ANALYS

Nedan redovisas de kopplingar vi har sett mellan studiens resultat och tidigare forskning, redovisade vägledningsmodeller samt vår kunskapsbakgrund.

6.1 Definition av vägledning och webbaserad vägledning

I likhet med de modeller vi använt oss av, Fyrstegsmodellen (Lovén, 2000) och Trefasmodellen (Hägg och Kuoppa, 2007), ser vi att vägledarna definierar begreppet vägledning. Av svaren går att utläsa att samtliga informanter har liknande tankar kring vad vägledning i stort är. Att lyssna, hjälpa den sökande komma vidare i sina tankar, vidga den sökandes perspektiv samt att hjälpa den sökande att göra mer underbyggda val är

genomgående påståenden bland informanterna. Detta tyder på att vägledning som begrepp är en vedertagen arbetsform och att detta till stor del hjälper den sökande att göra

underbyggda val rörande sin framtid.

Svårigheten att definiera webbaserad vägledning, tyder på att arbetsformen är

förhållandevis ny och att det därför inte finns en given definition att utgå ifrån. I projektet Ariadne försöker författarna kortfattat definiera den webbaserade vägledningen genom olika riktlinjer (Ghinea, 2004). Då detta inte är en vedertagen definition som webbaktiva vägledare använder sig av, uppstår denna bredd av begreppsförklaringar. Bredden på förklaringar är inte något negativt, utan tyder på att den webbaserade vägledningen blir nyanserad och öppnar för fler användningsområden. Även om webbaserad vägledning ter sig svår att definiera, så går här även att finna drag från definitionen av begreppet

vägledning. Resultatet visar tydligt att det finns bitar ur Fyrstegsmodellen (Lovén, 2000) och Trefasmodellen (Hägg och Kuoppa, 2007) som går att uppfylla via webbaserad väg. Jens menar att den webbaserade vägledningen fungerar utmärkt i den perspektivvidgande fasen, men inte som kartläggande. Liknande tankar syns även i de andra vägledarnas svar,

40

då de på olika sett ser användningsområden för den webbaserade vägledningen, men inte att det är fullt så utvecklat att det går att ersätta samtliga faser i ett vägledningssamtal.

6.2 Den webbaserade vägledningens användningsområde

Möjligheterna som den webbaserade vägledningen erbjuder är i dag stora. Detta ser vi i det Boer (2001) skriver om den ökade tillgänglighet till vägledning webben innebär samt i resultaten av våra intervjuer. Ökningen SCB (2009) kan se i tillgång till Internet i hemmen bidrar även det till att öka tillgängligheten. Trots distansen till en vägledare, rent

geografiskt, möjliggörs vägledning med denna arbetsform. Med hjälp av detta

tillvägagångssätt nås fler målgrupper. Detta visar resultatet tydligt. För de grupper som enligt Boer (2001) anser sig ha lättare att uttrycka sig i skrift och den grupp som anser att anonymiteten är viktig är den webbaserade vägledningen en tillgång. Detta styrks av vårt resultat. Dock finns även grupper som är svårare att nå med denna vägledningsform. Det kan vara de personer som har synskador, hörselskador eller andra funktionshinder samt de som saknar de tekniska färdigheterna. Dessa grupper kan nås med den webbaserade vägledningen, men med en anpassad teknik som möjliggör detta.

Det går också att se i resultatet att den webbaserade vägledningen är en mer informationsrik kanal, vilket också styrks av Ghinea (2004). Den synkrona kommunikationen, chattverktygen, tillhandahåller möjligheten att få kort riktad information. Utifrån Karlssons (2007) beskrivning av kommunikation, kan vi se att envägskommunikationen är stor hos de vägledare som använder Facebooks

informationsmöjligheter som en del av den webbaserade vägledningen. Ett par av dem använder även Facebooks chattfunktion, vilken öppnar upp till en tvåvägskommunikation. Att använda sig av den synkrona kommunikationen som Facebook erbjuder kan förminska det maktperspektiv som annars kan uppstå mellan den sökande och vägledaren. Denna metod att informera, de sökande, kan ha negativ såsom positiv effekt, om man ser till det Karlsson (2007) skriver. Att effektivisera på detta sätt kan leda till ett uteblivet tillfälle lära sig söka information på Internet. Dock är detta också något positivt då vägledarna

41

begränsar sitt informationsflöde till det som är relevant för just deras målgrupp. Detta skapar en effektivisering hos både vägledaren och den sökande.

För de vägledare som inte använder sig av Facebook kan vi se att det i hög grad handlar om tvåvägskommunikation, även här med visuellt inslag i form av webbkamera. De använder sig också oftast av telefon eller annan ljudöverföring så att samtalet inte sker i text. Detta gör att samtalet till stor del liknar det personliga mötet och går att genomföra enligt vägledningsmodellerna. Detta kan ha stor betydelse då de, som tidigare nämnts, har långt till en vägledare och vill tala med denne, får uppleva ett nästintill personligt möte. Resultatet visar att trycket på e-posten och väntetiden i telefonköerna minskar med hjälp av dessa verktyg. Denna effektivisering uppfattar vi som något önskvärt hos informanterna.

Då kommunikationen i webbaserad vägledning ofta sker via skrift föredrar samtliga informanter att den sker synkront då det möjliggör snabbare svar samt möjlighet till förtydliganden och följdfrågor. Även Boer (2001) understryker möjligheten till att be om förtydliganden via Internet. Enligt Boer borde det inte vara någon skillnad i detta avseende om vägledningen bedrivs på eller utan Internet (Boer, 2001). Om en vägledare behöver fråga om eller ställa en följdfråga bör denne göra det för att samtalet ska kunna röra sig framåt. Det bidrar även till att förhindra missförstånd i enlighet med Bohlin och Jonssons (2010) undersökning som visar att kommunikationen via skrift i många fall kan vara problematisk.

6.2.1 Teknik och utveckling

I resultatet framgår att vägledarna anser teknikens brister spela in i den webbaserade vägledningen. De sökande och de webbaktiva vägledarna måste ha detta i åtanke. Risken för envägskommunikation ökar i och med att teknik blandas in i vägledningen (Karlsson, 2007). Detta kan ha negativa följder, då vägledaren kanske missar sökande som är i behov av vägledning. Dock tyder resultatet på att så länge Internet och dess

kommunikationsmöjligheter framskrider i sin utveckling, kommer också verktyg för webbaserad vägledning att fortsätta utvecklas. Den webbaserade vägledningen som finns tillgänglig idag har brister i tekniken som troligtvis kommer att förbättras i takt med att digitaliseringen av tjänster fortsätter. Vi tolkar, utifrån resultatet i vår undersökning, att

42

marknaden för webbaserad vägledning, ännu är omättad och efterfrågan på dessa tjänster kommer att öka. Detta är till följd av den möjlighet, webbaserad vägledning erbjuder i att samtala med någon på distans, samt att behovet av vägledning inte minskar. Boer (2001) menar att möjligheterna med den webbaserade vägledningen är stora, då chattar och andra verktyg möjliggör en kommunikation som annars kanske uteblivit om inte tillgången till detta fanns. Detta utgör en god grund för utveckling av nya verktyg och ny teknik eller en förbättring av redan befintliga, som informanterna uttrycker en gemensam önskan om.

6.3 Skillnader och likheter mellan webbaserad vägledning

och det personliga mötet

En skillnad som går att utläsa av resultatet, är att det är betydligt mer informationsinriktat och ett större flöde av småfrågor i den webbaserade vägledningen. Detta kan bero på att den synkrona kommunikationen i olika chattforum etc. möjliggör för den sökande att ställa korta frågor och direkt få ett snabbt och koncist svar. Möjligheten att vägleda många samtidigt bidrar till effektivisering. Det är av stor betydelse att vägledaren är kunnig i den formen av kommunikation den webbaserade vägledningen kan innebära (Vuorinen, 2006). Vägledaren måste exempelvis ha en god perceptionsförmåga i en eventuell chatt, så att inte situationen uppstår att den sökande upplever att denne inte blir hörd. Detta kan medföra att den sökande inte får en ökad medvetenhet om olika alternativ och fastnar i invanda spår (Lovén, 2000).

I det personliga mötet upplever, exempelvis, Jan att det är lättare att etablera ett

förtroende med den sökande och att denne vågar bli mer personlig. Detta stämmer inte helt med det Boer (2001) menar med att den anonymitet Internet erbjuder kan hjälpa den sökande att våga öppna sig i text.

Resultatet visar att vägledningen, i första hand, ska ske i det personliga mötet så att den klientcentrering och empati Rogers (1976) talar om blir tydlig. Vi tolkar det som att det genom samtal och det visuella förmedlas en kontakt som är svår att överföra till det webbaserade mötet. Dock upplever Jens, likt Boer, att möjligheten att komma åt den sökande hemma, i en trygg sfär, ger den sökande möjligheten att vara mer personlig. Detta

43

tyder på att hans virtuella rum öppnar upp för ett likartat samtal mellan honom och den sökande och att han kan förmedla den fas i vägledningen han anser att webben tillåter. Även Bohlin och Jonssons (2010) uppsats styrker påståendet om att vägledningen kan vinna på att den sökande får befinna sig på hemmaplan.

Enligt Vuorinen (2006) är det av stor vikt att vägledare som använder webben till vägledning ska ha kunskap inom IKT och detta visar även resultaten. Vi uppfattar det som att om kunskapen inte finns, måste intresset för denna form vara stort, så vägledningen kan ske på ett sätt som inte gör att den sökande blir lidande. Den sökande ska alltid vara i fokus, oavsett om denne blir vägledd på webben eller i ett personligt möte.

Inställningen, hos informanterna, att det webbaserade mötet inte kan ersätta det personliga mötet tyder på att den interaktion människor emellan är en grundpelare för att medvetandegöra de personer som är i behov av vägledning. Och i de fall den webbaserade vägledningen står som enda valmöjlighet är en synkron kommunikation, gärna

kompletterad med webbkamera, att föredra för att undanröja möjliga nackdelar. Att

tillgodose den sökandes behov av vägledning är den högsta prioriteten enligt informanterna. Ingen av informanterna anser att alla delarna i ett vägledningssamtal är utbytbara mot det webbaserade mötet, men de är i stort eniga om att vissa delar är fullt möjliga att använda webben till. Vi tolkar detta som att bristerna i tekniken spelar stor roll. Om möjligheten till en god vägledning innefattande kamera och ljud, med minimala tekniska problem,

utvecklas kan åsikterna komma att förändras. Även de etiska riktlinjerna är informanterna överens om att de är de samma i det webbaserade mötet som i det personliga. Att de anser detta, kan tolkas som att de använder sig av samma metoder och modeller för att vägleda de sökande. De gör inte skillnad på det som sägs i ett personligt möte eller det som skrivs eller sägs i det webbaserade. Detta har positiva effekter då det är tydligt att det alltid är den sökande som står i fokus, oavsett vilken form den blir vägledd igenom.

Det råder en enighet i resultatet att den webbaserade vägledningen är ett komplement till det personliga mötet och aldrig kommer att ersätta ett personligt möte. Detta är heller inte eftersträvansvärt enligt våra informanter. Detta tyder på att de vanliga

44