Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Cajsa Branchetti Hallberg och Jenny Mellström
Varje familjehem är unikt
En kvalitativ studie av familjehemsföräldrars
stressfaktorer, stärkande faktorer och behov av stöd från socialtjänsten
Every foster family is unique
A qualitative study of foster parents' stressors, strengthening factors and needs of support from the social services
Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet
Termin: VT 2018
Handledare: Birgitta H Svensson Examinerande lärare: Marie Nordfeldt
Sammanfattning
Titel: Varje familjehem är unikt: En kvalitativ studie av familjehemsföräldrars stressfaktorer, stärkande faktorer och behov av stöd från socialtjänsten
Författare: Cajsa Branchetti Hallberg och Jenny Mellström
Syftet med den här uppsatsen har varit att fördjupa kunskapen om hur svenska
familjehemsföräldrar upplever stressfaktorer och stärkande faktorer i familjehemsuppdraget.
Vidare var syftet att fördjupa kunskapen om svenska familjehemsföräldrarnas behov av stöd från socialtjänsten utifrån upplevda stressfaktorer och stärkande faktorer. Uppsatsen är kvalitativ och resultatet grundar sig på fem intervjuer med fem olika familjehem.
Utgångspunkten i tolkningen av det insamlade materialet har baserats på hermeneutikens grund och uppsatsen genomfördes med hjälp av systemteori, stressfaktorer och
copingstrategier som teoretisk referensram. Empirins analys resulterade i tre teman: brist på kontroll, stärkande inre system och stärkande yttre system. Uppsatsens resultat visar att det finns likheter i vilka stressfaktorer och stärkande faktorer de studerade
familjehemsföräldrarna upplever. Likaväl finns likheter i vilket stöd de önskar från
socialtjänsten. Det finns dock individuella omständigheter för hur varje familjehem påverkas i sin situation. Slutsatsen är att socialtjänsten i praktiken kan använda sig av standardiserade bedömningsintrumet inför och under en placering. Ett sådant verktyg kan hjälpa
socialtjänsten att kartlägga de unika behov av stöd som varje familjehem har. Utifrån bedömningsinstrumentets resultat bör individualiserade stödinsatser sedan utformas för att stötta familjehemmen.
Nyckelord: Familjehem, familjehemsföräldrar, socialtjänsten, brist på kontroll, stärkande system.
Abstract
Title: Every foster family is unique: A qualitative study of foster parents’ stressors, strengthening factors and needs of support from the social services.
Authors: Cajsa Branchetti Hallberg och Jenny Mellström
The aim of this study was to further advance the knowledge of how Swedish foster parents’
experience stressors and strengthening factors in the foster care assignment. Also, the aim was to further advance the knowledge about Swedish foster parents’ needs of support from the social services regarding their experiences of stressors and strengthening factors. The study is qualitative and the results are based on five interviews conducted with five foster families. Furthermore, the study is based on the hermeneutic tradition and the essay was conducted with general systems theory, stressors, and coping strategies as theoretical frameworks. The analysis produced three themes: lack of control, strengthening internal systems and strengthening external systems. The results demonstrate similarities in what stressors and strengthening factors the foster parents experience. There are also similarities in what support they want from the social services. However, there are individual circumstances in how these factors impact on each foster family. In practice, this means that the social services can use standardised assessment tools for each foster parent before and during a placement. This tool can help the social services in mapping every foster family’s unique needs of support. From these findings an individualised support can be designed for the foster families.
Keywords: Foster family, foster carers, social services, stressors, strengthening systems.
Förord
Vi vill tacka vår handledare Birgitta H Svensson som under hela processen har stöttat och väglett oss på ett mycket pedagogiskt och uppmuntrande sätt. Vi vill också tacka de familjehemsföräldrar som deltagit i intervjuerna och delat med sig av sina erfarenheter.
Författarna tar gemensamt ansvar för hela examensarbetet.
Karlstad den 11 juni 2018
Cajsa Branchetti Hallberg och Jenny Mellström
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Relevans för det sociala arbetet ... 2
1.3 Avgränsningar ... 2
1.4 Centrala begrepp ... 2
2. Bakgrund ... 4
2.1 Familjehemmet och dess sårbarhet ... 4
2.2 Socialtjänstens stöd till familjehemmen ... 5
3. Tidigare forskning ... 6
3.1 Biologiska föräldrar som källa till stress ... 6
3.2 Barnet som källa till stress ... 6
3.3 Socialtjänsten - bristande stöd och källa till stress... 7
3.4 Stärkande faktorer i uppdraget ... 7
3.5 Stöd från socialtjänsten ... 8
4. Teoretisk referensram ... 9
4.1 Systemteori ... 9
4.2 Stressfaktorer ... 9
4.3 Copingstrategier ... 10
4.4 Uppsatsens koppling till teori ... 10
5. Metod och material ... 11
5.1 Vetenskapsteoretisk tradition ... 11
5.2 Kvalitativ metod... 11
5.3 Datainsamling ... 11
5.4 Urval ... 12
5.5 Presentation av intervjupersoner ... 12
5.6 Analysmetod ... 13
5.7 Trovärdighet, tillförlitlighet och generaliserbarhet ... 13
5.8 Etiska överväganden ... 14
6. Resultat ... 16
6.1 Brist på kontroll ... 16
6.1.1 Rädsla att förlora barnet ... 16
6.1.2 Osäkra umgängen... 17
6.1.3 Brist på kontinuitet och stöd ... 17
6.1.4 Utmanande beteende ... 18
6.1.5 Brist på återhämtning ... 19
6.2 Stärkande inre system ... 19
6.2.1 Inre coping och personliga egenskaper ... 19
6.2.2 Samspel och stöd i relationen ... 20
6.2.3 Känslomässiga band till barnet ... 21
6.3 Stärkande yttre system ... 21
6.3.1 Stöd från det privata nätverket ... 21
6.3.2 Utbildning och kunskap om barnens behov ... 22
6.3.3 Närvaro, omtanke och resurser från professionella aktörer ... 22
7. Analys ... 24
7.1 Systemteori ... 24
7.2 Brist på kontroll ... 24
7.3 Stärkande inre system ... 26
7.4 Stärkande yttre system ... 27
7.5 Samspelet mellan systemen ... 28
8. Diskussion ... 29
8.1 Resultatdiskussion... 29
8.2 Metoddiskussion ... 31
8.3 Avslutande kommentarer och praktisk användbarhet ... 32
8.4 Förslag till framtida forskning ... 33
Referenser ... 34
Bilagor ... 37
Bilaga 1. Intervjuguide... 37
Bilaga 2. Informationsbrev. ... 39
1
1. Inledning
Att främja barns trygga uppväxt och positiva utveckling under goda levnadsvillkor är ett ansvar som åligger socialnämnden i varje kommun enligt socialtjänstlagen [SoL].
Socialnämnden ska verka för att barn får det skydd och stöd som de behöver och om barnets bästa motiverar det får socialnämnden placera barnet för vård och fostran utanför det egna hemmet enligt SoL (SFS 2001:453) eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU] (SFS 1990:52). En sådan form av insats kan vara en familjehemsplacering som syftar till att flytta barnet från en riskfylld miljö till en miljö som främjar en god hälsa och
utveckling (SFS 2001:453).
I en litteraturöversikt som Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU]
(2017) utfört framgår dock att barn som placerats i familjehem ofta inte utvecklas mer gynnsamt än utsatta barn som har varit kvar hos sina biologiska föräldrar. Ibland har även utfallet hos familjehemsplacerade barn visat sig vara mer negativt än hos de placerade barnens syskon som har vuxit upp i ursprungshemmet (SBU 2017). Utifrån dessa resultat är det intressant att ställa sig frågan varför insatsen ofta inte leder till det avsedda utfallet.
När en familjehemsplacering används som insats blir det den främsta behandlingsmetoden för barnet, därför utgör familjehemsföräldrarnas förmåga att vårda och fostra barnet en
betydande roll för utfallet (Höjer 2001). Internationell forskning har visat att
familjehemsföräldrar önskar ett fortlöpande stöd från socialtjänsten under uppdraget (Cooley m.fl. 2017). Både nationella och internationella studier har också upptäckt att
familjehemsföräldrar som upplever att de inte får det stöd som de behöver ofta avbryter placeringen (McKeough m.fl. 2017; Vinnerljung m.fl. 2014). Samtliga studier drar slutsatsen att familjehemsföräldrar behöver ett bättre stöd från socialtjänsten under själva
placeringstiden (McKeough m.fl. 2017; Cooley m.fl. 2017; Vinnerljung m.fl. 2014). Mer svensk forskning över hur familjehemsföräldrarna upplever socialtjänstens insatser behövs dock (SBU 2017) och under forskningsöversikten återfanns få studier på svensk forskning över hur de vill att stödet från socialtjänsten utformas.
Tidigare forskning har bland annat fokuserat på vilka stressfaktorer familjehemsföräldrarna upplever och hur de påverkas av dessa (McKeough m.fl. 2017; Cooley m.fl. 2017;
Vinnerljung m.fl. 2014). Även vad familjehemsföräldrarna anser är stärkande för att hantera de stressfaktorer och svårigheter som uppstår har undersökts (Hedin 2015; Brown & Calder 2000; Blythe m.fl. 2014; Piel m.fl. 2016). Vi fokuserade på samma aspekter av
familjehemmens upplevelser med avsikt att bygga på befintlig kunskap och framför allt bidra med mer svensk kunskap. Att undersöka svenska familjehemsföräldrars upplevelser av stressfaktorer och stärkande faktorer förväntades dessutom ge en bra grund för att identifiera hur socialtjänsten på bästa sätt kan stötta familjehemmen. Vi ställde oss därför frågan om vilket stöd familjehemsföräldrar behöver från socialtjänsten utifrån deras upplevelser av stressfaktorer och stärkande faktorer för att framgångsrikt fortsätta med sitt uppdrag som familjehem.
2 Idén uppstod under vår tidigare verksamhetsförlagda utbildning men förutom det saknar vi erfarenhet av området. Därmed har vi haft en begränsad förförståelse om ämnet.
1.1 Syfte
Uppsatsens syfte är att fördjupa kunskapen om hur svenska familjehemsföräldrar upplever stressfaktorer och stärkande faktorer i familjehemsuppdraget. Vidare är syftet att fördjupa kunskapen om svenska familjehemsföräldrarnas behov av stöd från socialtjänsten utifrån upplevda stressfaktorer och stärkande faktorer.
1.2 Relevans för det sociala arbetet
Ämnet är angeläget att undersöka inom ramen för det sociala arbetet eftersom själva insatsen, familjehemsplaceringen, bland annat är beroende av att familjehemsföräldrarna vill och orkar fullfölja sitt uppdrag så länge som barnet är i behov av insatsen enligt SoL (SFS 2001:453) eller LVU (SFS 1990:52). Familjehemmets situation påverkar således både dem själva och det placerade barnet.
Socialt arbete är ofta komplext då det innefattar flera individer och deras behov i samspel med varandra. Detta är även fallet för familjehemsplaceringar. Med anledning av
komplexiteten tycker vi det är av intresse att se på familjehemsföräldrarnas situation och behov ur ett helhetsperspektiv för att bidra med kunskap om hur man på bästa sätt kan stärka dem och därmed insatsen. Det räcker alltså inte att endast se på stressfaktorer, stärkande faktorer eller socialtjänstens stöd utan vi vill bidra med att få en fördjupad förståelse för helheten.
1.3 Avgränsningar
Vi har valt följande avgränsningar för att fördjupa oss i en grupp med liknande erfarenheter snarare än att få ett brett urval. Familjehem till ensamkommande barn blev inte inkluderade och barn i anhörigplaceringar uteslöts, det vill säga familjehem som har biologisk koppling till det placerade barnet.
1.4 Centrala begrepp
Här definieras innebörden av begrepp som är viktiga och återkommande i hela uppsatsen.
Med barn avser vi i den här texten alla individer i åldern 0-17 år.
Med familjehem menar vi de familjer som är utredda och godkända för att på uppdrag av socialnämnden ta emot placerade barn över en längre tid (SFS 2001:937). Ett annat begrepp som tidigare använts är fosterhem men numera har det ersatts av familjehem.
Socialtjänsten har ett brett ansvarsområde och består av många olika verksamheter och enheter. Hur dessa är organiserade och vad de heter kan skilja sig från kommun till kommun.
I den här uppsatsen är socialtjänstens verksamheter som arbetar med familjehemsplaceringar och familjehem av intresse. Bland annat benämns socialtjänst, socialsekreterare,
3 familjehemssekreterare och behandlingssekreterare i den följande texten. Intervjupersonerna använde ofta begreppet socialtjänst då de i själva verket menade olika enheter inom
socialtjänsten. Därför kommer socialtjänst att användas som samlingsbegrepp för alla verksamheter och titlar.
Med stressfaktorer menar vi de omständigheter, personer eller organisationer som ger upphov till upplevelsen av stress enligt följande definition:
Den särskilda relationen mellan en person och dennes miljö när personen bedömer att den kräver mer än de resurser hon besitter samtidigt som den hotar hennes välmående (egen översättning).
(Lazarus & Folkman 1984, s.19)
Med copingförmåga syftar vi på hur individen lyckas hantera de krav som denne upplever från interaktionen mellan sig själv och miljön (Andersson 2002).
Med stärkande faktorer menar vi de omständigheter, personer, eller organisationer som bidrar positivt till individens copingförmåga enligt definitionen ovan.
4
2. Bakgrund
Följande text delger läsaren övergripande information om familjehemsuppdraget, dess sårbarhet och om vilket stöd de får från socialtjänsten idag.
2.1 Familjehemmet och dess sårbarhet
Antal barn som placerades i familjehem år 2015 var 12 179 stycken och av dessa var något fler flickor placerade. Nästan 70 procent av barnen var placerade frivilligt i familjehemmet (Socialstyrelsen 2017).
Höjer (2001) undersöker i sin avhandling Fosterfamiljens inre liv vad det innebär att vara familjehem utifrån flera olika aspekter. Först och främst förklarar Höjer (2001, 2002) att familjehemsplaceringen är själva behandlingsmetoden. Den används för att kompensera för eventuella brister i barnens uppväxt och bidra till positiva utvecklingsmöjligheter. Inom ramen för uppdraget ska familjehemmen bygga förtroendefulla relationer till barnet, hjälpa det att läka eventuella känslomässiga skador samt ge barnet en god fostran. Många
familjehemsföräldrar trivs med sitt uppdrag, ömmar för de placerade barnen och tycker att relationen till barnet är känslomässigt berikande (Höjer 2001).
Vidare talar Höjer (2002) om hur sårbart familjehemmet är som konstruktion. Avtalet mellan kommunen och familjehemmet kan sägas upp av båda parter. Kommunen kan finna att familjehemmet inte uppfyller de krav och förväntningar som ställs på det och avbryta avtalet.
Familjehemmet kan i sin tur avsäga sig uppdraget och kräva att barnet flyttar. Även de biologiska föräldrarna kan säga upp familjehemmet och begära att barnet flyttar hem igen om placeringen bygger på en frivillig insats (ibid.). Ur ett juridiskt perspektiv menar författaren att det därmed är både en tillfällig och svag struktur för alla inblandade parter.
Löfstrand (2009) hävdar att även om uppdraget definieras som ett vanligt föräldraskap är det till stor del också ett arbete, välfärdsarbete, eller åtminstone ett professionellt föräldraskap.
Det vanliga föräldraskapet utökas med att barnet kan ha upplevt trauman eller har
beteendeproblem som kräver extra kunskap, omsorg eller fostran. Det utökas också med att avtal ingås mellan socialnämnden och familjehemmet och ytterligare med uppgifter som att ha kontakt med barnets ursprungsfamilj.
När en familjehemsplacering avbryts plötsligt och oväntat så kallar Vinnerljung m.fl. (2014) det för ett sammanbrott. Sammanbrott påverkar ofta de placerade barnen negativt genom att de utvecklar både beteendemässiga- och känslomässiga problem som ett resultat av
instabiliteten i placeringar (Newton m.fl. 2000 refererad i Vinnerljung m.fl. 2014). Samtidigt har man också funnit ett samband mellan faktorerna i motsatt riktning, alltså att placeringar av barn med utåtagerande beteenden ofta leder till ett sammanbrott i placeringen (ibid.).
Vinnerljung m.fl. (2014) fann också att det vanligaste var att familjehemsföräldrarna i de studerade sammanbrotten var de som avbröt placeringen.
5
2.2 Socialtjänstens stöd till familjehemmen
Från den 1 januari 2013 har kommunerna skyldighet att tillgodose familjehemmen den utbildning de behöver (Socialstyrelsen 2017). Socialstyrelsen har framställt material till en grundutbildning för alla nyblivna familjehem. Grundutbildningen kallas Ett hem att växa i och är ämnad att användas av kommunerna för att förbereda familjehemmen på uppdraget.
Utbildningen täcker; allmänna kunskaper om familjehemsvård, barnen och uppdraget;
lagstiftning, ansvar, och roller; kunskap om familjehemsplacerade barns behov och hur man kan möta dessa; och ska förbereda familjehemmet på hur de själva kan påverkas av
uppdraget. Det är frivilligt för kommunerna att använda och erbjuda Ett hem att växa i (ibid.).
Tre av fyra kommuner erbjuder familjehemmen en utbildning innan en placering påbörjats.
Däremot är det mindre förekommande att familjehem erbjuds stödinsatser under själva placeringen (SBU 2017). I Sverige erbjuds stödinsatser från socialtjänsten till
familjehemsföräldrarna under själva placeringstiden bara i 20-25 procent av fallen och det behövs dessutom mer forskning och kunskap över familjehemsföräldrarnas upplevelser av socialtjänstens stöd (ibid.). Vid en kartläggning över vilka stödinsatser kommunernas socialtjänst erbjuder familjehemsföräldrarna identifierades 8 metoder. Dessa insatser fokuserar på utbildningar som avser stärka familjehemmens kunskap och föräldraförmåga.
Av insatserna bedömdes endast två ha måttligt till starkt vetenskapligt stöd, nämligen Attachment and Behavioural Catch-Up och Incredible Years. Resterande insatser saknade vetenskapligt underlag av effekterna (ibid.).
6
3. Tidigare forskning
I det här kapitlet redovisas det befintliga kunskapsläget med hjälp av en forskningsöversikt.
Vi har sorterat forskningen utifrån våra specifika intresseområden och presenterar den därefter. Först redovisar vi stressfaktorer, som följs av stärkande faktorer och slutligen presenterar vi stöd från socialtjänsten.
Sammantaget visar tidigare forskning att det finns ett antal stressfaktorer och stärkande faktorer kopplade till familjehemsuppdraget. Stressfaktorerna uppstår framför allt från barnens utåtagerande beteende, kontakten med barnets biologiska föräldrar och ett bristfälligt stöd från socialtjänsten. Som stärkande faktorer framkommer framför allt deras personliga egenskaper och stöd från socialtjänsten som viktiga men även andra familjehemsföräldrar och det privata nätverket nämns. Översikten visar att familjehemmen önskar stöd från
socialtjänsten på ett flertal områden.
3.1 Biologiska föräldrar som källa till stress
Höjer (2002) påstår att familjehemmens uppgift är mer komplex idag än den tidigare varit.
Förutom att ge trygghet åt och fostra barnet ska familjehemsföräldrarna också hålla kontakt med den biologiska familjen i de fall det är möjligt. Tidigare var deras primära uppgift att ersätta de biologiska föräldrarna men de senaste årtiondena har vetskap om barns behov av kontakt med sin historia och sitt ursprung ökat och därför läggs det numera stor tyngdpunkt på en god kontakt mellan det placerade barnet och dess biologiska familj. Höjer (2001) upptäckte dock att familjehemmen inte hade tid och ork till en regelbunden kontakt med de biologiska föräldrarna. De behövde prioritera för att orka med sin uppgift som familjehem och energin gick åt till att fokusera på själva barnet. Både svensk och internationell forskning belyser att familjehemmen ofta upplever en påtalad stress i kontakten med de biologiska föräldrarna (McKeough m.fl. 2017; Hedin 2015; Buehler m.fl. 2001). Orsaker var bland annat att föräldrarnas kontakt påverkade barnet negativt och att de var hotfulla mot familjehemmen vilket gav upphov till rädsla (Khoo & Skoog 2014). I vissa fall var
problemen så stora att familjehemmen planerade att avsluta placeringen (Buehler m.fl. 2001).
Många biologiska föräldrar vände sig till familjehemmen istället för socialtjänsten i ärenden som gällde barnet (Hedin 2015). Familjehemmen behövde därför stöd från socialtjänsten när problem eller konflikter uppstod med de biologiska föräldrarna som var svåra att hantera på egen hand. Exempel på sådana problem kunde bland annat vara att föräldrarna hade
alkoholproblem eller psykisk ohälsa (ibid.).
3.2 Barnet som källa till stress
Även barnet kan orsaka stress. Framför allt har placerade tonåringar utåtagerande beteenden som är påfrestande för familjehemsföräldrarna och påverkar deras eget välmående negativt (McKeough m.fl. 2017; Vinnerljung m.fl. 2014; Löfstrand 2009; Khoo & Skoog 2014). Men även yngre barns beteenden kunde ta energi (Khoo & Skoog 2014). Bland annat kan
beteendet vara påfrestande eftersom det är tidskrävande, utmattande och bidrar till inre stress (Blythe m.fl. 2014). Barnets utåtagerande beteende kan i många fall leda till att
7 familjehemmen avslutar placeringen (Buehler m.fl. 2001). Att få tiden att räcka till när man har ett placerat barn kan också vara en stressfaktor (McKeough m.fl. 2017).
Många familjehemsföräldrar utvecklar starka känslor till det placerade barnet och ju längre barnet lever med familjehemmet desto starkare blir de emotionella banden (Blythe m.fl.
2014). Dessa känslor skapade dock rädsla och sorg inför risken att barnet skulle flyttas från familjehemmet (ibid.). När ett barn flyttade blev det jobbigt att hantera för
familjehemsföräldrarna (Cooley m.fl. 2017).
3.3 Socialtjänsten - bristande stöd och källa till stress
I både nationella och internationella studier framkommer att stödet från socialtjänsten under placeringstiden inte är tillräckligt för att hantera uppdraget, något som identifierades som ett starkt hinder för att utföra det tillfredsställande (Cooley m.fl. 2017; Buehler m.fl. 2001;
McKeough m.fl. 2017; Khoo & Skoog 2014). En svensk studie visar att familjehemmen ofta tyckte att kontakten med socialtjänsten var bristfällig och att de aktivt fick söka upp
socialsekreteraren med sina frågor för att få information och vägledning (Khoo & Skoog 2014). Familjehem till ungdomar som hade ett utåtagerande beteende uttryckte framför allt ett extra starkt behov av mer träning och stöd från socialtjänsten under placeringstiden (McKeough m.fl. 2017; Cooley m.fl 2017).
Överlag har många familjehem negativa erfarenheter av kontakten med socialtjänsten. De menar att systemet för omhändertagna barn är onödigt komplicerat och att vad som uttrycks i lagar, riktlinjer och policys inte upplevs överensstämma med hur socialtjänsten agerar i praktiken och ofta upplevde familjehemmen problem med otydliga avtal och kontrakt (Cooley m.fl. 2017). Familjehemmen kände att de blev tagna för givet, inte respekteras och förväntades göra som de blev tillsagda utan att inkluderas i beslut vilket fick dem att känna sig undervärderade och frustrerade (Blythe m.fl. 2014). Många valde att avsluta sina uppdrag på grund av missnöje med socialtjänsten (Buehler m.fl. 2001). Att ett signifikant samband har påvisats mellan en hög omsättning på familjehemmets socialsekreterare och den stress som familjehemsföräldrarna upplever demonstrerar hur viktig relationen till socialsekreteraren är för familjehemmet (Blythe m.fl. 2014).
3.4 Stärkande faktorer i uppdraget
För att hantera olika stressfaktorer i uppdraget identifierade familjehemmen förmågan att söka stöd, tröst och avlastning som viktig. Stödet kunde exempelvis sökas hos det privata nätverket eller hos socialtjänsten (Blythe m.fl. 2014). Familjehemsföräldrarna menade också att personliga egenskaper som att vara kärleksfulla, förstående och tålmodiga var positiva för uppdraget och för barnets utveckling. Andra gynnsamma egenskaper var att man var lättsam och hade inre copingstrategier för att hantera den stress som uppstod (ibid.).
Med anledning av de svårigheter som ofta uppstår i kontakten med de biologiska föräldrarna så har Hedin (2015) undersökt vad som underlättar i kontakten med dem. Hon fann att familjehemsföräldrarna tyckte det var viktigt att kunna samarbeta med de biologiska
8 föräldrarna. Ett sätt för att göra detta var att från familjehemmets sida från början vara tydlig med regler och gränser, som att respektera förbestämda umgängestider och hålla sig till dem.
Ett annat var att diskutera samstämmighet i uppfostran gentemot barnet (ibid.). Samtidigt var det också viktigt att visa barnets föräldrar respekt och ödmjukhet inför faktumet att det är deras barn, att inkludera dem i barnets uppväxt och utveckling, att inte ha för avsikt att ta barnet ifrån dem och visa att man inte har den avsikten (ibid.). Khoo och Skoog (2014) fann också att när relationen mellan familjehemmet och den biologiska familjen fungerade väl så kunde de biologiska föräldrarna vara en tillgång genom att avlasta familjehemmet.
Andra familjehemsföräldrar har också visat sig utgöra ett stöd. Förutom att de kan bidra med information och kunskap om uppdraget så kan de också dela erfarenheter och vara ett
emotionellt stöd (Piel m.fl. 2016; Cooley m.fl. 2017). Även det privata nätverket av familj och vänner nämns i korthet som stärkande för familjehemmen genom att vara accepterande och ett känslomässigt stöd (Piel m.fl. 2016).
3.5 Stöd från socialtjänsten
En del av syftet var att fördjupa kunskapen om svenska familjehemsföräldrarnas behov av stöd från socialtjänsten utifrån upplevda stressfaktorer och stärkande faktorer. För att förtydliga socialtjänstens uppdrag att stötta familjehemmen har vi här valt att separera den från de övriga aktörerna i presentationen om vilka faktorer som framkommit som stärkande i tidigare forskning
Många familjehemsföräldrar värderar relationen till socialtjänsten som oerhört viktig.
Faktorer för en bra relation var tillräcklig- och god kommunikation, ömsesidig respekt samt att familjehemsföräldrarna fick vara delaktiga i beslut som innefattade familjehemmet och barnet (Blythe m.fl. 2014; Piel m.fl. 2016).
Familjehemsföräldrar som under placeringen fick utbildning, handledning och stöd av socialtjänsten i hur de skulle hantera barnet tyckte att det var mycket hjälpsamt (Cooley m.fl.
2017). Framför allt ville de få stöd genom mer specifik kunskap om de problem eller svårigheter som det unika barnet hade och detta är något som även svenska studier fann (Höjer 2001; Khoo & Skoog 2014). De ville även få emotionellt stöd från socialtjänsten vilket var viktigt för deras långsiktiga välmående (Blythe m.fl. 2014; Piel m.fl. 2014).
Slutligen önskade de också stöd i form av avlastning från uppdraget för att få återhämtning från det dagliga ansvaret som familjehem (Khoo & Skoog 2014; Blythe m.fl. 2014; Brown &
Calder 2000).
Ibland har familjehemmen fått söka stöd från andra instanser för att få den hjälp de behövde, till exempel från skolan eller barn och ungdomspsykiatrin [BUP]. Istället för att själva behöva uppsöka hjälp hade de dock önskat att socialtjänsten kunde ansvara för kontakten eftersom det var svårt och energikrävande att få tillgång till den hjälp de behövde (Khoo & Skoog 2014).
9
4. Teoretisk referensram
De teoretiska utgångspunkterna som används för att uppnå uppsatsens syfte är systemteori, stressfaktorer och copingstrategier.
4.1 Systemteori
Systemteori innebär i stort att se världen från olika helheter. Det vill säga att varje individ är en del av ett större sammanhang eller helhet (Öquist 2016). Praktiskt handlar systemteorins tänkande om att förstå barn, föräldrar samt miljön de befinner sig i som ett system av
samspelssituationer som tillsammans hänger ihop. I alla relationer pågår kommunikation och det är mellan dessa relationer som ett eller flera mönster förekommer (Askland & Sataøen 2003). Det innebär att man inte enbart genom att titta på barnet, familjehemmet eller enbart studera miljön kan säga något om den kommande utvecklingen. Det är ett parallellt samspel mellan barnet och familjehemmet samt deras omgivande miljön i interaktion med varandra (Broberg m.fl. 2010). Barnet utvecklas i en ständigt pågående process mellan olika mönster och system. Att flytta barnet vid exempelvis umgängen mellan familjehemmet och den biologiska familjen formar basen för vilka tänkbara system som blir rimliga för barnets referensram (Askland & Sataøen 2003). Därför blir alla dessa system viktiga runt ett barn som placeras: familjehemmet, biologiska föräldrar och socialtjänsten.
Man använder cirkulära slutsatser som innebär att det inte finns en tydlig början eller ett tydligt slut. En förutsättning är att allt hänger samman. Tillvaron bör ses i sitt sammanhang och helheten är viktigare än kontentan av de enskilda delarna tillsammans (Askland &
Sataøen 2003).
Att vara familjehem innebär alltså att de tillkommer ytterligare en individ med sitt
sammanhang till familjen. Utifrån det har vi därför undersökt hur familjehemmen påverkas av relationen till de biologiska föräldrarna, barnet, socialtjänsten, skola, hälso- och sjukvård samt deras privata kontaktnät.
4.2 Stressfaktorer
Familjehemsföräldrar kan inom ramen för sitt uppdrag utsättas för olika former av krav och belastningar som ingår i uppdraget vilket har redovisats från tidigare forskning. Dessa kan orsaka stress och i förlängningen påverka föräldrafunktionen. Vilken förmåga föräldrarna besitter att hantera stressen påverkar därför föräldraförmågan (Killèn 2009).
Den transaktionella modellen för stress utgår från fyra grunder som påverkar den process inom vilken psykologisk stress uppstår (Lazarus & Folkman 1984 refererad i Andersson 2002). De fyra grunderna är:
- vilka egenskaper situationen (miljön) har - vilka egenskaper individen har
- hur individen kognitivt bedömer situationen (tolkar innebörden av det inträffade och värderar möjligheten att hantera det)
10 - individens coping-processer, det vill säga de kognitiva och beteendemässiga
tillvägagångssätt individen använder för att hantera stressituationer (ibid.).
Copingstrategier utvecklas mer nedan.
Lazarus och Folkmans (1984) slutgiltiga definition för stress är
Den särskilda relationen mellan en person och dennes miljö när personen bedömer att den kräver mer än de resurser hon besitter samtidigt som den hotar hennes välmående (egen översättning).
s.19.
Killèn (2009) har enklare sammanfattat stress som en situation där de subjektivt upplevda kraven inte står i proportion till de man kan uppfylla. I enlighet med den transaktionella modellen menar Killèn mer specifikt att hur vi hanterar och upplever stress är individuellt. Vi har alltså olika sätt att hantera svårigheter och belastningar som vi utsätts för. Upplevelsen av stress är individuell men begreppet kommer användas för att söka mönster från vilka system som familjehemsföräldrarna upplever orsakar dem stress och varför.
4.3 Copingstrategier
Coping definierar hur individen lyckas hantera de krav som denne upplever från interaktionen mellan sig själv och miljön (Andersson 2002). Andersson (2002) sammanfattar coping som att det handlar om hur man beteendemässigt och kognitivt hanterar interna och externa påfrestningar i en ständigt föränderlig process när dessa värderas svårhanterliga för individens resurser. Coping ska inte översättas med begreppet bemästring eftersom
bemästring är en form av strategi som löser problem. I stället är begreppet hanterbarhet mer användbart eftersom man också kan hantera ett problem konstruktivt utan att för den sakens skull lösa det (ibid.). Begreppen hantera och hanterbarhet kommer därmed användas i det här arbetet i relation till copingstrategier.
Ens copingförmåga påverkas av olika copingstrategier. Copingstrategier kan delas in i problemfokuserad- och emotionsfokuserad coping (Andersson 2002). Problemfokuserad coping handlar om personens förmåga att bedöma och hantera situationer i sin yttre miljö genom olika handlingar. Emotionsfokuserade copingstrategier syftar istället på hur man bemöter den psykologiska stressen utifrån sina inre upplevelser i form av tankar och känslor (ibid.).
4.4 Uppsatsens koppling till teori
Då familjehemmen förhåller sig till ett flertal aktörer och vi vill få en förståelse för deras sammanhang anser vi att systemteorin är användbar i vår uppsats. Stressfaktorer kommer användas som teoretisk referensram eftersom en förståelse för hur familjehemmen upplever stress är hjälpsam för att vidare kunna identifiera hur denna upplevelse kan reduceras. Vi har valt att tillämpa teori om copingstrategier för att undersöka hur de eventuellt kan reducera stressfaktorerna och identifiera vilka former av stöd familjehemmen upplever som stärkande för copingförmågan. Eftersom både stressfaktorer och copingstrategier formas i en process mellan individen och dennes miljö kommer de tillämpas tillsammans med systemteori.
11
5. Metod och material
I följande avsnitt presenteras den vetenskapsteoretiska traditionen, metodval och material.
Intervjupersonerna presenteras innan vi redogör för analysmetoden. Slutligen diskuteras trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet samt uppsatsens etiska överväganden.
5.1 Vetenskapsteoretisk tradition
Uppsatsen utgick från den hermeneutiska traditionen. Inom denna tradition talar man om att man behöver se informationen i sitt rätta sammanhang (Alvesson & Sköldberg 2017). Det är detta som är den hermeneutiska spiralen som är en ständig rörelse mellan helhet och del.
Genom att studera delarna utvecklas en förståelse för helheten och tvärtom. Pendeln och växelverkan mellan helhet och del bildar ny kunskap (ibid.). I uppsatsen har vi arbetat utifrån denna princip då vi i enlighet med den hermeneutiska traditionen utgått från redan befintlig kunskap för att vidareutveckla och fördjupa den.
5.2 Kvalitativ metod
Vi ville undersöka hur familjehemsföräldrarna upplevde det att vara familjehem med eventuella stressfaktorer, stärkande faktorer och behov av stöd. Kvalitativa metoder är
användbara när man vill fördjupa sig i individers upplevelser, tankar och erfarenheter av olika ämnen samt se fenomenen i sina sammanhang (Silverman 2006). Metoden passar väl för vårt syfte och har därmed tillämpats till den aktuella uppsatsen.
5.3 Datainsamling
Data har samlats in med hjälp av kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer med
familjehemsföräldrar. I kvalitativa intervjuer används samtalet för att låta intervjupersonerna berätta om sina egna tankar och uppfattningar om ett ämne (Kvale & Brinkmann 2014).
Uppsatsens syfte hade ett tydligt fokusområde och därmed var ett antal teman redan i förväg av intresse att undersöka. Dock skulle inte intervjupersonerna styras så mycket av intervjun att vi gick miste om viktig och intressant information. Därmed valdes en semi-strukturerad intervju med en intervjuguide som verktyg för datainsamlingen (ibid.). Intervjuguiden hade i förväg utformade frågor om specifika teman som skulle undersökas. Med hjälp av guiden kunde relevanta frågor ställas samtidigt som den fungerade som checklista för att inte
glömma viktiga områden. Vidare tillåter den semi-strukturerade intervjun också flexibilitet så att följdfrågor kan ställas och intervjupersonerna tillåts prata mer fritt om sådant de anser vara relevant och viktigt än i en helstrukturerad intervju (ibid.). Först utfördes en pilotstudie efter vilken intervjuguiden reviderades. Materialet från pilotstudien har inkluderats i resultatet. För den slutgiltiga intervjuguiden valdes följande teman: bakgrund; familjehemmet och
systemen; stressfaktorer; coping och stöd; samt avslut (se bilaga 1).
Intervjuerna skedde i april 2018. Totalt utfördes fem intervjuer med fem olika familjehem där de tre längsta var 105 minuter och den kortaste var 55 minuter. Alla intervjuer utfördes i ett fysiskt möte med respondenterna och båda författarna till arbetet deltog. Valet att vara två baserades på att det ökade sannolikheten att uppmärksamma intressant information och ställa relevanta följdfrågor. Med intervjupersonernas informerade samtycke spelades fyra av
12 intervjuerna in för att återge information korrekt, kunna lyssna tillbaka på de verbala
nyanserna och försäkra att inte viktig information glömdes bort (Kvale och Brinkmann 2014).
Ett familjehem gav inte samtycke till att intervjun spelades in varför den ena av oss utförde själva intervjun medan båda antecknade utförligt för att i efterhand kunna återge
informationen så sanningsenligt och ordagrant som möjligt. Att anteckna under intervjun kan vara distraherande i samtalsflödet (ibid.) men den nackdelen bedömdes mindre än nackdelen att inte anteckna.
5.4 Urval
Vid valet av intervjupersoner gjordes ett strategiskt urval som grundade sig på att finna personer som är särskilt intressanta för uppsatsens syfte (Jacobsson & Meeuwisse 2008).
Viktigast var intervjupersoner som förväntades ha mycket förstahandsinformation om ämnet eftersom det var personliga upplevelser vi ville undersöka. Kriteriet var därmed att de skulle vara familjehemsföräldrar med minst ett års erfarenhet av uppdraget.
Flera tillvägagångssätt användes för att finna intervjupersoner Vissa kom vi i kontakt med genom bekantas nätverk. Andra genom att fråga socialtjänsten i en kommun om de hade familjehem som ville ställa upp på intervju. Socialtjänsten frågade familjehemmen och förmedlade vilka som samtyckte till att kontaktas. Slutligen användes snöbollseffekten
(Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015), genom att samtliga intervjupersoner tillfrågades i slutet av intervjun om de kände till andra familjehem som kunde vara intresserade av att delta.
Totalt kontaktades åtta familjehem varav fem mötte urvalskriteriet och blev inkluderade i uppsatsen.
Familjehemmen kontaktades via sms eller telefonsamtal och informerades om syftet med intervjun, vilka ämnen den skulle innehålla och att de skulle avidentifieras om de deltog. De informerades även om att den förväntades ta minst 60 minuter. Intervjupersonerna fick välja tid och plats för intervjun för deras trygghet och bekvämlighet. Eftersom vissa familjehem rekommenderats av socialtjänsten informerades de om att socialtjänsten kunde ana att de deltog i uppsatsen även om de avidentifierats. Inför intervjun fick de också ta del av ett informationsbrev där de informerades om syftet och sina rättigheter gällande deltagandet (se bilaga 2).
5.5 Presentation av intervjupersoner
Intervjupersonerna hade erfarenhet av att vara familjehem som sträckte sig från ett till 11 år.
Det ska tilläggas att de som endast varit familjehem i ett år hade flera års erfarenhet av att vara jourfamilj. I tre av intervjuerna deltog den ena föräldern och i två deltog båda
föräldrarna. De var mellan 38 och 61 år gamla. Barnen som var placerade var mellan två och ett halvt och 17 år och hade varit placerade hos familjehemmen mellan ett och 11 år. Alla familjehem hade biologiska barn varav vissa hade flyttat hemifrån vid den första placeringen och andra inte.
13 Alla familjehem arbetade åt kommuner men ett hem hade rekryterats, utretts samt utbildats av en privat organisation och sedan övergått till att bli ett familjehem i kommunal regi.
Sammanlagt representerar familjehemmen uppdrag från sex kommuner av olika storlek.
Samtliga av familjehemsföräldrarna arbetar heltid eller deltid med undantag för endast en förälder som är hemmavarande på heltid. De yrken som familjehemsföräldrarna arbetar inom är i industrin, vården, med socialt arbete eller som lärare.
5.6 Analysmetod
Först transkriberades det insamlade materialet från de fyra inspelade intervjuerna för att underlätta analysarbetet. Valet för hur man transkriberar beror på hur man tänkt använda utskriften (Kvale & Brinkmann 2014). Inför analysen låg intresset i vad som berättades, inte hur det berättades. Därmed har transkriberingen skett ordagrant för att återge fakta korrekt, men dialekt, pauser, betoningar med mera har inte återgetts då de är mindre relevanta i sammanhanget (ibid). Vi transkriberade själva som en process i att bekanta oss med materialet vilket är hjälpsamt för analysen (ibid.). För intervjun som inte spelades in så använde vi anteckningarna för att återge intervjun skriftligt i efterhand. En risk föreligger att materialet inte återges korrekt när det inte har spelats in eftersom minnet inte alltid är
pålitligt, bland annat glömmer man ofta exakta formuleringar (ibid.). I och med att anteckningar fördes under intervjun har vissa exakta citat ändå fångats. Vidare återgav vi först intervjun var för sig, för att sedan jämföra våra minnen. Den information som båda erinrade sig likadant bedömdes vara sanningsenlig och inkluderades i analysen.
Under analysen ville vi vara öppna för all information från intervjuerna samtidigt som den skulle vara ett hjälpmedel för att besvara syftet. Därför valdes meningskoncentrering som analysmetod (Kvale & Brinkmann 2014). Transkriberingen av en intervju tar bort en väsentlig del av materialet, nämligen det levande talet, med intonation, ironi, skratt, pauser med mera (ibid.). I det första steget enligt metoden bekantade vi oss därför väl med hela materialet genom att både lyssna på och läsa igenom det. I nästa steg uppmärksammades meningsenheter av intresse med överstrykningspenna utan att meningarna alternerades. I det tredje momentet kodades de uppmärksammade meningsenheterna med förkortade
beskrivningar av innehållet. Koderna fastställdes utifrån våra tolkningar som baserades på i förväg uttalade intresseområden. I det här stadiet begränsades dock inte koderna till att
besvara syftet. I det fjärde steget söktes information från det kodade materialet som besvarade syftet varpå kategorier och teman fastställdes som ansågs väsentliga för att besvara det. Kodat material som inte kunde kopplas till syftet inkluderades inte eftersom det fick anses vara irrelevant och överflödigt i sammanhanget. Därmed blev de slutgiltiga temana: brist på kontroll, stärkande inre system och stärkande yttre system. Slutligen återberättas resultatets teman med hjälp av representativa och renskrivna citat.
5.7 Trovärdighet, tillförlitlighet och generaliserbarhet
Ofta använder man andra begrepp än validitet och reliabilitet när man diskuterar kvalitativa data. Här har Kvale och Brinkmanns (2014) begrepp tillämpats där trovärdighet används istället för validitet och tillförlitlighet används istället för reliabilitet.
14 Trovärdigheten anger huruvida man har undersökt det man haft för avsikt att undersöka. Den påverkas av hur väl intervjun svarar på syftet, om man kan försäkra sig om att
intervjupersonens utsagor tolkas korrekt och om analysen är utförd med logiska steg (Kvale
& Brinkmann 2014). Både intervjuerna och dataanalysen har utförts med hänsyn till syftet för att öka trovärdigheten. Först och främst har valet av intervjugrupp avsett stärka metoden eftersom familjehemmen har förstahandsinformation om det vi ville undersöka (ibid.). Vidare har vi använt oss av en systematisk dataanalys i form av meningskoncentrering (Silverman 2006). Vi har fortlöpande analyserat och tolkat resultatet individuellt och sedan jämfört det.
Då vi varit samstämmiga har tolkningen ansetts vara trovärdig och blivit fastställd. För att inte resultaten ska vara missledande redogör uppsatsen även för antalet intervjupersoner som haft liknande upplevelser och citat används för att redovisa materialet bakom tolkningarna.
Tillförlitligheten anger om själva metoderna är utförda så att kunskapen sanningsenligt skildrar intervjupersonerna upplevelser. Skulle våra metoder ge samma resultat och slutsatser om de replikerades av en annan forskare vid ett annat tillfälle (Kvale & Brinkmann 2014)?
Silverman (2006) menar att tillförlitligheten stärks genom att vara transparent med hela utförandet av forskningsprocessen. Hänsyn har tagits till transparensen genom att tydligt beskriva alla moment i forskningsprocessen vilket tillåter insyn och granskning likaväl som det möjliggör replikationer av uppsatsen av andra forskare (ibid.). Det kvalitativa metodvalet är också grundat på att stärka tillförlitligheten eftersom vi vill fördjupa kunskapen och öka förståelsen för familjehemsföräldrarnas upplevelser, vilket är svårare att uppnå med kvantitativ metod. Ytterligare en aspekt för tillförlitligheten är att i intervjusammanhang ställa öppna frågor och använda sig av intervjupersonernas egna begrepp för att materialet som samlas in ska vara så sanningsenlig deras egna upplevelser som möjligt (Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015). Vid slutet av intervjun har intervjupersonerna fått tillfälle att tillägga sådant som de eventuellt har saknat att prata om och fått möjlighet att återkomma till eventuella ämnen, vilket är hjälpsamt för att fånga det de tycker är viktigt (ibid.).
Vidare är den teoretiska referensramen tydligt presenterad och återkopplas löpande till arbetet i texten för att uppmärksamma läsaren på dess inverkan på utformandet, analysen och
slutsatserna i uppsatsen. En teoretisk transparens stärker tillförlitligheten eftersom den påverkar tolkningen av resultaten (Silverman 2006).
Inom kvalitativ forskning anger begreppet överförbarhet huruvida resultaten är giltiga för andra individer eller miljöer än de som har studerats (Svensson & Ahrne 2015). Vi har begränsat vårt insamlade material till intervjuer med fem familjehem. Även om vi vill bidra med en fördjupad kunskap om familjehemsföräldrars upplevelser har vi inte för avsikt att endast den kunskapen ska vara överförbar till alla familjehem i Sverige.
5.8 Etiska överväganden
Inom ramen för vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer så anger individskyddskravet att ingen medborgare får utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning.
15 Vetenskapsrådet (2002) har mer specifikt delat in individskyddskravet i fyra huvudkrav som vi i vår forskning tog hänsyn till enligt följande:
I enlighet med informationskravet så förklarade vi i förväg syftet med vår uppsats för intervjupersonerna och vilka övergripande ämnen vi önskade diskutera för att de med god insikt kunde avgöra om de vill medverka i studien eller ej. I enlighet med samtyckeskravet informerade vi de tillfrågade intervjupersonerna om att deltagandet var frivilligt genom att i så fall lämna samtycke och att de när som helst kunde dra tillbaka sitt samtycke både före, under och efter själva intervjuerna. Vi tog även hänsyn till konfidentialitetskravet genom att intervjupersonerna försäkrades konfidentialitet och att inte heller uppgifter som kan leda till identifiering genom andra detaljer än direkta personuppgifter lämnades ut. Enligt
nyttjandekravet får data insamlad i forskningssyfte endast användas till forskning och inte i något annat syfte, vilket vi också tog hänsyn till och informerade deltagarna om.
Det finns en risk under intervjuer att väcka jobbiga tankar och känslor hos intervjupersonerna men vi bedömde att ämnet inte var av en sådan känslig natur att risken var stor. Vi
informerade dessutom i förväg om syftet och om att de fick avböja att svara på vissa frågor om de ville. På så vis kunde de själva ta ansvar för att säga ifrån om en sådan situation skulle uppstå.
16
6. Resultat
Intervjumaterialet resulterade i tre teman som var relevanta för studiens syfte och
intresseområden: brist på kontroll, stärkande inre system och stärkande yttre system. I det här kapitlet presenteras resultaten utifrån dessa teman med tillhörande kategorier. Figuren nedan ger en överskådlig bild av resultatet.
Figur 1. Illustration av resultatets teman och kategorier.
6.1 Brist på kontroll
Ur det insamlade materialet har det framkommit ett antal olika faktorer som familjehemmen uttrycker som stressande kring sitt uppdrag. Dessa stressfaktorer har fått temat brist på kontroll med följande kategorier; rädsla att förlora barnet: osäkra umgängen, brist på
kontinuitet och stöd, utmanande beteenden, och brist på återhämtning. Ett familjehem avviker från resterande fyra genom att de inte upplever några stressfaktorer från det placerade barnet, de biologiska föräldrarna eller socialtjänsten.
6.1.1 Rädsla att förlora barnet
Fyra av de fem familjehem som deltagit i intervjuerna har någon gång känt rädsla och oro att någon av de biologiska föräldrarna skulle komma och hämta sitt barn eller att Tingsrätten skulle besluta att låta föräldrarna få hem sitt barn på laglig väg efter att de gjort en överklagan av placeringen. En familjehemsmamma berättar:
Familjehem
Brist på kontroll
Stärkande inre faktorer
Stärkande yttre faktorer
Rädsla att förlora barnet.
Osäkra umgängen.
Kontinuitet & stöd.
Utmanande beteenden.
Brist på återhämtning.
Inre coping &
personliga egenskaper.
Samspel & stöd i relationen.
Känslomässiga band till barnet.
Stöd från det privata nätverket.
Utbildning & kunskap om barnets behov.
Närvaro, omtanke &
resurser från
professionella aktörer.
17 Föräldrarna gör en hemtagningsbegäran och sen får man en känsla av att vi kommer förlora
barnet [...] Herregud, jag har haft såna känslor när pappan gjort en hemtagningsbegäran att hur kommer den att se ut. Ja det är faktiskt den stressen som gör det extra jobbigt att vara
familjehem.
Det var jättestressigt det här när barnets mamma bad att få hem honom, sånt är jättestressande.
När man hela tiden går och väntar på beslut från Tingsrätten. Fruktansvärt stressande, jag var alldeles nervsjuk.
En familjehemsförälder ser ett geografiskt avstånd som något positivt då de annars tror att den biologiska mamman hade hämtat hem pojken.
Man vågade inte knyta an på samma vis eftersom vi trodde han skulle försvinna vilken dag som helst. Han hade ju inget LVU på sig utan är ju frivilligt placerad av mamman, det har ju varit det som satt käppar i hjulet hela tiden. Hade mamman bott nära hade hon hämtat honom men nu har det varit så pass långt.
6.1.2 Osäkra umgängen
Från resultaten framkommer det även stressfaktorer som är kopplade både till de biologiska föräldrarna och socialtjänsten vad det gäller umgängen. Fyra av familjehemmen berättar på olika sätt hur de någon gång under placeringen känt oro och stress över att lämna iväg det placerade barnet för umgängen därför att de inte vet vad som händer under umgänget när de inte är med. De beskriver också att de påtalat oron för socialtjänsten men att de känner att ingen från socialtjänsten har tagit deras oro på allvar eller lyssnat på dem.
Jag kände, det här stämmer inte. För han kom till oss varannan helg då som avlastning för henne.
Jag märkte ju att det var någonting och det finns inte en anteckning om det. De (socialtjänsten) gjorde ingenting [...] De har inte brytt sig. De har inte antecknat någonting när jag har ringt och när jag har haft oro för det.
Vad händer när vi inte är med. Vi upplevde att han stängde av redan klockan ett på fredagen inför umgänget. Han sov. Pojken var inte sig själv på en vecka efteråt. Vi fick till oss från socialtjänsten att vi var svaga, de fick oss att känna oss som hönsföräldrar.
Två av familjehemmen hade erfarenhet av att barnet blev hemflyttat till sin biologiska familj men efter en tid hade detta inte fungerat och barnet kom åter till familjehemmet.
6.1.3 Brist på kontinuitet och stöd
I resultatet nämns också socialtjänsten flera gånger. I vissa fall nämns de i sammanhang då det handlar om brist på kommunikation och delaktighet. I andra fall en önskan om att få tillgång till utbildning och handledning mer lättillgängligt och i rätt tid.
I kommunikationen mellan socialtjänsten och familjehemmet handlar det om att det har brustit i tydlighet eller att socialtjänsten inte har förmedlat information i rätt tid. En förälder
18 beskriver det som att det tog lång tid för henne innan hon förstod socialtjänstens begrepp om tid “Alltså när de säger det går snabbt, snabbt i min värld det är en vecka. Snabbt i deras värld det kan vara tre månader”. Ett familjehem berättar om sin erfarenhet vid umgängen där socialtjänsten ringer med väldigt kort varsel och ställer in umgängen men sedan föreslår att det kan ske dagen efter utan att ta hänsyn till vare sig barnet eller familjehemsföräldrarna enligt dem “De var väldigt dåliga på att meddela återbud och de hade bara föräldrarna i fokus tyckte jag, inte varken barnet eller familjehemmet”.
Minst två familjehem har erfarenhet av att det bytts många socialsekreterare under tiden som barnet är placerat i familjehemmet. En familj berättar att de ibland inte har blivit informerade om att en socialsekreterare har slutat och att en ny har tillträtt för barnet. Ett annat familjehem där det placerade barnet bott i elva år berättar att det säkert har varit ett trettiotal olika
socialsekreterare genom åren. Ibland har de inte hört något på ett halvår ifrån dem. En familjehemsmamma berättar också att de upplever det som att de inte fick något stöd från socialtjänsten “Under sex år så hade vi som familjehem sju olika socialsekreterare och barnet hade sex olika barnsekreterare. Så det var inget stöd alls kan man säga ifrån dem”.
Det sistnämnda inom denna kategori som handlar om kontinuitet och stöd är den som rör stöd i form av utbildningar och handledning. Tre av familjehemmen beskriver på olika sätt hur de upplever att det brister med utbildningen. En familj säger att om de haft den kunskap om anknytning och anknytningsstörning som de har idag hade de tidigare handlat annorlunda. De hade önskat att de fått gått dessa utbildningar i början när de blev familjehem inte efter fem år.
6.1.4 Utmanande beteende
Både barnets och de biologiska föräldrarnas beteenden beskrivs som stressfaktorer under vissa perioder av placeringen. Fyra av familjehemmen berättar att de har haft det svårt med barnets beteende. Två andra familjer hade det problematiskt innan de fick kontakt med vården och BUP där de fick rätt vård och medicinering utprovad. “När vi hade haft barnet i två år så ringde jag socialtjänsten och sa att ni får ta tillbaka barnet, jag orkar inte mer. Nej.
För det gick inte mer. Barnet hade tagit energi och sugit kraft”. Familjehemmet avbryter inte uppdraget men berättar att det fortfarande tar mycket energi. Den kontakt de nu har med BUP gör att det går det mycket bättre och är lugnare. En fjärde familj vittnar om ett sammanbrott på grund av barnets beteende. När barnet blev äldre kom det in droger i bilden berättar familjehemmet och efter några år blev det övermäktigt för dem som avsade sig uppdraget som barnets familjehem.
Fyra av familjehemmen säger också att det som tar tid i uppdraget är kontakten med de biologiska föräldrarna och särskilt när inte kontakten fungerar. En familjehemsförälder berättar om ett beteende som en biologisk mamma hade som gjorde att de tillslut stängde av alla sina telefoner “Mamman hatade oss. Hon ringde jämt. På alla telefoner. Hon hotade med att ta sitt liv”. Ytterligare en annan familjehemsmamma “Ja det där första året var
19 jättejobbigt, det var varje dag som jag fick sms om allt möjligt och då måste jag lära mig att sätta stopp”.
Flera av familjehemmen uttrycker också att det är många gånger de behöver vara ett stöd för den biologiska föräldern. Några säger att det ibland är som att ha ett extra barn. En
familjehemsförälder uttrycker “Jag har mamman och jag har barnet. För mamma behöver mitt stöd och man måste ofta lyssna på deras problem”. En annan förälder beskriver med liknande ord “Man får kämpa väldigt mycket med henne. Det är ju så att man har hand om mamman i stället för barnet många gånger”.
6.1.5 Brist på återhämtning
Tre familjehem säger att de inte har haft tillgång till någon avlastning i sitt privata nätverk vilket följande citat demonstrerar “Vi har inte haft någon naturlig barnvakt som har tagit barnen, jag tror att jag och min man har varit ute och ätit själva kanske tre gånger sen barnet kom. Egentid finns det ju inte något som heter“. Ett annat påtalar vikten av återhämtning “Vi var på väg att gå isär på grund av barnet. För vi sa att enda sättet att överleva det här det är att vi har henne varannan vecka, vi klarar inte av att leva i det alltså, så det har tagit jättehårt”.
I intervjuerna talar tre familjehem även om brist på återhämtning om nätterna. Dessa tre berättar att barnet periodvis har haft det mycket svårt att somna eller vaknat flera gånger på nätterna och de beskriver då en sömnlöshet. En familjehemsmamma berättar att de sex första åren sov barnet knappt en natt och att det gjorde föräldrarna mer eller mindre medvetslösa.
En annan familjehemsmamma säger “det tar tid på nätterna, flickan stod vid min sängkant varje natt, varje natt, hon ville ner i sängen”.
6.2 Stärkande inre system
Ett antal resurser har identifierats som stärkande inom familjehemmets inre system, bestående av familjehemsföräldrarna och det placerade barnen. Dessa har delats in i kategorierna: inre coping och personliga egenskaper, samspel och stöd i relationen, och känslomässiga band till det placerade barnet.
6.2.1 Inre coping och personliga egenskaper
Flera familjehem berättar hur deras personliga egenskaper har varit hjälpsamma för dem i uppdraget. “Vi är ganska trygga i oss själva och vår föräldraroll” svarade ett familjehem på frågan om vad som har fått placeringen att fungera bra. På samma fråga har fyra av de fem familjehemmen svarat liknande att “jag känner mig trygg med mig själv”.
Vidare framkommer det i fyra av fem intervjuer att man måste våga och orka stå på sig som familjehem, vara bestämd, strida för sin sak och för barnet. En familjehemsförälder berättar “ Vi har ju fått tjata oss till [...] en sådan här föräldrautbildning, och två stycken ADHD-
utbildningar och nu är vi på tur till någon autism-utbildning”. Ett annat säger “han fick ju stöd i skolan som vi stångade oss till med”. Familjehemmen tyckte utbildningarna och stödet var hjälpsamma men hade inte blivit erbjudna dem utan att själva hävda sina behov.
20 Fyra av fem familjehem talar även om vikten av en god inställning till de biologiska
föräldrarna, hur de väljer att tänka om och förhålla sig till dem. För att underlätta den stress som de ofta orsakar berättar till exempel ett familjehem att man måste ha förståelse för deras situation “Man kan inte tänka att man är bättre än dem, det kunde ha varit vi. I det bygger man mycket relation [...] Man måste vara ödmjuk, ett stöd” medan ett annat säger “Vi tycker inte det är konstigt att hon (försöker få hem sitt barn). [...] Vi tävlar inte om barnet, vi har en god kontakt och försöker göra (föräldern) så delaktig som möjligt”. Tre familjehem säger också att ett ödmjukt bemötande och en visad respekt är egenskaper som leder till bättre relationer, acceptans och ett bättre samarbete, vilket följande citat demonstrerar:
Vi har varit väldigt tydliga från början med mamman att vi tycker det är viktigt att hon finns med i bilden. Att det inte finns någon konkurrens från vår sida utan vi håller henne informerad om allting [...] Hon är väldigt delaktig, det tycker vi är viktigt. [...] Mamman har sagt till
socialtjänsten att hon tycker det är bra att han är hos oss. Hon accepterar oss, det är ganska tydligt.
Resultatet visar också att det är en hjälpsam egenskap att kunna sätta gränser. Tre familjehem har erfarenhet av att gränssättning mot de biologiska föräldrarna har reducerat deras stress.
Ett exempel är när den biologiska mamman ringde till familjehemmet i affekt hela dagarna vilket både utmattade och oroade dem. Familjehemmet bestämde då telefontider med henne som hon fick ringa på vilket minskade tiden som gick åt till samtalen och även gjorde att själva samtalen blev bättre eftersom mamman inte ringde på impuls när hon var arg eller ledsen. Ett familjehem har också lyckats stå på sig emot socialtjänsten när de upplevt en oro inför barnets umgänge med sina biologiska föräldrar. De sa “Vi såg att flickan inte blev bättre av det så vi tog striden att det inte är barnets bästa. Då måste man vara tuff (mot
socialtjänsten) att inget tjafs om övernattning nu”.
Nära knutet till den inre tryggheten beskriver tre av familjehemmen att de har ett
professionellt yrke som har varit gynnsamt i vården och fostran om barnet. De har arbetat som lärare, inom vården och socialt arbete. De menar att det har gett dem erfarenhet av att arbeta pedagogiskt, att arbeta med barn och unga, samt att bli trygga i sin förmåga att vårda och fostra det placerade barnet. På frågan om vad som har hjälpt dem hantera uppdraget säger ett familjehem “Utbildningen i yrket vi har. Vi har jobbat med barn och ungdomar ganska mycket så vi kanske är överkvalificerade som familjehem [...] vi är väldigt trygga i våra kunskaper”.
6.2.2 Samspel och stöd i relationen
Ett annat stöd i det inre systemet är det som familjehemsföräldrarna får hos varandra. Tre av familjehemmen uppmärksammar hur viktigt det är att de har varandra i uppdraget. Ett berättar “(Vi) pratar med varandra, känner att vi har stödet, att vi är två om det. Jag tror inte (barnet) hade bott kvar här annars. Ett annat säger:
21 Han var arg väldigt länge och det gick inte att bryta. Vi har hållit samma linje hela tiden och låtit honom vara arg men försökt ge honom utvägar hela tiden och de har blivit kortare och kortare de här episoderna, han hittar liksom en utväg ganska snabbt nu. Där har vi diskuterat en strategi som vi ska ha båda två för att hjälpa honom ur ilskan.
6.2.3 Känslomässiga band till barnet
Familjehemmen beskriver det som viktigt att vara hemma med barnet i början av en ny placering för att lära känna det, bygga en relation och för att barnet ska bli tryggt i hemmet så att placeringen ska fungera bra. Ett familjehem berättar:
Vi var ju hemma i början och spenderade väldigt mycket tid hemma med honom då för att bygga relationen. [...] Jag tror att just den här första kontakten, den första anknytningen, tiden
tillsammans i början, att skapa den här tryggheten, det tror jag är bra. Det tror jag var viktigt.
Vidare visade det sig att alla familjehem såg barnen som en familjemedlem och utvecklade känslomässiga band till dem. De känslomässiga banden har i sin tur varit starkt bidragande till varför två av familjehemmen inte avslutade placeringar som varit mycket påfrestande på grund av barnets utåtagerande beteende och svårigheter med barnets biologiska familj. En mamma som var beredd att avsluta placeringen efter två år förklarar att hon inte klarade av det “Det gick inte. Man tar ju till sig (barnen) jättefort”.
6.3 Stärkande yttre system
Det sista temat är stärkande yttre system och även det har delats upp i ett antal kategorier:
stöd från det privata nätverket; utbildning och kunskap om barnens behov; samt närvaro, omtanke och resurser från professionella aktörer.
6.3.1 Stöd från det privata nätverket
Två familjehem får också avlastning av det privata nätverket. Citatet nedan sammanfattar ett familjehems upplevelser:
Vi har ett nätverk av familj och vänner som stöttar oss. [...] Det känns väldigt tryggt att veta att de ser på det här lika naturligt som vi gör och att vi vet att om det är någon barnpassning situation så sker det i samförstånd kring allting. Det är väldigt tryggt. [...] Min frus familj bor här, så där har vi haft avlastning.
En familjehemsförälder talar dessutom om att hon har fått stöd från sina chefer och kollegor i sitt privatliv som familjehem. När hon har haft det tufft med barnet har hon bland annat fått känslomässigt stöd ifrån dem. Men hon har även fått konkreta tips från sin chef “när
mamman till flickan ringde hela tiden så fick jag tips av min chef att stänga av mobilen för att få lugn och ro. Jag har fått mycket stöd av mina chefer, det har varit väldigt viktigt”. Vidare har chefen gett henne ledigt från jobbet för anknytningen när hon har tagit emot ett nytt barn, vilket också är ett stöd.
22
6.3.2 Utbildning och kunskap om barnens behov
Det är viktigt för familjehemmen att få ytterligare kunskap och förståelse för det unika barnets tidigare situation, dess behov och hur man bemöter dessa. Det kan handla om konkret utbildning som familjehemmen tycker varit hjälpsamma. Exempelvis talade de om
föräldrautbildning, ADHD- eller autismutbildning och kunskap om anknytningsstörningar.
En familjehemsförälder säger också om handledning som hon fick:
Han fick mig nog att se barnet på ett annat sätt. Han fick mig ju att förstå vad jobbigt hon hade haft det. Om jag liksom såg ett vilddjur så kunde han fråga men varför tror du hon gjorde så?
Tror du det kan ha berott på att hon fått gjort så och så tidigare?
Undantaget är ett familjehem som tyckte att deras befintliga förmågor var tillräckliga.
6.3.3 Närvaro, omtanke och resurser från professionella aktörer
Alla familjehem tycker det har underlättat för dem när socialtjänsten är väl insatt i ärendet och det finns en kontinuitet från dem “Det har varit samma familjehemssekreterare [...] Det har betytt väldigt mycket, man har sluppit att förklara när man har ringt och dem har ju vetat allting. Det har varit helt otroligt”. Att ha en kontakt hos socialtjänsten som känner
familjehemmet och ärendet väl förklaras som positivt eftersom stödet blir mer individualiserat som följande citat demonstrerar:
Behandlingssekreteraren är insatt i hela ärendet, det är ju inte handledaren, så vi har i ärlighetens namn inte riktigt vetat vad vi ska tala med handledaren om. Det blir ju väldigt mycket lättare att bolla med behandlingssekreteraren.
Något annat som framstår som betydelsefullt är att socialtjänsten både är lättillgänglig och visar intresse och omtanke för familjehemmen. Ett familjehem beskriver tillgängligheten “De har inte varit svåra att få tag på och har de inte svarat så tog det inte lång tid innan de ringde upp. Det är jättebra”. Ett annat säger:
De är intresserade av hur det går för barnet i skolan, om han har kompisar i skolan, hur det går för hans utveckling, hur vi mår. Jag känner att dem bryr sig, de är intresserade av oss. Vill att vi ska må bra. [...] Och de ringer med jämna mellanrum och frågar hur det går.
Likadant beskriver ett familjehem betydelsen av stöd från socialtjänsten i relation till det enskilda barnet “Jag har ringt ibland när jag har känt att (barnet) har gått över mitt förstånd, då har de kunnat förklara så att man har känt att nu är det lättare att hantera det”.
Tillgång till regelbunden handledning via socialtjänsten är viktigt enligt samtliga familjehem och fyra av fem har upplevt ett behov av det till sina nuvarande placeringar. En
familjehemsförälder som fått handledning och tyckte den var jätteviktig säger “Man behöver prata av sig och han fick mig att förstå och se henne på ett annat sätt”. En annan
familjehemsförälder säger liknande “Handledningen är vår tid, att de kommer hit och kan ge synpunkter, att vi kan bolla lite och att de förstår att vi behöver lite extra stöd”. Även för att
