I mitt examensarbete har jag kommit fram till elevernas och lärarens syn på begreppet läslust. Både eleverna och läraren har resonerat kring begreppet som tidigare forskning och Skolverket visade. De flesta elever har utgått ifrån känsla av glädje och intresse. De tyckte att begreppet läslust betydde att man hade lust att läsa som Amborn & Hansson (1998) och Skolverket (2011) tog upp i sina forskning, att man älskade att läsa som Norberg (2003a) och Körling (2003) visade, samt att det var roligt att läsa och man ville läsa på egen hand och av eget intresse som Nasiell & Bjärbo (2007) och Löthagen (2003) påpekade i sina forskning. Läraren hade samma syn som Nasiell & Bjärbo (2007) att läslust betydde lust att vilja läsa böcker. Som ordböckerna visar, menar jag också att lust är en önskan från människors hjärtan.
Enligt undersökningens resultat tyckte hälften av eleverna (15 av 29) inte om att läsa, även om de förstod att det var bra att läsa. De visste att de kom att gynnas av att läsa. De kunde lära sig, förbättra sin svenska och kom att bli smartare genom att läsa. Det innebär att de förstod läsningens betydelse som Bergman (2003), Kohl (1997), Wingård (1994) och Löthagen (2003) tog upp i sina böcker. Men varför tyckte de fortfarande inte om att läsa? Enligt enkäterna svarade elever som inte tycker om att läsa att det var tråkigt och jobbigt att läsa, eftersom det oftast inte var en bra bok och det tog så lång tid för dem att hitta en bok som de tyckte om.
När jag frågade vad de tyckte att en bra bok skulle handla om, svarade de flesta att den skulle handla om t ex fantasi, kärlek, äventyr, deckare, ungdomars liv eller livsberättelse i olika situationer som är baserade på riktiga händelser, relationer mellan människor. Några tyckte att en bra bok skulle handla om krig, djur och sport, t ex fotboll, boxning. Det innebär att de flesta elever tycker om att läsa skönlitteratur och ett mindre antal gillar att läsa facklitteratur. Detta passar slutsatserna som forskarna visade, t ex Norberg (2003a), Löthagen (2003), Bergman & Sjöqvist (2003), Amborn & Hansson (1998), Molloy (2003) och Alleklev & Lindall (2000) som betonade skönlitteraturens betydelse i skolan. Kursplanen – Svenska som andraspråk vill att andraspråkselever ska utveckla sin
förmåga att läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften. Kursplanen betonar också att skönlitteratur belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor (Skolverket, 2011). Men när elever är trötta på skönlitteratur som kanske är svår för dem, kan man använda facklitteratur som räddning (Nasiell & Bjärbo, 2007). I den här skolan tycker andraspråkselever om att läsa krig, djur och sport. Då kom jag fram till att en bra bok kan fånga elevernas läslust.
Å andra sidan, ville eleverna läsa på egen hand och av eget intresse. De ville inte att någon tvingade dem, men några ville att lärare och föräldrar bara sade till dem att läsa eller påminde dem om läsning, så de gjorde det. Det är likadant som Nasiell & Bjärbo (2007) beskriver i Boken om läslust att man kan skydda elevers läslust genom att låta dem läsa vad de vill och respektera deras val.
Enligt enkäterna som eleverna fyllde i, tycker jag att vi kan fånga deras läslust genom att ge rätt bok till rätt elev, läsa högt för dem, ge vuxenstöd till dem och bli bra läsande förebilder. Olika elever har olika intressområden. De flesta elever tyckte inte om att läsa för att böcker inte var bra. När vi presenterar böcker för elever, är det viktigt att välja böcker som passar elevers ålder och intresseområden. För att väcka elevers läsintresse, behöver vi hitta rätt bok till rätt elev i rätt ögonblick och samtidigt tänka på elevers mognad, läsförmåga, intresse, aktuella situation, erfarenheter, osv (Nilsson & Nilsson, 1990). Hälften av eleverna ville att läraren läste högt för dem på lektionerna. De tyckte att det var kul och lättare för dem att förstå bättre. Som Norberg (2003d) visade, genom högläsning skapar läraren större förståelse för texten. Löthagen (2003) påpekade att eleverna kan lyssna och uppleva om personen i texten är glad eller arg, om ord är positiv eller negativt laddade osv, när lärare läser. Det kan hjälpa andraspråkselever in i läsandet. Högläsning är det bästa sättet för att öka språkmedvetandet (Nasiell & Bjärbo, 2007). Som Fylking (2003) visade, är högläsning särskilt viktigt för de elever som har annat modersmål än svenska.
Jag har kommit fram till att de flesta elever ville få vuxenstöd när de inte förstod något i boken för att de kunde förstå boken och lära sig mer svenska. Som Löthagen tog upp i sin
artikel, har andraspråkselever svårigheter att läsa skönlitteratur på svenska p.g.a. bristande förståelse (Löthagen, 2003). Å ena sidan kan lärare skapa förförståelse med hjälp av modersmålslärare. Å andra sidan kan läsning på modersmålet stötta och underlätta andraspråkselevers läsande på svenska. I min undersökning läste 14 elever på modersmålet och de tyckte om också att läsa. Det visade Benckert (2003) att läsutveckling sker på det språk som elever behärskar bäst.
Jag har också kommit fram till att elever, vilkas föräldrar inte läste hemma, inte tyckte om att läsa. 15 elevers föräldrar läste hemma och deras barn tyckte om att läsa, utom 2 elever. Därför tycker jag att föräldrar är bra läsande förebilder som kan inspirera barnen till läslust. Det stämmer med tidigare forskningar, t ex Körlings (2003), Nasiell & Bjärbos (2007) och Norbergs (2003e) som betonade att föräldrar/vuxna är goda läsande förebilder. Vuxna är som vägvisare. Om lärare/föräldrar/vuxna läser själva, är det lättare att övertyga barn och ungdomar om läslust. Vi bör skapa positiva attityder till böcker och till läsning för att väcka barn och ungdomars läslust.