Läraryrket

gett dig beredskap för arbetsuppgifterna som lärare?

Intervjuperson 1 tyckte att arbetet som lärare har motsvarat hans förväntningar. Han hade en klar bild för sig från VFT om att det skulle finnas stökiga elever som skulle ta mycket energi men han trivs med läraryrket; ”Den här dialogen som man kan ha med unga vuxna personer, det är jättekul på många sätt.” Samtidigt tyckte han att lärarutbildningen inte gav honom tillräcklig beredskap för yrket;

Nej, absolut inte, alldeles för lite problembaserat lärande. /…/ man kunde ha radat upp en massa olika problem som lärare ställs inför, och sedan så skulle man suttit i grupper, vecka efter vecka och diskuterat. Alla måste inte hålla med men man har ändå på något sätt ställts inför diskussionen. Jag hade aldrig ställts inför diskussionen: vad händer om en elev inte vill lämna klassrummet, när du säger till den att den ska gå. Och vad gör du då? Och så står man där oförberedd första gången det händer. Då är chansen större att man reagerar på ett sätt som man i efterhand kan ångra. Så, mer problembaserat lärande. Utbildningen är väldigt verklighets- främmande.

Han hade dock en väldigt positiv syn på VFT, han menade att det var där han lärde sig mest. På högskolan fick han de kunskaper han behöver för själva ämnet idrott och hälsa, men för yrket som lärare var VFT ovärderligt. Även vad gäller pedagogik upplevde han att han fick mer värdefulla insikter under VFT än under utbildningen. Han upplevde att dagens lärarutbildning är uppbyggd efter antaganden om att alla elever är lika, men så är det inte; ”Ja, men det är precis som att man har blundat för de eleverna som skapar problem. Man utgår ifrån att alla eleverna ställer sig i rad och sedan så gör de som man säger.” Intervjuperson 4 bekräftade detta och menade, utifrån sin långa yrkeserfarenhet, att för 15-20 år sedan var det så att eleverna lyssnade mer på lärarna och hade större respekt för vuxna. Yrket har förändrats under åren förklarade hon. Hon stormtrivs fortfarande med själva undervisningsdelen, det är allt runt omkring som har förändrats, som tar energi och som är krävande. Detta har inte utbildningen förberett lärarna på tyckte hon; ”Vi försöker själv hitta vägar /.../ vi får själv hitta och påverka eleverna på ett positivt sätt.” Intervjuperson 2 höll med om detta; ”Det är ju en helt annan värld när man kommer ut på skolan.” Hon uttryckte att hon tycker att det krävs

36

mycket mer praktik under utbildningen för det är inte så enkelt väl ute i verkligheten. Hon menade att man kan ha planerat en lektion efter alla konstens regler som man lärt sig under lärarutbildningen, använt sig av tips på roliga övningar från utbildningen och sedan står man där och ett par stökiga elever vill inte för att de tycker det är tråkigt. Hur man hanterar en sådan situation måste man få lära sig eller i alla fall få diskutera under utbildningen, menade hon. Annars är det bara helt upp till en själv att hitta rätt, och det är inte alltid så enkelt. Intervjuperson 5 tyckte inte att läraryrket blivit som hon förväntat sig;

Både på gott och ont. Jag trodde aldrig det skulle vara så mycket att göra utanför lektionstid, och då menar jag inte planering. Jag menar till exempel grupptid, ämneskonferenser, mycket pappersarbete som jag inte trodde fanns med mera. Det drar ner kvaliteten på mina lektioner för jag hinner inte planera mina lektioner. /…/ Det är så frustrerande när man vet att elevernas resultat sjunker hela tiden, det har man kommit fram till i varenda undersökning. Förr hade lärarna mer tid för eleverna och jag tycker det är ett solklart samband. Vi har mindre tid för eleverna och deras kunskapsnivå sjunker.

Däremot tyckte hon att lärarutbildning gav henne en bra förberedelse för yrket. Enda önskan hon skulle ha var att det fanns en termins betald praktik inom både huvudämne och sidoämne, nästan som en lärlingstjänst. Som det är idag är VFT endast inom huvudämnet. Detta ansåg även intervjuperson 6, framförallt tycker han att man borde ha VFT på olika skolor. Han menade att när man har VFT så är man på en och samma skola hela tiden och det gör att man besöker just den verkligheten. Skolorna och dess elever ser väldigt olika ut poängterar han och man får bara inspiration från en och samma lärare och hans eller hennes undervisnings- metod. Även intervjuperson 6 påtalade mängden pappersarbetet. Han har tidigare arbetat på grundskola och där upplevde han att hälften av hans tid gick åt till andra sysslor än lektions- tid. Denna upplevelse delades av intervjuperson 3;

Jag trodde min syssla som lärare vara att bedriva lektion, det trodde jag. /…/ Men mitt yrke framför allt är ju mycket pappersarbete /…/ Det är så mycket annat än själva lektionen, och i början så var det en chock, sedan hittar man rutiner för detta självklart.

Han menade lärarutbildningen kan förbereda för detta, framförallt att föra dokumentation om eleverna som man behöver inför betygsättning och enskilda samtal med mera. Han tyckte att lärarutbildningen var ypperlig för att ge kunskaper inom det ämne man ska undervisa i, men

37

inte i pedagogik och hur man hanterar olika situationer och elever. Framförallt menade han att alla elever och skolor är olika;

Min skola i Ystad och denna skolan är som natt och dag. Vad gör man med elever som inte vill gå till skolan? Hur ställer jag mig till det? Hur långt sträcker sig min uppgift? Är jag psykolog också? Nej, det är jag inte. Men när du arbetar som idrottslärare eller lärare så blir du psykolog också, du blir det. /…/ Jag är inte förberedd för detta när jag kommer ut. Då så säger de på lärarhögskolan, nej det ska inte du ta, för då ska du skicka till kuratorn. Men då säger eleverna att jag vill inte prata med någon annan än dig.

Han förklarade att det blir så när man bygger upp en social relation med eleverna, de börjar känna att de har en viss relation med dig och känner ett förtroende och trygghet med dig som lärare och person. Han tycker inte att han var förberedd på att träffa den typ av elever som han gjort på den skolan där han är nu;

Det lite som att man får en käftsmäll. Man vet om att det finns, man läser om det i tidningen, men man skyddar sig lite mot det ändå tills man börjar jobba, till exempel på denna skolan. I början tyckte jag det var jättejobbigt och, men efter ett tag blir man lite avtrubbad också. Och detta var ju ingenting jag räknade med när jag började som lärare. Jag var inte förberedd på det, varken själv eller från högskolans håll liksom.

Vidare tyckte han att lärarutbildningen inte har förberett honom på planeringsarbetet kring lektionerna, som hur man lägger upp en helårsplanering inom idrott; ”Hur gör jag för att få med alla moment i kursen? Vad, hur gör jag med pengar? Var får jag tag i pengar?” Detta tas varken upp under utbildningen eller under VFT menade han.

3.5 Extern påverkan

skillnad på eleverna beroende på vad de har haft för lektion eller rast innan de kommer till lektionen?

På denna frågade svarade intervjuperson 1; ”Absolut. Jag menar idrottshallen är ett tufft klimat att bygga upp ett bra socialt klimat i. Den är stor, det är en massa grejer som händer överallt, det ekar, det är ofta bollar igång.” Därför är det viktigt till exempel att få alla eleverna att samlas och sätta sig ner innan man som lärare ska berätta eller förklara någonting, annars blir det bara kaos förklarade han. Han tycker också att elevernas sinnesstämning påverkas av vad de har haft för lektion innan; ”Ja, det tycker jag man märker. Särskilt efter att

38

de har haft lärare som har varit slappa, som inte håller på disciplinen, då märker man att de första fem minuterna är de oroliga, men de vänjer sig snabbt.” Intervjuperson 3 höll inte alls med om detta, han tycker att idrottshallen är ett utmärkt redskap för att skapa ett bra socialt klimat;

Jag kan arbeta med teambildningsövningar, dagarna ut och dagarna in. /…/ Ja, mer konkret, det är ju själva ytan skulle jag vilja säga, tillgången till material som man oftast har nere hos oss. En sådan enkel övning som att ni ska nu bygga en mänsklig pyramid. Det som händer då tror jag är, så fort man kommer in på kroppen och börjar röra varandra, så bryter man en barriär. Men det är inte alltid detta går. Vissa tar väldigt mycket avstånd från detta och det tar längre tid.

Intervjuperson 4 menade att en del av dilemmat för idrott är att det är som om idrottshallen som klassrum är uppdelad i två delar – omklädningsrummen och själva idrottshallen. Hon förklarade att hon tycker att det märks tydligt om eleverna haft rast innan lektionen; ”De har till exempel bråkat under rasten så kommer de till gymnastiksalen och bråket fortsätter inne i omklädningsrummet och sedan påstår de att det var själva lektionen som var orsaken till bråket, men så är det inte alls.” Hon menade att det är svårt för eleverna att veta vad omklädningsrummet är – är det fortfarande rast eller har lektionen börjat? Och har de haft det trevligt i omklädningsrummet så brukar det också ofta bli trevligt under lektionen, förklarade hon. Vidare uttryckte hon att hon tycker att idrottslektionen är speciell på grund av att de ofta delar upp tjejer och killar under lektionen. Det blir ofta ett lugnt och trevligt klimat när man bara har tjejerna för sig själv tycker hon. Intervjuperson 5 och 6 ansåg att de märker stor skillnad på eleverna beroende på vilken tid det är på dygnet, att de är mer positiva och lugnare på förmiddagar. På eftermiddagen efter två brukar de vara väldigt trötta, vilket gör att de som lärare själv brukar ”ladda” på ett annat sätt inför lektionen för att orka med.

39

4. Diskussion

När jag satt på bussen på väg till en av intervjuerna inför detta arbetet satt jag och läste tidningen Metro. Rubriken på Stephan Mendel-Enks kolumn den dagen var ”Ribbstolar är fula och saknar mening”. Som blivande idrottslärare fångade rubriken givetvis mitt intresse och jag började läsa kolumnen. I kolumnen försöker skribenten resonera kring varför just ämnet idrott alltid varit ett kontroversiellt ämne inom skolan; ”Gymnastik har länge varit skolans överlägset mest kontroversiella ämne. Läkare och forskare brukar skriva debattartiklar och kräver mer gympa i skolan. Författare och poeter brukar tycka ämnet är fascistiskt och bör förbjudas” (Metro, 2010, December 16). Skribenten försöker förklara att detta beror på att det finns så många ologiska inslag i ämnet idrott, så som till exempel ribbstolarna som han menar saknar funktion och ”ingen vet vad man ska ha dem till” (Metro, 2010, December 16). Vidare säger han att hans lärare ”beordrade” eleverna att utföra sporter som egentligen inte finns, så som spökboll och gränsbrännboll. Han raljerar även över det faktum att idrottslärare går runt i träningskläder; ”Sanningen är att gympalärarna inte rör sig mer i jobbet än andra lärare” (Metro, 2010, December 16). Först blev jag lite stött och irriterad. Sedan började jag fundera och såg en direkt koppling till min egen lilla undersökning. Skribenten, så som många andra, har haft idrottslärare som har misslyckats i att få eleverna att förstå, de har endast fokuserat på utförandet. Konstruktivismen framhåller att lärande inte kan ske om inte individen få möjlighet att skapa en innebörd och förståelse av sina konkreta upplevelser (Wright, Grenier & Seaman, 2010). Det är lärarens roll att assistera eleven i att nå denna förståelse (Wright et al., 2010). Så lyckas dagens idrottsundervisning bättre? I sin studie

Elevers tankar kring ämnet idrott och hälsa – En studie om hur ämnets syfte och innehåll upplevs av eleverna drar Alexandersson (2010) slutsatsen att ”i vissa fall gör eleverna moment där de inte är medvetna om varför de görs och vad de ska lära sig.” Alexandersson (2010) lutar sina slutsatser mot teorier om förståelsebaseradkunskap som har en nära relation med konstruktivismen.

Under bearbetningen av intervjumaterialet blev det tydligt för mig att det finns fyra parter som har en tydlig roll i att skapa förutsättningarna för att få ett bra socialt klimat och därmed ett fungerande lärandeklimat i klassrummet. Läraren och eleverna har en direkt och konkret inverkan på det sociala klimatet, medan lärarutbildningen och skolledningen har en indirekt inverkan på det sociala klimatet då de skapar förutsättningar för läraren. I detta

40

kapitel kommer det föras ett resonemang utifrån var och en av dessa fyra parter och deras roll i skapandet av ett bra socialt klimat och därmed ett fungerande lärandeklimat i klassrummet.

4.1 Elevernas roll

I denna undersökning har eleverna inte fått komma till tals, utan resonemanget förs utifrån intervjupersonernas generaliserande upplevelser av eleverna. Elevernas roll var heller inte i fokus under intervjuerna men under bearbetningen av intervjumaterialet insåg jag att det är viktigt att föra ett resonemang kring elevernas roll då de också har en viktig roll i formandet av det sociala klimatet i klassrummet. Det är även eleverna som skapar förutsättningarna för lärarnas angreppssätt i undervisningen. Att det är just eleverna som skapar förutsättningarna för lärarnas angreppssätt i undervisningen framstår för mig som en relativt ny tankegång. Intervjuperson 4 resonerade, utifrån sin långa yrkeserfarenhet som lärare, att för något årtionde sedan var det en generell uppfattning att det var läraren som bestämde förutsättningarna i klassrummet. Men de ”tilläts” göra det av eleverna då de levde i ett samhälle där barnen gärna skulle ”synas men inte höras”, de skulle vara fogliga samt respektera och lyda de vuxna. Detta beteende tog givetvis barnen med sig in i klassrummet och skapade då en förutsättning för lärarna att forma lektionerna efter sitt tycke utan att bli ifrågasätta. Dagens elever däremot är produkter av ett annat samhälle och de är mer krävande, det var den upplevelse jag fick under intervjuerna. Läraren har inte längre en given ledarroll i klassrummet utan i början av terminen börjar ett socialt spel där alla försöker hitta sin roll i gruppen. Detta gäller även läraren som i vissa fall måste arbeta hårt för att etablera sin roll som ledare i gruppen.

Intervjuperson 5 sa rent ut att hon upplevde att hennes elever kräver en viss relation med henne som lärare för att de skulle respektera henne. Att ha elevernas respekt är viktigt för att de ska ge dig som lärare mandat att leda lektionen och lyssna på dig. Intervjuperson 4 pratade om att hon hade tre störande elever som förstörde för övriga klassen. Dessa elever lyssnade inte på någon vuxen i skolan och respekterade inte lärarna. I vissa fall var den enda lösningen att ta ut eleverna till ett annat rum. Då förändrades hela det sociala klimatet i klassen menade hon. Så visst har eleverna en direkt påverkan på det sociala klimatet i klassrummet. Intervjuperson 3, som arbetat på två olika skolor, pratade också en del om hur undervisningen påverkas beroende på vilken typ av elever man har. De två skolor han arbetat vid har elever från två olika typer av sociala bakgrunder. Skolan där han arbetar idag har elever från en socialt utsatt bakgrund och han upplever att de ifrågasätter allt från varför de

41

måste vara i skolan överhuvudtaget till varför man måste stretcha. Han menar att han tycker det är väldigt krävande samtidigt som det är jättebra. De ställer höga krav på honom som lärare att förklara varför under alla övningar de gör vilket är viktigt för lärandet menar han. Samtidigt som det är ett tungt jobb att motivera dem till att komma till skolan överhuvudtaget. Men han tycker att det är mer utmanande för honom som lärare och individ att vara där han är idag. Det passar honom och han trivs bra. Han berättade ett exempel från sin förra skola där de under lektionen hade haft dansövningar. När lektionen var slut sa han till eleverna att de hade i uppgift till nästa lektionstillfälle att skriva tre sidors referat om dagens lektion. Alla nickade och började gå till omklädningsrummen. Han hade endast sagt det som ett skämt för att få dem att ifrågasätta och protestera, men ingen av eleverna reagerade så han fick kalla tillbaks dem och förklara att det var ett skämt. Hans uppfattning var att dessa elever är så inställda på att få bra betyg för att säkra sina framtidsplaner att de gör vad som krävs oavsett om de tycker att det är meningsfullt eller ej. Det är inte bra menade han, eftersom det då inte ställs samma krav på lärarna och det är inte alltid säkert att eleverna verkligen har lärt sig något. De gör det som krävs för ett bra betyg. Så vad vi kan konkludera är att elevernas inställning och agerande i klassrummet har stor påverkan på det sociala klimatet och lärandet. Vad blir då lärarens roll?

4.2 Lärarens roll

Inom social konstruktivism menar man att kunskap är något som ”beslagtas” av eleven. Det är eleven som fångar intrycken och gör dem till sina egna och konstruerar kunskapen inom sig. Läraren kan alltså inte fullt ut styra vad eleverna lär sig genom direkt överföring av kunskap, men läraren har ett direkt inflytande över elevernas möjlighet till lärande. Inflytandet ligger till exempel i att skapa en gynnsam lärandemiljö och erbjuda kognitiva utmaningar. Lärandet sker i sociala sammanhang som läraren har en direkt påverkan på, men den kognitiva utvecklingen sker inom individen och är beroende av elevens tidigare kunskap, erfarenhet och förståelse samt kulturella bakgrund. Därför finns det inga exakta metoder som en lärare kan använda sig av för alla elever. Det innebär att man som lärare måste vara lyhörd och anpassa sina metoder efter varje elevs specifika behov (Bodrova & Leong, 2007). Detta är en stor utmaning och ställer höga krav på lärarna. Jag upplevde inte att intervjupersonerna såg en direkt koppling mellan lärandet och den sociala interaktionen i klassrummet, men de vittnade alla om att det var absolut nödvändigt att bygga upp ett bra socialt klimat för att kunna bedriva undervisning överhuvudtaget. Metoderna för att bygga upp ett sådant bra socialt

42

klimat såg olika ut bland lärarna. Ett par satsade på samarbetsövningar för att även bygga upp de sociala relationerna mellan eleverna, medan andra satsade främst på att försöka etablera sin ledarroll i det sociala samspelet i gruppen av elever och lärare. Vilken metod lärarna väljer att använda sig av tror jag mycket beror på vilken typ av personlighet de har och deras egen syn på sin roll som lärare samt vilken typ av pedagogik de föredrar att använda sig av. Detta var inget som vi pratade om under intervjuerna men något som däremot framträdde under observationerna. I kapitlet om Tidigare forskning påvisas det även i artikeln Extremely Ego-

Oriented Preservice Teachers’ Perspectives on Teaching Physical Education (2009) att lärarnas egen inställning och attityder påverkar undervisningen i väldigt hög grad, ofta omedvetet, och att det inte alltid är positivt. För som i fallet med de fyra undersöknings- personerna med hög ego-orientering så går deras undervisningssätt emot mycket av den typen av pedagogik som forskning visat är givande för eleverna inom ämnet idrott och hälsa samt att de skapade ett väldigt tävlingsinriktat klimat i klassen (Todorovich, 2009). Även då vi kan konstatera att lärarna har en oerhört viktig roll och en direktpåverkan på det sociala klimatet i klassrummet leder detta resonemang oss obönhörligen in på lärarutbildningens roll i skapandet av ett bra socialt klimat och lärande klimat i klassrummet. Detta eftersom det är där förutsättningarna för lärarna skapas.

4.3 Lärarutbildningens roll

Intervjupersonernas sammantagna upplevelse av lärarutbildningen var att de fick en stor kunskap om faktaämnet men att utbildningen inte förberedde dem på den verklighet de sedan mötte som lärare ute i skolorna. VFT’n upplevde de flesta som ovärderlig och den del som