Analys av svaren till frågan, Vad kan underlätta för lärarna att förverkliga sina

Efterfrågan på praktiska tips och idéer, av de intervjuade, utgörs delvis av hur de ville forma sin utbildning. Individualiserad utbildning exemplifieras med citat av Lisa och Anne-Helene. Lisa svarar på vad hon tycker varit bra i utbildningen med att säga

”Valbara kurser, de kunde varit fler”!

Anne-Helene svarar,

”De valbara kurserna var jätte kul”!

Maria ger på detta sätt uttryck för sin önskan om flera praktiska metoder. ”Det man behöver (när man kommer ut) är praktiska idéer, tips”!

Anna svarar på frågan om hon saknat något i utbildningen med att nämna ett arbetssätt. Rätt mycket faktiskt! säger hon. Portfolio är en stor sak, kunde ingenting om, mer om det!

De intervjuade efterfrågar fler valbara kurser. Mer tips, idéer och metoder.

5.4.2 Analys av svaren till frågan, Vad kan underlätta för lärarna att förverkliga sina ursprungliga ambitioner?

De valbara kurserna som efterfrågas handlar om praktiska ämnen som bild, slöjd, gitarr etc. Möjligen sker grupperingar redan på lärarutbildningen som riskerar göra kunskap passiv såtillvida att grupperingarna utestänger värdefull kunskap för att den inte är efterfrågad ute i verksamheten. Det finns också en föreställning om vad man behöver som inte förändras under utbildningen.

Analysresultatet kan också belysas med ett citat av Maria som säger följande om att ha genomgått pedagogutbildningen.

”Jag jobbade som barnskötare så jag var ju inte grön, jag visste redan vad jag ville”!

Jag tror att slitningar mellan individualiseringen, att kunna välja själv, och de kollektiva delarna av yrkets praktiska svåra uppgifter, som fenomen kan vara värt att forska vidare på för att besvara denna fråga. Om ambitionen är att komma in i verksamheten snabbt kan pedagogiska möten eller handledning säkert vara möjliga vägar att gå. Hensvold (2003) menar att PBL är ett verktyg som utvecklar studenterna.

Frågan om hur en fruktsammare fusion mellan praktik och teori, eller utbildning och praxis skall äga rum är svår att svara på. Granberg och Ohlsson (2000) beskriver det som den eviga frågan om hur man gemensamt mobiliserar kunskap. De teorier som de diskuterar har sitt ursprung i teorier där interaktion mellan människor betraktas som viktig del i kunskapandet. Det finns en bild av att begreppet lärande organisationer är en modell att arbeta ifrån. De skriver också att lärande är en förändring av beteende. Som jag visat i resultatet finns önskan om mer praktiska tips och idéer. Dessa kan också benämnas som modeller på det sätt som Granberg och Ohlsson beskriver att begreppet lärande organisationer ofta tolkas (a.a.). Jag visade också att det finns en tendens till att man tycker att man vet redan som student vad man kommer att behöva när man kommer ut i arbetslivet.

Hensvold (2003) skriver i sin undersökning att det förekommer förändringar i tankemönster hos de undersökta, ett resultat av arbetssättet PBL. Gustafsson och Myrberg (2002) lyfter att det är på grund av förändringar i arbetssätt som resultaten i skolan ökar. I begreppet lärande organisationer användes begreppet lärande som förändrig av beteenden (Granberg & Ohlsson, 2000). Efterfrågan på praktiska tips och idéer. Brister i att teoretisera problem tillsammans med föreställningen om att man vet vad man behöver, som utbildningen inte kan ge, skulle kunna tolkas som en brist från utbildningen att förändra beteenden och tankar.

Lind (2000) menar att samhälleliga förhållanden påverkar, detta kan leda till gruppbildningar som verkar deprofessionaliserande på yrkeskåren. Hensvold (2003) beskriver nödvändigheten med reflekterande mötesplatser och pedagogiska relationer för att inte kunskap skall bli passiv. Rhöse (2003) presenterar i sitt arbete en förändring av lärare till att nu mer tydligt skilja mellan yrkesrollen och fritidsrollen. Det finns slitningar menar jag mellan

individualiseringen och de kollektiva delarna av yrket. De som arbetar i skolan lär inte känna varandra vare sig på arbetstid eller på fritid vilket måste försvåra arbetet att bygga upp en gemensam förståelse som bas för samarbete. Resultatet utgörs av fem olika berättelser om vad som varit bra i utbildningen bortsett från en punkt, de flesta beskriver de valbara kurserna som bra. Fyra intervjuade talar om arbetssätt, alltså praktiskt arbete. Tre intervjuade nämner praktiska tips och metoder.

De olika redogörelserna som visar på stor individuell uppfattning om utbildningen kanske kan vara ett tecken på att rollen som student är mycket individualiserad. Samtidigt är bilden av vad man behöver i praktiken samstämmig. Detta gör att man kan börja fundera över var de största influenserna för utbildningen finns.

Som jag ser det är yrkesvärlden uppdelad i delarna teori och praktik, de ses som skilda och oberoende av varandra vilket ger återverkningar i verksamheten i form av grupperingar. Grupperingarna i sin tur är ett resultat av brister i att hantera de processer som sker i verksamheten. Resultaten av min kodning visar att fyra av de intervjuade associerar de lyckande eller misslyckande de gör med arbetsstället, inte med brister i kunskap. Samtidigt är det fem olika förutsättningar i jobbet som beskrivs och tre intervjuade talar om mötet med kollegor som problematiskt.

Resultat som visar att lyckanden och misslyckanden associeras med arbetsstället visar varför grupperingar kan ske redan hos studenter på lärarutbildningen. Det kan förstås från Linds teori om stängning och allians, som ett försök att liera sig med liknande för att stärka den egna rollen (Lind, 2000). Annas uppfattning av att det inte går att genomföra förändringar tillsammans med Marias förklaring till att det inte var svårt i början av hennes yrkeskarriär (se tidigare citat) visar att om det finns ett mottagande som kan vara hämmande.

I min studie gör informanterna tydliga åtskillnader mellan teori och praktik. Såtillvida kan två yrkeskategorier som kan verka hämmande på varandra urskiljas, erfarna lärare verksamma i praktiken och lärarutbildningens lärare som står för teoridelen. Kanske denna tydliga åtskillnad görs för att Studenten befinner sig mellan två världar och därför ”lierar” (allians) sig med de som de i framtiden kommer att vara mest beroende av. Maria menade tillexempel att hon tyckte att det var i praktiken man lärde sig mest, vilket hon sa på ett ironiskt sätt. Vad jag menar är att det finns en risk att studenter ”stänger” (Stängning) ute värdefull kunskap

under utbildningen för att det inte finns en efterfrågan i verksamheten (Lind 2000). Konsekvensen blir att det saknas verktyg för att förstå vad som händer och för att hantera och beskriva problem. Resultatet av detta blir en fortsatt efterfråga på metoder och praktiska tips som lösning på problemen. När rollen som student övergår i rollen som nyutexaminerad kan problem uppstå som för Anna. Hon tycker att hon inte får genomföra förändringar förrän efter ett år, och då små förändringar. Lisa upplevde att de hon arbetade med inte ville lyssna på henne för att de hade varit där mycket längre än vad hon varit. Eftersom rollen för de studerande är en annan bildas nya grupper där de i praktiken ”stänger” för möjliga hot i form av förändringar. De som nu stängs ute är de nyutexaminerade. Samverkan mellan olika yrkesgrupper kan verka deprofessionaliserande menar Lind (a.a.). Eftersom studenterna byter roller och står i olika beroendeförhållanden är yrkesgrupperna de erfarna lärarna verksamma i praktiken och lärarutbildningens lärare som står för teoridelen.

Berg och Scherp (2003) menar att arbete utan mål och visioner leder i bästa fall till förändringar men inte till insikt. En förändring av beteende utan insikt ger således inte förståelsen för varför, vilket gör förändringen enbart till en skillnad mellan två tillfällen. Berg (a.a. 2003) skriver att utvecklingsarbete handlar om att se och förstå orsaken till mönster. I intervjuerna skiljs på det man gör i utbildningen och det man gör i verksamheten åt. Alla efterfrågar något praktiskt eller nämner arbetssätt som botemedel på problem. Utan de intellektuella verktygen riskerar de nyutexaminerade stå rådlösa inför de problem de stöter på. Efterfrågan på praktiska tips och idéer kan ses som en brist i att se mål och visioner i arbetet för de nyexaminerade, medan stängning för den mottagande verksamheten säger samma sak. Revolten som Lind beskriver stängningen kan leda till utveckling om den kanaliseras mot ett mål inom gruppen, kan vara intressant att tillägga (Lind 2000).

Att det finns en klar skillnad mellan utbildning och det man gör i verksamheten och att det finns en efterfrågan på mer praktiska moment kan förstås som att balansen i Bermuda triangeln består av ett stort avstånd till ”hur” frågan. Anledningen till det kan finnas i följande resultat, ”att alla har svårt att sätta ord på arbetssätten”. Fransson och Moberg (2001) lyfter kritik mot högskolan. De skriver att högskolan skapar intellektuella verktyg men inte praktiska. Jag menar att dessa verktyg riskerar att väljas bort av studenter. De skriver också att många lärarstuderande har förväntningar på att lära sig det praktiska, vilket också är tydligt i mina intervjuer. Om efterfrågan från verksamheten och studenterna är på grund av att de lierar sig och stänger ute kunskap, då är den viktigaste gruppen högskolan behöver nå lärare som

finns ute i verksamheten. Målet att föra vidare kunskaper från högskolan via studenter kräver tydligt andra former än de som finns idag menar jag.

För att beskriva det med tidigare refererade begrepp så tycks det finnas ett behov av reflekterande mötesplatser och pedagogiska relationer.

Maria försöker svara på vad hon fått med sig från utbildningen som hon vill arbeta med genom att säga. Detta visar på begränsad vana att ge uttryck för det man gör.

”det nya sättet att bemöta barnen”!

När jag ber Maria beskriva arbetssättet redogör hon för en allmän situation. Maria svarar på vad hon skulle vilja fortsätta att arbeta med?

”det här med att vara reflekterande om man skall använda fina ord”!

På frågan om det är något i organisationen som kan lokaliseras som ett hinder säger Anne- Helen.

”Det är olyckliga omständigheter”!

Anne-Helen kopplar organisation till lokaler och utbyggnaden av den samme.

Efterfrågan på pedagogiska relationer uttrycker Lena med att säga hon i utbildningen saknade tid för att göra saker. Specifikt saknade tid för diskussioner sa hon. Anne-Helene avslutar sin intervju med att ge mig rådet att se till att vara noggrann med att få min planeringstid

Problem i organiseringen av kunskap i verksamheten, menar jag, kan bero på att de verktyg som kan leda till insikt och förändring väljs bort. Därtill så försvåras kunskapandet ytterligare av bristen på fackspråk, upplevelsen av tidsbrist och pedagogiska relationer. Resultaten av min analys pekar på att samtliga har svårt att sätta ord på arbetssätten och är ovana vid att tänka i organisatoriskt.

Om stängning skett i de olika grupperna som gör att arbete inte leder till utveckling och om utveckling är beroende av att se mönster och komma till insikter genom att förändra förståelsen, då är de diskussioner som efterfrågas av min intervjugrupp, och pedagogiska relationerna och PBL enligt Hensvold (2003) lösningen. Om förväntningarna på lärarstudenter

kommer från verksamheten bör en bättre samverkan mellan grupperna erfarna lärarna verksamma i praktiken och lärarutbildningens beaktas.

Pedagogiska relationer och PBL.

Samverkan mellan grupperna erfarna lärare verksamma i praktiken och lärarutbildningens lärare.