4. Argumentationsanalys
4.2 Argumentationsanalys:
4.2.3 Argument 3:
Klagomålsmekanismen skulle bidra till rättspraxis och prejudicerade fall som leder till större förståelse för hur barnkonventionen skall tolkas.
Detta argument tar fasta i huvudsak att rättslig praxis ändras och stärker rättigheter. Detta gör det till ett empiriskt argument då det är ett faktum att en utställd dom skulle innebära och leda till ny rättspraxis, men är trots detta implicit. Detta då det innehåller ordet förståelse och grundantagandet att det skulle leda till större förståelse.
Archard och Skivenes stärker argument tre genom sina påstående som innefattar att barn i dag enbart ses som en tillgång om de kan bistå med information samt att de enbart lyssnas till på grund av att det ses som en moralisk skyldighet snarare än för att barnets åsikt/berättelse ska påverka den beslutsfattande processen. 123
Den implicita delen av argumentet leder till en diskussion genom en förståelsedimension av argumentet. Att det leder till ökad förståelse skulle kunna ses i ljuset av till exempel Kohlberg, den konventionella nivån i hans moraliska utvecklingsteori stödjer detta argument. Det som är styrande i denna nivå enligt Kohlberg är lagar och regler, vilket medför att om det
121 Smith (2013) s.314-315 122 Smith (2013) s.313
40
finns en lag som säger att barn är rättighetsbärare med möjlighet att hävda sina rättigheter är det detta som skall vara styrande.
I en normativ diskussion från ett maktperspektiv kan argumentet delvis försvagas då det är enligt Dworkin, i makthavares intressen att vara kostnadseffektiva. Barns klagomekanism innebär ökade kostnader för staterna vilket i enlighet med Dworkins maktargument borde leda till att en ratificering inte ses som en investering och därmed något som blir intressant för uppsatsen.
Delar av detta implicita argument kan ifrågasättas då ”större förståelse” är lite luddigt och oklart, då ordet inte tolkats i anslutning till argumentet. Det finns en faktisk möjlighet att en implementering skulle leda till ökad förståelse för rättsväsendet men att det skulle leda till en ökad förvirring hos föräldrar istället för ökad förståelse. Föräldrarna skulle kunna bli förvirrade kring hur mycket de får styra sina barn utan att kränka deras rättigheter och så vidare.124 Detta resonemang tas upp när Feinbergs artikel om barns rätt till öppen framtid
diskuteras av Claudia Mills. Hon menar att det finns en överhängande risk att föräldrar inte vet hur de ska bete sig gentemot sina barn och att det är en omöjlighet att ge barn helt öppna val och framtidsmöjligheter.
Sammanfattningsvis resulterar analysen av argument tre i att det är ett hållbart och rimligt
argument. Ordvalet förståelse skulle kunna försvaga argumentet något, men i sin helhet är det
ett rimligt och hållbart argument enligt min bedömning eftersom det stödjs av empiriska fakta.
4.2.4 Argument 4:
Det är en grundläggande rättighet att få sin sak prövad och därav borde alla barn ha tillgång till denna klagomålsmekanism.
Detta är ett normativt grundat argument, argumentet är relevant och det är enligt många sakkunniga ett riktigt antagande men det är inte grundat på fakta utan helt och hållet på normativa grunder. FN:s barnrättskommitté stödjer detta argument då de uttalat sig i conculding observations nr 5 enligt följande:” för att rättigheter skall få sin fulla mening krävs
41
att det finns en möjlighet att få upprättelse genom ett rättsväsende när kränkningar ägt rum”.125 Även Barnombudsmannen Fredrik Malmberg är en av de som menar att barn skall
inneha denna rättighet, vilket han visat genom att föreslå ratificering av detta tilläggsprotokoll vid flertalet tillfällen.126 UNICEF har i sin skuggrapport till barnrättskommittén även de
uppmanat Sverige att ratificera tilläggsprotokollet,127 vilket stödjer argumentet ytterligare.
Professor Nolan stödjer också detta då hon menar att barn inte kan tillgodose sig sina rättigheter genom de klagomekanismer som redan finns tillgängliga i dag. 128 Vidare menar
hon att det finns rättigheter som skiljer vuxnas rättigheter från barns till exempel rätten att bli hörd i ärenden som påverkar dem, samt principen om barnets bästa. Barn är inkluderade i de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna men kan ha svårt att hävda dem. Detta gäller exempelvis rätten till boende, barn saknar tillgång till bostadsköer, inkomst och så vidare vilket gör det till en omöjlighet för barn att göra vad som krävs för att få en bostad. Barnet har inte förlorat rätten till ett hem men kan inte tillgodose sig denna, då det krävs en handling på en spelplan där barn inte är med, menar professor Aoife Nolan. Det är här barns speciellt ut- formade rättigheter i barnkonventionen kommer in och behovet av en klagomekanism speciellt utformad för barn, framför professor Nolan.129
Barnrättskommittén har själva uttalat sig om den komplicerade relation som är mellan barn, föräldrar och stat, vilket även tas upp i relation till det tredje argumentet. Den svåra situ- ation som grundas i att barnet har rättigheter men deras beroendeställning gentemot sina för- äldrar skapar svårigheter för dem att söka upprättelse. Barnrättskommittén har dock försökt komma åt denna problematik genom att införa i reglementet att barn inte behöver ha föräldrar eller vårdnadshavares samtycke för att framföra ett klagomålsärende.130 Språket som används
i denna rättsliga värld är något som dock forsätter att vara problematiskt, framhäver Smith men hon framhåller även att detta är något som barn kan få hjälp med av sina rättsliga repre- sentanter.131
Enligt flertalet filosofer är detta normativa antagande, att barn har rätt till att kunna hävda sina rättigheter, fel. Hobbes, Locke och professor Guggenheim är några av de som skulle mot- sätta sig detta argument. De presenterar filosofiska argument som stödjer övertygelsen att
125 Concluding observations nr 5 committee of the right of the Child. 126 Barnombudsmannen.se
127 Unicef.se Alternative report from UNICEF Sweden, the Swedish Government’s 5th report to the UN
Committee on the Rights of the Child
128 Intervju Veronica Yates, Leo Ratledge, professor Aoife Nolan (2014) Child Rights International Network 129 Intervju Veronica Yates, Leo Ratledge, professor Aoife Nolan (2014) Child Rights International Network 130 Smith (2013) s.307
42
barn inte kan ses som rättighetsbärare, som tidigare nämnts, där igenom blir tolkningen att de motsätter sig hela barnkonventionen. Hobbes menar, som tidigare nämnts i teoriavsnittet, att barn inte kan ses som rättighetsinnehavare då de inte innehar de förmågor som krävs för att kunna ingå i det sociala kontraktet.
Lock och Guggenheim har liknande tankar om barnets avsaknad av förmågor som resulterar i att de enligt dem, inte kan ses som innehavare av rättigheter. Viljeteorin är en av de teorier som motsätter sig rättigheter som universellt gällande för alla och envar och därmed även barn. Denna teori grundar, som nämnts ovan, sitt argument på att barn inte kan ses som rättighetsbärare då de inte innehar förmågan att kunna hävda sina rättigheter. De anser inte att barn besitter förmågor som medför att de innehar rättigheter och utan rättigheter finns det inget att hävda. Skulle de ändå besitta rättigheter, menar Hobbes att de är oförmögna att hävda dessa rättigheter, därav vore en klagorätt omotiverad.
Beauchamp och Childress kompetensteori skulle också stötta kritiken till detta argument då alla barn inte besitter förmågorna som de inkluderar i sin sjustegs kompetenskravs profil.132 Detta medför att de inte kan ses som kompetenta nog för att kunna inneha och kunna
hävda sina rättigheter.
Enligt Michael Freeman bör vi gå bakom retoriken och se till vad som egentligen krävs för att rättigheter skall vara mer än ord. Vidare menar han att rättigheter utan möjlighet till upp- rättelse/påföljd vid kränkning är enbart av symbolisk betydelse.133 Detta ger stöd åt det fjärde
argumentet och ger det ökad hållbarhet. Freeman förtydligar ytterligare genom att fastställa
att barn utan denna rätt placeras i underläge gentemot andra individer i samhället.134
Rättigheter ska ses på med respekt, de skall inte enbart vara gällande för de som innehar makt och rikedom, men detta kräver resurser, samt ett åtagande av alla människor, menar Freeman.135 Detta uttalande tolkar jag som om Freeman skulle vara mycket positiv till att barn
skall få framföra individuella klagomål.
Archard menar att fördelen med att inneha makt är att kunna utesluta andra och på så sätt underminera deras ställning. Detta påstående går att applicera på ovanstående argument, då genom att inte ge barn rätt till att framföra klagomål resulterar i att barn inte kan ses som jämlika utan behåller sin underminerade plats i hierarkin i dagens samhälle.136
132 Beauchamp, Childress (2001) 133 Freeman (2007) s.8 134 Freeman (2007) s.9 135 Freeman (2007) s.9-11 136 Freeman (2007) s. 9
43
Rädda Barnen stödjer argument fyra indirekt, genom en skrift där de menar att i dag får barn olika stöd beroende på vilken kommun de tillhör och hur barnets juridiska status ser ut, något som enligt dem inte kan anses vara acceptabelt.137 Detta uttalande ger indirekt stöd till
argumentet då det talar om att alla barn har rättigheter oberoende av omständigheter och att
detta är något som borde kunna utkrävas av staten.
Sammanfattningsvis påstår jag att det fjärde argumentet är rimligt. I förlängningen tolkar jag viljeteorin som att den skulle se barns individuella klagomålsmekanism som något icke- relevant, då barn enligt den inte besitter några rättigheter. Resonemanget kring argumentet har gott stöd av experter inom området och stämmer överens med rättsväsendets funktion, vilket resulterar i min slutsats att argumentet har en god hållbarhet och rimlighet.
4.2.5 Argument 5:
Klagomålsmekanismen ger barnkonventionen större anseende vilket kan resultera i att den får större genomslag. Barn ges med denna klagomålsmekanism möjlighet till upprättelse vid kränkningar där de nationella systemen misslyckats att tillgodose upprättelsen.
Detta argument är ett delvis empiriskt argument som är rimligt, då det framför den funkt- ion som en klagorätt medför, en möjlighet till upprättelse om det nationella systemet misslyckats. Det är även ett normativt implicit argument då det inte finns någon egentlig grund varför detta protokoll skulle leda till ett ”större anseende”.
Detta argument är mycket vanligt förekommande argument som påträffas i Rädda Barnens argumentation, och även UNICEF:s representanter uttrycker likande åsikter i sina skrivelser. Malmberg och Hammarberg använder sig också av detta argument för att förespråka en rati- ficering av barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll.138 Kant menar att rättigheter är av stor
vikt då de tillkännager den respekt som rättighetsinnehavaren är berättigad till. Han menar vidare att kränkningar av de mänskliga rättigheterna resulterar i tvivel på mänskligheten och dess integritet.139 Detta skulle i förlängningen kunna tolkas som om Kant skulle vara positiv
till en klagorätt för barn, då denna skulle kunna, enligt argumentet ovan, ha bidragit med att stärka skyddet för barns rättigheter. Schiratzki som kritiserat hur barnkonventionen fungerar i
137 Räddabarnen.se
138 Hammarberg, Malmberg, Rädda barnen.se, Unicef.se 139 Kant (1997) Groundwork of The Metaphysics of Moral,s.6-7
44
Sverige i dag, menar att föräldrar, såsom det ser ut i dag, tillåts styra sina barn i en för stor grad, vilket resulterar att barnets bästa och dess åsikter endast blir aktuella vid konflikter.
Professor Lucy Smith menar att det skulle innebära större och mer positiva effekter av att stärka de nationella möjligheterna för barn att framföra klagomål, än vad det tredje tilläggs- protokollet till barnkonventionen kommer medföra. Hon menar vidare att det vore lättare och mer lättillgängligt vilket skulle resultera i ett ökat skydd för barns rättigheter. 140 Dock
nämner Smith inget om huruvida FN:s klagomålsmekanism skulle hindra en utveckling av de nationella rättssystemen, det vill säga, hindra att det nationella rättssystemet skulle utvecklas så att barn skulle kunna framföra klagomål. Hade Smith framfört ett sådant uttalade hade det bidragit till att argumentet förlorat i hållbarhet men då hon inte gör detta kan hennes uttalande inte ses som en försvagande faktor till argumentet.
Nolan påstår att barn behöver en egen klagomålsmekanism då deras rättigheter inte till fullo inbegrips i övriga mänskliga rättighets konventioner som redan tidigare har möjlighet att ta emot individuella klagomål. Hon menar att barns speciella ställning ger ökad motivering för en klagomålsmekanism och även om hon inte stödjer detta femte argument genom ett spe- cifikt uttalande, så stödjer hon det indirekt genom sitt ställningstagande för en klagomålsmek- anism för barn.141 Kritiken som framförts mot klagomålsmekanismen att föräldrars
maktposition skulle hindra barn från att framföra klagomål, möter Rädda Barnen med uttalandet att barn kan, i enlighet med protokollet, själva driva fall utan föräldrars tillåtelse.142
Detta är något som Rädda Barnen belyser särskilt då det i dag krävs att barnen har föräldraranas stöd för att kunna framföra klagomål till exempelvis justitieombudsmannen. De påpekar även att de myndigheter som i dag kan ta emot klagomål från barn inte är anpassade för barn och att de inte tillsammans täcker alla barnkonventionens artiklar. Detta resonemang tas även upp av Smith, som anser att barns beroendeställning försvårar en klagomålsmekanism, men att barnen inte behöver ha föräldrarnas godkännande ser hon som positivt. Vidare framhäver hon att barn som skall ingå i en sådan process behöver representation från vuxenvärlden, vilket placerar dem i en ytterligare beroendeställning.143
Sammanfattningsvis anser jag att det femte argumentet har en rimlighet och att hållbar- heten inte försvagas av det faktum att det är implicit, på grund av att bedömningarna är gjorda av experter på området och att dessa bedömningar stödjer argumentet. Även om Schiratzkis
140 Smith Lucy, (2009) Monitoring the CRC in the international Human Rights Monitoring Mechanisms. s.115 141 Nolan (2014) s.3-5
142 Räddabarnen.se 143 Smith (2013) s.313
45
uttalande i ovanstående analys inte direkt förespråkar en klagorätt för barn så talar hon för en förändring och jag tolkar hennes skrifter som om hon skulle vara mycket positiv till en klagomålsmekanism där barn kan få en möjlig upprättelse.
Såsom jag tolkar Feinberg skulle barn utan klagomålsmekanism inte ges en chans att hävda sina rättigheter och då skulle det enbart vara upp till föräldrar och stat att styra barnen enligt deras egna önskemål, där barnets önskan inte tillgodoses vilket skulle kunna resultera i en stängd framtid.
Resonemangen i ovanstående analys anser jag ger argumentet en ökad rimlighet, det är även ett hållbart argument, då argumentet stödjs från flera synviklar samt teorier.
4.3 Sammanfattning av argumentationsanalysen
”En implementering av den individuella klagomålsrätten för barn skulle leda till ett stärkt skydd för barns rättigheter nationellt.”(Argument nr.1) ”Barns status som rättssubjekt och bärare av rättigheter stärks genom klagomålsmekanismen”(Argument nr.2) ”Klagomålsmek- anismen ger barnkonventionen större anseende vilket kan resultera i att den får större ge- nomslag. Barn ges med denna klagomålsmekanism möjlighet till upprättelse vid kränkningar där de nationella systemen misslyckats att tillgodose upprättelsen.” (Argument nr.5) De
ovanstående argumenten utgår alla från grundantagandet att barn är rättighetsbärare och att klagomekanismen vore något positivt för alla barn. Detta normativa grundantagande, att alla barn innehar rättigheter, stöttas av bland andra dagens barnrättsorganisationer och FN:s barn- rättskommitté. Eftersom det är ett normativt antagande går det inte att behandla efter huruvida det är korrekt utan snarare efter hur rimligt det är, vilket görs i argumentationsanalysen. Att barn innehar rättigheter och således är rättighetsbärare är något som majoriteten av världens stater erkänt då de ratificerat barnkonventionen, därav kan argumenten som bygger på detta grundantagande ses som rimliga. Detta tilltrots att dessa stater kanske inte behandlar barnen som fullvärdiga rättighetsbärare. Det finns alltid sätt för stater att undkomma att följa rekommendationer och praxis genom bland annat tolkningsprocessen. Pro-argumenten i denna argumentationsanalys grundas och stödjstill stor del av bedömningar, men som tidigare nämnt blir dessa bedömningar stärkta av att det är personer som är väl insatta och bär på stor kunskap som gjort dessa. Bedömningar är gjorda av såväl barnrättsorganisationer som statligt anställda, exempelvis barnombudsmannen, men även professorer och forskare. Det som kan
46
kritiseras med dessa bedömningar är att de gjorts av personer som har ett intresse av att barns rättigheter stärks, men då detta inte är för egen vinnings skull försvagar detta inte argumenten. Kritik som jag kan finna angående de ovanstående argumenten är att de inte stärks med empiriska fakta för hur och vad en implementering inneburit i de länder som har ratificerat tilläggsprotokollet. Med Barnkonventionens klagomålsrätts unga ålder i åtanke kan dock detta förklaras och därigenom försvagas inte argumenten i något större avseende. Vissa av
argumenten i diskursen byggs på empiriska fakta, till exempel ”Klagomålsmekanismen skulle bidra till rättspraxis och prejudicerade fall som leder till större förståelse för hur barnkonventionen skall tolkas”(Argument nr.3) Detta argument till skillnad från ”Det är en grundläggande rättighet att få sin sak prövad och därav borde alla barn ha tillgång till denna klagomålsmekanism.” (Argument nr.4)som tillskillnad från argument 3, enbart är ett
normativt argument.
Flera av argumenten liknar varandra, de innehåller, som nämnt ovan, grundantagandet att barn innehar rättigheter och att det skulle få positiva effekter om de fick tillgång till en klagomålsmekanism. Detta anser jag ger dem ökad rimlighet och hållbarhet, då de indirekt på detta sätt stöttar varandra. Argumenten skulle på grund av sina likvärdigheter möjligen kunnat göras om till ett argument.
Att argumentationsanalysen saknar kontra-argument beror på att det inte finns någon som har velat uttala sig emot detta tilläggsprotokoll, vilket resulterar i att uppsatsen tyvärr av saknar den dimension som kontra-argumenten hade kunnat bidra med.
Motioner som lagts fram till riksdagen har fått avslag då frågan skall beredas, men vem som bereder frågan om barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll och när en sådan beredning skall vara klar kan ingen säga. Något dokument angående denna beredning har inte gjorts offentligt.144 Att det finns motsättningar är en självklarhet annars skulle fler stater ratificerat,
speciellt Sverige som vill framstå som att vara i framkant gällande barns rättigheter145, men
varför kan vare sig riksdagen eller regeringen svara på.
Intresseteorin är den teori som är mest positiv till barns rättigheter och denna teori inte ser några problem med att inneha rättigheter utan att kunna utkräva dem.146 Såsom jag tolkar
intresseteorin menar den att finns det i barnets intresse att hävda sina rättigheter skall detta göras möjligt, både enskilt och genom ombud.
144 Regeringen.se, mail konversation mellan mig och olika statsanställda. 145 Unicef.se
47
Diskussionerna i argumentationsanalysen tyder på att vissa teorier, enligt min tolkning, inte går att använda då de inte tilldelar barn rättigheter, vilket är en förutsättning för att de skulle kunna hävda sina rättigheter. Exempel på teorier som inte är överens med grundantagandet att barn innehar rättigheter är viljeteorin, men även Guggenheims maktteori samt Hobbes och Locke.
48
5 Slutsats
Uppsatsens syfte har uppnåtts genom en argumentationsanalys, vilken ämnade analysera dis- kussionen kring barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. Utifrån denna argumentations- analys har argumenten bedömts utifrån hur rimliga och hållbara de är. Detta har gjorts genom stöd av teorier, experter och icke-statliga barnrättsorganisationer. Uppsatsens frågeställningar avsåg även att skapa en större förståelse för hur barns rättigheter kan tolkas och hur pro- argumenten ser ut i förhållande till en klagomekanism för barn. Huvudargumenten kan sam- manfattas på följande sett: Eftersom alla barn är rättighetsinnehavare har de en rättighet att
kunna hävda sina rättigheter och därav har de rätt att ha tillgång till en klagomekanism.