Kina hävdar att Taiwan har tillhört Kina sedan Antiken. Gällande ursprunget till “Taiwanfrågan” argumenterar Kina för att Folkrepubliken Kina blev den enda lagliga regeringen i Kina inklusive Taiwan efter att det kinesiska folket äntligen besegrat regeringen i Nanjing (Republiken Kina) vid inbördeskrigets slut 1949. Det var sedan den amerikanska regeringen som splittrade Kina genom att stödja KMT som flytt till Taiwan. Många av Pekings förslag till återförening är öppna för förhandling men det gäller dock inte FN-frågan. Genom den centrala händelse som ägde rum 1971 då Republiken Kina exkluderades från FN anser Peking att frågan är avgjord en gång för alla (Hickey 1997, ss 1034-1035). Enligt det kinesiska narrativet är Taiwan en provins i Kina och enbart stater kan vara medlemmar i FN. Försök att inkludera Taiwan i FN betraktas som ett
34 försök att splittra Kina och skapa två olika stater. Kina vänder sig mot argumentet att den dubbla representationen av Tyskland under det kalla kriget och den som nu gäller för Korea skulle vara tillämpbar i fallet Kina/Taiwan. Taiwan ses som en intern kinesisk angelägenhet och skiljer sig helt från fallen Tyskland och Korea i och med att de avgjordes av internationella
överenskommelser efter andra världskriget. Kritik mot FN för att de inte uppfyller
universalitetskriteriet avslås också från kinesiskt håll. Taiwan betraktas som bekant som en provins i Kina och anses därmed inte ha rätt att delta i FN-arbetet. Styret i Taiwan bär ansvar för spänningarna i Taiwansundet i och med deras “separatistiska aktiviteter” enligt Kina (Hickey 1997, ss 1035-1036). Ett annat historiskt argument från Kinas sida framfördes i ett brev av Zhang Yishan, Kinas dåvarande FN-ambassadör. Där hävdas det att Kairodeklarationen från 1943 och Potsdamdeklarationen från 1945 fastslår att Taiwan är en del av Kina enligt
internationell rätt (PRC Embassy 2004). Från ett taiwanesiskt håll skulle det argumentet kunna bemötas med att det var Republiken Kina som ingick de avtalen och inte Folkrepubliken Kina som bildades först 1949. Ett sådant svar stärks av argumentationsanalysens prövning av
argumentens styrka. I empiriska sammanhang som dessa ska argumentet vara korrekt för att stå starkt. I och med att Kairo- och Potsdamdeklarationen fastslår att Taiwan är en del av
Republiken Kina faller styrkan i Kinas argument avsevärt. Argumentationsanalysen underlättar som bekant beskrivningen av skillnader i två aktörers argument. Det leder till en ökad förståelse för ämnets vikt och innebörd. Att döma av exemplet ovan är skillnaden i argument stor. Det markerar “Taiwanfrågans” vikt och betydelse för bägge aktörerna.
Taiwan argumenterar som bekant på ett helt annat sätt i frågan. Taiwan erkänner att
Folkrepubliken Kina styr Fastlandskina och Taipei gör inte längre anspråk på att representera det territoriet. Dock argumenterar de emot Kina som säger att Republiken Kina upphörde att existera 1949. Republiken Kina har varit en självständig och suverän stat sedan 1912 enligt det
taiwanesiska synsättet. I och med att Republiken Kina är betydligt äldre än Folkrepubliken Kina betraktas Pekings position mer eller mindre som ett “skämt”. Taiwan medger att det är olyckligt att Kina splittrats men inser att det är verkligheten som aktörerna måste förhålla sig till. “Ett Kina-politiken" gäller men det innebär inte att Peking representerar det legitima Kina. Inom den kinesiska nationen existerar två stater. En återförening kräver enligt Taiwan en politisk och ekonomisk liberalisering i Kina i syfte att uppnå snarlika politiska och ekonomiska system vilket skulle underlätta en återförening. Motivet till varför Taiwan vill bli medlem i FN är bland annat altruistiska, Taiwan vill hjälpa sämre ställda länder, dela erfarenheter av sin egen utveckling från
35 ett fattigt till ett rikt land och bidra i det globala miljöarbetet. Samtidigt erkänns att även
ekonomiska och strategiska faktorer spelar in. Medlemskap i FN skulle möjliggöra för Taiwan att delta i förhandlingar om internationella avtal och stärka Republiken Kinas legitimitet som en stat (Hickey 1997, s 1036). Det skulle förbättra Taiwans makt att erkännas som en stat och ta del av de rättigheter som de innebär. Enligt den realistiska teorin skulle det även förbättra
säkerhetsläget genom de utökade rättigheter som ett omfattande erkännande skulle innebära. Vidare finns det i demokratin Taiwan ett starkt folkligt stöd för FN-medlemskap och därmed har regeringen en skyldighet att verka för det. Folkviljan måste tillgodoses av taiwanesiska
regeringar vilket utgör en skillnad gentemot Kina. Folkrepubliken Kina anses inte ha rätt att representera Taiwan i FN i och med att de aldrig har styrt Taiwan eller de tillhörande öarna. Taiwan hävdar till skillnad från Kina att det faktiskt finns möjligheter till flera platser i FN för en nation och parallell representation. Ukraina, Vitryssland och Sovjetunionen utgör exemplet för flera platser för en nation. Tyskland och Korea används som argument för parallell
representation och Kinas argument underkänns av Taiwan. Kina splittrades av ett inbördeskrig men det förekom också omfattandet utländsk inblandning genom den kommunistiska
expansionen och Sovjetunionens stöd till kommunisterna. Taiwan påstår också att FN-
kampanjen inte handlar om ett försök att skapa “två Kina” eller “ett Kina och ett Taiwan” utan att det skulle erbjuda en mötesplats för diskussion kring återföreningsfrågan. Dåvarande
taiwanesiska utrikesministern (1997) Chang Shallyen menade på att Kinas motstånd till Taiwans strävan efter FN-medlemskap gynnar “extremister” som strävar efter ett formellt sätt oberoende Taiwan (Hickey 1997, s 1037).
Utomstående aktörer har också kommenterat Taiwans ansträngda situation till FN. USA hävdar att Taiwans strävan efter FN-medlemskap äventyrar en fredlig lösning på konflikten. Tidigare biträdande förvarsministern Chris Freeman ansåg att Taiwans kamp för FN-medlemskap delvis ledde fram till missilkrisen i Taiwansundet 1996. Från amerikanskt håll ses FN-kampanjerna även som meningslösa i och med Kinas vetorätt i FN:s säkerhetsråd (Hickey 1997, s 1039). Hickey (1997, s 1043) tror att Kina kan tänkas utveckla ett mer moget förhållningssätt till “Taiwanfrågan”. Därmed kan en omprövad kinesisk hållning gentemot Taiwan inte uteslutas i framtiden enligt författaren. 23 år senare är dock positionerna fortsatt låsta.
Det är tydligt att konflikten kretsar kring bland annat makt, suveränitet, överlevnad och säkerhet i enlighet med den realistiska teorin. Suveränitet utövas av Peking över Kina och av Taipei i
36 Taiwan och tillhörande öar. Att då Kina ämnar representera Taiwan i FN ställer frågan på sin spets, kan Kina utgöra en legitim representant för Taiwan och det taiwanesiska folket? Att döma av den hätska debatten är frågan klart normativ och känslig. Det anarkistiska tillstånd som världen präglas av i och med avsaknaden av en världsregering leder till ett ökat fokus på den militära makten. Icke-statliga organisationer och andra aktörer anses ha svagt inflytande på bekostnad av staterna. Det berör även FN och WHO (Niklasson 2017, 42-43). Realismen visar sig här vara relevant i och med avsaknaden av taiwanesiskt medlemskap i FN. Det försvårar för organisationen att bidra till en fredlig lösning på konflikten mellan Kina och Taiwan. Vidare förstärks de centrala aktörerna i sammanhanget, staterna Kina och Taiwan.
37
6. Slutsatser
I den här uppsatsen har Taiwans relation till FN och WHO undersökts utifrån ett historiskt och ett samtida perspektiv. Konsekvenserna av Taiwans exkludering från organisationerna har också studerats. Den första frågeställningen behandlar Taiwans historiska relation till FN och WHO och där återfinns flera särskilt viktiga händelser. Relationen var inledningsvis bra då Taiwan i egenskap av Republiken Kina tilldelades en plats i FN och även som en permanent medlem av säkerhetsrådet. Det innebar samtidigt en exkludering av Kina från FN vilket utgör en särskilt viktig händelse. Den fastslagna kursen från FN varade fram till 1971 då en rockad skedde till följd av den världspolitiska utvecklingen. Det året uteslöts Republiken Kina från FN till förmån för Folkrepubliken Kina. Den nya kursen ligger fast och utgör en annan särskilt viktig händelse. Exkluderingen av Taiwan 1971 fick en större påverkan på lång sikt än inkluderingen 1945. FN- rockaden präglar Taiwans relation till FN än idag. Demokratiseringen och den stärkta
taiwanesiska identiteten förändrade konfliktens natur under 1980-talet. Taiwan hade tidigare gjort anspråk på Fastlandskina men drog tillbaka de anspråken i början av 90-talet. Taiwan kunde nu tänka sig parallell representation i FN och WHO. De omfattande sociopolitiska förändringarna på Taiwan under 80- och 90-talet utgör en viktig brytpunkt i landets historia. Taiwanesiska regeringars agerande i internationella sammanhang har följt en konkret riktning efter det vilket åskådliggör genomslagskraften.
Frågeställning två handlar om Taiwans relation till FN och WHO från 2009 fram till idag. Relationen till FN är oförändrad men Taiwan innehade observatörsstatus i WHA från 2009 till 2016. Det berodde på den förbättrade politiska relationen mellan Kina och Taiwan de åren då KMT styrde. När DPP vann regeringsmakten 2016 fick Taiwan inte längre möjlighet att delta i WHO:s arbete. Det var en tydlig markering från Kinas sida präglat av dess avsky för DPP. Agerandet genom uteslutningen utgör en viktig händelse. Den kinesiska regeringens hållning har sedan 2016 varit konsekvent och visat en tydlig riktning. Av detta följer att sannolikheten för taiwanesisk observatörsstatus i WHA kommer vara fortsatt låg under DPP-styre men om eller när KMT återkommer till makten finns det möjligheter att den ökar. DPP och Tsai Ing-wen vann återigen valet i januari i år mycket tack vare stort stöd från unga väljare (Nachman 2020). Att döma av det lär Taiwans ansträngda relation till WHO fortsätta i framtiden även om dagens Covid-19 pandemi skapar osäkerhet kring den framtida utvecklingen.
38 Den tredje frågeställningen behandlar Kinas respektive Taiwans argumentation kring huruvida Taiwan kan delta i internationella organisationer eller inte utifrån ett realistiskt perspektiv. Kina hävdar bestämt att Taiwan inte kan delta medan Taiwan argumenterar för motsatsen. En stor skillnad mellan aktörerna finns i frågan om suveränitet och territorialitet. Kina menar på att Taiwan är en del av Kinas territorium medan regeringen i Taipei menar på att de utöver suveränitet över Taiwan och tillhörande öar. Synen på tidigare fall av parallell representation i FN skiljer också mellan Taiwan och Kina. Konsekvenserna av att Taiwan utestängs från FN och WHO är främst hälsomässiga och politiska men även ekonomiska genom minskad handel vid utbrott av epidemier och pandemier. En konsekvens är en försvagad ställning för Taiwan som stat och omfattande risker vid epidemier och andra smittsamma sjukdomar. Taiwans utsatthet under Sars-epidemien ledde till nyttiga erfarenheter och ett nytt sätt att agera. På grund av lidandet under Sars omprövade Taiwan sin strategi och har varit bättra rustade under Covid-19. Taiwans status i det internationella samfundet försvagas och förvirring uppstår i och med de många olika benämningar som finns gällande Taiwan. Det ledde bland annat till ett flygförbud för taiwanesiska flyg till Italien och Vietnam. Förbudet fattades på felaktiga grunder, drabbade taiwanesiska och andra resenärer samt misskrediterade Taiwans hantering av Covid-19. Teorin realism har i uppsatsen kombinerats med argumentationsanalys. Det medförde att argumentationsanalysen hade ett särskilt fokus på argument och resonemang av realistisk karaktär. Det underlättade urskiljandet och identifieringen av argument. Argument kopplade till för realismen centrala begrepp som makt, stat, suveränitet, säkerhet och konflikt, är relevanta i frågan kring Taiwans relation till FN och WHO. Genom beskrivningen av skillnader i argument uppnås en ökad förståelse för ämnets innebörd och vikt. Beskrivningen har som sagt samspelat med realismen vilket åskådliggjort Kinas respektive Taiwans hållning gällande teman som; makt, stat, suveränitet, säkerhet, den rådande konflikten etc.
Baserat på Kinas oförändrade hållning i synen på Taiwan och dess deltagande i internationella organisationer krävs en förändrad politisk kurs i Kina om Taiwan i framtiden ska kunna delta i internationella organisationer. Vi befinner oss fortfarande mitt i Covid-19 pandemin och det mesta förblir oklart. Det gäller också Taiwans relation till WHO efter pandemins slut. Debatten är vid liv och lär fortsätta. Utifrån detta är fortsatt forskning inom området såväl relevant som nödvändigt. Det kan bidra till nya insikter och kunskaper syftande till att göra världen bättre rustad för hantering av kommande pandemier.
40
Referenslista
Aspinwall, Nick. (2020). Taiwan Will Donate 10 Million Masks in Bid to Aid Global Coronavirus Response. The Diplomat, 4 april. Hämtad: 2020-04-29.
https://thediplomat.com/2020/04/taiwan-will-donate-10-million-masks-in-bid-to-aid-global- coronavirus-response/
BBC. (2020). Coronavirus: What are President Trump’s charges against the WHO? BBC News,
19 maj. Hämtad: 2020-05-20.
https://www.bbc.com/news/world-us-canada-52294623
BBC. (2020). Coronavirus: WHO chief and Taiwan in row over 'racist' comments. BBC News, 9 april. Hämtad: 2020-05-17.
https://www.bbc.com/news/world-asia-52230833
Beckman, Ludvig. (2005). Grundbok i idéanalys: det kritiska studiet av politiska texter och idéer. Stockholm: Santérus.
Bryman, Alan. (2016). Social Research Methods. 5. uppl. Oxford: Oxford University Press. Buzan, Barry. (2018). Realism. I Brown, G.W, McLean, I & McMillan, A (red.) The Concise
Oxford Dictionary of Politics and International Relations. 4.uppl. Oxford: Oxford University
Press.
Chang, Jaw-ling Joanne. (2010). Taiwan’s Participation in the World Health Organization: The U.S. “Facilitator” Role. I American Foreign Policy Interests, 32, ss 131-146. Hämtad: 2020-02- 22.
Doi: 10.1080/10803920.2010.487381.
https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/10803920.2010.487381?needAccess=true
Chang, Peter W.S. (2011). Closing the International Health Gaps: Taiwan Comes in From the Cold. I Asia-Pacific Journal of Public Health, 23 (5), ss 810-812. Hämtad: 2020-04-07. Doi: 10.1177/1010539509355189
41
https://journals-sagepub-com.e.bibl.liu.se/doi/pdf/10.1177/1010539509355189
Chen, Chien-Kai. (2009). China and Taiwan: A Future of Peace? A Study of Economic
Interdependence, Taiwanese Domestic Politics and Cross-Strait Relations. I Josef Korbel Journal of Advanced International Studies, vol.1, ss 14-25.
https://digitalcommons.du.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1003&context=advancedintlstudies
Dalton, Russell J., Farrell, David M. & McAllister, Ian. (2011). Political parties and democratic linkage: how parties organize democracy. Oxford: Oxford University Press.
Embassy of the People’s Republic of China in the United Arab Emirates. (2004). Letter from Ambassador Zhang Yishan to Secretary-General Kofi Annan on the So-called "Question of the Representation of Taiwan in the United Nations". Hämtad: 2020-05-18.
http://ae.china-embassy.org/eng/zt/twwt/t147387.htm
Encyclopaedia Britannica. (2019). Montevideo Convention. Hämtad: 2020-05-03.
https://www.britannica.com/event/Montevideo-Convention
Esaiasson, P, Gilljam, M, Oscarsson, H, Towns, A. E. & Wängnerud, L. (2017).
Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. 5. uppl. Stockholm: Wolters Kluwer.
FN-förbundet. (2016). Förenta nationernas stadga & stadga för den internationella domstolen. Hämtad: 2020-04-07.
https://fn.se/wp-content/uploads/2016/07/FN-stadgan.pdf
Frowe, Helen. War and Intervention. I McKinnon, Catriona (red.) Issues in Political Theory. 3. uppl. Oxford: Oxford University Press.
Hale, E. (2020). The Politics of Coronavirus: Taiwan, China and WHO. Al Jazeera, 6 februari. Hämtad: 2020-02-18.
https://www.aljazeera.com/news/2020/02/politics-coronavirus-taiwan-china- 200205080601495.html.
Han, Shelly H. (1995) Time to Welcome Taiwan Back into United Nations. I Asian Affairs: An
42
https://content.ebscohost.com/ContentServer.asp?T=P&P=AN&K=9512190097&S=R&D=a9h& EbscoContent=dGJyMNXb4kSeqK44y9f3OLCmsEieprZSr6y4TLCWxWXS&ContentCustomer =dGJyMPGpt0mwqbVQuePfgeyx43zxqAAA
Herington, J & Lee, K. (2014). The limits of global health diplomacy: Taiwan’s observer status at the world health assembly. I Globalization and Health 10:71, ss 1-9. Hämtad: 2020-02-18. Doi:10.1186/s12992-014-0071-y.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4197227/pdf/12992_2014_Article_71.pdf
Hickey, D. (2005). The high cost of excluding Taiwan from the WHO. I Friedman, E China's
Rise, Taiwan's Dilemma's and International Peace. Routledge, Florence, ss 68-84. Hämtad:
2020-02-18.
Doi: 10.4324/9780203099841.
file:///C:/Users/Fredr/Downloads/China's_Rise_Taiwan's_Dilemma's_and_International_..._---- _(4_The_high_cost_of_excluding_Taiwan_from_the_WHO).pdf
Hickey, D. (1997). U.S. Policy and Taiwan’s Bid to Rejoin the United Nations. I Asian Survey Vol. 37, No. 11, ss 1031-1043. Hämtad: 2020-05-13.
https://www-jstor-
org.e.bibl.liu.se/stable/pdf/2645739.pdf?refreqid=excelsior%3Ae4e7c7d375a5778456c6a37ee5b 0fea2
Hou, Sheng-mou. (2008). Taiwan Must Be Included in the Global Disease Prevention Network. I
American Journal of Chinese Studies, vol.15, no.1, april, ss 49-50. Hämtad: 2020-05-18.
https://www-jstor-
org.e.bibl.liu.se/stable/pdf/44288865.pdf?ab_segments=0%252Fbasic_search%252Fcontrol&refr eqid=excelsior%3A878b232fe98f2c91fa508e37c84e639f
Huang, Eric Ting-Lun. (2003). Taiwan’s Status in a Changing World: United Nations
Representation and Membership for Taiwan. Annual Survey of Interntional & Comparate Law, Vol. 9, uppl. 1, ss 54-99.
43 Hägerdal, Hans. (2015). Kinas historia. Lund: historiska media.
International Law Students Association. (2020). Montevideo Convention on the Rights and Duties of States. Hämtad: 2020-05-02.
https://www.ilsa.org/Jessup/Jessup15/Montevideo%20Convention.pdf
Johansson, Bengt. (2006). Kina-Taiwan-risk för krig eller chans till fred. Stockholm: SNS förlag.
Joseph, Jonathan. Neorealism. I Brown, G.W., McLean, I & McMillan, A (red.) The Concise
Oxford Dictionary of Politics and International Relations. 4.uppl. Oxford: Oxford University
Press.
Lim, Emerson. (2020). Taiwan blasts WHO amid Italy's flight ban controversy. Focus Taiwan
CNA English News, 2 februari. Hämtad: 2020-05-18. https://focustaiwan.tw/politics/202002020005
Lo, Kinling. (2020). Taiwan’s coronavirus response wins rare praise from World Health Organisation. South China Morning Post, 18 april. Hämtad: 2020-05-17.
https://www.scmp.com/news/china/diplomacy/article/3080547/taiwans-coronavirus-response- wins-rare-praise-world-health
Lynch, Colum. (2020). China Launches Counterattack Against U.S. Effort to Restore Taiwan’s Status at WHO. Foreign Policy, 15 maj. Hämtad: 2020-05-17.
https://foreignpolicy.com/2020/05/15/china-taiwan-united-states-world-health-organization- observer/
Ministry of Foreign Affairs Republic of China (Taiwan). (2020). Diplomatic Allies. Hämtad: 2020-04-08.
https://www.mofa.gov.tw/en/AlliesIndex.aspx?n=DF6F8F246049F8D6&sms=A76B7230ADF29 736
44 Nachmnan, Lev. (2020). Taiwan’s Voters Show How to Beat Populism. I Foreign Policy, 13 januari. Hämtad: 2020-05-19.
https://foreignpolicy.com/2020/01/13/china-tsai-han-trump-boris-taiwans-voters-show-how-to- beat-populism/
Nationalencyklopedin. (2011). Folkrätt. Hämtad: 2020-04-07.
https://www-ne-se.e.bibl.liu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/folkrätt
Nationalencyklopedin. (2020). Kina, historia. Hämtad: 2020-05-11.
https://www-ne-se.e.bibl.liu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kina#historia
Niklasson, L. (2017). Globala utmaningar, perspektiv och lösningar: en introduktion till internationell politik och ekonomi. 1. uppl. Malmö: Gleerup.
Säkerhetspolitik.se. (2015). Det internationella systemet. Hämtad: 2020-5-04.
https://www.sakerhetspolitik.se/Sakerhetspolitik/Internationell-sakerhet/Det-internationella- systemet/
Taiwan Today. (1966). Taiwan Review, Victory over Malaria. Hämtad: 2020-04-06.
https://taiwantoday.tw/news.php?unit=12,12,29,33,33,45&post=23302
Teorell, J & Svensson, T (2007). Att fråga och att svara: samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Stockholm: Liber.
Tubilewicz, C. (2012). Friends, Enemies or Frenemies? China-Taiwan Discord in the World Health Organization and Its Significance. I Pacific Affairs, University of British Columbia Vol. 85, No. 4. ss 701-722. Hämtad: 2020-02-18.
Doi: 10.5509/2012854701
https://www-jstor-
org.e.bibl.liu.se/stable/pdf/43590471.pdf?ab_segments=0%252Fbasic_search%252Fcontrol&refr eqid=excelsior%3Af32dc7b74f50320cdbb7882d8d93b24a
45
Wang, Vincent Wei-cheng. (2005). Taiwan’s participation in international organizations. I Friedman, E China’s Rise, Taiwan’s Dilemma and International Peace. Routledge, Florence, ss 149-173. Hämtad: 2020-04-07.
https://ebookcentral.proquest.com/lib/linkoping-ebooks/reader.action?docID=256947&ppg=178 WHO. (2005). Constitution of the World Health Organization. Hämtad: 2020-04-06.
https://www.who.int/governance/eb/who_constitution_en.pdf WHO. (2020). Countries. Hämtad: 2020-02-21.
https://www.who.int/countries/en/
Wong, Tessa. (2020). Why Taiwan has become a problem for WHO. BBC News, 30 mars. Hämtad: 2020-05-17.
https://www.bbc.com/news/world-asia-52088167
World Bank. (2019). Country. Taiwan, China. Hämtad: 2020-02-22.
https://data.worldbank.org/country/taiwan-china