Jag kommer att utgå från samma rubriker i detta avsnitt som resultatdelen är indelade i. Detta för att det ska vara enklare för läsaren att följa resonemanget. Syftet med arbetet var att problematisera begreppet utagerande barn och kartlägga pedagogers förhållningssätt och bemötande till de utagerade barnen. Vilka förebyggande metoder och arbetssätt finns för utagerade barn i skola. Vilken hjälp vill pedagoger ha av specialpedagog för att kunna stödja dessa barn?
De frågor som jag har haft i åtanke vid analysen av resultatet är: 1. Varför jag fick vissa svar samt vilka orsaker det kunde vara?
2. De svaren där skillnaderna var märkbara och de troliga orsakerna till detta.
3. De svar som förvånade mig efter den förförståelse som jag har och vilka de troliga orsakerna var till detta.
7.1 Utagerande barn
Alla intervjupersonerna hade liknande svar på vad utagerande barn var. De använde sig av olika uttryck för att beskriva barnen, de märktes, störde, och de kunde inte vara lagom. Det var barn som av olika anledningar störde undervisningen. En intervjupersons beskrivning av barnens beteende var att de använde sig av handling istället för ord. Intervjupersonerna beskrev barnen som impulsstyrda, de var oförutsägbara och gjorde inte det som förväntades av dem. Samtliga intervjupersoner gav ett intressant svar vilket innebar att det var övervägande pojkar som var utagerande. De menade att pojkar är mer fysiska. 7.2Orsaker
De svar jag fick av samtliga intervjupersoner var att bakgrunden och att hemmiljön hade stor betydelse. Otrygg och stressig miljö påverkade barnen framkom det av svaren från intervjupersonerna. De hade också liknande svar om att barnen hade någon form av inlärningssvårigheter. Barnen hade också svårt att koncentrera sig och svårt med det sociala ansåg pedagogerna. Skillnaden mellan pedagogerna och specialpedagogernas svar var att specialpedagogerna menade att det kunde finnas någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder vilket inte pedagogerna nämnde. Specialpedagogerna var även tveksamma till att skolans verksamhet anpassades till barnen på rätt sätt. Vilket inte framkom av pedagogernas svar. Samtliga intervjupersoner var överens om att de utagerande barnen hade dålig självbild och ofta hade misslyckats i skolan. Samtliga intervjupersoner ansåg det viktigt att barnen ställdes inför rätt krav efter deras egna förutsättningar. En specialpedagog och en pedagog beskrev barnen som lustbarn, de menade att barnen gjorde det som var intressant och som de kände för.
7.3 Bemötande och förhållningssätt
Samtliga intervjupersoner svarade liknande att de ansåg att ett gemensamt synsätt gentemot barnen både i skola och i hemmet var viktigt. Både pedagoger och specialpedagoger tyckte att en god relation var viktig och att ge barnen trygghet. Anpassad undervisning med god struktur och med gränssättning underlättade för barnens skolgång ansåg alla intervjupersoner. Samtliga pedagoger och specialpedagoger försökte förstärkta det positiva. De menade att ett positivt klimat gynnar alla. En pedagog gav ett intressant svar som skilde sig från de övriga genom att poängtera att bestraffning inte fungerade. Endast en pedagog försökte att inte hamna i maktkamp med barnen. Att förbereda och ligga steget före ansåg specialpedagogerna vara mycket viktigt. Jag är förvånad över att alla intervjupersoner var samstämmiga om att de tyckte att barnen var jobbiga och påfrestande. Samtidigt poängterade de att barnen var en utmaning och att de var intressanta. Samtliga intervjupersoner ansåg att det var viktigt att ha kunskap om de utagerande barnens beteende för att ha den förståelse som krävs i det dagliga arbetet. Hur klassen påverkas av de utagerande barnen var olika ansåg intervjupersonerna. Anledningen till att klassen påverkades berodde både på sammansättningen av gruppen, antal barn, antal vuxna och vilken erfarenhet pedagogerna hade. Resurstillgången var en av de faktorer som spelade stor roll ansåg alla intervjupersoner. Pedagogerna menade att pojkar hakar på i större utsträckning är flickor vilket inte specialpedagogerna nämnde. 7.4 Arbetssätt och metod
I arbetssätt och metod hade samtliga intervjupersoner många gemensamma tankar. Genom att anpassa barnens läromedel och skolgång utifrån deras egna förutsättningar och att ställa lagom krav. Både specialpedagoger och pedagoger upplevde att det underlättade för barnen om skolarbetet var intressant och motiverade barnen till arbete. Uppmuntran och beröm stärker barnen och de känner sig duktiga. Samtliga intervjupersoner var överens om att det var nödvändigt för de utagerande barnen att gå till en liten grupp eller till enskild undervisning. Barnen behövde bli sedda var flera av pedagogernas erfarenheter. Alla var samstämmiga i svaren vilket säkert berodde på att just detta arbetssätt fungerade. Pedagogerna ansåg sig ha för lite kunskap om utagerande barns beteende, de efterlyste mer kunskap för att kunna vägleda barnet på rätt sätt och undvika misslyckanden.
Alla pedagogerna hade hjälp av specialpedagog i stödteam. Det som jag tyckte var intressant var att pedagogerna var positiva till handledning. En tydligare överlämning mellan de olika stadierna önskades av alla intervjupersoner. Ett gemensamt synsätt på skolan skulle underlätta för barnen menade samtliga intervjupersoner. Alla intervjupersoner var överens om att hela arbetslaget behöver vara samstämmiga och sträva åt samma håll. Specialpedagogerna
gemensam helhetssyn från både hem och skola är viktigt berättade
specialpedagogerna. Att skolan har en begränsad ekonomi är ett hinder kom det fram hos flera pedagoger.
7.5 Förebyggande arbetssätt
Tid saknades för samtliga intervjupersoner och de förklarade det med att det tar lång tid att bygga upp förtroende och skapa goda relationer. En del av det förebyggande arbetet var att få mer förhandsinformation om barnen ansåg pedagogerna. Orsakerna till detta kan bero på att pedagogerna upplever stress och oro inför arbetet med dessa barn. Specialpedagogerna menade att eleverna var i sin klass när det fungerade. De åtgärder som fanns för barnen på skolorna var att de fick går ur klassrummet och komma till en lugn undervisningsmiljö var samtliga intervjupersoners svar.
Alla var eniga om att fortbildning ger ökad kunskap och förståelse. Med större kunskap och förståelse ökar möjligheten till ett bättre arbete. En pedagog var besviken på högskolan som inte förberedde lärarstudenterna tillräckligt inför de svårigheter som utagerande barn medför.
7.6 Specialpedagog
Det som förvånade mig var att alla intervjupersoner hade liknande syn på vad specialpedagogernas arbete innebar. Pedagogerna tyckte att specialpedagogen hade en viktig funktion. Både pedagoger och specialpedagoger var alla positiva till handledning. Det beror på att pedagogerna ofta hade kontakt med specialpedagogerna och att de fick det stöd som de behövde. De likheter som har framkommit ur intervjuerna är att det behövs mer specialpedagogiskt stöd både i klasserna och till pedagogerna ute på skolorna. Både pedagoger och specialpedagoger ansåg att barnen behöver god struktur, tydliga gränser och anpassad undervisning efter sina egna förutsättningar. Det som framkom ur intervjuerna var att pedagogerna tyckte att det var viktigt att specialpedagogerna höll sig uppdaterade i forskning och i arbete med elever både i och utanför klassrummet. Pedagogerna anser också att specialpedagogerna kan vara tillhjälp för att se till att resurser tilldelas rättvist. Det svar som skilde sig var att det skulle underlätta om de utagerande barnen hittades tidigt och att specialpedagogerna kunde hjälpa och ge barnen den stöttning som de behöver. Pedagogerna hade stora förväntningar på specialpedagogen eftersom de ansåg att de var experterna. Pedagogerna förväntade sig konkret handledning och även fortbildning av specialpedagoger. En pedagog ville gärna ha en specialpedagog nära tillhands på sin skola. Den specialpedagogen som arbetade på skolan tyckte att det var ett ensamt arbete och saknade ett bollplank.
barnen fick jag snarlika svar som det pedagogerna önskade. Varken
specialpedagogerna eller pedagogerna ansåg sig ha tillräckligt med kunskap. Samhällets och skolans krav har ändrats och de utagerande barnen ökar i antal. Det var intressant att både pedagoger och specialpedagoger ansåg sig ha för lite kunskap om de utagerande barnen.
7.7 Framtid
Det som förvånar mig är att nästan alla var positiva inför tanken på framtiden för barnen. Samtliga intervjupersoner svarade att med rätt hjälp i skolan såg framtiden ljus ut. En specialpedagog såg dessa barn som en tillgång för skolutvecklingen. En pedagog var dock orolig över att misslyckande i skolan påverkar barnen negativt. Det sätter djupa spår hos barnen. Hon menade också att det sitter många personer i våra fängelser som har misslyckats under sin skolgång. Om barnen inte får det stöd i skolan som de har rätt till finns det en risk till att de misslyckas.
8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION
I detta kapitel kommer först en sammanfattning av de viktigaste resultaten utifrån ställt syfte och frågeställningar. I diskussionskapitlet anknyter jag till litteraturstudier, teori och det jag kommer fram till som skulle underlätta för pedagoger i deras arbete med de utagerande barnen.
8. 1 Sammanfattning
Undersökningen är gjord med hjälp av sex stycken intervjuer. Tre av intervjupersonerna är pedagoger och den fjärde är speciallärare och de övriga specialpedagoger.
• Vilka förebyggande metoder och förhållningssätt använder sig pedagoger och specialpedagog av när de arbetar med barnen? • Vilken hjälp vill pedagoger ha av specialpedagog för att kunna stödja dessa barn?
• Vilken hjälp känner specialpedagoger att de kan ge pedagogerna och barnen?
Pedagogerna och specialpedagogerna efterlyste ett gemensamt synsätt gentemot barnen både i skolan och i hemmet. Alla intervjupersoner var överens om att en anpassad undervisning, god struktur och tydlig gränssättning behövdes. Att kunna bygga upp en god relation med barnet och skapa trygghet var också viktigt. Bestraffningar av olika slag fungerade inte bra utan det bästa var att förstärka det positiva och ge beröm.
Det underlättade för barnen om undervisningen gjordes intressant och motiverade barnen till arbete. Det var nödvändigt för barnen att gå till en liten grupp eller till enskild undervisning. Barnen hade ett stort behov av att bli sedda och bekräftade i allt de gjorde. För att hjälpa barnen på bästa sätt var alla intervjupersoner överens om att de behövde känna till bakgrunden om barnen. Specialpedagogen hade en mycket viktig roll ansåg pedagogerna. Pedagogerna var alla positiva till handledning. Specialpedagogen kunde lyfta fram barnet ur en annan synvinkel. De kunde hjälpa till med observationer i klassrummet, se till att resurser tillsattes. Pedagogerna förväntade sig konkreta tips om lämpliga läromedel och metoder. Specialpedagogerna skulle fungera som ett bollplank någon som lyssnade och förstod pedagogernas dilemman. Pedagogerna tyckte att det var viktigt att specialpedagogerna var uppdaterade i den senaste forskningen om de utagerande barnen.
Vid samma frågor till specialpedagogerna om vad de kunde erbjuda pedagogerna i arbetet med de utagerande barnen så stämde det väl överens med
vad pedagogerna svarade och vad de önskade. De tyckte dock själva att de inte
hade tillräckligt med kunskap om dessa barn. Jag upplevde att alla intervjupersoner var eldsjälar och beskrev barnen med värme.
8.2 Diskussion
8.2.1 Utagerande barn
Den förklaringen som litteraturen ger av vad utagerande barn är kommer även till viss del fram i intervjuerna. De utagerande barnen är lätta att beskriva enligt mina resultat och från litteraturen. Anledningen till svaren beror på att alla pedagoger mött de utagerande barnen i skolan någon gång. Det beror på att des- sa barn har ökat i antal och att samhälle och skola har utvecklats. Det framkommer både av pedagogernas svar och i likhet med Gillberg och Hellgren (2004) att de utagerande barnen är de som stör omgivningen. Det kan finnas en förklaring i det som Antonovsky (2005) beskriver genom att barnet måste ha en hög begriplighet av tillvaron för att förstå och hantera sin situation. Kan det vara så att de utagerande barnen inte förstår, att de tolkar sin omgivning annorlunda? Ingen av intervjupersonerna tog upp det som Jörgensen och Schreiner (2001) beskriver med fighterrelation där barnen utnyttjar de vuxnas skuldkänslor. Till viss del ser jag likheterna med de barnen som intervjupersonerna beskriver och med fighterrelationer. Barnen hittar pedagogernas svagheter och utnyttjar deras sårbarhet för att nå sitt mål, kanske för att motarbeta skolan eller lektionen. De ser ingen mening med att vara i skolan. Jag ser en likhet med Folkman (1998) som menar att barnen ständigt bedriver en kamp med sin omgivning. I intervjuerna framkommer det att barnen avbryter undervisningen och att de inte gör det som pedagogerna förväntar sig av dem. Nilzon (1999) och Johannessen (1997) beskriver hur barnen har svårigheter med att anpassa sig till skolan, de kan ha problem med impulskontroll och med koncentrationen. I resultatet fram- kommer det att barnen har svårigheter med just impulskontroll och att de har koncentrationssvårigheter. Det är lätt att som pedagog fastna i tanken att barnen inte lyder och att de förstör lektionen. Förstår verkligen barnen meningen med att vara där och samtidigt lyssna till något som kanske är helt ointressant. De personer som har en hög KASAM löser automatiskt för dem dessa problem (Antonovsky, 2005).
Mitt resultat överensstämmer med den förklaringen Wiking (1991) har på de utagerande barnen, genom att de använder sig av handlingar istället för ord. Det finns också likheter med det Stern (2003) beskriver att en negativ språkinlärning, vilket innebär att barnen agerar ut sina känslor istället för att använda språket. Vikten av hur vi upplever oss själva i relation till andra, är genom interaktion med omgivningen och användandet av språket vilket stämmer överens med mitt resultat (Havnesköld, 2002).
8.2.2 Orsaker
Flera av intervjupersonerna förklarade orsaken till utagerande barns beteende som att bakgrund och hemförhållande hade stor betydelse. Är det så att barns beteende speglar den frustration och stress som vårt nuvarande samhälle skapar? Wrangsjö (2000) och Henricsson (2006) menar att det troligen beror på någon ärftlig komponent men det skiftar från individ till individ. De barnen som har en otrygg anknytning har en högre riskfaktor vilket överensstämmer med mitt resultat.
Ogden (2003) menar att det är i mötet mellan barnet och miljön som problemen kan uppstå och det framkommer också i mitt resultat. Jag funderar på om verkligen lärmiljön anpassas i den utsträckning som dessa barn behöver det. Den sociala biten upplevs som svårt och att barnen har problem att koncentrera sig. Pedagogerna försöker tänka på att krav och förmåga ska stämma överens, men vet de vilka olika lärstilar och olika inlärningskanaler som barnen är i behov av? Kadesjö (2001) menar att de barn som har svårt att uppfatta och följa regler får inlärningsproblem. I mitt resultat beskriver intervjupersonerna barnen som att de redan har inlärningsproblem. Det kan bero på flera orsaker, kanske hur de vuxna uppfattar barnen och det kan bero helt på hur situationen är. Ett problem kan vara att barnens svårigheter att uppfatta de regler som styr socialt samspel väcker irritation hos omgivningen anser Widerlöv (2003).
I intervjuerna framkom även att barnets självförtroende var dåligt. Folkman (1998) menar att det går att öka barnens tillit och stärka deras självkänsla genom att undvika att fylla på med nya frustrationer vilket även framkom i min studie. Det som var intressant och förvånade mig var att de ansåg att barnen hade misslyckats i skolan och att de hade dålig självbild. Dålig självbild kan bero på att kraven inte överensstämde med deras förmåga. Självbilden påverkas av hur vi blir behandlade av andra människor. Det kan bero på att barnen inte har fått sin grundtrygghet tillfredsställd och kan bli otrygga och utagerade (Wiking, 1991). I likhet med mitt resultat menar Antonovsky (2005) och Stern (2003) att grundtryggheten är viktig för barnen. Det tidiga samspelet med nära omsorgspersoner har en grundläggande betydelse för barnets utveckling (Kinge, 2000). Kadesjö (2001) och Raundalen (1997) menar att det finns barn som utvecklar ett utagerande beteende med aggressivt trotsiga inslag i samarbetet med vuxna i sin omgivning. I samarbete med vissa vuxna kan de utagerande barnen vara helt immuna mot tillsägelser och gränsdragningar.
Specialpedagogerna hade en tanke om att det kunde finnas någon form av Neuropsykiatriskt funktionshinder. Det kan vara så att specialpedagogerna har en annan kunskap om neuropsykiatriskt funktionshinder. En annan intressant vinkling är att specialpedagogerna ser med andra ögon än pedagogerna. Som pedagog är det lätt att bli hemmablind över verksamheten i skolan. Kan det vara
så att specialpedagoger förknippar utagerande beteende med just
neuropsykiatriskt funktionshinder? Men man kan inte generalisera alla barn med utagerande beteende som om de har en diagnos. Naturligtvis kan det finnas barn som uppfyller de kriterier för en diagnos men det ska inte behövas för att skolan ska anpassa undervisningen och miljön enligt Danielsson och Liljeroth (2002). Ambitionen borde väl ändå vara att ge alla barn möjlighet till att utvecklas oberoende om de har en diagnos eller ej?
8.2.3 Bemötande och förhållningssätt
Sandén (2000) skriver i sin studie att skolan saknar resurser för att bemöta utagerande barn på rätt sätt. I resultatet framkommer det att både pedagoger och specialpedagoger inte anser sig ha tillräckligt med kunskap om de utagerande barnen. Normell (2004) poängterar också hur viktigt det är med pedagogens personliga kvaliteter. Pedagogen ska kunna skapa goda relationer med barnen. I resultatet beskrivs det hur viktigt en god relation är för arbetet med de utagerande barnen. Pedagogerna i min studie efterlyser en högre kompetens som de anser krävs för att kunna undervisa dessa barn i likhet med Ogden (2003). Min tanke varför de svarar så var för de tänker förbättra förutsättningarna för barnet och utveckla lärandet för alla. I intervjuerna framkom det hur viktigt det var för pedagogerna att förstärka det positiva. Greene (2003) och Barkley (1994) menar att positiv förstärkning fungerar på längre sikt och det går att använda uppmuntrande komplimanger. Danielsson och Liljeroth (2002) menar att samspelet som bygger på att barnen får möjlighet till att växa hör ihop med bemötandet. Det som jag tänker på är hur barnen bemöts för att ge den optimala möjligheten till utveckling. Ser vi till hela barnets tillvaro och fokuserar vi på det friska och det positiva? Alla barn är olika och därför är det viktigt att se till barnens bästa. Kimber (1993) menar att pedagogerna ska satsa på det som går att utveckla hos barnen. Orkar man som pedagog vara på alerten och skapa gyllene inlärningstillfällen?
I resultatet framkom att klassen påverkades olika beroende på hur stabil gruppen var och hur sammansättningen i klassen såg ut. Genom tydliga gränser god struktur och att vara konsekvent kan man som pedagog påverka klimatet i klassrummet. Samspelet och klimatet i klassrummet går att förändra enligt Steinberg (1993) och Åhs (1998). Ett gott inlärningsklimat där pedagogens in- ställning, intressanta uppgifter och metoder hjälper till att få en stabil grupp. Enligt Sundell och Forster (2005) visar pojkar beteendeproblem i högre frekvens än flickor. I resultatet beskrev pedagogen att flickor helt enkelt mognar tidigare än pojkar. Jag vet inte om det stämmer att flickor mognar tidigare eller om flickor helt enkelt visar sina beteendeproblem på ett annat sätt än pojkar.
utagerande barn. Elevernas individuella behov måste styra. För att ge barnen
adekvat stöd är det viktigt att se både deras möjligheter och resurser utan att bortse från svårigheterna. Läroplanen (Lpo 94, 2001) säger att undervisningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov och att skolan har ett särskilt ansvar för elever som har svårt att nå upp till målen.
I Sandéns (2000) studie framkommer att vissa elever mår bättre av att ha en