EMPATI OCH DISTANS

I kapitel tre berörs Barrett-Lennards (1981) trefasmodell för begreppet empati som innebär att fas ett beskrivs som en inre process av förståelse av den andre, fas två står för uttryckt empati och fas tre är patientens upplevelse av hjälparens empati, det vill s äga mottagen empati. I detta sammanhang förmodade vi att det i det empiriska materialet skulle vara svårt att finna exempel på fas tre. I det följande redovisas de indikationer som finns på empati i Annas berättelse och övriga vårdstuderandes

kommentarer. Därefter får svaren på de strukturerade frågorna ytterligare belysa elevernas inställning när det gäller empati men även närhet och distans.

Närhet och distans är begrepp är som Tornstam (1983) använder i sin forskning. Hans utgångspunkt är därvid yrkesrollen och han menar att distans

manifesterar sig däri att man anser det opassande att komma dem man vårdar för nära, att man ser yrket som vilket som helst, och ej bör engag era sig känslomässigt i dem man vårda r, och att man anser det vara nödvändigt att vara en smula opersonlig i förhållande till dem man vårdar (Tornstam, 1983, s 5).

Empati och närhet representerar det positiva eller den goda och önsk­

värda inställningen hos vårdaren. De är inte samma företeelser men kan förmodas ha ett släktskap, liksom deras motsatser: distans och brist på empati.

Elevernas upplevelse av empati och distans

Går vi till elevernas beskrivningar av svåra situationer under praktiken finns i ett flertal av dessa kommentarer uttryck för medkänsla och för­

måga att sätta sig in i patienternas situation. I Annas berättelse ser vi samma sak. Hon visar medkänsla med en "farbror" som är orolig och inte tycks ha stor kontakt med övrig personal. Hon engagerar sig och handlar utifrån sin medkänsla och när hennes försök att aktivera patienten inte accepteras ser hon att "farbrorn blev ju jätteledsen" och ett vårdbiträde bedöms som "jätteelak". Även andra elever berör det svåra i att se deprimerade och ångestladdade patienter. Någon av eleverna uttrycker det med följande: "När dom gråter och har ångest och är rädda".

Andra elever ger i sina kommentarer en allmänt hållen beskrivning av sin medkänsla som till exempel:

"Att se människor lida".

"Att se svårt sjuka människor som inte går att bota".

"Patientens sorg".

Vissa av respondenterna knyter sin beskrivning till specifika sjukdoms situationer:

"Att se människor senila".

"I början av utbildningen att möta svårt sjuka som gett upp hoppet".

En del av eleverna beskriver det svåra i att se sjuka unga människor:

"När någon jämnår ig varit allva rligt skadad och utgån gen varit oviss".

"Vårda jämnårig".

"Möta unga svårt sjuka människor".

"När en sextonårig flicka dog av meningokocker".

Vissa av eleverna fördjupar sin beskrivning i mötet med patienterna och reagerar och reflekterar över personalens omvårdnadshandlingar och inställning till patienterna. Någon beskriver det allmänt som "personalens beteende mot patienterna". Andra, bland annat Anna, ger en mer situa-tionsbunden beskrivning där de kan sägas konkret uttrycka det som Barrett-Lennard (1981) beskriver som den andra fasen i empati, nämligen kommunicerad eller uttryckt empati. Nedanstående citat ger exempel på konkreta situationer där eleverna uttrycker sina reaktioner på personalens handlande men samtidigt visar medkänsla.

"En patient som låg döende och jag fick inte sitta med henne.

Ingen satt med. Hon dog ensam. Jag mådde väldigt dåligt efteråt".

"Att ge patienten tid när personal säger att vi skall ha rast nu sitt inte där etc".

"Då en personal stod och åbäk ade sig över hur illa det luktade då vi skulle hjälpa en farbror".

"När personalen behandlar patienten illa exempelvis på långvården, där de blandade gröt med juice och smörgås i en salig röra och sedan matade patienten. Inte konstig t att de får dålig aptit" ! !

"När äldre säger att de vill ha någon att älska, att ingen bryr sig om dom".

"När de vill prata om 'förr i tiden', men personalen bara suckar".

För Anna skulle måhända till och med tredje fasen i Barrett-Lennards (1981) trefasmodell för empati kunna vara uppfylld, det vill säga patien­

tens upplevelse av hjälparens empati med andra ord mottagen empati. I exemplet med den döende patienten visar eleven en påfallande mognad och empatisk förmåga som vida överstiger den berörda personalens. I de givna exemplen är det eleverna som ser vad som sker. I det som synes

vara en omvårdnadssituation ser de utlämnade patienter, flagranta missgrepp och vårdare som är dåliga förebilder, och de reagerar.

Den empiriska genomgången av elevernas inställning i anslutning till de strukturerade svarsalternativen för empati och distans följer det mönster som beskrivits i kapitel ett under avsnittet bearbetning och analys av data.

I undersökningen ställdes några av de strukturerade frågorna som Tornstam (1983) använde i sin studie av empati och distans hos personal inom äldreomsorgen. Som vi tidigare framhållit menar vi att man med dessa frågor inte kan mäta empati i djupare bemärkelse, det vill säga det som bland annat Barrett-Lennard (1981) och Holm (1991) tar upp och definierar som empati fas tre. Men svaren på frågorna uttrycker ändå en del av elevernas inställning till patienterna när det gäller empati, närhet och distans.

Tabell 7.1 Empati. Procent. _{* b & &}

Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 Brukar Du tänka Dig in i hur det

skulle kännas att vara en av dem Du vårdar?

* Frågan ställdes endast i årskurs tre.

Som framgår av tabell 7.1 väljer majoriteten av vårdstuderande de positi­

va alternativen vilket kan tolkas som att de har en empatisk inställning i den mening som dessa frågor uttrycker. Endast en procent (två) av eleverna i årskurs tre har angett att de inte brukar tänka sig in i hur det skulle kännas att vara en av dem de vårdar. Av ungdomarna är det tre

procent (fyra elever) som anser att de inte blir god vän med dem de vårdar.

Vid jämförelse med Tornstams studie (1983) finner vi att där är svarsmönstret likartat för de två empatifrågorna (tabell 7.1) när det gäller de yngre landstingsanställda, men inte helt beträffande yngre kommun-anställda. I hans undersökning är det, bland yngre landstingsanställda, 94 procent som brukar tänka sig in i hur det skulle kännas att vara den vårdade och 95 procent som ofta blir god vän med den man vårdar. För yngre kommunanställda är motsvarande svarsprocent 87 respektive 92.

De yngre kommunanställda är alltså något mindre positiva när det gäller empatifrågorna.

Tabell 7.2 Närhet och distans. Procent.

Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 opersonlig i förhållande till dem man vårdar?

Är det opassande att komma dem man vårdar för nära in på livet? *

* Frågan ställdes endast i årskurs tre.

När det gäller närhet och distans framgår av tabell 7.2 att omkring 40 procent av de vårdstuderande anser det opassande att komma dem man vårdar för nära in på livet. I Tornstams (1983) undersökning uppgav 29

9 3 3

procent av de yngre landstingsanställda i äldrevården och 35 procent av de yngre kommunanställda att de ansåg det opassande att komma dem man vårdar för nära in på livet.

I panelen framgår att drygt en av fyra elever tycker att man inte skall engagera sig för dem man vårdar. Vid jämförelse med Tornstams studie framgår att inte mindre än hälften av de landstings- och kommun-anställda anser att man bör se yrket som vilket som helst, och inte engagera sig i dem man vårdar (Tornstam, 1983, s 18-19). Ja-svaren i vår studie ligger alltså nästan 20 procentenheter lägre än i Tornstams studie.

Av de vårdstuderande anser 29 procent i årskurs tre att det är nödvändigt att vara en aning opersonlig i förhållande till dem man vårdar. Den andelen är något högre än i Tornstams studie av de yngre landstingsanställda, men inte för de yngre kommunanställda (25 respektive 34 procent).

Åldersgrupperna i de båda studierna är inte jämförbara. Ungdomarna i panelstudien under de tre åren är från cirka 16 till 19 år. Tornstams åldersindelning för de yngsta är 15 till 25 år. Detta torde dock endast vara

"en teoretisk indelning" eftersom det knappast finns någon anställd i vårdsammanhang som är under 18 år.

Index för empati respektive närhet och distans

I index för empati ingår svaren på de två delfrågorna, om man ofta blir god vän med den man vårdar och om man brukar tänka sig in i hur det skulle kännas att vara den vårdade (den sista frågan förekommer endast i årskurs tre). Eftersom ett så stort antal elever i sina svar uppvisar empati har indexet delats i fyra svarskategorier: mycket hög grad av empati, hög grad av empati, ambivalent inställning och låg grad av empati (se kapitel ett, bearbetning och analys av data).

Tabell 7.3 Index för empati. Årskurs tre. Procent.

Årskurs 3

Mycket hög grad av empati 19

Hög grad av empati 77

Ambivalent 4

Låg grad av empati 0

Kommentarer/Ej svar

Summa (n) 100 (148)

Som framgår av tabell 7.3 har nästan var femte elev mycket hög grad av empati och knappt 80 procent hög grad av empati. Det vill s äga nästan alla uppvisar hög grad av empati i den bemärkelse som frågorna uttrycker. Inga av respondenterna är helt negativa och de ambivalenta eleverna utgör endast fyra procent.

Index för närhet och distans har skapats med hjälp av svaren på de tre frågorna i årskurs tre: om man bör s e sitt yrke som vilket som helst, om det i vårdarbetet är nödvändigt att vara en aning opersonlig och om det är opassande att komma dem man vårdar för nära. Index för närhet och distans har delats in i tre svarskategorier: närhet, ambivalent inställning och distans.

I årskurs tre har svaren på frågan om det är opassande att komma dem man vårdar för nära ett signifikanta samband med de två andra frågorna:

om man bör se sitt yrke som vilket som helst och om det i vårdarbetet är nödvändigt att vara en aning opersonlig (pc.Ol).

Tabell 7.4 Index för närhet och distans. Procent.

Årskurs 1 6 Årskurs 2 Årskurs 3

Närhet 69 61 52

Ambivalent 16 17 37

Distans 10 19 7

Ej svar 5 3 4

Summa (n) 100 (204) 100(168) 100 (148)

Index för närhet och distans visar att drygt två av tre i årskurs ett och hälften av eleverna i årskurs tre hamnar i kategorin "närhet" (tabell 7.4).

Endast sju procent ingår i gruppen som i årskurs tre uttrycker distans till patienterna. Flera av eleverna blir dock ambivalenta under studietiden.

Jämförelse mellan index för de tre åren måste dock göras mot bakgrund av att det tillkommit en fråga i årskurs tre.

Individuella förändringar i upplevelsen av empati respektive närhet och distans

Den individuella rörligheten i empati kan endast bedömas utifrån svaren på en enskild fråga eftersom inga fler frågor ställdes i årskurs ett och två (tabell 7.1). I svaren på frågan som fanns med alla tre åren är det endast några av eleverna som kvarstår i utbildningen som förändrar sin inställ­

ning i negativ riktning. Förändringarna mellan årskurserna är marginella.

När det gäller närhet och distans utifrån index är rörligheten däremot stor. Under de tre utbildningsåren förändrar drygt två av tre respondenter sin inställning till upplevelsen av närhet och distans. Fyrtio procent av eleverna byter svarsalternativ från årskurs ett till två och lika många från årskurs två till tre.

Femton procent av de vårdstuderande i årskurs ett till två och fem procent i årskurs två till tre förändrar sin inställning radikalt, det vill säga de går från närhet till distans eller tvärtom. Övriga rör sig med mindre steg i sin inställning. Det innebär att de från utgångsläget närhet eller distans hamnar i den ambivalenta gruppen eller tvärtom.

De individuella förändringarna, gällande närhet och distans, i panelen är alltså märkbara men döljs i viss utsträckning om man enbart ser till den procentuella svarsfördelningen i hela gruppen (tabell 7.2). En förklaring till att de vårdstuderande väljer olika svarsalternativ vid skilda enkättillfällen är givetvis att de i grunden har ändrat inställning. En annan förklaring skulle kunna vara att man avgett sitt svar i anslutning till någon bestämd upplevelse under praktiken och vid nästa svarstillfälle har det varit andra upplevelser som påverkat vilket alternativ man valt.

Trots den förhållandevis positiva bilden så finns inslag av distans, det vill säga respondenter som anser att man inte bör engagera sig för dem man vårdar och inte vara alltför personlig och nära dem man vårdar.

Även om det kan vara tveksamt vilken förmåga dessa begränsade frågor har att mäta empati respektive närhet och distans, eller med andra ord vilken validitet de har, ger de dock tillsammans med elevernas kommentarer en bild av en ungdomsgrupp där de flesta ger indikationer på närhet och empati i sin inställning till patienterna.

Finns det skillnader i empati och distans bland elever med olika bakgrund?

Variablerna skolort, linjeval och elevernas socialgruppstillhörighet kan förmodas var för sig eller tillsammans ha betydelse för inställning i empati och närhet. Så till exempel kanske elever med en viss social bakgrund uppfostrats till en mer empatisk inställning än de som kommer från andra grupper. Eller att vårdstuderande som anser att de gjort ett riktigt linjeval är tillfreds med detta därför att de under sin praktik upplevt närhet till patienterna. Givetvis kan det vara tvärtom att de som kan hålla en viss distans till patienterna upplever att de klarar vårdarbetet bättre än de kamrater som har mer närhet. Måhända har man på olika

skolor lyckats bättre eller sämre med att socialisera eleverna till omvårdnadsvärlden när det gäller empati och närhet. Hodges (1991) studie visar dock inget samband mellan empatisk förmåga och undervisning, men denna studie var dock som han själv påpekat alltför begränsad för att tillåta några långtgående slutsatser.

Sambandsanalysen har gjorts mellan tillgängliga variabler och index för empati årskurs tre (tabell 7.3) respektive index för närhet och distans (tabell 7.4). Sambandsanalysen baseras på chi-två test i korstabeller.

Vid prövning av samband mellan variablerna skolort, linjeval, elever­

nas sociala bakgrund och index över empati i årskurs tre uppträder inga signifikanta samband. Bristen på samband indikerar alltså att varken social bakgrund, skolorten, och därmed kanske undervisningen, eller hur man ser på sitt linjeval tycks påverka empatisk inställning. Om man ser till den höga andelen som uppvisar empatisk inställning, i den bemärkelse frågorna indikerar, kanske enbart det förhållandet att ungdomarna valt att arbeta inom vårdområdet innebär att man har en empatisk inställning redan när man börjar utbildningen. Eller är det så att man i vårdutbildningen omedvetet socialiseras till att uttrycka denna inställning? Mot detta talar att eleverna redan tidigt i årskurs ett hade denna inställning. Eller kanske eleverna redan på de veckor som förflöt i utbildningen innan första enkättillfället blivit "präglade".

En sambandsprövning av index för närhet och distans med samma variabler som vid prövning av index för empati (figur 7.1) uppvisar däremot ett signifikant samband med skolorten för årskurs tre (p=.006).

På en ort (samma ort där det senare kommer att visa sig att de flesta äldrevårdarna finns; jfr kapitel 9) finns en större andel elever som uppvisar närhet än på övriga orter. I figurerna anges i allmänhet signifikanta samband i form av p-värden och sedvanliga asterisker.

/frlammansN klasstill-. hö righet , /Pappans A

klasstill­

hörighet ,

Linjeval årskurs 3 /Skolort ^

årskurs 3

Närhet och distans

Frågor årskurs tre

Figur 7.1 Samband mellan index för närhet och distans och variab­

lerna: skolort, linjeval och social bakgrund (**= pc.Ol).

Resultatet när det gäller sambandet mellan skolort och närhet är av intresse eftersom det ger utslag för en specifik skolort. Här kan kanske undervisningen ha haft betydelse. Måhända har både de teoretiska avsnitten och praktiken medverkat till att eleverna på just den skolan fått träning i närhet eller genom goda förebilder blivit uppmärksammade på aspekten. Naturligtvis kan det även här liksom när det gäller empati, vara så att eleverna genom bland annat undervisningen lärt sig hur man "bör vara".