Respondenternas positiva inställning till praktik som arbetsmarknadsåtgärd bottnar i en tro på att sysselsättningens effekter är positiv, då praktik eventuellt kan ge arbete, referenser, erfarenheter, samt kontakter. Liknande resonemang påtalas av riksrevisionen som i sin granskningsrapport (2010) menar att huvudmålet med arbetspraktik är att öka chanserna för deltagarna att få jobb. Deltagarna kan skaffa sig arbetslivserfarenhet och skapa sig en uppfattning om olika yrken för att bibehålla eller stärka sin yrkeskompetens, samt verka som ett medel för att skaffa referenser. Respondenterna menar att ett uttalat syfte med praktiken är relevant för att inga falska förhoppningar ska skapas. Bauman (2002) menar att engagemanget på arbetsplatsen försämras när arbetskraften anställs på kort sikt och med osäkra framtidsutsikter. Respondenternas ambitionsnivå har varit hög när det gäller att sysselsätta sig men det har varit med varierande målsättning. Deras vilja att arbeta och känna att de gör nytta som samhällsmedborgare, även om inte praktiken alltid leder till arbete, påminner om vad Lawys m.fl. (2009) kommer fram till i sin studie. Deras huvudresultat visar att unga vuxna ser negativt på arbetslöshet och vill arbeta även om de oftast erbjuds anställningar som är säsongsbetonade, på kort sikt och som är lågavlönade. Kopplingar kan göras till Supers karriärutvecklingsteori där individer i utforskningsfasen lägger fokus på anpassning till samhällets normer för upplevelsen av att höra till (Super 1992,
Då respondenterna under praktiken haft en ersättning som är likvärdig den ersättning som arbetslösa utan praktik har, upplever de en begränsning av val och möjligheter. De menar att man har högre omkostnader när man praktiserar och att den låga ersättningen vid praktikdeltagandet påverkar respondenterna på olika plan. Det händer även att praktikdeltagarna får arbeta svart för att kunna klara av sina utgifter. Bäckman & Nilsson (2007) belyser etableringsfasen som en tid där individen gör jobbkarriär, boendekarriär och eventuellt bildar familj. Arbetar- och föräldrarollen är två av de mer centrala rollerna hos de flesta individer (Super, se Amundson mfl. 2009). Framförallt arbete är en viktig förutsättning för att individen ska få ihop det ekonomiskt och för att kunna förena de olika rollerna och områdena i etableringsfasen (Bäckman & Nilsson, 2007). Att respondenterna föredrar sysselsättning före arbetslöshet är även för att arbetet innebär social samhörighet. Super menar i sin karriärutvecklingsteori att det är i interaktion med andra individer som självuppfattningen skapas, det vill säga att beroende på hur individen ser på sig själv och upplever att andra människor ser på denne skapas identiteten (Super, se Patton & Mchon 2006). Praktik enligt respondenterna kan ge förvärvade kunskaper om arbetsrollen och yrken, vilket kan öka deras självuppfattning och självförtroende (Super, se Amundson mf. 2009). Vidare påpekar Super att individers självuppfattning speglas i deras yrkesval men att de yttre variablerna yrkeserfarenhet, arbetsmarknad och konjunkturläge kan påverka valet. Då inre variabler som värderingar, intressen, egenskaper och färdigheter bejakas av en individ vid valet av yrke, är det av betydelse att hitta en matchande praktikplats då det eventuellt kan leda till fortsatt arbete (Super, se Patton & Mchon 2006).
Trots reglerna om arbetspraktik där det framgår att en praktik vanligtvist ska vara på heltid och pågå under högst sex månader (Arbetsförmedlingen 2011) förtydligas det av respondenterna att praktikperioderna behöver tidsbegränsas, då det förekommit praktikperioder som varat längre än sex månader. Det lyfts fram att längden på praktik gärna får begränsas till två månader. Att inte betraktas som ordinarie anställd är av stor vikt vilket föreskrivs i lagen om arbetsmarknadspolitiska program (2000:625). Det har dock förekommit att praktikanter utnyttjas av arbetsgivaren, då respondenterna nämner att de ersatt ordinarie personal. Eftersom arbetsgivaren som erbjuder arbetspraktik inte erhåller ekonomisk ersättning enligt förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten (2000:628) men genom att praktikanten heller inte kostar något, menar respondenterna att de kan dra nytta av praktikanterna. Respondenterna förespråkar
tydligare regler kring praktik för alla parter annars kan det vara lätt för att missförstånd uppstår.
Arbetsförmedlingen visar i rapporten Jobb- och utvecklingsgarantin – en uppföljning ur deltagarnas perspektiv att deltagarna i deras studie upplever att praktiken är individanpassad och givande (URA 2010:2). Däremot anser respondenterna i denna studie att de saknar tillräckligt stöd i form av vägledning och handledning på praktiken, bra bemötande på praktikplatsen, de efterfrågar individanpassade praktikplatser med utvecklande arbetsuppgifter efter intresse och behov samt att det ska vara frivilligt att delta i praktik. Respondenterna anser att arbetsgivarna inte ska ha för många praktikanter på en och samma gång. Ovanstående bekräftas av Riksrevisonen då de ifrågasätter huruvida kvalitén på praktikplatserna verkligen håller måttet och om granskningen av arbetsgivarna som erbjuder praktikplatser blivit sämre samt att individanpassningen av möjliga insatser försvagats. Efter Riksrevisionens granskning av arbetspraktik föreslår de en uppföljning av praktikens effekter.
Respondenterna anser att de många gånger inte erhåller ett arbete efter avslutad praktikperiod. Därför får de aldrig chansen att etablera sig enligt Supers teori om utvecklingsfaser, då etableringsfasen innebär befästandet av sin position. Istället börjar de om i utforskningsfasen då de än en gång ställs inför en process med eventuellt ny yrkesidentitet och arbetsplats att förhålla sig till (Super 1992, Patton & Mchon 2006). Respondenternas dystra syn på deras chanser att få arbete efter praktikperioden delas med Riksrevisionen, som kommit fram till att arbetspraktik mer sällan leder till heltids- och tillsvidareanställningar (RiR 2010:5). Fast att huvudsyftet med praktik är att underlätta etablering på arbetsmarknaden och öka möjligheten till arbete (Arbetsförmedlingen, 2011). Upplevelsen av praktik är avgörande för deltagarnas inställning och de intervjuade trycker på att där finns en del att förbättra. Regeringens beslut att satsa på arbetspraktik i framtiden kan komma att innebära förbättringar för deltagarna då fler handläggare ska tillsättas med fokus på praktik. Den förbättrade samverkan med arbetsgivare ska i framtiden ge fler arbete (PROP. 2011/12:1).
man blir anställningsbar. Gemensamt var att man skulle anstränga sig för att visa sina bättre sidor för arbetsgivaren. Förslag på sådana ansträngningar var att visa intresse, inte låta sig försvinna i mängden utan visa att man finns. Bremer (2007) konstaterar att det i dagens samhälle av tjänsteproduktion värderar kompetenser så som samspel med andra människor, kreativitet, flexibilitet samt förmågan att hantera stora mängder information. Det kan tyda på att begreppet anställningsbarhet inte har samma betydelse för respondenterna som för samhället. Berglund & Fejes (2009) menar att anställningsbarhet är ett begrepp som innefattar global och nationell ekonomisk tillväxt och välfärd, begreppet är förenat med sysselsättningsfrågor där fokus ligger på individers möjligheter till anställning i form av kompetens- och identitetsutveckling. De menar att begreppet anställningsbarhet sätter individen i centrum där också tyngden läggs på det personliga ansvaret. Deras förklaring till varför det blivit så är det liberala samhället som gjort att individen hålls som huvudansvarig för både sin försörjning och för sin anställningsbarhet, med kompetens i fokus. Med kompetens menar de bland annat individens aktiva förhållningssätt och värderingar. Detta kopplas till respondenternas uttalande om att inställningen är viktigt så som att visa intresse och att sköta sig. Respondenterna säger sig själv bära det största ansvaret för sin anställningsbarhet, men även regering och vägledare anses bära en del av ansvaret. Det kopplas till Berglund & Fejes (2009) som talar om samhällets och organisationers ansvar för anställningsbarhet. Även Lidström tar upp aspekten av att man idag tenderar att hellre belysa bristen på individens anställningsbarhet än bristen på arbete (Lidström, 2009). Hon påpekar att det också finns ett politiskt intresse av att göra individer anställningsbara. De flesta av respondenternas anställningsbarhet påverkades av praktiken i form av positiva erfarenheter, lärdomar och ökad självkänsla. Trots det fanns det en övergripande uppgivenhet på respondenternas syn på anställningsbarhet då de menar att det ställs alltför höga utbildningskrav, samt att de betonar bristen på arbete. Kassman & Franzén (2007) stärker respondenternas påstående om att det krävs en allt högre utbildning trots att själva yrket egentligen inte kräver det då de konstaterar att det idag ställs allt högre utbildningskrav.
7 Diskussion
Studiens syfte är att undersöka unga vuxnas syn på arbetslöshet, arbetspraktik och hur detta påverkar anställningsbarheten. Utifrån detta dras slutsatsen att synen på arbetslöshet är likställt med en påfrestande situation som innebär konsekvenser för såväl den personliga ekonomin som för den psykiska och fysiska hälsan. Sysselsättningens betydelse visar sig väga tungt för individens balans i livet, där det gäller att utvecklas och få ihop de olika livsfaserna samt livsrollerna. Att arbetslösa håller sig själva som främst ansvariga för arbetslösheten kan vara till nackdel för den egna självuppfattningen, vilket i sin tur kan påverka deras attityd och handlingar. Vi ser en tendens i undersökningen att arbetslöshet orsakar en känsla av hopplöshet, som i sin tur kan bidra till att hämma individen. Vidare kan man fundera på hur det kommer sig att arbetsgivaren haft en central roll genom de tre områdena. Arbetsgivaren anses ha ett stort inflytande på arbetslösheten och de kan uppfattas som om de inte vill anställa personer som saknar eller har liten utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet. Ett huvudresultat vad gäller arbetspraktik är att synen generellt sett är god om den uppfyller sitt syfte, samt att de regler som finns för arbetspraktik följs. Dock efterfrågas många förbättringar.
Individer kan ha etableringssvårigheter även om de deltagit i praktik då det inte klassas som en riktig anställning. Vilket ger ytterligare belägg för att praktik inte ska missbrukas. Här betonas arbetsgivarens roll när det gäller deras ansvar vid arbetspraktik, då respondenterna upplever sig bli utnyttjade. Detta kan bero på att praktikanterna befinner sig i en sårbar situation där de upplever att de nästan jobbar gratis, får göra grovjobbet och ibland med mycket långa praktikperioder.
Vi vill också visa på att det i studien framkom att det dels tar tid att få en praktikplats samt att brister i handledning i samband med arbetspraktik från arbetsmarknadspolitiska institutioners sida påtalas. Vi har fått intrycket av att personer som tilldelats arbetspraktik får mer eller mindre klara sig på egen hand och om arbetspraktiken inte
anställningsbarhet. Det väcker funderingar kring huruvida praktikens syfte att göra deltagarna anställningsbara verkligen uppfylls.
En annan intressant tanke som dykt upp under studiens gång är behovet av en förändring i ersättningssystemet. Många av respondenterna behandlade den ekonomiska aspekten då de menade att det fattas incitament för att genomföra en arbetspraktik. Även om man kunde se andra aspekter av arbetspraktik som värdefulla så som erfarenhet och kontaktskapande framhöll man ändå den ekonomiska situationen som det mest avgörande. Med större omkostnader under praktiken och att praktikanterna många gånger utför arbete som en ordinarie anställd kan en liten höjning av ersättningen motiveras. En sådan förändring hade självfallet inneburit förändringar även på andra plan, till exempel hade en mer noggrann uppföljning av praktikplatserna varit nödvändig. Då sysselsättning i sig är värdefull köper respondenterna till viss del de dåliga villkoren och utfallen av praktik då inga andra alternativ finns tillhanda. Men vad händer med individers självkänsla och självuppfattning samt anställningsbarhet ur ett långsiktigt perspektiv, när praktiktvång resulterar i ”fel man på fel plats”? Vi ser det inte som långsiktigt hållbart varken för individ eller för samhälle.
Utifrån vad som framkommit dras slutsatsen att anställningsbarhet är något man i första hand bär ansvar för själv, med ett egenansvar för hur det blir värderade på arbetsmarknaden. Regering och andra institutioner har ett visst ansvar för att individer blir anställningsbara och bör inrätta möjliggörande stukturer. Anställningsbarhet likställs med att visa intresse, att man är kompetent och attraktiv för arbetsgivarna. Men vad hjälper det om den utbredda arbetslösheten för unga vuxna sätter käppar i hjulet? Att arbetspraktik gör en anställningsbar beror på hur många praktikplatser man haft och hur lång tid man praktiserat. Att ha flackat runt på många praktikplatser kan ses som negativt av arbetsgivarna. Då arbetspraktik ska bidra till deltagarens anställningsbarhet, kan man fråga sig om det syftet levs upp till i den utsträckningen den borde. Dessutom är det många gånger inte anställningsbarheten som påverkar hur attraktiv man är på arbetsmarknaden. Utifrån vad som framkommit i undersökningen kan individens möjligheter och begränsningar avgöras beroende på om man har ett kontaktnät eller ej. Vad vi i studien kunnat konstatera är att trots sociala strukturer, så som samhället och arbetsmarknaden, tar deltagarna ett stort ansvar för sin egen situation. Vi skulle vilja framhäva att ett vanligt förekommande påstående i dagens samhälle är att ”arbetslösa inte tar ansvar för sin egen situation, utan att de väntar sig att andra ska göra saker åt dem”. Denna studie visar på att ett sådant påstående kan vara felaktigt och att det
tvärtom verkar vara så att individer tar ett större ansvar än vad de gjort sig ”skyldiga” till. Framförallt åsyftas de sociala strukturer som ligger utanför individens handlingshorisont som exempelvis arbetslöshet och ett allt mer flitigt användande av begreppet anställningsbarhet och den utbildningspolitik som ansvarar för en del av hur anställningsbar man kan bli.
7.1 Metoddiskussion
Vi anser att den kvalitativa intervjumetoden har lämpat sig för studiens syfte och frågeställning då vi avsåg att gräva på djupet i synen på arbetslöshet, arbetspraktik och anställningsbarhet. Det visade sig vara mer komplicerat att få tag på respondenter än vad vi tidigare antagit. Därav har ursprungskontakten med respondenterna sett olika ut, vilket förklarades i metodkapitlet om urval. Det bör nämnas att undersökningen inte hade varit möjlig att utföra om vi inte använt oss av personliga kontaktnät vilket även verkar vara en röd tråd genom hela studien, där respondenterna påpekar betydelsen av just kontakter. Många av studiens respondenter är bekanta till bekanta, vilket kan ha påverkat resultatet då de kan ha utgått ifrån att vi eftersträvat en viss typ av svar. Vi har inte fått intryck av att det förhåller sig på det viset, men det bör inte uteslutas. Teorier och begrepp har valts allt eftersom empiri har inhämtats och tolkats. Vi hade från första början ett antal teorier som vi tyckte var intressanta. Efter ett noga övervägande med studiens syfte i fokus valde vi att avvakta med att välja de slutliga teorierna till dess att intervjuerna var genomförda. Andra teorier som hade kunnat användas till undersökningen är teorier om arbetets psyko-sociala värde, careershipteorin, Pierre Bourdieus teori om fält, kapital och habitus samt Savickas karriärteori. Vi känner oss nöjda med vårt val av teorier och begrepp då vi anser att de bidragit med förståelse och förklaringar. Vi hade för avsikt att nå djupare förståelse för respondenternas berättelser genom att välja en blandning av sociologiska, pedagogiska teorier samt ett högaktuellt begrepp. En svårighet som dök upp vid användandet av begreppet anställningsbarhet var att respondenterna hade en vag uppfattning om vad det innebar. Detta gjorde att vi var tvungna att förtydliga begreppet med praktiska exempel innan de kunde svara på
så att vi hade fått helt andra svar från respondenterna om vi inte behövt göra ett förtydligande av begreppet. Då alla fått en förklaring av vad begreppet innebär kan det ha påverkat hur de svarade, samt att de inte riktigt fick den tid att fundera över begreppets innebörd som de kanske behövt. Vi anser ändå inte att begreppet anställningsbarhet behöver vidareutvecklas eller kompletteras. Begreppet unga vuxna som genomlöpande används i studien är ett befäst begrepp, vi har utvecklat det genom att utöka åldern från 20-30 år.
7.2 Slutdiskussion
Vi som författare har under arbetets gång blivit medvetna om att där finns både vilja och ambitioner hos de som befinner sig i arbetslöshet. Vi vill ha sagt att ansvaret inte enbart kan läggas på individnivå utan att det först måste ske en förändring på politisk nivå, då de sociala strukturerna många gånger begränsar individens utveckling och handlingsutrymme. Vi saknar framför allt alternativ för de som inte har en teoretisk läggning, vi hade gärna sett fler alternativ och ingångar för unga vuxna som vill ut i arbetslivet. Liksom en del av författarna i kapitlet om tidigare forskning ser vi att ett utvecklande av lärlingsutbildningar som en välkomnande förändring. Arbetspraktik har sina fördelar och vi bedömer att det idag kan fungera som ett sätt att skapa kontakter, men vi skulle ändå vilja se fler alternativ till arbetsmarknadspolitiska program. Det framkom att det finns en stor efterfrågan på stöd och vägledning i samband med arbetslöshet och arbetspraktik. Vi menar att det både för individens och samhällets bästa bör satsas och utformas stöd och vägledning för underlättandet av ”rätt man på rätt plats”. Som vi tidigare skrev i introduktionen är våra förhoppningar att kunna inspirera såväl beslutsfattare som den omfattande grupp av olika yrkeskategorier, däribland studie- och yrkesvägledare. Vårt förslag är vidare forskning kring arbetspraktik, då både respondenterna och Riksrevisionen stött på motsägelser i det uttalade syftet med arbetspraktik och dess effekter. Vi hade även gärna sett forskning kring hur det kommer sig att man i Sverige inte utvecklat lärlingsutbildningar. Eftersom respondenterna riktat kritik mot utformningen av stöd och vägledning i samband med arbetslöshet och arbetspraktik anser vi att det kan finnas ett behov av forskning inom området.
8 Källförteckning
8.1 Tryckta källor
Amundson, N. Harris-Bowlsbey, J. & Niles, S. (2009), Essential Elements of Career Counseling - Processes and Techniques. Pearson.
Bauman, Z. (2002), Det individualiserade samhället. Daidalos AB.
Berglund, G. & Fejes, A. (2009), Anställningsbarhet- perspektiv på utbildning och arbetsliv. Lund: Studentlitteratur.
Bremberg, S. (2007), Ungas framtidsvägar Möjligheter och utmaningar. Agora. Burman, A. (2011), Jobbcoacher och anställningbarhet – en studie om jobbcoachers syn på och arbete med arbetssökandes anställningsbarhet. Individ och samhälle; Malmö högskola.
Bäckman, O. & Nilsson, A. (2006), Ungas framtidsvägar Möjligheter och utmaningar. Agora.
Dalen, M. (2008), Intervju som metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Engdahl, O. & Larsson, B. (2006), Sociologiska perspektiv: grundläggande begrepp och teorier. Lund: Studentlitteratur.
Förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten (2000:628). Förordningen om Jobb- och utvecklingsgarantin (SFS 2007: 414).
Kassman, A. & Franzén, E. (2007), Ungas framtidsvägar Möjligheter och utmaningar. Agora.
Lagen om arbetsmarknadspolitiska program (2000:625).
Olofsson, J. & Wadensjö, E. (2009), Arbetsmarknadspolitik: Förändrade förutsättningar och nya aktörer. SNS förlag.
Olofsson, J. Thoursie, A. (2006), Ungas framtidsvägar Möjligheter och utmaningar. Agora.
Patton, W. & McMahon, M. (2006), Career Development and Systems Theory: Sense Publishers.
Wetterberg, G. (2007), Ungas framtidsvägar Möjligheter och utmaningar. Agora.
8.2 Otryckta källor
Arbetsförmedlingen (2011), Faktablad om praktik för arbetssökande. Tillgänglig: http://www.arbetsformedlingen.se/globalmeny/sokresultat.4.5aafe79611f3cb4b46c8000 15306.html (20111110).
Budgetpropositionen (2012) Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv. Tillgänglig: http://www.regeringen.se/sb/d/14250/a/175529 (20111025). Careersnz (Internet 3), Life-career Rainbow. Tillgänglig:
http://www2.careers.govt.nz/educators-practitioners/career-practice/career-theory- models/supers-theory (20111115).
Lawy, R. Quinn, J. & Diment, K. (2010), Responding to the ”needs” of young people in jobs without training (JWT) some policy suggestions and recommendations Journal of youth studies. Tillgänglig:
http://www.tandfonline.com.support.mah.se/doi/full/10.1080/13676260903447544 (110930).
Nationalecyklopedin (Internet 1), Arbetslöshet. Tillgänglig:
http://www.ne.se/arbetsl%C3%B6shet?i_whole_article=true (111020). Nationalecyklopedin (Internet 2), Individualisering. Tillgänglig: http://www.ne.se/individualism (111022).
Utbildningsdepartementet (2006), Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden. Tillgänglig: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/73689 (20111030).
Riksrevisionen (2010), Arbetspraktik. Tillgänglig:
Socialstyrelsen (2010), Social rapport. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17957/2010-3-11.pdf (111015).
Vetenskapsrådet (2011), Forskningsetiska principer inom humanistisk-
samhällsvetenskaplig forskning. Tillgänglig: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (111115).
Rosén, E. (2011), Jobb- och utvecklingsgarantin- en uppföljning ur deltagarnas perspektiven. Arbetsförmedlingen. Tillgänglig:
http://www.arbetsformedlingen.se/globalmeny/sokresultat.4.5aafe79611f3cb4b46c8000