Analys och slutdiskussion

I vår analys och slutdiskussion har vi sammanställt svensklärarnas uppfattningar utifrån tre beskrivningskategorier. Dessa kategorier växte fram under arbetet med intervjuerna och är därmed inte bara ett resultat utan också en del av våra slutsatser och tankar sammankopplat med annan litteratur.

Beskrivningskategorierna är hämtade från Kirkpatriks och Cubans text ”Computer Make Kids Smarter – Right?”.

Policy makers and administrators seldom distinguish between calls for computers for the sake of ensuring that students are computer literate, calls for computers in the classroom for more and better learning via computers (that is, acquiring academic content and basic skills, higher order thinking skills such as analysis and problem solving), and calls for computers to alter the classroom’s social organization to make it more studentcentered.92

I sin text menar Kirkpatrik och Cuban att vi måste se till syftet med varför lärare väljer att använda digitala medier i sin undervisning. Därefter gör de en uppdelning i olika sätt att använda datorer i undervisningen. De tre olika sätt författarna uppmärksammar är att använda datorerna för att lära sig mer om dem som verktyg, för att få bättre och fler kunskaper och för att förändra klassrummets sociala organisation så att det blir mer elevcentrerat.

I och med att vi inte endast studerar datoranvändning utan digitala medier i stort kommer vi att förändra Kirkpatriks och Cubans tre kategorier så att de bättre stämmer överens med våra resultat. Istället för ordet dator kommer vi att använda ordet digitala medier. De tre beskrivningskategorier vi kommer att utgå från är således:

1. Att använda digitala medier för att eleverna ska kunna hantera dem som verktyg. 2. Att använda digitala medier för att uppnå pedagogiska vinster i form av fler och bättre

kunskaper.

3. Att använda digitala medier för att bryta klassrummets sociala struktur och göra klassrummet mer elevcentrerat och elevbaserat.

92

Kirkpatrick Heather & Cuban Larry. (1998)”Computers Make Kids Smarter—Right?” Technos 1998/ 7:2.

I vår analys av intervjuerna kan vi endast utgå från de uppfattningar lärarna har i samband med vad de säger under intervjun. Eftersom vad de säger under intervjun kan skilja sig från hur de arbetar och från hur de uppfattar digitala medier i en annan situation kan vi inte dra några generella slutsatser. Istället kan vi endast se intervjuerna i den kontext de förekommer i. Att uppmärksamma uppfattningar i ett samspel med andra faktorer är också en av fenomenografins huvudtankar.93 Vilken uppfattning lärarna har kring fenomenet digitala medier beror således på vilka de är och vilka erfarenheter de har. Individens tolkning är med andra ord inte slumpmässig. Istället är den beroende av vem individen är och har för erfarenheter.94 Eftersom vi inte har djupare kunskaper i vilka lärarna är kan vi dock endast utgå från ålder, kön och vilken skola de arbetar på.

7:1 Beskrivningskategori 1 – Verktyg

Av de åtta lärare vi har intervjuat placerar vi lärare nummer 2, 4 och 6 i kategori 1. Studien har således resulterat i att dessa lärare, i vår intervju, uppfattar medier som verktyg och använder digitala medier för att eleverna ska lära sig att hantera dem som verktyg. Alla lärare i kategori 1 uppfattar digitala medier och då främst datorer som oundvikligt. På så sätt har alla accepterat dem som en del av samhället och skolan. I lärare nummer 2: s fall blir det extra tydligt i och med att hennes elever har tillgång till varsin dator. Vad som skiljer lärarna i kategori 1 från övriga är därmed inte medvetenheten kring datorernas frammarsch i samhället. Istället skiljer sig lärarna i denna kategori från kategori 2 och 3 i sin uppfattning kring vad ett arbete med digitala medier innebär och kan resultera i. Att ta reda på lärarnas uppfattningar kring arbetet med digitala medier är också uppsatsens syfte och en fråga vi vill lyfta fram. Precis som Ingrid Carlgren och Ference Marton menar i Lärare av imorgon tycker vi nämligen att det är viktigt att förskjuta perspektivet i skolan från att vara en ”hur-kultur” till en ”vad- kultur.”95 Vad innebär det att arbeta med digitala medier? Vad innebär de nya tekniska förändringarna för skolan? Även då ”vad-frågan” är central i vår uppsats blir också ”hur-frågan” givetvis viktig eftersom lärarnas syfte dels är ett resultat av vad de digitala medierna innebär, dels resulterar i hur de använder dem. På så sätt menar vi att uppfattningarna kring vad digitala medier innebär också kan studeras genom lärarnas uttalande kring hur de använder dem.

93

Se bland annat Uljens (1989) och Marton & Booth (2000).

94

Uljens (1989). s. 21.

95

Lärarna i kategori 1 använder digitala medier mycket begränsat i sin undervisning. Eleverna konsumerar mer än producerar och precis som lärare nummer 4 och nummer 6 själva antyder blir arbetet mer att ”klipp och klistra” än att göra något nytt. Likaså överskuggar formen (datorn som redskap) innehållet och vad datorer ger för möjligheter i lärarnas uppfattningar kring digitala medier. Detta tyder på att lärarna inte känner sig avslappnade med verktygen. Om verktygen hade varit naturliga inslag för lärarna hade de förmodligen inte enbart betraktats som verktyg. Istället hade de tagits för givna och precis som Myndigheten för skolutveckling skriver i Digitala lärresurser – möjligheter och utmaningar för skolan kommer förmodligen det som av vissa upplevs som nyheter idag vara likt telefonens självklara existens imorgon.96

Lärarna i kategori 1 har också föreställningar kring vad de digitala medierna, främst datorerna, skall och inte skall användas till. Detta blir tydligt då lärarenummer 2 och 6 klagar på att eleverna använder datorerna till att spela och chatta på. Likaså menar lärare nummer 4 att lärare har olika förutsättningar för att arbeta med digitala medier beroende på vilket ämne de undervisar i. Kring detta menar hon att det inte är lika lätt för henne att använda digitala medier i svenskundervisningen då hon ska ha litteraturhistoria.” Men jag kan ju inte visa Strindbergs text Ett halvt ark papper på… alltså det blir ju larvigt.” Vad gäller lärares föreställningar om vad undervisningen bör innehålla och hur den bör genomföras menar Bergman att lärare är olika mycket styrda av de traditioner som finns i ett ämne. Att lärare är styrda av dessa traditioner leder också till, menar hon, att lärare inte utnyttjar ”det handlingsutrymme som styrdokumenten ger i valet av innehåll för olika elevgrupper utan erbjuder istället mer avancerade eller mer förenklade och reducerade varianter av samma innehåll till elever på olika program.”97 Varför lärarna väljer att forma sin undervisning som de gör beror därmed förmodligen inte på att de genom styrdokument känner sig tvungna. Istället är de styrda av de traditioner som finns och som avgör vad som skall respektive inte skall ske i skolan. Vad vi dock vill betona är vikten av att försöka utveckla skolan i takt med samhället och därmed också förändra den tradition ett ämne bär med sig. Annars riskerar skolan, precis som Bo Dahlbom uttrycker, bli en skola för skolan och inte en skola för livet. Vidare menar han också att ”barnen närmast blir institutionaliserade av skolan och egentligen lär sig mer om vad som är rätt och fel i skolans isolerade värld, men inte mycket om livet

96

Myndigheten för skolutveckling (2007), www.skolutveckling.se/publdb- portlet/fileDownload?publ_id=568&file=publication. Hämtad 2007-11-26.

97

utanför.”98 Likaså överensstämmer inte alltid den tradition lärare bygger sin uppfattning på med de uppfattningar eleverna har. Detta kan också resultera i att elevernas och lärarnas litterära repertoarer krockar och att, precis som Olin-Scheller kommer fram till i sin avhandling, ”Merparten av elevernas kunskap blir därför både osynlig och outnyttjad i klassrummet, vilket stundtals skapar såväl ilska som frustration.”99

Vad som går att konstatera utifrån lärarnas uppfattningar är att de applicerar digitala medier på sin redan invanda undervisning. Kring detta skriver Jedeskog att: ”Datorerna ses som ett inslag som skapar oro i sedan länge etablerade undervisningssituationer.”100 Utan att förändra innehållet i undervisningen blir därmed de digitala medierna mer hinder än resurser. Likaså upplevs de, för lärarna i kategori 1, i ett helhetsperspektiv, inte som särskilt positiva redskap. En anledning till det kan vara att införandet av digitala medier kräver nya sätt att tänka och nya arbetsformer och arbetsuppgifter och att lärarna då de inte förändrar sin undervisning i övrigt inte förstår nyttan med de digitala medierna utan endast ser dem som ett nödvändigt måste. Därmed stannar också datorerna vid att endast bli verktyg som egentligen skulle kunna bytas ut till vilket annat verktyg som helst. Lärares tendenser att ta till sig teknik på ett sätt som endast stödjer redan existerande undervisningsformer kommenterar också Cuban (2002). Vad Cuban menar och som vi tycker är viktigt betona är att tekniken inte kommer att försvinna, istället måste lärare vänja sig vid den och se den som en resurs.101

Varför lärarna har en skeptisk inställning till digitala medier kan givetvis också bero på en mängd andra saker. Kanske hade lärarna upplevt problem med digitala medier en kort tid innan intervjun, kanske tycker de att nackdelarna aldrig diskuteras. En anledning kan också givetvis vara att de upplever att svårigheterna med användandet av verktygen förstör och på så sätt tar mycket energi från undervisningen. Detta resulterar således i att lärarna istället väljer bort ”problemen” och därmed också medierna. Lärarnas attityder kring användandet hänger tydligt samman med att de sällan använder digitala medier. Vad som är intressant i detta avseende är att vårt resultat till viss del stämmer överens med vad E-learning Nordic 2006 har kommit fram till, då de skriver att: ”Lärare som inte upplever någon effekt av IT

98

KK-stiftelsen. (2007). ”Ska skolan överleva måste den vakna – nu!” Unga nätkulturer. Röster om nätet, framtiden, värderingar och lärande. Stig Roland Rask, Anders Kretz (red.). Stockholm, s. 23.

99 Olin-Scheller (2006). s. 236. 100 Jedeskog (1998). 101 Cuban (2002). s. 195.

känner sig inte säkra i förhållande till IT.”102 Eftersom vi aldrig frågade lärarna om de känner sig säkra i förhållande till ett arbete med digitala medier vet vi inte heller helt säkert hur de upplever i den frågan. Vad som dock tyder på en viss osäkerhet är det lärare nummer 4 berättar då hon dels beskriver sin frustration över att hämta laptopen dels över hur svårt det kan vara att använda digitala medier som verktyg i samband med presentationer. Liknande osäkerhet visar också lärare nummer 6 då hon säger att hon inte har ”bra erfarenheter av det”. Lärare nummer 2 verkar något mer trygg i sin användning av digitala medier. Därmed förekommer det inte samma typ av samband mellan osäkerhet och att se medierna som verktyg för lärare nummer 2 som för lärare nummer 4 och 6. Lärare nummer 2 antyder dock en viss osäkerhet då hon en gång säger att ”Alltså jag tycker att jag använder sådana saker rättså mycket, men dom kan ju tycka att jag är helt värdelös som att jag inte kan någonting om datorer och sådär”. Vad som också är intressant att notera kring detta är att lärare nummer 2 inte visar något större intresse för digitala medier mer än som verktyg för praktisk nytta. Föga intresse visar också lärare nummer 4 och 6 i och med att de inte har så många tankar kring hur digitala medier kommer att utvecklas i framtiden och i och med att de till stor del menar att de använder digitala medier (privat) för kommunikation, att hämta information och som ett verktyg för att skriva.

Vad gäller lärarnas osäkerhet och skepsis för digitala medier går det att koppla detta resultat till vad Staffan Hansson menar i Unga nätkulturer då han gör en koppling mellan boktryckarkonst och IT. Hansson menar att lärare reagerar mot digitala mediers intåg och mot förändringen för att de samtidigt ”tappar förmågan att ha kontroll över någonting”. Vidare menar han att: ”Likheterna med tidigare informationsrevolutioner är slående. Skolan är, liksom kyrkan i och med boktryckarkonstens intåg på väg att förlora kunskapsmonopolet.”103 Lärarnas oro hänger alltså förmodligen samman med att de upplever att eleverna i viss mån kan mer om den nya tekniken än vad de kan själva. Detta särskilt med tanke på att digitala medier främst betraktas som verktyg av lärarna. Vad vi tror är viktigt att betona i detta avseende och som Hansson kommenterar i Ung nätkultur är att lärare inte har till uppgift att vara teknikledare. ”Lärarens uppgift blir i stället att hjälpa eleven att hitta, granska och analysera kunskap och information.”104 Den uppgiften reflekterar inte lärarna i kategori 1 över. Istället blir den sociala delen, av vad vi vill kalla digital kompetens, helt överskuggad av

102

E-learning Nordic 2006.

103

KK-stiftelsen (2007), ”Boktryckarkonst och IT allt hänger samman”. Unga nätkulturer. Röster om nätet, framtiden, värderingar och lärande, Stig Roland Rask, Anders Kretz. Stockholm (red.), Stockholm, s. 18.

104

den tekniska delen. Detta kan i sin tur tyda på att lärarna i kategori 1 utifrån intervjuerna inte har digital kompetens.

Osäkerheten kring förändringar hänger också väl samman med tankar om den nya lärarrollen. Lärare nummer 2 menar att hennes roll som lärare i förhållande till digitala medier är att ta till sig ”nya grejer”. Härmed blir digitala medier återigen ett arbete med nya verktyg för lärare nummer 2. Lärare nummer 6 upplever ”den rasande snabba utvecklingen” som ett hot och vill ”hålla igen lite” och lärare nummer 4 talar om ”att inte döda intresset”. Gemensamt kring detta är att lärarna inte har några tankar kring vad utvecklingen kommer att ställa för nya krav på lärare. Istället redogör de för den lärarroll de redan har. Här skiljer sig dock lärare nummer 2 återigen något från de andra då hon menar att hon måste ta till sig ”nya grejer”. Vad vi dock saknar hos lärare nummer 2 i likhet med övriga två är tankar kring hur digitala medier kommer att påverka skolan såväl tekniskt som socialt. Precis som Hernwall uttrycker tror vi nämligen att:

Pedagoger behöver reflektera över den nya tekniken på samma sätt som man reflekterar över vad det innebär att vara läskunnig och vad det innebär att läsa. Framför allt är det viktigt att reflektera över frågan ”Vad kommer detta att leda till?”. Vilket samhälle är vi på väg in i?105

För att vi ska förstå lärarna och deras uppfattningar måste vi sätta in dem i ett sammanhang. Lärare nummer 2 arbetar på en skola där alla elever har tillgång till en varsin bärbar dator och Internet. Förmodligen påverkar det lärare nummer 2 och kanske är det också därför hon skiljer sig något från de två övriga i samma kategori. Vad som också kan påverka är att lärare 2 är relativt ung i jämförelse med övriga i samma kategori, likaså har hon inga problem med att använda datorn som ett verktyg. Lärare två är inte given i sin kategori. Tillskillnad från övriga visar hon en tendens att också intressera sig för den sociala delen av digital kompetens. Samtidigt förhåller sig lärare 2 till datorer som ett praktiskt verktyg. Varför hon inte har fler tankar kring digital media kan bero på att hon inte har något personligt intresse för tekniska nymodigheter. Privat använder hon digitala medier för arbete, information och kommunikation. Digitala medier har inget underhållningsvärde för henne. Kanske påverkar det användandet av digitala medier i hennes svenskundervisning då datorn, precis som för henne, används i egenskap av ett användbart verktyg.

105

KK-stiftelsen (2007). ”Digital kompetens är en förutsättning”. Unga nätkulturer. Röster om nätet, framtiden, värderingar och lärande, Stig Roland Rask, Anders Kretz. Stockholm (red.), Stockholm, s. 55.

Lärare nummer 4 och 6 är jämngamla och äldre än lärare 2. De tillhör en generation som har arbetat utan digitala medier en större del av sin arbetstid, vilket de också gärna betonar genom att hela tiden hänvisa till sin ålder i samband med uttalanden om bristande användning av digitala medier. Lärarna menar dessutom att de försöker bevara det gamla och den tradition där medier inte förekom i undervisningen utan då böcker var vanligare än film och Internet. Varför lärare 4 och 6 är något skeptiska till användandet av digitala medier tror vi är viktigt att förstå utifrån lärarnas ålder och tidigare sätt att undervisa. Vad som förstärker det är också att lärare 6 har en kunskapssyn som går att koppla till förmedlingspedagogik och som skiljer sig från övriga lärare. Att lärare 6 förmodligen stödjer förmedlingspedagogikens princip och ser kunskap som ett paket hon kan ge till eleverna påverkar förmodligen hennes arbete med digitala medier så till vida att det endast blir ett arbete som går ut på att lära sig mer om verktyg. Kanske hade lärare 6 sett andra möjligheter med användandet av digitala medier om hon trodde att eleverna konstruerar sin egen kunskap utifrån egna erfarenheter. Då hade kanske datorn och Internet blivit mer än ett verktyg. Lärare 4 och 6 upplever digitala medier som omständliga och inte naturliga inslag i undervisningen. De digitala medierna får stort utrymme som verktyg och blir kanske på grund av att de inte fullt ut är begripliga för lärarna en påtaglig nyhet för lärarna. Till skillnad från lärare i andra kategorier är digitala medier inte något som slinker förbi och bara finns i likhet med telefonen. Istället får de uppmärksamhet av lärare 4 och 6 för att vara något nytt och till viss del krångligt. Dessutom har lärare 4 och 6 inte tillgång till digitala medier på samma sätt som lärare 1, 2, 3 och 8 har under sin arbetstid. Lärare 4 och 6 använder, i likhet med lärare 2, digitala medier under sin fritid. De ser vinster med datorer och Internet och menar att användandet av Internet är en daglig syssla. Eftersom lärarna använder digitala medier dagligen privat går det alltså inte att se ett samband mellan begränsad användning privat och begränsad användning i skolan. Istället handlar det om, tror vi, lärarnas föreställningar kring vad som skall ske i skolan. Därmed går det också att konstatera att varför lärarna använder datorerna i svenskundervisningen för att eleverna ska kunna hantera dem som verktyg beror på att de är bundna av traditioner. Traditionerna gör, precis som Lotta Bergman skriver och precis som vi tidigare har påpekat, att lärarna inte utnyttjar de utrymmen som finns i styrdokument utan fortsätter att arbetar som de alltid har gjort.106 Därmed appliceras också de digitala medierna på ett material som kanske inte alltid är lätt att förena med digitala medier. I och med att två av de tre äldre lärare vi har intervjuat hamnar i grupp 1 och att dessa gärna hänvisar till sin ålder går det kanske också att konstatera,

106

precis som lärare 6 och 4 själv uttrycker, att ”det är en generationsfråga” och att synen på digitala medier som ett verktyg förändras i takt med att de upplevs som naturliga och självklara. Att beskrivningskategori 1 har att göra med föreställningar kring vad ett skolarbete bör innehålla och med generation kan också förklara varför lärare 2 till viss del skiljer sig från övriga två. Vad som också givetvis påverkar detta är att lärare 4 och 6 arbetar på samma skola och på så sätt har andra förutsättningar och erfarenheter än vad lärare 2 har. Lärare nummer 2 arbetar på en skola där alla elever har tillgång till en egen dator, vilket i sin tur resulterar i att dessa elever är vana vid att använda datorer. Denna vana blir tydlig då lärare nummer 2 uppfattar de digitala verktygen som mer självklara än vad lärare nummer 4 och 6 gör.

7:2 Beskrivningskategori 2 – Pedagogiska vinster

De lärare som placeras under denna beskrivningskategori uppfattar användningen av digitala medier som, förutom ett verktyg i undervisningen även något som medför någon typ av pedagogisk vinning. Det som skiljer lärarna i kategori 2 från övriga är en uppfattning kring hur ett arbete med digitala medier kan innebära en förbättrad och fördjupad inlärning.

Utifrån vad resultaten från intervjuerna visat är det framförallt en av de åtta lärarna som tydligt kan placeras i denna kategori och det är lärare 1.

Lärare 1 använder sig av digitala medier som ett verktyg i undervisningen. Hon strävar dock