I detta avsnitt följer en analys med hjälp av de fyra lärandeformerna. Här ges en redogörelse av vilka uppfattningar informanterna har om teaterimprovisation i undervisning av barn och ungdomar.
Lärandeformen om
Lindström (2008) belyser att lärandeformen om handlar om vilka grundläggande kunskaper en elev kan lära sig att få när hen arbetar med ett ämne. Alla tre informanter uppfattar att när de arbetar med yngre elever/deltagare eller med elever/deltagare som är nybörjare använder de sig av bestämda ramar för att skapa trygghet, utveckling och förståelse. Detta går in i lärandeformen om, av den anledningen att eleverna/deltagarna får lära sig teaterimprovisation av att arbeta med det inom olika och bestämda situationer som de är vana vid. Astrid uppfattar att yngre deltagare har lättare att ta till leken när det kommer till att improvisera än vad äldre deltagare kan göra, av den anledningen att leken innehåller olika situationer som yngre deltagare är vana vid att arbeta med. Detta liknar Adams uppfattning om att yngre elever främst får arbeta med något som de har vetskap om när de improviserar. Med hjälp av att yngre elever/deltagare får arbeta med något som de är vana vid och har vetskap om när de samtidigt improviserar får de kunskaper om improvisation. Adam uppfattar även att för att kunna lära ut teaterimprovisation till elever som är nybörjare behöver de först lära sig grunderna inom teater. De behöver bra grunder att stå på när de ska lära sig om ett nytt område inom teatern. Med hjälp av grunderna inom teater som eleverna har vetskap om kan de börja arbeta med och lära sig om improvisation.
Alla tre informanter uppfattar att det inte bara är yngre elever/deltagare eller elever/deltagare som är nybörjare som behöver lära sig om teaterimprovisation, även äldre eller erfarna elever/deltagare behöver lära sig om teaterimprovisation beroende på vad som behövs utvecklas vidare. Vera, Astrid och Adam uppfattar att den lärdom som eleverna/deltagarna får av att arbeta med teaterimprovisation är främst att kunna improvisera. När eleverna/deltagarna arbetar med teaterimprovisation får de automatiskt lärdomar om teaterimprovisation. En viktig lärdom som Adam uppfattar att hans elever ska lära sig om improvisation är att det ingår i teaterområdet. Tack vare att det finns många olika lärdomar om teaterimprovisation
uppfattar Vera och Astrid att det finns många olika värden kring det samt att det är viktigt att som teaterlärare välja vilka värden eleverna/deltagarna ska få beroende på vilket syfte undervisningen ska ha. Dessa arbetssätt som informanterna främst använder sig av för sina yngre elever/deltagare och för sina elever/deltagare som är nybörjare samt vilka lärdomar som kommer med det platsar i lärandeformen om. Fokuset ligger på att eleverna ska få huvudsakliga kunskaper med hjälp av att arbeta med en särskild kunskap inom ett bestämt ämne.
Lärandeformen i
Lindström (2008) lyfter att lärandeformen i handlar om att en elev kan experimentera med olika material och tekniker i ett ämne. Alla tre informanter uppfattar att när de arbetar med äldre elever/deltagare eller med erfarna elever/deltagare skapar de främst förutsättningar där eleverna/deltagarna får utmanas och utvecklas till nya nivåer inom teaterimprovisation. Detta går in i lärandeformen i, av den anledningen att eleverna/deltagarna får testa nya saker när de arbetar med teaterimprovisation. Adam uppfattar att erfarna elever redan har med sig tidigare grunder från teatern och kan med hjälp av detta våga testa olika saker samt sina egna idéer. Detta liknar Astrids uppfattning om att erfarna deltagare har med sig tidigare kunskaper och erfarenheter från teaterimprovisation när de börjar arbeta mot nya nivåer. Med hjälp av att eleverna/deltagarna använder sina tidigare erfarenheter och kunskaper när de improviserar kan de få nya erfarenheter samt kunskaper i teaterimprovisation. Alla tre informanter uppfattar att yngre elever/deltagare eller elever/deltagare som är nybörjare även kan skapa helt nya erfarenheter och kunskaper i teaterimprovisation beroende på vad informanterna kan se att de kan behöva utmanas samt utvecklas vidare i.
Vera, Astrid och Adam uppfattade att de lärdomar som de äldre eleverna/deltagarna eller de erfarna eleverna/deltagarna fick när de fick testa nya saker på nya nivåer iteaterimprovisation var att våga utmana sig själva och testa sina egna idéer. Vera uppfattade att hennes äldre elever även får lära sig att arbeta på det sätt som passar dem. Vera och Astrid uppfattar att det finns olika värden med att de äldre eleverna/deltagarna och de erfarna eleverna/deltagarna får lära sig att testa nya saker på nya nivåer i teaterimprovisation, men de tog inte upp några exempel kring det. Dessa arbetssätt som informanterna främst använder sig av för sina äldre elever/deltagare och för sina erfarna elever/deltagare samt vilka lärdomar som kommer med
det platsar i lärandeformen i. Fokuset ligger på att eleverna ska med hjälp av sina tidigare erfarenheter och kunskaper skapa nya erfarenheter samt kunskaper med hjälp av att arbeta med en särskild kunskap inom ett bestämt ämne.
Lärandeformen med
Lindström (2008) belyser att lärandeformen med handlar om att en elev kan använda en konstform som ett hjälpmedel för att lära sig andra ämnen. Vera uppfattar att teaterimprovisation kan användas som ett arbetssätt inom andra sammanhang än inom teatern. Detta går in i lärandeformen med, av den anledningen att teaterimprovisation kan hjälpa en elev eller flera elever att lära sig ett annat ämne. Vera uppfattar att hon själv inte arbetar med teaterimprovisation som ett hjälpmedel för att lära sina elever något annat ämne, men kan se möjligheterna kring hur teaterimprovisation kan användas som ett hjälpmedel. Ett exempel som hon tar upp kring hur teaterimprovisation kan användas som ett hjälpmedel är att om hon skulle arbeta som en grundskollärare på en grundskola och vill lära sina elever skolämnet engelska kan hon låta de få improvisera på engelska. Med hjälp av att eleverna får improvisera med ett engelskt språk får de lära sig ett engelskt språk.
Vera uppfattar att det finns olika värden med att elever får lära sig ett annat ämne med teaterimprovisation, men tog inte upp några exempel kring detta. Av den anledningen att Vera arbetar med teaterimprovisation tog hon med denna konstart automatiskt i sitt exempel, medan Lindström (2008) lyfter att en elev kan använda flera olika konstarter för att lära sig samma specifika ämne. Teaterimprovisation är bara en konstart av flera som kan hjälpa att lära ut ett engelskt språk. Detta arbetssätt som Vera uppfattar kan användas inom exempelvis grundskolor och de lärdomar som kommer med det platsar i lärandeformen med. Fokuset ligger på att en elev får huvudsakliga kunskaper av ett ämne med hjälp av att arbeta med en konstart. Dock kan eleven arbeta med flera olika konstarter inom samma ämne och fortfarande uppnå samma huvudsakliga kunskaper.
Lärandeformen genom
Lindström (2008) belyser att lärandeformen genom handlar om att en elev får arbeta med sig själv och utvecklas som person när hen arbetar med en konstart. Astrid uppfattar att hon främst arbetar med personlighetsutvecklande övningar när hon lär ut teaterimprovisation till
sina deltagare. Detta går in i lärandeformen genom, av den anledningen att deltagarna får arbeta med sig själva på olika sätt och utvecklas som egna individer när de improviserar. Som tidigare nämndes under kategorierna Lärandeformen om och Lärandeformen i uppfattar Astrid att hennes övningar kan se olika ut beroende på erfarenhet, ålder och vad gruppen kan behöva utveckla samt arbeta vidare med, men syftet är densamma.
De lärdomar som Astrid uppfattar att hennes deltagare får av att arbeta med sig själva genom teaterimprovisation är främst olika lärdomar om sig själv som individ och att hitta sitt eget arbetssätt. Tack vare att deltagarna får utvecklas som egna individer uppfattar Astrid att teaterimprovisation får ett eget värde i sig, av den anledningen att det inte finns något rätt eller fel i hur en deltagare kan arbeta med sig själv. Ett annat värde som Astrid uppfattar att hennes deltagare kan få av att lära sig genomteaterimprovisation är att kunna se saker ur flera olika perspektiv. Adam uppfattar att de viktigaste värden som han vill att hans elever ska få ta del av är att stärka sin egen personlighet och att med hjälp av olika lärdomar lära sig att utvecklas i sitt fortsatta privata liv. Dock går Adam inte in på vilket arbetssätt han använder för att låta sina elever nå dessa värden. Av den anledningen att dessa värden handlar om personlighetsutveckling både inom teaterimprovisation och inom det privata livet tolkas detta som att en del av Adams teaterundervisning går in i lärandeformen genom. Lindström (2008) lyfter att en elev även kan använda sig av andra olika konstarter för att kunna lära sig att utvecklas som person. Detta arbetssätt som tolkas att Adam använder inom teaterimprovisation och som Astrid uppfattar att hon använder inom teaterimprovisation samt de lärdomar som kommer med det platsar i lärandeformen genom. Fokuset ligger på att en elev skapar nya erfarenheter och kunskaper med hjälp av sina tidigare erfarenheter samt kunskaper genom att arbeta med en konstform. Däremot kan eleven även använda sig av andra konstformer för att med hjälp av sina tidigare erfarenheter och kunskaper skapa nya erfarenheter samt kunskaper.
Sammanfattande analys
Utifrån den genomförda analysen kan studiens frågeställningar besvaras. - Hur beskriver teaterpedagoger sitt arbete med teaterimprovisation?
Teaterpedagogerna arbetar för att hjälpa alla elever att känna trygghet, utveckling och förståelse inom teaterimprovisation. När det handlar om yngre elever/deltagare eller elever/deltagare som är nybörjare arbetar teaterpedagogerna främst med att sätta bestämda ramar och förutsättningar som eleverna/deltagarna redan har kunskap om eller är vana vid att arbeta med. När det handlar om äldre elever/deltagare eller erfarna elever/deltagare arbetar teaterpedagogerna främst med att ge förutsättningar där eleverna/deltagarna får lära sig nya saker och utmana sig själva. Dessa bestämda ramar och olika förutsättningar kan ändras samt anpassas mellan alla elever/deltagare oavsett vilken ålder eller erfarenhet de har beroende på vad teaterpedagogerna ser att de behöver utveckla. Som teaterpedagog kan hen bestämma vilket slags arbetssätt som hen vill fokusera på inom teaterimprovisation, som exempelvis att arbeta med teaterövningar som stärker elevernas personlighetsutveckling, dvs ett lärande genom teaterimprovisation. Möjligheterna finns också att kunna använda teaterimprovisation som ett hjälpmedel för att lära ut andra ämnen, dvs lärande med teaterimprovisation.
- Vad anser teaterpedagoger att deltagare lär sig av teaterimprovisation?
Den största och viktigaste lärdomen som eleverna/deltagarna kan få av att arbeta med teaterimprovisation är att improvisera. Däremot finns det många lärdomar som eleverna/ deltagarna kan lära sig utav teaterimprovisation på olika sätt och som teaterpedagog kan hen välja vilka lärdomar ens deltagare ska få lära sig beroende på vilket syfte hen har med sin teaterundervisning.
- Vilka värden anser teaterpedagoger vara viktiga med teaterimprovisation?
Det finns många olika värden och teaterpedagogerna uppfattar olika gällande vilka värden som är viktigast för deras elever/deltagare att få ta del av när de lär sig teaterimprovisation tack vare att det är ett brett område att arbeta med. Som teaterpedagog kan hen även själv välja vilka värden ens elever/deltagare ska få ta del av inom lärandet av teaterimprovisation beroende på vilket syfte hen har med sin teaterundervisning. Teaterpedagogerna uppfattar att
de låter eleverna/deltagarna få ta del av olika värden inom teaterimprovisation som platsar in i lärandeformen om, lärandeformen i och lärandeformen genom. De värden som teaterpedagogerna uppfattas främst betona att deras elever/deltagare får ta del av inom teaterimprovisation är i lärandeformen genom. När det handlar om lärandeformen med uppfattar teaterpedagogerna att den inte används när de lär ut teaterimprovisation och detta gör att de värden som platsar in i denna lärandeform inte tas med i deras teaterundervisning.
DISKUSSION
I detta kapitel diskuteras det som framkommit genom analysen, studiens metodval samt vidare forskning.
Resultatdiskussion
Syftet med denna studie är att belysa teaterpedagogers uppfattningar om teaterimprovisation i undervisning av barn och ungdomar. Studiens resultat visar att teaterpedagogerna använder sig av lärandeformen om, lärandeformen i och lärandeformen genom när de arbetar med teaterimprovisation i sin undervisning för barn samt ungdomar. Lärandeformen med används inte som ett arbetssätt av teaterpedagogerna i deras undervisning, men den ses som en möjlighet att kunna använda inom andra sammanhang än teater. Förutom att deltagarna lär sig att improvisera finns det många andra lärdomar samt värden som de kan få ta del av i arbetet med lärandeformerna. Teaterpedagogerna kan välja vilka lärdomar och värden som ens elever ska få ta del av beroende på vilket syfte de har med sin undervisning.
Spolin (1999) belyser att det finns sju olika aspekter att arbeta med när det kommer till att nå spontanitet i improvisation. En av dessa aspekter är leken och Spolin (1999) lyfter att denna aspekt handlar om när flera personer leker tillsammans skapas det ett engagemang, samt en egen frihet som krävs för att de ska få uppleva olika saker. Att få uppleva olika saker med hjälp av lek är något som Lindström (2008) förklarar som lärandeformen om. Leken är en form som många människor är vana vid att arbeta med och med hjälp av denna form kan de använda sina grundläggande kunskaper för att kunna uppleva olika saker. Eftersom en person har med sig olika grundläggande kunskaper från att ha lekt antigen med andra eller själv kan hen hitta olika saker som breddar dessa grundläggande kunskaper. Att lära om teaterimprovisation kan således kopplas till formen lek som teaterpedagoger uppfattas använda sig av i sin undervisning för både barn och ungdomar, av den anledningen att teaterpedagogerna uppfattas vilja ge sina elever/deltagare en bredare lärdom av improvisation.
Niknafs (2013) lyfter att inom musikområdet kan eleverna arbeta med fri improvisation där de får möjligheten att utforska bortom sina egna gränser och uppleva hur de själva skapar sin egen musik. Detta har starka samband med Lindströms (2008) lärandeform i, av den
anledningen att eleverna skapar nya kunskaper och erfarenheter när de improviserar. Niknafs (2013) belyser även att när eleverna får skapa fritt gör detta musiken mer experimentell, vilket Lindström (2008) även förespråkar när det handlar om konstarter inom lärandeformen i. Med hjälp av att teaterpedagogernas elever får experimentera, utforska och skapa fritt utifrån sig själva när de improviserar skapar de nya kunskaper och erfarenheter. För att kunna göra detta använder de sig av sina tidigare kunskaper och erfarenheter.
Inom den här formen av lärande finns även tydliga spår i Spolins (1999) redogörelse av vad improvisation är. Hon belyser att improvisation handlar om att deltagarna ska ta lärdom av egna erfarenheter och upplevelser. Detta kräver att de har ett stort engagemang som kan nås av att bland annat delta på intuitiv nivå. En förutsättning för att nå intuitiva kunskaper är att arbeta på sitt eget sätt för att nå nya kunskaper. Med hjälp av att improvisera på sitt eget sätt som passar deltagarna kan de använda sina tidigare erfarenheter och upplevelser för att upptäcka nya. Att lära i teaterimprovisation är en lärandeform som kan kopplas till teaterpedagogers uppfattningar om deras undervisning för barn och ungdomar, av den anledningen att teaterpedagogerna uppfattas vilja ge sina elever/deltagare utveckling i deras eget lärande.
Naphtaly (2011) belyser att improvisation bland annat handlar om att stödja och förändra sitt eget arbete med sin egen verklighet. För att kunna göra detta behövs tre grundläggande faktorer och en av dessa faktorer handlar om att eleven behöver skapa ett förhållande mellan sina känslor samt sin verklighet. För att åstadkomma detta förhållande behöver eleven hjälp av tre förmågor och två av dessa förmågor är anpassning och design. Anpassning syftar på att när elevens verklighet förändras behöver hen anpassa sig efter detta och design syftar på att eleven formar den verklighet som existerar för att den ska passa in till hens egen verklighet. Detta relaterar till Lindströms (2008) lärandeform genom, av den anledningen att när en elev arbetar med sina egna känslor och sina egen verklighet behöver hen lära sig om sig själv som individ. För att en elev ska kunna nå sina känslor och sin verklighet när hen improviserar behöver hen gå in i sig själv. Hen behöver arbeta med sin kropp, sina tankar och sina känslor för att upptäcka hur hen är som person. Med hjälp av att arbeta med sig själv kan eleven se hur hens verklighet och känslor ser ut. Detta gör att eleven kan utmana sig själv och utvecklas som individ. Att lära genom teaterimprovisation är även en lärandeform som kan kopplas till
teaterpedagogers uppfattningar om deras undervisning för barn och ungdomar, av den anledningen att teaterpedagoger uppfattas vilja ge sina elever/deltagare chansen att lära sig saker om sig själva som sedan kan göra att de hittar olika arbetssätt i sitt eget lärande som passar dem.
Berk och Trieber (2009), Sullivan (2010), Massie (2008) samt Hanold Watland och Santori (2014) lyfter att olika improvisationstekniker kan hjälpa studenter att lära sig olika skolämnen som ska läras ut till dem. Detta har starka samband med Lindströms (2008) lärandeform med, av den anledningen att studenterna använder improvisation som ett hjälpmedel för att lära sig om ett skolämne. Berk och Trieber (2009) belyser att studenterna kan bli mer intresserade när de får studera djupare i sitt lärande och detta kan de göra med hjälp av olika improvisationstekniker. Sullivan (2010) lyfter att olika improvisationstekniker är ett produktivt sätt att skapa ett intresse till studenterna för det som ska läras ut. Massie (2008) belyser att improvisationstekniker kan öka studenternas lärande och deras intresse för lärandet. Hanold Watland och Santori (2014) lyfter att improvisation kan hjälpa studenterna att bli mer involverade och intresserade av ett skolämne när de använder sig av grupparbeten. Det som finns gemensamt här är viljan att skapa en intressan och engagerad miljö för studenterna när de ska lära sig ett skolämne. När studenterna arbetar med olika improvisationstekniker får de arbeta på nya och olika sätt som kan skapa intresse samt engagemang för det som ska läras ut. Att lära med teaterimprovisation är enligt teaterpedagogernas uppfattningar en lärandeform som inte används i deras undervisning för barn och ungdomar, av den anledningen att de inte fokuserar på att lära ut ett annat ämne. Däremot finns det en uppfattning hos en av teaterpedagogerna att lärandeformen med definitivt kan användas inom andra sammanhang som exempelvis i skolor.
Som ovan nämnts fokuserar denna typ av forskning främst på studenter inom högskola och universitet, medans det i denna studie valdes att främst fokusera på barn och ungdomar i teaterverksamheter. Trots att denna forskning och denna studie fokuserar på två olika verksamheter samt på olika åldersgrupper tolkar jag det som att det finns en likhet när alla arbetar med teaterimprovisation. För att åldersgrupperna ska lära sig något behöver de arbeta i en glädjefylld miljö som deras lärare skapar åt de. När dessa åldersgrupper får testa att arbeta på nya och olika sätt inom improvisation skapas ett större intresse samt engagemang för det
som ska läras ut, oavsett om det är ett annat ämne eller inte. Det som är gemensamt med dessa åldersgrupper är att oavsett om de är på en skola eller på en teaterverksamhet och de ska improvisera behöver de få en rolig upplevelse för att uppnå sitt eget lärande.