Analys

I det här avsnittet följer resultatanalysen kopplad till den teoretiska referensramen och tidigare forskning.

7.1 Systemteori

I enlighet med systemteorin kan man från resultaten urskilja att familjehemsföräldrarna är del av ett sammanhang som utgörs av flera system som de både påverkar och blir påverkade av (Öquist 2016, Broberg m.fl. 2010). Själva familjehemmet är det centrala systemet i den här uppsatsen och vi har valt att kalla det för deras inre system. Förutom familjehemsföräldrarna själva består det även av de placerade barnen och eventuella hemmavarande biologiska barn. Två yttre system som till stor del har visat sig interagera med samtliga intervjuade

familjehemsföräldrar är det placerade barnets biologiska föräldrar och socialtjänsten. Tre av familjehemmen talar vidare om det privata nätverket (utflyttade biologiska barn, föräldrar, syskon, chefer) som en mer eller mindre betydande del av systemen och tre talar om skolan och BUP. Samtliga av dessa utmärker sig även som viktiga aktörer i tidigare forskning (Piel m.fl. 2016, McKeough m.fl. 2017, Khoo & Skoog 2014, Hedin 2015).

Vad som verkligen är av intresse är att alla familjehemsföräldrar befinner sig i sitt unika sammanhang där de blir påverkade av och påverkar systemen på olika vis. Resultatet visar att alla system har en förmåga att både ge upphov till en känsla avbrist på kontroll och till att stärka copingförmågan. På vilket vis och till vilken grad beror dock på den unika processen av samspelssituationer mellan individen och de olika systemen. För att tydliggöra detta kommer den fortsatta analysen först diskuteras utifrån hur systemen ger

familjehemsföräldrarna en upplevelse av brist på kontroll för att sedan fortsätta med en analys kring hur de kan stärka copingförmågan.

7.2 Brist på kontroll

Utifrån systemteori påverkar alla system varandra och hänger samman. I den transaktionella modellen för stress uppstår upplevelsen av stress bland annat av vilka egenskaper miljön har (Andersson 2002). I miljön urskiljs stressfaktorer från ett par system som mer framträdande vilka främst är de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Även det placerade barnet i familjehemmets inre system nämns både i relation till brist på återhämtning och dess beteende. Men endast två föräldrar talar om barnets beteenden som en starkt bidragande stressfaktor.

I uppsatsen utgår vi ifrån familjehemsföräldrarna och fyra av fem familjer vi mötte talade om att det någon gång under placeringen har känt oro och stress över att förlora barnet, något som också redovisats i tidigare forskning (Blythe m.fl. 2014; Cooley m.fl. 2017).Det går väldigt lätt att avbryta en placering från flera olika håll. Den skörhet som systemet är uppbyggt av har även påvisats vara en stress för familjehemmen i tidigare forskning (Höjer 2002). Stress uppstår också av hur individen bedömer situationen och möjligheten att hantera den (Andersson 2002). Familjehemsföräldrarna talar om en begränsad möjlighet att påverka barnets umgänge med de biologiska föräldrarna och risken att barnet flyttar hem igen. Den

25 upplevda stressen påverkas därför inte bara av hotet att förlora det placerade barnet men den stärks av känslan av att de inte kan förhindra det.

I tidigare svensk forskning (Höjer 2002) framkommer det att kontakten med den biologiska familjen är något som familjehemmen tycker tar väldigt mycket tid. Familjehemmen i vår uppsats talar också om att de biologiska föräldrarnas beteenden som tar mycket tid och energi och det nämns särskilt i de fall då relationen inte fungerar. Fler studier visar att

familjehemmen ofta upplever en påtalad stress i relationen och kontakten med de biologiska föräldrarna (Mckeough m.fl. 2017; Hedin 2015; Buehler m.fl. 2001). Familjehemmen talade om två stressfaktorer kring beteendet runt den biologiska familjen. Här finns det forskning som visar att stresskopplattillde biologiska föräldrarnas hotfulla beteende mot

familjehemmen gav upphov till rädsla samt påverkade barnet negativt (Khoo & Skoog 2014). Familjehemsföräldrarna nämner även andra beteenden som inte alltid handlar om hot utan som inbegriper den biologiska förälderns psykiska hälsa. Det finner vi i Hedins (2015) tidigare forskning att de biologiska föräldrarna ofta vänder sig till familjehemmet kring exempelvis alkoholproblem eller psykisk ohälsa. I den här uppsatsen uppger fyra av fem familjehem att de har erfarenhet av att de behövt stötta de biologiska föräldrarna kring deras psykiska ohälsa. Några av familjehemmen säger sig ibland behövt tagit mer hand om

föräldern än om barnet och flera av familjehemsföräldrarna har känt att den biologiska föräldern behöver deras stöd.

De flesta familjehemmen i uppsatsen talar om flera stressfaktorer kring osäkra umgängen. Här beskriver fyra av fem familjehem att det har funnits stress kring umgänget med någon av de biologiska föräldrarna. De säger sig ha påtalat oron som de har sett kring barnet före och efter umgänget men uttrycker att inte någon från socialtjänsten har lyssnat på dem. De menar samtidigt att de inte har makten att säga nej till umgänget med den biologiska föräldern då de ligger i uppdraget som familjehem att hålla kontakt med biologisk familj och släkt. Den andra stressfaktorn är att de inte anser sig bli tagna på allvar när de påtalar denna oro för

socialtjänsten. Några av familjehemsföräldrarna berättar att de blev kallade för hönsföräldrar och liknande, någon berättar om uteblivet stöd gentemot de biologiska föräldrarna eller att de senare kommit till kännedom att socialtjänsten inte gjort någon journalanteckning om att de som familjehem larmat om oron kring umgänget med en biologisk förälder. Enligt den transaktionella modellen för stress påverkas stressen av vilka egenskaper miljön har

(Andersson 2002). Här blir det framträdande från familjehemmens berättelser hur två olika system bidrar till samma stressfaktor.

Bristen på stöd från socialtjänsten ökar risken för sammanbrott (Buehler m.fl. 2001). Man har även funnit ett samband mellan en hög omsättning på familjehemmets

socialsekreterare och den stress som familjehemsföräldrarna upplever (Blythe m.fl. 2014). Två av våra fem familjehem vittnar om att det har brustit i kontinuitet kring vem som hållit i ärendet från socialtjänsten. Stöd som de säger hade varit värdefullt att få. Ett av de

familjehem vi talade med säger sig att de till och med ville avbryta placeringen efter två års tid då de inte orkade längre på grund av barnets beteende och att de inte fick något stöd utan att de byttes socialsekreterare väldigt ofta.

26 I kategorin brist på återhämtning finner vi två familjehem av fem som uppger att de inte har någon i sitt privata kontaktnät som kan avlasta dem.Ett av dessa två familjehem som uppger att de saknar barnpassning i kontaktnätet har ett barn som kräver mycket tid och energi. De säger sig i likhet med forskningen ovan vara i behov av både avlastning, stöd och

handledning från professionella aktörer(Höjer 2001; Khoo & Skoog 2014).

7.3 Stärkande inre system

Coping definierar hur individen lyckas hantera de krav som denne upplever från interaktionen mellan sig själv och miljön och copingförmågan påverkas av både problemfokuserade- och emotionsfokuserade copingstrategier (Andersson 2002). För att hantera stress behöver familjehemsföräldrarna enligt Blythe m.fl. (2014) besitta olika inre copingstrategier samt ha en förmåga att söka stöd, tröst och avlastning hos andra. Vi har funnit liknande resultat med exempel på vilka dessa copingstrategier kan vara.

Ett antal emotionsfokuserade copingstrategier i familjehemmens inre system har identifierats som är stärkande för att hantera uppdraget. Bland annat blir alla i någon form stärkta av en tilltro till sin egen förmåga. Fyra talar om att de är trygga i sig själva i vården och fostran om det enskilda barnet, en trygghet som stärkts av deras tidigare utbildning, kunskaper, och erfarenheter. Tre intervjupersoner lyfter även stödet från varandra som stärkande då de kan prata med varandra för att få känslomässigt stöd stressande situationer uppstår.

Vidare visar resultaten i samstämmighet med Hedin (2015) att det är gynnsamt att ha en ödmjuk och respektfull inställning till de biologiska föräldrarna. Förståelse för de biologiska föräldrarna och förmågan att känna empati med dem underlättar den stress de ofta åsamkar eftersom familjehemmet genom emotionsfokuserad coping bättre kan förstå deras känslor och varför de beter sig på ett visst vis.

En annan aspekt inom familjehemmets system är de känslomässiga band som

familjehemsföräldrarna utvecklar för det placerade barnet.Blythe m.fl. (2014) och Höjer (2001) fann att familjehemsföräldrarna fäster sig emotionellt vid barnen och ömmar för dem vilket resultaten från denna uppsats är eniga med. Vad som inte framkommer i den tidigare forskningen är att anknytningen och omtanken om barnet kan bli så stark att den i sig skyddar placeringen från sammanbrott. I de två fallen där familjehemmen tänkt avsluta placeringen har den emotionella anknytningen stärkt dem i att inte ge upp. Resultaten visar att tid till anknytningen vid början av en placering är viktig för barnets trygghet men anknytningen är alltså även betydelsefull för att stärka föräldrarnas copingförmåga och vilja att fortsätta placeringen.

Även problemfokuserade strategier för att hantera stressfaktorer i uppdraget finns i det inre systemet. Till exempel använder familjehemsföräldrarna gemensamma strategier i hur de bemöter ett utåtagerande barn och löser konflikter. De arbetar också både för ett gott samarbete med de biologiska föräldrarna och för att kunna sätta gränser gentemot dem. Att

27 vara respektfull och inbjudande till delaktighet samtidigt som familjehemmen kan säga stopp när de biologiska föräldrarna orsakar för mycket inre stress förbättrar relationen.

Problemfokuserade copingstrategier kan också vara stärkande då familjehemmen använder sin egen envishet och ihärdighet för att tjata till sig stöd från skolan och BUP.

Sammanfattningsvis kan det alltså finnas tillgång till både emotionsfokuserade- och problemfokuserade copingstrategier i familjehemmets inre system som lägger grunden för deras copingförmåga. Även om styrkorna finns inom det egna systemet så finns exempel ovan på hur de också påverkar de yttre systemen i interaktionen med andra aktörer. Resurserna kommer från familjehemsföräldrarna själva men processen påverkar således också de yttre systemen.

7.4 Stärkande yttre system

Resultaten visar att även de yttre systemen kan bidra till att stärka familjehemmens

copingförmåga gentemot stressfaktorerna. De kan bidra med ett viktigt kompletterande stöd både för att stärka familjehemmens egna copingstrategier och för att sänka de upplevda kraven.

Resultatet visar att socialtjänsten är det yttre system som familjehemsföräldrarna förväntar sig mest stöd från för att hantera de stressfaktorer som förekommer i uppdraget. Först och främst kan de stärka familjehemmens emotionella copingstrategier på ett flertal plan. Blythe m.fl. (2014) menar att familjehemmen värderar relationen till socialtjänsten som oerhört viktig. Detta stärks av den aktuella uppsatsen genom att familjehemmen känner en trygghet när socialtjänsten är väl insatta i ärendet, visar omtanke och är lättillgängliga.Att uppleva att personalen finns där och bryr sig stärker den emotionella copingen då det inger en känsla av trygghet. Handledning som socialtjänsten tillhandahållit har också stärkt den

emotionsfokuserade copingen genom att familjehemmen fått hjälp att se svåra situationer ur andra perspektiv vilket har underlättat upplevelsen av stress. Resultaten visar också att

socialtjänsten kan minska den känslomässiga oron inför en placering som ska avslutas genom att från början vara tydliga med den målsättningen och ge framförhållning inför en

återhämtning av barnet.

Även de problemfokuserade copingstrategierna kan stärkas av socialtjänsten. Tidigare

forskning har visat att familjehemmen vill få utbildning och stöd av socialtjänsten framför allt till barn med utåtagerande beteenden (Cooley m.fl. 2017; McKeough m.fl. 2014).Svenska studier redovisar liknande resultat där de också funnit att familjehemmen vill få mer specifik kunskap om det enskilda barnets situation och svårigheter samt hur man bemöter dessa (Höjer 2001; Khoo & Skoog 2014). Våra resultat påvisar också att stöd i problemfokuserad coping är viktigt både genom generella föräldrautbildningar och mer specifika för det enskilda barnet. Även i handledning och när familjehemmen har ringt till socialtjänsten vid behov har de fått konkreta tips i hur de ska hantera barnet eller bemöta de biologiska föräldrarna. Träning och handledning ger kunskap som stärker de problemfokuserade

28 kan uppstå i uppdraget. Utifrån copingteori kan det indirekt också stärka den emotionella copingförmågan inom det inre systemet eftersom kunskap och en förmåga att agera i svåra situationer stärker känslan av kontroll.

Förutom att stärka copingstrategierna kan socialtjänsten också öka copingförmågan genom att minska de krav som uppstår i uppdraget. Kraven kan exempelvis reduceras genom avlastning vilket påvisats både av vårt material och annan forskning (Khoo & Skoog 2014; Blythe m.fl. 2014; Brown & Calder 2000). Exempel som familjehemmen i vår uppsats har identifierat som hjälpsamma är avlastning från uppdraget när det har saknats i det privata nätverket och avlastning från konflikter med de biologiska föräldrarna som socialsekreteraren har tagit ansvar för.

I relation till andra yttre system än socialtjänsten så får tre familjehem avlastning från det privata nätverket genom barnpassning vilket också sänker de upplevda kraven. Vidare har en familjehemsförälder fått både emotionellt och praktiskt stöd från sina chefer. Även skolan och BUP kan underlätta genom att minska påverkan av utåtagerande beteenden och andra svårigheter hos barnet.

7.5 Samspelet mellan systemen

Både emotions- och problemfokuserade copingstrategier har visat sig vara viktiga för

familjehemmets förmåga att hantera stress i uppdraget. Ett flertal stressfaktorer och stärkande faktorer har redovisats både från familjehemmets inre och yttre system. Utifrån copingteorin är det intressant hur familjehemsföräldrarna lyckas hantera de stressfaktorer de upplever i den fortlöpande interaktionen mellan sig själva och miljön. I flera fall blir de stärkta av egna copingstrategier medan de i andra får socialt stöd från de yttre systemen som stärker dessa. I vissa fall får de också stöd som sänker kraven, vilket i sin tur sänker upplevelsen av stress. Analysen påvisar inte några oenigheter av vad som kan verka som stressfaktorer eller stärkande faktorer. Snarare framkommer skillnader främst i att familjehemmen

uppmärksammar olika upplevelser av stressfaktorer och stärkande faktorer beroende på deras unika sammanhang vilket i sin tur påverkar vilken form av stöd de vill ha.

I analysen framkommer också en komplexitet i samspelet mellan systemen. Den kan

redovisas av familjehemsföräldrarnas förmåga att inhämta stöd utanför det egna systemet. Att söka socialt stöd kan vara både en emotionell- och problemfokuserad copingstrategi

(Andersson 2002). Förmågan blir tydlig när de demonstrerar hur de har fått tjata och stånga sig till föräldrautbildningar, resurser åt barnen i skolan och vård hos BUP. De använder sina personliga egenskaper för att få tillgång till utbildning från ett yttre systemet som i sin tur stärker dem i sitt inre system. Förutom att systemen här har en ömsesidig inverkan på varandra stärks också båda formerna av copingstrategier.

29