Utgrävningar vid Änge i Buttle sn, 2009 och 2013 innehåller ett antal väldigt intrikata anläggningar. Anläggningarnas konstruktioner och spatiala relationer är värda att närmare belysa.
I Schakt 1 påträffades tre stycken stenkonstruktioner (anl. 1:1-1:3). Dessa är alla rektangulära formationer med ihålighet i mitten. Det vill säga att det är tal om konstruktioner som kan tolkas som stenskodda stolphål. De tre anläggningarna ligger också i linje med varandra och med ett
regelbundet avstånd på ca 1.5-2 m mellan varje anläggning. Det här en struktur som påminner om det som hittas vid utgrävningarna av kvarteret Artilleriet i Visby och som där utgör lämningar av byggnationer från exempelvis vikingatiden (se Wickman-Nydolf 2003, 2009). Avståndet som vid Artilleriet återfinns mellan stolphålskonstruktionerna ligger på omkring 1.5-2 m och dessa konstruktioner har i flera fall en liknande rektangulär form (se Ibid.). Anläggningarna 1:1-1:3 befinner sig också i ett stenlager som då möjligen skulle kunna ses som en stengrund eller
muranläggning. På den östra sidan av anläggningarna återfinns en stenpackning av mindre stenar än de som omgärdar anläggningarna 1:1-1:3, denna stenpackning sträcker sig in i det västra hörnet av schakt 6 och inkluderar också anläggning 5:4. Det återfinns här alltså en liknande struktur kring denna stenpackning som sträcker sig ner från schakt 1:s nordligaste del till anläggning 5:1. Vilket innebär att det är möjligt att det föreligger ett samband mellan anläggningarna 1:1-1:3 och
anläggningarna 5:1 och 5:4. Den sintrade kalkstenshällen som utgör anläggning 5:1 påträffades också precis som anläggningarna 1:1-1:3 på samma ytliga nivå. Det finns därmed flera indicier som talar om ett samband mellan de två grupperna av anläggningar. Enstaka fynd av kol och ben kring anläggning 5:1 gör att denna anläggning skulle kunna förstås som en härd, då kalken varit utsatt för värmepåverkan. Av de spatiala relationerna mellan anläggningarna 1:1-1:3, 5:1 och 5:4 går det alltså misstänka att det möjligtvis här är tal om en byggnad, då med en eventuell härdplats i anläggning 5:1. Vid utgrävningarna kring kvarteret Artilleriet framkom också flertalet härdar, men ingen av dessa visar på några påtagliga likheter med anläggning 5:1, varpå man inte ska utesluta andra tolkningar av denna anläggning.
Anläggning 5:2 utgörs av en nyckelhålsformad stenkonstruktion där väggarna är konstruerade av större kalkstenshällar. Den här anläggningen som består av en kammare med en rännformad öppning, är en konstruktion som närmast kan jämföras med utformningen av en blästerugn (se avbildningar i Stilborg, Grandin & Hjärthner-Holdar 2010:29). I anslutning till anläggningen
påträffades också förglasad slagg av samma typ som återfinns framförallt i schakt 7 men också finns i schakt 1, 4, 5 och 9. Det kan därmed föreligga ett samband mellan denna konstruktion och fynden från schakt 7, det vill säga att anläggning 5:2 som visar tydliga spår av värmepåverkan kan ha varit en blästerugn använd vid metallproduktion. Anläggningen har också en närstående spatial relation till kalkstenshällen (anl. 5:1), vilket gör att ett samband mellan blästerugnen (anl. 5:2) och den eventuella husgrunden (anl. 1:1-1:3, 5:1 och 5:4) inte ska uteslutas.
Anläggningarna 4:1 och 5:3 är samma företeelse, denna anläggning var dock inte vid avslutande av 2013 års utgrävningssäsong färdiggrävd och vidare analys av denna struktur får därmed avvaktas med till dess att utgrävningssäsongen 2014 är avslutad. Det samma gäller påträffade anläggningar i schakt 10 och 11.
Stensättningen i schakt 12 är också den en intressant konstruktion. Stensättningen är förhållandevis stor ca 6.7 x 6.5 m. Storleken är inte anmärkningsvärd men i jämförelse med stensättningar från Ire-gravfältet (Raä Hellvi 4:1) så är det tydligt att det ändå är tal om en större
73
konstruktion. På Ire-gravfältet är stensättningar som rest över brandlager i genomsnitt ca 3.5 x 3.5 m (även om det naturligtvis föreligger stora variationer, så är den här storleken den vanligast förekommande (se vidare Thunmark-Nylén 2000a:390ff)). Därtill var endast den södra delen av anläggningen fyndförande, medan kolkoncentrationer återfanns i den norra delen av anläggningen. Själva konstruktionen i sig utmärker också en skillnad mellan den södra och norra sidan. Där den södra och sydvästliga delen av konstruktionen har en avvikande kombination av kantkedjestenar. Stensättningen består i första hand av gråstenar, men vid sydvästra sidan av anläggningen är gråstenarna uppblandade med kalkstenar. Här återfinns också ett övre lager av kantkedjestenar. Dessa utgörs utav kalkstenar men också utav en rödfärgad (granit) sten. På den här stenen återfinns också urgröpningar som möjligen skulle kunna tolkas som skålgropar. Bland den övre radens kantkedjestenar återfanns också en så kallad klangsten. Den här övre raden av kantkedjestenar befinner sig i anslutning till rutorna K2U1 och K2U2 där också brandgravsdepositionen anläggning 12:3 är positionerad. Det är således troligt att det har varit ett avsiktligt val att konstruera
stensättningen på detta sätt.
I utkanten av rutorna K2U1 och K1U påträffades anläggning 12:2. Den här anläggningen utgörs av nergrävning eller grop. Dess syfte och eventuella funktion har varit svårt att exakt klargöra. Det förekommer däremot under vikingatiden på Gotland att det i anslutning till gravläggningar påträffas den här typen av kraftigare nergrävningar. Dessa utgör då oftast egna gravläggningar (se ex.
Lindquist 1983). Några fynd eller tydliga konstruktionsformer som kan styrka en tolkning av anläggningen som en grav eller en eventuell kenotaf kunde dock inte konstateras under utgrävning. Varpå det här därmed också kan vara tal om ett senare ingrepp. Det ska dock påpekas att den här anläggningen befinner sig söder om stensättningen och därmed kan vara en del av
konstruktionsstrukturen där just den södra (sydvästra) delen av anläggningen avviker från den norra. Något som kan binda samman anläggning 12:2 med stensättningen eller
brandgravsdepositionen 12:3 har dock inte påträffats.
Anläggningarna 12:3 och 4:2 utgör mer regelrätta brandgravsdepositioner. Där anläggning 12:3 ursprungligen varit täckt av en stenpackning. Någon konstruktion kring anläggning 4:2 kunde inte iakttas, men det ska därmed inte uteslutas att det ursprungligen kan ha funnits en sådan.
74