Det finns tydliga och ambitiösa mål i Europa och i Sve-rige om att bli mer resurseffektiva och däSve-rigenom redu-cera utsläpp av växthusgaser och miljöbelastningen.
Ansträngningarna ska bidra till att koppla isär ekono-misk tillväxt och resursanvändning genom en övergång till en koldioxidsnål ekonomi och genom att öka användning av förnybara energikällor, modernisera transportsektorn och främja energieffektivitet.107
107 EU-kommission (2010). EU-2020. En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.
Figur 74 Förändring sysselsättningsandelar i företag inom näringsgrupper tillverkning/-utvinning och tjänster (företagsinriktade, off.
hushållsnära, blandade och privata), år 2007–
13, FA-regioner Källa:SCB/RAMS
Figur 75 Andel arbetsställen av samtliga efter storlek och regiongrupper, år 2013
Källa: Raps
rige har sedan länge arbetat med att ställa om ekonomin i en mer hållbar riktning. I många avseenden har Sve-rige också lyckats att minska miljöpåverkan. Stora framgångar har gjorts inom energiproduktionen när uppvärmningen av bostäder och lokaler ersatts av miljö-vänligare metoder. På andra områden har omställningen dock blivit mindre framgångsrik. Sveriges politiska ambitioner har dock inte blivit mindre. Tvärtom ska utsläppen av växthusgaser i Sverige minska med 17 procent fram till år 2020 med år 2005 som basår och inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till år 2050.
På samma gång ska dessa ambitioner ligga till grund för att främja hållbar tillväxt, grön strukturomvandling och miljöinnovationer i Sveriges regioner, vilket betonas i En nationell strategi för regional tillväxt och attrak-tionskraft.
Det är dock nödvändigt att hålla isär miljöpåverkan av näringslivet och företag som verkar för att minska ut-släppen. Miljötekniska lösningar som dessa företag utvecklar och tillhandahåller har inte nödvändigtvis en effekt på utsläppet av växthusgaser i regionen. Tvärtom kan utsläppen regionalt till och med bli större eftersom produktionen behöver större resurser. Effekten av den nya tekniken kan dock minska utsläppen i andra regio-ner i Sverige eller utomlands och bidrar till att utsläppen blir mindre globalt sett. Det är därför också svårt att dra några vittgående slutsatser utifrån utsläppsdata när det gäller miljöteknikföretag eller innovationskraften inom miljöteknikområdet.
För att få en bättre bild av grön strukturomvandling behövs flera underlag och kompletterande statistik som täcker olika delar av en grön strukturomvandling.108 Det kan exempelvis omfatta miljöteknikpatent, näringslivets växthusgasintensitet, miljöföretagens utveckling och export och miljöföretagens export uppdelad på varu-grupper. Som vanligt är det svårt att få fram samtliga data på regional nivå. När det gäller miljötekniksektorns betydelse har exempelvis Vinnova belyst miljöteknik-företagens omfattning och regionala fördelning.109 Undersökningen visar exempelvis på en begränsad regional specialisering avseende miljöverksamheten som i stor utsträckning samvarierar med befolknings-storleken. En nyare undersökning av Tillväxtverket visar också att miljö- och hållbarhetsfrågorna är
108 Tillväxtanalys (2012). Statistik och indikatorer om näringslivets gröna omställning
109 Vinnova (2013). Företag nom miljötekniksektorn 2007-2011. VA2013:06.
Figur 77 Nationella CO2-utsläpp efter sektorer Källa: Naturvårdsverket
Anm: skattning år 2014
Figur 76 Andel sysselsatta vid arbetsställen efter arbetsställenas storlek och regiongrupper, år 2013
Källa: Raps
re för företagen i landet generellt.110 För att driva på en grön utveckling inom alla samhällssektorer är det viktigt att utveckla ny teknik och eko-innovationer. Genom att investera i teknik blir företagen miljömässigt bättre och kan samtidigt reducera sina kostnader, attrahera nya kundgrupper och få nya möjligheter att sälja lösningar till andra företag. Det har också hittats bevis för att rätt utformade miljöregleringar kan leda till innovationer och kostnadsbesparingar som stärker konkurrens-kraften.111
För att se huruvida det finns en regional grön struktur-omvandling mot en mer koldioxidsnål regional ekonomi används här utsläppssiffor från Nationella emissions-databasen. Uppgifter för FA-regioner redovisas på kol-dioxidekvivalenter112 totalt och för en del av utsläppen som antas ha en starkare koppling till näringslivet och som omfattar utsläpp från förbränning inom industri för energi, stationär förbränning inom areella näringar, tunga lastbilar och bussar, lätta lastbilar och övriga transporter. De på så sätt beräknade utsläppen motsvarar en tredjedel av samtliga koldioxidutsläpp. Både utsläp-pens absoluta förändring över tid och förändringen av totalt utsläpp relativt löneinkomsterna beaktas. En mer gynnsam utveckling antas ske när både utsläppen per inkomster och utsläppen totalt minskar på sikt.
Utsläpp av växthusgaser per person eller per produce-rade värden är inte jämnt fördelat över landets FA-regioner. Specifika förutsättningar som exempelvis det övergripande vägnätet, naturresurser och industrier har en stor inverkan på utsläppen regionalt. Det kan därför vara missvisande att ta utsläppen som sker i en region rakt av som ett mått på regionens klimat- eller miljö-påverkan. Det bör också noteras att en inte obetydlig del av utsläppen sker genom att konsumtionen och pro-duktionen i allt högre grad sker på olika ställen. Utifrån ett konsumtionsperspektiv är utsläppen av växthusgaser förmodligen större än de redovisade 6 ton per capita.
Syftet här är dock inte att ge en fullständig bild utan är snarare ett försök att återge en indikation på regionala utsläppsförändringar.
110 Tillväxtverket(2015). Hållbart företagande. Delrapport från Företagens villkor och verklighet 2014
111 ESPON (2013). GREECO - Territorial Potentials for a Greener Economy.
112 Koldioxidekvivalenter (CO2e) är mängd av en växthusgas uttryckt som den mängd koldioxid som ger samma
klimatpåverkan.
Figur 78 Koldioxidekvivalenter per capita, år 2013
Källa: Nationella emissionsdatabasen
Figur 79 Förändring av utsläpp av koldioxid-ekvivalenter, år 2006/7–år 2012/13 Källa: Nationella emissionsdatabasen
I figur 81 visas utsläppsförändringen mellan år 2006/7 och år 2012/13. Det kan noteras att utsläppen har mins-kat i 56 av 60 FA-regioner. En ökning kan fastställas för FA-regionerna i malmfältet. För riket kan det konstate-ras en minskning med 1 ton per invånare för utsläppen totalt under samma period till ett värde av 6 ton per capita. Ser man enbart på de delarna av CO2e-utsläppen som kan relateras i stor utsträckning till näringslivet (transport och energiproduktion) är minskningen störst i regiongruppen täta regioner under perioden 2006/07 och 2012/13. En kraftig konjunkturell inbromsning i början av mätperioden samtidigt som en fortsatt minskning av industrisektorn kan vara en förklaring.
Relateras producerade ekonomiska nettovärden (här lönesumma) till utsläppet av växthusgaser får man växt-husgasintensiteteten i regionen, som kan ses som ett mått på klimateffektivitet. Storstäder och regioner nära större städer har visserligen stora absoluta utsläpp, men har även de största lönesummorna. Det är också dessa som har en hög växthusgasintensitet och producerar stora värden med mindre utsläpp.
Förändringen av växthusgasintensiteten i FA-regioner borde ses som en förändring på sikt. Den här redovisade perioden sträcker sig knappt över en konjunkturcykel och kan därför enbart vara en fingervisning på utveck-ling i enskilda FA-regioner. Det är på grund av specifika förutsättningar i olika regioner svårare att jämföra resul-tat med andra regioner. De största relativa förändring-arna uppvisar FA-regioner kännetecknade av tillverk-ning såsom Sundsvall, Gävle, Ludvika, Västerås och Nyköping-Oxelösund. Samtliga har en förbättring på över 50 procent under perioden. Förändringen är dock positiv i samtliga FA-regioner. För Sverige totalt har växthusgasintensiteten förbättrats från 11 600 kr./ton år 2006/7 till 16 000 kr/ton år 2012/13 eller 38 procent.