Arbetslagets roll och stödsystem

Intervjuperson 2 arbetar på en liten skola. Hon berättade att hon upplever att hon har ett oerhört stöd inom lärargruppen på skolan, alla har samma grundsyn på lärandet och hur man ska behandla varandra. De diskuterar alla problem och svårigheter de stöter på, vilket hon menade också är bra för eleverna. Om alla lärarna är medvetna om till exempel en incident som inträffat mellan två elever så kan alla bemöta dessa två eleverna under respektive lektion på ett sådant sätt att situationen inte förvärras utan förhoppningsvis löser sig förklarade hon. Tack vare detta uppfattade hon inte den sociala biten som särskilt energikrävande, hon

33

menade att detta är en given del av yrket. Intervjuperson 1 däremot tyckte att det är väldigt energikrävande att arbeta med att upprätthålla ett bra socialt klimat i klassrummet. Han uppskattar att de har en öppen dialog om detta i arbetslaget, det känns som en viss avlastning att få ”prata av sig”. De bollar även olika lösningar, metoder och verktyg för att lösa olika situationer, till exempel med stökiga elever. Detta tyckte han dock var både bra och dåligt, då vissa av hans kollegor har försökt att kopiera rakt av en annan kollegas metod. Detta fungerar inte alltid menade han, eleverna känner att det inte ligger i den lärarens personlighet att agera på det sättet och då uppstår en konstig situation. Det är viktigt att som lärare känna sig trygg och bekväm i den pedagogik och undervisningsmetod man väljer att använda sig av menade han, det lyser igenom annars och då får man ingen respekt från eleverna. Det negativa tyckte han också ligger i att diskussionerna i arbetslaget är ”lite som nyheterna, man snackar mest om problemen”. Ibland behöver man höra något positivt, detta kan man också lära av och få inspiration från. Utöver stödet han får i arbetsgruppen sade han att det inte finns något stödnätverk eller policydokument som är behjälpliga i denna energikrävande uppgift. Han berättade att han upplever sig ha skolledningens inofficiella stöd i hur han agerar och hanterar uppgiften men att det saknas något officiellt att luta sig mot som till exempel gemensamma riktlinjer och metoder, stödnätverk, vidareutbildning eller liknande. Detta är dock inte något som intervjuperson 3 kände igen sig i. Han svarade att han tycker att skolan han arbetar på jobbar väldigt bra och aktivt med den sociala miljön. De har en handlingsplan, policy- dokument och likabehandlingsplan på skolan. Skolans vision är att alla ska respekterar varandra och acceptera varandras olikheter, att alla elever ska kunna känna trygghet och inte bli diskriminerade eller utsatt för kränkningar av elev och personal. Det finns ett elevhälsovårdsteam där eleverna får träffa kurator, skolsköterska, en coach eller någon annan som de känner förtroende för. Intervjuperson 3 berättade även att skolan har infört någonting som de kallar för coacher;

Det är elever som jag och två andra lärare utbildar i pedagogiskt ledarskap. Det är en extern sak, ett individuellt val man kan välja, och deras jobb är att hjälpa de andra eleverna, det är de som håller i mycket av de här teambildningsövningarna.

Han berättade vidare att skolan har fått priser för sitt arbete med den sociala miljön med motiveringen att detta främjar integrationen i samhället. Eftersom arbetet för att främja den sociala miljön är så påtagligt från skolledningens håll diskuteras det även mycket bland alla kollegorna säger han, både inom arbetslaget och på arbetsplatsmötena när alla lärarna träffas

34

tillsammans. Han uttryckte även att skolans två rektorer är väldigt engagerade i arbetet och att kuratorn också arbetar med lärare som behöver stöd och hjälp;

Och det gör att det fungerar så bra på vår skola. /…/ det är ju lite speciella elever, de har en speciell bakgrund rent ut sagt vilket gör att det finns extremt med sociala problem som är väldigt jobbigt att lyssna på /…/ och kontakten med föräldrarna som man har är inte alltid rolig på grund av att föräldrarna gör så gott de kan, men de är också i en knivig sits. Men det som gör att folk orkar det är att vi har en väldigt bra stämning på vår skola. Lärare till lärare, elev till elev och elev till lärare.

Intervjuperson 4 berättade att de också har en elevhälsa dit lärare kan anmäla ärenden och de har även en antimobbinggrupp på skolan. Men hon uttryckte att det är så många sådana ärenden att de inte riktigt hinner med och ibland är ärendena så tunga att det tar för lång tid att utreda dem. Det innebär att mycket får hanteras av lärarna säger hon;

Vi jobbar inte bara som lärare vi jobbar också som socialsekreterare /…/ och vi jobbar som vakter. Det är för mycket kringarbete som över huvud taget inte ingår i vårt yrke. Det kanske ingår men vi är inte utbildad 100 %, vi är inte perfekta. Vi är duktiga på att undervisa, men det är allt kring, det hela kräver väldigt mycket av oss och det är väldigt krävande.

För lärarna finns det inget stödnätverk förklarade hon, de får hantera detta själv och tar hjälp av varandra i arbetslaget. Inom arbetslaget kan de prata fritt, vilket känns skönt. De pratar mycket om att de saknar en handlingsplan, att de vore bra om de gjorde på samma sätt så att eleverna vet vad som gäller och att de som lärare känner att de inte kan göra någonting i dagsläge;

Vi som lärare får inte lov att göra någonting. Vi kan inte ens gå och lyfta en elev, vi kan inte höja rösten, vi måste vara lugna och sansade. Men det är elever som inte lyssnar på oss och ibland är det ofta så att de säger att de ska anmäla den ena och den andra också, därför de tolkar det på sitt eget sätt. Jo, det har blivit så att vi är väldigt försiktiga med allt därför att när det kommer till rättegången eller när det kommer till något annat så är det lärarens fel, inte elevens fel. Så har det blivit, helt fel tänkande. Intervjuperson 5 och 6 uttryckte att de inte tycker att de varken finner något större stöd bland sina kollegor på de skolor där de arbetar eller från sina skolledningar. Däremot pratas det lite om dessa saker inom deras arbetslag, men inte särskilt mycket. Intervjuperson 5 menade att det är mer om man själv tar upp något, och då är det mer om man behöver prata igenom ett problem eller om man har haft en tuff lektion eller liknande. Hon uttryckte också att ämnet

35

idrott och hälsa har en låg prioritering på deras skola. Därför avsätts för lite konferenstid för hennes arbetslag inom idrott och hälsa att träffas och diskutera denna typ av ämnen som de behöver hantera.