Sveriges vapenexport : En studie om målkonflikter med Sveriges biståndspolitik och humanitära ideal

(1)

Linköpings universitet_{┃Institutionen för ekonomiska och industriell utveckling} Kandidatuppsats 15 hp┃Nationalekonomi Vårterminen 2019┃LIU-IEI-FIL-G--19/02097--SE

Sveriges vapenexport

- En studie om målkonflikter med Sveriges biståndspolitik och humanitära ideal

The Swedish Arms Export

- A study on the conflict of interests with the Swedish foreign aid policy and

humanitarian ideals Caroline Håkansson Kristin Salu

Handledare: Peter Andersson

Linköpings universitet SE-‐581 83 Linköping, Sverige

(2)

Titel

Sveriges vapenexport

- En studie om målkonflikter med

Sveriges biståndspolitik och humanitära ideal Författare Caroline Håkansson Kristin Salu Handledare Peter Andersson Publikation

Kandidatuppsats i Nationalekonomi 15 Högskolepoäng Vårterminen 2019

LIU-IEI-FIL-G--19/02097--SE Linköpings universitet

Institutionen för ekonomiska och industriell utveckling www.liu.se

(3)

Abstract

Background:Sweden is one of the largest exporters of military equipment in the world.

Despite many restraining laws and guidelines, Sweden export military equipment to dictatorship and non-democracies. It’s of significant importance to examine what it would cost Sweden to abstain from export of military equipment in those cases where arms trade creates a conflict of interest. The dilemma for Sweden is choosing between the benefits of long-term financial interests that arms export provides and the morality issues that they entail.

Purpose: The purpose of this study is to analyze and evaluate what it would cost Sweden to

refrain from exporting arms to countries where the trade creates conflict of interests between financial gains and the Swedish foreign aid policy along with humanitarian ideals.

Method: To analyze and evaluate the cost of reduced arms exports, a quantitative and

qualitative literary analysis study is used along with the collection of secondary data. A custom developed index is created in order to estimate each country’s humanitarian ideal.

Conclusions: Refraining from the export of arms to countries where conflict of interests are

created with the Swedish foreign aid policy and humanitarian ideals would result both in lost income and saved costs for the Swedish arms industry. Swedish exports of military

equipment contribute positively to the Swedish economy, international cooperations and technical knowledge. Exports are a necessity for maintaining the competitiveness of the Swedish arms industry. Abstaining the export of arms would result in lost revenue of

approximately 4,8 billion swedish kronas in 2013, 1,4 billion in 2015, 4,6 billion in 2016 and 6,2 billion in 2017. Reduced export would result in varying effects on the industry´s

economic expense, depending on the production costs. Due to confidentiality, the data necessary to estimate the total cost of reduced arms exports to countries where conflict of interests is not available. The study therefore estimates what the total cost would be for Sweden to reduce the arms exports through combined analytical and measurable effects.

Keywords: Arms export, Military equipment, Export revenue, Arms industry, Foreign trade,

(4)

Sammanfattning

Bakgrund: Sverige är ett av de länder som säljer mest krigsmateriel i världen. Trots

restriktiva lagar och riktlinjer sker export av krigsmateriel till diktaturer och icke

demokratier. Det är av stor vikt att undersöka vad det skulle kosta Sverige att avstå export av krigsmateriel till länder där handeln skapar målkonflikter då det är en fråga om långsiktiga ekonomiska intressen och moral för Sverige.

Syfte: Syftet med denna studie är att analysera och värdera vad det skulle kosta Sverige att

avstå vapenexport till länder som skapar målkonflikter med Sveriges biståndspolitik och humanitära ideal.

Metod: För att analysera och värdera kostnaden av utebliven vapenexport används en

kvantitativ och kvalitativ litteraturstudie samt insamling av sekundärdata. Ett egenkonstruerat index skapas för bedömning av länders humanitära ideal.

Slutsats: Att avstå från vapenexport till länder där målkonflikt uppstår med Sveriges

biståndspolitik och humanitära ideal skulle både innebära förlorade intäkter och inbesparade kostnader för Sveriges försvarsindustri. Svensk export av krigsmateriel bidrar positivt till landets ekonomi, internationellt samarbete och tekniskt kunnande. Export är en nödvändighet för upprätthållandet av den svenska försvarsindustrins konkurrenskraft. Genom att avstå vapenexport till länder där handel skapar målkonflikt mellan humanitära ideal och Sveriges biståndspolitik, skulle det innebära förlorade intäkter på ungefär 4,8 miljarder kronor år 2013, 1,8 miljarder år 2014, 1,4 miljarder kronor år 2015, 4,6 miljarder år 2016 och slutligen 6,2 miljarder år 2017. Utebliven vapenexport skulle få olika påverkan för industrins förlorade värde beroende på företags produktionskostnader. På grund av den rådande sekretessen går det inte att uppmäta den totala kostnaden för utebliven vapenexport i direkta tal. Studien värderar därför förlorat värde för utebliven vapenexport till länder där målkonflikt uppstår genom en kombinerad redovisning av mätbara och analytiska effekter.

Nyckelord: Vapenexport, Krigsmateriel, Exportintäkt, Vapenindustrin, Utrikeshandel,

(5)

Förord

Denna studie har gjorts för att belysa målkonflikter i Sveriges export av krigsmateriel till länder som strider mot humanitära ideal och Sveriges biståndspolitik. Vår förhoppning är att ge läsaren en tankeställare om problematiken mellan ekonomisk lönsamhet och moral samt förståelse kring försvarsindustrins ekonomiska roll.

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Peter Andersson för värdefullt stöd och vägledning under uppsatsens gång då han bidragit med användbara synpunkter, goda råd och ett stort engagemang. Vi vill dessutom rikta ett tack till våra opponenter som bidragit med konstruktiv kritik samt samtliga som givit intressanta åsikter och idéer vilket har

bidragit till en bättre uppsats.

Linköping 30 maj 2019

(6)

Begreppsförklaringar

Krigsmateriel

Ett begrepp som regleras genom lag (1992:1303) och förordning (1992:1303) om krigsmateriel. För att klassas som krigsmateriel ska produkten vara specifikt utformad för militärt bruk. Om produkten används militärt, men ursprungligen utformats för civilt bruk kan den inte klassas som krigsmateriel. Tekniskt bistånd ingår och utgör enligt regeringens föreskrifter tekniskt stöd för användning av krigsmateriel. För att tillverka, sälja eller exportera krigsmateriel krävs tillstånd från Inspektionen för Strategiska Produkter (Säkerhets- och

försvarsföretagen, 2017).

Försvarsmateriel

En term som används av försvarsindustrin och regeringskansliet för att understryka det fredsbevarande syftet av försvarsindustrins produktion. Både krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden inkluderas i termen försvarsmateriel. Samtidens försvarsmakt köper även in tjänster och produkter som inte

klassificerats, men ingår i termen (Säkerhets- och försvarsföretagen, 2017).

Produkter med dubbla användningsområden

En produkt som har en grundläggande civil användning men samtidigt kan användas för militärt bruk definieras som en produkt med dubbla användningsområden (PDA). Alla varor som kan användas för att bidra till framställning av kärnvapen inkluderas (Säkerhets- och

försvarsföretagen, 2017). För överföring av PDA inom EU krävs inget tillstånd på grund av det gemensamma regelverket, rådsförordningen 428/2009, som reglerar överföring, förmedling och

export. Vid export till länder utanför EU krävs tillstånd av Inspektionen för Strategiska Produkter (Inspektionen för strategiska produkter, 2019).

Vapen

Benämns i denna studie som ett samlat begrepp av EU:s kategorisering av vapen från årliga rapporter enligt artikel 8.2 i rådets gemensamma ståndpunkt

2008/944/GUSP om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel. Se appendix 1: kortfattade

beskrivningar av kategorierna för vapen i EU:s gemensamma militära förteckning (Europeiska unionens officiella tidning, 2018).

Biståndspolitik:

En del av Sveriges utrikespolitik som grundas på solidaritetsmotiv. Syftet är att bidra till utveckling genom överföring av resurser på förmånliga villkor till fattiga länder och därmed skapa förutsättningar för förbättrade levnadsvillkor. Sverige har en lång tradition av ambitiöst och generöst bistånd där mottagarens behov samt Sveriges biståndspolitiska är utgångspunkten (Regeringskansliet). Genom skatt bidrar alla som bor i Sverige och regeringen avsätter årligen bistånd i landets budget (Sida, 2018).

Humanitära ideal

Ett begrepp som i studien används för att belysa medmänskliga idealiska normer och internationell rätt. Humanitära ideal bygger på principer för mänskliga rättigheter som gäller i fredstid och den humanitära rättens regler som gäller i krigstid samt för övergången mellan fred och krig där många brott begås (Spiliopoulou Åkermark, 2002).

(7)

Innehållsförteckning

1. INTRODUKTION ... 1

1.1 PROBLEMFORMULERING ... 1

1.2 SYFTE ... 3

1.3 AVGRÄNSNINGAR OCH PRECISERINGAR ... 3

2. METOD ... 4

2.1 UTFORMNING AV METOD ... 4

2.2 METODDISKUSSION ... 4

2.3 KONSTRUKTION AV HUMANITÄRA IDEAL INDEX (HII) ... 5

3. TEORETISK REFERENSRAM ... 8

3.1 STATISKA EFFEKTER AV UTRIKESHANDEL ... 8

3.1.1 Vinster av handelsutbyte ... 8

3.1.2 Välfärdseffekter av export ... 9

3.1.3 Värdering av begränsad export ... 11

3.2 DYNAMISKA EFFEKTER AV UTRIKESHANDEL ... 12

4. VAPENINDUSTRIN ... 14

4.1 FRAMVÄXTEN AV SVERIGES VAPENEXPORT ... 14

4.2 REGELVERK OCH EXPORTKONTROLL ... 16

4.2.1 Nationellt regelverk ... 16

4.2.2 Internationellt regelverk ... 17

4.3 INTRESSEKONFLIKT OM VAPENEXPORT ... 18

5. RESULTAT FÖR STATISKT VÄRDE AV UTEBLIVEN VAPENEXPORT ... 20

5.1 INTÄKTER FRÅN LÄNDER DÄR VAPENEXPORT SKAPAR MÅLKONFLIKT MED SVERIGES BISTÅNDSPOLITIK ... 21

5.2 INTÄKTER FRÅN LÄNDER DÄR VAPENEXPORT SKAPAR MÅLKONFLIKT MED HUMANITÄRA IDEAL ... 24

5.3 TOTALA INTÄKTER FRÅN LÄNDER DÄR VAPENEXPORT SKAPAR MÅLKONFLIKT ... 29

5.4 VÄRDERING AV UTEBLIVEN VAPENEXPORT ... 32

6. RESULTAT FÖR DYNAMISKT VÄRDE AV UTEBLIVEN VAPENEXPORT ... 34

7. ANALYS ... 37

8. SLUTSATS ... 48

(8)

APPENDIX 1: KORTFATTADE BESKRIVNINGAR AV KATEGORIERNA FÖR VAPEN I EU:S GEMENSAMMA

MILITÄRA FÖRTECKNING. ... 57

APPENDIX 2: INTÄKTER AV SVERIGES VAPENEXPORT ÅR 2013-‐2017 ... 59

APPENDIX 3: SVENSKT BISTÅND TILL LÄNDER ÅR 2013-‐2017 I KRONOR ... 60

APPENDIX 4: INTÄKTER VAPENEXPORT OCH GIVET BISTÅND ÅR 2013-‐2017 ... 63

APPENDIX 5: HUMAN DEVELOPMENT INDEX (HDI) ... 64

APPENDIX 6: CORRUPTION PERCEPTION INDEX (CPI) ... 66

APPENDIX 7: FREEDOM AGGREGATED SCORE ... 68

APPENDIX 8: HUMANITÄRA IDEAL INDEX OCH INTÄKTER AV VAPENEXPORT ÅR 2013-‐2017 ... 70

(9)

1. Introduktion

1.1 Problemformulering

Sedan andra världskriget har Sveriges vapenindustri varit starkt påverkad av den svenska neutralitetspolicyn, där den svenska vapenindustrin skulle vara oberoende av utländska leverantörer. För att skydda den inhemska marknaden valde Sveriges regering vid

upphandlingar att fatta beslut som minskade den utomstående konkurrensen. Globalt sett blev kalla kriget slutet på en tidsperiod som präglats av krig och förödelse. Runt om i världen resulterade eran i en kraftig minskning av vapenhandel men Sverige valde, till skillnad från många länder, att lägga allt större fokus på vapenexport. Genom export kunde den inhemska marknaden skyddas och hållas stabil samtidigt som staten fick ytterligare intäkter. Dessutom förberedde den ständiga produktionsnivån för en plötslig ökad efterfrågan vid potentiella framtida konflikter. I samband med att synen på utrikespolitik förändrades och nya handelsintressen sammanföll förändrades landets vapenindustri (Bromley och Wezeman, 2013).Sverige har sedan kalla kriget utvecklats till ett av de länder som säljer mest vapen i världen sett till antalet invånare och toppade listan för global vapenexportör per capita år 2010 (Ramqvist, 2011). Mellan 2014 och 2018 var landet världens 15:e största vapenexportör sett till det totala värdet (Svenska Freds, 2018a).

Sverige kan beskrivas som ett litet handelsberoende land där den samlade exporten av landets varor och tjänster utgör närmare 50 procent av den totala produktionen (BNP). Export är grundläggande för skapandet och bevarandet av inhemska jobb samt för välfärden och det svenska näringslivet (Lindvall, 2013). Sveriges vapenexport varierar i omfång men utgör ungefär en procent av den totala exporten (Statistikmyndigheten, 2019). Däremot skiljer sig vapenindustrin avsevärt i jämförelse med andra industrier. Under senare år har vapenhandeln blivit starkt uppmärksammad då exporten är nära kopplad till frågor om rättvisa och orättvisa, fred och säkerhet samt utveckling och underutveckling. Eftersom Sverige ses som ett

drivande land och i framkanten när det kommer till internationella utvecklingsarbeten (Coetzee, 2018) skulle den pågående exporten av krigsmateriel i vissa fall kunna skapa stora målkonflikter mellan handelns ekonomiska lönsamhet och landets biståndspolitik samt humanitära ideal (Regeringskansliet, 2012).

(10)

Den svenska vapenindustrin har under senare år utvecklats till en marknad bestående av några enstaka myndigheter men till största del av privata bolag där de fem främsta är Saab, BAE Systems Hägglunds, BAE Systems Bofors, Norma Sweden och Eurenco Bofors

(Inspektionen för strategiska produkter, 2017a). Vapenindustrin verkar på en global marknad där alla inhemska företag måste förhålla sig till Sveriges och EU:s lagar och bestämmelser om export av krigsmateriel, som i sin tur styrs av politiska intressen. Majoriteten av bolagen är delvis eller helt ägda av utländska företag (Bromley och Wezeman, 2013). Enligt

Försvarets materielverk (2016) är exporten avgörande för att upprätthålla och utveckla den svenska försvarsindustriella kompetensen eftersom Försvarsmaktens efterfråga på

vapenproduktion inte motsvarar en kvantitet som kan behålla industrins konkurrenskraft. Trots att marknaden är omgiven av mängder med riktlinjer och regler för att begränsa exporten till diktaturer och icke demokratier skapar vapenhandeln stor problematik eftersom det är möjligt att kringgå detta i vissa fall (Sveriges Radio, 2011). År 2018 exporterades 24 procent av svenskt krigsmateriel till länder med stora demokratiska brister (Svenska Freds, 2018a). Historiskt har det skett export av vapen till länder med väpnade inre och yttre konflikter samt med bristande respekt för mänskliga rättigheter (Sveriges Radio, 2011).

Samtidigt finns det ett intresse hos Sveriges befolkning att hjälpa utsatta länder. Regeringen avsätter årligen en procent av BNP till humanitära bistånd och långsiktiga utvecklingsarbeten, som finansieras med statliga skattepengar. Detta har pågått under en längre tidsperiod och bidragit till att stödja utvecklingen av fattiga länders ekonomi och politik, vilket i sin tur skapat förutsättningar för att stärka demokrati och mänskliga rättigheter (Sida, 2008). Att Sverige har inhemska företag som exporterar vapen till bland annat länder med bristande demokrati samtidigt som regeringen för biståndspolitik skapar ett grundläggande dilemma, speciellt när länder både köper vapen och mottar bistånd. För Sverige är det både en fråga om långsiktiga ekonomiska intressen och en fråga om moral.Det råder stora brister i tidigare forskning om de ekonomiska effekterna av vapenexport för Sverige. Därför är det av stor vikt att undersöka vad som skulle hända om vi slutade exportera vapen till de länder som skapar målkonflikter med landets biståndspolitik och humanitära ideal? Hur stort värde skulle falla bort av vapenexporten om vi inte exporterade till dessa länder? Vad skulle den uteblivna exporten kosta Sverige?

(11)

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att analysera och värdera vad det skulle kosta Sverige att avstå vapenexport till länder som skapar målkonflikter med Sveriges biståndspolitik och

humanitära ideal.

1.3 Avgränsningar och preciseringar

Den 15 april 2018 infördes ett demokratikriterium för svensk vapenexport som innebär att brister i den demokratiska statusen hos mottagarlandet kan utgöra hinder för exporttillstånd. Säkerhets- och försvarspolitiska intressen prioriteras högre i de fall då tillstånd ges för vapenexport även om det finns tydliga risker och problem för mänskliga rättigheter eller för väpnade konflikter (Olsson, 2018). Det nya kriteriet ger utrymme att både stoppa exporten till länder som inte är tillräckligt demokratiska men även att tillåta fortsatta undantag (Svenska Freds, 2018a). De ändringar som genomfördes för de svenska riktlinjerna har inte fått någon större påverkan på 2018 års statistik eftersom exportstatistiken huvudsakligen baseras på vapentillstånd som beviljats före 15 april. Därmed avgränsas vår studie till tidsperioden före april 2018. Målkonflikter om svensk vapenexport är dock fortfarande relevant eftersom prognoser tyder på att den internationella vapenhandeln återigen är på en uppgång och trenden väntas fortsätta de kommande årtiondena. Detta är till följd av en nationalistisk framväxt i världen vilket medfört ökade politiska spänningar världen över. Vad den politiska osäkerhet innebär för en ökad krigsrisk och global osäkerhet är svårt att uttala sig om men vi vet att många politiker stärker sitt nationella försvar (Savic, 2017). Tidsperioden för

undersökt bistånd, humanitära ideal och vapenexport är mellan kalenderår 2013 och 2017. Studien kommer dessutom avgränsa sig till EU:s samlade begreppet av vapen och endast analysera total vapenexport för respektive år. Undersökning av specifika vapenkategorier kommer uteslutas. Gällande Sveriges biståndspolitik kommer denna studie avgränsas till statligt bistånd eftersom det baseras på invånarnas skattepengar och därmed utesluts privata aktörer som enbart finansieras genom donationer.

(12)

2. Metod

För att analysera och värdera vad det skulle kosta Sverige att avstå export till länder som strider mot landets biståndspolitik och humanitära ideal används sekundärdata som grund för empirin. Studien använder rapporter och tidigare publikationer för en kvantitativ och

kvalitativ litteraturstudie samt datainsamling. I kapitlet nedan redovisas ett egenkonstruerat index som används för bedömning av länders humanitära ideal.

2.1 Utformning av metod

Som grund för empirin används sekundärdata för att värdera och analysera kostnaden för utebliven vapenexport. Genom litteraturstudie kommer både kvalitativ och kvantitativ data användas för att sammanställa sekundärdata och lägga en stark grund för analysen samt skapa en grundlig förståelse för målkonflikter inom Sveriges vapenexport. Därmed väljer vi att använda oss av aktuella utredningsarbeten inom ämnet och tidigare utgivna publikationer. Insamlingen kommer ske från diverse myndigheter, svenska företag, organisationer och Europeiska Unionen.

Utgångspunkten i studien är teorier kring statiska och dynamiska effekter av export som bygger på grundläggande internationella handelsteorier. För att undersöka förlorade exportintäkter om Sverige skulle avstå från viss export av krigsmateriel kommer landets intäkter redovisas för tidsperioden 2013 till 2017. Intäkterna grundas på data från EU:s årliga rapporter om medlemsländernas export och import av krigsmateriel enligt artikel 8.2 i rådets

gemensamma ståndpunkt 2008/944/GUSP om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel. Datan är strukturerad per land och år

och sammanställs i samtliga appendix. Data för bistånd för respektive land och år kommer från Open Aids databas genom Sida. Samtliga sammanställningar genomförs i Microsoft Excel. Eftersom det inte finns något befintligt index som mäter humanitära ideal skapas ett index för att mäta de humanitära idealen för de länder som importerar svenska krigsmateriel.

2.2 Metoddiskussion

För att utförligt analysera och värdera de potentiellt uteblivna intäkterna bygger studien på fem år. Perioden har dels valts utifrån tillgång till data men även utifrån viljan att ge en representativ bild av vapenexportens utveckling. Eftersom studien syftar på att analysera samt värdera vad det skulle kosta Sverige att avstå export till motstridande länder är aktuell data av

(13)

intresse. EU:s rapport för kontroll av medlemsländers export och import av vapen år 2018 baseras på kalenderår 2017 och därmed motsvarar 2017 det senaste året för insamlad data.

En svårighet i analys och värdering kring vapenhandeln är rådande sekretess. Både rapporter, utredningar och data kring allt gällande vapenhandelns olika områden är starkt begränsade enligt regleringar för nationell säkerhet. Begränsningarna skapar svårigheter vid

informationssökande om faktorer som specifika företags kostnader, vapenområden och produktanvändning. En svårighet uppstår därigenom att värdera kostnader av utebliven export i siffror mer detaljerat än att endast sammanställa data över landets totala intäkter från vapenexport för respektive år.

Sekundärdata används i syfte att analysera och värdera vad det skulle kosta Sverige att avstå export av krigsmateriel till länder som strider mot landets biståndspolitik och humanitära ideal. I användning av sekundärdata väljer vi att använda information från källor som vi bedömer tillförlitliga. Insamlingen kommer främst att ske från diverse myndigheter, svenska företag, organisationer och Europeiska Unionen. Vapenhandel är ett starkt omdebatterat ämne där rapporter och publicerade texter inom ämnet ibland kan vara vinklad till fördel för en viss sida inom intressekonflikter, beroende på författaren och källan bakom framställd data. För att minimera risken använder vi statistik till vår resultatinsamling om länders värden från samma ursprungskälla samt ser på den använda faktan med ett vaksamt öga.

En liten del av det material som studien använder hämtas från partiska källor, såsom Svenska Freds. Svenska Freds är landets största aktiva fredsförening och har starka åsikter för sin sak. Därför går det inte att betrakta Svenska Freds som opartisk när det kommer till vapenexport. De uppgifter som används från liknande partiska källor är av kontrollerad faktakaraktär och inkulderas därmed endast i förklaring av målkonfliktens olika perspektiv. Därför har vi inga större anledningar till att misstro denna information.

2.3 Konstruktion av Humanitära Ideal Index (HII)

Eftersom det inte finns något befintligt index som mäter humanitära ideal skapas ett index för att mäta de humanitära idealen i de länder som importerar svenska vapen. Humanitära Ideal Index (HII) används för att avgöra vilka länder som inte överensstämmer med humanitära ideal mellan år 2013 till 2017 samt för att värdera Sveriges förlorade intäkter av utesluten export till samtliga länder. HII är en sammanställning som bygger på tre andra index; Human

(14)

Development Index (HDI), Corruption Perceptions Index (CPI) och Freedom Aggregated Score. Val av samtliga index bygger på dess individuella omfattning för att skapa ett så representativt HII som möjligt.

HDI är ett sammanfattande mått på genomsnittlig prestation i viktiga dimensioner av mänsklig utveckling; kunnighet, en anständig levnadsstandard och ett långt hälsosamt liv. HDI är det geometriska medelvärdet av normaliserade index för var och en av de tre

dimensionerna. Indexet skapades för att betona att människor och deras förmåga borde vara de ultimata kriterierna för att bedöma utveckling av ett land, inte enbart ekonomisk tillväxt. Indexet kan även användas för att ifrågasätta nationella politiska val och fråga hur två länder med samma nivå på BNI per capita kan sluta upp med olika mänskliga utvecklingsresultat (Human Development Reports, 2019).

CPI är ett index som rankar världens länder och territorier efter sin uppfattade

korruptionsnivå i den offentliga sektorn. Indexet bygger på en skala mellan noll till hundra, där noll är hög korruptionsnivå och hundra innebär att det inte råder någon korruption i landet. Indexet avslöjar att de flesta ländernas fortsatta misslyckande att bekämpa korruption, bidrar till en kris i demokratin runt om i världen (Transparency International, 2018). I

uträkningen av det sammanställda indexet för humanitära ideal anges korruptionsindex i decimalform där höga värden tyder på att det inte råder korruption medan låga värden tyder på hög korruption.

Freedom in the World är en årlig rapport som bedömer villkoret för politiska rättigheter och

medborgerliga friheter runt om i världen. Den består av numeriska betyg och stödjande beskrivningar som resulterar i ett aggregerat betyg på en skala mellan noll till hundra, där noll innebär minst frihet och hundra innebär fullständig frihet. Under området politiska rättigheter ingår valprocess, regeringens fungerande samt politisk mångfald och deltagande. I

bedömning av medborgerliga friheter ingår frihet för uttryck och tro, rätten att ingå i olika former av föreningar och organisationer samt personlig självständighet och individuella rättigheter (Freedom House). För att göra bedömningen av ett lands frihet har studien använt rapportens data om länders “freedom aggregated score”, vilket är ett sammansatt betyg för frihet, som därefter omvandlats till decimalform där länder som är fullständigt fria får en etta.

(15)

Vid sammanställning av de ovan nämnda indexen till HII anges vardera i decimalform mellan noll och ett. Det högsta HII-värdet länder således kan få är tre och det lägsta noll. Beroende på angiven nivå på HII har länderna kategoriserats in i sex olika grupper, där vardera grupp motsvarar ett intervall om 0,5. De länder med högst HII omfattas av kategori ett och de länder med sämst HII omfattas av kategori sex. Data samlas in för de olika indexen för alla fem år och ett medelvärde beräknas därefter ut för vardera land. Anledningen till att ange indexen i medelvärde är främst för att samtliga index hålls relativt konstant under åren som studien analyseras samt att bilden blir mer heltäckande i användning av en medelvärdesberäkning. Detta beror på att handelsavtal ofta ingås tidigare än året i fråga och har därmed en

svårdefinierad påverkan för det specifika året. Data över Human Development Index för samtliga länder finns i Appendix 5, Corruption Perception Index för vardera land anges i Appendix 6 och data för det sammansatta betygen över länders frihet går att se mer detaljerat i Appendix 7. Det sammanställda resultatet av Humanitära Ideal Index och kategoriindelning finns i Appendix 8. I det sistnämnda anges även Sveriges intäkter för vapenexport för åren 2013 till 2017, som i sin tur grundas på resultat i Appendix 5. Utifrån resultat kan värden för förlorade intäkter för utesluten vapenexport till länder som strider mot humanitära ideal värderas för vardera år.

(16)

3. Teoretisk referensram

Enligt den klassiska handelsteorin uppstår utrikeshandeln som en konsekvens av skillnader i länders komparativa fördelar (Institutet för tillväxtpolitiska studier, 2001). Komparativa fördelar och komparativa kostnader, även kallad alternativkostnad, bestäms av förhållandet mellan marginalkostnader snarare än den absoluta storleken på respektive kostnad (Lindvall, 2013). Det som orsakar olikheter kan vara skillnader i länders förutsättningar till

faktortillgångar eller produktionsteknologier. Utrikeshandel ger uppkomst till samhällsekonomiska vinster då det leder till en mer effektiv användning av landets

produktionsresurser (Institutet för tillväxtpolitiska studier, 2001). I kapitlet nedan redovisas teorier kring statiska och dynamiska effekter till följd av utrikeshandeln.

3.1 Statiska effekter av utrikeshandel

Utrikeshandeln ger länder möjligheten att införskaffa varor billigare genom import istället för att producera dem själva. Länder kan därigenom uppnå en högre konsumtionsnivå än utan handeln.

3.1.1 Vinster av handelsutbyte

(17)

Anta att landet före handel producerar en kombination av de båda varorna som motsvarar punkt 1, vilket innebär en effektiv kombination av produktion som motsvarar kundens preferenser. En övergång till internationell handel innebär att landet kan byta den ena varan mot den andra enligt det prisförhållande som gäller på världsmarknaden, som motsvaras av lutningen på den streckade linjen. Den streckade linjen representerar förhållandet mellan pris på exporterad vara och pris på importerad vara, även kallt landets ”terms of trade” eller handelsförhållanden. Höga handelsförhållanden innebär goda villkor för landet då given mängd export ger mer import. Punkt 2 är att föredra produktionsmässigt om det finns möjlighet att byta mellan varor. Om inte alla frigjorda resurser, vid övergång, kommer till alternativ användning i den andra industrin skapas en mindre allokeringsvinst och produktion kan befinna sig i ineffektivt läge i punkt 4. Länder kan producera i punkt 2 och konsumera i punkt 3. Detta innebär att landet importerar (Q12 - Q13) av vara 1 och exporterar (Q22 - Q23) av

vara 2. I jämförelse med utgångsläget i punkt 1 har landet ökat sin konsumtion av båda varorna (Lindvall, 2013). Indifferenskurvorna U1 och U2 binder ihop kombinationer av

konsumtion av de två varorna som uppfattas likvärdiga. Då U2 ger större upplevd nytta än U1,

är punkt 3 att föredra och utrikeshandel medför därigenom positiva effekter (Goolsbee, Levitt och Syverson, 2013).

3.1.2 Välfärdseffekter av export

Utrikeshandel medför välfärdseffekter vilket kan illustreras med efterfråge- och

utbudskurvor. Figur 2 visar den inhemska marknaden för ett exportkonkurreande land då det råder fullständig konkurrens på marknaden.

(18)

Om världsmarknadspriset är högre än det inhemska jämviktspriset är det lönsamt för producenter att öka sin produktion, från det inhemska jämviktsläget Qi, till kvantiteten Q1s.

De inhemska konsumenterna tvingas betala det högre priset Pv vilket medför att den

efterfrågade kvantiteten från de inhemska konsumenterna sjunker till Qd. Det rådande

utbudsöverskottet mellan den inhemska efterfrågan och producenternas utbud exporteras således till andra länder. Landets exportintäkt motsvarar totalsumman av antalet enheter som exporterats för världsmarknadspris. Ytan över efterfrågekurvan representerar skillnaden mellan exportinkomst (Pv) och konsumenternas värdering av kvantiteten (Qi - Qd). Dessa

enheter konsumerades tidigare inom landet men exporteras nu till den utländska marknaden. Triangeln (Q1s- Qi ; Pv - Pi) över utbudskurvan visar skillnader mellan landets exportintäkt

och marginalkostnad för kvantiteten Q1s- Qi . I figur 2 visas exportintäkter av området inom

kvadraten (Q1s - Qd ; Pv - 0) och detta utgör de statiska effekterna som utrikeshandeln, i form

av export, medför (Lindvall, 2013).

Minskad export, till Q2s , medför minskad exportintäkt, som visas av rektangeln (Q1s- Q2s ; Pv

- 0). Den uteblivna exporten medför i sin tur en minskad välfärdsvinst, jämfört med tidigare produktion vid kvantiteten Q1s. Denna välfärdsförlust visas av triangeln (Q1s- Q2s ; Pv - S).

Minskad produktion innebär även en inbesparad kostnad för de enheter som uteblir av den minskade exporten. Längre ner i kapitlet förklaras mer noggrant hur inbesparad kostnad, till följd av minskad export, påverkar värdet för begränsad utrikeshandel. Utrikeshandel gynnar vissa grupper medan andra missgynnas. Producenter och sysselsatta inom den

exportkonkurrerande sektorn missgynnas av den minskade globala handeln, på kort sikt, då de reducerar sin produktion och får lägre intäkter. För att den minskade exporten inte ska bli en allokeringsförlust måste de frigjorda resurserna komma till användning inom ett annat område och att utbudskurvan faktiskt visar den samhällsekonomiska alternativkostnaden. För resurser som inte kommer till alternativ användning är alternativkostnaden för att använda dem i den exportkonkurrerande sektorn låg och besparingen kan därigenom bli obetydlig. Fullständig konkurrens på världsmarknaden innebär att världsmarknadspriset kommer hållas konstant trots minskat utbud på den inhemska marknaden. Som figur 2 visar, kommer den inhemska efterfrågan inte direkt att påverkas av den inhemska reduceringen av export. Inhemska konsumenter kommer således fortsätta att efterfråga kvantiteten, Qd, till ett

(19)

3.1.3 Värdering av begränsad export

Figur 3: Värdering av begränsad utrikeshandel vid globalt oligopol. Egen bearbetning av

Carlton och Perloff (2015) ; Goolsebee, Levitt och Syverson (2013) ; Lindvall, (2013).

Figur 3 visar en oligopolmarknad för en industri med höga fasta kostnader vilket gör

produktionen dyr trots de relativt låga marginalkostnaderna. I figuren visas marknaden för en industri där den inhemska efterfrågan, Di, inte överstiger genomsnittskostnaden, AC. Detta

innebär att den inhemska marknaden inte är tillräckligt stor för att täcka de fasta kostnaderna och den inhemska industrin är således exportberoende. Den globala efterfrågekurvan, DRv,

visar “residual demand” som representerar den globala efterfrågan som riktar sig till landets produktion. Den globala efterfrågan som riktas till den inhemska produktionen är i sin tur påverkad av producerad kvantitet från övriga länder. Företagen konkurrerar enligt Cournot-modellen då de tävlar med vilken kvantitet de producerar. För att vinstmaximera producerar företagen i kvantiteten Q1, där marginalintäkten är lika med marginalkostnaden.

En exportrestriktion inom landet innebär att den globala marknaden minskar för inhemska producenter vilket visas genom att den globala efterfrågan på inhemska produkter, DRv,

minskar. Världsmarknadspriset , Pv, hålls oförändrat då de som tidigare importerat landets

varor istället kommer att importera från andra länder. Figur 3 visar hur exportrestiktionen medför en minskad producerad kvantitet från Q1 till Q2 vilket medför förlorad exportintäkt

(20)

som visas av rektangeln (Q1- Q2 ; Pv- 0). Den minskade producerade kvantiteten innebär även

inbesparade kostnaden vilket visas av ytan mellan de två kvantiteterna och under

marginalkostnaden, MC. Värdet som faller bort till följd av den minskade exporten visas av rektangeln mellan de två kvantiteterna och mellan världsmarknadspriset och

marginalkostnaden. Företags fasta och rörliga kostnad varierar i storlek mellan företag och industrier. Om produktionen medför stordriftsfördelar är de besparade kostnaderna relativt små, om det inte är så att den minskade kvantiteten är allt för stor och medför en drastisk ökning i genomsnittskostnad. Sammanfattningsvis är lönsamheten av ett företags minskade produktion en fråga om förhållandet mellan storleken på insparade kostnader och förlorade intäkter. Värdet på vardera kostnad samt rådande priser är således avgörande för att värdera och analysera de bortfallna kostnaderna av en exportrestriktion. (Carlton och Perloff, 2015 ; Goolsebee, Levitt och Syverson, 2013; Lindvall, 2013).

Det bortfallna värdet av minskad export kan beskrivas av formeln;

V = ΔTR – ΔTC = Pv × ΔQ – MC × ΔQ

där det bortfallna värdet, V, är skillnaden i totala intäkter före och efter restriktionen minus skillnader i totala kostnader före och efter restriktionen. Det bortfallna värdet är således beroende av storleken på förlorade exportintäkter och inbesparade kostnader, vilket i sin tur påverkas av storlek på marginalkostnad.

3.2 Dynamiska effekter av utrikeshandel

Att endast belysa de statiska effekterna kan vara otillräckligt i analys av handel där de dynamiska effekterna kan ha en avgörande betydelse. I modernare teorier om utrikeshandel har de dynamiska effekterna en betydligt viktigare roll än i de statiska modellerna. Ökad konkurrens via handeln är en av många positiva dynamiska effekter som utrikeshandeln skapar. På en världsmarknad tvingas företag till ytterligare konkurrenskraft och på landets skyddade inhemska marknad skapar den utomstående konkurrensen både ökad produktivitet och pressade priser. En ytterligare dynamisk effekt av den internationella handeln är

utvecklingen av ny teknologi, där utländska direktinvesteringar i exportsektorn spelar en betydande roll. Utrikeshandeln möjliggör även ett utnyttjande av stordriftsfördelar inom nischområden till följd av exportledd tillväxt (De Vylder, Laanatza, Axelsson Nycander). I fall då fler än ett land har likartade produktionsförutsättningar kommer länderna tillverka samma produkt och förekomsten av stordriftsfördelar blir då endast lönsam om ett fåtal varianter av produkten produceras i varje land. Om varorna uppfattas som ofullständiga

(21)

substitut kommer alla produkter som är tillgängliga på den inhemska marknaden efterfrågas då konsumenternas efterfrågan inte tillgodoses genom enbart inhemsk produktion (Institutet för tillväxtpolitiska studier, 2001).

Utrikeshandel ökar konkurrens vilket medför att konsumenter erbjuds ett bättre produktutbud och lägre pris på världsmarknaden. Ekonomisk tillväxt är därigenom en viktig fördel av internationell handel. Ekonomisk tillväxt innebär att den totala produktionen av varor och tjänster ökar vilket leder till ökad välfärd. En ytterligare fördel med frihandeln är ökat incitament för att utveckla ny teknik och nya produkter vilket sprids globalt (Svenskt Näringsliv, 2008). Regeringen uppmuntrar export då det gynnar landets handelsbalans. Utrikeshandeln medför även ökad sysselsättning, högre löner och ökar levnadsstandarden för landets invånare (Amadeo, 2019).

Goda förutsättningar för internationalisering och export är avgörande för att svenska

industriföretag ska kunna skapa jobbmöjligheter och exportinkomster är som bas för landets välstånd. När den globala handeln utvidgas blir allt fler företag internationella och globala värdekedjor utvecklas, där olika delar kommer från olika länder. Att Sveriges industri kan konkurrera globalt på exportmarknaden är en förutsättning för det svenska välståndet (Industrirådet, 2014).

(22)

4. Vapenindustrin

4.1 Framväxten av Sveriges vapenexport

Sveriges neutralitetspolitik utformades efter andra världskriget och präglade landets

utrikespolitik samt strategiska val. Neutralitetspolicyn har haft stor påverkan på den svenska vapenindustrin eftersom upprätthållandet krävde en stark försvarsmakt som skapade behovet av en stark nationell försvarsindustri (Regeringens skrivelse, 2014). För att inte riskera ett beroende till andra länder ansåg regeringen det viktigt med inhemska företag som drev stora och avancerade vapenproduktioner. Regeringen införde en policy där de stöttade svenska företag som producerade krigsmateriel genom att praktisk taget endast köpa militär utrustning från inhemska producenter (Gerome, 2016). Trots att regeringens mål var ett oberoende av utländska leverantörer var Sveriges vapenindustri beroende av utbudet av utländsk teknologi under kalla kriget. Genom en utredning om Sveriges säkerhetspolitik mellan åren 1969 och 1989 framkom det, år 2002, att Sverige hade tillgång till det främsta inom amerikansk vapenteknologi under kalla kriget. Detta var på grund av de politiska spänningarna mellan stormakterna och tillgången till vapenteknologin var avgörande för landets försvar samt den svenska neutraliteten. Den nya kunskapen var även en stor fördel och en påverkande faktor för den inhemska försvarsindustrins framgång (Kilander och Winiger, 2002).

År 1960 utvecklades och producerades hela 90 procent av allt krigsmateriel i Sverige (Gerome, 2016). Försvarsindustrin var därmed, enligt regeringens önskan, inte beroende av import. Dock har industrin varit exportberoende sedan kalla kriget då Försvarsmaktens efterfråga på vapenproduktion inte varit tillräckligt stor för att upprätthålla de inhemska företagens konkurrenskraft. Export var därmed nödvändigt för att finansiera vapenindustrins produktion och utveckling (Davis, 2002). På så sätt skapades en relation mellan den svenska regeringen och vapenindustrin där regeringen bidrog till att underlätta vapenexport för att upprätthålla den nationella industrin samt av andra säkerhetsanledningar som inte motiverats i detalj. Över åren minskade statens militära budget vilket reducerade försvarets efterfråga på den inhemska vapenproduktionen. Det var inte möjligt att köpa en lika stor andel av

produktionen som under tidigare år, vilket ökade behovet av export ytterligare. Majoriteten av de vapen som produceras i Sverige exporteras varje år och vapenexporten utgör runt en procent av landets totala export (Gerome, 2016).

(23)

Export och import av krigsmateriel har utvecklats till ett av Sveriges säkerhetspolitiska intressen för att skydda ett kontinuerligt och långsiktigt samarbete med traditionella samarbetsländer (Regeringens skrivelse, 2014). Sedan kalla krigets slut har Sveriges vapenindustri, med en strävan att vara oberoende av krigsmateriel från utländska företag, successivt ersatts av en industri med allt större behov av materielsamarbeten mellan länder med delade värderingar (Regeringens skrivelse, 2018). En ökad efterfrågan på svenska vapenmarknaden innebär en ökad möjlighet för Sverige att påverka det internationella exportkontrollsamarbetet i en globalt hållbar riktning, särskilt inom EU (Regeringens skrivelse, 2014).

Aktörer på marknaden

Efter kalla kriget följde en tid av många förändringar i både ägandestrukturer och inriktning för den svenska vapenindustrin. Allt fler företag privatiserades i samband med förändrade ägandestrukturer och under 1990-talet öppnades vapenindustrin upp för utländskt ägande. Ett flertal dominerande företag på den inhemska marknaden, som tidigare varit svenska bolag, var efter några år helt eller delvis ägda av utländska företag (Bromley och Wezeman, 2013). Vad som till stor del bestämmer investeringar från företag är förtroendet för marknaden och dess framtida tillväxtprognoser (Deloitte, 2016), något som såg mycket ljust ut för Sveriges del och därmed drog till sig investerare. Det som drev företagsförvärv inom vapenindustrin var bland annat tillgången till den svenska Försvarsmaktens efterfråga på inhemsk

vapenproduktion. Planen för de utländska företagen var inte att sälja utländska vapen till Sverige, utan snarare att ta del av intäktsströmmen mellan Sveriges regering och de svenska företagen genom att investera i svenska bolag. Vapenteknologi låg till grunden för

produktionens utveckling och företagsförvärv blev därmed ett sätt för utländska företag att få tillgång till svensk vapenteknologi. Dessutom var det en möjlighet att minska konkurrensen på den globala marknaden och öka bolagets marknadsandel. Genom det tyska företaget HDWs förvärv av det svenska företaget Kockums köptes indirekt tillgång till avancerad utbåtsteknik. Till skillnad från Kockums, som sedan förvärvet slutade skriva kontrakt för ubåtsbeställningar, genomförde HDW flertal i Tyskland under årens gång (Bromley och Wezeman, 2013).

Vapenindustrin har under årens gång utvecklat fem dominerande företag nämligen Saab, BAE Systems Hägglunds, BAE Systems Bofors, Norma Sweden och Eurenco Bofors

(24)

ägda av utländska företag (Bromley och Wezeman, 2013). Trots detta är det svenskägda Saab den dominerande aktören på marknaden och står för nästan 50 procent av värdet av svensk vapenförsäljning (Gerome, 2016). Dessutom ökade Saab sin försäljning under år 2016 och blev ett av världens 30 största vapenföretag (Olsson, 2017).

4.2 Regelverk och exportkontroll

Vapenexporten är, som tidigare nämnt, en stor och komplex målkonflikt i svensk politik och styrs därigenom av både nationella och internationella regelverk. I Sverige bedöms

ansökningar om att få exportera krigsmateriel utifrån tre olika regelverk; ett svenskt regelverk, ett gemensamt regelverk för samtliga av EU:s medlemsländer och ett

internationellt vapenhandelsfördrag som FN utvecklat. Genom lagar, restriktioner och krav på tillstånd begränsas marknadstillträde för försäljning och tillverkning av krigsmateriel (Carlton och Perloff, 2015). Dessa inträdesbarriärer kan beskrivas som konkurrensbegränsande då de förhindrar etablering av nya aktörer på marknaden (Karakaya, 2002). Regelverkets omfång och innehåll har en betydande påverkan på var svenskproducerade vapnen hamnar i världen (Svenska Freds, 2018b). Trots de många lagar och riktlinjer som finns till för att begränsa vapenförsäljning till icke-demokratiska länder och stater som befinner sig i krig och konflikt, bryts dessa (Sveriges Radio, 2009; Europeiska unionens officiella tidning, 2018).

4.2.1 Nationellt regelverk

Grundstenen i det svenska regelverket är Lag (1992:1300) om krigsmateriel som behandlar landets produktion och försäljning av krigsmateriel samt Förordning (1992:1303) om

krigsmateriel. Enligt den sjätte paragrafen i Lag (1992:1300) om krigsmateriel får

krigsmateriel inte föras ut ur landet utan tillstånd samt att tekniskt bistånd inte får lämnas, om inte annat följer av denna lag eller annan författning. Det råder alltså nolltolerans mot

tillverkning och försäljning av krigsmateriel utan tillstånd. Lagens första paragraf fastställer att Inspektionen för strategiska produkter (ISP) ansvarar för att pröva frågor om tillstånd, förbud, certifiering och undantag i enskilda fall (Sveriges Riksdag, 1992). ISP är en statlig tillstånds- och tillsynsmyndighet med uppdrag inom svensk utrikes- och säkerhetspolitik (Inspektionen för strategiska produkter, 2017b). I fall där vapenproduktion eller

vapenförsäljning har principiell betydelse eller är av särskild vikt ska de överlämnas till regeringens för prövning (Sveriges Riksdag, 1992a). I Förordning (1992:1303) om

krigsmateriel lämnas en utförlig beskrivning om vilka produkter som täcks av lagstiftningen

(25)

Sveriges politik för global utveckling innebär att samtliga av regeringens politiska områden har ett ansvar att formulera och genomföra politik som stärker det svenska bidraget till en rättvis och global utveckling. Regeringen har i skrivelser tagit upp potentiella

intressekonflikter mellan svenskt exportfrämjande och politik för global utveckling, där bland annat Sveriges vapenexport diskuterats. Strävan hos regeringen är att de effekter från landets krigsmaterielexport som medför negativ påverkan på insatserna för rättvis och hållbar

utveckling bör undvikas (Regeringens skrivelse, 2014).

4.2.2 Internationellt regelverk

Förenta Nationernasvapenhandelsfördrag Arms Trade Treaty skapades för att reglera den internationella vapenhandeln med målet att fastställa en gemensam och förbättrad reglering av den globala handeln med konventionella vapen. Genom reglering kan handeln med krigsmateriel enligt fördragets vision förebyggas och eventuellt utrotas. Syftet bakom

fördraget är att minska mänskligt lidande genom att bidra till internationell och regional fred samt säkerhet och stabilitet. Syftet är dessutom att främja samarbete, öppenhet och

uppmuntra ansvarsfullt agerande av parterna i den internationella handeln och därigenom skapa ömsesidigt förtroende mellan staterna (Inspektionen för strategiska produkter, 2013). Enligt fördraget ska förbud mot vapenexport föreligga om det finns misstankar om brott mot mänskligheten, attacker mot civila eller folkmord (Svenska Freds, 2018a).

Som medlem i Europeiska Unionen ska Sverige förhålla sig till de gemensamma ståndpunkter som EU-rätten har kring vapenexport. Ståndpunkterna fastställer

medborgarländers gemensamma regler för exportkontroll av militär teknik och krigsmateriel. Gällande beviljande av tillstånd för vapenexport innehåller regelverket åtta kriterier som framlägger vikten av mottagarlandets respekt för mänskliga rättigheter, den internationella humanitära rätten samt bevarandet av regional fred, säkerhet och stabilitet (Europeiska unionens offentliga tidning, 2008).

Internationella sanktioner är ett instrument för att trygga den globala freden och säkerheten samt främja demokrati och mänskliga rättigheter. Sanktionerna utgör tvångsåtgärder för att på fredlig väg påverka statens, gruppens eller individens beteende genom olika politiska och ekonomiska ingripanden. Sanktionerna är precist utformade samt tidsbegränsade där brott mot dessa kan medföra straff (Regeringskansliet, 2014). Vapenembargo är en av många

(26)

sanktionsåtgärder och kan beskrivas som handelsförbud och i fall beslagtagning av export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden till ett specifikt land (Gov.uk, 2012).

4.3 Intressekonflikt om vapenexport

Som tidigare nämnts har den svenska vapenexporten historiskt varit grundad i landets neutralitetspolitik där Sverige stod utanför allianser som skulle kunna äventyra landets möjligheter till en neutral position i väpnade konflikter. Intentionen var även att Sverige skulle ha en stark militär försvarsmakt och en vapenindustri som kunde producera allt det krigsmateriel som ansågs behövas för att landets försvar skulle vara oberoende av andra stater. För att inte utvecklingskostnaderna skulle bli för höga och för att kunna ha råd med denna politik ansågs det nödvändigt att Sverige också kunde exportera krigsmateriel till andra länder. Detta motiv ligger kvar som grund idag trots att Sverige inte längre har samma

ambitioner om oberoende till andra stater. Då större system idag innehåller stora andelar internationella delar går det i princip inte att enbart producera i Sverige och därmed inte heller göra sig oberoende med hjälp av egen produktion. Ett säkerhetspolitiskt argument för vapenexport är att det ger Sverige inflytande och insyn i militära forum eller kan bidra till att skydda handelsvägar till Sverige (Svenska Freds, 2018c).

Företags deltagande på den globala marknaden i form av internationella materielsamarbeten kan medföra ekonomiska skalfördelar vilket skapar positiva konsekvenser för både beställare och leverantörer. Det kan även bidra till att de säkerhetspolitiska relationerna med viktiga samarbetsländer fördjupas då partnerskapet bidrar till en kontinuerlig utveckling och verifiering av förmågor. En stark säkerhets- och försvarsindustriell förmåga bidrar även till att Sverige får stärkt säkerhetspolitisk handlingsfrihet och ökat internationellt inflytande (Säkerhets- och försvarsföretagen). Svensk vapenhandel påverkas och formas inte endast av nationellt egenintresse utan även av ideal kring internationellt utvecklingssamarbete.

Handelsavtal för krigsmateriel har delvis möjliggjorts eftersom Sverige uppfattats som ett neutralt land under kalla kriget, en viktig aktör i det internationella utvecklingsarbetet och ett land som står upp och kämpar för mänskliga rättigheter i fattiga länder. Denna bild av

Sverige har varit avgörande för många av landets framgångsrika vapenaffärer. Bilden av ett neutralt Sverige medför att i samband med inköpta vapensystem tillkommer transnationellt industriellt samarbete, stöd till utveckling och liknande (Karlsson, 2018). Detta innebär att

(27)

intressen bakom vapenexporten inte endast bygger på nationellt oberoende till försvarsmateriel utan även internationellt samarbete och utvecklingsarbete.

I intressekonflikter om vapenindustrin finns det även många argument mot den

internationella vapenhandeln. Dessa riktar sig främst mot handeln med icke-demokratier och diktaturer. Då Sverige exporterar vapen till länder som bryter mot mänskliga rättigheter blir vi en del av problemet, vilket gör det svårare att på ett övertygande vis kritisera landets kränkningar. Att exportera vapen till konfliktområden kan medföra ökad risk för att krig bryter ut eller att en konflikt blir både längre och värre. Upprustning hos ett land kan även leda till kapprustning hos andra länder vilket i sin tur ökar hotet och därmed risken för att väpnade konflikter bryter ut. Svensk vapenförsäljning till icke-demokratier och diktaturer försvårar även utvecklingsarbetet för demokratiska rättigheter genom att det stärker regimens makt både militärt och genom att ge dem legitimitet. Vapenexport till fattiga länder kan i vissa fall dessutom bidra till att utvecklingsproblem som brist på mat, utbildning och

hälsoproblem både förvärras och blir svårlösta. Detta är till följd av att resurserna inte räcker till invånarnas behov då dyra krigsmateriel prioriteras högre (Svenska Freds, 2018d).

Avgörande delar i den svenska utrikes- och biståndspolitiken har varit att främja fred, utveckling, nedrustning, respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. När Sverige samtidigt driver en parallell vapenhandel med dessa länder, där vi tjänar i motsatt riktning, försvagas denna politik (Svenska Freds, 2018e). Om det dessutom råder korruption eller att den styrande regeringen är en diktatur finns det risk att inköpen som görs endast hjälper regimen att behålla makten och inte speglar vad landets invånare behöver (Svenska Freds, 2018d).

(28)

5. Resultat för statiskt värde av utebliven vapenexport

Kapitlet redovisar de statiska effekter som skulle utebli om Sverige valde att avstå från export av krigsmateriel till de länder där målkonflikter uppstår mellan vapenexport och Sveriges biståndspolitik samt humanitära ideal, mellan åren 2013 till 2017. De statiska effekterna redovisas främst kvantitativt och är i sin tur uppdelade i kostnader för utebliven vapenexport till länder där målkonflikter uppstår med givet bistånd samt kostnader för vapenexport till länder som strider mot humanitära ideal.

Figur 4: Totala intäkter från vapenexport enligt Appendix 2 mellan år 2013-2017.

Figur 4 visar hur Sveriges totala intäkter från vapenexport utvecklats över åren 2013 till 2017. År 2013 var vapenexporten relativt hög på ungefär 10,3 miljarder svenska kronor men sjönk året efter till cirka 7,9 miljarder kronor. År 2015 nådde intäkterna från vapenexport ett minimum, för de observerade fem åren, på 7,6 miljarder kronor. Därefter skedde en kraftig uppgång i intäkter år 2016 till 11,3 miljarder kronor. Intäkterna från export ökade ytterligare år 2017 till 11,7 miljarder kronor och utgör det högsta observerade värdet av intäkter från vapenexport för samtliga år.

(29)

5.1 Intäkter från länder där vapenexport skapar målkonflikt med Sveriges biståndspolitik

Figur 5: Årliga intäkter av vapenexport till de länder som samtidigt mottar bistånd från regeringens årliga budget mellan år 2013-2017. Data från Appendix 2,3 och 4.

Figur 5 är en sammanställning över landets statliga utgifter för bistånd och värdet på Sveriges intäkter från vapenexport, från de länder dit Sverige både sålt vapen och gett bistånd mellan åren 2013 och 2017. Stora värdeskillnader observeras mellan exportintäkter och givet bistånd till samtliga länder. Ur figuren kan en tydlig uppgång urskiljas i intäkter från Sveriges

vapenexport från år 2015, medan de statliga utgifterna för bistånd till samtliga länder håller en konstant, relativt låg nivå.

År 2013 var vapenexporten till länder dit Sverige både gav bistånd och sålde vapen hög på ungefär 3,9 miljarder svenska kronor medan biståndet uppgick till drygt 865 miljoner. De största importörerna av svenskt krigsmateriel som samtidigt mottog svenskt bistånd år 2013 var Thailand, Indien och Algeriet. De länder dit Sverige gav mest bistånd var Tanzania, Zambia och Bangladesh.

(30)

År 2014 skedde en stor minskning i både landets exportintäkter och utgifter för bistånd till de länder som både importerade svenska vapen och fick statligt svenskt bistånd. Vapenexporten till länderna i fråga uppgick till drygt 1,5 miljarder där de främsta importörerna var Thailand, Indien och Sydafrika. Det statliga biståndet till dessa länder var drygt 188 miljoner där de största mottagarna var Thailand, Indien och Zambia.

Vapenexporten år 2015, till länderna dit Sverige både gav bistånd och sålde vapen, höll sig låg på nästan 1,2 miljarder svenska kronor där de största importörerna var Indien, Thailand och Sydafrika. Bistånd till länderna i fråga uppgick till drygt 784 miljoner, vilket innebar en relativt stor ökning från året innan. Det största mottagarlandet av Sveriges statliga bistånd år 2015 var Tanzania, följt av Tunisien och Turkiet.

Den svenska vapenexporten till länder där Sverige även ger bistånd fick en betydande ökning år 2016 och landade på nästan 4,4 miljarder svenska kronor. Brasilien var då den betydligt största importören av svenska vapen för länder som dessutom mottog bistånd. Därefter kom Thailand och Indien. Det statliga biståndet till dessa länder uppgick till nästan 782 miljoner och de främsta mottagarländerna var Turkiet, Zambia och Indien.

År 2017 skedde en ytterligare ökning av både vapenexport och statligt bistånd till länder som både importerade vapen och mottog bistånd. Vapenexporten uppgick då till nästan 5,9 miljarder svenska kronor medan utgifterna för bistånd uppgick till drygt 1 miljard. De största importörerna av vapen var Brasilien, Indien och Thailand. Zambia, Bangladesh och Tunisien var även år 2017 de största mottagarländerna av Sveriges statliga bistånd för länder som samtidigt importerade svenskt krigsmateriel.

Enligt figur 5 har intäkterna från vapenexport varit omkring fyra gånger högre än givet bistånd år 2013, omkring fem gånger högre år 2016 och runt sex gånger högre år 2017. Under angivna år har bistånd sålunda utgjort en relativt liten andel i jämförelse med intäkterna. Samtidigt skiljer sig år 2015, då skillnaden mellan bistånd och intäkter endast motsvarar runt 380 miljoner kronor, vilket är en markant minskning i jämförelse med resterande års andelar.

(31)

Figur 6: Totala intäkter av vapenexport, exportintäkter från länder som mottar bistånd och givet bistånd till importerande länder mellan år 2013-2017. Data från Appendix 2 och 4.

Om vi istället undersöker förhållandet mellan vapenexportens intäkter från länder som mottog bistånd och de totala intäkterna från vapenexport mellan år 2013 och 2017 varierar andelen. Enligt figur 6 observeras det lägsta värdet år 2015 då länder som inhandlat vapen och fått bistånd motsvarade cirka 15 procent av de totala intäkterna från vapenexport under året. Detta innebär att resterande 85 procent av intäkterna från exporten kommit från länder som inte mottagit bistånd. Det största värdet registreras år 2017 då andelen intäkter från vapenexport till biståndsländer utgjorde hälften av de totala exportintäkterna från

vapenindustrin. Vid jämförelse av uteblivna intäkter för Sveriges vapenexport till länder som strider mot landets biståndspolitik hade skillnaden i uteblivna intäkter mellan år 2015 och år 2017 motsvarat cirka 4,8 miljarder kronor. Som högst under angiven tidsperiod hade

uteblivna intäkter från export till länderna enligt Appendix 4 kostat Sverige ungefär 5,9 miljarder kronor år 2017 eller som lägst cirka 1,2 miljarder kronor år 2015.

(32)

5.2 Intäkter från länder där vapenexport skapar målkonflikt med humanitära ideal

Tabell 1: Redovisning av vilka länder som ingår i varje kategori av humanitära ideal index.

Se Appendix 8 för mer detaljerad redovisning av exportintäkter från vardera land.

Sverige har sammanlagt exporterat krigsmateriel till 74 länder mellan åren 2013 till 2017. Tabell 1 redovisar samtliga länder och visar vilken kategori de tillhör baserat på nivå på Humanitära Ideal Index (HII) för den angivna tidsperioden. I metodkapitlet förklaras uppbyggnaden av det egenkonstruerade indexet, men det kan kortfattat beskrivas som en sammanställning av Human Development Index (HDI), Corruption Perceptions Index (CPI) och Freedom Aggregated Score. För varje ökad kategori, i tabell 1, sjunker det

sammanställda indexet på skalan från tre till noll där varje kategori är ett intervall om 0,5. Höga kategori-nummer redovisar därmed länder som stämmer mindre överens med de humanitära idealen under tidsperioden. Enligt tabell 1 ingår bland annat Egypten, Kazakstan och Pakistan i HII-kategori fyra. Länder inom HII-kategori tre är bland annat Indien och Brasilien samt de omdebatterade importörerna Förenade Arabemiraten och Saudiarabien som samtidigt är aktiva i kriget i Jemen (Löfgren, 2018). Kategori tre utgör den största kategorin, sett till antal importländer under tidsperioden, följt av kategori ett, två och slutligen fyra. För samtliga angivna HII mellan de undersökta åren finns inga observerade intäkter för

vapenexport till kategorigrupp fem eller sex, vilket innebär att Sverige inte exporterat

krigsmateriel till länder vars sammanställda index för humanitära ideal visat sig vara lägre än ett, på skalan noll till tre. Under åren har det dessutom skett en minskning i export till länder inom kategori fyra, då det var åtta länder år 2013 och endast fyra år 2017.

Nedan visas fem figurer över andelen exportintäkter som Sverige tjänar från varje kategori av Humanitära Ideal Index för åren 2013 till 2017. Summan av vardera figur är totalintäkten från

(33)

vapenexporten för varje år. Varje grupp representerar därmed hur stor andel av den totala intäkten från vapenindustrin som skulle förloras om vi uteslöt exporten från en viss HII-kategori.

Exportintäkter år 2013 i miljoner kronor:

HII grupp 1: 4 960 HII grupp 2: 533 HII grupp 3: 4 648 HII grupp 4: 187 HII grupp 5: 0 HII grupp 6: 0 Totalt: 10 328

Figur 7: Andel exportintäkter per HII-kategori år 2013. Data från Appendix 8.

Om Sverige skulle avstått från att exportera krigsmateriel till länder som omfattas av HII-grupp fyra skulle landet förlorat exportintäkter för cirka 187 miljoner kronor år 2013. Vid inkluderande av grupp tre skulle förlorade intäkter stiga avsevärt till cirka 4,8 miljarder då kategorin utgör den största andelen av exportintäkter efter grupp ett. Om Sverige dessutom skulle avstått export till HII-kategori två skulle förlusten omfattat 5,4 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär hälften av intäkterna av totala vapenexporten år 2013. År 2013 utgjorde vapenindustrins försäljningar cirka 10,3 miljarder kronor, intäkter som skulle förlorats om vapenexport till samtliga HII-grupper uteslutits.

(34)

Om Sverige år 2014 skulle avstått från att exportera vapen till länder inom HII-kategori fyra skulle det innebära förlorade intäkter på cirka 210 miljoner svenska kronor. Att dessutom medräkna grupp tre skulle öka förlusten till cirka 1,9 miljarder kronor. Enligt figur 8 utgör intäkterna från Sveriges vapenexport inom HII-kategori fyra cirka en femtedel av de totala intäkterna år 2014. Om Sverige skulle sluta exportera till grupp två, tre och fyra skulle sammanlagt 2,4 miljarder kronor av exportintäkter från vapenindustrin försvunnit. Om Sverige endast skulle exporterat vapen till HII-grupp ett skulle intäkterna från vapenexport motsvara cirka 69 procent av de totala intäkterna.

År 2015 var den totala vapenexporten, precis som år 2014, låg i jämförelse med de andra åren och uppgick till ungefär 7,6 miljarder kronor. Den betydligt största HII-kategorin var kategori ett där exportintäkterna från vapenindustrin uppgick till nästan 5,3 miljarder. Om Sverige avstått export till länder inom kategori fyra skulle förlorade exportintäkter uppgått till 114 miljoner kronor. Genom att dessutom utesluta export till kategori tre skulle den total förlusten uppgått till nästan 1,4 miljarder. Om Sverige även skulle avstått vapenexport till länder inom HII-kategori två skulle den förlorade intäkten ökat med ytterligare 969 miljoner och den totala förlusten uppgått till drygt 2,3 miljarder. Som figur 9 visar skulle endast en minoritet av totala exportintäkter från vapenindustrin år 2015 försvunnit om Sverige uteslutit samtliga kategorier förutom kategori ett.

(35)

Exportintäkter år 2016 i miljoner kronor: HII grupp 1: 5 997 HII grupp 2: 784 HII grupp 3: 4 338 HII grupp 4: 222 HII grupp 5: 0 HII grupp 6: 0 Totalt: 11 342

Att utesluta vapenexport till länder inom HII-kategori 4 skulle kostat Sverige drygt 222 miljoner kronor år 2016. Om kategori tre skulle inkluderats i uteslutandet av vapenexport skulle den förlorade intäkten uppgått till drygt 4,6 miljarder kronor. Om Sverige dessutom skulle avstått från vapenexport till länder inom kategori tre skulle det innebära en ytterligare ökning med 784 miljoner. Den totala förlusten från utebliven vapenexport till länder inom kategorierna två till sex skulle därmed uppgå till ungefär 5,3 miljarder kronor. Om Sverige endast exporterat vapen till länder inom HII-kategori ett år 2016, skulle intäkterna uppgå till cirka sex miljarder kronor och därmed överstiga summan av resterande kategorier.

Om Sverige skulle uteslutit export till länder som omfattas inom HII-kategori fyra år 2017 skulle det inneburit en förlust i intäkter på nästan 141 miljoner svenska kronor. Om även

(36)

kategori tre, som är den största kategorin sett till både antal företag och totala intäkter per grupp, skulle inkluderas i uteslutningen skulle det inneburit en markant ökning i förlorad intäkt med drygt 6 miljarder. Att utesluta både kategori tre och fyra skulle alltså resulterat i en intäktsförlust från vapenexporten med nästan 6,2 miljarder kronor. Att dessutom inkludera kategorigrupp två skulle inneburit en ytterligare intäktsförlust med 832 miljoner kronor. Den totala intäkten år 2017, om Sverige endast exporterat vapen till länder inom HII-kategori ett, skulle uppgå till cirka 4,7 miljarder kronor medan total intäktsförlust skulle uppgått till nästan 7 miljarder kronor.

Figur 12: Exportintäkter från varje HII-kategori för år 2013 till 2017. Data från Appendix 8.

Figur 12 sammanställer exportintäkter från krigsmateriel inom respektive HII-kategori för samtliga år. Figuren skapar en helhetsbild för Sveriges totala intäkter av krigsmateriel under det femåriga intervallet och illustrerar förhållandet mellan respektive HII-kategori. Den kategori som bidrar med största andelen exportintäkter är kategori ett, trots varierande totala intäkter. Däremot överstiger intäkter från kategori tre år 2017 med cirka 1,3 miljarder kronor, enligt redovisade intäkter enligt figur 11. Intäkter från kategori tre varierar i andelar av totala intäkter där det lägsta observerade värdet noteras år 2015, motsvarande cirka 16 procent av det totala och det högsta år 2017, motsvarande ungefär 50 procent. För samtliga år redovisar kategori fyra lägst andel av totala intäkter, följt av kategori två.

(37)

5.3 Totala intäkter från länder där vapenexport skapar målkonflikt

I ovanstående kapitel redovisas intäkter från vapenexport separat för länder som mottar bistånd och från respektive HII-kategori. För att skapa ett helhetsperspektiv redovisar tabell 2 de totala intäkterna från både export av krigsmateriel som skapar målkonflikt med Sveriges biståndspolitik och humanitära ideal. Samtliga länder som Sverige exporterar krigsmateriel tilldelas ett HII, men det innebär inte alla länder strider mot humanitära ideal. Utifrån analys av samtliga länder bedömer vi att länder inom kategori tre till sex strider mot humanitära ideal i olika grad. Därmed bedöms länder inom HII-kategori ett och två som mer eller mindre godkända för export av krigsmateriel. Vi väljer att redovisa intäkterna i originalform för att sammanställa exakta värden från samtliga intäkter. Vid omvandling till miljontals kronor orsakar avrundningen skillnader på flera miljoner kronor i förhållande till de totala intäkterna för respektive år. Majoriteten av de länder som observeras för respektive år mottar både bistånd och importerar krigsmateriel samt ingår i HII-kategori tre eller fyra. Enligt tabell 2 skulle Sverige, genom att avstått vapenexport till samtliga länder, förlorat intäkter

motsvarande 4,8 miljarder kronor år 2013 och cirka 1,8 miljarder kronor år 2014. Totala intäkter uppgick till ungefär 1,4 miljarder kronor år 2015, cirka 4,6 miljarder kronor år 2016 och cirka 6,2 miljarder kronor år 2017. De totala intäkterna från länder som skapar

(38)