Ungdomsbrottslighet: En komparativ undersökning av två av Malmös stadsdelar

Innehållsförteckning

1 Inledning

2

Metod

och kvantitativ datainsamling 8

2.5 Bearbetning av kvalitativ data 8 2.6 Bearbetning av kvantitativ data 9

2.7 Tillvägagångssätt vid kontakt 10

2.8 Validitet och reliabilitet 10

2.9 Tillförlitlighet och trovärdighet 11 2.10 Forskningsetiska överväganden 12

2.11 Litteratursökning 12

3

Kontrollteorier och teorin

om sociala band

3.1 Kontrollteorier 13

3.2 Teorin om sociala band 13

4

Tidigare forskning

5

Stadsdels- och

5.1 Snabbfakta om Malmö stad 18 5.2 Snabbfakta om Södra innerstaden 19

5.3 Snabbfakta om Kirseberg 19

5.4 Ungdomsroteln och Narkotikaroteln 19

6

Resultat

6.1 Intervjuer 20

6.2 Intervju vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln 21 6.3 Intervju vid Kirsebergs socialtjänst 23 6.4 Intervju vid Södra innerstadens socialtjänst 26

6.5 Statistik 29

6.6 Kirseberg år 2007-2009 29

6.7 Södra innerstaden år 2007-2009 31 6.8 Kön, brottstyper och återkommande polisanmälda

ungdomar i Södra innerstaden, år 2007-2009 33 6.9 Statistik från Brottsförebyggande rådet 35 6.10 Problematik vid studerandet av

ungdomsbrottslighetens omfattning och karaktär 36

7

7

7

7 Analys

7.5 Teorin om sociala band 42

8

Diskussion

9

Referenser

Inledning

Vårt intresse för att skriva om ungdomsbrottslighet uppkom i samband med att vi lästekursen Normöverträdelser, normkonflikter och sociala interventioner, som bland annat handlade om brottslighet. En lärare på skolan talade om för oss att det på Malmö stads hemsida finns ett avsnitt som heter Examensarbeten och

uppsatser där de presenterar diverse uppsatsförslag för högskolestudenter. Ett av de presenterade förslagen på hemsidan handlade om hur ungdomsbrottsligheten ser ut i Malmö, att ta fram uppgifter för stadsdelar samt jämföra och diskutera utifrån aktuell forskning och statistik ifall det finns brottstrender. Detta väckte intresse och nyfikenhet hos oss, vi valde att fördjupa oss inom området och skapa oss en bild av hur ungdomsbrottsligheten ser ut i Malmö.

Problemformulering

Brottslighet betraktas i allmänhet som ett stort samhällsproblem (Wikström m.fl, 1994) och studerar man Brottsförebyggande rådets statistiska sammanställningar kan man tydligt se den polisanmälda brottslighetensökning i Sverige.

Nedan presenteras en tabell över antalet polisanmälda brott i Sverige under åren 2007-2009.

Årtal Antal polisanmälda brott i Sverige

2007 1 306 324

2008 1 377 854

2009 1 405 626

Internetkälla 1.

Ur tabellen kan man utläsa att det har skett en kontinuerlig ökning av antalet polisanmälda brott i Sverige mellan 2007-2009.

Nästa tabell presenterar en översikt av antalet polisanmälda brott under åren 2007-2009 i Skåne län samt i Malmö kommun.

Årtal Antal polisanmälda brott i Skåne

Antal polisanmälda brott i Malmö

2007 188 430 58 860

2008 200 143 58 456

2009 213 358 62 065

Internetkälla 1, 2, 3 och 4.

Ur tabellen kan man utläsa att antalet anmälda brott i Skåne har ökat stegvis mellan åren 2007-2009 medan det i Malmö skedde en minskning av antalet polisanmälda brott år 2008 jämfört med 2007 för att sedan öka år 2009 och bli högre än både 2007 och 2008.

I Malmö utför polisen i samarbete med Malmö stad så kallade

Malmöbor varje år. Undersökningen ger en bild av invånarnas upplevelser av trygghet och vilka problem man har i sitt bostadsområde, och hur de skiljer sig mellan olika områden och över tid. Mätningarna ger statistik över människors upplevelse av otrygghet och oro (internetkälla 5). Nedan följer ett diagram som speglar trygghetsbilden inom respektive stadsdel i Malmö 2007-2009.

Diagrammet visar den sammanfattande trygghetskänslan från polisens

trygghetsmätning 2009. 2 betyder "inte särskilt påtagligt problem" och 4 betyder "påtagligt problem" (internetkälla 6).

Meningen med den ovanvisade statistiken är att ge en bild av polisanmälda brottslighetens omfattning i Sverige, Skåne och Malmö samt försöka synliggöra de upplevda trygghetsnivåerna i Malmösstadsdelar mellan åren 2007-2009. Få samhällsproblem har under de senaste åren mött så allmän uppmärksamhet som ungdomsbrottsligheten, den massmediala bilden av dess utveckling visar en allt mer brottslig ungdom enligt Estrada och Flyghed. Det är ett välkänt faktum att antalet ungdomar polisanmälda för brott ökat kraftigt sedan efterkrigstiden, vilket inte är unikt för Sverige utan också gäller övriga Västeuropa. Debatten om

ungdomsbrottslighetens utveckling har varit föremål för omfattande debatter bland forskare (Estrada & Flyghed, 2007).

I Malmö saknas sammanställd statistik över antalet polisanmälda ungdomar till socialtjänsten, i och med att sådan statistik saknas kan man heller inte studera ungdomsbrottslighetens omfattning, brottstrender eller könsfördelning. Syfte

Syftet med vår uppsats är att göra en komparativ undersökning av

ungdomsbrottsligheten i två av Malmös stadsdelar. Vi kommer att granska ungdomsbrottslighetens omfattning mellan åren 2007-2009 inom respektive stadsdel, ifall den polisanmälda ungdomsbrottsligheten till socialtjänsten har ökat, minskat eller förblivit någorlunda oförändrad under den givna tidsperioden.

Vi kommer att granska och studera eventuella brottstrender samt undersöka hur socialsekreterare vid Södra innerstaden och Kirsebergs socialtjänst samt

polismyndigheten uppfattar ungdomsbrottsligheten i sitt arbete.

Vi ska undersöka hur socialsekreterarna på stadsdelarnas socialtjänst upplever samarbetet med socialsekreterarna på polismyndigheten och vice versa. Vår ambition är att studera vilka insatser som vidtas av de berörda

verksamheterna i syfte att motverka ungdomsbrottslighet samt förhindra fortsatt brottslighet hos ungdomar.

Vi kommer att ställa våra resultat i relation till hur ungdomsbrottsligheten enligt tidigare forskning och redan befintlig statistik ser ut i Sverige.

Frågeställningar

• Hur såg den polisanmälda ungdomsbrottslighetsomfattningen ut mellan åren 2007-2009 i Södra innerstaden, Kirsebergs stadsdel och Sverige? • Existerar brottstrender och i så fall finns det likheter respektive skillnader

inom stadsdelen, mellan stadsdelarna samt i relation till Sverige? • Hur uppfattar socialsekreterare vid de två stadsdelarna samt

polismyndigheten i Malmö ungdomsbrottsligheten inom sina

arbetsområden utifrån egna synsätt och i relation till insamlad statistik? • Hur upplevs samarbetet fungera mellan socialsekreterarna på Kirseberg

och Södra innerstadens socialtjänst och socialsekreterarna på polismyndigheten?

• Vilka insatser kan de berörda verksamheterna erbjuda för att motverka ungdomsbrottsligheten samt förhindra fortsatt brottslighet hos en ungdom, är de tillräckliga?

Begreppsdefinitioner

Nedan följer definitioner av några begrepp som vi använder oss av i uppsatsen.

Ungdom:

Begreppet ungdom är ett svårdefinierat begrepp vars innehåll inte är givet.

Ungdomsperioden är en livsfas mellan barndom och vuxenhet som inte låter sig avgränsas entydigt åldersmässigt (Estrada & Flyghed, 2007, s.11).

I vår uppsats utgår vi ifrån att en ungdom är en person som är över 12 år gammal men som ännu inte har fyllt 18 år.

Brott:

Brott definieras på följande sätt i 1kap 1§ Brottsbalken (SFS nr 1962:700):

Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller

författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet. (Internetkälla 7). Denna formulering av lagen innebär att brott inte existerar om det inte finns en lag som definierar en handling för vilken straff är föreskrivet. Inom juridiken

benämns detta legalitetsprincipen och innebär ”inget brott utan lag” (Sarnecki, 2008).

Lagar är föränderliga och påverkas av världs- och samhällsförändringar (Estrada & Flyghed, 2007), handlingar som tidigare definierats som brott kan till följd av

reformering av lagen bli straffria (avkriminalisering) medan andra handlingar som tidigare inte har varit brott kan beläggas med straff (nykriminalisering).

Ungdomsbrottslighet:

När en ungdom, beroende på vilken definition av ungdom man använder, begår brottsliga handlingar talar man om just ungdomsbrottslighet.

En uppenbar definition av ungdomsbrottslighet är den brottslighet som ungdomar begår (Estrada & Flyghed, 2007, s. 15).

Brottstrend:

Tydliga mönster i brottsligheten avseende olika fenomen. Exempelvis att fler killar än tjejer är polisanmälda för ett specifikt brott.

Metod

Vi kommer i detta avsnitt att redogöra för hur vi har gått tillväga när vi valde ut de två stadsdelarna samt informanterna som ingår i vår studie. Vi kommer även att beskriva vad vi har använt oss av för metoder, hur vi har burit oss åt när vi har samlat in och bearbetat materialet. Vi kommer även att beskriva vårt

tillvägagångssätt avseende kommunikationen mellan oss och våra informanter samt de berörda verksamheterna.

Beskrivning av det kvalitativa materialets trovärdighet och tillförlitlighet samt det kvantitativa materialets reliabilitet och validitet kommer att redovisas.

Vi kommer även att presentera ett avsnitt angående de forskningsetiska överväganden som har tagits i genomförandet av vår uppsats.

Avslutningsvis beskrivs hur vi har gått tillväga när vi har sökt forskning och litteratur kring ungdomsbrottslighet.

Urvalsförfarande

Efter kontakt med kontaktpersonen för uppsatsidén inom Södra innerstaden bokades möte. Vid mötet fördes diskussion avseende urval av stadsdelar som skall belysas i vår komparativa undersökning, för avgränsningens skull och för att göra uppsatsen hanterbar valde vi att begränsa oss till att behandla två stadsdelar. Kontaktpersonen samt övrig personal vid Södra innerstaden rekommenderade att uppsatsen skulle handla om Södra innerstaden samt Kirseberg.

Rekommendationerna baserades på deras kunskap, kännedom och erfarenhet kring hur ungdomsbrottsligheten ser ut i Malmö. Vi fastställde då att dessa stadsdelar skulle vara intressanta att skriva om eftersom de innehar skilda nivåer av ungdomsbrottslighet. Det framkom att Södra innerstaden är en av de stadsdelar med högst ungdomsbrottslighetsbelastning medan Kirsebergs skulle kunna klassas som medelhög. Vi bestämde oss för att genomföra intervjuer med en

socialsekreterare på respektive stadsdels socialtjänst. Cheferna för respektive socialtjänsts Barn- och Familjeenhet kontaktades som i sin tur förmedlade oss våra intervjupersoner.

I samband med samma möte och diskussion med personal vid Södra innerstadens socialtjänst framkom det att det för undersökningen även vore lämpligt att

kontakta socialsekreterare vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln vid Polismyndigheten i Malmö.

Kvantitativ datainsamling

Den kvantitativa datainsamlingsmetoden är en utmärkt metod för ta reda på hur ofta ett fenomen förekommer i samhället eller hur utbrett det är. Den kvantitativa metoden möjliggör även viss generalisering. Kvantitativ datainsamling

kännetecknas av att det material som samlas in systematiseras med hjälp av hopräkning (Repstad, 2009), ett tillvägagångssätt som lämpar sig bra för vår studie.

Meningen med den kvantitativa datainsamlingsmetoden är att skapa en statistisk bild i vår komparativa studie.

Vi har använt oss utav Brottsförebyggande statistik över antalet polisanmälda brott år 2007-2009 för att få en överskådlig inblick i hur den anmälda

brottsligheten generellt har sett ut i Sverige.

Kirsebergs socialtjänst hade redan färdigställd statistik över antalet polisanmälda ungdomar samt vilka brott de var misstänkta för under åren 2007-2009. Södra innerstadens socialtjänst saknade däremot färdigställd statistik och istället fick vi samla in den själva i deras arkiv.

Vid socialtjänsten på Södra innerstaden fick vi tillgång till diariepärmar och anmälningspärmar från år 2007-2009 där vi själva gick igenom och noterade antalet polisanmälda ungdomar samt vilka brott de är misstänkta för. Vi fick tillgång till det konfidentiella materialet efter att ha signerat sekretessdokument. Gällande statistiken som tillhandahölls av socialtjänsten vid Kirseberg fick vi tillgång till denna efter kontakt med verksamheten. En socialsekreterare vid Socialtjänsten på Kirseberg e-postade oss viss statistik och skickade resterande genom brev.

De ungdomar vi valde att ta med i undersökningen var minst 12 år och ej 18 år fyllda. Vi valde att sätta en lägsta ålder på 12 år eftersom statistiken hade blivit för snäv ifall vi istället utgick ifrån exempelvis femton år likt brottsförebyggande rådet gör. Hädanefter benämns åldersgruppen ej 18 år fyllda” enbart som ”12-18 år”.

Vi valde att använda oss av kvantitativ datainsamling för att kunna skapa en statistisk bild av hur ungdomsbrottsligheten avseende 12-18 åringar ser ut inom och mellan stadsdelarna samt i Sverige avseende 15-ej fyllda 18 åringar.

Hädanefter benämns åldersgruppen ”15-ej 18 år fyllda” enbart som ”15-18 år” avseende Brottsförebyggande rådets statistik. Den insamlade statistiken möjliggör för oss att studera ungdomsbrottslighetens omfattning, brottstyper, könsfördelning och brottstrender. Den möjliggör även för oss att titta på hur

brottslighetsomfattningen och könsfördelningen avseende samtliga polisanmälda personer över 15 år i ser ut Sverige 2007-2009.

Kvalitativ datainsamling

Intervjuer kan ge en fördjupad, ingående och personlig information av det intervjupersonen vill förmedla. Den kvalitativa intervjun är en unik, känslig och kraftfull metod för att fånga erfarenheter och innebörden ur intervjupersonernas vardagsvärld. Genom intervju kan de förmedla sitt synsätt till andra ur ett eget perspektiv och med egna ord (Kvale, 1997).

Intervjuerna ska belysa hur intervjupersonerna som jobbar på respektive

verksamhet ser på ungdomsbrottsligheten i Malmö. Intervjufrågorna (se bilaga 1, 2 och 3) som ställdes till våra informanter behandlar följande områden;

ungdomsbrottslighetens omfattning, anmälningsskyldighet, brottstyper, insatser,

samverkan och preventionsinsatser.

Den kvalitativa datainsamlingen består av och presenteras i form av material som insamlats genom intervjuer med socialsekreterare på Södra innerstaden respektive Kirsebergs stadsdel. Intervjuer genomfördes även med två socialsekreterare och en polisman vid Ungdoms och Narkotikaroteln på polismyndigheten i Malmö. Vi har genomfört intervjuer med semistrukturell utformning vilket innebär att vi kommer att använda oss utav en intervjuguide med direkta frågor till

intervjupersonen men där det finns utrymme för följdfrågor. Vi genomförde tre intervjuer med sammanlagt fem personer, samtliga intervjupersoner e-postades intervjufrågorna innan själva intervjutillfället.

Kombination av kvalitativ och kvantitativ datainsamlingsmetod Tanken med intervjuerna och statistiken är att de skall komplettera varandra. Kvantitativ och kvalitativ datainsamling är två skilda metoder men detta utesluter inte att man kan kombinera de båda (Rosengren & Arvidson, 2005). Vi har i vår uppsats valt att använda oss av båda metoderna eftersom vi tror att det ger en högre grad av förståelse, insikt och fördjupad kunskap av det studerade området än om vi hade begränsat oss till enbart en av metoderna.

Den kvantitativa metoden står för en statistisk överblick av hur

ungdomsbrottsligheten ser ut i de två utvalda stadsdelarna och Sverige medan den kvalitativa metoden fokuserar på att ge helhetliga och nyanserade skildringar av det som socialsekreterarna och polismannen upplever och uppfattar genom sitt arbete.

Genom att delvis basera intervjuerna på vår statistik ger vi intervjupersonerna möjlighet att kommentera den statistik som vi har samlat in på Kirsebergs och Södra innerstadens socialtjänst. Vi ville på så sätt se om det resultat vi har kommit fram till stämmer överrens med informanternas egna synsätt och erfarenheter. Bearbetning av kvalitativ data

Vi genomförde sammanlagt tre intervjuer som senare i arbetet kommer att redovisas var för sig.

Bearbetningen av intervjuerna skedde likaså enskilt. Vi lyssnade igenom våra inspelade intervjuer åtskilliga gånger vilket gav oss en djupare förståelse och helhetskänsla för materialet. När vi uppnådde en tillfredställande nivå av insikt i materialet påbörjade vi transkribering av de delar som var centrala i intervjuerna. När vi väl hade transkriberat de vitala delarna läste vi igenom materialet flera

gånger stycke för stycke och därefter skrev vi ner teman (huvudområden) vilka vi ansåg representera intervjuerna bäst. Teman som framställdes ur materialet var enligt följande; ungdomsbrottslighetens omfattning, anmälningsskyldighet,

brottstyper, insatser, samverkan och preventionsinsatser.

Varje intervju avslutades med en kort sammanfattning avseende det mest centrala i intervjuerna.

Bearbetning av kvantitativ data

Vi samlade in statistik från Kirsebergs socialtjänst, Södra innerstadens socialtjänst samt Brottsförebyggande rådet.

Kirsebergs socialtjänst

Statistiken vi använder oss av från Kirsebergs socialtjänst avseende

polisanmälningar 2007-2009 uppdelat efter brottstyp fanns redan i färdigställd form. Utifrån denna statistik kunde vi utläsa det totala antalet polisanmälningar samt vilka brott som personer mellan 12-18 år var anmälda för. Då vi riktar in oss på målgruppen 12-18 år var vi tvungna att sortera bort några få personer som var under 12 år och förekom i statistiken.

Brottstyperna skrevs in i ett Microsoft Office Excel dokument för att sedan med programmets hjälp sorteras utifrån alfabetisk ordning, detta underlättade

sammanställningen av antalet polisanmälningar för varje brottstyp.

Södra innerstadens socialtjänst

Statistiken på Södra innerstadens socialtjänst sammanställdes av oss genom tillgång till diariepärmar och akter. Utifrån den insamlade statistiken fick vi fram det totala antalet polisanmälda ungdomar i åldrarna 12-18 år samt vilka brott de var polisanmälda för.

De polisanmälda ungdomarnas personnummer samt vilka brott de var

polisanmälda för fördes in i ett Mirosoft Office Excel dokument på en bärbar dator som saknade nätverkskort och bluetooth, datorn var inte uppkopplad mot internet.

Genom Excel dokumentet sorterades alla personnummer efter nummerordning och på så sätt kunde vi se hur ofta en ungdom återkom i statistiken.

Vid insamlandet av materialet och genomgång av akterna märkte vi att tjejer inte förekom lika ofta som killarna i statistiken över polisanmälda ungdomar mellan 12-18 år. Den näst sista siffran i varje personnummer anger kön, jämn siffra anger kvinnligt kön medan ojämn siffra anger manlig kön. Vi noterade varje jämn näst sista siffra bland de insamlade personnummer och skrev ner vilka brott de avsåg, på så vis kunde vi få fram vilka brott tjejerna respektive killarna polisanmäldes för.

När sammanställningen av statistiken var färdig raderades samtliga

personnummer från dokumentet innan dokumentet sparades på datorn. Av den framtagna statistiken som sparades går det inte att utläsa vilka ungdomar som förekom.

Brottsförebyggande rådet

Genom Brottesförebyggande rådets hemsida (internetkälla 8, 9 och 10) fick vi tillgång till kriminalstatistik avseende antalet polisanmälda personer mellan 15-18 år respektive 15 år och äldre i Sverige 2007-2009, och efter kön. Vi

sammanställde statistiken genom att addera 15, 16 och 17-åringarnas

polisanmälningar. På samma sätt adderade vi killarna för sig och tjejerna för sig. Statistik avseende det totala antalet polisanmälda personer över 15 år och äldre samt könsfördelning fanns redan angivet i Brottsförebyggande rådets statistik för vartdera året.

Redovisning av statistik

Vi kommer att presentera vår insamlade och framställda statistik genom att använda oss av stapeldiagram och tabeller. Vi har valt detta presentationssätt eftersom det på ett tydligt sätt beskriver våra statistiska resultat. Både diagrammen och tabellerna förklaras med hjälp av text för att underlätta förståelsen.

Tillvägagångssätt vid kontakt

Kommunikation med verksamheterna har skötts via e-post, brev, telefon och personliga träffar.

Intervjusessionerna med de olika intervjupersonerna har tagit mellan 45-60 minuter. Vid samtliga intervjuer använde vi oss av diktafon men även enstaka anteckningar fördes. Intervjuguiderna utgick ifrån samma utformning med viss individuell prägel (se bilaga 1, 2 och 3) Samtliga intervjupersoner valde att intervjuas inom den egna verksamhetens lokaler.

Validitet och reliabilitet

Validitet av kvantitativa data

Frågan blir hur valid vår insamlade kvantitativa data i själva verket är, mäter vi det som vi vill mäta?

När vi har bestämt oss för hur vi ska mäta en variabel vill vi gärna att mätningen verkligen gäller det vi från början avsett. Vårt teoretiska begrepp ska ha

operationaliserats på ett bra och giltigt sätt (Rosengren & Arvidsson, 2005, s. 47).

Vi har under det kvantitativa datainsamlandet strävat efter att behålla fokus på det vi vill undersöka. Vårt syfte och våra frågeställningar har hela tiden funnits i åtanke. Vi var angelägna om att vår kvantitativa data i så hög grad som möjligt skulle stämma överens med vårt teoretiska perspektiv, jämförelser mellan teori och empiri skedde ständigt.

Reliabilitet av kvantitativa data

För att våra data ska vara så tillförlitliga som möjligt måsta man vara mycket noggranna både i själva mätprocessen och genom olika beräkningar försöka bilda oss en uppfattning om ifall våra data är tillförlitliga, reliabla (Rosengren & Arvidsson, 2005)

Reliabiliteten avseende vår kvantitativa data har uppnåtts genom att Kirsebergs socialtjänst tillhandahöll oss med deras färdigställda statistik över antalet

Då stadsdelen själv använder sig utav denna statistik utgår även vi ifrån att denna stämmer och är tillförlitlig.

Då Södra innerstadens socialtjänst saknar färdigställd statistik över antalet polisanmälda ungdomar och vilka brott de misstänktes för under åren 2007-2009 fick vi själva gå igenom varje inkommen polisanmälan för individer mellan 12-18 år.

Då anmälningarna i diariepärmarna benämndes olika av socialsekreterarna under åren 2007-2008 tillskillnad ifrån 2009 krävdes mycket tid och noggranna

kontroller av anmälningarna för att minimera risken för att missa någonting. Detta ger materialet tillförlitlighet.

För att kunna göra jämförelser mellan stadsdelarna och Sverige använde vi oss av statistik från Brottsförebyggande rådet som är ett centrum för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet vilken arbetar för Sveriges regering. Deras statistik är att anse som trovärdig och tillförlitlig eftersom det är Sveriges officiella kriminalstatistik. Den officiella statistiken ska finnas för allmän information, utredningsverksamhet och forskning. Den skall vara objektiv och allmänt tillgänglig (Brå, 2009).

Tillförlitlighet och trovärdighet

När man gör en studie är det viktigt att man säkerställer tillförlitligheten och

trovärdigheten. Vid användande av kvantitativa metoder talar man istället om begrepp som reliabilitet och validitet (Rosengren & Arvidsson, 2002)

Vårt kvalitativa material består av de intervjuer vi har genomfört med en socialsekreterare på Kirsebergs socialtjänst respektive Södra innerstadens socialtjänst och med två socialsekreterare samt en polisman vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln på polismyndigheten i Malmö. Frågan är hur tillförlitlig och trovärdig informationen som våra intervjupersoner lämnar till oss.

Efter kontakt med respektive verksamhetschef på Kirsebergs socialtjänst och Södra innerstaden hänvisades vi till personer som är insatta i

ungdomsbrottslighetsfrågor samt var intresserade av att låta sig intervjuas.

Kontakt med socialsekreterarna på Ungdomsroteln och Narkotikaroten togs direkt över telefon där en socialsekreterare inhämtade tillstånd av sin verksamhetschef för att deltaga i studien.

Vi skickade våra intervjufrågor genom e-post till samtliga intervjupersoner i god tid före själva intervjusessionen för att på så vis låta de förbereda sig och ge oss mer genomtänkta och preciserade svar. De hade även möjlighet att e-posta oss vid eventuella frågor. Då en av socialsekreterarna på Ungdomsroteln och

Narkotikaroteln upplevde att vi kunde få mer utförligare svar fick vi en förfrågan ifall denne kunde bjuda in ytterligare en socialsekreterare och en polisman till intervjun. Att fler personer var villiga att deltaga vid intervjun såg vi som positivt och ökade tillförlitligheten och trovärdigheten.

Vi ville att intervjupersonerna skulle känna sig bekväma så därför erbjöd vi dem själva att välja tid och plats för intervju och på så vis minska risken för att yttre omständigheter skulle störa intervjuerna.

Intervjupersonerna var erfarna inom ungdomsbrottslighetsområdet och deras deltagande var helt frivilligt, detta ökar tillförlitligheten och trovärdigheten av den information som de lämnade.

Forskningsetiska överväganden

Vi sände in vår projektskiss till Etiskprövningsnämnden på MAH/Hälsa och samhälle (Dnr HS60-1021) för rådgivande yttranden angående vårt val av

examensarbete samt godkännande för genomförande. Eftersom vi ska använda oss av bland annat kvalitativ datainsamlingsmetod i form av intervjuer så måste man överväga vissa etiska aspekter, exempelvis att man måste informera berörda verksamheter och intervjupersoner om vad studien avser, hur datainsamlingen kommer att ske och bearbetas och på vilket sätt den kommer att publiceras och offentliggöras.

För att klargöra våra avsikter skickade vi ut informationsblad och

samtyckesblankett till intervjupersonerna och verksamhetscheferna där de kunde läsa om vår studie och signera ifall de ville deltaga. Viktig att poängtera är att de informerades om att deras deltagande var helt frivilligt och kunde avbrytas när som helst utav närmare förklaring.

Total anonymitet för deltagarna i våra intervjuer kan inte utlovas eller garanteras, däremot har vi behandlat materialet konfidentiellt. Bara författarna till detta arbete har tillgång till intervjumaterialet. Vi har avidentifierat individerna och anger ej deras namn, istället benämner vi dem som intervjupersonen/intervjupersonerna, informanten/informanterna eller efter yrkesbefattning.

Allt insamlat material kommer att förstöras när examensarbetet är klart och uppgifterna som vi har samlat in kommer inte att användas för någonting annat än vår studie.

För att vi skulle få tillgång till de olika akterna på en av stadsdelarna var vi tvungna att skriva under sekretessdokument. Meningen med dessa dokument var att verksamheterna ville vara säkra på att vi inte skulle röja några känsliga uppgifter utan enbart använda informationen för vår studie.

Litteratursökning

Vi började söka litteratur på Malmö högskolas bibliotek knutet till

ungdomsbrottslighet, vi letade efter relevanta vetenskapliga böcker och artiklar. Vi sökte information i Brottsförebyggande rådets rapporter både på internet och i tryckta former. Vidare använde vi oss av sökmotorer på internet som

www.google.se samt www.scholar.google.se, där vi använde sökorden;

brottslighet, brottslighet i Sverige, ungdomsbrottslighet, ungdomsbrottsligheten i

Sverige, brottstrender, juvenile delinqueny och youth crime.

För att finna mer forskning inom vårt eller liknande område valde vi att kontakta en bibliotekarie på Malmö högskola då biblioteket erbjuder undervisning i litteratur- och informationssökning. Detta innebar att vi tillsammans med en bibliotekarie under ungefär en timmes tid letade efter relevant forskning, vi sökte på Malmö högskolas bibliotekskatalog samt libris som är ett nationellt söksystem för universitetsbibliotek. Vidare sökte vi i flera av de databaser som Malmö högskola prenumererar på, vi riktade in oss på samhällsvetenskapliga

här användes sökorden brottslighet, brottslighet i Sverige, ungdomsbrottslighet,

ungdomsbrottsligheten i Sverige, brottstrender, juvenile delinqueny och youth

crime. För att avgränsa och minimera antalet sökträffar kombinerade vi två eller flera av de ovannämnda sökorden.

Efter insamlad litteratur som vi ansåg vara aktuell och relevant tittade vi på de referenser som förefattarna angett i sina verk för att på så vis finna ytterligare forskning.

Kontrollteorier och teorin om sociala band

ungdomsbrottslighet. Först görs en kort presentation av kontrollteorier i allmänhet och därefter övergår vi till att redogöra för Hirschis teori om sociala band vilken vi avser tillämpa och använda oss av i senare delar av uppsatsen.

Kontrollteorier

Kontrollteorier är beteckningen på en samling olika kriminologiska förklaringsteorier vilka lägger tonvikt på familjens och skolans roll i socialiseringsprocessen, de framhåller betydelsen av sociala band - sociala

relationer, delaktighet och investeringar till det konventionella samhället. Kontrollteoretikerna utgår ifrån att människan är brottsbenägen, de frågar sig därmed varför vi inte begår brott då mycket tyder på att vi skulle göra det om vi bara vågade. Estrada och Flyghed skriver i Den svenska ungdomsbrottsligheten att det finns brister i den sociala kontrollen vilket leder till att vissa människor väljer att begå brottsliga handlingar (Estrada & Flyghed, 2007). I kontrollteorierna är det inte avvikelsen (den brottsliga handlingen) utan konformiteten som

problematiseras (Estrada & Flyghed, 2007). Med konformism menas beteende

inriktat på att vara i harmoni med och efterleva de regler och normer som råder i den grupp eller i det samhälle man tillhör och identifierar sig med (internetkälla 11).

Som tidigare nämnts finns det ett flertal kontrollteorier men vi har i vår uppsats valt att fokusera på den av Travis Harschi konstruerade teorin om sociala band, vilken har kommit att bli en av de mest inflytelserika teorierna på området (Estrada & Flyghed, 2007).

Teorin om sociala band

Teorin om sociala band av Travis Hirschi (1969) ingår under kategorin

kontrollteorier och fick ett stort erkännande av kriminologer under 1970- och 1980 talet (Sarnecki, 2008). Tidigare forskare hade ägnat sig åt forskningsfrågan om varför människor begår brott, Hirschi omformulerade däremot frågan till varför folk inte begår brott. For Hirschi, of course, the proper theoretical question

was: Why don’t people break the law? What differentiate offenders from none-offenders are the factors that retrain people from acting on their wayward

impulses. The theoretical task thus was to identify the nature of the social controls that regulate when crime occurs. Hirschi (1969) called these controls social bonds (Lilly m.fl. 2007, s.101). Enligt Hirschis kontrollteoretiska terminologi kallas relationer inom grupper, till vilken individen hör, för sociala band.

Frånvaron av sådana sociala band ger individen möjlighet att begå handlingar som ligger i dennes intresse men som strider mot samhällsnormerna, exempelvis brott och avvikande beteende. Utifrån de sociala banden kan man urskilja fyra element vilka avhåller individen från att begå brottsliga handlingar:

• Anknytning (attachment) till konventionella personer/aktiviteter såsom exempelvis föräldrar, skola och vänner.

• Åtaganden (commitment)i förhållande till den konforma

samhällsordningen; investeringar i konforma livsmål såsom exempelvis utbildning, arbete och ett hederligt liv.

• Delaktighet (involvement) i konventionella aktiviteter såsom exempelvis engagemang i skola, arbete och föreningsaktiviteter.

• Övertygelse (belief) om samhällsordningens legitimitet; positiva attityder gentemot exempelvis lagstiftning och rättsvårdande myndigheter samt negativa attityder mot exempelvis brottslighet och missbruk.

Hirschis ovannämnda fyra element i individens anknytning till det etablerade samhället är ofta direkt eller indirekt kopplade till varandra. De individer som har stark anknytning till konventionella institutioner och personer i samhället strävar ofta efter att få en god utbildning vilket i sin tur leder till bra arbete. För att uppnå detta mål engagerar de sig hårt i skolarbetet, yrkeslivet och inte sällan i

föreningslivet eller liknande. Det är också sannolikt att det är just dessa människor som tror på och stödjer den samhälleliga ordningen (Sarnecki, 2008). A youth who

has invested much time and energy in conforming to the expectation of parents and teachers, working hard, and perhaps graduating with honors has a tighter bond with society because he or she has a powerful stake in conformity and much to lose by getting out of line (Lilly m.fl. 2007, s. 105).

Kontrollteoretiker, såsom Hirschi, förespråkar uppfostrings- och

integrationspolitik hellre än isolerings- och straffpolitik av individen. Det är föga troligt att strängare lagar och påföljder minskar brottsligheten då dessa åtgärder gör lite för att etablera en högre självkontroll och sociala band hos individen vilka ska förhindra brottslighet.

Teorin om sociala band har mer att säga om ungdomsbrottslighet och

”gatubrottslighet” än om exempelvis professionell och organiserad brottslighet. Teorin förespråkar program som ska stärka familjen med särskild betoning på barnuppfostran, sådana program brukar betecknas tidiga interventionsprogram.

These programs often target parent-child attachment for improvement because weakened bonds are a risk factor for misconduct. To the extent that such programs focus on development of self-control, they stress the need for policies that assist the family in inculcating the favorable self-concepts, impulse control, and frustration tolerance that can keep people out of trouble even in situations of weak external control (Lilly m.fl. 2007, s. 119).

Vi har i vår uppsats valt att använda oss av Hirschis teori om sociala band vilken skall återkomma och tillämpas i senare delar av uppsatsen. Syftet med teorin är att vi på ett meningsfullt sätt vill betrakta vårt insamlade material utifrån en redan erkänd teoretisk ram samt tidigare forskning som behandlar området.

I analysavsnittet kommer vi senare att ställa teorin om sociala band i relation till studiens resultat samt i det avslutande diskussionsavsnittet föra en diskussion

kring teorin i förhållande till vårt resultat. Med detta hoppas vi kunna skapa en bredare bild av vårt undersökningsområde.

Tidigare forskning

Vi fann vi en mängd relevant och intressant forskning avseende

ungdomsbrottsligheten i Sverige. Mycket av forskningen inom området domineras av forskarna Thomas Ekbom, Gunnar Engström, Birgitta Göransson, Jerzy

Sarnecki, Janne Flyghed och Felipe Estrada.

Forskarna har olika bakgrunder, Sarnecki är professor och Flyghed är docent inom kriminologi. Estrada är fil.Dr i kriminologi medan Ekbom, Engström och

Göransson har alla jobbat inom kriminalvården på ett eller annat sätt. Författarna baserar mycket av sin statistik på Brottsförebyggande rådets sammanställningar och resultat.

Brottslighetens omfattning

När det gäller brottslighetens omfattning menar forskning att detta är ett svårbehandlat och problematiskt område. Av alla de brottshändelser som förekommer i samhället är det en mer eller mindre okänd andel som uppfattas vara brott och enbart en mindre andel av dessa kommer till polisens kännedom. Efter att polisen har undersökt de anmälda brotten sker en utsortering av det som verkligen är brott och det som inte klassificeras som brott, det som inte betraktas som brott tas heller inte med i statistiken. Av de anmälningar som registreras som brott är det enbart en minoritet av fallen där en skäligen misstänkt identifieras. Det är heller inte säkert alla som är skäligen misstänkta döms för brottet (Estrada & Flyghed, 2007).

Ekbom m.fl. skriver i Människan, brottet, följderna (2008) att en stor del av brottsligheten begås av en mindre grupp mycket brottsaktiva personer och att ett centralt uppdrag för samhället är att minska antalet återfall (Ekbom m.fl. 2008). Man kan fastställa att det förekommer svårigheter med att studera brottslighetens omfattning, oberoende av ifall man studerar den faktiska brottsligheten eller den

anmälda brottsligheten (Sarnecki, 2008).

Ungdomsbrottslighetens omfattning

I Den svenska ungdomsbrottsligheten av Dick Blomberg som publicerades 1960 skriver han att få samhällsproblem har fått så allmän uppmärksamhet som ungdomsbrottsligheten (Blomberg, 1960). Trots att boken skrevs för 50 år sedan skriver Felipe Estrada att detta fortfarande är aktuellt, att vi fortfarande omges av bilder av den omfattande ungdomsbrottsligheten, gängvåldet och

narkotikamissbruket. Felipe Estrada skriver att det för varje ny

ungdomsgeneration återkommer en bild av dagens ungdom som värre än

någonsin. Han påpekar vikten av att det parallellt med denna negativa bild finns en positiv motpol. Å ena sidan ses ungdomen som ett samhällshot men å andra sidan finns synen av ungdomen som en ”okorrumperad bärare av framtiden” (Estrada & Flyghed, 2007). Ungdomar som kollektiv är med andra ord utsatta för

ett korstryck mellan positiva framtidsförväntningar och negativa farhågor

Ekbom m.fl. skriver i Människan, brottet, följderna (2008) att

ungdomsbrottsligheten i stort sett har följt brottslighetens utvecklingskurva avseende antal begångna brott. Den ökade från 1950-talet framtill 1990-talet för att därefter plana ut. Ungdomsbrottsligheten minskade dock kraftigt mellan 1996-1999 för att sedan hålla sig tämligen konstant med en viss ökning framtill 2004 (Ekbom m.fl. 2008). Avseende åren 2005-2009 kan man utläsa att antalet

polisanmälda personer gradvis har ökat (internetkälla 8, 9,10, 12 och 13). Estrada och Flyghed skriver att det är ett välkänt faktum att antalet ungdomar

polisanmälda för brott ökat kraftigt sedan efterkrigstiden, vilket inte är unikt för Sverige utan gäller också övriga Västeuropa (Estrada & Flyghed, 2007). Sarnecki skriver i Introduktion till kriminologi (2008) att polisens agerande har stor

betydelse för om olika typer av brott uppdagas (Sarnecki, 2008).

Brottstrender

De flesta ungdomar begår brott någon gång. Få åker fast. Ännu färre åker fast många gånger och för många brott (Ekbom m.fl. 2008, s. 87). Forskningsresultat visar generellt att desto mer omfattande bakgrundsproblematik en individ har, desto större är risken för att denne begår brott. Under den senaste tioårsperioden dömdes unga oftast för så kallade förmögenhetsbrott vilket omfattar exempelvis stöld, skadegörelse, häleri och bedrägeri.

Ett starkt samband mellan brottsbelastning och skolbetyg påpekas av Ekbom, Engström och Göransson, de skriver att elever med låga betyg har större brottsbelastning (Ekbom m.fl. 2008).

Att kamratgruppen och medbrottslingar har betydelse för den enskilde ungdomens brottslighet har framförts av många forskare (Estrada & Flyghed, 2001, s 225). Forskning har visat att ungdomar som har många medbrottslingar generellt är mer brottsbelastade än andra ungdomar som har få eller inga medbrottslingar.Estrada och Flyghed beskriver att de ungdomar som begår brott oftast gör det i grupp. Det finns tonårsgrupper där brottslighet utgör ett viktigt och ibland dominerande inslag i medlemmarnas gemensamma umgänge, vilket har konstaterats i flertalet undersökningar och kartläggningar.I sådana brottsaktiva grupper och umgängen är det förhållandevis ovanligt med kvinnliga medlemmar och flickorna i dessa grupper är vanligtvis inte lika kriminellt belastade som pojkarna (Estrada & Flyghed, 2007).

Jämfört med män är kvinnors brottslighet mycket låg, enbart 17 procent av alla dömda för brott år 2004 var kvinnor. I Brottsförebyggande rådets rapport 1999:15 skrivs det att antalet polisanmälda kvinnor har fördubblats mellan 1975 och 1995 men utgjorde trots detta endast 20 procent av samtliga personer som

polisanmäldes för brott 1995 (internetkälla 14). De vanligaste brotten som begicks av kvinnor år 2004 var stöld/snatteri, trafikbrott och bedrägeri. Samma år var de vanligaste brotten bland män trafikbrott, stöld/snatteri, narkotikabrott och misshandel (Ekbom m.fl. 2008).

Vad gäller killar och tjejers brottslighet kan man utifrån Brå: s

självdeklarationsundersökningar som genomförts vartannat år sedan 1995 konstaterats att pojkar begår fler brott än flickor och att skillnaderna ökar desto ovanligare och ju mer allvarliga brotthandlingarna är. Enklare brott som

exempelvis stöld och snatteri har varit relativt vanligt hos både pojkar och flickor, däremot är det ganska stor skillnad vad gäller våldsbrott mot person där pojkar

företrädde femton procent medan flickor enbart utgjorde fem procent av dessa brott. Lika många pojkar som flickor, tio procent, hade befattat sig med någon form av narkotika (Ekbom m.fl. 2008).

Prevention

För att möjliggöra prevention måste man granska sambandet mellan det som man uppfattar som ett problem och det som orsakar problemet, ifall ett orsakssamband inte existerar kan man heller inte förhindra problemet genom prevention (King & Wincup, 2008).

Man skiljer ofta mellan primär, sekundär och tertiär prevention beroende på hur tidigt i problemutvecklingen ingreppet sker (Sahlin, 2008).

• Primär prevention; riktas mot hela befolkningen, exempelvis

brottspreventiv utformning av miljön såsom arkitektonisk utformning, belysning och tillträdeskontroll.

• Sekundär prevention; riktas mot riskgrupper, exempelvis identifiering av personer med höga risker för framtida allvarlig brottslighet och andra sociala problem samt identifiering av områden med höga brottsrisker. • Tertiär prevention; riktas mot de som redan har begått brott, exempelvis

rehabilitering och behandling (Sarnecki, 2008)

Preventivt arbete kan inriktas på att förändra eller bevara samhället och syftar till att inte bara motverka utan även främja en annan utveckling (Sahlin, 2008). Loeber och Farrington visar på de stora möjligheter som behandling kan ge när det gäller att minska risker för livslång, allvarlig och våldsam asocialitet hos unga personer med uppenbara risker (Sarnecki, 2008). Early preventions in childhood

and early adolescence can reduce the liklihood of young at-risk juveniles becoming SVJ offenders (Sarnecki, 2008, s. 385). SVJ är i detta samband en förkortning för ”serious and violent juvenile”. När Loeber och Farrington diskuterar vilka åtgärder som bör vidtas av samhället gentemot grova och våldsamma unga lagöverträdare påpekar de att det handlar om en liten grupp personer och att återfall inom gruppen kan minskas särskilt genom interpersonell färdighetsträning och KBT (kognitiv beteendeterapi). De beskriver att valet av vilken åtgärd som tas bör baseras på brottets grovhet, risken för återfall samt det allmänna behovet av behandling. Loeber och Farrington talar om att

ungdomsbrottslingarna ofta behöver en kombinationsbehandling där flera olika behandlingsmodeller ingår eftersom de ofta har en sammansättning av olika problem och att sådana behandlingsprogram bör administreras genom samordning av olika organ såsom socialtjänsten, rättsystemet, psykiatrin och skolan.

Loeber och Farrington skriver att det aldrig är för tidigt att börja förebygga ungas problem och att det heller aldrig är för sent att göra detta (Sarnecki, 2008).

Sammanfattning

Den polisanmälda brottsligheten är bara en mindre del av den faktiska

brottsligheten och bara en del av gärningsmännen som begår brott identifieras. Ungdomsbrottsligheten har de senaste decennierna ansetts vara ett stort

samhällsproblem som har fått stor uppmärksamhet. Ungdomar anses å ena sidan vara ett problem men å andra sidan samtidigt vara framtiden.

Ungdomsbrottsligheten har följt den allmänna brottslighetens utvecklingskurva avseende antalet begångna brott. De flesta ungdomar begår brott någon gång men

få av dessa upptäcks. Forskningsresultat visar att ju mer omfattande

bakgrundsproblematik en individ har desto större är risken att denne begår brott. Under de senaste tio åren dömdes unga oftast för exempelvis stöld och

skadegörelse. Det påvisas i forskningen att det finns ett samband mellan brottslighet och sämre skolresultat. Den unges bekantskapskrets tenderar att ha betydelse för dennes brottslighet.

Jämfört med män är kvinnors brottslighet mycket låg, enbart 17 procent av alla dömda för brott 2004 var kvinnor.

Avseende unga killar och tjejers brottslighet kan det utifrån Brå: s

självdeklarationsundersökningar konstateras att pojkar begår fler brott än flickor och att skillnaderna ökar ju grövre brott det handlar om.

Det finns olika typer av preventionsåtgärder; primär, sekundär och tertiär

prevention. Preventivt arbete kan inriktas på att förändra eller bevara samhället och syftar till att inte bara motverka utan även främja en annan utveckling. Forskning säger att valet av vilken åtgärd som tas bör baseras på brottets grovhet, risk för återfall samt det allmänna behovet av behandling. Ofta krävs

kombinationsbehandling där flera olika behandlingsmodeller ingår eftersom ungdomar ofta har en sammansättning av olika problem.

I analysavsnittet kommer vi senare att ställa den tidigare forskningen i relation till studiens resultat samt i det avslutande diskussionsavsnittet föra en diskussion kring forskningen i förhållande till vårt resultat. Med detta hoppas vi kunna skapa en bredare, mer ingående och fördjupad bild av ungdomsbrottsligheten.

Stadsdels- och verksamhetsöverblick

I detta avsnitt presenteras snabbfakta om Malmö stad, Södra innerstaden och Kirsebergs stadsdel. Det presenteras även en överblick av socialsekreterarnas mål och arbetsuppgifter vid Ungdomsroteln och Narkotikarotelns i Malmö.

Snabbfakta om Malmö stad

Statistiken baseras på Malmös senaste siffror som publicerats.

• Malmö stad är uppdelat i tio stadsdelar. • Antal invånare: 293 909 (januari 2010). • 20 % av Malmös invånare är under 20 år.

(juli 2009) • Totalt 149 000 arbetstillfällen (år 2007). • 64 % av Malmöborna mellan 20-64 år förvärvsarbetar (februari 2009). • Arbetslöshet: 4,4 % (februari 2009). • Disponibel medelinkomst: 182 666 kr (år 2007). Internetkälla 15.

Snabbfakta om Södra innerstaden

Statistiken baseras på Malmö stads senaste siffror som publicerats. • Antal invånare: 32 742 (januari 2008).

• Antal personer 6-15 år: 2 237 varav 1 073 är tjejer (januari 2008). • Antal personer 15-18 år: 765 varav 369 är tjejer (januari 2008).

• 9 % av totala invånarantalet består av personer mellan 6-18 år (januari 2008)

• Arbetstillfällen: 15 661 (år 2006).

• Förvärvsarbetande 16- år: 13 878 (år 2006). • Arbetslöshet 18-64 år: 4 % (mars 2008).

• Disponibel medelinkomst, familj: 154 176 kr (år 2006). Internetkälla 16.

Snabbfakta om Kirseberg

Statistiken baseras på Malmö stads senaste siffror som publicerats. • Antal invånare: 14 160 (januari 2008)

• Antal personer 6-15 år: 1 541 varav 736 är tjejer (januari 2008) • Antal personer 15-18 år: 617 varav 261 är tjejer (januari 2008)

• 15 % av totala invånarantalet består av personer mellan 6-18 år (januari 2008).

• Arbetstillfällen: 10 633 (år 2006)

• Förvärvsarbetande 16- år: 5 813 (år 2006) • Arbetslöshet 18-64 år: 4 % (mars 2008)

• Disponibel medelinkomst, familj: 209 190 kr (år 2006) Internetkälla 17.

Ungdomsroteln och Narkotikaroteln

Sedan 2008-07-01 tillhör socialsekreterarna på Ungdomsroteln och

Narkotikaroteln organisatoriskt Sociala Resursförvaltningen, enheten Stöd och Utveckling och avdelning Barn och Familj.

Målen med verksamheten är:

• Att få till stånd och underlätta en bra kommunikation mellan socialtjänst och polis, för att ge en snabbare reaktion från samhället till unga som begår brott.

• Att tidigt uppmärksamma ungdomar som befinner sig i miljöer där deras hälsa och utveckling utsätts för risker. Syftet är att minska nyrekryteringen till kriminalitet och missbruk.

• Att utveckla rutiner för informationsutbyte mellan polis och socialtjänst. • Att tillsammans med Ungdomsroteln och Narkotikaroteln genomföra

gemensamma satsningar.

Målgruppen som verksamheten är inriktad mot är ungdomar mellan 12-18 år som de kommer i kontakt med efter att ungdomen misstänkts eller gjort sig skyldig till brott. Verksamheten riktar dessutom in sig på ungdomar som Ungdomsroteln och Narkotikaroteln kommer i kontakt med genom att de vistas i riskzon för

Socialsekreterarnas arbetsuppgifter består bland annat utav att deltaga vid morgonmöten där polisen rapporterar vad som hänt det senaste dygnet, vilka polisanmälningar som kommit in och vilka ungdomar som har anhållits inom Ungdomsrotelns målgrupp. De representerar socialtjänsten vid förhör med ungdomar misstänkta för brottshandlingar samt håller enskilda samtal med den unge och dennes föräldrar. En annan viktig uppgift som socialsekreterarna vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln har är att alltid inom 24 timmar

vidarebefordra polisanmälan avseende ungdom till socialtjänsten i aktuell stadsdel.

Socialsekreterarna ger även service åt polisen genom att vidarebefordra deras rapporter angående ”barn-i-fara” till socialtjänsten, dessa rapporter är polisens anmälningar enligt 14 kap 1§ Socialtjänstlagen som används vid misstanke om att ett barn far illa.

Socialsekreterarna bistår socialtjänsten på de olika stadsdelarna i Malmö med att ordna fram information som behövs för socialtjänstens arbete med barn och unga. De skall underlätta personlig kontakt mellan poliser och socialsekreterare.

Socialsekreterarna vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln för även statistik över de arbetsuppgifter som de utför samt vilka stadsdelar de har kontakt med. Under år 2009 hanterades 1744 anmälningar till Malmös stadsdelar och 281 till

socialtjänsten i andra kommuner.

Vi har nu presenterat kort information om Malmö stad, Södra innerstaden, Kirsebergs stadsdel samt hur socialsekreterarnas mål och arbetsuppgifter vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln ser ut. Vi kommer i nästa avsnitt att redogöra för de intervjuer som vi har genomfört samt den statistik som vi har samlat in.

Resultat

I detta avsnitt presenteras resultatet av den kvalitativa respektive kvantitativa datainsamlingen.

Den kvalitativa datainsamlingen består av tre olika intervjuer som utfördes på Ungdomsroteln och Narkotikaroteln samt Kirseberg och Södra innerstadens socialtjänst i Malmö.

Den kvantitativa datan som har samlats in på Kirseberg och Södra innerstadens socialtjänst samt Brottsförebyggande rådet presenteras längre fram i avsnittet i form av olika tabeller diagram.

Intervjuer

Nedan presenteras sammanställningar av de intervjuer som genomfördes på Ungdomsroteln och Narkotikaroteln samt Kirseberg och Södra innerstadens socialtjänst i Malmö avseende hur de uppfattar och upplever olika frågor kring ungdomsbrottsligheten. Vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln intervjuades två socialsekreterare samt en person med polismannabefattning. Vid Kirseberg och Södra innerstaden intervjuades en socialsekreterare vid familj och barnenheten på vardera stadsdelen. Sammanlagt intervjuades fem personer. Frågorna som ställdes

(se bilaga 1,2 och 3) handlar om ungdomsbrottslighetens omfattning,

anmälningsskyldighet, brottstyper, insatser, samverkan och preventionsinsatser. Två av de intervjuade var män och resterande var kvinnor. De båda männen har arbetat med ungdomsbrottslighetsfrågor under en längre tid liksom två av de intervjuade kvinnorna. Den tredje kvinnan har jobbat en kortare tid jämfört med de övriga intervjupersonerna. Tre av de intervjuade var över 40 år gamla medan resterande två var i 30-års åldern.

Intervju vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln (UoN)

Ungdomsbrottslighetens omfattning:

Ungdomsbrottsligheten har gradvis ökat i Malmö stad mellan åren 2007-2009, detta uppgav socialsekreterarna och polismannen vid UoN. Intervjupersonerna berättade att den upplevda bilden av en ökad ungdomsbrottslighet även kan bekräftas genom att antalet polisanmälningar mot ungdomar som misstänkts för brott har ökat under den givna tidsperioden. Informanterna påpekade att ett icke-ovanligt fenomen var att samma ungdom anmälts åtskilliga gånger för fler än ett brott. Flera ungdomar kan ju komma tillbaka x-antal gånger, en ungdom kan ju

har över trettio anmälningar uppgav en av intervjupersonerna.

Polismannen berättade att polisen i hög grad påverkar statistiken, att utfallet varierar beroende på hur resursfördelningen ser ut och förändras från period till period. Lägger man extra betoning och resurser på en specifik stadsdel som har ett större polisiärt behov kan det generera att ett högre antal anmälningar inkommer ifrån det uppmärksammade området.

Intervjupersonerna talade även om att det är vanligt förekommande att

ungdomsbrott är drogrelaterade, att många brott sker under drogpåverkan samt att man begår brott för att finansiera sitt missbruk.

Socialsekreterarna och polismannen beskriver att det är vanligt att ungdomar som begår brott umgås med andra brottsbenägna ungdomar, andra liksinnade. Så är det

inte helt lätt att bli kriminell, man behöver nästan en som lite grann hjälper en på traven, det är ju ingenting man bestämmer sig själv för på egen hand. Det behövs många krafter som stöttar, visar, talar och hjälper en berättar en av

intervjupersonerna.

Intervjupersonerna uppgav att anmälningarna till socialtjänsten stadigt har ökat och att polisanmälningarna avser allt yngre ungdomar samt handlar om allt grövre brott.

Anmälningsskyldighet:

Informanterna berättade att alla polisanmälningar avseende personer under 18 år anmäls till socialtjänsten och att detta är lagstadgat 14 kap 1§ Socialtjänstlagen. På UoN anser man att det är bättre att det anmäls för mycket än för lite, man vill inte riskera att någon ungdom kommer i skymundan som hade varit i behov av socialtjänstens insatser. De beskrev att många av brotten som polisanmäls och vidarebefordras till socialtjänsten generellt sett skulle kunna anses och

klassificeras som ”bagateller” men i vissa fall kan det resultera i att större behov upptäcks hos ungdomen och familjen, socialtjänsten får då möjligheten att arbeta med dem. Arbete med familjen skulle kunna förhindra att ungdomen fortsätter att utvecklas destruktivt.

Brottstyper:

Vid frågan om vilka typer av brott som polismannen och socialsekreterarna upplever var vanligast hos ungdomar i Malmö mellan 2007-2009 blir svaret att högst förekommande brott förmodligen var snatteri, misshandel, olaga hot och stöld. Rån framstod även som ett vanligt förekommande ungdomsbrott men inte riktigt i lika hög grad som de ovannämnda brotten.

Intervjupersonerna tillfrågades även ifall de märkte av brottsskillnaders bland de anmälda ungdomarna beroende på ifall de var killar eller tjejer.

Intervjupersonerna uppgav att de kunde märka av vissa brottskillnader beroende på kön, tjejer upplevdes begå fler snatteribrott, olaga hot och ofredande. På UoN upplever intervjupersonerna att tjejer begår psykiskt våld i större utsträckning genom exempelvis mobbning medan killar oftare tar till fysiskt våld. Man

upplever att killar oftare än tjejer begår brott som exempelvis misshandel, rån och skadegörelse. Ett annat upplevt könsstereotypiskt brott för killar som nämndes var tillgrepp av fortskaffningsmedel, exempelvis stöld av moped.

Insatser:

På frågan kring vilka insatser som erbjuds av socialsekreterarna på UoN för att motverka ungdomsbrottsligheten och förhindra fortsatt brottslighet hos en ungdom svarade socialsekreterarna att de inte utövar myndighetsutövning. Däremot framgick att polisen tillsammans med socialsekreterare gör hemsök hos familjer där ungdomar har uppmärksammats av diverse anledningar, exempelvis olämpligt umgänge eller vistelsemiljö där risk för utvecklande av ett missbruk eller brottslighet kan uppstå. Man vill uppmärksamma föräldrarna och ungdomen själv på att den unge befinner sig i en riskzon innan något allvarligt inträffar. Dessa hembesök genomförs inte i lika stor utsträckning som man hade velat, främst på grund utav den rådande resursfördelningen där första prioritering ligger på ungdomar som redan är polisanmälda för brott.

Samtliga intervjupersoner berättar att de upplever att det satsas mer på kortsiktiga än långsiktiga lösningar, man försöker uppnå omedelbar effekt och satsar mer resurser på sådana ”lösningar” men när det kommer till mänskligt beteende finns

det inga sådana mirakelkurer, det finns inga trollspön hur mycket man än skulle vilja ha en.

Socialsekreterarnas insatser består främst av att få till stånd och underlätta en bra kommunikation mellan socialtjänst och polis, att vidarebefordra ärenden till de verksamheterna som utför själva insatserna.

Samverkan och preventionsinsatser:

Den avslutande frågan handlade om länspolismästaren Carin Götblads

åtgärdsförslag för att förhindra kriminella grupperingars etablering i samhället, där en av punkterna är att bilda sociala insatsgrupper med i första hand polis, skola och socialtjänst vilka ska arbeta för att förhindra nyrekrytering till kriminella nätverk. Intervjupersonerna på UoN upplever att Carin Götblads samverkansförlag är positivt men att det redan finns en liknande modell (SSP) som inte fungerar helt oproblematiskt. SSP står för skola, socialtjänst och polis och arbetar drog- och brottsförebyggande i Malmö stad. Faktorer som kan försvåra samverkan är enligt intervjupersonerna exempelvis enskilda

verksamheters och handläggares tolkningar av sekretesslagen som inte tillåter dem att dela med sig av den information som de besitter. En annan synpunkt som de hade var att alla stadsdelarna arbetar på olika sätt, med olika rutiner och den

enskilde handläggaren är inte den andra lik, detta kan försvåra samarbetet ytterligare. Det framkom under intervjun att man tycker att verksamheter har en tendens att tro att dem kan klara av allting själv utan yttre samarbetspartner. De säger att varje verksamhet bara är en länk i kedjan och att skola, kommun, socialtjänst och polis måste samverka för att motverka problematiken.

Socialsekreterarna påpekade dock att de tycker att samarbetet mellan dem själva och stadsdelarna över lag fungerar bra.

Polismannen framförde ett förslag om att polisen efter samtycke ifrån den unges föräldrar skulle kunna få ta del av den vårdplan/handlingsplan som framtagits av socialtjänsten i samarbete med den unge/föräldrar. Polisen hade då fått möjlighet att rapportera till socialtjänst och föräldrar ifall de upptäcker att den unge bryter mot sin vårdplan/handlingsplan genom exempelvis att befinna någonstans han ej bör vistas eller är påverkad. Socialsekreterarna höll med och tyckte att förslaget lät bra.

Socialsekreterarna och polismannen konstaterade att samverkansfrågan är besvärlig, frågan är hur man ska få ner det från papper ut till fältet och det är

alltid lättare att hitta hinder än att hitta möjligheter. Kort sammanfattning av informanternas svar:

Socialsekreterarna och polismannen vid Ungdomsroteln och Narkotikaroteln berättar att de upplever att ungdomsbrottsligheten har ökat och att samma ungdomar återkommer. Polisens resursfördelning kan styra statistiken. Många brott sker i samspel med andra och är ofta drogrelaterat. Anmälningar till socialtjänsten är lagstadgat och man anmäler hellre för mycket än för lite. Vissa brott är vanligare än andra, exempelvis snatteri. Könsskillnader förekommer, exempelvis anmäls killar i högre för våldsbrott medan tjejer misstänks oftare för snatteri. Socialsekreterarna har ingen myndighetsutövning utan gör däremot hembesök tillsammans med polisen och vidarebefordrar ärenden till

socialtjänsterna. Carin Götblads åtgärdsförslag upplevs inte som någonting nytt, liknande modell finns redan (SSP). Nytt förslag för att försöka förbättra

samverkan mellan polis och socialtjänst framkom. Intervju vid Kirsebergs socialtjänst

Ungdomsbrottslighetens omfattning:

Intervjupersonen vid Kirseberg berättade att denne upplever att

ungdomsbrottsligheten inom stadsdelen har ökat från 2007-2009. Jag tror att den

har ökat, jag får in fler och fler ungdomar som ärenden. Sen har det ökat generellt på alla fronter som skola och polis. Det har ökat, det har det uppger intervjupersonen.

Intervjupersonen uppgav att antalet polisanmälningar till socialtjänsten vid Kirseberg har ökat de senaste åren vilket kan bero på flera olika faktorer.

Socialsekreteraren spekulerade kring ifall ökningen kunde bero på om ungdomar begår fler brott eller om polisen bara har blivit bättre på att anmäla till

socialtjänsten.

Socialsekreteraren berättade att det förekommer att samma ungdom anmäls för flera brott och på så vis återkommer, det framkom även att de har bra insikt avseende vilka ungdomar det handlar om eftersom stadsdelen inte är särskilt stor. Att samma ungdom återkommer flera gånger kan bero på många orsaker, ofta är det så att det har brustit i föräldraförmågan, föräldrarna vet inte vart ungdomen

befinner sig eller vad denne sysslar med. Intervjupersonen påpekade att ungdomens umgängeskrets kan ha stor betydelse och påverkan på den unges förhållningssätt till brottslighet.

Anmälningsskyldighet:

Intervjupersonen uppgav att de får in alla polisanmälningar som avser personer under 18 år misstänkta för brott och att detta är lagstadgat i 14 kap 1§

Socialtjänstlagen.

Intervjupersonen berättade att stadsdelen ofta får dubbla uppsättningar av samma anmälan då den ibland skickas in av både polispatrullen och socialsekreterarna på UoN. Intervjupersonen uppgav att detta inte innebär några större problem,

socialsekreterarnas jobb är att försöka samordna det så att det inte kommer dubbelt men det är bättre att skicka det två, tre gånger än att missa det.

Intervjupersonen berättade att socialtjänsten vid Kirseberg har som regel att göra en förhandsbedömning av varje polisanmäld ungdom, denna sker skriftligen och möte med ungdomen samt dennes föräldrar krävs. Ifall brottet är bagatellartat, en engångsföreteelse och ungdomen/familjen inte sedan tidigare är känd av

socialtjänsten kan det ibland räcka med att skicka hem ett brev angående anmälan och informera om att socialtjänsten kan kontaktas vid behov.

Brottstyper:

Intervjupersonen angav att denne trodde att de vanligaste brotten som ungdomar har misstänkts för 2007-2009 var snatteri, narkotikabrott, misshandel samt olaga hot.

Socialsekreteraren berättade att denne upplever att tjejer framför allt begår mer snatteribrott, särskilt av kosmetikaprodukter som smink, än killar gör. Vidare berättade intervjupersonen att killar troligen utmärker sig vad det gäller narkotikabrott och misshandel, och har en känsla av att killar stjäl större saker vilket då ofta rubriceras som stöld. Informanten påpekade att det också blir allt vanligare att ungdomar hotas och kränks genom internetsidor som exempelvis facebook.

Insatser:

Avseende insatser som kan erbjudas av Kirsebergs socialtjänst nämndes bland annat mentorskap. Mentorskap innebär att ungdomen tilldelas en mentor som skall hjälpa den unge att bland annat uppnå bättre skolresultat, finna meningsfulla fritidsaktiviteter och skapa bättre kommunikation och relationer inom familjen så att ungdomen utvecklas positivt. Socialtjänsten vid Kirseberg köper in mentorer av företag vilka tillhandahåller sådana tjänster, exempelvis Hassela. De har även kontaktpersoner som skall fungera likt mentorer men som inte arbetar lika omfattande med den unge, det handlar om några timmar i veckan medan en mentor exempelvis kan arbeta 20 timmar/veckan.

Intervjupersonen beskriver en annan insats som de tillhandahåller är ett behandlingsprogram vid namn Vägvalet där man arbetar med ungdomar med missbruk- och/eller brottslighetsproblematik. På Vägvalet lämnar ungdomarna drogtester regelbundet och har samtal kring problematiken. Ungdomarna kan även dömas till behandling vid Vägvalet.

Intervjupersonen talade om att man kommer att anställa två personer till ett

projekt där de kommer att arbeta som en direkt länk mellan ungdomen och skolan,

det ska vara behandling men samtidigt fungera som socialtjänstens förlängda armar.

Under intervjun framkom att mentorer och kontaktpersoner riktar sig direkt till ungdomarna men man vill även involvera föräldrarna i processen, detta gör man genom att erbjuda insatser som exempelvis MST (Multisystemisk terapi). När intervjun kretsade kring insatser berättade intervjupersonen; Man önskar att

man hade mer tid att verkligen kunna jobba med ungdomarna, att träffa dem fler gånger och verkligen utreda så att den insatsen som vi sätter in blir så bra som möjligt. Mer tid och färre ärenden skulle kunna resulterat i att man träffade ungdomarna fler gånger och utredde på djupet så att varje insats verkligen blev bra.

Samverkan och preventionsinsatser:

På frågan om Carin Götblads åtgärdsförslag för att förhindra kriminella grupperingars etablering i samhället, där en av punkterna är att bilda sociala insatsgrupper med i första hand polis, skola och socialtjänst vilka ska arbeta för att förhindra nyrekrytering till kriminella nätverk berättade intervjupersonen hon inte uppfattade förslaget som någon nykreation. Intervjupersonen ansåg att man redan arbetar utifrån en liknande brottsförebyggande modell som heter SSP där

socialtjänsten redan har representanter. Kirsebergs socialtjänst har även en anställd som också arbetar brottsförebyggande, bland annat har personen ett nära samarbete med polisen och förskolan. Denne samordnar exempelvis även

föräldrautbildningar och arbetar med hemlöshetsfrågor.

Intervjupersonen berättar att socialtjänsten på Kirseberg har bra samarbete med polisen och socialsekreterarna på UoN. Även skolans kommunikation med polisen upplevs fungera bra enligt intervjupersonen, denne berättar att polisen är

lättillgängliga och brukar gå ut på skolorna i Kirseberg och informera. Intervjupersonen uppgav att skolan och socialtjänsten har bra kontakt, och att varje skola i Kirseberg har en socialsekreterare som kontaktperson.

Under vår intervju med socialsekreterarna och polismannen på UoN framkom ett förslag om att socialtjänsten skulle kunna dela med sig av upprättade

vårdplaner/handlingsplaner med polisen och på så sätt etablera en bättre samverkan mellan de olika verksamheterna. På så vis hade polisen kunnat

informera socialtjänsten och föräldrar ifall de påträffar den unge med att på något sätt bryta mot det upprättade kontraktet. Intervjupersonen på Kirseberg tyckte att förslaget verkade bra men påpekade att det hade kunnat bli problematiskt med hänsyn till att det handlar om den unges och föräldrarnas integritet, och frågan blir vilken del av polismyndigheten som skulle få tillgång till

vårdplanen/handlingsplanen. Intervjupersonen sade att desto fler personer som får tillgång till vårdplanerna/handlingsplanerna desto högre blir också risken för att informationen missbrukas.

Kort sammanfattning av informantens svar:

Socialsekreteraren vid Kirsebergs socialtjänst berättade att denne upplever att ungdomsbrottsligheten har ökat inom stadsdelen och att samma ungdomar återkommer. Informanten spekulerade kring ifall ungdomar begår fler brott eller