Antal polisanmälningar 2009 efter brottstyp. Totalt 189 st.
Utifrån diagrammet kan man bland annat utläsa att de vanligaste brotten ungdomar misstänktes för år 2009 var snatteri (44 st), stöld (38 st), misshandel
(17 st).
Kort sammanfattning
Utifrån diagrammen kan man utläsa att antalet polisanmälningar till socialtjänsten i Södra innerstaden avseende ungdomar mellan 12-18 år ökade i antal stegvis från år 2007 till år 2008 (med 5 anmälningar). Ökning skedde även mellan år 2008 till 2009 (med 42 anmälningar).
Utifrån samtliga ovanstående diagram kan man konstatera att de vanligaste brotten som personer misstänktes för mellan åren 2007-2009 bland annat var
snatteri, misshandel och stöld.
Kön, brottstyper och återkommande polisanmälda ungdomar i Södra innerstaden, år 2007-2009
Nedanstående tabell visar det totala antalet polisanmälningar till Södra
innerstadens socialtjänst fördelat på killar och tjejer mellan 12-18 år, avseende 2007-2009. Årtal 2007 2008 2009 Antal polisanmälningar 120 147 189 Killar 92 119 137 Tjejer 28 28 52
Tabellen visar att totala antalet polisanmälningar har ökat mellan 2007-2009 i Södra innerstaden från 120 till 189 anmälningar. Tabellen visar att killar är överrepresenterade vad gäller polisanmälningarna. Antalet polisanmälda killar för
brott har stegvis ökat, från 92 anmälningar till 119 anmälningar mellan 2007-2008 för att därefter öka ytterligare 2009 till 137 anmälningar. Antalet polisanmälda tjejer misstänkta för brott var lika många 2007 som 2008, det vill säga 28 anmälningar, trots att det totala antalet polisanmälningar ökade från 120 till 137 stycken. Antalet anmälda tjejer misstänkta för brott ökade mellan 2008-2009 till 52 anmälningar, det vill säga en ökning med 24 stycken.
Nedanstående tabell visar de vanligaste brotten killar i åldrarna 12-18 år polisanmäldes för 2007-2009 till Södra innerstadens socialtjänst.
Årtal 2007 2008 2009 Snatteri 10 14 14 Misshandel 15 20 15 Stöld 12 15 28 Narkotika 10 13 13 Olaga hot 8 - 9 Rån 7 15 11
Tabellen visar de vanligaste brotten som killar mellan 12-18 år var misstänkta för 2007-2009. Man kan exempelvis utläsa att stöld har ökat under samtliga tre åren medan exempelvis rån först ökade mellan 2007-2008 för att sedan minska 2009. Nedanstående tabell visar de vanligaste brotten tjejer i åldrarna 12-18 år
polisanmäldes för 2007-2009 till Södra innerstadens socialtjänst.
Brott År 2007 År 2008 År 2009
Snatteri 15 12 30
Misshandel 3 6 2
Stöld 3 5 10
Narkotika 3 2 1
Tabellen visar bland annat att de vanligaste brotten som tjejer mellan 12-18 år var misstänkta för 2007-2009, exempelvis kan man utläsa att snatteri var ett brott med höga antal anmälningar varje år. Tillskillnad från stöld där antalet anmälningar har ökat under alla tre åren så har anmälningarna avseende narkotika minskat under åren.
Nedanstående tabell visar totala antalet polisanmälningar till Södra innerstadens socialtjänst 2007-2009, hur många misstänkta ungdomar mellan 12-18 år som återkommer samt för hur många brott av det totala antalet som de misstänkts för. Antal återkommande polisanmälda personer 2007-2009 Antal brott återkommande personer polisanmälts för Totala antalet polisanmälningar 2007- 2009 90 259 455
Tabellen visar att 90 ungdomar står för 259 av totalt 455 anmälningar.
Kort sammanfattning
Det totala antalet polisanmälningar har stegvis ökat mellan 2007-2009 till Södra innerstadens socialtjänst från 120 till 189 anmälningar. Av totalt 455 anmälningar mot killar och tjejer mellan 12-18 år svarade 90 ungdomar för 259 av
anmälningarna. Killar är överrepresenterade vad gäller polisanmälningar. Antalet polisanmälda tjejer misstänkta för brott var lika många 2007 som 2008 medan det skedde en ökning 2009.
De vanligaste brotten som killar mellan 12-18 år var misstänkta för 2007-2009 var
snatteri, misshandel, stöld, narkotika, olaga hot samt rån. De vanligaste brotten som tjejer mellan 12-18 år var misstänkta för 2007-2009 var snatteri, stöld,
misshandel och narkotika.
Statistik från Brottsförebyggande rådet
Nedan presenteras statistik insamlad från Brottsförebyggande rådet. Statistiken över misstänkta personer baseras på uppgifter om personer som av polis, tull eller åklagare bedöms som skäligen misstänkta för brott någon gång under
redovisningsåret och där misstanke kvarstår efter avslutad utredning. Personer under 15 år är inte straffmyndiga och redovisas därför inte i statistiken. En person kan vara misstänkt för flera brott under ett år, i statistiken redovisas dock en misstänkt person endast en gång per brottstyp (Brottsförebygganderådet, 2009). De följande tabellerna visar antalet polisanmälda ungdomar i åldrarna 15-18 år respektive 15 år och äldre, i Sverige sorterat utifrån könstillhörighet.
Nedanstående tabell visar antalet polisanmälda ungdomar i åldrarna 15-18 år i Sverige efter kön 2007-2009 Kön År 2007 År 2008 År 2009 Killar 12 212 12 826 12 825 Tjejer 4 508 4 876 5 404 Totalt 16 720 17 702 18 029 Internetkälla 8,9 och 10.
Tabellen visar att det totala antalet polisanmälda ungdomar i åldrarna 15-18 år i Sverige har ökat successivt från 2007-2009. Polisanmälningarna avseende killar ökade mellan 2007-2008 för att sedan 2009 minska med en anmälan jämfört med 2008. Polisanmälningarna mot tjejer har ökat stegvis 2007-2009. Av tabellen kan man dessutom konstatera att killar begår väsentligt fler brott än tjejer under tidsperioden.
Nedanstående tabell visar antal polisanmälda personer, 15 år och äldre, i Sverige efter kön 2007-2009. Kön År 2007 År 2008 År 2009 Män 88 313 94 386 98 616 Kvinnor 22 224 24 306 25 780 Totalt 110 537 118 692 124 396 Internetkälla 8, 9 och 10.
Tabellen visar att det totala antalet polisanmälda personer som är över 15 år i Sverige stegvis har ökat 2007-2009. Detsamma kan utläsas avseende män respektive kvinnor där man också kan se att antalet gradvis har ökat. I tabellen kan man se att män är polisanmälda för brott betydligt oftare än kvinnor.
Kort sammanfattning
Det totala antalet polisanmälda ungdomar i åldrarna 15-18 år samt 15 år och äldre har ökat i Sverige. Killar och män har polisanmälts för betydligt fler brott än tjejer och kvinnor. Antalet polisanmälningar mellan 2007-2009 har ökat gradvis för tjejer, män och kvinnor medan det skedde en minskning med en anmälan avseende killar 15-18 år 2009 jämfört med 2008.
Problematik vid studerandet av ungdomsbrottslighetens omfattning och karaktär
Vi har valt att rikta in vår uppsats på den polisanmälda brottsligheten men vi är också medvetna om att det finns viss problematik vid studerandet, som vi kommer att redogöra för nedan.
Det finns mycket som talar för att de allra flesta av de enligt lag straffbara
handlingar som äger rum aldrig kommer till polisens kännedom, och därmed inte heller existerar i den officiella statistiken. Det förekommer alltså ett stort
mörkertal avseende begångna brott vilket brukar benämnas dold brottslighet. Den dolda brottsligheten varierar beroende på brottstyper men anses generellt vara stor (Sarnecki, 2008).
Statistiken är alltså inte helt och hållet tillförlitlig, den faktiska brottsligheten är att betrakta som väsentligt större än den som statistiken visar (Brå, 2009). Vidare är det inte heller säkert att alla händelser som anmäls till polisen och rubriceras som brott i själva verket är det, det kan röra sig om exempelvis falska larm och
missuppfattningar. Ett icke heller ovanligt fenomen är att personer avsiktligen gör falska anmälningar för att tillgodogöra sig försäkringsersättningar vilka de ej är berättigade till. Händelser som från början har liknat brott kan kanske senare konstateras att så inte föreligger, det kan röra sig om exempelvis självmord, olyckor eller personer som avlidit av sjukdom och som trots allt inte är brottsrelaterade.
Relationen mellan den faktiska brottsligheten, den polisanmälda brottsligheten, och handlingar som anmäls till polisen men som inte är straffbelagda är högst problematisk.
Man kan inte använda den anmälda brottsligheten som ett mått på den faktiska brottsligheten och ej heller lämpar dens karaktär sig särskilt bra för att beskriva brottslighetens struktur. Jerzy Sarnecki skriver i sin bok Introduktion till
kriminologi att den för polisen synliga brottsligheten är kraftigt selekterad. Han skriver att det troligen främst är de grövre brotten som anmäls, att människor är mer angelägna om att polisen ska få reda på, utreda och gripa förövaren ifall det rör sig om ett grövre brott. Detta medför alltså att den grövre brottsligheten ofta blir mer synlig i statistiken än den inte lika grova brottsligheten.
En annan viktig faktor avseende vilka brott som kommer till polisens kännedom och som påverkar statistiken är offrets relation till förövaren. Generellt sett kan man säga att sannolikheten för att ett brott anmäls är störst ifall offret och förövaren inte känner varandra sedan tidigare, desto närmare relationen mellan offret och förövaren är desto mindre sannolikt är det att brottet anmäls. Därför anmäls exempelvis inte misshandel inom familjen eller kamrater emellan i lika hög utsträckning som om offret hade utsatts för misshandel av någon utomstående som personen inte känner (Sarnecki, 2008).
Problematik avseende brottslighetens struktur och statistiken avseende brottstyper hänger samman med olika bedömningar av ett brott som kan göras av en rad olika instanser.
En vanlig företeelse är att den ursprungliga rubriceringen av det anmälda brottet ändrar klassificering efter utredning. Det är inte ovanligt att polis, åklagare och
domstol ändrar rubriceringen av ett brott till mindre grovt än vad som ansågs i samband med själva anmälningen efter att närmare ha granskat och undersökt det aktuella brottet (Sarnecki, 2008). ”I praktiken kan detta innebära att ett brott som
i statistiken över anmälda brott är rubricerat som mordförsök, leder till ett åtal för grov misshandel och i statistiken över lagföringar slutar som en vanlig (alltså inte grov) misshandel eller kanske t.o.m olaga hot” (Sarnecki, 2008, s. 63). Myndigheternas insatser styrs av politiska prioriteringar av vilken brottslighet som i första hand skall bekämpas, även detta påverkar vilken brottslighet som upptäcks (Ekbom m.fl. 2008).
Analys
I detta analysavsnitt kommer vi att analysera det resultat som vi har kommit fram till i vår undersökning samt ställa det i relation till teorin om sociala band och tidigare forskning.
Vi har studerat den polisanmälda ungdomsbrottsligheten (12-18 år) år 2007-2009 i två av Malmös stadsdelar, Södra innerstaden respektive Kirseberg genom statistik och intervjuer med socialsekreterare från vardera stadsdelen. Vi har även jämfört vissa resultat med hur det ser ut på riksnivå enligt Brottsförebyggande rådets kriminalstatistik. Vi har dessutom genom intervju undersökt hur socialsekreterare vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln arbetar samt ser på
ungdomsbrottsligheten i Malmö.
Vi har undersökt hur socialsekreterarna på stadsdelarnas socialtjänst upplever
samarbetet med socialsekreterarna på polismyndigheten och vice versa. De områden som vi har undersökt var ungdomsbrottslighetens omfattning och
brottstrender. Vi har också studerat vilka insatser som vidtas av de berörda verksamheterna för att motverka ungdomsbrottslighet och förhindra fortsatt brottslighet hos ungdomar samt hur samarbetet mellan socialtjänsterna och Ungdomsroteln och Narkotikaroteln upplevs fungera.
Ungdomsbrottslighetens omfattning
Avseende ungdomsbrottslighetens omfattning berättade våra informanter att alla personer under 18 år som polisanmäls för att ha begått ett brott anmäls till socialtjänsten, det tillhör polisens rutiner och är även lagstadgat i 14 kap 1 § Socialtjänstlagen.
Det totala antalet polisanmälda personer 15 år och äldre i Sverige mellan 2007- 2009 har enligt Brottsförebyggande rådet statistik stegvis ökat under tidsperioden. Samma utveckling gäller antalet polisanmälda personer mellan 15-18 år i Sverige (internetkälla 8, 9 och 10).
Avseende Kirseberg stadsdels ungdomsbrottslighetsomfattning kan man se att antalet polisanmälda ungdomar mellan 12-18 år minskade 2008 jämfört med 2007 för att sedan kraftigt öka 2009 jämfört med 2008. Den polisanmälda
ungdomsbrottsligheten avseende personer 12-18 år i Södra innerstadens stadsdel har gradvis ökat mellan åren 2007-2009.
Socialsekreterarna och polismannen vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln på polismyndigheten i Malmö uppgav att den polisanmälda ungdomsbrottsligheten gradvis har ökat under åren 2007-2009 i Malmö stad. Både socialsekreteraren vid Kirsebergs samt Södra innerstadens socialtjänst uppgav att de har en känsla att den polisanmälda ungdomsbrottsligheten inom stadsdelarna har ökat under 2007- 2009, vilket delvis baseras på ökad upplevd arbetsbelastning. Vid samtliga intervjuer hos de undersökta verksamheterna uppgavs det att polisen styr mycket av ungdomsbrottslighetsstatistiken, de berättade att polisens resursfördelning påverkar antalet polisanmälda ungdomar.
Den polisanmälda ungdomsbrottsligheten har ökat både i Sverige och i Södra innerstaden, i Kirseberg har den dock enbart ökat 2008-2009 enligt vår statistik och våra intervjuer. Ungdomsbrottsligheten har i stort sett följt brottslighetens utvecklingskurva, att den har ökat mellan åren 2000-2004 (Ekbom m.fl. 2008). Enligt Brottsförebyggande rådets statistik kan man se att antalet polisanmälda personer mellan 2005-2009 har ökat och att ungdomsbrottsligheten har följt samma utveckling (internetkälla 8, 9, 10, 12 och 13). Avseende informanternas påpekanden angående polisens påverkan på ungdomsbrottslighetsstatistiken skriver också Sarnecki att polisens agerande har stor betydelse för om olika typer av brott uppdagas eller inte (Sarnecki 2008).
Brottstrender
Det totala antalet polisanmälda personer 15 år och äldre i Sverige mellan 2007- 2009 har enligt Brottsförebyggande rådets statistik stegvis ökat under
tidsperioden, ökningen avser även män och kvinnor var för sig (internetkälla 8, 9 och 10). En trend som vi har uppmärksammat är att Södra innerstaden också har haft en ökning av det totala antalet polisanmälda ungdomar mellan åren 2007- 2009 och tenderar därmed att följa den polisanmälda brottsligheten på riksnivå. Det enda som avviker från utvecklingen är att antalet polisanmälda tjejer höll sig konstant mellan 2007-2008 men ökade 2009 jämfört med 2008, killarna följer däremot brottsutvecklingen i Sverige. Kirseberg följer däremot inte denna trend då deras totala antal polisanmälningar minskade 2008 jämfört med 2007 för att därefter öka kraftigt 2009 jämfört med 2008. Statistik avseende kön fanns inte tillgängligt på Kirseberg.
Socialsekreterarna vid Kirsebergs och Södra innerstadens socialtjänst uppgav att de hade en känsla av att den polisanmälda ungdomsbrottsligheten har ökat mellan 2007-2009 och Estrada skriver i Den svenska ungdomsbrottsligheten att det är ett välkänt faktum att antalet polisanmälda ungdomar har ökat kraftigt under
efterkrigstiden i Sverige (Estrada & Flyghed, 2007).
Utifrån Brottsförebygganderådets statistik kan man utläsa att män i åldrarna 15 år och äldre samt killar 15-18 år i Sverige är polisanmälda oftare än
kvinnorna/tjejerna i samma ålderskategorier (internetkälla 8, 9 och 10). Avseende Södra innerstaden kan man också utläsa detta fenomen, att killar i åldrarna 12-18 år är polisanmälda avsevärt oftare än tjejerna i samma ålderskategori. Vi ser detta som en trend; att många fler killar än tjejer polisanmäldes i Södra innerstaden mellan 2007-2009 vilket även speglar hur det ser ut på riksnivå i de två andra ovannämnda ålderskategorierna. I Brottsförebyggande rådets rapport 1999:15 kan man utläsa att antalet polisanmälda kvinnor har fördubblats mellan 1975-1995 men att dem 1995 enbart utgjorde 20 procent av samtliga anmälda personer polisanmälda för brott (internetkälla 14). Ekbom m.fl skriver också att kvinnors
brottslighet jämfört med männens är mycket låg (Ekbom m.fl. 2008).
Socialsekreteraren på Södra innerstaden påpekade även i intervjun att killar i större utsträckning än tjejer polisanmäls för brott. Polismannen vid
Ungdomsroteln och Narkotikaroteln nämnde dessutom att deras förhållningssätt i många avseende är avgörande ifall personer polisanmäld eller inte, bland annat nämndes att polisen stoppar fler killar än tjejer i trafiken eftersom de har en uppfattning om att trafikbrott är vanligare hos killar.
En trend som vi har observerat är att snatteri och misshandel var de två vanligast brotten som ungdomar i åldrarna 12-18 år polisanmäldes för 2007-2009 till Kirsebergs och Södra innerstadens socialtjänst. När vi granskade de vanligaste brotten hos Kirseberg märkte vi att det inte fanns en enda anmälan avseende olaga
hot år 2007 för att sedan de två kommande åren bli det tredje vanligaste brottet som ungdomarna polisanmäldes för. Vad gäller Södra innerstaden så märkte vi att
stöld 2007 och 2008 var det tredje vanligaste brottet ungdomarna polisanmäldes för, år 2009 bytte stöld och misshandel plats och blev därmed det andra vanligaste brottet.
Intervjupersonerna var eniga om att de vanligaste brotten var snatteri och misshandel men det framkom dessutom att olaga hot och rån var vanligt
förekommande ungdomsbrott. Deras åsikter stämmer överens med den statistiska bilden över de vanligaste brotten som vi samlade in på Kirsebergs och Södra innerstadens socialtjänst. Ekbom m.fl. skriver att enklare brott som snatteri och stöld är vanliga ungdomsbrott (Ekbom m.fl. 2008).
En annan trend vi har funnit på Södra innerstadens socialtjänst handlar om tjejers brottslighet, när man studerar vilka brott de har polisanmälts för kan man tydligt se att snatteri har varit det allra vanligaste brottet under varje år, 2007-2009. Mellan åren 2007-2009 polisanmäldes totalt 108 tjejer varav 57 handlade om snatteri, mer än vartannat brott var just snatteri. Det näst vanligaste brottet som tjejer polisanmäldes för 2007-2009 var stöld, var sjätte tjej var polisanmäld för stöld.
Totalt sett kan man utläsa att det vanligaste brottet som killar polisanmäldes för 2007-2009 var stöld, antalet polisanmälningar för stöld är det enda av de
vanligaste brotten som gradvis har ökat under åren. Det är viktigt att poängtera att antalet polisanmälningar avseende stöld nästan fördubblades mellan 2008-2009. Det näst vanligaste brottet som killar polisanmäldes för var misshandel som dock minskade 2009 jämfört med 2008. Samtliga intervjupersoner anger att killar polisanmäls oftare än tjejer för våldsrelaterade brott som exempelvis misshandel medan tjejer oftast polisanmäls för snatteribrott. Socialsekreteraren vid Kirsebergs socialtjänst påpekade att tjejer oftast stjäl mindre saker som exempelvis smink och brottet benämns snatteri medan killar stjäl dyrare saker och som därför rubriceras som stöld. Det statistiska resultat och intervjuerna speglar det som Ekbom skriver, att enklare brott som stöld och snatteri är relativt vanligt bland både killar och tjejer, däremot dominerar killar vad gäller polisanmälningar avseende
våldsrelaterade brott som exempelvis rån och misshandel (Ekbom mfl. 2008). Vi har uppmärksammat att mer än hälften (259 stycken) av det totala antalet polisanmälningar (455 stycken) 2007-2009 på södra innerstaden begicks av 90 ungdomar. Det är med andra ord en trend att ett mindre antal ungdomar svarar för en stor del av den sammanlagda polisanmälda brottsligheten i Södra innerstaden.
Det vi kom fram till bestyrks även genom våra informanters svar där samtliga anger att det är vanligt att ungdomar polisanmäls flera gånger, exempelvis berättar en av intervjupersonerna att en enda ungdom kan ha över 30 polisanmälningar. Det är ett faktum att en stor del av samtliga brott begås av en mindre grupp mycket brottsaktiva personer (Ekbom m.fl. 2008).
Insatser
Efter intervju på Ungdomsroteln och Narkotikaroteln berättade informanterna att de inte utför myndighetsutövning, de insatser som de utför är att de tillsammans med polisen gör hembesök hos familjer vars barn/ungdomar har uppmärksammats av diverse anledningar som exempelvis olämpligt umgänge eller vistelsemiljö där risk för utvecklande av missbruk eller brottslighet kan föreligga. Dessa genomförs men dock inte i lika stor utsträckning som de intervjuade skulle vilja på grund av resursbrist och då prioritering ligger på de ungdomar som redan är polisanmälda för brott.
Vi ställde intervjufrågor till socialsekreterarna vid Kirsebergs och Södra innerstadens socialtjänst angående vilka insatser de har att erbjuda för att
motverka ungdomsbrottslighet samt förhindra fortsatt brottslighet hos en ungdom och ifall de är tillräckliga. Självfallet hade de inte möjlighet att redogöra för samtliga insatser som verksamheterna har att erbjuda, därför berättade de om de insatser som de ansåg vara störst, viktigast och mest utbredda. Somliga av insatserna bekostas av socialtjänsterna själva medan andra finansieras av kommunen.
Båda socialtjänsterna nämnde mentorer och kontaktpersoner som en av insatserna, dessa mentorer/kontaktpersoner köps in av respektive socialtjänst genom företag som exempelvis Hassela och syftar till att hjälpa den unge att bland annat uppnå bättre skolresultat, finna meningsfulla fritidsaktiviteter och skapa bättre
kommunikation och relationer inom familjen så att ungdomen utvecklas i positiv bemärkelse.
Socialsekreterarna på Kirseberg respektive Södra innerstadens socialtjänst berättade att båda verksamheterna använder sig av MST (multisystemisk terapi) som inriktas mot föräldrarna och syftar till att stötta och hjälpa föräldrarna till att agera rätt gentemot den unge. Socialsekreteraren vid Socialtjänsten på Södra innerstaden berättade dessutom att de har en egen öppenvård med föräldrastöd och arbetar med FFT (funktionell familjeterapi) vilken riktar sig mot utåtagerande ungdomar. Socialsekreteraren vid Kirsebergs socialtjänst berättade att de bland annat har ett behandlingsprogram som kallas Vägvalet där man arbetar med ungdomar som har missbruks- och/eller brottslighetsproblematik.
När man läser i forskningen avseende prevention brukar denna delas upp i primär
prevention, sekundär prevention respektive tertiär prevention. Vi uppfattar det som om insatsen (hembesök) som socialsekreterarna tillsammans med polisen vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln utför är att klassas som sekundär prevention då de riktar sig mot ungdomar som ännu inte polisanmälda men befinner sig i riskzonen. De insatser som tillämpas av Kirseberg och Södra innerstadens socialtjänst hamnar inom kategorin för tertiär prevention då de riktar in sig med behandling av den unge och dennes familj där den unge redan är polisanmäld för brott.
Kirseberg och Södra innerstadens socialtjänst har olika typer av
behandlingsmodeller vilka kan kombineras vid behov. Sarnecki skriver i
Introduktion till kriminologi (2008) att vissa forskare förespråkar behandling av unga lagöverträdare och talar om att ungdomsbrottslingar ofta behöver just kombinationsbehandling då det är vanligt att de har en sammansättning av olika