Det visar sig i studien att ridterapeuten förhåller sig olika till de olika eleverna. Hon anpassar sig till respektive elevs behov och förutsättningar. Med flickan är ridterapeuten mer varsam medan hon med någon av pojkarna upplever att hon behöver ge mer ramar. Med den blinde pojken behöver ridterapeuten sätta vissa gränser för kommunikationen som annars kan handla om allt och inget. Det kan hon göra genom att svara an med att hon inte förstår eleven när han går in i sin fantasivärld och kastar om figurer i den världen med personer som finns respektive inte finns. Istället för att ta reda på om elevens historia stämmer eller inte så leder ridterapeuten med hjälp av hästen in eleven på nuet. Att då samtala om det som de gemensamt kan uppleva tillsammans med hästen. På så vis är det lättare att förhålla sig till elevens kommunikation för de delar upplevelsen. Exempelvis kanske uppgiften handlade om att räkna men att hästen stannar upp och då kommunicerar de om hur det kommer sig att hästen stannade. Att de får börja om att räkna sen när hästen börjar röra sig igen. Eller att eleven pratar om sin rädsla som väckts när hästen gnäggat, något som de båda upplevt och kan förhålla sig till. Om eleven inte sätter ord på känslan av rädsla så ger ridterapeuten förslag på vad det kan vara för känsla. Sen i övrigt behöver ridterapeuten sätta ord på det som sker i större utsträckning med eleven som är blind då hon blir elevens ögon åt honom. Exempelvis när hästen rör sig i gruset så låter det annorlunda än när hästen går över gräset. Att då bekräfta att hästen går i grus därför hörs stegen mer. Om eleven undrar vad det är som luktar får ridterapeuten stanna upp, lukta och sätta ord på vad det kan vara tillsammans med eleven. Exempelvis när hästen bajsar och eleven frågar vad det är som luktar. Tillsammans använder de sina sinnen för att beskriva naturen runt hästen som vinden som blåser eller äppelträden som blommar och luktar starkt.
Med flickan inväntar hon att flickan själv förmedlar ramarna för vad hon klarar eller inte klarar. Här handlar det kanske mer om att flickan har mindre fysiska förmågor än det faktum att hon är flicka. I flickans fall har ridterapeuten lärt sig att när hon är spänd så orkar hon inte hålla ryggen upprätt utan ramlar framåt och nästan ligger på hästens hals. Hästen Anisett indikerar även hon att flickan
är spänd genom att slå med öronen fram och tillbaka och rynka huden runt näsborrarna något. När flickan tenderar vara spänd och hästen också visar det så försöker ridterapeuten inledningsvis använda en mantel för att stabilisera flickans sits. Genom att stabilisera flickans sits tänker ridterapeuten att det kan skapa en viss avslappning. När det inte hjälper så kliver ridterapeuten upp och sätter sig bakom flickan, något som hon är van vid sen början av ridterapin. Hästen visar direkt att den slappnar av och det indikerar att flickan också slappnar av. Flickan kan visa det med ett leende något som ridterapeuten först ser när hon observerar videofilmen. Så när ridterapeuten ser videon med ansiktsuttrycken från flickan blir hon emotionellt berörd. Det blir än tydligare att flickan inte orkar rida själv. Ridterapeuten som har lyssnat till sin intuition får här bekräftelse på att hon tagit ett klokt beslut genom att sitta upp bakom flickan på hästen.
Andra sätt att hjälpa både flickan och övriga elever att slappna av är att sjunga en sång. Gärna en de själva tränar på i annan undervisning. Då händer det ofta att flickan men även andra elever klappar händerna för att visa att de är med mentalt i ridterapeutens sång. De kan även lägga sina händer på snakkisbilderna för att visa att de vill att hon ska sjunga sången igen. Sen märks det att alla sånger påverkar eleverna och en avsikt är ju att aktivera området i hjärnan som kallas ytliga amygdala. Den regionen spelar stor roll för känslor som har med sociala relationer att göra. Ridterapeuten tänker att relationen är den som bär övningarna varför hon lägger in sång mellan varven. Då eleverna visar olika glädjeyttringar blir det tydligt att eleverna uppskattar att ridterapeuten sjunger när de rider på hästen. Ett exempel är när flickan tar ridterapeutens händer för att hjälpa henne att klappa under sången. När sen ridterapeuten sjungit klart tar flickan återigen upp ridterapeutens händer för att, som det tolkas, hon vill att ridterapeuten ska sjunga igen. Flickan kan även visa genom att lägga handen på snakkisbilden som betyder igen. Då blir det tydligt att tolkningen nog är korrekt av ridterapeuten. Här händer det ofta att ridterapeuten blir känslomässigt berörd av eleverna. Det kan bli extra tydligt när ridterapeuten sitter bakom eleven tätt intill. Att sitta nära ger andra möjligheter att känna av elevens känslor något som inte är möjligt med samtliga elever dock. För att gå tillbaka till sången så kan den aktivera en annan del av hjärnan kallad hippocampus som är inblandad i mjukare positiva känslor, till exempel den ömhet en förälder känner inför sitt nyfödda barn. Bland annat kan lugn och ro hormonet oxytocin
bildas vilket kan ge lugnare elever. För just barn med autism vet man att de har en i stort sett normal förmåga att reagera emotionellt på musik, fastän de knappt alls kan reagera på andra stimuli som normalt gör barn glada eller ledsna. Så att sjunga för dessa elever i studien handlar bland annat om att hjälpa dem att komma i kontakt med sina känslor.
Som nämnts tidigare så är en aspekt som visar sig i studien att ridterapeuten, som sitter tätt bakom exempelvis flickan, genom deras kroppskontakt kan känna att flickan har slappnat av. Att rida tillsammans skapar möjlighet till en kroppskontakt som annars inte är lika självklar. Exempelvis kan ridterapeuten lägga en hand på eleven och en på hästen för att på så vis inte endast förlita sig till det hon kan observera. Hennes händer känner in om det finns spänning i kroppen på eleven eller hästen. Vilken riktning eleven sitter åt eller hästen är på väg åt. De blir som en enhet en kropp där reaktioner eller responser kan mötas. Det ger utrymme att ha fokus på andra signaler än de vi annars fokuserar på om vi helt förlitar oss till det vi kan observera med våra ögon eller lyssna till genom våra öron. Kommunikationsmöjligheterna utökas genom interaktionen där hästen medverkar. Flera elever vill dessutom gärna klappa hästarna, vilket är intressant då det inte är självklart för alla dessa elever att vilja ge och ta emot fysisk beröring. Sen kan elevens kroppsspråk indikera att eleven är trött genom att inte orka sitta rak i ryggen. Ibland lutar sig eleven fram för att krama hästen medan det andra gånger kan betyda att eleven inte orkar sitta upprätt på hästen. Någon elev lägger sig istället bakåt på hästens rygg. Här är ridterapeuten ödmjuk och visar insikt om att det kan vara olika skäl till varför eleven lägger sig framåt eller bakåt på hästen. Det gäller som hon själv säger att vara genuint nyfiken och försöka hitta olika ledtrådar från eleven och hästen för att utforska vad eleven vill säga med sitt kroppsspråk. Här kan en annan inriktning på ridterapin komma väl till hands som inte handlar om pedagogik utan om sjukgymnastik. Vikten av att eleverna bygger upp sina muskler för att bära sin kropp på ett bra sätt. Hästen erbjuder en bra rörelse i skritt som underlättar sjukgymnastiska övningar för dessa elever. Hästen överför flerdimensionella rörelseimpulser i skritt till elevernas bäcken. Dels kan det leda till att eleverna sitter mer upprätt och får bättre hållning. Balansen tränas automatiskt på hästryggen, då det är genom att hamna i obalans som vi kan träna vår balans. Genomgående i studien kan vi se att eleverna hamnar snett över hästen. Ibland korrigerar de sig själva men ibland får de hjälp av ridterapeuten. Någon av
eleverna är över rörlig så det tar ridterapeuten också hänsyn till. I flera av övningarna med hästarna behöver eleverna koordinera sina rörelser. Det för att följa med hästen i dess rörelser samtidigt som de behöver kunna visa på snakkisbilderna vad de vill respektive inte vill. Genomgående sker en växling mellan det mer pedagogiska och terapeutiska med de mer sjukgymnastiska inslagen.
Ridterapeuten läser ofta sagor för eleverna. Det är sagor som de känner igen, vilket kan skapa ett lugn. En del sagor har de hört i skolan så vi kan visuellt se att eleverna ler igenkännande när ridterapeuten börjar berätta. Dessutom kan det skapa utrymme för att kommunicera om sagornas innehåll för exempelvis den eleven som är blind men har stor förmåga att kommunicera verbalt. Att rida med en röd lång mantel och kungakrona eller prinsessorna kan skapa en känsla av att resa i tid och rum. Eleverna kan få en känsla av att de är en kung eller en drottning som en del av sagorna som berättas när de sitter där på hästryggen. Nackdelen med manteln är dock att det kan vara svårt att visuellt se kroppshållningen, vilket kan vara av vikt för någon av eleverna. Att samtidigt lyssna till en saga underlättar för eleverna att leva sig in i rollen som kung eller drottning. Det gör att de sträcker lite extra på sig och får en bättre hållning. Att sitta stolt som en kung eller drottning kan skapa en annan känsla i kroppen vilket i sin tur kan påverka interaktionen mellan elev och ridterapeut. Vi ser exempel på hur eleverna blir gladare och tar mer kontakt med hästen och ridterapeuten. När flickan exempelvis tar ögonkontakt med ridteraputen för hon bekräftelse på deras kontakt och öppenhet för att kommunicera. Flickan vill exempelvis gärna krama stoet som hon rider på när hon känner den där glädjen. Hon strålar med hela sitt ansikte och borrar gärna ner ansiktet i manen på stoet Anisett. En av killarna som gärna pratar, kanske lite väl mycket, tystnar och känner in situationen mer med hästen när han sitter med kungakronan och manteln och hör på sagorna eller sången. Det blev tydligt att han ställde fler frågor om hästen och lyssnade mer på hästens trampande och kände av hästen när den snubblade i skogen över rötter. En tendens till att de blir mer fokuserade på det som sker här och nu.
Andra sätt att fånga elevens uppmärksamhet är att spegla elevens beteende som nämndes inledningsvis i presentationen av ridterapeuten. Antingen genom att göra samma rörelser som eleven eller som i något exempel sjunga samma sång
som eleven för att på så vis få kontakt med eleven. Genom att göra samma sak som eleven kan sen ridterapeuten be eleven göra samma sak som ridterapeuten. Sen kan koncentrationen utökas genom att göra saker som eleverna tycker är positivt laddade allt från att räkna, kasta leksak till hästen, slå på de olika bjällrorna i skogen eller sjunga beroende på vad eleven finner lust till. Så en växling mellan att låta hästen vara den som motiverar till att omgivningen såväl som ridterapeuten själv är den som uppmuntrar till att fortsätta kommunikationen eller de rörelseövningar som genomförs. Att även prova att se hur det känns när man sitter snett på hästen eller lägga sig på hästen. Något som kan kräva att ridterapeuten lägger en hand på eleven som stöd vilket i denna situation med hästen nästan alltid accepteras.
Motivationen till att delat i ridterapin kan se lite olika ut hos de olika eleverna. För någon är det ridningen i sig som är det viktiga och det som gör att eleven vill delta. Annars kan det vara den individuella hästen som gör att eleven vill komma. För någon annan är det relationen till ridterapeuten som är avgörande för motivationen att öppna upp för kommunikation. De får i möjligaste mån välja den häst de vill vara med, vilket i sin tur kan påverka deras motivation till att delta. Då ridterapeuten, hästen och eleven ingår i en triad är det inte alltid enkelt att veta vem som påverkan vem och i vilken ordning. Det som kan konstateras i studien är dock att de påverkar varandra ömsesidigt, men att det kanske inte alltid får att utröna vem som initierade en viss känsla eller reaktion. Här får vi inte heller glömma bort att de olika personliga assistenterna inverkar i olika utsträckning. Några är engagerade i ridterapin medan andra i stort sett bara lämnar av eleven alternativt hämtar eleven. Andra är engagerade i allt från att ha en dialog om vilka snakkisbilder som är aktuella att arbeta med till att handgripligen bistå ridterapeuten i de övningar som genomförs med eleverna. Exempelvis kan personliga assistenterna bistå ridterapeuten med att avgöra om eleven behöver solglasögon. Andra situationer där personliga assistenterna kan bidra är genom att stötta eleven rent fysiskt genom att gå på motsatt sida i förhållande till ridterapeuten och finnas där för eleven. Tillsammans kan de tolka ifall eleven är trött eller bara har behov av att få slappna av på hästryggen när de lägger sig framåt över halsen. Dessutom kan assistenten bidra med information om hälsotillstånd vid förkylning eller liknande då övningarna kan behöva anpassas. Någon personlig assistent har ju en egen väst med snakkisbilder eller en personlig pärm med elevens snakkisbilder med sig, vilket
underlättar samarbetet mellan elev, ridterapeut och personlig assistent. Så ibland rör det sig om en triad med stöd av en fjärde individ, vilket kan inverka på ridterapin på olika sätt. Miljön runt hästen, eleven och ridterapapeuten spelar också in då sommarvärme ger andra förutsättningar än vinterkyla. Att fruktträden står i full blom respektive att höstlöven faller ner till marken. Genomgående nyttjas miljön runt om och djuren på Solberga får också betydelse fast olika mycket beroende på elev och tillfälle. Den kraftiga värme som kunde upplevas under studien inverkade på hästarna, ridterapeuten såväl som på eleverna som inte riktigt orkade lika mycket som annars på våren. Värmen i sig skapade lugnare hästar såväl som lugnare eller kanske snarare tröttare deltagare. Det i sin tur påverkar motivationen till att delta och att kommunicera såväl som motoriska förutsättningar. Studien indikerar en komplex situation som ger utrymme för en mängd olika tolkningar, där det inte fullt ut går att fastställa den som är korrekt. Något som i sig verkar värdefullt
!
för den här formen av arbete som tidigare nämnts. Det för att det skapar en ödmjukhet inför att det alltid går att göra nya tolkningar av en och samma situation, så väl som av olika situationer med snarlika förutsättningar. Endast möjligt att ställa upp en sannolik hypotes, något som verkar inverka på relationen mellan elev och ridterapeut. Eleverna tenderar att påverkas i positiv
riktning då de upplever ridterapeutens försök att förstå situationen samtidigt som hon kan tänka sig att ompröva sin tolkning.
Diskussion
Något vi kan ta med oss från resultaten i studien är att det finns poänger med att videofilma arbetet med dessa elever. Att låta de personliga assistenterna eller pedagogerna själva titta på filmerna kan ha stort värde. Om inte annat för att se att det sker än mängd kommunikation. Potentiella dialoger som kanske missas, genom att livet är komplext och många saker sker på en och samma gång. Bara en sådan sak att ridterapeutens position i förhållande till eleven och hästen gör att hon missar ett leende, för att ta ett exempel. Genom att ridterapeuten fick se sina videofilmer kom hon till insikt. Insikt om att det kan vara av vikt att inte nödvändigtvis hinna med allt som är planerat under en ridterapilektion. Att istället sänka tempot. Att ge ännu mer utrymme för att verkligen kunna ta in den kommunikation som kommer tillstånd och därmed undvika missförstånd. Tidigare studier indikerar också att hästens deltagande kan ge utrymme för att inte förhålla sig till de normer som annars gäller (Porter-Wenzlaff, 2007). Det visade sig att relationen tenderade att bli starkare när ridterapeut och elev förstod varandra bättre. Ja kanske starkare bara av att eleverna förstår att ridterapeuten gör vad hon kan för att försöka förstå. Det skapade utrymme för tillit mellan elev och ridterapeut något vi kan se i tidigare studier att hästen medfört (Foley, 2008; Frederick, 2012; Frewin & Gardiner, 2005). Här visar det sig genom att eleverna tar mer kontakt med ridterapeuten, samt tog in mer av det ridterapeuten förmedlade. Här kunde en viss progression skönjas under de fyra tillfällena med respektive elev. Nu kan vi inte veta med säkerhet att det inte var andra aspekter som påverkade mötena mellan ridterapeut och elev. Det är dock möjligt att ställa upp det som en möjlig hypotes att studera vidare. Tidigare forskning stödjer dock resultaten att hästen ger gemensamma upplevelser som ger utrymme för olika och nya tolkningar (Chardonnens, 2009). Framtida studier skulle kunna inkludera assistenter och pedagoger. Det för att se hur eleverna tillgodogör sig exempelvis kommunikationsfärdigheterna de fått till sig via ridterapin. Sen behöver framtida studier förhålla sig till hur det skulle kunna inverka på ridterapin om ridterapeuten fick mer möjlighet att reflektera över sitt arbete. Att göra det i dialog med pedagoger och personliga assistenter. Värdefull
återkoppling skulle kunna komma från de personliga assistenterna. Att de ges utrymme att reflektera i dialog med ridterapeuten om hur eleverna varit under alternativt efter ridterapin i förhållande till hur de varit innan. Detta i det dagliga arbetet då vi annars tenderar att glömma bort emotionella intryck som kan vara av särskild vikt när vi här talar om elever med autism. För som tidigare forskning visat kan hästen bidra till att kommunikationen underlättas samt en emotionell reglering i större utsträckning exempelvis minskning av ångest eller utåtagerande beteende (Beck & Katcher, 2003; Bizub, Joy & Davidson, 2003; Dell, Chalmers, Dell, Frederick, Hatz & Lanning, 2015; Sauve & MacKinnon, 2008; Gress, 2003; Holmes, Goodwin, Redhead & Goymour, 2011; Kaiser, Spence, Lavergne & Vanden Bosch, 2004; Macauley & Guitierrez, 2004; Walsh, 2009; William, 2005; Yorke, Adams & Coady, 2008). Här skulle personliga assistenter som möter eleverna innan och efter ridterapin behöva intervjuas för att få deras bild av eleverna i relation till hur de är innan och efter andra moment i deras undervisning.
Andra aspekter som aktualiserats i analysarbetet är att det tenderar vara av vikt att man upprätthåller rutinerna för dessa elever. En viss anpassning gjordes för att forskaren skulle kunna genomföra observationerna under två dagar på plats. Det innebar att en elev fick dubbla pass i ridterapin. För den eleven blev det lite stressande att komma till ridterapin i ett annat sammanhang än han var vad vid. Allt ifrån att det var en annan elev innan honom än vad han var van vid till att han efter den extra ridterapin i studien skulle lämnas av vid sitt boende när han var klar. Det är lätt att skapa stress för denna grupp elever. Något man bör ha i beaktande i framtida studier. Att följa de rutiner som redan finns för exempelvis elever med autism kan vara avgörande för de resultat man erhåller. Sen kan det rent organisatoriskt behövas lite paus mellan eleverna. Dels för elevernas skull så de får tid att verkligen säga adjö till hästen och ridterapeuten, men även för att ridterapeuten ska få utrymme för dokumentation och reflektion. Sen skulle samtliga personliga assistenterna kunna dröja sig kvar i stallet lite längre för att ge eleverna utrymme att verkligen ta hand om avslutet med hästen. Då relationen till hästen lyfts som en av de viktiga ingredienserna kan det behövas en annan struktur för att verkligen låta hästen bli ett subjekt som samtliga förhåller sig till. Att agera som förebilder för eleverna, som i vissa avseende kan känna igen sig i hästar na då de till vissa delar har samma kommunikationsmöjligheter. I de läget när man inte tar in vad hästen indikerar