inom skolan. Vi får läsa om elever som slagit sin lärare, om elever som blivit mobbade under lång tid utan att lärare eller annan vuxen har ingripit och om flickor som dagligen erfar att bli kallade hora eller blir sextrakasserade på andra vis. Det råder en allmän oro över vad som egentligen håller på att hända med skolan. Den är ju en fråga som berör en väldigt stor del av befolkningen eftersom den faktiskt utgör en av de största arbetsplatserna i vårt land. Det är sällan man får ta del av några positiva nyheter från skolvärlden och många människor frågar sig om det görs något överhuvudtaget för att komma till rätta med disciplinproblemen. Vissa påstår att problemen med våld och trytande disciplin i skolan har ökat, andra påstår att det bara verkar så beroende på att problemen har lyfts fram mer i media på senaste tiden. En anledning till att vi uppfattar att våldet ökat i skolan är att fler incidenter uppmärksammas på grund av att de allt oftare leder till polisanmäl-ningar.

Hösten 2006 tillsattes en ny skolminister som tagit fasta på att något måste göras åt situationen i skolan och förespråkar till exempel återinförandet av betyg i uppförande, enligt gammal modell med auktoritära drag. Det återstår att se om gamla, beprövade metoder räcker till för att lösa problemen i skolan som den ser ut idag. I alla fall verkar det råda en enighet om att bra metoder efterlyses från skolpersonalens sida för att hantera konfliktsituationer i skolan och varje skola har ansvaret att upprätta en handlingsplan för att arbeta för en lugn och trygg skol-miljö. Det är däremot upp till varje enskild skola vilka metoder man väljer att arbeta efter för att förbättra situationen.

Regeringen har fattat ett beslut om att satsa 10 miljoner kronor om året fram till 2010 på att finna fungerande metoder för att komma tillrätta med våldsproble-matiken i skolorna. Metoderna ska vara dokumenterat fungerande eller forsk-ningsbaserade och effekterna skall vara systematiskt utvärderade. Stöd ska också ges för att ytterligare utvärdera de befintliga metoder som används i skolor idag. Målsättningen är att de metoder som används i skolorna ska vara utvärderade och kvalitetssäkrade.

Problemformulering

Problemformulering

Problemformulering

Problemformulering

Våld och disciplinproblem i skolans värld är vanligt förekommande utifrån den bild medierna ger oss. Åtta av tio storstadsskolor saknar metoder för att förebygga och hantera våld och hot visar en jätteinspektion som Arbetsmiljöverket gjorde nyligen (Arbetsmiljöverket, hemsida, 2006). Bara ett femtiotal av de 300 skolor som inspekterats i Stockholm, Göteborg och Malmö har dokumenterat och bedömt riskerna och utifrån dessa tagit fram rutiner och instruktioner för att minska och hantera denna typ av händelser. Alla skolor får nu som ett krav att göra riskbedömningar samt att fastställa vilka metoder och förhållningssätt man ska använda för att få en tryggare skola.

6 Våld och aggressioner är således ett tema som man måste brottas med ständigt i alla skolor. (Myndigheten för skolutveckling, hemsida, 2007). Både verbal aggression och fysiskt våld i olika former är vanligt förekommande och det finns ett tydligt könsmönster i utövandet. Elevernas tillvaro i skolan präglas i hög grad av könspraktiker, där det är pojkar som utsätter flickor och andra pojkar för vålds-handlingar. Våld och aggressioner sker mellan eleverna i olika situationer och på olika sätt, speciellt i korridoren under rast och i klassen före en lektion. Psykiskt våld förekommer då det är någon som aldrig blir vald när eleverna delar in sig i olika grupper, då det är någon de andra alltid skrattar åt och då det är någon som alltid är ensam på rasterna. En relativt ny form av våld sker digitalt via Internet, sms och mobiltelefoni. Digitalt våld utförs, till skillnad från andra våldsformer, på distans och oftast på fritiden. Det kan för vuxna vara svårare att upptäcka då de inte har full kontroll över vad barnen gör i sina datorer eller mobiltelefoner. Den senaste tidens uppgifter om våldet i skolan aktualiserar behovet av att göra de vuxnas ansvar tydligare. Rektor ska tillsammans med personal och elever arbeta för att motverka och förebygga att trakasserier, mobbning och våld förekommer. För att uppnå detta krävs det att personalen i skolan har bra metoder och vet vilka förhållningssätt som är framgångsrika för att motverka våld och aggressioner i skolan.

Dan Olweus, forskare inom området som sedan många år varit verksam i Norge, har urskiljt fyra framgångsfaktorer i skolans arbete för att förebygga våld (Olweus, 1991, s 89):

- en skolmiljö som är präglad av värme, intresse och engagemang från de vuxnas sida

- uttryckliga gränser mot icke-önskvärda beteenden

- tillämpning av någon form av sanktion mot dem som bryter mot reglerna, denna ska vara icke-fysisk och icke-fientlig

- vuxna som fungerar som auktoriteter i både hem och skola

De flesta skolor försöker komma till rätta med våld- och disciplinproblemen men arbetet bygger oftast på eldsjälar och inte på forskningsbaserade metoder. De flesta program och metoder som finns för att förebygga våld och trakasserier i skolan är inte utvärderade och vetenskapligt underbyggda när det gäller graden av hur framgångsrikt de fungerar.

Hur lärarna ser på verbal aggression och våld är betydelsefullt eftersom det bidrar till att göra vissa handlingar legitima och andra inte. Det är viktigt att personalen i skolan definierar begreppen och klargör vad man inte får göra mot varandra. För de som utsätts är det viktigt att ansvaret för arbetsmiljön i skolan är tydligt. Termen ”mobbning” används i dagligt språkbruk ofta om gärningar som är straffbelagda. Det kan röra sig om misshandel, förolämpning och i vissa fall om sexualbrott. Då dessa gärningar riktas mot barn, avfärdas de ofta som

”mobbning”, framförallt om de är utförda av andra barn. Detta är fallet trots att det rör sig om handlingar som i brottsbalken är definierade som brott

Bakgrund

Ordet ”skola” kommer från grekiskan och betyder ”fritid” eller ”rekreation” vilket berättar att synen på utbildning har förändrats till stor del (Giddens, 2003). Det var nästan uteslutande präster och andra religiösa ledare som till en början behärs-kade läs- och skrivkonsten och de studerade företrädesvis den heliga skriften. I det förindustriella samhället var undervisning bara till för de priviligierade som hade tid och pengar för att sysselsätta sig med studier och böcker var en kostsam och sällsynt företeelse för gemene man. Före industrialismens genombrott var den stora majoriteten av barn tvungna att delta i arbetet i hemmen och ute på åkrarna för familjens försörjning. Då den svenska folkskolan inrättades 1842 innebar det inte att skolan egentligen blev obligatorisk för alla. Det dröjde en bit in på 1900-talet innan det stora fler1900-talet av svenska barn fick gå i skolan. Idag står skolplikten inskriven i den svenska lagen, vilket betyder att alla barn, med undantag till exempel av barn som vistas på sjukhus längre tid, ska få undervisning i skolan. I vissa andra länder, exempelvis Danmark, finns inte denna lag, i stället finns det där en lag om undervisningsplikt. Det betyder att alla barn ska få undervisning, men det tillåts att undervisningen sker på annat ställe än i en skola, såsom i hemmet av föräldrarna.

Vår svenska skola i utgör en social plattform som är obligatorisk för alla barn från årskurs ett till och med nio. Den allmänna grundskolan har länge utgjort en social smältdegel för alla samhällsklasser utom de mest priviligierade familjerna som av tradition satt sina barn i finare privatskolor. För oss två socionomstudenter som skriver denna uppsats är det just skolans sociala dimension som är intressant. I skollagen står skrivet att skolan, förutom att ge eleverna kunskaper och färdig- heter även har uppgiften att främja deras ”harmoniska utveckling till ansvars- kännande människor och samhällsmedlemmar” (SFS 1985:1100). Skolan är intressant att studera eftersom den utgör en spegling av samhället i stort och följaktligen kan säga oss något om temperaturen i det rådande samhällsklimatet. Pedagogiken som används i skolan är resultat av strömningar inom forskning på området som i sin tur speglar skeenden i samhället på det politiska, ekonomiska och kulturella planet. Förändringar som sker i samhället kommer oundvikligen att ge eko i skolans värld. Det är en institution som, precis som samhället i övrigt, står under ständig förändring. Vi intresserar oss för hur skolan arbetar med att uppnå detta mål och vad det finns för sätt att arbeta för att uppnå en lugnare skola där alla elever och personal respekteras för de individer de är.

Skolan kan ses som en institution som har till uppgift att bekräfta och reproducera samhällsklasserna. Den har så att säga en ”dold” läroplan”, som författaren Ivan Illich kallar det, som går ut på att upprätthålla ett klassamhälle där varje barn får veta sin plats och lära sig att vara nöjda med den (Giddens, 2003). Illich kritiserar sambandet mellan utbildningens utveckling och den moderna ekonomins krav på disciplin och hierarki. Han påstår att skolan har som syfte att lära ut socialt accepterade färdigheter och att se till att fördela människor mellan olika yrkes- roller. Han anser att skolan har blivit en förmyndarorganisation genom att den är obligatorisk och präglar eleverna till passivt mottagande som innebär ett okritiskt accepterande av den rådande sociala ordningen genom den disciplin och styrning den utövar. Den obligatoriska skolan borde därför, enligt Illich, avskaffas och ersättas med vad han kallar pedagogiska strukturer som ger individerna frihet att själv bestämma vilka kunskaper de vill tillgodogöra sig och när de vill och

8 behöver göra det. Den franske sociologen Bordieu använder sig av begreppet kulturell reproduktion när han talar om att skolan tillsammans med andra sociala institutioner hjälper till att vidmakthålla sociala och ekonomiska orättvisor över generationerna. Han menar att skolan genom den dolda läroplanen förstärker variationen av kulturella värderingar och attityder.

I och med att skolan är obligatorisk bär den dock på stora möjligheter att inverka på hur individerna kommer att se samhället, varför de anser att det ser ut så och vilka möjligheter de känner att de har för att påverka det. Skolan skulle kunna vara en institution som utjämnar och överbryggar socioekonomiska och kulturella skillnader. Vi svenskar tillbringar nio år av vårt liv som elever i skolan under vår uppväxt och det är där vi formar vår första grundläggande världsbild. Det är en viktig tid i ens liv år då man är öppen och lägger grunden till den personlighet man har med sig ut i resten av sitt liv. Därför tycker vi att skolans sociala dimension är viktig att undersöka.

Definition av våld

I vårt arbete avser vi att undersöka förekomsten av våld i skolan. Vi har medvetet valt att använda begreppet våld, inte mobbing eller trakasserier, då vi upplever att ordet våld har en stark och tydlig innebörd som väcker reaktioner, ett synsätt vi hämtat från Isdal (Isdal, 2001). Våld i skolans värld benämns så gott som ute- slutande som mobbning oavsett vilken form våldet har. Vårt ställningstagande är, som vi tidigare nämnt, att allt våld ska benämnas med sitt rätta namn. Detta anser vi är synnerligen viktigt då vi upplever att våldet i skolan, liksom i samhället för övrigt, blir allt grövre och hänsynslösare. Det är också snarare regel än undantag att våldshändelser i skolan polisanmäls och då rubriceras i enlighet med rätts- systemets normer; våld, hot, trakasserier etcetera. Detta är avsett som ett förtyd- ligande av, att vi trots vår egen uppfattning när det gäller definitionerna av våld kontra mobbning, i stor utsträckning använder ordet mobbning i vårt arbete. Begreppet mobbning är vedertaget inom den litteratur som beskriver vålds- situationer i skolan. Vi tycker inte att våld ska förringas genom att benämnas på något annat sätt, vilket är vanligt när det avser situationer där barn och ungdomar skadar andra barn och ungdomar. Med våld menar vi både fysiskt våld såsom slag, sparkar, knuffar, dra i håret och psykiskt våld såsom att ignorera, frysa ut och håna någon med suckar, blickar och miner. Vi avser också att inkludera verbalt våld i vår undersökning, vilket kan innefatta ryktesspridning, hot, öknamn och nedsättande kommentarer.

Isdal (a a) beskriver två dimensioner av våld med olika syften, instrumentellt våld och expressivt våld. Instrumentellt våld avser en handling som syftar till att uppnå något, för att få något. Våldet blir här en rationell och målinriktad handling som förnuftsmässigt leder till att ett önskemål blir uppfyllt. Det expressiva våldet saknar rationalitet och förnuft och är en känsloreaktion som bygger på emotionell grund. Denna indelning kan leda till att våldshandlingar värderas på olika sätt och att det expressiva våldet försvaras genom att utövaren uppfattas ha blivit provoce-rad till sin våldshandling och således är helt eller delvis utan skuld.

Fysiskt våld

Fysiskt våld är handlingar som vållar någon annan person något ont, slag och sparkar, knuffar, nyp, drag i håret. Ibland förstärks våldshandlingarna genom att någon sorts vapen används.

Isdal anser att den enklaste definitionen av våld är ”våld är varje användande av fysisk makt för att skada andra”. Denna makt både smärtar, skadar, skrämmer och kränker. Fysiskt våld kan anses vara den mest primära formen av våld. Enbart hotet om att bli utsatt för fysiskt våld skapar fruktan och rädsla vilket ger effekter och därför används ofta inom andra våldsformer som psykiskt, verbalt och sexuellt våld. Våldshandlingar kan begränsas genom att benämnas med andra ord som inte lika starkt betonar att handlingen är felaktig. Syftet att bagatellisera eller till och med rättfärdiga våld leder till att våldet fortsätter (Isdal, 2001).

Psykiskt våld

I detta arbete hänför vi begreppet våld till något mer än en fysisk relationell handling mellan människor. Vi avser även psykiskt våld, vilket enligt Isdals definition avser ”att skada, skrämma eller kränka på alla sätt som inte är direkt fysiska till sin natur … ”. Isdal menar även att psykiskt våld kan användas för att styra eller få övertaget över andra människor med hjälp av maktutövning och en hotbild. Psykiskt våld kan utföras på olika sätt, genom direkta hot där utövaren direkt uttalar till en person vad som kommer att hända om någonting inte utförs eller om personen redan gjort något som inte var önskvärt. I detta sammanhang kan konstateras att hot är en vanlig företeelse i det dagliga livet, bland annat när vi talar om för våra barn vilka konsekvenser det medför att inte bete sig på önskvärt sätt i en given situation. Hot kan också vara indirekta och utföras genom att till exempel kroppen, rösten och blicken används. Det kan räcka med en blick för att förmedla ett budskap om en eventuell våldshandling och härigenom styra en annan människa. Degraderande och förödmjukande beteende i avsikt att såra eller kränka någon sker oftast genom ord eller uttryck. Då väljs de ord och uttryck som drabbar den utsatte allra hårdast. Degraderande och förödmjukande beteende kan även omfatta att håna och tillmäta en person negativa egenskaper. Syftet kan vara att få en utsatte att framstå som dålig och mindre värd (Isdal, 2001).

Verbalt våld

Verbalt våld förekommer inom de andra våldsformer som beskrivits ovan. Verbalt våld kan vara negativa handlingar i form av elaka ord och spridande av rykten men även obehagliga mejl och SMS (BRIS faktablad om mobbning, hemsida, 2007).

Digitalt våld

När vi definierar våldet i skolan så är detta någonting som pågår under skoltid eller på vägen till och från skolan. Digital våld sker oftast på fritiden efter skoltid. Det som benämns digital mobbning är en relativt ny företeelse och form av våld

10 som det ännu inte finns så mycket undersökningar och forskning om. I en

undersökning som gjorts i Storbritannien visar att digital mobbning sker genom sms, e-post och via mobiltelefonsamtal. Digital mobbning skiljer sig från traditionell mobbning genom att den inte alltid är av ”repetetiv art” men att ett enda e-postmeddelande kan spridas och mångfaldigas via Internet eller mobil- telefoni och på detta sätt nå många mottagare, vilket kan leda till stort lidande för den som blir kränkt. Digital mobbning är inte mer vanlig än traditionell mobbning men det förekommer oftare som enskilda kränkningar. Konflikter som har sin upprinnelse på nätet fortsätter när eleverna sedan möts i skolan. Det är lätt att göra en dum kommentar på en chattsida vilket sedan glömts bort men blir åter aktuell när skolveckan börjar. I den anförda undersökningen visade det sig också att det oftare var flickor som var utsatta. Svenska Lunarstorm har i en undersökning konstaterat att digital mobbning också förekommer där, vilket föranlett en kampanj ”skippa skitsnacket” som de genomför tillsammans med Friends (Myndigheten för skolutveckling, hemsida, 2007).

Våld som utövande av makt och kontroll

Våld kan också ses utifrån ett maktperspektiv där utövaren av våldet kräver kontroll över en annan persons liv och handlingar. Fors menar att den som utsätts för våld, enbart genom sin existens och sitt sätt att bete sig, aktiverar känslor hos utövaren som kan hänföras till att denne har egna erfarenheter av att bli kränkt och förnedrad. Utövaren har varit utlämnad i en situation som präglats av maktlöshet. Att känna hat och vrede från den som blir utsatt möjliggör för utövaren att hantera sin egen hjälplöshet genom att ta kontroll över offret. Denna form av projektion är en omedveten försvarsmekanism och orsakerna till våldet finns i detta

Syfte och frågeställningar

I vårt arbete avser vi att ta reda på hur man arbetar i två skolor, med vitt skilda kontexter, för att komma till rätta med våldsproblematik. Avsikten med valet av skolorna är att få en så fullödig bild som möjligt av hur problematiken med våld och disciplinproblem i skolan ser ut.

Vi vill undersöka vilka metoder och vilket förhållningssätt som används för att hantera och motverka att våldssituationer uppstår Vi vill också få insikt om vilken upplevelse lärare och kuratorer/skolsköterskor har om orsaker till att våld uppstår samt vilka metoder och förhållningssätt de anser som framgångsrika för att hantera dessa situationer.

Våra frågeställningar är:

- hur arbetar lärare, skolkurator, skolsköterska och rektor på de två skolorna för att förebygga och hantera våld och disciplinproblem?

- vad har lärare, skolkurator, skolsköterska och rektor för upplevelse av varför våld uppstår?

- upplever lärare, skolkurator, skolsköterska och rektor att deras sätt att arbeta är framgångsrikt?

Metod

Vi använde oss av kvalitativ intervju som huvudsaklig datainsamlingsmetod, förutom litteraturstudier för att underbygga vår studie teoretiskt. Intervjuerna utfördes med oss båda uppsatsskrivare närvarande då vi upplevde att det hade en positiv inverkan på vår tolkning och analys av resultatet. Det är mer givande att vara två då man intervjuar eftersom två personer lägger märke till mer än en.

Urval och alternativa undersökningsmetoder

Vårt sätt att välja informanter grundar sig på ett strategiskt urval, det vill säga vi vet på förhand att de skolor som vi valde att kontakta medvetet har börjat arbeta för att göra arbetsklimatet för både elever och personal lugnare och trivsammare. Att vi valde att intervjua lärare och kuratorer beror på att vi antog att de hade intressanta saker att berätta i frågan. Den kvalitativa intervjun är en metod som används för att utröna, upptäcka, förstå, lista ut egenskapen hos någonting (Starrin och Svensson, 1996). Eftersom vi i vår studie är intresserade av just detta när det gäller fenomenet konflikter i skolan så passade den kvalitativa intervjun som metod. Vem av lärarna i de olika skolornas personalgrupper som valde att ställa upp är antagligen de som har stort engagemang och gärna vill dela med sig av sina erfarenheter och tankegångar.

De två skolor vi valde ut för vår studie är belägna i områden som skiljer sig ganska mycket åt vilket ökar representativiteten i undersökningen och att

12 resultatet blir, åtminstone i viss utsträckning, generaliserbart. De speglar en större del av verkligheten i och med att de utgör ett relativt brett spektrum vad gäller elevsammansättning.

Skolorna som är med i vår undersökning valde vi dels utifrån förförståelsen om att de arbetar efter olika metoder för att åstadkomma ett bättre arbetsklimat på

respektive skolorna, dels också för att de ligger inom rimligt avstånd. En skola är belägen i mångkulturell storstadsmiljö och den andra i svensk etniskt homogen landsortsmiljö. Det gjorde det mer praktiskt genom att vi lätt kunde träffa inform-anterna och intervjua dem öga mot öga och dessutom inte behövde lägga någon längre tid på att ta oss till dem. De två skolorna var relevanta eftersom de har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med disciplinproblemen i skolan. Vi intervjuade tre personer från vardera av de två skolorna. Lärare, skolkurator och skolsköterska valdes som informanter då deras arbete innehåller mycket samspel med eleverna på skolan. Vi valde även att intervjua rektor då vi ansåg att det var intressant att få ett ledningsperspektiv på våra frågeställningar. Syftet med vår studie styrde valet av de personer vi kom att intervjua. Vi valde dessa för att vi antog att de hade den kunskap som vi var intresserade av för att kunna få svar på våra frågor gällande disciplin och våld i skolan. De kunde svara på om metoden som tagits i bruk för att stävja disciplinproblemen på just deras skola upplevs som framgångsrik eller inte, eftersom de tillbringar hela sin arbetsdag tillsammans med eleverna och därigenom har ett inifrånperspektiv på situationen, dock inte

självklart elevens utan sitt eget perspektiv utifrån yrkesrollen.

En alternativ urvalsmetod för att få svar på hur man arbetar med att förebygga våld på skolorna skulle kunna vara att intervjua elever i stället för eller utöver lärare och kuratorer. Detta hade säkert varit givande men då eleverna på skolorna inte är myndiga krävs skriftligt godkännande från vårdnadshavare och det kan innebära att vår undersökning skulle försinkats betydligt. Detta är en av anled- ningarna till att vi väljer att ta del av skolpersonalens syn på situationen. En annan datainsamlingsmetod som vi skulle kunnat använda oss av är enkäter. Då skulle vi fått ett kvantitativt sett större dataunderlag för att få svar på våra frågor, vilket kunde gett undersökningen en större validitet, om man varit ute efter att få svar på hur till exempel lärarna, som grupp, generellt tycker och tänker. Problemet som kan uppstå då är att det kan vara svårt att motivera människor till att ta sig tid att fylla i enkäten och att göra det så snart som möjligt så att resultatet kan bli klart i tid, vilket är viktigt när man gör en så pass liten och tidsbegränsad undersökning som denna. Om man skulle vilja ta reda på vad eleverna tycker genom en enkät så skulle samma problem uppstå som nämndes ovan gällande intervjuer med elever, det vill säga man skulle vara tvungen att skaffa god- kännande av elevernas föräldrar först. Annars hade det varit praktiskt att lämna ut enkäten i klassrummet då alla elever varit samlade och tid kunde avsättas för ifyllandet, förutsatt lärarens samtycke att använda en del lektionstid för ända- målet. En annan nackdel med enkäter är att de inte ger samma djuplodande svar som man har chans att få i en kvalitativ intervju, bland annat beroende på att det inte ges tillfälle till öppenhet hos intervjuaren som leder till följdfrågor.

Genomförande

Vi tänkte noga igenom vad vi vill ha ut av intervjuerna när vi utformade vår intervjuguide(se bilaga 1). Detta är viktigt för validitetens skull, det vill säga att vi verkligen undersökte det vi tänkte undersöka. Intervjuguiden använde vi sedan som stöd under intervjuerna och kompletterade den efterhand under databearbet- ningens gång. Vi utformade intervjuguiden så att vi formulerade några över-gripande huvudfrågor, som kom att utgöra temata, som kunde kompletteras med följdfrågor beroende på hur informanten svarade. Hur noggrant vi verkligen följde intervjuguiden berodde i huvudsak på informantens individuella sätt att svara på frågorna och vi var öppna för att intervjuerna inte alltid följde vår guide. Vi vinnlade oss om att utforma vår intervjuguide så att de frågor som vi ställde verkligen gav oss den information vi var intresserade av för att få bästa möjliga svar på våra forskningsfrågor. Att hålla tyst och lyssna på ett aktivt sätt är en förutsättning för att intervjun som metod får ett lyckat resultat; något vi kom att få praktisera under intervjuerna (Starrin och Svensson, 1996). Innan vi startade intervjun frågade vi informanten om det skulle gå bra att få återkomma med kompletterande frågor efteråt.

Alla intervjuerna spelades in på band och kommer att förstöras när under- sökningen är klar. Utöver det förde vi kompletterande anteckningar för att illustrera viktiga detaljer som skulle kunna vara viktiga i vår tolkning och analys av materialet. Intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplats, i rum på skolan där vi kunde sitta relativt ostört under intervjun. Informanternas sätt att berätta om sina erfarenheter påverkade i vilken ordning vi ställde våra frågor. Både informanternas och vår egen dagsform spelade säkert roll för hur intervjuerna förlöpte.

I analysarbetet har vi utgått från vår intervjuguide och kodat intervjusvaren utifrån huvudfrågorna. Därefter har vi tematiserat intervjusvaren och kopplat dem till våra frågeställningar. Vidare i analysarbetet har vi jämfört vilka grundläggande likheter och skillnader mellan de olika skolorna som förekommer samt knutit dem till de teorier vi funnit relevanta.

Etiska överväganden

Undersökningen gav inte upphov till några svåra etiska ställningstaganden. Vi finner inte att vi stått inför några etiska överväganden när vi utfört vår under- sökning, eftersom ämnet vi valt att studera inte är av någon känslig karaktär och frågorna handlade inte om enskilda exempel. Personerna som vi intervjuade har fått ge sitt samtycke skriftligen till att medverka i undersökningen. De har även blivit upplysta om alla inslag i undersökningen som kunnat tänkas påverka deras villighet att delta. De har även blivit informerade om att de har haft möjlighet att avbryta sin medverkan när som helst under undersökningens gång.

14

Tidigare forskning

Skolverket gjorde år 2002 i samverkan med Göteborgs Universitets enhet för tema värdegrundsforskning en omfattande kartläggning av kränkande beteende i skolan (Skolverket, 2002). Kartläggningen skedde på uppdrag av regeringen och det som undersöktes var all kränkande behandling i form av rasism, etnisk diskriminering, sexuella trakasserier, homofobi och könsrelaterad mobbning i skolan. Studien bestod av en enkätundersökning av 3400 elever ur årskurserna 5 och 8 i grund- skolan och gymnasieskolans andra årskurs i 148 skolor i 86 olika svenska kommuner. Även lärare och rektorer på de olika skolorna deltog i undersökning. Elevernas konkreta erfarenheter av kränkande behandling i skolan under det senaste året efterfrågades i enkäten.

De viktigaste resultaten var att mellan tre och sex procent av eleverna hade blivit utsatta för mobbning eller behandlats illa av andra elever i skolan. Däremot upp-gav mycket få att de själva deltagit i att behandla andra illa eller medverkat till mobbning av annan elev. Enligt undersökningen var den sociala miljön hårdast under de senare åren av grundskolan. Särskilt vanligt var det med otrevliga verbala uttryck om varandra, och då i synnerhet uttryck med könsanknytning. Anledningen till det är enligt författarna att de språkliga normerna bland eleverna är i rörelse. En tredjedel uppgav att det hade hänt att de blivit slagna det senaste året, men bara en procent hade blivit utsatta ofta. Pojkar är enligt enkätsvaren de som är mest aktiva i att behandla andra illa och allra mest aktiva är pojkar med utländsk bakgrund. Dessa var också de som i högst grad blev utsatta för att bli illa behandlade. Enligt undersökningen förekommer det mer kränkning och icketrivsel i skolor som har en stor social mångfald än på skolor som har hög homogenitet i elevsammansättningen. Socioekonomisk och etnisk bakgrund hade större betydelse bland de äldre eleverna. Elever från hem med lägre socioekonomisk status var mer kritiskt inställda till skolans arbetssätt än elever som kom från hem med högre socioekonomisk status. Enkätsvaren sade också att trivseln i skolan samvarierar med en hög vuxennärvaro och att det finns goda sociala nätverk. I slutsatsen betonas hur viktigt det är med aktiva skolledare för att varje skola aktivt ska arbeta med värdegrundsfrågorna. Förra året genomfördes en annan studie på uppdrag av Skolverket som heter ”Attityder till skolan 2006” (Skolverkets publikationer, 2006). I den studien fick 5000 elever och 2000 lärare i grund- och gymnasieskolan svara på frågor om trivseln i skolan. Fler elever och lärare anser att de har bra relationer med varandra. Andelen elever som tycker att det lätt att vända sig till sina lärare med problem har ökat jämfört med tidigare års

undersökningar. Det framgår av den att bråk och stök är ett stort problem i skolan men trots det trivs de flesta elever i skolan. Mer än varannan av eleverna i årskurs fyra till sex upplever bara ibland att det är arbetsro på lektionerna och 14 procent av de tillfrågade uppger att de störs av andra elever på de flesta eller alla

lektionerna. Av lärarna tycker åtta av tio att det råder arbetsro på de flesta lektionerna. Arbetsron i skolan har stor betydelse särskilt för de elever som har svårt att klara skolans mål. Rapporten visar också att det finns elever i alla

årskurser som känner sig mobbade eller på andra sätt kränkta och illa behandlade. Forskaren Dan Olweus har utifrån sina forskningsresultat arbetat fram ett

åtgärdsprogram som har syftet att användas för att förebygga mobbning inom skola (Olweus, 1991). Huvudmålen med åtgärdsprogrammet är att minska eller

helt förhindra mobbningsproblem som redan uppstått i och utanför skolan, samt att hindra att nya sådana problem uppkommer. I åtgärdsprogrammet ingår åtgärder på skolnivå, klassnivå och individnivå. Det innehåller bland annat komponenter som bättre rastvaktsystem, miljöutvecklingsgrupper för lärare, rollspel, inlärning genom samarbete och samtalsgrupper för föräldrar till mobbade respektive mobbande barn. En uppföljning gjordes efter att åtgärdsprogrammet tillämpats i några skolor. Den visar att förekomsten av mobbningsproblemen minskade med upp till 50 procent under de två åren efter införandet av program- met. Effekterna av åtgärdsprogrammet var starkare efter två år än efter ett år. Andra positiva effekter som påvisades var ett bättre socialt klimat i klassen, ökad trivsel och att vandalisering, skolk och snatteri minskade. Detta antimobbnings- program har börjat användas i skolor runtom i landet och går under benämningen ”Olweusprogrammet”.

Skol- och preventionsforskaren Terje Ogdens forskning visar att mellan 20 och 50 procent av lektionstiden ägnas åt oro och bråk på bekostnad av att eleverna får en effektiv inlärning (Folkhälsoinstitutets hemsida, fhi.se). Enligt honom har lärarens förmåga att leda klassen större betydelse för bra elevresultat än hög ämnes- kompetens. Han menar att fortbildning i ledarkompetens för lärarna skulle ge en ökad arbetsro och effektivitet i klassrummet. En undersökning med över 1000 elever i årskurs två visade att 18 procent av eleverna valdes bort av sina klass-kamrater. Främst valdes stökiga pojkar, de blygaste eleverna och elever med invandrarbakgrund bort. Ogden menar att skolan kan hjälpa dessa elever genom att införa socialt och emotionellt lärande på schemat.

Enligt en rapport som Miriam Eliasson och Ewa Menckel (2003) skrivit är både verbal aggression och fysiskt våld vanligt förekommande företeelser mellan elever. De två författarna gjorde en enkätundersökning en medelstor svensk kommun där drygt 1014 elever i årskurs sex och åtta och 61 lärare, som var deras klasslärare, fick svara på frågor som handlade om våld mellan elever. I under-sökningen framgår att skolan i hög grad präglas av könspraktiker där pojkar är de som utsätter flickor och andra pojkar. Resultatet visar att framför allt flickor och yngre elever tar mest illa vid sig av handlingarna. Ett annat resultat av under-sökningen är att verbal aggression och fysiskt våld ibland kan uppfattas som negativt och kränkande av eleverna men ibland som lek, skämt eller tecken på vänskap. Vad lärarna definierade som våld i enkätsvaren varierade från individ. Detta är betydelsefullt enligt författarna eftersom lärarnas sätt att se på våld bidrar till att göra vissa handlingar legitima och andra inte. De drar därför slutsatsen att det är nödvändigt att mer ingående studera elevers och skolpersonals menings-skapande kring verbal aggression och fysiskt våld i skolan.

I en avhandling vid Uppsala Universitet från 2006 tar Lisbeth Henricsson upp frågan om det finns fler barn med beteendeproblem nu än förr i tiden. Hon konstaterar att cirka 15 procent av alla barn har beteendeproblem. Dessa barn kan delas in i två kategorier som hon kallar ”warriors” och ”worriers”. Den första kategorin, de så kallade ”warriors”, består av barn som har ett utåtagerande beteende. Den andra, de så kallade ”worriers” är barn som är oroliga och inåtagerande. Hennes slutsats är att lärarna bör lära sig att sätta upp konkreta beteendemål, försöka ignorera felaktiga beteenden och uppmuntra bra beteenden mer.

16

Teorier om våld i skolan

I detta avsnitt beskriver vi utifrån den litteratur och de internetkällor vi använt för vårt arbete hur våldet i skolan ser ut. Mobbning förekommer på skolgården, i klassrum och korridorer och på väg till och från skolan (Skolverket, 2002).

Antagandet att mobbning oftast förekommer på väg till och från skolan är oriktigt. Det är dock lätt att tro att det är så eftersom det utanför skolan inte finns vuxna i samma utsträckning som kan ingripa. Mobbning sker oftast på platser inom skolan där det inte finns tillsyn av vuxna. Verbala aggressioner är nästan dubbelt så ofta förekommande som fysiskt våld.

Inom skolans värld benämns våldet oftast som mobbning. Anatol Pikas preciserar de kriterier eller betingelser han anser ska föreligga för att en företeelse ska definieras som mobbning (Pikas, 1989). Det första kriteriet han anger är att medvetet fysiskt och psykiskt våld föreligger i en mobbningssituation. Hit räknar han också uteslutning, förutsatt att det har ett demonstrativt syfte från en grupp. Andra kriterier är att våldet utövas av en grupp, det vill säga två eller flera personer och att den som utsätts är i underläge. Pikas menar vidare att våldet utövas icke-legitimt, det vill säga mot samhällets normer.

Olweus (1991) definition ser annorlunda ut såtillvida att han anser att mobbning även kan utföras av en enskild person. Han utvecklar därigenom begreppet mobbning från den grundläggande betydelsen i det engelska ordet ”mob” som avser en grupp av individer. Enligt denna definition föreligger mobbning då en person blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer vid upprepade tillfällen under en viss tid. Det kan också förekomma att det är en grupp som mobbas. I skolan är det oftast förekommande att en person blir utsatt av en större eller mindre grupp. Olweus (a a) menar att det måste finnas en obalans i styrkeförhållandet mellan mobbare och offer för att det ska kunna kallas mobbning, ett regelrätt slagsmål mellan två jämnstarka personer bör inte

benämnas mobbning. En mindre tydlig form av mobbning sker indirekt, då blir offret utfryst och isolerat från gemenskapen. Denna form av mobbning skiljer sig från den mobbning som sker genom öppna angrepp på offret. Enligt Skolverkets rapport (2002) är direkt mobbning är vanligare bland pojkar än bland flickor medan indirekt mobbning som till exempel ryktesspridning oftare förekommer bland flickor.

Heinemann (1987) beskriver skillnaderna mellan mellanindividuella uppgörelser och när en mobbgrupp ger sig på ett offer. Heinemann menar att känsloläget är annorlunda i en mobbningssituation och att spärren mot att använda fysiskt våld är mycket lägre än när en våldssituation uppstår mellan två elever. När spärren mot fysiskt våld har släppt hos båda eller den ena av eleverna, är ilskan mycket stark och en vuxens närvaro har föga inverkan. Däremot är en vuxens närvaro ett hinder för en mobbningsgrupp där det är den gruppdynamiska effekten som leder till grövre agerande som inte motsvarar det individuella känsloläget hos de elever som ingår i gruppen.

Orsaker till våld i skolan

Att börja i skolan, att få kamrater som väntar på en och att känna tillhörighet och gemenskap kan bli de mest glädjefulla upplevelserna på dagen. Men de kan också bli det motsatta. En del barn kommer tidigt i kontakt med andra barn som hotar, slår och kränker dem. Pikas beskriver resultaten av svar han fått av lärare på frågan om orsaker till mobbning. Två svar dominerar, det ena avser offrets yttre avvikelser och det andra gäller offrets personlighetsdrag. Han benämner detta ”tvåfaktorteorin” (Pikas, 1989). Enligt Olweus forskning är den enda yttre avvikelse som kan konstateras fysisk styrka. Denna skiljer sig mellan mobbare och mobboffer såtillvida att mobbare är fysiskt starkare än genomsnittet och offren är fysiskt svagare än genomsnittet. Enligt ovan nämnda forskning fanns det så kallade yttre avvikelser hos 75 % av kontrollgruppen, vilket betyder att nästan alla är avvikande på något sätt. Det är därför lätt att finna yttre avvikelser som förklaring på mobbning, vilket styrker denna förutfattade mening.

Den andra orsaken till att personer mobbas, enligt Pikas (1989) och som också enligt forskningen är det som kännetecknar mobboffret, är att de är tystlåtna och känsliga till sin personlighet. De känner sig ofta misslyckade och värderar sig själva negativt genom att tycka att de är dumma och inte ser bra ut. De känner sig ofta ensamma och övergivna i skolan. De är negativt inställda till våld och agerar inte provocerande eller retsamt. Olweus (1991) sammanfattar mobboffrets problematik med att deras passiva beteende förefaller signalera till omgivningen att de är rädda och misslyckade och inte vågar ge igen när de blir angripna. Pikas (a a) menar att det finns en annan typ av mobboffer som agerar provocerande vilket leder till att det blir spänt och irriterat kring dem. Dessa elever är allmänt oroliga och okoncentrerade.

De som mobbar kännetecknas, enligt Olweus (1991), av personer som är aggressiva mot kamrater och även mot vuxna, både lärare och föräldrar. Att mobbarna egentligen skulle vara ängsliga och osäkra under ytan finns det inga belägg för, trots att detta är en vanlig uppfattning. Denna slutsats avser mobbarna i egenskap av grupp, enstaka mobbare kan inte uteslutas vara både aggressiva och ängsliga. Gruppen av mobbare innefattar ibland personer som inte själva agerar utan är passiva medlöpare vilket kan bero på osäkerhet. Sammanfattningsvis kännetecknas mobbare, när det gäller pojkar, av fysisk styrka i kombination med ett aggressivt reaktionsmönster.

Mobbning är ofta ett gruppfenomen (Skolverket, 2002). I en mobbningssituation finns det fler aktörer än mobbare och offer. Att inte gripa in och försvara offret behöver inte bero på bristande empati utan motiveras främst genom att inte själv råka illa ut och bli ett offer. Att ”assistera” mobbaren kan vara en strategi att själv slippa bli mobbad. I sammanhang där flera personer deltar i mobbning kan elever som själva är osäkra och osjälvständiga, försöka hävda sig genom att efterlikna den som aktivt mobbar (Olweus, 1991). Personen som mobbar uppfattas som tuff, stark och orädd och blir härigenom en ”modell” för de svagare eleverna. En annan mekanism som träder in när en modell upplevs bli ”belönad” och som segrare över sitt offer, är att betraktarnas kontroll mot sina egna aggressiva beteenden försvagas och att de deltar i mobbningen. Ytterligare en omständighet som har betydelse när vanligtvis snälla och trevliga elever deltar i mobbning, är att känslan av eget ansvar minskar när de agerar i grupp. Även en förstärkning av synen på

18 mobboffret som ”värdelös” genom att denne ständigt utsätts för angrepp,

försvagar eventuella skuldkänslor hos mobbare.

Skolans värdegrund

Alla som arbetar inom den obligatoriska nioåriga skolan, förskola och på fritidshem har skyldighet att följa läroplanen, Lpo 94, som är en förordning som utfärdas av regeringen (Skolverkets hemsida, 2007). Där står det att skolans verksamhet skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. De som verkar inom skolan ska enligt läroplanen ”främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö”. Målet är enligt läroplanen att sträva efter att varje elev ska ”respektera andra människors egenvärde och förstå andras situation och utveckla en vilja att handla också med deras bästa för ögonen”. Riktlinjerna för alla som arbetar inom skolan ska vara att ”aktivt motverka trakasserier och förtryck av individer eller grupper” samt att ”visa respekt för den enskilda individen”. Läroplanen säger också att de som verkar inom skolan ska ”samarbeta med hemmen i elevernas fostran och därvid klargöra skolans normer och regler” samt att de ska ”hålla sig informerade om den enskilde elevens personliga situation och därvid iaktta respekt för elevens

integritet”.

Det statliga skolverket har inspektörer som fortlöpande utför kvalitetskontroller av hur varje enskild skola arbetar (Skolverkets hemsida, 2007). Inspektörerna

kontrollerar att skolorna håller en jämn standard över hela landet i sin verksamhet. Förutom att man kontrollerar standarden på kunskapsområdet kontrollerar man även att de enskilda skolorna uppnår att följa läroplanens riktlinjer på det sociala planet, bland annat med att arbeta fram en handlingsplan för hur skolan ska arbeta med sin värdegrund. Det så kallade ”Värdegrundsprojektet” var ett skolforms-övergripande utvecklingsprojekt som pågick 1999-2000 på initiativ av den

dåvarande skolministern. Målsättningen med projektet var att stödja och stimulera det lokala arbetet i skolor och kommuner med att omsätta värdegrunden i praktisk handling. Projektet gav upphov till en bok , ”Värdegrundsboken”, som handlar om vad som krävs för ett framgångsrikt värdegrundsarbete; vad det innebär och vilka principer det vilar på (Skolverkets hemsida, publikationer, 2007). Den är skriven på uppdrag av Utbildningsdepartementet och dess syfte är att den ska användas som stöd i samtal och diskussioner om värdegrunden inom skolverksamheten. I januari 2007 kom från Skolverket Allmänna råd om att verksamhet som omfattas av lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever årligen ska upprätta en likabehandlingsplan. Samma lag ställer också skärpta krav på att förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling och dessutom en skyldighet att utreda händelserna när det kommit till personalens kännedom att en elev blivit utsatt för trakasserier eller annan kränk-ande behandling. Dessa allmänna råd från Skolverket syftar till att ge stöd i arbetet med likabehandling av barn och elever (SKOLFS, 2007:7).

Lärarens roll

Personalen i skolan har en central roll när det gäller att skapa en god skolmiljö. Detta förutsätter att de är engagerade och tydligt markerar var gränserna går och

vänligt men bestämt tillrättavisar elever med oacceptabelt beteende (Skolverket, 2002).

I rapporten framhålles att lärare och annan skolpersonal är viktig när det gäller att motverka förekomsten av våld i skolan

- genom att tydligt visa att de är emot alla former av våld när de kommer i kontakt med sådana händelser, både i klassrummet och i andra delar av skolan

- lärare måste lyssna på elever som utsatts för våld och kunna agera enligt skolans policy (handlingsplan mot våld) när elever ber om hjälp

- lärare måste uppmuntra kamratskap och själv vara en god förebild genom att undvika att ha en alltför auktoritär och dominerande lärarroll

- lärare ska inspirera elever att aktivt ta avstånd från våldshandlingar och att uppmuntra dem att diskutera förekomsten av våld och hur detta ska motverkas

- lärare kan engagera elever i antimobbningskommittér och fungera som handledare.

Pikas (1989) beskriver tre grundroller som läraren har i det förebyggande arbetet mot våld och disciplinproblem, vilka är väl i överensstämmelse med Skolverkets uppfattning

- attitydbildaren, läraren kan använda sig av olika media; berättelser, filmer, teaterpjäser etcetera för att förstärka elevernas attityd mot våld. Läraren kan också föra diskussioner där han/hon på ett engagerat sätt och med inlevelse utvecklar tankar och känslor mot våld

- inskridaren, läraren går aktivt in och ingriper i en pågående konflikt eller våldssituation och tar itu med den direkt på plats, eller att när läraren får kännedom om att våld förekommit söker han upp förövare och offer och talar med dem

- fostraren av beteende innebär att arrangera övningar och/eller en serie samtal med enskilda efter en särskild metod.

Läraren kan enligt Pikas arbeta för att förebygga mobbning genom attitydbildande samtal och ibland även för att påverka en akut situation, detta gäller främst när det rör sig om yngre elever. Genom att diskutera i klassen kan läraren lyfta fram de elever som har starka attityder mot mobbning och med syfte att aktivera dessa att fördöma mobbning som uppstår nära inga vuxna är närvarande. Förutsättningarna för att attitydbildande samtal ska bli framgångsrika är en god personlig kontakt med varje elev i klassen. Det är också angeläget att attitydbildare är trovärdiga och att den information som används är korrekt.

När mobbningen är pågående är det svårt för läraren att stoppa denna med klassamtal. Läraren få här anta rollen som inskridare och stoppa den akuta våldssituationen som uppstått. Pikas (a a) menar här att finns det en god och upparbetad kontakt mellan lärare och elever kan lätt mobbningen stoppas med blickkontakt eller en icke-verbal signal, till exempel en kroppslig gest.

Det finns studier som visar att lärare inte ingriper (Skolverket, 2002). Detta kan bero på att lärare ofta är okunniga om eller inte känner till att mobbning

20 de inte vill bli inblandade eller uppfattar att det inte är lärarnas uppgift att stoppa mobbning. En orsak kan vara att man inte vill att skolan ska få dåligt rykte och att därför problemen negligeras.

Fors (1994) beskriver hur vuxna talar om att de är maktlösa och inte har någonting att sätta emot. Man saknar handlingskraft och metoder för att kunna korrigera barn som beter sig illa. Regler och normer för hur förhållningssättet mellan barn och vuxna ser ut förändras men ansvaret för att socialisera barnen finns alltid hos de vuxna (Skolverket, 2002).

Föräldrarnas ansvar

Elever som är involverade i destruktiva grupprocesser som mobbning har oftast inte kraft och förmåga att bryta från gruppnormen på egen hand. Risken att själv bli mobbad är för stor. Eleverna i gruppen kan ha insikt i den dynamik mobb-ningssituationen har och kan också vara medvetna om att det är gruppens normer som styr deras handlande. Ett exempel på detta är ett uttalande av en pojke som heter Joel i Zelma Fors bok (1994) ”Makt, maktlöshet, mobbning” ”Jag vill sluta reta henne, men det känns som att jag måste, för om jag inte retar henne säger dom att jag är dum”.

Det kan anses vara skolans huvudansvar att åtgärda förekomsten av mobbning men föräldrarnas möjligheter att påverka situationen ska inte undervärderas (Olweus, 1991). Föräldrarna bör tydliggöra för barnet att de ser allvarligt på mobbningen och inte accepterar ett sådant beteende från barnet. Om både hem och skola reagerar på att ett barn mobbar, ökar chanserna att barnet ändrar sitt beteende. Barn som är aggressiva och antisociala är en riskgrupp och kan, om inte det destruktiva beteendet bryts, utvecklas på ett negativt sätt med kriminalitet och missbruk som följd.

Även Fors (1994) menar att elever kan bryta mot gruppnormen genom att föräldrar aktivt griper in och stödjer sitt barn i att ta avstånd från mobbningen. Eleven kan då våga vara självständig och även hjälpa en elev som utsätts för mobbning, genom att relatera till det stöd han/hon själv har i sina föräldrar. Det är också av betydelse att föräldrarna försöker ta reda på vem deras barn umgås med och vad de gör. Genom att umgås med barnet och dess vänner får föräldrarna kännedom om hur barnets kompis-relationer ser ut. Denna gemenskap utvecklar också barn-föräldrarelationen till att bli mer tillitsfull och därigenom är också möjligheterna till att barnet lyssnar och tar till sig påverkan större (Olweus, 1991).

Det kan dock vara svårt för föräldrar att ha kunskap och överblick över vad som händer i skolsituationen (a a). Föräldrarnas möjligheter att påverka finns genom att de kan ställa frågor till skolans personal och därigenom uppmärksammar eventuella problem. Om föräldrar misstänker att deras barn blir mobbat bör de snarast kontakta skolan och få tillstånd ett samarbete kring problemet. Eftersom barn som mobbas oftast har dåligt självförtroende och inte är lika tuffa som sina kamrater, är det av betydelse att föräldrarna på olika sätt försöker stärka barnet. Detta kan ske genom att utveckla de talanger barnet har så att självförtroendet därigenom kan stärkas. Genom att delta i någon aktivitet kan barnet också komma

i kontakt med andra jämnåriga som inte har negativa uppfattningar om honom eller henne. Om barnet kan få en vän kan detta ha stor betydelse. Det kan också vara framgångsrikt att hjälpa barnet att ta kontakt med någon annan elev i skolan som också är ensam och inte har kamrater. Det är viktigt att inte ha en

”överbeskyddande” hållning som kan öka barnets isolering. Föräldrarna bör stödja barnet till att upprätta hållbara kontakter med jämnåriga och uppmuntra till aktiviteter utanför hemmet .

Barn som mobbas kan visa koncentrationssvårigheter, nervositet och få andra fysiska symptom i olika delar av kroppen (Cederblad, 1996). Skolprestationerna kan bli svagare och barnet kan visa tecken på trötthet och depression. Skolk och för sena ankomster till skolan på morgnarna kan vara tecken på att eleven försöker komma undan sina plågoandar.

Aggression hos barn

Aggressionsutbrott hos barn är naturliga och Cederblad (1996) betonar att det är viktigt att inte fördöma och skuldbelägga barnet för att det visar känslor.

Naturligtvis gäller detta så länge barnet inte skadar sig själv eller någon annan. Vid BUP-mottagningarna är den vanligast förekommande orsaken till att barn aktualiseras där, överdriven aggressivitet. Toleransen för aggressivitet är i vår kultur förhållandevis låg. Vi lever nära varandra i bostadsområden, i trafiken och inte minst i skolan. Barn med ett aggressivt beteende upplevs som mycket

störande för undervisningen. En del barn har förmåga att kontrollera impulser och affekter så att dessa släpps fram på ett socialt acceptabelt sätt men vissa barn saknar denna förmåga. En förklaringsmodell om aggressivitet är att det finns en medfödd aggressionsdrift. När många individer lever nära inpå varandra inom ett begränsat område uppstår ett stressmoment som ökar aggressivitetsladdningen. Människor behöver leva ut denna spänning och det kan ske genom fotbolls-matcher och liknande aktiviteter där en stor grupp kan skrika och vråla tillsammans. En annan teori menar att aggressivitet alltid är reaktion på

besvikelser. Cederblad menar vidare att alla människor utsätts för besvikelser i livet och att detta sker redan tidigt i spädbarnsstadiet. Aggressiva personer är enligt denna teori, sådana som utsatts för ett flertal starka besvikelser i anslutning till varandra. Det diskuteras ofta om barns aggressioner påverkas av TV, filmer och dataspel som innehåller våldsinslag. De studier som gjorts visar att barn som redan tidigare är aggressiva, väljer aggressivt orienterade program om de själva får välja. Barnen som tittade frekvent på våldsinriktade program visade själva ett mer våldsamt beteende i verkligheten gentemot kamrater. Barn lär sig genom att imitera och de kan även imitera det våld de ser på TV. Genom att se vålds-händelser i TV och i dataspel kan barn få en felaktig föreställning om att människor kan bli utsatta för kraftigt övervåld och ändå resa sig upp. Detta kan också leda till att barn blir avtrubbade och inte reagerar nämnvärt inför att se människor utsättas för våld. Även förmågan till inlevelse och medlidande blir nedsatt.

Det är viktigt att inse att aggressiva barn behöver hjälp (Nilzon, 2005). Barnet kan inte själv kontrollera de krafter som är impulsstyrda. Barn som hela tiden över-skrider gränserna för vad som är tillåtet bör uppmärksammas innan handlingarna tar sig alltför våldsamma dimensioner. Det är av stor betydelse att agera tidigt och

22 det finns en rad olika modeller och tekniker för hur man kan hjälpa barn som är impulsdrivna och aggressiva i skolan.

Hur förebygger man att våldssituationer uppstår i skolan?

Det finns ett flertal metoder att förebygga våldssituationer i skolan. Vi redogör i detta avsnitt för några vanligt förekommande metoder som vi anser är relevanta för vår studie.

En gemensam policy

En hypotes när det gäller att förebygga mobbning är att skolan har en helhetssyn på problemet, så kallad whole school approach (Skolverket, 2001). Detta innebär att skolpersonalen måste ta reda på hur problematiken ser ut på deras skola, utifrån elevernas, skolpersonalens och föräldrarnas perspektiv. Det är också viktigt att ha kunskaper om hur eleverna reagerar i en mobbningssituation, om de drar sig undan personer eller platser och om de söker hjälp. Det är betydelsefullt för skolan att känna till hur skolpersonalen agerar när de upptäcker mobbning. Likaså att veta hur föräldrar uppfattar problematiken och vad de anser att man bör göra. En policy bör upprättas utifrån de synpunkter och uppfattningar som

kommer skolan till del, denna ska innehålla en deklaration om allas rätt att inte bli utsatta för våld eller andra kränkningar, en definition av mobbning, ansvar att ingripa när någon blir utsatt för övergrepp, vilka åtgärder som vidtas när mobbning förekommer samt en plan för att utvärdera policyn och arbetssättet. Pikas (1989) slutsats är att skolans sociala fostran av eleverna ska fokusera på att träna elevernas kommunikationsförmåga för att konfliktlösning på lika villkor ska kunna uppstå. Det krävs mer än attitydpåverkan för att på lång sikt verka före-byggande. Demokratisk fostran sker genom att träna sociala handlingar där två eller flera samarbetar, är i konflikt eller förflyttar sig från det ena tillståndet till det andra. Pikas resonemang riktas också mot frågan om ”på vems villkor” fostran ska ske där ytterligheterna är lärarens/samhällets villkor kontra elevens villkor. För att nå en balans mellan ytterligheterna ska det finnas ett antal odiskutabla regler som är universella, till exempel de mänskliga fri- och rättigheterna.

ART och kognitiv beteendeterapi

ART är en multimodal metod som har utarbetats i USA av psykologerna Goldstein, Glick och Gibb (Goldstein med flera, 2000). Tillsammans skrev de boken ”ART: AGGRESSION REPLACEMENT TRAINING: En multimodal metod för att ge aggressiva barn och ungdomar sociala alternativ”. Boken fungerar som en handbok för ART-ledarna och innehåller teori och praktiska övningar.

Metoden bygger på kognitiv psykologi, bland annat Banduras teori om modell-inlärning som bygger på vår förmåga att lära oss beteenden genom att observera andra människor, alltså modeller, som fungerar som förebilder för vårt eget beteende. Föräldrar eller andra vuxna som vi har i vår närhet kommer ofta att bli de förebilder som vi tar efter när vi växer upp. Inom kognitiv psykologi intresserar man sig för människans tankeprocesser och hur tolkningarna av omvärlden sedan påverkar våra handlingar och vårt beteende. Att vi uppfattar en situation som ett problem eller inte, beror enligt kognitiv psykologi på våra inre tolkningar av

situationen. Inom kognitiv beteendeterapi, KBT, arbetar man med att ersätta dysfunktionella tanke- och beteendemönster med mer funktionella sådana (Bergmark och Oscarsson, 2000). Det krävs att de alternativa strategierna tränas in så att de efterhand blir en del av personens beteendemönster. Det kan ske på olika sätt beroende på vilken typ av beteende man avser att förändra. Är beteende-problemet av social art brukar det innebära social färdighetsträning som har som mål att förbättra både inter- och intrapersonella färdigheter. Det kan ske bland annat genom övning i kommunikation, problemlösning och att lära sig utnyttja stöd i sitt sociala kontaktnät.

ART är indelad i tre olika typer av träning: social färdighetsträning, ilske-kontrollträning och träning i moraliskt resonerande. Träningen innebär att ungdomarna lär sig alternativa, mer socialt accepterade sätt att hantera sociala situationer än dem de har lärt sig från början. Träningen bygger till stor del på att deltagarna får öva sig i de olika färdigheterna genom att spela rollspel som följs upp med återkoppling och självvärdering. För att bli certifierad ART-ledare krävs att man går en speciell utbildning, till exempel hos Ungart i Malmö som startade sin verksamhet 1997. ART-ledarna har själva gått igenom ett ART-program under sin utbildning. ART-verksamhet bedrivs idag bland annat på vissa skolor och inom socialförvaltningen för att komma till rätta med aggressivt beteende hos ungdomar.

SET, Livskunskap och KASAM

”Livsviktigt” är ett läromedel som utarbetats enligt SET-modellen av den svenska psykologen Birgitta Kimber (SET hemsida, 2007). SET står för ”social och emotionell träning” och är främst utformat för att passa barn på grundskolan. Det finns en bok för varje årskurs med illustrerade övningar som stimulerar barnen till att lära sig att resonera och att lösa problem genom dialoger, rollspel och grupp-arbeten. Lektionerna är ofta indelade i fyra delar; läraren visar först övningen, eleverna tränar på den, efter det diskuterar eleverna övningen i grupp och sist får de enskilt reflektera över vad de har gjort.

Läromedlet ”Livskunskap” riktar sig till elever på gymnasienivå (SET hemsida, 2007). Det innehåller underlag för 50 lektionstimmar med övningar som syftar till att ungdomarna ska utveckla sin sociala och emotionella kompetens. Övningarna är indelade i olika teman, som till exempel självkännedom, konflikthantering, droger och sex och samlevnad. Det bärande inslaget i detta material är tron på KASAM (”känslan av sammanhang”), som är det centrala begreppet inom det salutogena perspektivet vilket inriktar sig på att fokusera på faktorer som gör att vi känner välbefinnande och fungerar i vår vardag (Hansson & Cederblad, 1995). KASAM-begreppet betonar att människor mår bra när de känner begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i sin tillvaro. Förutsättningen för att vi ska må bra är enligt KASAM att vi begriper det som händer runtomkring oss, att vi har en förmåga att hantera de krav som ställs på oss och att vi känner att det finns en mening med tillvaron. Enligt det salutogena perspektivet finns det positiva omständigheter, så kallade skyddsfaktorer, som gör så att vi kan ta oss igenom svårigheter och motgångar i livet. Skyddsfaktorerna kan ligga på antingen familje- eller omgivningsnivå. Att ha en hög energi, självständighet, kreativitet, och känsla av att kunna påverka sin situation är exempel på skyddsfaktorer på individnivå. Skyddsfaktorer på familje- och omgivningsnivå kan bland annat vara att man har

24 förmågan att skapa tillitsfulla relationer, att man har en positiv

barn-föräldrarelation och att det finns tydliga regler i hemmet.

Rastvaktssystem

I Bergen har en undersökning genomförts som granskat sambandet mellan skolors rastvaktssystem och förekomsten av mobbning (Olweus, 1991). Det kunde

konstateras att det är av stor vikt att ett tillräckligt antal vuxna vistas ute bland eleverna på rasterna; ju fler lärare ute på rasterna desto mindre mobbning. Detta förutsätter att de vuxna som finns ute bland eleverna på rasterna också ingriper när de upptäcker mobbningssituationer eller misstänker att en sådan förekommer. Det är bättre att lägga sig i för ofta än för sällan. Att vuxna ingriper innebär en viktig markering, ”vi accepterar inte mobbning” och detta blir en signal till både mobbare och offer. Om en vuxen väljer att låta bli att ingripa blir detta ett tyst godkännande av ett felaktigt beteende och att mobbarna kan hålla på med detta utan att riskera några negativa konsekvenser. Mobbning sker ofta på platser i skolan som är skyddade från insyn, till exempel på toaletter, och är då svår att upptäcka (Skolverket, 2002). En vuxens närvaro på skolgården är ett effektivt hinder mot att mobbningssituationer uppstår, enligt Heinemann (1987), som beskriver hur han märkt att mobbningsbeteenden upphört tvärt när han närmat sig en situation på en skolgård. Han menar att rastvaktens roll inte enbart ska vara övervakande och passiv, utan deltagande och kommunicerande. När rastvakten går in i elevgruppen och fungerar mer som deltagare än observatör ges också stora möjligheter att påverka det gruppdynamiska spelet.

Skolor som arbetar för att förebygga våld

De två skolor vi valt att besöka och genomföra våra intervjuer på, har stora olikheter. Den ena skolan är belägen i ett miljonområde som byggdes i början av 1970-talet. Cirka 70 procent har utländsk bakgrund. De största

invandrar-grupperna kommer ursprungligen från Jugoslavien, Irak, Afghanistan, Libanon och Polen. Det är ett bostadsområde med flerfamiljshus till största delen tillhöriga allmännyttan. Arbetslösheten bland invånarna är hög och en femtedel av de boende i området uppbär socialbidrag. Drygt 40 procent var förvärvsarbetande i området år 2005. Två tredjedelar är bosatta inom kommunala hyresrätter, resten i bostadsrätter.

Den andra skolan vi besökt ligger på landsorten och har sina rötter redan från tidigt 1800-tal. Skolan är fortfarande belägen på sin ursprungliga plats, i utkanten av samhället som har cirka 700 invånare. I den kommun som samhället ligger i är den genomsnittliga inkomsten hos kommuninvånarna den nionde högsta i riket och ca 80 % förvärvsarbetar. 84 av kommunens cirka 12 000 hushåll uppbär socialbidrag. Den största andelen av bostäderna i kommunen är småhus med äganderätt och cirka en tiondel består av hyresrätter i flerfamiljshus varav 10 % ägs av allmännyttan.

Genomgång av intervjumaterialet Miljonprogramskolan

Miljonprogramskolan har elever från årskurs 0-6 med förskoleverksamhet, det vill säga den är en F6-skola med förskola. Skolan har ungefär 300 elever, uteslutande elever med invandrarbakgrund.

Skolan blev inspekterad av Skolverket 2004 (Skolverkets hemsida, inspektioner, 2007). De kunde konstatera att elevernas kunskapsnivå i svenska och engelska var hög, men elevernas resultat angående normer, värden och förhållningssätt inte var helt tillfredsställande. Det pågår ett omfattande arbete på skolan för att förmedla de normer och värden som uttrycks i läroplanen för den obligatoriska skolan. Inspektörsteamet bedömde att skolan hade ett tydligt pedagogiskt ledarskap och en levande pedagogisk diskussion. Däremot saknade skolan ett handlingsprogram för att förebygga och motverka alla former av kränkande behandling, vilket krävs enligt läroplanen. Arbetsplanen mot mobbning som hade upprättats av skolan hade enligt Skolverkets inspektörer ett för snävt tillämpningsområde och man ville särskilt uppmärksamma skolan på att arbetet med att förebygga och utveckla kränkande behandling även skall omfatta förhållandet mellan vuxen och elev. Metoderna man arbetar med på skolan är bland annat upprättande av samarbets-kontrakt med elever och föräldrar varje läsår, Smart-träning, som är en modifierad form av ART, för alla elever och schemalagd livskunskap. Det pågår även ett samarbete mellan öppenvårdscentrum och skolan i det så kallade ”nästan tonåring”-programmet som innebär livskunskap för fem-sexorna och ett SSP-samarbete - SSP-samarbete mellan skola, socialtjänst och polis. Skolan har en anti-mobbningsplan och en likabehandlingsplan är under bearbetning. Varje termin mäts trivseln på skolan genom att alla elever och personal i en trivselenkät. Skolan har en skolvärdinna och en egen skolsköterska som finns på skolan varje dag. Intervju med skolsköterska

Skolsköterskan beskriver hur skolan arbetar med samarbetskontrakt sedan många år. Barn, föräldrar och lärare går igenom skolans regler och annat som står i kontraktet vid sitt första möte. Det gäller alla elever från och med den obliga-toriska första årskursen och förnyas varje år i samband med att det är utveck-lingssamtal tillsammans med föräldrarna. Hon förklarar hur barnen är indelade i mentorsgrupper och undervisningsgrupper och att den lärare som är mentor för en grupp undervisar dem i livskunskap, som är schemalagt sedan i höstas två gånger i veckan. En lärare kan vara mentor för upp till 13 barn, men i regel har de lite färre barn. Innan var det upp till var och en av lärarna att arbeta med

värderings-övningar, som de fått utbildning i. Livskunskapen går som en röd tråd även genom andra lektioner, med andra barn i undervisningsgrupperna. Livskunskapen planerar lärarna tillsammans i sitt arbetslag, till exempel på temat känslor. Rektor och skolsköterska går igenom arbetslagens planering för varje gång. De större barnen har fått göra känsloböcker, de mindre läser ”grodanböckerna” och disku-terar kring dem. Man använder Birgitta Kimbers material ”Livsviktigt”. Då diskuterar man etik och moralfrågor, tränar till exempel på hur man ber om ursäkt och hur man ger någon beröm, ”lite som ART”. Det finns en bra handledning för lärarna, tycker hon. Från början upplevde lärarna detta med livskunskapen som en belastning, säger hon, men ”när det hade pågått ett tag kan man se glädjen i