Dan Andersson-forskningen har givit en klar bild av hemmets prägel och av den märkliga personlighet, som den självlärde fattige skolmästaren Adolf Andersson var.

Denne har själv skildrat sin hårda kamp för bildning och för en nödtorftig utkomst, och hans anteckningar ligger till grund för Dan Anderssons berättelse En gammal fin ­

nes anteckningar i Kolarhistorier (jfr Bernhard, En bok om Dan Andersson, s. 31 ff.,

sammanhang viktigare mellan de högre och lägre) skall resultaten av den statistiska undersökningen analyseras. Samtidigt med en analys av för­ ändringarna inom författarkåren med hänsyn till dess sociala samman­ sättning ges också en närmare och mera detaljerad definition av de olika sociala kategoriernas sammansättning och struktur. Först må samman­ fattningsvis fastställas, såsom undersökningens mest iögonenfallande re­ sultat: Den kraftiga ökningen av författarkåren under 1900-talet beror till största delen på tillskottet från de breda folklagren. Ur bondeklassen och ännu mer den småborgerliga medelklassen, ur industriens och jord­ brukets arbetarklass framträder skaror av författare, som tagit steget över till intellektuell yrkesverksamhet eller, i några få fall, blir kvar inom yrken i anslutning till ursprungsmiljön.

Grupperna I - I I I

Den första gruppen har kallats »intellektuell överklass», och den om­ fattar ämbets- och tjänstemän såsom professorer, präster och läroverks- lärare, men också fria yrkesutövare såsom advokater, läkare, apotekare, tidningsmän och skriftställare. Den har en tämligen homogen karaktär om ej i ekonomiskt så dock i kulturellt hänseende med akademisk utbildning som gemensam bakgrund. Såsom jämställda med dessa akademiska yrkes­ kategorier har även civilingenjörer och officerare räknats. Vid periodens början, dvs. beträffande 80-talsförfattarna, bidrar gruppen — som un­ der tidigare epoker i ännu högre grad dominerat vårt kulturliv — med 34 % av kåren. Med 1920- och 30-talen har den siffran sjunkit till 21 resp. 18 %, för 40-talsgenerationen är den 19 %. I absoluta tal är förändringen dock mycket obetydlig: från 28 författare på 80-talet till 25 på 30-talet och 27 på 40-talet.

Framför allt är det prästhemmens betydelse, som tycks ha minskat. Un­ der 1880- och 90-talen kom sammanlagt 21 författare ( = 12 %) från prästhem, under 1920-, 30- och 40-talen var motsvarande antal samman­ lagt 12 ( = 3 % ) . Beträffande övriga akademiska yrkesgrupper — pro­ fessorer, läkare, läroverkslärare etc. — har ingen anmärkningsvärd föränd­ ring skett. Antalet som kommit från officershem (det gäller några få för varje decennium) är tämligen konstant, medan de vars fäder är civilingen­ jörer och tidningsmän blivit flera.

Den följande gruppen är också ganska homogen. Till grupp II har räk­ nats civila tjänstemän med studentexamen eller motsvarande utbildning

(inom förvaltning, post och telegraf etc.), ingenjörer, sjökaptener samt folkskollärare (med seminarieutbildning) och tidningsmän utan akademisk utbildning. Tjänstemannagruppen håller i stort sett sin position från 80- tal till 30-tal. Den omfattar 19 % av kåren på 80-talet, 15 % på 00-talet samt 17 till 18 % under 10-tal till 30-tal. Med 40-talet visar den en kraftig ökning och blir den för detta decennium talrikaste. Över ett trettiotal av 40-talets författare kommer från hem tillhörande denna kategori (22 % av kåren). Den utvecklingen bör ses i direkt samband med den ökning av tjänstemanna- eller funktionärsgruppen i samhället, som tidigare om­ nämnts.

Grupp III rymmer både representanter för godsägararistokrati samt bruksägare och -disponenter av mera borgerlig typ. Den sammanför alltså högreståndsgrupper från landsbygden, som ej kan hänföras till grupperna

I eller II, och är alltså mera heterogen än man kanske tror. En del av dess medlemmar står nära grupp I, har förbindelse med ämbetsmannaklassen, andra står närmare den borgerliga företagargruppen eller bondeklassen. Den sociala skillnaden mellan de burgnare bönderna och de jordbrukande ståndspersonerna har på de senaste hundra åren betydligt utjämnats, så­ som bl. a. Sten Carlsson påpekat.1 (Det kan här exemplifieras med nam­ nen Victoria Benedictsson och Frans G. Bengtsson.) Denna grupp inom be­ folkningen är numerärt obetydlig och i detta avseende ej jämförlig med övriga kategorier i min indelning. Den har troligen även minskat något under undersökningsperioden. Vid sekelskiftet omfattade den något mer än 2 000 »huvudpersoner» (dvs. yrkesutövare). Med hänsyn till dess sär­ art och den kulturhistoriska betydelse, som den haft, har jag dock ansett det motiverat att här söka särskilja den. Såsom statistiken visar, har dess bidrag till författarkåren även minskat, från 10 % under 80- och 90-tal till 5 resp. 4 och 3 % under 20-, 30- och 40-talen.

Grupperna I V och VI

Något mera homogen är åter grupp IV, som kallats »högborgerlig» över- och medelklass, och inom vilken affärsmän av olika slag, redare, gross­ handlare samt andra större företagare och idkare av borgerliga stadsnä­ ringar dominerar. I några fall har det berett svårigheter att dra en klar gränslinje gentemot tjänstemannagruppen (grupp II). I fråga om yrkes- beteckningar som arkitekt, sjökapten o. dyl. kan det vara svårt att avgöra, om vederbörande är anställd eller egen företagare. De ovissa fallen har hänförts till grupp II.

Gränsdragningen nedåt, mot grupp VI, »lägre medelklass», har, fastän gränsen mellan kategorierna inte är skarpt framträdande, ej erbjudit några egentliga problem. Sistnämnda grupp (VI) innefattar hantverks­ mästare och andra småföretagare, småhandlare, arbetsledare samt lägre tjänstemän inom t. ex. järnväg, post och polisväsen, m. fl. yrkesgrupper av »småborgerlig» typ, tillhörande socialgrupperna II och III och med geografiskt hemvist inte bara i städerna utan i fabriks- och stationssam­ hällen, stundom på rena landsbygden — till kategorien hör som en viktig yrkesgrupp lanthandlare, och hit har även hänförts hantverksmästare inom sockensamfälligheterna. Från detta samhällsskikt har tillslutningen varit stor till folkrörelserna, främst nykterhetsrörelsen och de frireligiösa samfunden.

Grupp VI innefattar några yrkesgrupper som står arbetarklassen nära (som t. ex. är LO-anslutna). Denna grupp kännetecknas som helhet av en expansiv tendens under början av vårt århundrade.

Något som är utmärkande för svensk medelklass — eller de kategorier av den som motsvaras av grupperna VI, IV och i viss mån II i indelningen här — under den behandlade perioden är vidare den starka sociala rör­ ligheten mellan klassens olika skikt, som möj liggöres främst genom in­ dustrialiseringens fortskridande utveckling. — I en framställning av fri­ kyrklighetens sociala bakgrund i vårt land ger Gunnar Westin en analys av »medelklassen» coh det karakteristiska i dess utveckling på följande ;sätt:

m