Analys av studiens hypoteser

Detta avsnitt diskuterar den multipla regressionsmodellen mer ingående om vilka faktorer som kan förklara frivillig hållbarhetsredovisning. Studiens resultat sätts i relation till hypoteserna och diskuteras sedan i förhållande till tidigare forskning.

4.4.1. Sambandet mellan finansiell risk och hållbarhetsredovisning

Relationen mellan finansiell risk och mängden hållbarhetsredovisning visar ett positivt samband.

Resultatet är dock inte signifikant vilket gör att det inte är tillförlitligt och studiens första hypotes förkastas.

H1: Det finns ett positivt samband mellan ett företags finansiella risk och mängden hållbarhetsredovisning.

Tidigare forskning som undersökt sambandet mellan finansiell risk och frivillig redovisning samt sociala upplysningar har bekräftat ett positivt samband (Broberg et al., 2010; Adebayo &

Adeniyi, 2018; Kolsi, 2012; Hsu & Chen, 2015). Anledningen till att företag med högre finansiell risk valt att frivilligt redovisa är enligt Broberg et al. (2010) och Kolsi (2012) för att långivare och övriga intressenter efterfrågar informationen och för att företagen vill signalera och försäkra en positiv framtid till dessa och därmed sänka sina kostnader och erhålla mer fördelaktiga lånevillkor. Resultatet från denna studie motsätter den teorin och ett samband mellan finansiell risk frivillig hållbarhetsredovisning kan inte bekräftas. Broberg (2010) och Kolsi (2012) studerar dock endast frivillig redovisning och inte specifikt hållbarhetsredovisning, vilket kan förklara de motstridiga resultaten.

Hsu och Chen (2015) konstaterade att företag som vill minska sina finansieringskostnader och öka sin investerarbas bör ge ut mer hållbarhetsinformation. Författarna menar vidare att en hållbarhetsrapport ger långivare, tillsynsmyndigheter och investerare säkerhet och möjlighet att överse en hög finansiell risk. Trots att Hsu och Chen (2015) antyder att det finns ett positivt samband mellan finansiell risk och hållbarhetsredovisning kan detta inte styrkas av denna studie.

Hsu och Chens (2015) studie är från 2015 och eftersom denna studie också undersökt hållbarhetsredovisning 2015 kan avsaknaden av positivt samband förklaras genom att företagen vid tillfället inte utnyttjat fördelarna med frivillig hållbarhetsredovisning. Att det inte finns något samband år 2018 kan förklaras genom att det då var obligatoriskt för företagen att hållbarhetsredovisa och den finansiella risken är därmed inte något som ger företagen incitament att hållbarhetsredovisa längre.

4.4.2. Sambandet mellan lönsamhet och hållbarhetsredovisning

Relationen mellan lönsamhet och mängden hållbarhetsredovisning visar ett positivt samband.

Resultatet är inte signifikant och är därmed inte tillförlitligt. Studiens andra hypotes kan därför inte bekräftas utan måste förkastas.

H2: Det finns ett positivt samband mellan ett företags lönsamhet och mängden hållbarhetsredovisning.

Forskning gällande hållbarhetsredovisning och lönsamhet är ett av huvudämnena idag och Lin et al. (2009) menar att ett företags lönsamhet har stor betydelse för att förstå motiven bakom företagets val kring hållbarhetsredovisning. Lönsamma företag har de ekonomiska medel som är nödvändiga för att kunna finansiera omfattande hållbarhetsredovisning samt engagera sig i hållbarhet och socialt arbete (Dienes et al., 2016; Sharif & Rashid, 2014). Sharif och Rashid

(2014) menar vidare att företag med hög lönsamhet är mer benägna att informera om sitt hållbarhetsarbete för att skapa en positiv syn på deras vinst. Detta är något som Khan (2010) och Tagesson et al. (2009) också kommit fram till och forskarna menar att lönsamma företag utsätts för högre politiskt tryck när det kommer till deras ansvar för samhället. De lönsamma företagen behöver sätta sig in i hållbarhetsarbetet och även ge ut mer hållbarhetsinformation för att synliggöra sin roll i samhället (Khan, 2010; Tagesson et al., 2009).

Resultatet från denna studie kan inte stödja den tidigare forskningen då ett positivt samband mellan lönsamhet och mängden hållbarhetsredovisning inte kan bekräftas, vilket är förvånande.

Mahoney et al. (2014) menar att företag som inte hållbarhetsrapporterar inte upplever ett tryck från allmänheten eller att det finns en uppfattning om att hållbarhetsredovisning inte bidrar med något mervärde. Att denna studie inte ser något samband mellan lönsamhet och mängden hållbarhetsredovisning kan därmed förklaras genom att företagen som undersökts är så pass lönsamma att de inte ser någon ytterligare nytta eller fördel med att ge ut mer hållbarhetsinformation. Vi anser att resultatet är intressant och att detta med fördel skulle behöva studeras närmare för att utesluta de ovissheter som uppstått i samband med denna studie.

4.4.3. Sambandet mellan storlek och hållbarhetsredovisning

Sambandet mellan storlek och mängden hållbarhetsredovisning visar ett positivt samband.

Resultatet är statistiskt signifikant och är därmed tillförlitligt. Den tredje hypotesen i studien bekräftas följaktligen.

H3: Det finns ett positivt samband mellan ett företags storlek och mängden hållbarhetsredovisning.

Enligt Baumann-Paulys (2013) har storleken på företaget har betydelse när det kommer till förmågan att externt kommunicera hållbarhetsinformation. Detta påvisas i denna studie som visar ett positivt samband. Anledningen är att mindre företag drar mer nytta av intern implementering av hållbarhetsredovisning i företags kärnfunktioner, vilket försvårar arbetet med att kommunicera och rapportera om sitt arbete. Större företag har istället organisatoriska egenskaper som är fördelaktiga vid extern implementering och förmågan att kommunicera hållbarhetsinformation.

Sambandet mellan företagets storlek och dess hållbarhetsredovisning bekräftas även i en studie av Schreck och Raithel (2015). I denna studie är de tre största företagen, räknat på totala tillgångar Aktiebolaget Volvo, Investor Aktiebolag och Telefonaktiebolaget LM Ericsson. Det är därför rimligt att anta att dessa företag har mer och bättre resurser vilket resulterar i lägre relativa

kostnader för hållbarhetsrapportering men även större benägenhet att införa och anpassa sig till nya rutiner och beteenden (Baumann-Pauly et al., 2013).

4.4.4. Sambandet mellan bransch och hållbarhetsredovisning

Resultatet från undersökningen visar att det finns samband mellan branschtillhörighet och mängden hållbarhetsredovisning. Den multipla regressionsanalysen visar ett negativt samband, vilket betyder att de övriga branscherna (ekonomi, konsumenttjänster, konsumentvaror, råvaror, sjukvård, teknologi och telekommunikation) redovisar mindre än vad industribranschen gör.

Resultatet är statistiskt signifikant och är därmed tillförlitligt. Den fjärde hypotesen i studien kan bekräftas.

H4: Det finns ett samband mellan vilken bransch ett företag verkar inom och mängden hållbarhetsredovisning.

Björklund och Piecyk (2015) redogör för att det finns skillnader mellan hur företag i olika branscher hållbarhetsredovisar. Till exempel menar Del Mar Alonso-Almeida et al. (2014) att företag inom industribranschen är mer benägna att visa hur deras arbete med hållbarhet ser ut.

Detta kan bekräftas i denna studie med anledning av att mängden hållbarhetsredovisning för de övriga branscherna har negativt betavärde som dessutom är signifikant, vilket innebär att dessa branscher hållbarhetsredovisar mindre än industribranschens redovisade mängd. Det stärker Del Mar Alonso-Almeida et al. (2014) resonemang om att företag som bedriver farlig affärsverksamhet är förknippad med en större mängd miljöinformation. Även Tagesson et al.

(2009) påstår att branscher som anses mer synliga, förorenande och internationella rapporterar mer information om hållbarhet, medan företag inom finans- och tjänstebranscher i allmänhet rapporterar mindre hållbarhetsinformation.

Carini et al. (2018) hävdar att industriföretag är mer benägna att använda hållbarhetsrapporten som ett verktyg för att hantera sina legitimitetsutmaningar. Faktorn bransch kan därmed kopplas samman med legitimitetsteorin eftersom företag med större miljöpåverkan är mer granskade av allmänheten och har större krav på sig. Enligt Björklund och Piecyk (2015) har hållbarhet har blivit en oundviklig prioritering för att säkerställa företagets överlevnad och långsiktig tillväxt.

Därför är det rimligt att branscher skiljer sig åt med avseende på omfattningen och innehållet i hållbarhetsredovisningen.

4.4.5. Sambandet mellan reglering och hållbarhetsredovisning

Resultatet från den multipla regressionsanalysen visar tydligt på att mängden hållbarhetsredovisning har ökat från räkenskapsår 2015 till 2018. Reglering och mängden hållbarhetsredovisning har ett positivt signifikant samband. Därmed är det rimligt att anta att lagens införande har påverkat hållbarhetsredovisningens omfattning. Studiens femte och sista hypotes kan därmed bekräftas.

H5: Det finns ett samband mellan lagreglering och mängden hållbarhetsredovisning.

Lagändringen trädde i kraft i december 2016 och syftar till att göra informationen om hur företag arbetar med hållbarhetsfrågor mer jämförbart och öppet. Företag som tidigare upprättar en hållbarhetsrapport måste därmed säkerhetsställa att rapporten uppfyller lagens krav och eventuellt komplettera ytterligare upplysningar om hållbarhetsarbetet. Checklistan av ord i denna studie utgår därför från lagens bestämmande och inkluderar ord som innefattar upplysningar om miljö, sociala förhållanden och personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Detta för att kunna redogöra om lagen (SFS 2016:947) påverkat omfattningen på svenska börsnoterade företags hållbarhetsredovisning. Tidigare studier visar att företag som inte hållbarhetsredovisar planerar att göra det om det införs en reglering (Mahoney et al., 2014). Det är något som även denna undersökning visar på. Eftersom det finns ett signifikant positivt samband mellan lagreglering och hållbarhetsredovisningen antyder det att reglering kan vara en förklarande faktor till en ökad mängd utgiven hållbarhetsinformation.

Mahoney et al. (2014) påstår att utan reglering kommer det alltid finnas företag som inte ger ut information i den utsträckning som efterfrågas. Inchausti (1997) menar att frivillig information som uppstår av marknadskrafter inte är tillräckliga för att kunna tillfredsställa samtliga användare. Författaren menar att när redovisning regleras genom lagstiftning kommer företags redovisningsinformation att öka. Detta betyder att lagstiftningens effekt inte går att bortse ifrån, vilket kan förklara varför resultatet i denna studie visar på en ökning av redovisningens kvantitet efter reglering.

I tabell 9 sammanfattas hypotesernas utfall.

Begrepp Hypotes Utfall

H1 Finansiell risk Det finns ett positivt samband mellan ett företags finansiella risk och mängden hållbarhetsredovisning.

Förkastad H2 Lönsamhet Det finns ett positivt samband mellan ett företags

lönsamhet och mängden hållbarhetsredovisning.

Förkastad

H3 Storlek Det finns ett positivt samband mellan ett företags storlek och mängden hållbarhetsredovisning.

Bekräftad H4 Bransch Det finns ett samband mellan vilken bransch ett företag

verkar inom och mängden hållbarhetsredovisning.

Bekräftad H5 Reglering Det finns ett samband mellan lagreglering och mängden

hållbarhetsredovisning.

Bekräftad

Tabell 9: Hypotesernas utfall

5. Slutsats