Anställningstrygghet - "Måste jag ha med mig mobilen i duschen?": En studie om ungas upplevelse

Samtliga av respondenterna har haft det som brukar kallas timanställningar, där personen har ett tidsbegränsat avtal för arbete men du är inte garanterad ett visst antal timmar. Antalet timmar de har fått arbeta vid timanställningarna har varierat mycket. Flera av respondenterna beskriver hur det vissa månader var sämre med jobb, detta beror främst på att förutsättningen för att de timanställda ska få arbeta krävs det att någon från den ordinarie personalen är sjuk eller ledig.

Detta medför också att det blir svårt att påverka sin arbetstid då de märkt att om de inte arbetar fler timmar en viss månad kommer de kanske inte kunna betala sina räkningar. En av respondenterna beskriver en ytterligare aspekt av detta då hon vid ett av sina arbeten endast fick kontrakt för en månad åt gången. Anställningen var visserligen på heltid men osäkerheten om att bli förlängd eller inte var ständigt närvarande, hon kunde få veta med bara några dagars varsel om hon skulle fortsätta eller inte

Sen gick jag på månadsvikariat. Jag fick reda på, alltså jag skojar inte, fredagen innan måndagen om jag skulle få förlängt/…/På det sättet är det bra att de inte ringer in en ”Hej kan du jobba idag?” som de gör till exempel inom vården men det är ju en väldigt otrygg anställning ändå. Det var ju ofta cheferna inte visste, man visste inte, ska jag söka ett annat jobb eller ska jag fortsätta med det här?

- Maja

Den här typen av otrygga anställningar möjliggörs eftersom lagen är utformad på det sättet att arbetsgivaren inte behöver ge någon anledning till att en anställning ska vara tidsbegränsad och det finns inte någon tid för hur lång innan den anställde ska få besked om förlängning. Sen när arbetsgivaren bestämmer sig för att inte förlänga kontraktet igen behövs inte heller någon anledning till detta.

Respondenterna beskriver också att de till en början har fått arbeta mycket men efter ett tag är det inte i samma omfattning som förfrågningarna kommer. Det kunde till och med vara så att de själva inte hade tillräckligt med timmar samtidigt som nya timvikarier introduceras. Maja beskriver att de kändes som att de nya timvikarierna var där för att ta hennes jobb och berättar att relationen till kollegorna skadades av detta. Viktoria beskriver hur hon arbetade som timanställd på ett och samma ställe under nästan tre år och sen slutade de att ringa. På frågan om vad hon tror att det beror på svarar hon utan tvekan att hon tror att det var för att de hade varit tvungen att erbjuda henne en tillsvidareanställning om hon hade hunnit vara anställd i tre år.

Standing (2013) menar att det viktigaste är att det finns lagar som reglerar villkoren för anställning och uppsägning för att ha anställningstrygghet. Samtidigt beskriver respondenterna en verklighet som är helt enligt lagen men ändå finns det en oro dels för att inte få arbeta tillräcklig men också att arbetsgivaren ska sluta ringa om man kommer för nära tiden då de måste anställa enlig lag. En respondent säger att alla vet om att en viss arbetsgivare systematiskt slutar höra av sig till timanställda när de närmar sig fastanställning, framförallt om de inte är utbildade inom yrket. Det som respondenterna beskriver kan förklaras även med hjälp av

26 Jahodas (1992) teori, bristen på anställningstrygghet hotar även de manifesta behovet om lön.

Vilket skapar en otrygghet och oro för respondenterna.

Inkomsttrygghet

I och med den varierande arbetstiden som respondenterna haft, har även deras inkomster från arbetet varierat kraftigt. Jenny beskriver hur hennes lön har kunnat variera mellan 5 000 kronor i månaden och 19 000 kronor och hur hon alltid har fått planera för att nästa månad kan vara en sämre månad. Flera av respondenterna beskriver hur de får lägga undan pengar när inkomsten är högre för att kunna klara av de sämre månaderna. Även att anpassa sin livsstil är en strategi som används för att klara det ekonomiska. Flera av respondenterna har även kombinerat flera timanställningar för att lättare kunna tjäna ihop till en skälig lön.

Jag klarar mig ekonomiskt på väldigt lite pengar och jag är medveten om det så det är ju en trygghet jag har. Och när jag väl får jobba och har ett jobb med en bra inkomst då känns det bara som att nu kan vi köpa dyr köttfärs.

-Hanna

Samtidigt är inte anpassningen av livsstilen lätt, flera av respondenterna beskriver hur de fått välja bort umgänge med vänner och sina hobbys för att kunna klara det ekonomiska. Både Lina och Viktoria berättar att de inte kunnat flytta från sina föräldrar eftersom de inte vet med säkerhet om de skulle kunna betala hyran varje månad.

På frågan om de tidsbegränsade anställningarna medfört något positivt svarar flera av respondenterna att de egentligen inte gjort det men att de i alla fall kan bestämma lite hur de vill arbeta. Efter vidare samtal framkom att det är svårt att bestämma hur man ska jobba även om det finns möjlighet att tacka nej till arbete.

Det var ju, jag kommer ihåg från den tiden, det var jättejobbigt, man var ju aldrig säker på att man skulle få tillräckligt med jobb. Man visste aldrig vart man skulle vara, eller när du skulle få vara ledig. Du får ju aldrig ha semester, eller ja semester får du ju ha men du har ju inte betald semester som timanställd, nä men de var ganska tufft.

-Matilda

Respondenterna beskriver hur det är svårt att ta semester när en arbetar främst när andra vill vara lediga. Jenny berättar om hur hon fått ställa in planerade ledigheter på grund av att hon inte fått jobba tillräckligt inför ledigheten och då har hon inte haft råd att tacka nej till jobb. Det bemanningssystem som många kommuner använder sig av för att boka in vikarier skickar ut förfrågningar till de vikarier som sagt att de är tillgängliga. Även om man arbetat flera dagar i rad och tackar nej till jobb flera dagar för att hinna vila kan man bli borttagen från listan och måste registrera om sig för att få jobbförfrågningar. Bemanningssystemet och även när arbetsgivaren ringer för att erbjuda jobb skapar stress. Svarar man inte på bemanningssystemets sms inom 10 minuter går förfrågan vidare till någon annan och om man inte svarar i telefon ringer arbetsgivaren oftast till någon annan. För att kunna få så mycket jobb som möjlig måste man alltid vara tillgänglig.

27 Det är ju väldigt mycket den här upplevelsen att måste jag ha med telefonen in i duschen, missar jag ett samtal, missar jag kanske en dags jobb? Det resulterade ju i mindre inkomst.

-Viktoria

Respondenterna beskriver även hur de känner sig tvungna att ha med mobilen på arbetstid för att kunna tacka ja på jobbförfrågningar. Även om arbetsgivaren egentligen inte tillåter det och respondenterna själva inte tycker att de är lämplig att använda mobilen på arbetstid så är det ett måste för att kunna få tillräckligt med timmar.

Respondenterna beskriver hur timanställningarna gör att det är svårt att planera. Lina beskriver hur hon undviker att planera in saker på kvällar och helger då arbetsgivaren brukar behöva folk för att hon inte ska gå miste om jobb. De flesta av respondenterna har arbetat som timanställda inom vården där det är mycket obekväma arbetstider. Även om respondenterna inte är arbetslösa så har de svårt att upprätthålla en tidsstruktur enligt Jahodas (1992) definition, då arbetstiderna och väntan på att få arbeta gör det svårt att upprätta egna tidsramar. Inte heller kan får de den regelbundenhet som arbete vanligtvis ger, en regelbundenhet som enligt Jahoda (1992) ger en stabilitet och därmed även välmående. Den sociala kontakten blir även lidande i detta sammanhang, de obekväma arbetstiderna innebär att de ofta arbetar när andra är ledig (Jahoda, 1992). Men även att det blir svårt att upprätthålla det sociala när de inte kan planera in aktiviteter med sina vänner eller måste välja bort fritidsintressen.

Standing (2013) lyfter fram bland annat socialförsäkringar som en del av inkomsten som de inom prekariatet saknar. Jenny beskriver hur hon haft problem med att få utbetalt ersättning från Försäkringskassan när hon varit gravid och inte kunnat utföra de arbetsuppgifter som krävs.

Eftersom Försäkringskassan inte har något arbete att pröva arbetsförmågan mot hänvisades hon till att söka ett nytt jobb som hon kan arbeta med under graviditeten. Som följd av detta har Jenny inte orkat ansöka om havandeskapspenning under sin andra graviditet.

Respondenterna som har barn beskriver hur det blivit svårare att ha en otrygg anställning sedan de fick barn. Dels för att det blir ännu viktigare att få in pengar när man har försörjningsansvar för en till människa. Men även eftersom det är svårare att arbeta de obekväma arbetstiderna, i kommunen finns ingen barnomsorg på kvällar och helger, om de inte har familj som ställer upp som barnvakt kan de inte tacka ja till jobb och förlorar pengar.

Flera av respondenterna arbetar inte idag i en otrygg anställning, några har fått en fastanställning och några studerar. De beskriver att när man är mitt uppe i att vara timanställd och måste anpassa ekonomin efter det, blir man van vid den livsstilen.

Ja det blir det, man vänjer ju sig vid det. Det är ju det som är det obehagliga, att man vänjer sig så tillslut så accepterar man det. Men om man får något annat om man får lite mer lön som är lite mer rättvis lön. Då inser man ju hur skitdåligt man hade det just då.

-Viktoria

I detta avsnitt beskriver respondenterna dels hur deras manifesta behov om lön hotas när de måste jaga timmar. Men även andra aspekter av Jahodas (1992) deprivationsteori, de latenta funktionerna hotas genom anställningsformen.

Yrkestrygghet

Som tidigare nämnts har flera av respondenterna kombinerat olika timanställningar för att få ekonomin ihop. Flera berättar även att de har arbetat på flera arbetsplatser åt samma arbetsgivare. Matilda berättar att hon haft sju olika arbetsplatser hos samma arbetsgivare under en period, under den tiden kunde hon arbeta på uppemot fem olika arbetsplatser på en och samma vecka. Flera av respondenterna har även fått byta arbete flera gånger för att kunna få mer jobb eller i hopp om att kunna få en tillsvidareanställning hos en annan arbetsgivare.

Standing (2013) lyfter fram att yrkestryggheten är en av de viktigaste av trygghetsformerna. I och med att respondenterna haft många olika arbetsplatser måste det vara svårt att känna en yrkestrygghet. Även med tanke på att de flesta arbeten är okvalificerade arbeten eller att respondenterna inte är utbildad inom de yrke som de arbetat med. Jahoda (1992) menar att den status som yrket ger är otroligt viktig men om man inte har en fast arbetsplats blir det svårt för respondenterna att få den bekräftelse som en yrkestitel ger.

Arbetsplatstrygghet

Respondenterna berättat att när de haft flera arbetsplatser, kan det gå flera veckor mellan gångerna man jobbar på en arbetsplats. I och med att många arbetar inom vården där rutiner ändras efter brukarnas behov, kan arbetsmiljön skilja från gång till gång. Respondenterna beskriver att det sällan är någon som uppdaterat dem om nya rutiner eller hur de ska handskas med nya hjälpmedel. Ansvaret ligger på de timanställda själva att fråga och säkerställa att de gör rätt. Matilda och Jenny är överens om att det är viktigt att man är en person som inte är rädd för att fråga den ordinarie personalen om någon rutin förändrats sedan de var på arbetsplatsen senast.

Matilda berättar även att hon under sina timanställningar upplevt att hon som vikarie inte alltid har samma arbetsmiljö som den ordinarie personalen. De som arbetar i verksamheten varje dag har tillgång till hjälpmedel och skyddsutrustning som behövs i arbetet. De timanställda får nyttja dessa om det finns någon eller några extra, dessa håller inte alltid samma kvalité som dem som den ordinarie personalen använder.

Sen vet jag ju som vikarie inom personlig assistent då hade vi ett problem med en brukare som skrek väldigt mycket och där var det ju lite som vikarie att komma in. Alla ordinarie hade såna här speciella hörselskydd men som vikarie fick du inte det. Utan då fanns det väl ibland nå hörselproppar som man kunde lägga i eller hörselkåpor som inte är så snyggt men det var ju tvunget då, det var väl lite tråkigt men jag kan ju förstå att de inte kan ge ut såna till alla vikarier.

-Matilda

Flera av respondenterna beskriver hur de har kunnat jobba många dagar i sträck utan att kunna ta någon veckovila. Om de hade varit fastanställda hade arbetsgivaren aldrig kunnat schemalägga på det sättet och arbetsgivaren menar att det är de timanställdas eget ansvar att hålla koll så de inte arbetar för mycket. Men när inkomsten kan variera så kraftigt är det svårt att tacka nej till förfrågningar även om man arbetat för mycket. Respondenterna beskriver också att det är svårt att säga nej när arbetsgivaren ringer även om man är trött.

29 Det känns som att du måste ha en bra orsak till varför du säger nej även om det inte är så. Man tänker att jag kan ju inte bara säga nej utan jag måste ha skadat mig eller inte vet jag för att det ska gillas eller vad man ska säga. Om de märker att du tackar nej av intresse, då tror jag att de slutar höra av sig definitivt och det är man ju lite rädd för. Och om man är en person som mig eller som jag varit och de ringer och säger att de verkligen behöver folk, vi får inte ut någon, kan du komma nu klockan 8 och klockan är kvart i 8. Då säger man ju det är klart jag kommer. För när det handlar om att jobba med människor det är inte på samma sätt, det känns mera akut att man tackar ja för det är det enda som är viktigt. Det där samvetet spelar in, även om du är svintrött för du har jobbat häcken av dig hela förra veckan och så är det någon som inte har dykt upp på jobbet då känner man att fan jag måste ställa upp.

-Maja

Kombinationen av att känna att man inte kan säga nej på grund av att arbetsgivaren kanske slutar ringa eller skicka jobbförfrågningar, för att man förlorar inkomst när en säger nej och för att man får dåligt samvete om arbetsgivaren har svårt att få folk att komma och jobba verkar vara direkt skadlig. Tvånget om att ständigt vara tillgänglig för att kunna ge besked om man kan jobba eller inte orsakar en stress för flera av respondenterna.

Jag kan ju säga så att jag gick ju in i väggen. Jag kraschade ju, det var en höst där då jag inte alls mådde bra på grund utav, jag tror att de har mycket med att göra att jag var på så många arbetsplatser och sprang runt och aldrig visst säkert något. Jag hade inte varit ledig på flera år och ja, jag kraschade/…/ Sen det här med mobilen vet jag att jag fick, när det kom mycket sms där ett tag då fick jag rädsla för mobilen, jag blev så stressad utav den. Sms och allt, jag kunde inte.

-Matilda

I likhet med Furåkers (2014) kritik mot Standings (2013) teori om prekariatet visar resultatet på att även om det finns lagar och regler för begränsningar i arbetstid och för arbetsmiljö innebär det inte att de alltid följs. Som timanställd blir det svårt att stå upp mot arbetsgivaren och kräva det som är rätt enligt lagen, rädslan för att bli uppsagd tar över. Att inte följa regleringarna i arbetstid gynnar de timanställda ekonomiskt men kan som för Matilda i längden leda till sjukdom. Även Maja berättar om stress från arbetet som ledde sjukskrivning. Detta resultat är inte förvånande med tanke på att flera studier visar på att otrygga anställningar påverkar det psykiska måendet (Canivet et al., 2017; Vulkan et al., 2015) samt att unga personer och kvinnor är överrepresenterade i detta (Canivet et al., 2017).

Kompetensutveckling

Samtliga respondenter berättar att de inte fått ta del av någon kompetensutveckling under sina timanställningar förutom att några av respondenterna har fått göra en kurs via internet inför sommarvikariat.

Nej där har jag väl också kunnat känna ibland att för att behålla vikarierna så kanske man borde ge lite utbildning i demens eller funktionsnedsättningar eller teckenspråk eller sådär. De kanske inte finns pengar just men jag tror att det hade varit bra, att vikarier hade känt sig mer intresserad och lite mer värdefull på något sätt. Det görs väldigt stor skillnad på ordinarie personal och vikarier kan jag känna.

-Sara

Även Lina som haft ett längre vikariat har inte fått någon kompetensutveckling trots att kollegorna fått utbildning utanför arbetstid då det inte skulle krävts att någon vikarierar för att

30 Lina skulle kunna gå på utbildningen. Ingen av respondenterna upplever att det är någon som följt upp deras arbete eller gett feedback, möjligtvis någon kollega som frågat om de trivs på arbetet.

Matilda beskriver hur hon upplever att hon utvecklats mer under sommaren när det finns möjlighet till längre vikariat. Detta eftersom under resten av året när man oftast är på olika ställen så är man mer som en hjälpande hand. Det arbetet som pågår över tid får man inte vara en del i när man arbetar några dagar i månaden på ett och samma ställe. Även relationen till kollegorna blir bättre vid längre vikariat. Det är svårt att bygga djupare relationer när man är på flera olika arbetsplatser. Flera respondenter upplever att det blir ett bättre flyt i arbetet när relationen till kollegorna blir bättre. Att arbetet blir mer effektivt ju bättre man känner varandra.

Respondenterna är även tydliga med att om man vill bygga relationer som timanställd så måste man vara öppen som person och kunna arbeta med alla, hur man själv är som person påverkar mycket när det gäller detta.

Respondenterna beskriver även att som timanställd får de oftast inte vara med på arbetsplatsträffar, på någon arbetsplats har det varit aktuellt. Om de som timanställda får vara med eller inte beror mycket på hur viktigt chefen tycker att det är att de är med. Vid längre vikariat har Jenny fått möjligheten att vara med på arbetsplatsträffar och tycker att det blir ett annat arbetssätt när hon fått vara med och planera och utveckla arbetsplatsen. Hon berättar att annars när den delaktigheten inte finns så gör man bara det jobbet som behövs göras för dagen och sen går man hem.

Det respondenterna beskriver gällande kompetensutveckling uppfyller inte det som Standing (2013) menar ska finnas för att uppnå tryggat förnyelse av färdigheter. Att utvecklas i arbetet eller kunna bevara befintliga kunskaper beskriv inte heller som möjligt förutom möjligtvis under sommaren då flera av respondenterna fått ett längre vikariat. Respondenterna har även svårt att uppfylla funktionerna social kontakt och gemensamma mål i och med att de inte får vara med och utveckla och planera verksamheten (Jahoda, 1992). Samt för att bygga relationer till kollegorna kräver en kontinuitet som de inte har möjlighet till. Därmed finns risken att respondenterna inte känner sig delaktiga och betydelsefulla (Jahoda, 1992).

Arbetsmarknaden

De flesta av intervjupersonerna påverkades på ett eller annat sätt när gruvan startade. Flera av dem fick jobb antingen direkt i gruvan eller hos andra företag som kunde expandera i och med gruvan. De som inte fick jobb i samband med gruvstarten gick antingen fortfarande gymnasiet

In document "Måste jag ha med mig mobilen i duschen?": En studie om ungas upplevelser av otrygga anställningar (Page 25-39)