Det framkom att hur skolkuratorer arbetar med psykisk hälsa och upplever det förebyggande och främjande arbetet var beroende av arbetssätt. Arbetsformer innehöll skolkuratorers olika verktyg, strategier och samverkan som beskrevs som betydelsefulla instrument för att arbeta med psykisk hälsa. Arbetssättet påverkades i sin tur av skolkuratorernas handlingsutrymme som ansågs vara sammanhängande med relationer, perspektiv och samverkan i och utanför skolan.
6.2.1 Skolkuratorers arbetsformer
En stor del av skolkuratorers arbete med psykisk hälsa handlade om olika instrument, verktyg och strategier för samverkan med skolpersonal. Ett instrument beskrevs som angeläget i det här sammanhanget och vikten av en god relation som ansågs vara grundläggande för både enskilt arbete med elever men också med skolpersonal överlag. Skolkuratorerna beskrev att de samverkade med sitt Elevhälsoteam (EHT) som kunde bestå av skolsköterska, specialpedagog och även i vissa fall studie- och yrkesvägledare och rektor eller biträdande rektor. Även skolpsykolog var en profession inom skolans elevhälsa som det samverkas med. Men samverkan inom skolan skedde även med lärare, mentorer, coacher eller andra pedagoger. Samverkan innebar att man resonerade tillsammans och lyfte olika elevsituationer för att belysa komplexitet och göra sammanhangsmarkeringar. Något som både beskrevs som en svårighet och styrka var olika kunskaper och olika perspektiv mellan lärare, ledning och skolkuratorer.
När vi sitter tillsammans och tittar på samma elever så kan vi ju se att, även om vi har förståelse för varandras bitar så kan man ändå säga: ”Jaha, men va? Hur tänker du nu? Skulle det vara viktigare?” Men så får man ändå fram en väldigt bra bild istället. Man kan se att vi tänker olika, men det blir då en styrka.
Respondent 3
Av intervjuerna har det framgått att vissa redskap användes för att samverka kring elevers psykiska hälsa. Bland annat användes regelbundna träffar med andra skolprofessioner för att uppmärksamma och resonera kring elever som de rapporterats en oro för. Beroende på skola kallades dessa träffar och forum för olika men syftade till att uppmärksamma och arbeta på både en åtgärdande och förebyggande nivå med elevers psykosociala situation.
Många gånger har man bara en pusselbit, man vet inte riktigt vad det handlar om, men så lyfter man det och kan tala och få andras perspektiv och där kan man kanske se en psykisk ohälsa eller så. Det handlar om att få en samlad och rättvis bild av eleven.
Respondent 1
För att arbeta främjande och förebyggande med psykisk hälsa hade de utbildats och getts särskilda verktyg för skolkuratorer, för att kunna uppmärksamma, mäta och kartlägga både psykisk och fysisk hälsa, exempel på detta var skattningsformulär eller samtalsmetoder. Arbetet genomfördes ibland med hjälp av manualbaserade metoder, men dessa riktade sig mer till särskilda symptom av psykisk ohälsa snarare än psykisk hälsa uppgav respondenterna. Respondenterna poängterade att förebyggande och främjande arbete med psykisk hälsa hänger ihop. De ansåg att allting de gjorde inom skolan kunde betraktas som förebyggande och främjande då deras arbete skulle syfta till att ett barn mår bra. Skolkuratorerna uttryckte det som att på skolan är alla ungdomar i en process att bli vuxna så därför påverkas de framåt av hur de bemöts i skolan.
För jag skulle vilja säga att man släcker bränder emellanåt. Kommer det in någon som säger ”Jag mår jättedåligt, jag har skurit mig!” då är det ju åtgärdande, att hjälpa vidare eller att prata om vad vi kan göra nu. Men samtidigt i det långa perspektivet så är det på ett sätt ett litet problem som vi gör någonting åt för att det inte ska bli större – och blir då förebyggande.
Respondent 2
Exempel som respondenterna gav på deras strategier för förebyggande arbete var att de jobbar aktivt med likabehandlingsplaner, att de går ut och möter elever i klasser och att de sammanfattar enkäter. Även att titta på vad anmälningar till rektorn kring kränkningar har handlat om, för att sedan göra en plan kring detta kunde vara en strategi för att arbeta med psykisk hälsa. Det fanns handlingsplaner kring områden som fungerade som verktyg för att nå ut och komma till handling, såsom kring mobbning, trakasserier och kränkningar men också vid misstanke om droger. Handlingsplaner fanns även för när en elev hade hög frånvaro eller om en elev inte kunde få betyg. En stor det av relationsskapandet menade respondenterna kunde ses som ett viktigt instrument vid främjande och förebyggande arbete med psykisk hälsa. I detta beskrevs rutiner för att främja att elever blev varse om skolkuratorn, exempelvis genom rutinmässiga samtal med varje elev i början av årskurs sju, eller att vid varje terminsstart gå runt och presentera sig i klasserna. Genom detta menade skolkuratorerna att eleverna blev medvetna om till vem och vart de kunde vända sig men också skapade ett öppet klimat och god stämning.
6.2.2 Skolkuratorers handlingsutrymme
Respondenterna uttryckte att möjligheten att arbeta med psykisk hälsa styrdes av handlingsutrymmet. Skolkuratorerna upplevde att de hade möjlighet att framföra förslag på vad de ville jobba mer kring till rektorer och ledning. Det som ofta beskrevs hålla tillbaka skolkuratorerna i deras arbete var istället prioriteringen av arbetsuppgifter och tid. Av resultatet har det framgått att vissa av respondenterna hade tillgång till manualbaserade metoder men majoriteten efterfrågade kompetenshöjning genom ökad kunskap inom metoder. Detta ansågs dock inte vara något större hinder då det inom ramen för skolkuratorernas
uppdrag fanns ett utrymme som gav möjlighet att jobba utifrån personlighet och då använda sig av sina tidigare erfarenheter och kunskap.
Och det är ju det som är så oerhört stimulerande, att det inte finns en jättesnäv ram utan att uppdraget ser ut på ett sätt och inom uppdraget finns det ett väldigt stort utrymme.
Respondent 5
Respondenterna upplevde att det åtgärdande arbetet med psykisk ohälsa tog mer plats än det främjande och förebyggande arbetet med psykisk hälsa. De uttryckte en önskan om att arbeta mer främjande och förebyggande genom att exempelvis jobba mer suicidförebyggande eller för att nå ut till pojkar bättre, och även att jobba uppsökande. Respondenterna menade att rektorn kunde styra arbetet och hade inverkan i vad som skulle göras genom att sätta en ton på skolan för elevhälsoarbetet. Skolkuratorerna styrde mer över hur det som skulle utföras kunde utformas och genomföras. Under intervjuerna beskrev respondenterna hur de som skolkurator var den som hade ett annat perspektiv än resterande skolpersonal, att det gärna och ofta fanns ett pedagogiskt tänk och resultatfokus snarare än psykosocialt. Skolkuratorerna såg detta som en stor utmaning men kunde även se att stödet från rektor kunde underlätta arbetet och då resultera i bättre samverkan. Skolkuratorn fick i detta vara den som ansvarade för det psykosociala perspektivet och försökte se och tänka på helhetssituationen för eleven. Och genom det också hjälpa både elever och lärare att förstå hur förebyggande och främjande arbete med psykisk hälsa i längden kunde gynna den övriga skolsituationen.
Att hela tiden ha på sig dem glasögonen, det psykosociala perspektivet. Vad vi än gör för någonting, oavsett om det handlar om matsalen, om omklädningsrum, eller inlärning eller studiero i en klass, att hela tiden ha det perspektivet.
Respondent 3
Under intervjuerna framkom att utrymmet att arbeta med psykisk hälsa också berodde på hur skolkuratorerna samverkade med andra som kan ha kunskap om psykisk ohälsa så som psykiatrin, socialtjänst eller ungdomsmottagning. I de fall där skolkuratorerna märkte av att det som elever talade om i samtal inte låg inom skolkuratorns kompetens eller uppdrag behövde de förmedla dem vidare, men saknade ofta att någon tog sig an det de vidarebefordrat kring elever.
Det är många som jag träffar som jag har kontakt med som jag önskar hade kontakt med en annan instans. Vi säger till exempel att man träffar nån några gånger och känner att den här eleven är nog deprimerad och det finns nog mycket annat bakom. Men om jag börjar skrapa här, vad händer då? Man är ganska själv som skolkurator. Så det är hela tiden ett avvägande vad man kan dra igång.
Respondent 4
Respondenterna berättade att psykisk ohälsa är mycket komplext, och ofta så komplext att inte heller skolan som arena med pedagoger och ledning löser situationen själv, utan behöver vända sig utåt. Skolkuratorerna upplevde sig emellanåt ensamma i sin profession på skolan
men uttryckte ändå att de ofta kunde samverka inom elevhälsan och med övrig skolpersonal. De upplevde sig istället ensamma främst i arbetet med ungas psykiska ohälsa då de uttryckte att de saknades instanser som tog vid när elevens problematik hamnade utanför deras uppdrag och kunskap. Detta menade skolkuratorerna ofta hämmade deras sätt att arbeta med psykisk ohälsa och begränsade handlingsutrymmet.