Arbetslagens mötesplaster och mötestider

På enkäten fanns på de sista två frågorna ingen plats för egna reflektioner. Trots detta har det varit viktigt för många att få sin röst hörd och de har därför också lämnat sina synpunkter.

9. Har arbetslagen gemensamma lokaler att träffas i, förbereda och reflektera kring

sitt arbete?

Här var svaren på de inlämnade enkäterna

JA 66 % NEJ 29 % Blankt 5 %

På en enkät finns kommentaren ” För jag anser inte att ett personalrum erbjuder detta. Vi saknar arbetsrum” . På en annan står det ” Om man med gemensamma lokaler menar att lärarrum som det inte går att stänga in sig i” . Många har också gett kommentaren att detta utrymme är klassrummen när skoldagen för eleverna är slut.

En kommentar är också att en av orsakerna att arbetslagen inte fungerar beror på att man inte har några gemensamma arbetsplatser.

10. Har arbetslaget gemensam planerad tid för detta?

Här var svaren på de inlämnade enkäterna

JA 81 % NEJ 14 % Blankt 5 %

Här framkommer att många är frustrerade att aldrig hela arbetslaget är samlat, det dyker alltid upp något annat. Behovet av mer tid är också något som påpekas.

Det anas också en oro inför de nya reglerna som innebär att i möjligaste mån skall utvecklingssamtalen ligga på arbetstid. På en enkät kommenteras också att eventuellt komp skal tas ut på konferenstid. Dessa båda saker är man rädd skall inkräkta på den tid som arbetslagen förfogar gemensamt över.

34

5 Diskussion

Mitt syfte med arbetet har varit att få en bild av om UKN:s visioner och idéer om arbetslag stämmer överrens med rektorers och arbetslagens. Frågorna jag har sökt svar på är om visionerna om arbetslag är likartade hos UKN, rektorer och arbetslag samt stämmer arbetslagens syn på arbetslag överrens med rektorernas och UKN:s

uppfattningar. Utifrån litteraturen har jag också sökt kunskap om vilka förutsättningar som måste ges för att arbetslagen skall kunna fungera på det sätt som visionerna i kommunen pekar på.

UKN har i en ” Vision för Framtidens Skola” skrivit ner det de ser som väsentlig för att kunna skapa Sveriges bästa skola.

Att organisera kommunens skolor i arbetslag är ett mål som UKN är övertygade om är rätt väg för att kunna nå sina visioner. De är övertygade att om man jobbar i arbetslag så blir varje individ starkare och detta främjar alla individer i skolan. Deras avsikter är att ingen skall vara ensam utan alla skall ingå i ett arbetslag. Men under min

undersökning har jag stött på vissa befattningar såsom specialpedagog och talpedagog som ligger helt utanför. Kanske finns det även fler kategorier som idag inte tillhör något arbetslag där de kan få stötta och ventilera både positiva som negativa saker som uppstår i deras arbetsliv.

Under mina intervjuer med rektorerna och i enkäterna med dem som arbetar i

arbetslagen har det framkommit att de delar synen på att tillsammans blir man starkare. Man är överens om att organisera sig i arbetslag är något som gynnar alla som finns inom skolan.

De visioner som UKN har är rektorerna väl medvetna om. Av de som arbetar i arbetslagen hade åtta av tio en åsikt om vilka UKN:s visioner var. Det som var mest frekvent från enkäterna var att ” Vi skall bli Sveriges bästa skola” . Rektorerna lyfte också fram att fler (alla) elever skall minst nå målen och detta var också något som enkäterna höll med om. En annan sak som alla hade gemensamt var att det var viktigt att ta tillvara allas kompetenser på bästa sätt.

En styrka som UKN och rektorerna såg i arbetslagen var att de kände väl till varandras arbetssituationer och därför kunde gå in och täcka kortvarig frånvaro för varandra. Både UKN och rektorer betonade att det var kortvarig frånvaro som detta gällde. Självklart måste vikarier sättas in vid längre frånvaro. Men även här såg man en styrka i att arbetslaget lättare kunde hjälpa och stötta vikarien eftersom de hade en god inblick i hela verksamheten. Enkäterna visade dock på en oro inför detta. Man uttrycker det som ” Snart också täcka upp för varandra vid frånvaro” .

På en enkät finns svaret ” Vi skall bli Sveriges bästa skola med en mycket ansträngd ekonomi” . Är detta ett ironiskt uttalade till UKN att hur tror ni detta skall kunna ske när ekonomin är ansträngd, eller andas det optimism att visst kan vi sikta mot denna vision, allt ligger inte i pengar utan mycket beror på inställningen vi har inför denna uppgift?

35

Enkäterna visade också att på alla utom en skola hade man bra insikt om vad rektorn hade för intuitioner med arbetslagen. Enligt min uppfattning är det skrämmande att det finns personal inom arbetslagen som inte vet vad rektorn, deras närmaste arbetsledare, har för förväntningar på dem. Hargeaves (1998) talar om att den skolkulturen som finns men är svår att ta på styr mycket av det som sker i skolan. Kan man utifrån den teorin dra några slutsatser om varför det just från en och samma skola kommer så många enkäter där man har valt att inte svara på denna fråga och inte heller gett svar på vad det egna arbetslaget har för mål med sin verksamhet?

De ramar som UKN nämner i en vision för framtidens skola och som skall gälla för alla kommunens skolor är ännu inte fastställda. Det är något som man gemensamt arbetar för att ta fram. Det rektorerna tycker är viktigt att ramarna täcker in är att arbetslagen skall veta vilka resurser de förfogar över och utifrån detta kan forma sin verksamhet. Att de får ekonomiskt ansvar och själva kan styra det här med vikarier, ledighet och

kompetensutveckling. Man vill helt enkelt genom ramarna ge arbetslagen möjlighet att få en helhetsbild av sin situation för att på det sättet stärka dem i deras arbete.

Många enkäter har visat en oro inför gemensamma ramar och tvivlar på att de kan fungera om de inte är anpassade till varje enskild verksamhet. Som jag har förstått det under mina samtal är att man vill ha ramar för hela kommunen men sedan inom dessa kan varje skola utforma sina sätt för att passa deras situation. Jag är övertygad om att meningen inte är att låsa arbetslagen utan att skapa likvärdiga förhållanden inom kommunen där arbetslagen sedan har frihet att innanför dessa ramar utveckla sitt eget sätt att arbeta och fungera. Assermark och Sörensson (1999) framhåller att det är viktigt att arbetslaget får de befogenheter som gör det möjligt för dem att fatta beslut om det som skall beslutas inom arbetslaget. Dock poängterar man att det absolut inte är meningen att arbetslagen skall ta över skolledarens roll.

En del av de synpunkter som framkommer i enkäterna är att ramarna skall ge möjlighet till mer tid tillsammans, fasta arbetslagsmöten, ekonomi och att mål och kriterier är bearbetade tillsammans.

Nära nio av tio av de som svarat känner att arbetslagen tillför något i deras yrkesroll. Med den responsen kan jag bara tolka att arbetslagen är viktiga. I enkäterna lyfts det fram att läraryrket inte är ett ensamjobb längre. Detta är helt överensstämmande med UKN och rektorer. Att kunna ha någon som är insatt att diskutera elever, undervisning m.m. med, ses som en stor tillgång i arbetet.

Av enkätsvaren anser mer än sju av tio att organisationsformen arbetslag står för det bra och positiva. Enligt min uppfattning visar det att man har en positiv inställning till arbetslagen men att man inte tycker att de fungerar optimalt som de är i nuvarande form. Många lyfter fram att man hellre vill arbeta i horisontella arbetslag. Detta går inte i linje varken med UKN eller med rektorer. De har betonat att man siktar mot en F-9 skola och då med parallella arbetslag. Men det finns även de som har arbetat horisontellt innan och genom sin motivering visar att man är beredd att ge de vertikala arbetslagen en chans. Kanske är många av de enkäter som visar tvekan och frustation inför vertikala

36

arbetslag en oro inför förändringar. De horisontella arbetslagen fungerade väl, man kände väl de andra i arbetslagen och nu står man inför en förändring. Alla förändringar innebär att man delvis måste tänka om och en tillfällig högre arbetsbelastning tills man har lärt känna och känner sig hemma i den nya organisationen.

Både Jönsson (1998) och Åberg (1999) lyfter fram vikten av att arbetslagen har

gemensamma mål som man gemensamt har tagit fram. Detta kan vara avgörande för hur arbetslaget kommer att fungera tillsammans. Stämmer dessa teorier så är det

alarmerande att så många som 72 % av enkäterna från en och samma skola har lämnat blankt eller svara nej på frågan om vilka mål och visioner deras arbetslag har. Kommer detta sig av att det inte har avsatts tid för arbetslagen att kunna diskutera och komma fram till mål eller anser man att detta inte är viktigt?

Den målformulering som jag fastnade för var ” En skolmiljö där livsglädje sprudlar och motivationen att ta emot kunskap trängs med omsorgen om kompisen.” Det arbetslaget som har formulerat denna har verkligen tänkt till och täckt in det mest väsentliga enligt min uppfattning att arbeta för i skolan. Att få eleverna att vilja ta emot kunskap och att känna omtanke om andra är för mig något som jag gärna vill arbeta för i min kommande yrkesroll.

Under mina samtal med rektorerna så lyfte man fram vikten av ämnesorienterade arbetslag och då framförallt i de högre årskurserna. Rektorerna pekade på att utan dessa så skulle utvecklingen av pedagogiken inom ämnet stanna av. Detta delas helhjärtat också av de som svarat på enkäten, nästan nio av tio tycker att det är viktigt att ha både elevorienterade som ämnesorienterade arbetslag. Men i enkäterna lyfts det också fram svårigheterna att hinna med både och. Det nämns också att det är små skolor och det kanske inte finns plats för ämnesorienterade arbetslag. Det finns också indikationer att man känner att de ämnesorienterade arbetslagen tar tid från de elevorienterade och att detta sker på bekostnad av elevernas väl. Dock så är andemeningen att båda behövs och att det måste beredas plats och avsättas tid för både och.

De flesta av rektorerna ansåg att deras arbetslag hade gemensamma lokaler att träffas i. Detta bekräftas av enkäterna där nästan sju av tio har tyckt så. Men det framkom också att det kanske inte var det mest optimala. När skolorna byggdes hade man ett annat arbetssätt och skolorna är också anpassade för detta. En rektor pekade på ritningarna av den nya skolan som planeras. Där har man anpassa lokaliteterna efter organisationen arbetslag. Tre av tio i arbetslagen tycker inte att man har tillfredställande arbetsplatser att vara på. Man ser inte personalrummet som något bättre ställe att arbeta på. Här kan det vara svårt att hålla diskussioner och reflektioner när det hela tiden också passerar människor förbi. Både Jönsson (1998) och Åberg (1999) framhåller att det är viktigt att arbetslagen för att fungera har tillgång till gemensamma arbetslokaler där det ges möjlighet till naturliga möten i vardagen.

Jönsson (1998) pekar också på att det är viktigt att det finns inplanerad tid för

arbetslagen att träffas och reflektera på. Vid intervjuerna med rektorerna så framhåller de det också. Alla har berättat om att det finns inplanerat gemensam regelbunden tid för

37

arbetslagen. Enkäterna bekräftar att detta finns. Men tydligen så fungerar det inte helt väl på alla skolorna. Många enkäter från en och samma skola visar på att dessa tider inte på något sätt är ” heliga” . Personerna upplever att det inte är ofta man samlas hela arbetslaget, alltid är det någon som skall göra något annat. En intressant aspekt är om detta beror på att arbetslaget själv inte prioriterar arbetslagsträffarna eller om det är ledningen genom att planera andra aktiviteter som sätter dessa stunder ur spel. Enkäterna har också visat på att det finns oro med de nya reglerna om att

utvecklingssamtalen med eleverna skall ligga på arbetstid samt att eventuell komptid skall tas ut på konferens tid också kommer att drabba tiden för arbetslagsträffarna. Tanken om att arbetslag skall föra verksamheten närmare UKN:s vision om att bli ” Sveriges bästa skolkommun” innebär också att förutsättningar för arbetslagen måste ges. Den litteratur jag har läst och fastnat för trycker på behovet av egna lokaler och att tid bereds för arbetslagen. Assermark och Sörensson (1999) poängterar att det är av yttersta vikt att lagen får tid och möjlighet att tillsammans sitta ner och utforma gemensamma mål för sin verksamhet och sedan dra upp riktlinjer under vilka

arbetsformer detta skall ske. Genom enkätsvaren har jag känt att detta är något som man i många arbetslag inte har genomfört. Om detta beror på ointresse, okunskap eller att tid inte har beretts för detta arbete är något som borde lyftas fram i den fortsatta

skolutvecklingen.

Genom de ramar som skall arbetas fram måste arbetslagen precis som Assermark och Olsson (1999) pekar på också få nya befogenheter som gör det möjligt för dem att ta ansvar fullt ut. Men detta innebär också att arbetslagen kommer att behöva viss kompetensutveckling för att ha en rimlig chans att axla dessa eventuellt nya

arbetsuppgifter. Om de inte får möjlighet till detta så blir det ytterst svårt för arbetslagen att kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Detta måste tas i beaktande när man beslutar ramarna och hur de skall föras ut i verksamheten.

Att man inte i alla arbetslagen lyckades förmedla ut enkäterna till samtliga som tillhör laget tycker jag är ett bevis på att arbetslaget inte fungerar som det skall. Jönsson (1998) menar att för att få ett fungerande arbetslag bör dessa bestå av 4 – 8 lärare, kanske är det så att vissa arbetslag har blivit för stora. Man känner ingen samhörighet och tar därför inte ansvar så att alla får berörd information. Detta kan bero på olika saker, antingen så är man pressad av tid och har inte haft någon möjlighet att söka kontakt med alla, hela gruppen känner ingen samhörighet och därför förmedlar man bara till dem som man känner tillhör sin grupp. Detta hade med största säkerhet aldrig hänt om arbetslaget hade haft gemensamma lokaler och arbetsplatser där man spontant möttes och pratades vid. Dock tycker jag att min studie av arbetslagen här i kommunen har visat att merparten vill ha och tycker att arbetslagen ger dem mycket. Enligt Granström (2000) så pekar forskningen på att arbetslagen tenderar att fokusera kring det sociala. Kan arbetslagen fylla en sådan viktigt funktion och kan man ge kraft och stötta varandra i vardagen så har den en stor funktion att fylla. För om det socialt inte fungerar på en arbetsplats så är det ytterst svårt att få trivsel och samhörighet i gruppen. Fungerar det sociala så tror jag

38

också förutsättningarna för förändring och utveckling blir lättare att ta till sig på ett positivt sätt.

39

6 Slutsats

Mitt syfte med arbetet var att skaffa mig en bild av om - och KulturNämnden (UKN) i kommunen har om att organisera skolorna i arbetslag stämmer överens med rektorernas och arbetslagens uppfattningar.

Mina ena frågeställning var ” Är visionerna om arbetslag likartade hos UKN, rektorer och arbetslag?”

Genom intervjuer och enkäter har min bild blivit att så stämmer. På alla tre nivåerna är man överens om att det är en styrka att arbeta i arbetslag. Genom arbetslagen får man möjligheter till att ha pedagogiska diskussioner som för utvecklingen framåt. En annan sak som lyftes fram från alla var möjligheten att utnyttja varandras kompetenser så att man genom detta kan nå en optimal undervisning som banar vägen för att flera elever får möjligheter att nå målen. Även möjligheterna att få stötta och inte stå ensam i både med och motgång var något som lyftes fram på alla nivåerna.

Min andra frågeställning var ” Jag vill undersöka om arbetslagens syn på arbetslag stämmer överens med rektorernas och UKN:s uppfattningar?”

Här visade det sig att så inte var fallet överallt. UKN har en syn på att arbetet i skolan skall vara inriktat mot ett F – 9 perspektiv. På de flesta skolorna är också så fallet. Man fokuserar på att arbeta över åldersgränserna och är positiva till att arbetslagen är så uppbyggda. Men det fanns också tydliga tendenser att man inom vissa grupperingar har en önskan om att få arbeta i arbetslag som är årskursvisa. En sak som arbetslagen också var väldigt tydliga med var att deras tid tillsammans var av yttersta vikt. Man var orolig för att dessa tider inte respekterades utan att det lades ut andra möten då så att ofta någon i arbetslaget var borta på grund av detta i vissa arbetslag. En annan oro var att nya regler, om att utvecklingssamtal skall läggas under dagtid och att komp tid skall tas ut på konferenstid, kanske också på sikt kom att påverka om alla i arbetslaget kunde ha möjlighet till att närvara vid arbetslagsträffar.

En förundran som väcktes hos mig var hur olika inställningen till vissa saker var från skola till skola. Svaren från vissa arbetslag visade ett de kände ett stort missnöje med sin situation medan andra arbetslags svar visade optimism och framtidstro. Hargreaves (1998) pekar på hur skolkulturen i den lokala skolan kan påverka det som händer inom skolans väggar. Är dessa skillnader som jag har uppfattat en kultur som finns inom skolans byggnad och hur gör man då för att bryta denna? För skall en skolutveckling kunna ske så behövs det positiva medarbetare som kan föra arbetet framåt och så länge denna inte finns kommer arbetet att bromsas upp.

40

7 Referenslista

Litteratur

Assermark. Gert & Sörensson, Katarina (1999), Arbetslag i skolan, Liber AB, Stockholm

Denscombe, Martyn (2000), Forskningshandboken, Studentlitteratur, Lund Granström, Kjell (2000) Dynamik i arbetsgrupper, Studentlitteratur, Lund

Hargreaves, Andy (1998), Lärare i det postmoderna samhället. Studentlitteratur, Lund Jönsson, Håkan (1998), Arbetslagsarbete i skolan, Bräcke tryckeri, Bräcke

Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun, Studentlitteratur, Lund Ohlsson, Jon, red (2004), Arbetslag och lärande, Studentlitteratur, Lund

Patel, Runa & Davisson, Bo (2003), Forskningsmetodikens grunder, Studentlitteratur, Lund

Rhöse Martinsson, Eva, (2006), Lärares arbete och lärande, I: Boström, Ann-Kristin & Lindholt, Birgitta, red Lärares arbete – Pedagogikforskare reflekterar utifrån olika perspektiv, Myndigheten för skolutveckling, Kalmar

Åberg, Karin (1999) Arbetslag i skolan, Ekelunds förlag, Solna Lpo 94, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm: Utbildningsdepartementet

Artikel

Edling, Margareta, Arbetslag ger och tar kraft, Skolvärlden nr 7, april 2002