indikator på innovativa företag Innovationer skapar konkurrenskraft och säkerställer inkomster till företag, anställda och regioner. För en-skilda företag är produktivitetsutvecklingen avgörande för konkurrensförmågan i en allt mer globaliserad verk-lighet. Arbetsproduktiviteten används också för att mäta konkurrenskraften i regioner. Indikatorer som brutto-regionalprodukt relativt sysselsatta används när dessa finns tillgängliga. Ofta är dock statistiken på en nivå under län inte möjlig att få fram och därför är det i denna rapport nödvändigt att utgå från annan statistik Figur 80 Förändring koldioxidekvivalenter för
industrins energiproduktion och transporter, regiongrupper, 2006/7 och 2012/13 Källa: Nationella emissionsdatabasen
Figur 81 Förändring av växthusgasintensiteten i procent, 2006–7 till 2012–13
Källa: Nationella emissionsdatabasen och SCB/LISA
som avspeglar ekonomiska nettovärden. FA-regioners arbetsproduktivitet mäts därför som lönesumma per sysselsatt i företagssektorn.
Figur 82 visar att storleken på arbetsproduktiviteten inte är jämnt fördelad över landets FA-regioner. Tvärtom tycks vissa regioner visa en mycket större arbets-produktivitet än andra. Storstadsregionerna har en i genomsnitt 13 procent högre arbetsproduktivitet än de resterande FA-regionerna. Det är dock inte enbart stor-städer som redovisar hög produktivitet utan detta fram-kommer även i FA-regioner med större städer och i ett antal mindre FA-regioner såsom Kiruna-, Gällivare-, Örnsköldsvik-, Ludvika-, Avesta-, Älmhults- Oskars-hamn och Blekingeregionen. Relativt låg arbetsproduk-tivitet uppmäts i stora delar av skogslänens inland och delar av sydöstra Sverige inklusive FA-region Gotland.
Skillnaderna mellan storstadsregionerna och mindre regioner är stora, även om utvecklingen pekar på att de relativa regionala skillnaderna minskar något över tiden.
Denna förändring är emellertid för liten för att på allvar reducera regionala produktivitetsskillnader uttryckt i absoluta värden. Snarare kan den regionala rangord-ningen i den totala arbetsproduktiviteten anses vara ganska stabil över tiden. Det vill säga att regioner med en relativt låg arbetsproduktivitet i början av undersök-ningsperioden har även ett relativt lågt värde i slutet av perioden.
Den låga relativa produktivitetstillväxten i regiontypen storstadsregioner är värt att notera, eftersom dessa utgör en så stor del av den svenska ekonomin totalt sett.
Medan Göteborgs och Malmös FA-region har en tillväxt på 13 procent, redovisar Stockholms FA-regioner med 10 procent en tillväxt klart under riksgenomsnittet (13 procent). En möjlig förklaring är att andelen sysselsatta lågproduktiva tjänstenäringar har ökat under de senaste åren, vilket kan ha lett till att regionens totala produkti-vitetsutveckling är lägre i Stockholmsregionen. Den relativt största produktivitetstillväxten framkommer således i andra delar av Sverige, vilket förtydligas i figur 83.
FA-regionerna Gällivare och Kiruna har en hög tillväxt inte minst på grund av en kraftig efterfrågan på råvaror med hög prisnivå. Situationen har förändrats på sistone och utvecklingen har försämrats sedan dess. Relativt svag är tillväxten i delar av Småland och Blekinge, respektive FA-regionerna i Västra Götaland och delar av mellersta Norrland.
Figur 82 Arbetsproduktivitet som lönesumma i företagssektor per sysselsatta i företagssektor, genomsnitt år 2011–13
Källa: SCB/LISA
Figur 83 Förändring av arbetsproduktivitet som lönesumma i företagssektor per sysselsatta i företagssektor år 2003–05 och 2011–13 Källa: SCB/LISA
Produktiviteten är hög och har ökat inom tillverkning.
Samtidigt har branschens totala andel av regionernas ekonomi minskat, vilket innebär att andra, ofta mindre produktiva delar av ekonomin fått större utrymme och betydelse. Konsekvensen är att arbetsproduktiviteten kan växa mindre och konkurrenskraften försvagas.
Faktum är att det sker en kontinuerlig strukturförändring mot en större tjänsteandel i den regionala ekonomin.
Detta inte minst på grund av uppdelningar av och av-knoppningar i tillverkningsföretag, men också på grund av att produktion förflyttas till utlandet. Tillverkning har högst produktivitet i gruppen storstads- och tät region av samtliga näringsgrupper, förutom energi, vatten, avlopp.
Att produktiviteten i storstadsregioner är större för både tillverkning och för företagstjänster tyder emellertid också på att en stor del av de kunskapsmässigt avance-rade och mer lönsamma aktiviteterna sker i denna regiongrupp. En ökad koncentration av högproduktiva tjänstenäringar går således hand i hand med en fortsatt koncentration av ekonomiska aktiviteter mellan och inom regioner.113 Risker med en avknoppning av hög-produktiva företag från resten av näringslivet har note-rats exempelvis av OECD.114
113 Gullstrand J. Hammarlund C (2007). Plats för tillväxt?
Bildag 2 till Långtidsutredningen 2008.
114 OECD (2015). The future of productivity.
Figur 84 Arbetsproduktivitet som lönesumma per sysselsatt i företagssektor efter näringsgrupper och regiongrupper år 2013
5 Arbetskrafts- och kompetensförsörjning
Samtidigt som utvecklingen de senaste 20 åren har, trots bakslag, präglats av ekonomisk tillväxt finns många människor kvar som inte får del av framgångarna. Det finns en stor enighet på alla politiska beslutsnivåer i Sverige och i Europa att det krävs stora ansträngningar för att undvika utslagning eller marginalisering av olika befolkningsgrupper. Att öka efterfrågan på arbetskraft och genom detta skapa sysselsättning är ett viktigt verktyg för att reducera spänningarna och samtidigt öka sammanhållningen i samhället.
En så hög grad av sysselsättning som möjligt är också ett viktigt mål för regionerna. För att lyckas med detta är det nödvändigt att ständigt utveckla och ta till vara på hela befolkningens kompetens. Kompetensutveckling och en effektiv kompetensmatchning är således nyckel-faktorer i det regionala tillväxtarbetet. Regionala utma-ningar som ökade inkomstskillnader mellan samhälls-grupper och en åldrande befolkning är underliggande faktorer som skapar lokala och regionala obalanser men också särskilda krav på arbete med kompetensförsörj-ning i olika delar av landet.
I En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft 2015–20 utgör området en egen priori-tering.
5.1 Möjligheter till förvärvsarbete