Hur arbetar ni/du nu med läs – och skrivinlärning för eleven i dag?

I nu läget så arbetar eleven i år 1 utifrån Bornholmsmodellen och LTG- metoden i klassen, sedan träffar eleven specialpedagogen en timme om dagen för intensivare träning då är även resursen med. För eleverna som går i år 2 så arbetar den ene eleven med helordsmetoden där resursen även här har gjort sitt eget material samt med datorn och det stora Lexia programmet där det finns en hel del övningar. För den andra eleven i år två så är eleven i klassen där eleven arbetar med Pilenmaterialet som klassen arbetar med en gång i veckan än så länge övrigt material i svenska är Veckans Ord och Äppel- serien. Eleven i år tre arbetar mycket med datorn och då är det program som Läsknep och Lexiaprogrammet, men eleven och pedagogen arbetar även med Pilenmaterialet. Pilenmaterialet är ett material på framgång verkar det som då jag sett det hos tre utav de fyra studiebesöken jag gjorde. Det är ett material som går att använda i helklass vilket gynnar alla elever. Det som verkar vara de vanligaste läs- och skrivinlärningsmetoderna är Bornolmsmetoden och LTG – metoden även om Pilen materialet är på stark frammarsch i synnerhet då det gäller elever som har svårigheter med sin läs- och skrivinlärning. Lärarna som har arbetat länge har svårt att peka ut någon specifik metod, dom tar de bästa bitarna ur olika metoder och plockar ihop det till sin egen. Att de gör detta beror troligen på att de har prövat vad som fungerar och vad som fungerat mindre bra i de olika metoder som de prövat under årens lopp. Med den kunskapen så plockar lärarna ihop en egen metod som passar just den klassen/eleven de har för tillfället.

Det jag såg på mina studiebesök var att det finns mycket konkret material för bokstavsinlärningen som sand, former för att rulla en kula i och modellera för att forma bokstäverna med. Jag fick berättat för mig att det även förekommer aktiviteter där eleverna klipper och klistrar för att befästa bokstavskunskaperna. Samtliga respondenter betonar vikten av grundlighet i det fonologiska arbetet. Att arbeta med hela kroppen är ett bra sätt att befästa kunskapen, muskelminnet måste också tränas för att komma ihåg hur bokstäverna ska skrivas.

Samtliga resurser använder sig av egentillverkat material, som ordmemory, ordkort, bildmemory och liknande. Varför är det så? Beror det på att skolan har en stram budget eller kan det vara så att det inte finns material som eleven behöver. Min egen erfarenhet säger mig att

ibland så var det lättare att konstruera eget material eftersom då kunde jag anpassa det till eleven. Sen kan det vara så att en del material får man låna och

då kan det vara lättare att skapa ett eget om det är lång väntetid på materialet.

Två av respondenterna använde datorn som ett pedagogiskt hjälpmedel för att underlätta elevernas läs och skrivinlärning. Att använda datorn som hjälpmedel gör att eleverna kan lyckas och får känna de klarar av saker lika bra som sina klasskamrater, att använda datorn som ett skrivhjälpmedel är bra för de elever som har svårt att hålla i en penna. En av respondenterna använde digitalkamera för att dokumentera i elevens skoldagbok, som eleven sedan visade för föräldrarna för att kunna berätta om skoldagen. En fotografisk skoldagbok är en mycket bra idé som skulle hjälpa många elever, inte bara särskoleintegrerade elever med att komma ihåg vad de har gjort under en skoldag.

7.4 Vilken hjälp får ni/du av specialpedagogen?

När det gäller den specialpedagogiska hjälpen så fanns den tillgänglig på två utav det fyra skolor som jag besökte. Det var specialpedagogen som hade det huvudsakliga ansvaret för läs- och skrivinlärningen. Det anmärkningsvärda var att på en av skolorna så fick resursen samtal var fjortonde dag med specialpedagogen och då handlade det mest om hur resursen skulle förhålla sig till eleven. Här påpekade resursen vilken brist det var att inte ha någon adekvat utbildning då stödet kändes bristfälligt. Det som kom fram ur den intervjun var att resursen fick utgå från sin känsla och sin egen påhittighet när det gällde elevens läs- och skrivinlärning, det gynnar inte eleven då eleven inte får rätt hjälp med sin inlärning. Jag upplevde det som om resursen var osäker på att det hon gjorde var bäst för eleven och kände sig vilsen då hon upplevde att hon inte fick den hjälp hon behövde för att eleven skulle utvecklas. Hur kan det komma sig att en stor skola med minst en specialpedagog inte prioriterar en resurs som inte har adekvat utbildning så att resursen känner en trygghet i det hon gör och att det blir så bra för eleven som möjligt. Här har en specialpedagog en stor uppgift i att stödja resursen både med samtal men även med konkreta inlärningsmetoder.

7.5 Vilken hjälp får ni/du av särskolan/habiliteringen?

På frågan om hjälp ifrån särskolan och habiliteringen så framkommer det i två utav fyra intervjuer att de har kunnat lyfta luren och ställa frågor samt fått tips och idéer på hur pedagogen skulle kunna arbeta med eleven. De andra två intervjuerna gav inte lika positiva svar, det var mest praktiska saker som pedagogerna/resurserna hade fått hjälp med. Det är svårt att svara på varför det är så. Kan det ha med var eleven bor någonstans eller är det så att den som är ansvarig på t.ex. habiliteringen har så mycket att göra så det bara blir praktiska saker som den kan rådgöra med? Att inleda ett samarbete med närmaste särskola borde vara det optimala när man får en integrerad elev, det borde vara en uppgift för en specialpedagog att ta tag i om inte annat så för att förmedla en kontakt mellan klassläraren, resursen och särskolan. Ett samarbete som kan gynna alla.

7.6 Vilken hjälp få ni/du av skolledningen när det gäller fortbild-