ANNAS BERÄTTELSE

En blivande undersköterskas första möte med omvårdnadsvärlden får bli en utgångspunkt för framställningen. Anna, som vi kallar henne, är en av eleverna i undersökningsgruppen. Hon får med sin berättelse representera

sina kamrater när hon står på tröskeln till omvårdnadsvärlden på väg att socialiseras in i den. Med förundran ser hon på det som händer i avsaknad av det "symboliska kapital" som krävs för att förstå rollspelet, vara medaktör och kunna tolka symboler i omvårdnadsvärlden.

Ja det var ju då på en psykavdelning. Det v ar en tant som hade jobbat där x antal år, möjligen då sedan själva avdelningen öppnats skulle jag tr o. Hon gick dä r i sina gamla fotspår alltså, med sina sysslor utan att se sig runt omkring efter patienterna.

Hon tog hand om sin tvättvagn som kom upp varje vecka då. Det var bara hon som skulle göra det för det skulle ju bli rätt ordning.

Sedan en dag var hon ledig, så jag tänkte at t nu tar jag hand om den då. Det är en farbror på avdelningen som bara går av och an.

Han går bara av och an, av och an i korridoren. Han stannar inte för att det är en vägg i vägen. Man bara hör hur det smäller, då och la in allting i tvättförrådet. Sen kom hon tillbaka några dagar efteråt och ser att linnen var inte på sin rätta plats utan storlek 5 var på storlek 7 och tvärtom. Så hon rev ju ut precis allting ur tvättförrådet då och den här farbrorn blev ju jätteledsen och fick ett utbrott och kastade sig på backen och skrek ju och fick ett riktigt utbrott då !!! Då vart ju hon jätteelak så d et var ju jag som fick för det att han blev elak. Det var inget som jag tog personligt,

utan jag blev ju mest förbannad på henne, för det är inte meningen att det ska vara så där. Handledaren och den andra personalen på avdelningen dom tyckte ju att det var riktigt. För det är många gånger så att personalen, dom vill inte sätta sig em ot nån annan i personalgruppen för att det inte ska bli bråk (Hansson m fl, 1992, s 19 - 20).

Annas berättelse rymmer flera intressanta aspekter. Här framträder en vårdare som befinner sig i böljan av sin inskolning till omvård­

nadsvärlden eller med andra ord är föremål för en sekundär socialisation.

Bland hennes många andra roller, eller med Gerth och Mills (1969) vokabulär i hennes "persona", där det bland annat finns roller som dotter och ung gymnasieelev skall en ny roll, omvårdnadsrollen, införlivas. I sitt rolltagande skall hon lära sig att se på omvårdnadsvärlden med "andras ögon", med de generaliserade andras perspektiv. I omvårdnadsvärlden

blir vissa personer och grupper betydelsefulla och kommer att påverka hennes rolltagande. Hon nämner i sin berättelse en del av dessa när hon anger "handledaren och den andra personalen" och beskriver dem hos vilka hon söker stöd och vars åsikter hon hänvisar till. Anna går in i omvårdnadsvärlden med ett värdefullt ingångskapital av empati och handlingskraft.

Vad som bland annat händer är att nybörjaren inte förstår hur man förhåller sig till en av de viktigaste mastersymbolerna i omvårdnads­

världen, nämligen renhet. "Tvättförrådet" och hanteringen av de rena textilerna har ett symboliskt värde som inte kan förstås av den oinvigde.

Att rekvirera tvätt och hålla ordning i tvättförrådet är ofta ett förtroendeuppdrag som tilldelas någon bland personalen. Därför kan detta arbete få en symbolisk innebörd som en utmärkelse för ordning och reda och ge något av ett eget revir att bevaka. Att då som ny på en avdelning gå in på det reviret och dessutom göra det tillsammans med en patient tillhör det otillåtna. Inte ens de mer etablerade bland personalen på avdelningen vågar tränga in på det äldre vårdbiträdets revir. Eleven beskriver något av detta med orden: "För det är många gånger så att personalen, dom vill inte sätta sig emot nån annan i personalgruppen för att det inte ska bli bråk".

De som befinner sig längst ner i hierarkin, nämligen eleverna och patienterna, kan inte bestämma över en mastersymbol. Anna har tydligen begått ett svårartat regelbrott i omvårdnadsvärlden beroende på att hon ännu inte behärskar de symboler, attribut och ritualer som finns inom fältet.

Eleven söker på egen hand en arbetsuppgift som hon själv bedömer som lämplig och dessutom kan kombinera med att få kontakt med och aktivera en patient. Så långt har hon lärt sig vad so m gäller i omvård­

nadsvärlden: Vad Johansson (1989) kallar normen om individualisering är för henne inte främmande, men sedan är hon helt oförstående över reaktionen från vårdbiträdet. Händelsen kan dock ses som ett exempel på att eleven ännu inte har tillägnat sig tillräckligt av det symboliska kapital som är gångbart inom fältet.

Introduktionen till arbetsplatsen tycks inte ha fungerat så bra. Elevens relationer och samverkan med personalen är varierande. Någon under­

känner hennes arbete, men det finns andra i personalen som hon kan gå till och prata om sin upplevelse med. Hon vet inte riktigt vilka hennes arbetsuppgifter är. Vidare reflekterar hon över hur en patient inte tas om

hand och engagerar sig utifrån sin egen upplevelse i patienten och startar en påtaglig och ömsesidig dialog med patienten. Hennes engagemang fortsatte även några dagar efter när som hon säger "farbrorn blev ju jätteledsen". Vilka bilder ger då Annas kamrater av sina möten med omvårdnadsvärlden?