Ansvarsfördelning

Det förekommer skillnader i uppfattningar mellan intressenter och revisorns inriktning att upptäcka eventuella oegentligheter (Humphrey m.fl., 1993). Oegentligheter kan enligt Porter (1991) beskrivas på olika sätt där redovisningen eller andra dokument ändras i syfte om att uppnå ekonomiska fördelar på ett orättvist och olagligt sätt. Vidare kan oegentligheter definieras när det förekommer avsiktliga fel i redovisningen eller avsiktlig tillämpning av redovisningsprinciper relaterade till belopp.

Power (1997) beskriver att ett stort problem är att intressenterna ställer för höga krav på att revisorn skall finna oegentligheter. Kreditgivaren är den intressent med högst krav på

revisorn vid uppkomna oegentligheter, dock anser inte revisorerna att det är deras huvudsakliga uppgift (ibid.). I början av 1900-talet var revisorns huvudsyfte att upptäcka oegentligheter, men denna uppfattning har över tiden förändrats. Däremot förekommer fortfarande dessa förväntningar på revisorn (Porter, 1993). Sacks (2004) redogör för att oegentligheter är en av de mest kontroversiella frågorna inom

revisionsyrket och även en av de främsta orsakerna till förväntningsgapet.

ABL (2005:551) reglerar vem som bär ansvaret i ett aktiebolag när oegentligheter förekommer. Styrelsen är ytterst ansvarig för bolagets organisation och förvaltning.

Vidare beskriver ABL att när en VD finns skall den ansvara för den löpande

förvaltningen som styrelsen meddelar (ibid.). Prop. 2005/05:85 beskriver att avsikten med systemet för ansvarsfördelning är att förhindra ekonomisk brottslighet. Företagets VD och styrelse är de som bär ansvaret för årsredovisningen och en revision är inte något som befriar dem från deras ansvar i upprättandet och utformningen av

årsredovisningen (FAR, 2006). Bolagsledningen har fulla ansvaret kring

bolagsledningens drift och det bolaget rapporterar om (Realtid, 2011). Vidare beskriver Realtid (2011) att ett bolag aldrig kan förlita sig fullt ut på revisorn.

4 Empiri

I följande kapitel presenteras det resultat som erhölls från intervjuerna. Revisorer, kreditgivare och VD i branscherna presenteras var för sig. Samtliga respondenter är anonyma i detta kapitel och har fått fiktiva namn. För att tydliggöra erhålls

sammanställningar i tabellform för revisorn och dess intressenter.

4.1 Revisorer

Revisionsbyrå Folie: är ett av de ledande företagen inom redovisning och revision.

Intervjun ägde rum den 30 april på Revisor Folies kontor där hen arbetat i tolv år.

Revisionsbyrå Gummi: är en av de stora aktörerna på marknaden. Intervjun ägde rum den 8 maj på Revisor Gummis kontor där hen är partner och delägare.

Revisionsbyrå Kombi: är en liten revisionsbyrå med lokal förankring i Kalmar med omnejd. Intervjun ägde rum den 27 april på Revisionsbyrå Kombis kontor. Hen är delägare och har jobbat inom revisionsbranschen sedan 1970-talet.

Revisionsbyrå Sedan: är en liten revisionsbyrå som finns på flera orter i Småland.

Intervjun ägde rum den 4 maj via telefon. Hen har arbetat som revisor sedan 2001 och har jobbat både på en stor och liten byrå.

4.1.1 Förväntningsgapet

“Jag upplever ett förväntningsgap, men det är mest med våra mindre kunder”, Revisor Folie (2015-04-30).

Samtliga revisionsbyråer upplever i dag ett existerande förväntningsgap med olika typer av karaktärer, då gapet är individuellt. De stora revisionsbyråerna, Gummi och Folie, är eniga om att förväntningsgapet kan se olika ut beroende på vilken intressent som är i fokus. Revisionsbyrå Gummi och Folie skiljer sig dock åt, då Folie anser att gapet är som störst bland mindre företag och Gummi anser att det finns olika dimensioner på gapet beroende på företagets storlek. Revisor Folie grundar sin uppfattning på att de större företagen har en bättre förståelse för revision jämfört med de mindre företagen.

”Det är klart att de tycker att revisorn skall hitta alla fel, och vi försöker förklara för dem att det är de som skall skapa system för att förhindra att fel uppstår”, Revisor Gummi (2015-05-08).

Revisor Gummi redogör för sin åsikt gemom att exemplifiera att större företag har ett förväntningsgap då de förväntar sig att allt skall vara korrekt och riktigt utefter det höga

revisionsarvode de betalar. Att ett förväntningsgap uppstår i större företag är de stora revisionsbyråerna eniga om att det beror på de höga kraven som företagen ställer. De mindre revisionsbyråerna, Kombi och Sedan, är eniga om att storleken på

förväntningsgapet beror på hur intresserade intressenterna är av revisorns yrke. Revisor Kombi anser att klienterna de arbetar med har samma förväntningar, att revisorn gör en revision och garanterar att allt är rätt och riktigt. Dock kan det uppstå missnöje från intressenternas sida, om det skulle visa sig att allt inte är rätt och riktigt tillägger hen.

Samtliga revisorer är eniga om att ett förväntningsgap i grunden beror på okunskap från intressenterna. Revisor Kombi framhåller att ett gap uppdagas först när företag kommer på obestånd.

“Den bästa kunden är en som har jobbat på en revisions- eller redovisningsbyrå och sitter på en ekonomiavdelning på ett bolag, de tycker vi om. De pratar samma språk och jag vet exakt vad de har tänkt vid uppställandet av en årsredovisning”, Revisor Sedan (2015-05-04).

Majoriteten av revisorerna är eniga om att det förekommer ett mindre förväntningsgap hos de större företagen med motivationen att de har “bättre koll”. Vidare motiverar revisorerna att det kan bero på att de har en ekonomiavdelning på större företag och har därmed bättre koll gällande revisorns arbetsuppgifter.

”En fyra tror jag är rimligt. För det är inte meningen att dem skall vara lika insatta som vi är, utan detta är vårt yrke och vi skall se till att en årsredovisning innehåller de saker den ska, sen kan man inte vara beredd på att alla skall vara insatta i allt”, Revisor Sedan (2015-05-04).

Gällande förväntningsgapets storlek mellan ett till tio, där tio är högst, anser samtliga respondenter att förväntningsgapet ligger inom ett spann på 4-8. Revisor Folie är den revisor som upplever det högsta förväntningsgapet, en åtta. Revisor Sedan och Gummi upplever förväntningsgapets storlek som en femma eller sexa. Vad gäller

förväntningsgapets utveckling över tiden anser majoriteten av revisorerna att gapet är oförändrat. Endast Revisor Gummi beskriver att hen anser att gapet har ökat med tiden, främst på grund av ständigt tillkommande lagar och regler. Majoriteten av revisorerna nämner att en anledning till att gapet är oförändrat kan bero på att intressenterna saknar intresse för deras arbete. En av revisorerna tillägger att få företag efterfrågar tät kontakt och uppvisar ett intresse gällande deras arbete. Vad gäller förväntningsgapet mellan branscherna anser Revisor Gummi att det är svårt att uttala sig om, medan Revisor Folie inte upplever någon skillnad av gapet mellan branscherna. Revisor Folie anser att en VD vill att de skall agera som ett bollplank och finna alla väsentliga fel, medan Gummi

beskriver att alla aktiebolag har samma regelverk, stora som små och är den främsta anledningen till att ett förväntningsgap existerar.

”Det blir som att skjuta mygg med kanoner. Det blir inte proportionerligt och det skapar en massa formalitet som det lilla företaget inte förstår”, Revisor Gummi (2015-05-08).

Revisor Gummi förklarar vidare att det uppstår ett förväntningsgap eftersom

intressenterna saknar kunskap om ansvarsfördelningen mellan företaget och revisorn.

Både Revisor Folie och Gummi är dock eniga om att ett förväntningsgap uppstår mellan dem och kreditgivarna då de förväntar sig bra material och inga väsentliga fel. Revisor Sedan och Revisor Kombi anser, precis som Revisor Folie, att det inte finns någon skillnad på förväntningsgapet mellan branscherna. Revisor Sedan beskriver att kreditgivarna inte har förståelse kring hur de olika regelverken tillämpas och det är orsaken till att ett gap uppstår mellan dem och bankerna. Vidare resonerar hen kring att:

”VD förstår inte konsekvensen hur viktigt det är att man håller sig till den principen man har valt”, Revisor Sedan (2015-05-04).

”Om vi inte kan förklara för kunden så kan vi inte förvänta oss att gapet skall minska”, Revisor Gummi (2015-05-08).

Samtliga revisionsbyråer är eniga om att förväntningsgapet måste minska och det genom en ökad kommunikation. Revisor Sedan är en av två revisorer som beskriver att utbildning av intressenterna är ett viktigt komplement till kommunikation för att gapet skall minska. Revisor Gummi anser, precis som Sedan, att en ytterligare lösning för att minska förväntningsgapet är att införa ett regelsystem som är anpassat efter de kunderna som skall revideras. Revisor Gummi tillägger att hen brukar anpassa revisionen

beroende på bolagets storlek. Hen förklarar vidare att de måste bli bättre på att förklara regelverket för kunderna och beskriva vad deras primära roll är. Revisor Folie och Revisor Kombi är således överens om att det är revisorns uppgift att minska

förväntningsgapet. Revisor Sedan beskriver att dem som revisorer har ett intresse att minska gapet, men anser även att ansvaret är individuellt. Revisor Gummi beskriver att det inte bara är revisorernas uppgift att minska förväntningsgapet, utan även

branschorganisationen FAR. “I takt med att vi lyckas utbilda/kommunicera med våra intressenter så kommer det hela tiden till nya saker som gör att vi spär på

förväntningsgapet”, Revisor Gummi (2015-05-08). Hen tror, precis som Revisor Sedan, att gapet kommer att finnas kvar, då det ständigt tillkommer nya lagar och uppdateringar

som de måste förhålla sig till. Sedan anser att gapet inte kommer att kunna elimineras, eftersom det skulle innebär att intressenterna måste bli experter på revision och det skulle i sin tur göra att revisorernas kunskap och expertis skulle gå förlorad. De

resterande revisorerna anser att gapet kan elimineras och Folie exemplifierar det med att revisorn måste tillmötesgå kundernas krav.

4.1.2 Revisorn

“En del kanske tror att vi är där för att upptäcka fel hos dem. De kanske inte förstår att vi jobbar för ägaren och försöker att hjälpa företagen”, Revisor Folie (2015-04-30).

Revisor Folie beskriver att deras roll som revisorer är att uttala sig om det finns några väsentliga fel i årsredovisningen. Hen beskriver att de fokuserar på de posterna med högst risk, vanligtvis de stora beloppen. Revisor Folie exemplifierar att fokusen inom bilbranschen ligger på varulager och immateriella tillgångar. Utöver detta tillägger hen att de även tänker på att årsredovisningen ser bra ut, att den är snygg och uppställd enligt de regler och standarder som finns. Revisor Gummi är inne på samma linje, att årsredovisningen skall vara upprättad enligt det existerande regelverket som finns och att avlämna en revisionsberättelse.

“Vi granskar årsredovisningen och bokföringen som ligger till grund för årsredovisningen, att den följer ÅR, ABL och BFL”, Revisor Gummi (2015-05-08).

Revisor Gummi berättar att revisionsuppdragen görs på olika sätt då det finns en standard att följa, ISA, och en metodik. Revisionsuppdragen utförs vidare olika beroende på storlek och vilken bransch företaget befinner sig i, tillägger hen. Revisor Sedan anser, precis som Gummi att deras roll är att följa standarden och att fokusera på intäktsredovisningen då det är ett krav. Att granska lån och oegentligheter är något som de tittar på, förklarar hen. Revisor Kombi beskriver att deras roll är att se till att

årsredovisningen ger en rättvisande bild och är formellt riktigt. Hen förklarar vidare att med utvecklingen har fokusen med rättvisande bild blivit allt mer aktuell.

4.1.3 Ansvarsfördelning

“Ansvaret ligger alltid primärt på styrelsen. Det är styrelsen som leder företaget och ser till att det finns tillräckligt med rutiner för att bokföringen förs på det sätt som den ska”, Revisor Gummi (2015-05-08).

Revisor Gummis resonemang överensstämmer med vad övriga revisorer anser, där samtliga beskriver att styrelse och VD är de som har ansvaret vid uppkomst av oegentligheter i

Tabell 1: Empirisk sammanfattning revisorer

Revisor Gummi Revisor Folie Revisor Sedan Revisor Kombi

Förväntningsgap

Ansvarsfördelning Styrelsen och VD är ansvariga.

Euro: Intervjun ägde rum den 17 april med Erlandsson i Euros lokaler. Hen är

ställföreträdande VD på en av de största nationella bankerna i Sverige. Varje kontor har sin egen resultatenhet och ansvar för den lokala förankringen.

Pund: Intervjun ägde rum den 27 april med Persson i Punds lokaler. Persson är affärsområdeschef på företagssidan i Kalmar län.

Yen: Intervjun ägde rum den 29 april i Yens lokaler med Yngvesson, kontorschef för hela Kalmar län. Yen är en av Nordens största finanskoncerner.

Dollar: Intervjun ägde rum den 29 april med Davidsson i Dollars lokaler. Davidsson är företagsrådgivare och kundansvarig för ett hundratals företagskunder.

Kronan: Intervjun ägde rum den 8 maj med Svantesson i Kronans lokaler. Krona är en nordisk finansiell koncern där Svantesson är ansvarig för bankens företagskunder i Kalmar län.

4.2.1 Förväntningsgapet

”Jag uppfattar att vi har ganska bra koll på vad en revisor skall göra. Jag tror nog att

förväntningsgapet är större mellan bolagen och revisorn, än banken och revisorn om jag skall vara riktig ärlig”, Erlandsson (2015-04-17).

Erlandsson är tillsammans med Davidsson de kreditgivare som upplever ett

förväntningsgap. Erlandsson baserar gapet på att hen har för höga krav på att revisorn skall ha kunskap om branscherna. Davidsson upplever ett annat gap än Erlandsson och beskriver att ett gap uppstår först när företaget kommer på obestånd, om revisorn har övervärderat tillgångarna. Hen förklarar vidare att ett gap uppvisas när det sätts på sin spets. Resterande kreditgivare, anser inte att det förekommer ett gap, då de har en god relation med revisorn och får det material som efterfrågas. Yngvesson är en av två kreditgivare som anser att det finns ett gap mellan företag och revisor.

”De handlar om förtroende för har man ingen förtroende för revisorn som har skrivit på, då har man inget förtroende för företagskunden”, Persson (2015-04-28).

Persson och Svantesson är eniga om att ett förtroende saknas för revisorn vilket försvårar att göra affärer, då en affär till stor del bygger på tillit. De båda är av åsikten att när ett gap uppstår är det viktigt att kommunicera med kunden och berätta att de upplever brister i revisorns arbete. Davidsson beskriver att ett sätt att hantera gapet är att tydliggöra för kunden redan från start att de inte vill samarbeta med “yviga revisorer”, hen förklarar vidare, om förväntningsgapet väl uppstår är det för sent att hantera. Gällande hanteringen av förväntningsgapet råder det skilda meningar mellan kreditgivarna. Om ett gap skulle uppstå skall det hanteras med utbildning och kommunikation, anser två av kreditgivarna. De resterande kreditgivarna för resonemanget att förväntningsgapet hanteras genom att inte göra affärer med kunden, alternativt byta revisor. Samtliga respondenter, förutom Yngvesson, beskriver att det är viktigt att minska gapet. Det råder dock

meningsskiljaktigheter kring respondenternas svar om vems uppgift det är att “ta

taktpinnen” vid hanteringen av gapet. Erlandsson anser att kreditgivaren skall bidra med att minska gapet, vilket är i kontrast till Persson. Yngvesson resonerar i likhet med Davidsson att det är ett ömsesidigt ansvar att minska gapet. Svantesson beskriver inte vems uppgift det är att hantera gapet, däremot anser hen att i rollen som kreditgivare skall de berätta om ett gap upplevs. Svantesson tillägger att de ständigt har utbildningar och dialoger med revisorerna, vilket kan vara en anledning till att hen inte upplever ett förväntningsgap.

4.2.2 Revisorn

”Egentligen så är det ett signum som revisorn gör, att interna kontroller har gjorts och att det fungerar strukturellt, ordning och reda som vi säger i banken”, Erlandsson (2015-04-18).

Ett liknande resonemang förs av Davidsson, att revisorn med dess arbetsuppgifter ser till att det är “ordning och reda” på räkenskaperna och att det finns en viss kvalité på

redovisningen. Davidsson tillägger att en revisor skall följa upp att det finns fungerande

rutiner i företagen och ett bra system som minimerar felmarginalen. Yngvesson är vidare inne på samma spår som Davidsson, då hen beskriver att revisorns roll är att genomlysa hela företaget. Majoriteten av kreditgivarna läser inte revisionsberättelsen och kan inte utifrån den beskriva vad revisorns roll är.

”Att sätta en kvalitetsstämpel och skriva en revisionsberättelse, om det har varit några konstigheter under året. Det tycker jag är väsentligt. Sen är revisorn ett väldigt bra bollplank”, Yngvesson (2015-04-29).

Majoriteten av kreditgivarna är eniga om att när revisorn sätter sitt signum på

revisionsberättelsen är det ekvivalent med en kvalitetsstämpel och ger en ökad trygghet.

En kreditgivare som värdesätter en revisors granskning högt är Svantesson, då hen enbart vill få in material från företag som revisorn granskat. Davidsson är den

kreditgivare som inte värdesätter revisorns granskning. Yngvesson och Erlandsson är två av kreditgivarna som nämner att det underlättar för deras arbete om en revisor har granskat en årsredovisning. Svantesson är den kreditgivare som specifikt omnämner sig själv som bollplank: “De ena förtar inte det andra, vi och revisorerna vill ju vara bollplank”, Svantesson (2015-05-08).

”Årsredovisningar är på något sätt ett kvitto på det som har varit. Det viktigaste för oss när vi gör kreditbedömning är framtiden”, Persson (2015-04-28).

De faktorer som beaktas vid en kreditbedömning skiljer sig åt för kreditgivarna,

samtliga är dock eniga om att framtiden är den viktigaste parametern vid en bedömning.

Anledningen till detta anser kreditgivarna beror på att en revisor ofta är med i processen gällande framtidsutsikterna. Respondenterna är vidare av åsikten att kassaflödena spelar en central roll. Davidsson berättar att de på Dollar utöver årsredovisningen och

kassaflödena främst tittar på återbetalningsförmågan.

4.2.3 Ansvarsfördelning

”Man kan ju alltid dölja något, så det hamnar på företaget. Till viss del har revisorn ett ansvar, jag skulle fördela det 90-10, Yngvesson (2015-04-29).

Davidsson resonerar i likhet med Yngvesson gällande ansvarsfördelningen vid

oegentligheter och anser att det i första hand är företagets ansvar. Erlandsson beskriver att det är styrelsen/VD som ansvarar för uppkomsten av oegentligheter. Persson tillägger att VD/styrelse har det primära ansvaret, men att det finns ett delat ansvar mellan dem och revisorn. Svantesson har aldrig ställts inför oegentligheter och har därför aldrig funderat över ansvarsfördelningen.

Tabell 2: Empirisk sammanfattning kreditgivare

4.3 VD

4.3.1 Bilbranschen

Sedan: Intervjun ägde rum den 28 april med VD Svensson på Sedans moderbolag via telefon. Svensson har varit VD sedan 2006 och har tidigare arbetat som controller i företaget. Sedan använder sig av Revisionsbyrå Sedan.

Kombi: Intervjun ägde rum den 23 april med VD Karlsson i Kombis lokaler. Hen är VD sedan fyra år tillbaka och har tidigare arbetat som ekonomichef och innan dess har Karlsson jobbat på en revisionsbyrå. Kombi använder sig utav Revisionsbyrå Kombi.

4.3.1.1 Förväntningsgapet

”När man har jobbat med samma revisor i så många år är man ganska öppen och rak och vi har mycket diskussioner med varandra”, Svensson (2015-04-28).

Svensson beskriver att detta är en av anledningarna till att förväntningsgapet inte upplevs. Karlsson instämmer och upplever inte heller att det finns ett gap och beskriver vidare att de har arbetat med samma revisor under många år, vilket gör att de är i samklang. De båda tillägger att de sällan har uppvisats problem mellan dem och

revisorerna. VD:arna beskriver att risken för att förväntningsgapet skall uppstå är större i mindre bolag.

“Företaget får beskriva vad de förväntar sig och sedan kommunicera med revisorn”, Svensson (2015-04-28).

Svensson menar att det ligger i företagets ansvar att förväntningsgapet minskar och att en dialog är lösningen. Karlsson beskriver i kontrast till Svensson att det är revisorns

Pund Dollar Euro Yen Kronan

Förväntningsgap Det existerar inget gap.

Finns delvis ett gap när företag hamnar på

ser till att det är ordning och reda i företag.

Sätter sitt signum på att de interna kontrollerna har utförts rätt och att det

är ordning och reda.

VD och revisor har ett delat ansvar. Primära

Revisorn har ett ansvar i ett senare skede.

uppgift att minska gapet. Hen jämför det med bilförsäljning, då de måste ställa frågan till kunden vad denne förväntar sig. Karlsson anser att det är samma sak i

revisionsfrågan, att revisorn redan från start skall fråga kunden vad denne förväntar sig.

Både Svensson och Karlsson anser att kommunikation är lösningen på gapet.

4.3.1.2 Revisorn

“Att vi har poster på balansräkningen som är värderade på rätt sätt är en typ av kvalitetssäkring”, Svensson (2015-04-28).

Svensson förklarar att revisorns huvudsakliga uppgift är att kvalitetssäkra att företaget gör rätt och fungera som ett bollplank. Hen beskriver vidare att en godkänd

revisionsberättelse är en form av kvalitetsstämpel och tillägger: ”Den blir mycket mera

revisionsberättelse är en form av kvalitetsstämpel och tillägger: ”Den blir mycket mera