Sveriges försvarsindustri är beroende av export för att upprätthålla industrins konkurrenskraft och kvalitet. Det är mycket möjligt att Sverige har industrier med fler komparativa fördelar, men eftersom industrin skiljer sig avsevärt från andra på grund av dess säkerhetspolitiska innebörd expanderar den inhemska försvarsindustrin kontinuerligt för att säkra landets militära förmåga. Kostnaderna för själva upprätthållandet av försvarsindustrin betraktar vi därmed utifrån landets synpunkt som fasta, en kostnad som nationen alltid måste klara av och genom export skapas ett täckningsbidrag för samtliga fasta kostnader. Vid förbud av export av krigsmateriel skulle det inte längre vara möjligt att upprätthålla försvarsindustrins
omfattning, men samtidigt finns det med stor sannolikhet företag med obetydlig exportandel som eventuellt skulle överleva exportrestriktioner. Att Sveriges vapenindustri som helhet är exportberoende innebär däremot inte att landet nödvändigtvis måste exportera krigsmateriel till länder där det uppstår målkonflikter med Sveriges biståndspolitik och humanitära ideal. Hur en exportrestriktion påverkar den svenska försvarsindustrins upprätthållande av
konkurrenskraft är således starkt beroende av förhållandet mellan produktionskostnader och försäljningspriser på världsmarknaden.
Känslighetsanalys för att värdera begränsad utrikeshandel
På grund av den rådande sekretessen inom försvarsindustrin är det som tidigare nämnt svårt att utföra en fullständig värdering av vad det skulle kosta Sverige att avstå från vapenexport till länder där målkonflikter uppstår med landets biståndspolitik och humanitära ideal. Däremot kan ökad förståelse för prognoser om kostnad skapas genom att utför en känslighetsanalys där det primära syftet med analysen är att förbättra och utveckla figurberäkningar.
Figur 13: Värdering av begränsad utrikeshandel vid globalt oligopol för olika marginalkostnader.
Figur 13 visar tre fall där det bortfallna värdet av en svensk exportrestriktion värderas olika beroende på produktionskostnad, där vi väljer att analysera utifrån tre olika
marginalkostnader. Värdet för företags produktionskostnader och världsmarknadspris finns inte tillgängligt och förhållandet mellan dessa går således inte att värdera med säkerhet.
I den vänstra figuren motsvarar marginalkostnaden en fjärdedel av världsmarknadspriset. Exportrestriktioner medför en minskad producerad kvantitet från Q1 till Q2 vilket medför en
förlorad exportintäkt som motsvarar området mellan kvantiteterna och under
världsmarknadspriset. Om Sverige slutar exportera krigsmateriel till länder som restriktionen riktar sig till, enligt vänstra figurens marknadsförhållanden, skulle det bortfallna värdet av begränsad utrikeshandel motsvara tre fjärdedelar av världsmarknadspriset medan den inbesparade kostnaden utgör en fjärdedel av de förlorade intäkterna. Om marginalkostnaden för ett företag inom vapenindustrin istället utgör hälften av världsmarknadspriset, skulle införandet av en exportrestriktion till länder där målkonflikt uppstår med Sveriges
biståndspolitik och humanitära ideal innebära en mindre värdeförlust. Detta illustreras av den mellersta figuren där inbesparade kostnader har ökat jämfört med i den västra figurer och motsvarar hälften av de förlorade exportintäkterna. Det förlorade värdet för den begränsade utrikeshandeln, i den mellersta figuren, utgör hälften av de uteblivna exportintäkterna. Den högra figuren visar en ytterligare ökning av företagets produktionskostnad, till en
marginalkostnad motsvarande tre fjärdedelar av världsmarknadspriset. Kostnaden för den uteblivna vapenexporten skulle i sådant fall endast utgöra en fjärdedel av de förlorade intäkterna medan de inbesparade kostnaderna skulle utgöra tre fjärdedelar av dessa intäkter.
Utifrån data av intäkter år 2017 väljer vi att värdera begränsad utrikeshandel enligt de tre kostnadsförhållanden som presenteras i figur 13. Tabellerna nedan visar beräkning av bortfallet värde av utebliven export där värdet beror på hur inbesparade kostnaden förhåller sig till uteblivna intäkter.
Tabell 4: Värdering av begränsad export för vapenindustrin år 2017 med en
marginalkostnad som utgör en fjärdedel av världsmarknadspris. V =ΔTR-ΔTC= ΔQ(Pv -
0,25Pv)=ΔQ×0,75Pv.
Tabell 5: Värdering av begränsad export för vapenindustrin år 2017 med en
marginalkostnad som utgör hälften av världsmarknadspris. V =ΔTR-ΔTC= ΔQ(Pv -
0,5Pv)=ΔQ×0,5Pv.
Tabell 6: Värdering av begränsad export för vapenindustrin år 2017 med en
marginalkostnad som utgör tre fjärdedelar av världsmarknadspris. V =ΔTR-ΔTC= ΔQ(Pv -
0,75Pv)=ΔQ×0,25Pv.
Utifrån ovan presenterad data kan vi konstatera att det bortfallna värdet, för utebliven export till länder där målkonflikter uppstår med svensk biståndspolitik och humanitära ideal år 2017, varierar kraftigt mellan de tre produktionskostnaderna. Om marginalkostnaden utgör en
fjärdedel av världsmarknadspris skulle bortfallet värde uppgå till ungefär 4,6 miljarder, om marginalkostnaden utgör hälften av världsmarknadspris skulle bortfallet värde uppgå till ungefär 3,1 miljoner och om marginalkostnad utgör tre fjärdedelar av pris skulle den begränsade utrikeshandeln uppgå till ett värde på ungefär 1,5 miljarder. Vi kan således konstatera att om företag har produktionskostnader som är lägre än halva
världsmarknadspriset kommer minskad export inte att vara fördelaktigt för företaget. En restriktion kommer, för ett företag med en marginalkostnad som utgör mer än halva försäljningspriset, innebära motsatt effekt. Risker uppstår dock vid en restriktion , vilket diskuteras kring den högra marknaden i figur 13, att företag producerar i en kvantitet då de inte täcker de fasta kostnaderna och går med förlust.
Eftersom försvarsindustrin består av höga fasta kostnader där produktionen ger upphov till stordriftsfördelar är det rimligt att anta att de inbesparade kostnaderna, troligtvis motsvarar en mycket liten del av de förlorade intäkterna, om Sverige avstår export till länder som skapar målkonflikt. Om fallet vore så, skulle det förlorade värdet för utebliven export efter en restriktion överstiga de inbesparade kostnaderna för den svenska försvarsindustrin.
Målkonflikt med Sveriges biståndspolitik
Vi förstår den svenska försvarsindustrins beroende av fortsatt konkurrenskraft, men finner det problematiskt att staten ger bistånd för att hjälpa länders utveckling samtidigt som den
inhemska industrin gynnas av att exportera vapen till vissa av de mottagande länderna. Målkonflikt mellan export av krigsmateriel och mottaget bistånd väcker tankar kring eventuella samband där humanitärt bistånd kompenserar för skadan från tidigare
vapenförsäljning. Försvarsindustrins kontroll av krigsmateriel upphör vid leverans och det finns då ingen uppsyn av krigsmaterialets framtida användning.
Vid analysering av intäkter från biståndsländer i förhållande till totala intäkter för given tidsperiod varierar andelen kraftigt vilket innebär att exportrestriktioner kan kosta Sverige mer eller mindre olika år. Samtliga varierande andelar tyder på att vapenindustrin eventuellt har möjlighet att upprätthålla sin konkurrenskraft på kort sikt genom att exportera mindre till länder där vapenexport motsätter sig Sveriges biståndspolitik, om vi ser till beroendet av exportintäkter. Däremot kan vi inte dra några direkta slutsater för lång sikt eftersom intäkter från länderna i fråga andra år utgör en allt mer betydande och nödvändig del av intäkterna.
År 2017 gav Sverige bistånd till 92 länder och den totala utgiften för biståndet uppgick till ungefär 2,1 miljarder svenska kronor. Sverige sålde krigsmateriel till 15 av dessa 92 länder under 2017 vilket motsvarar ungefär en sjättedel. Av de 20 länder dit Sverige gav mest bistånd sålde vi endast krigsmateriel till två länder. Detta var Zambia och Bangladesh där exportintäkter uppgick till 125 tusen respektive 21,03 miljoner.
Tabell 7: De sex länder som mottar mest bistånd samtidigt som de importerar vapen samt intäkter från landets import år 2017. Se Appendix 4 för data.
De länder som presenteras i tabell 7 är de länder dit Sverige gav mest statligt bistånd, år 2017, som samtidigt importerade svenskt krigsmateriel. Totala exportintäkter från dessa länder utgör ungefär 1,5 miljarder kronor vilket är en liten andel till totala intäkter från krigsmaterielexport på 11,7 miljarder kronor. Det är dock väldigt mycket för att endast vara sex länder och dessutom vara de länder dit staten ger mest bistånd. Indien är utmärkande i totala intäkter medan Zambia utmärker sig i givet bistånd. Låga exportintäkter från länder som mottar bistånd är att föredra eftersom det utgör en mindre andel av totala intäkter från länder som strider mot Sveriges biståndspolitik. Export av krigsmateriel till Indien, Turkiet och Bangladesh går därför att kritisera.
Målkonflikt med humanitära ideal
Som studien redovisar har det trots regelverk skett export av krigsmateriel till länder med väpnade inre och yttre konflikter samt med bristande respekt för mänskliga rättigheter. Föregående kapitel redovisar tydligt förlorade intäkter om Sverige valt att avstå vapenexport till länder som strider mot humanitära ideal under åren 2013 till 2017. Då länder inom HII- kategori fyra endast motsvarar en liten andel av den totala exporten kan antaganden göras att Sverige skulle lyckas upprätthålla försvarsindustrin trots uteblivna exportintäkter från dessa länder. Om uteblivna intäkter däremot undersöks från kategori tre, som motsvarar en betydligt större andel av de totala intäkterna från vapenexport som dessutom varierar i storlek, blir konsekvenserna allt mer svårtolkade. År 2014 och 2015 motsvarar intäkter från kategori tre en mindre del av de totala exportintäkterna, jämfört med år 2013 och 2017 då intäkter från kategori tre omfattar en betydligt större andel på ungefär 50 procent. Ett
generellt antagande är att det skulle uppstå svårigheter i upprätthållandet av försvarsindustrin om Sverige uteslöt vapenexport till länder inom kategori tre, i fall då dessa motsvara nästan hälften av de totala exportintäkterna från vapenindustrin. Som resultatet i tidigare kapitel redovisar ökar intäkter under åren 2016 och 2017 medan importerande länder som omfattas av HII-kategori fyra minskar vilket tyder på att Sverige inte nödvändigtvis måste exportera vapen till länder inom kategori fyra. Detta tyder på att det går att fortsätta vara
konkurrenskraftig och samtidigt minska målkonflikt mellan vapenexporten och humanitära ideal.
I tidigare avsnitt analyseras HII som en sammanställning, men vi finner det även intressant att analysera respektive index. Genom att genomföra tre enkla regressionsanalyser undersöker vi om det finns något samband mellan Sveriges intäkter från krigsmateriel och samtliga index år 2017. I nedanstående figurer utgör majoriteten av länderna enskilt en relativt liten andel av de totala intäkterna, däremot finns det ett flertal som skiljer sig. Brasilien, Indien, Thailand och USA utmärker sig i samtliga tre figurer genom förhållandet mellan intäkter och respektive index. De utmärkande länderna väcker dessutom tankar kring hur funktionen skulle påverkas om samtliga länder exkluderas och därför gör vi tre ytterligare regressioner där samtliga länder utesluts för att undersöka dess påverkan på eventuella samband.
Figur 14 visar sambandet mellan exportintäkter och Freedom Aggregated Score (FAS) år 2017 för respektive land. Brasilien, med ett FAS runt 0,8, motsvarade cirka 3,6 miljarder kronor av de totala exportintäkterna år 2017 på 11,7 miljarder kronor. Följt av Indien, med aningens lägre FAS på 0,77, som motsvarade cirka 1,4 miljarder kronor i intäkter. Thailand är det land som sticker ut med sitt låga FAS på 0,32 och motsvarade cirka 510 miljoner kronor av de totala intäkterna. För länder med höga index sticker USA ut med intäkter på cirka 814 miljoner kronor. Intäkter för Sveriges export som en funktion av Freedom Aggregated Score kan beskrivas med linjära ekvationen, enligt figur 14:
Exportintäkt krigsmateriel = 200 000 000 × Freedom Aggregated Score + 7E+07.
Det som kan observeras är att totala intäkter är procentuellt högre vid högre FAS och procentuellt lägre vid lägre FAS, vilket innebär ett positivt samband mellan variablerna. Vi tolkar däremot förklaringsgraden, R2, som mycket lågt eftersom den ligger nära noll och endast 0,67 procent av variationen i den beroende variabeln, intäkter för krigsmateriel, förklaras av den oberoende variabeln, FAS. Det verkar därmed inte finnas något direkt
samband mellan variablerna. Vid uteslutande av de fyra utmärkande länderna, enligt figur 15,
Figur 14: Exportintäkters samband med Freedom Aggregated Score år 2017. Se
Appendix 2 och 7 data.
Figur 15: Uteslutande av Brasilien, Indien, Thailand och USA vid exportintäkters samband med Freedom Aggregated Score år 2017. Se Appendix 2 och 7 data.
förbättras förklaringsgraden men uteslutandet gör inte någon större skillnad på intäkternas påverkan av FAS.
Intäkter för Sveriges export som en funktion av Human Development Index kan beskrivas med linjära ekvationen, enligt figur 16:
Exportintäkt krigsmateriel = - 300 000 000 × Human Development Index + 4E+0,8.
Enligt ovanstående ekvation råder det ett negativt samband mellan intäkter och Human Development Index. Förklaringsgraden är återigen mycket låg, vilket innebär att en mycket liten del av intäkterna kan förklaras av värdet på de undersökta variablerna av HDI. Det råder inget direkt samband mellan HDI och intäkter från krigsmateriel. Enligt figur 17 råder det istället ett positivt samband mellan intäkter och HDI. Genom att utesluta de fyra utmärkande länderna förbättras förklaringsgraden 40 gånger, men den är fortfarande mycket låg på 0,15.
Figur 16: Exportintäkters samband med Human Development Index. Se Appendix 2
och 7 data.
Figur 17: Uteslutande av Brasilien, Indien, Thailand och USA vid exportintäkters samband med Human Development Index år 2017. Se
Intäkter för Sveriges export som en funktion av Corruption Perception Index kan beskrivas med linjära ekvationen, enligt figur 18:
Exportintäkt krigsmateriel = - 100 000 000 × Corruption Perception Index + 7E+07
Likaså som figur 16 rådet det negativt samband mellan intäkter och CPI. Enligt ovanstående ekvation minskar totala intäkter från export av krigsmateriel när CPI ökar och totala intäkter ökar när CPI minskar år 2017, men endast en minimal del av intäkterna kan förklaras av värdet på de undersökta variablerna av CPI. För samtliga tre index och intäkter från år 2017 observeras inga direkta samband på grund av den låga förklaringsgraden. Vid uteslutandet av Thailand, Indien, USA och Brasilien förvandlas det negativa sambandet till positivt enligt figur 19 och en förklaringsgrad på 0,25 observeras. Det verkar därmed varken finnas något samband mellan intäkter, FAS, HDI eller CPI. Eventuellt en mycket låg för CPI, men för att fastställa hypotesen krävs ytterligare data och undersökningar, vilket studien inte kommer genomföra.
Figur 18: Exportintäkters samband med Corruption Perception Index år 2017. Se Appendix 2 och 7 data.
Figur 19: Uteslutande av Brasilien, Indien, Thailand och USA vid exportintäkters samband med Corruption Perception Index år 2017. Se Appendix 2 och 7 data.
Tabell 8 redovisar de tio länder dit Sverige exporterat krigsmateriel år 2017, vars index är lägst för HDI, CPI och FAS separat. Tabellen redovisar vad exportintäkterna från vardera land uppgår till år 2017 och summerar vad totala intäktsförluster skulle uppgå till om Sverige inte skulle exportera vapen till de tio sämsta länderna för varje index.
Tabell 8: De tio länder med sämst värde för vardera index bland länder som importerar svenskt krigsmateriel år 2017. Se Appendix 2, Appendix 5,
Appendix 6 och Appendix 7 för data.
Förlorade exportintäkter från länderna där CPI var bland de lägsta tio uppgår till nästan 4,2 miljarder kronor år 2017. Totala exportintäkter från vapenindustrin år 2017 uppgick till 11,7 miljarder. Det innebär att ungefär 36 procent av totala exportintäkterna år 2017 var från importländer lär CPI var bland de tio sämsta och där samtliga index var under 0,4 CPI. Om Sverige inte skulle sälja vapen till länderna i fråga, skulle mer än en tredjedel av de totala intäkterna från vapenexport falla bort vilket innebär att Sveriges försvarsindustri troligtvis inte skulle kunna upprätthålla sin konkurrenskraft. Exportintäkter från länder vars
sammansatta betyg för frihet var bland de tio lägsta uppgår till 923 miljoner kronor år 2017. Det motsvarar ungefär åtta procent av de totala exportintäkterna från vapenindustrin under året vilket är en relativt liten andel. Detta tyder på att landets försvarsindustri troligen skulle kunna upprätthålla sin konkurrenskraft utan exportintäkter från länder där friheten i landet värderas vara bland de tio sämsta, av de länder dit Sverige exporterar krigsmateriel år 2017. Om vi istället ser till de länder vars HDI var bland de tio lägsta för importländerna av svenskt krigsmateriel år 2017, uppgår exportintäkter till drygt 1,8 miljarder kronor. Ungefär 16 procent av de totala intäkterna från vapenexport kommer således från länder vars HDI var de tio lägsta för importländer av svenskt krigsmateriel. Att en sjättedel av de totala
exportintäkterna skulle falla bort, för en exportberoende industri, kan uppfattas som både kritiskt och möjligt beroende på hur kostnadsstrukturen i industrin ser ut. Ett flertal av länderna redovisas i tabell 8 för mer än ett index och Pakistan är med som ett av de sämsta
länderna för samtliga index. Den förlorade exportintäkten om samtliga länder i tabellen includeras uppgår till ungefär 6,2 miljarder kronor vilket utgör 53 procent av Sveriges totala exportintäkter från vapenindustrin. Då Sveriges försvarsindustri är exportberoende kan antaganden göras kring att industrin troligtvis inte skulle kunna upprätthålla sin
konkurrenskraft om mer än hälften av exportintäkterna gick förlorade.
Dynamiska effekter
Intäkter från export av krigsmateriel utgör endast en procent av landets totala intäkter från export vilket är en mycket liten andel. Intäkterna från vapenexport antar vi därför inte är så drastiskt avgörande för landets ekonomi och handelsbalans i sin helhet. Eftersom industrin är exportberoende måste företag fortsätta exportera. Om Sverige skulle avstå att exportera vapen till länder som inte överensstämmer med landets biståndspolitik och humanitära ideal
samtidigt som de bevarar sin konkurrenskraft måste företagen hitta nya exportalternativ. Detta kan delvis göras genom ökad export till resterande länder som redan importerar svenskt krigsmateriel, om efterfrågan tillåter. En ytterligare möjlig lösning på målkonflikter anser vi vara att utveckla nya handelskontrakt med länder där inte målkonflikter uppstår, för att ersätta uteblivna intäkter.
Om Sverige inte kan ersätta värdet för utebliven vapenexport minskar möjligheten för landets upprätthållande av försvarsindustrin. Om den svenska försvarsindustrin skulle avvecklas kan den svenska staten behöva importera försvarsmateriel från utländska verksamheter och på så sätt öka sitt beroende av utländska vapenindustrier. En intäkt för den svenska
försvarsindustrin skulle således förflyttas från inhemska marknaden till globala marknaden.
Om företag slutar exportera till specifika områden eller upphör med viss vapenproduktion uppstår risker med frigjorda resurser. Ineffektivt läge riskeras endast om de frigjorda resurserna inte kommer till alternativ användning, som figur 2 i teorikapitlet visar.
Omstrukturering i en industri och etablering på en ny marknad kräver även stora resurser. Om Sverige ska kunna behålla sin konkurrenskraft och för att kunna utvecklas på lång sikt bör därför forskningsprogram för teknologiutveckling förbättras.