Förskollärarna berättar att de tror att det finns en oro hos förskollärare att behöva öppna upp verksamheten, vilket krävs då föräldrar har rätt till inflytande. Alla åtta förskollärare säger också att de aldrig har känt den oron här inför föräldragruppen på Kvarnen. De pratar om problematiken på en hypotetisk nivå, eller utifrån erfarenheter från tidigare arbetsplatser. Så här säger vissa av förskollärarna:
Det kan nog vara så att man tycker att det är jobbigt att öppna upp för insyn. När du bjuder in till föräldrainflytande då tvingar du dig själv att vara väldigt öppen med allt. Hur du ser på verksamhet, hur du planerar, varför du gör som du gör. En rädsla att man inte räcker till, tror jag nog mest, att man inte skulle duga på nåt sätt. Det är synd att man ska behöva känna så. Egentligen är det ju inte mer än att om någon frågar varför gör du så, så får man förklara. (Cilla, 2011-09-12)
Cilla pratar om en rädsla över att inte räcka till. Felicia pratar också om rädsla:
Jag tror att de är rädda för något, att bli kritiserade, och folk klarar inte kritik. Jag har jobbat på ett ställe där det var mycket "det har de inte med att göra-mentalitet". Jag kan inte riktigt förstå varför man tänker så för man blir bara bitter och jobbet blir tråkigt. (Felicia, 2011-09-13)
Felicia tror att om man ser föräldrarna som några som inte har med verksamheten att göra så blir man bitter. Gill tror också att bitterhet kan födas, men snarare på grund av föräldrarnas bemötande:
Att man känner sig trampad på tårna helt enkelt. Att de inte behandlar en med den respekt. Man kommer återigen till det här att vår kunskap och vår kompetens inte räknas som vilken annan högskolekompetens som helst. Och det är väl det man kan känna när föräldrarna kommer och tycker att de kan ens yrke lika bra som vi. Och då är det klart att har man mött många sådana föräldrar och har haft svårt att
hantera det, och inte kunnat ge varandra stöd i arbetslaget för att alla haft svårt att hantera det. Nu ska jag välja mina ord rätt. Men jag kan förstå om man blir bitter. Samtidigt måste man ju visa hur professionell man är och inte reagera med taggarna utåt. (Gill, 2011-09-13)
I och med att föräldrar har rätt till inflytande över förskoleverksamheten och att föräldrarna på Kvarnen tar sig rätten till inflytande tvingas Kvarnens förskollärare att sätta ord på sina tankar kring verksamheten. Helena och Bodil menar att det är viktigt att sätta ord på det man gör då yrkesrollen är både privat och personlig, eftersom, som det säger, "Hela vi är vårt arbetsredskap" (Helena, 2011-09-13); "Vi är levande redskap vi pedagoger" (Bodil, 2011-09-13); "Det är ju inte så att vi bara går in i en professionell roll" (Bodil, 2011-09-13). De är överens om att när de sätter ord på sin verksamhet så stärker de sin yrkesroll. Förskollärarna säger också att det inte är inför föräldragruppen på Kvarnen som de känner ett behov av att stärka sina yrkesroller. Det är i andra sammanhang som det behövts och behövs. Gill, Cilla och Felicia berättar såhär:
Jag tycker att det är viktigt att min kompetens och kunskap når ut i samhället. Det vi har handlar inte om att snyta näsor och byta blöjor, det är så mycket viktigare än så. Min kunskap är viktig och den har betydelse. (Gill, 2011-09-13)
Det har kommit uttalanden från vänskapskretsen. Men ska du jobba på dagis, du har ju utbildat dig i 3.5 år. Varför ska du göra det, där ska du ju bara byta blöjor. Sen när man har pratat ett tag och förklarat så kan det mycket väl vända. (Cilla, 2011-0912)
Det gäller att förklara sitt jobb om någon skulle komma med något nedlåtande. Jag tror att man ska visa stolthet och visa att man kan det här. Jag tror att man ska förklara hur man ser på jobbet och vad det innebär. Jag tror inte att folk känner till det. De tänker att där är de som står och passar. (Felicia, 2011-09-13)
Elli menar att genom att hon tvingats sätta ord på det hon gör så har hon utvecklats i sin roll som pedagog. Denna utveckling skedde när hon kom till Kvarnen, då de på hennes förra arbetsplats inte arbetade på det sättet:
Min kompetens har utvecklats sen jag kom hit till Kvarnen. Jag jobbade många år på en närliggande förskola, och då blev det att man kände varandra väl, alla i personalen. Då blev det att man stod och stampade lite på samma plats. Så jag kom hit till Kvarnen och fick jättemycket idéer. Jag har lärt mig mycket om till exempel läroplanen. Vi har en som är duktig här, Bodil, hon har hållit i reflektionsgrupper. Det har varit jätteintressant. Vi har suttit i smågrupper och pratat och tipsat varandra. Jag har fått mer kött på benen sen jag kom hit till Kvarnen. (Elli, 2011- 09-12)
Disa bekräftar det Elli säger, om vikten av att sätta ord på det man gör:
På Kvarnen arbetar vi jättemycket med att implementera den nya läroplanen, hur vi ska gå framåt så att vi inte står och stampar på samma ställe. Reflektion är jätteviktigt. Det är därför vi nu skriker efter planeringstid och reflektionstid och att kunna sitta ner. Vi har pratat och vi läser böcker, vi diskuterar utifrån läroplanen och det kommer vi att fortsätta med. Så länge man fortsätter så blir man stärkt i sin yrkesroll. (Disa, 2011-09-13)
Både Disa och Elli belyser vikten av att sätta ord på verksamheten men det lyfter också vikten av att göra det ihop i arbetslaget.
4.4.1 Analys
Förskollärarna säger att de är medvetna om det obehag som kan uppstå hos förskollärare när verksamheten öppnas upp som vid föräldrainflytande. Det förskollärarna känner kan uppfattas som ett obehag över att förlora sin status och makten över fältet. De pratar om en oro för att bli granskad och att ens kunskap inte skulle räcka till. Felicia tror att förskollärare känner oro om de har svårt att ta kritik. Kan det vara så att det är svårt att ta kritik om den som kritiserar har ett högre kapital än en själv och att man därmed hamnar i underläge? Att bli kritiserad av någon som inte har den utbildning och därmed inte den kunskap som man själv har kan säkert upplevas som svårt då det blir tydligt att ens yrke inte har hög status. Alla åtta säger dock att de aldrig känt den känslan på Kvarnen. Hur kan detta komma sig? Skulle det kunna vara så att det är en omedveten strategi hos Kvarnens förskollärare att inte se de problem som finns hos dem? Och därmed uppstår inga känslor av obehag. Även om de nu inte upplevt det obehaget på Kvarnen så har de ändå, på grund av de aktiva och krävande föräldrarna, tvingats sätta ord på sin pedagogiska verksamhet. Detta är något de haft nytta av då de på annat håll känt ett obehag och en irritation över personers åsikter och tankar kring förskolläraryrket. Vad händer när man sätter ord på sin verksamhet? Disa menar att så länge man fortsätter att diskutera och reflektera över det man gör så blir man stärkt i sin yrkesroll. Kan det vara så att när man ger det man gör ord så ger man det också betydelse? Bland förskollärarna verkar detta vara en strategi som de är klart medvetna
om. Genom att synliggöra sin verksamhet och på så sätt försöka höja dess status kämpar man också för en acceptans från samhället och därmed ett högre symboliskt kapital.
Förskollärarna på Kvarnen ansåg alla att det hade ett viktigt yrke och att det gjorde något bra för de barnen som de haft och för närvarande har i sina barngrupper. Informanterna i Enös (2005:147ff) avhandling beskriver språket som ett maktmedel. De har fokus på hur de använder språket i förhållande till föräldrarna. På Kvarnen ses språket också som ett maktmedel. Kan du sätta ord på det du gör och du dessutom har möjlighet att sprida dina ord, (som Gill säger "Jag tycker att det är viktigt att min kompetens och kunskap når ut i samhället"), så kan du genom ditt språkliga kapital påverka ditt yrkes status.
En anledningen till att förskollärarna på Kvarnen inte känner något obehag inför sin föräldragrupp vad gäller föräldrarnas uppfattning av yrkesrollen och deras utövande av den kan vara att förskollärarna har tillskrivits, både av sig själva och av föräldrarna, hög status. Genom att gemensamt i arbetslaget prata om sin yrkesutövning skapas det en kollektiv kunskapsbank där man kan dra nytta av varandra. Kan man på så sätt ge och få bildningskapital inom gruppen, men även utifrån då man framstår som en stark grupp? Kan detta ge den specifika förskolan högre symboliskt kapital och kanske i förlängningen ge institutionen förskola högre status?
5 Slutsats och diskussion
Det här kapitlet inleds med en presentation av slutsatserna. Därefter diskuteras metoden, studien sätts i förhållande till min kommande yrkesroll samt förslag på framtida forskning ges.