7.1 Stöd i barns språkutveckling
Pedagogerna på våra utvalda förskolor var alla överens om att alla barn har rätt till stöd och stimulering för att främja sin språkutveckling. Pedagogernas olika arbetssätt skiljde sig åt beroende på synsätt och värdering kring att avgöra hur barn ligger till i sin språkutveckling, skillnaden utmärkte sig genom att pedagogerna har olika yrkeskompetens och att de arbetade i olika områden samt att deras förskolor synliggjorde olika inriktningar av lärande. I
skolverkets stödmaterial för förskolan framgår det att för ett språkligt lärande ska bli givande krävs det att stimulering sker i de vardagliga situationerna i verksamheten. Det är viktigt att belysa förskolans verksamhet som en tillgång för språklig utveckling och personalens ansvar att stimulera den utvecklingen oavsett vilket modersmål som är i fokus (Björk-Willén & Bylund, Puskás, 2013 s.64).
Pedagogerna anser alla att barn ska uppmuntras till språklig kontakt genom att stimuleras med stöd av t.ex. rim, ramsor, sagopåsar, flanosagor och film, majoriteten av pedagogerna anser att arbetet ska ske utifrån barnens intressen. Hwang & Nilsson anser att barn behöver använda språket på olika sätt och därmed sker en kontinuerlig stimulans av barnets språk. Genom den vuxnes kommunikation med barnet är det viktigt att den vuxne är lyhörd och observant på barnets frågor och besvarar det som barnet gör uttryck för. På detta sätt får barnet möjlighet att tänka efter och använda språket och genom det uppleva att tanke och språk hör ihop. En vuxen kan stötta barn genom att benämna saker och erfarenheter (Hwang & Nilsson, 2011 s.210-211).
Gemensamt för majoriteten av pedagogerna är att deras arbetsmetoder grundar sig på tidigare utbildningar och teorier, alla pedagogerna är överens om att erfarenheter och praktiken är det som har en avgörande roll för det fortsatta arbetet i verksamheten.Valberg Roth & Månsson menar att olika former av bedömningsmodeller har i syfte att stödja barnen och utveckla deras kompetens. Det är viktigt att poängtera att barnen inte får lov att bedömas utan det ska enbart ske i verksamhetssyfte. I praktiken är det barns kunskaper och kompetenser som ska vara det centrala för observation och eventuella åtgärder som kan vara till stöd för barnet (Valberg Roth & Månsson, 2010 s. 238-239).
Alla pedagogerna är överens om att arbete med tema är en central del i verksamheten och för att främja språkutveckling. Pedagog A poängterar vikten av att använda sig av stödmaterial i arbetet med barns språk som t.ex. dockar, sånger som beskriver olika föremåls karaktär,
33
TAKK, benämna olika begrepp, språkpåsar. Pedagog A arbetar individuellt med barn i behov av särskilt stöd utifrån deras tidigare erfarenheter. Pedagog B synliggör vikten av att dela in barnen i mindre grupper framförallt om utrymmet i verksamheten är begränsat. Pedagog C framhävde att teater och konkret material kan vara tillgång i arbetssättet med barnen.
7.2 Svenska som andraspråk
Pedagogerna är överens om att visa förståelse och lyfta upp barns modersmål, genom att belysa och ha språk i fokus i allt i verksamheten. Det är viktigt att barnen känner samhörighet i barngruppen menar pedagog A. Hon framhävde vikten av förståelse för barn och föräldrar med annat modersmål än svenska och menadeatt pedagogerna har ett ansvar att skapa samverkan mellan förskolan och hemmet. Enligt Sandvik & Spurkland kan förskollärarna ge stöd till föräldrar så att de kan stötta sina barn i utveckling oavsett vilka erfarenheter
föräldrarna tidigare har haft av skolgång och utbildning. Förskollärarna kan locka föräldrarna till att se sin egen textkultur som en tillgång vilket innebär att de kan läsa berättelser för sina barn samt använda sig av sångtraditioner och på så sätt tar de med detta till förskolan. Förskollärarna kan uppmuntra föräldrarna att prata med barnet på de språk som föräldrarna behärskar bäst (Sandvik, Spurkland 2011,s 54).
Pedagog B framhäver vikten av tydlig kommunikation i alla vardagliga situationer där poängterar pedagog D att hon känner igen sig att vikten av att modersmålet blir respekterat och accepterat för att lyfta barnens identitet. Kultti synliggör i sin avhandling att det
framkommit i studien att barn med modersmål andra än svenska används utav barn med två gemensamma språk och att det sker i några få lekaktiviteter. Om tillgång av lärare finns som har kunskaper i respektive språk så används även modersmålet då mellan barn och lärare. Kultti menar att i resultatet framkommer det att språkbyten har ett inkluderande syfte om byten sker från barnets modersmål till svenska. Samtalsämnet kan också ta vändning då barnet börjar tala på svenska i en lek där kommunikationen sker på modersmålet (Kultti, 2012 s.172). Pedagog C menar att stödet i språket ser olika ut beroende på barnets behov som t.ex. uttalsproblematik eller stimulering av det svenska språket. Skaremyr beskriver flerspråkighet som att det är en individuell process där det är många orsaker som spelar in beroende på sociala, kulturella och personliga faktorer. I Skaremyrs studie synliggörs hur nyanlända barn i förskolan redan är bärare av ett förstaspråk vilket innebär att de därför kommer att utveckla ett andraspråk när de blir en del av förskolan och det svenska språket (Skaremyr, 2014 s.20).
34 7.3 Samspelets betydande roll för språket
Gemensamt för alla pedagogerna är att de ansåg att samspel och kommunikation på olika sätt har en stor inverkan på barnens lärande och utveckling. Det är även något som kontinuerligt måste stimuleras för att kunna ge en betydande effekt. Pedagog A menar att modersmålet är en tillgång framförallt om flera barn har ett gemensamt modersmål, det kan dock uppstå en problematik för de barn som inte finner samhörighet i övriga barns modersmål. Pedagog D framhäver att det är de vuxnas närvaro, lyhördhet samt observation har en betydande roll för barnens samspel. Mellgren och Gustafsson menar att genom att aktivt reflektera och kring språk och skriftspråk erbjuds barn en möjlighet till ett meningsskapande och en kunskap om språket som helhet i ett system utifrån deras egna sociala och kulturella erfarenheter. Om barn erbjuds lärande om språk utifrån ett socialt samspel kan det resultera i att förebygga
eventuella svårigheter och missförstånd (Gustafsson & Mellgren 2009, s.155).
Pedagogernas åsikter angående att arbeta utifrån läroplanen gick isär men en gemensam åsikt för alla pedagogerna var att de framhävde att när man arbetar med barn så kan man inte bortse från läroplanen utan att man arbetar utifrån den som ett strävans mål.
Läroplanen hade inte någon central del i deras vardagliga arbete i verksamheten för tre av pedagogerna, två av pedagogerna ansåg att förståelsen för läroplanen grundar sig på vilket land, kultur och bakgrund som föräldrarna till barnen har. Pedagog D menar att det är pedagogernas skyldighet att uppmuntra intresse och förståelse hos föräldrar för läroplanen. Pedagog B påpekar att arbetsmaterial TRAS inte får förekomma i deras verksamhet då de anser att det är en form av bedömning av barn. Salameh menar att det är viktigt att tidigt kunna se vilka barn som är i behov av stöd och för att veta var man behöver kunna stötta de barn som tydligt visar att de är sena i sin språkutveckling. Salameh framhäver att det blir allt vanligare med att barn idag har ett annat modersmål och att deras första möte med
majoritetsspråket faktiskt sker i förskolan, det är därför viktigt och i behov att man följer just språkutvecklingen hos flerspråkiga barn (Salameh, 2013 s.9). Genom att tolka Salamehs slutsatser av att tidigt upptäcka vilka barn som är i behov av stöd i språkutvecklingen tolkar vi att i dagens moderna förskola möts barn med olika modersmål vilket är en tillgång att barnen tar del av varandras olika språk för att på så sätt främja varandras språkutveckling. Barn med annat modersmål än svenska möter ibland det svenska språket först i förskolan, därför är pedagogernas engagemang och intresse av största vikt för att stimulera det svenska språket.
35