Att bli vuxen

Begreppet ungdom kan avgränsas på olika sätt, framförallt utifrån ålder eller social position. Det finns också kulturella avgränsningar som bygger på ungas kulturella preferenser, beteende och livsstil, olika typer av utvecklingspsykologiska avgränsningar av livsstadier, och formell

lagstiftning som anger vilka som omfattas av åtgärder inom t.ex. utbildning, arbetsliv och

straffväsende.46 Som ung räknas man i och med högstadiet och 13-åringar representerar de yngsta ungdomarna. Att välja 15 eller 16 år som nedre gräns förekommer, då handlar det om gymnasiet som utbildningsstadium och avgränsningen motiveras genom att ungdomarna har passerat det obligatoriska skolsystemet och själva väljer om de vill studera vidare och med vilken inriktning. Ungdomstidens övre gräns anges ofta till 24-25 års ålder och kännetecknas av att individen bör ha genomgått ett antal nyckelövergångar som visar att individen har en emotionell mognad samt klarar av vuxenlivets uppgifter. Nyckelövergångar markerar ett ”före” och ett ”efter” och är avhängigt det samhälle och den tid individen lever i. Länkat till nyckelövergångarna, som idag handlar om att sluta skolan, få en varaktig position på arbetsmarknaden, flytta hemifrån samt bilda egen

familj, är framför allt en stor åldersmässig spännvidd mellan dem som har genomgått

nyckelövergångarna och mellan dem som är i början eller i slutet av ungdomstiden (genom studier och senareförlagd etablering).47 Grundläggande är att vi inom detta åldersintervall finner människor i en övergångsfas mellan barndom och vuxenhet (genom nyckelövergångarna) och att vi här finner exempel på ungas laborerande med livsstilselement vilket gör att nyckelövergångarna kan se olika ut för olika individer även om de är i samma ålder.

45 Bjurström, s 44  

46 Waara, s 115

En gemensam ansats för många samhällsforskare är att dagens unga och unga vuxna mer än någonsin tidigare relaterar sig till ett individuellt projekt snarare än att sträva efter delaktighet i ett kollektiv. Tidigare länkade människor sin identitet till sociala yttre dimensioner (t.ex. ett jobb, föräldraskap eller var man bor). Idag är denna koppling mindre självklar där det postindustriella synsättet är att ungas liv präglas av formbarhet där yrkesanknytning, föräldraskap och

uppväxtmiljö representerar utbytbara dimensioner. Processen kan enligt ungdomsforskaren Peter Waara formuleras som en rörelse sett över flera generationer från ett fixerat någotvarande (yrke, boende) till ett formbart någonvarande (psykologisk process, föränderlighet).48

I Cheryl Mersers avhandling ”Grown-ups”: A generation in Search of Adulthood” (1987) får vi en närmare bild av hur det är att bli vuxen idag. Ett nyckelproblem enligt Merser är att det som tidigare utgjorde markörer (nyckelövergångar) för vuxenhet i hennes föräldrageneration inte går att applicera på Mersers egen generations livsförhållanden. I samband med att hon hade svårt att hitta vuxenblivandets markörer frågade hon sina läsare:

If we can´t use the benchmarks of another generation to guide us through the life cykle, what benchmarks will we use insted?49

Skillnaden på förr och nu baseras enligt Merser på strukturella förhållanden där livet i början av förra seklet tedde sig mer förutsägbart och där människor tenderade att göra saker unisont utifrån ett givet livsmönster. Man gifte sig i tjugoårsåldern och tog hand om barnen in i trettioårsåldern. I kontrast till detta livsmönster spenderar dagens unga samma tid med att i tjugoårsåldern studera för att i trettioårsåldern etablera sina karriärer.50 För Mersers handlar transformationen från ung till vuxen om att tillskansa sig kapacitet för individen att succesivt och framgångsrikt finna sammanhang i en föränderlig och oförutsägbar värld och i och med att markörerna för

vuxenheten försvinner blir identitetsbygget en psykologisk process snarare än en social process som det var tidigare.

De senaste 200 åren kan man tala om tre mer eller mindre tydligt avgränsade epoker: Initialt är det frågan om jordbrukssamhället som successivt övergår i industrisamhället under senare delen 1800-talet och början av 1900-talet vilket innebar en omfattande folkomflyttning från land till stad och avlöses av sekularisering, urbanisering och lönearbetarlivsformen. Under 1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  1980-1990-  

48 Waara, s 124

49 Côté, s 14

talen fasas den industriella epoken successivt ut i ett postindustriellt samhälle där man nu lade betoning på kommunikation, kunskap, kultur och kreativitet som samhällsbärande element.51 Till dessa strukturomvandlingar är också knutet förskjutningar av värderingssystem, där en individs värderingar baseras på gjorda erfarenheter framför allt under barn- och ungdomsåren. Likartade erfarenheter under uppväxtåren innebär samma slags värderingssystem under vuxenlivet. 52 Om värderingstesen är korrekt kan man också vänta sig värderingsolikheter mellan olika generationer. Tanken här är att människor som föds vid ungefär samma tidpunkt och som delar samma sociala villkor och erfarenheter under sin uppväxt utvecklar värderingar och beteenden som särskiljer dem från både föregående och efterföljande generationer.53

Att bli vuxen innebär en transformation från ett stadium till ett annat där man psykologiskt förändrar sin bild av sig själv, från ung och omogen till vuxen och mogen. Två egenskaper framträder i Côtés studier om ungas väg till vuxenhet: (1) vuxenhet tar sig olika uttryck i olika kulturer, (2) vuxenlivet utgör den nu längsta, men minst förstådda åldern under livscykeln. Att bli vuxen tar allt längre tid.54

Côté menar att identitetsbyggandet idag är nära sammankopplad de materiella betingelserna för hur människor upplever sina världar. Detta i sin tur är en effekt av att de traditionella

institutionerna ersatts av kapitalistiska institutioner vilket haft både positiva och negativa effekter. Det positiva har inneburit förbättrad kost, högre levnadsstandard, ett längre liv och en ökad personlig frihet. Det negativa har inneburit förlusten av struktur och riktning som definierar mogenhet och identitet, samt en utbredd psykisk stress för de människor som inte kunnat dra nytta av de socioekonomiska förändringarna.55 I och med att de traditionella institutionernas värdefostran inte längre är dominerande så är det enligt Côté upp till oss själva att skapa våra egna värdestrukturer. Denna utveckling har inneburit att många människor haft möjlighet att förverkliga sig själva, vilket många också gjort, men enligt Côté har det också inneburit att de flesta människor passivt låtit sin identitet styras av profitbaserade strukturer som en ersättning för de traditionella kulturella institutionerna.56

I följande stycke ger Merser en bild av hur hennes generation formade sina identiteter som en konsekvens av de traditionella institutionernas frånvaro:

                                                                                                                51 Bjurström, s 44 52 Waara, s. 48 53 Bjurström, s 44 54 Côté, s 2 55 Côté, s 3 56 Côté, s 5  

There was no longer a culture to leave us, and so what our parents unwittingly did was tu leave us to ourselves….(Consequently, by), the time we postwar kids were ready to leave home and in the abscence of anything better, or anything else, youth as a way of life, as a beliefsystem, as a community, setting up traditions of its own – became the refuge, the religion of the young. (1987,93)57

Unga fick klara sig själva vilket innebar att de började skapa sina egna värdestrukturer.

Avsaknaden av vuxna medförde också en viss frihet vilket kom att ge avtryck för hur man såg på livets nyckelövergångar och sin del i samhället. Côté ger en skildring från 60-70-talets samtal:

Many asked, Why bother making sacrifices in a world that seems bent on its own destruction anyway? Why bring childern in to a world that seems to be going down the drain?58

Tiden präglades av värdeförskjutningar där medelklassens unga genom olika motkulturer succesivt bröt mot traditionella auktoritet- och generationsmönster.59 Redan 1920 kom ett varnande finger mot generationsglappet där bland annat Ortega kritiserade dåtidens romantisering av ungdomen och varnade för att en ”degeneration hotar mänskligheten” om ”den

självbelåtna ungdomen blir den tongivande varelsen” i det moderna samhället. Roberth Wohl i sin tur

avfärdade detta som ett önsketänkande framkallad av unga människor i otakt med sin egen tid60 och menade istället att ungdomens revolt är viktig för kulturell förnyelse inte minst inom det offentliga och politiska livet.

Teorier för uppkomsten av generationsmotsättningar och ungdomliga motkulturer hittar vi bland annat hos Kensington som menade att de unga radikalerna bland annat sökte efter nya

förhållningssätt till framtiden, nya livsvärden och nya sätt att betrakta världen.61 Feurs i sin tur stärkte tesen genom att sätta det i ett tidsmässigt sammanhang där han lyfte in revolter i ett cykliskt mönster som återkommer varje gång ”generationsjämvikten” rubbas. Kensington och Feurs representerade en mer liberal syn på ungas revolt och såg det snarare som ett bidrag till samhällsdebatten där unga indirekt fick representera sökandet efter andra livsformer. Denna                                                                                                                 57 Côté, s 16 58 Côté, s 17 59 Bjurström, s 63 60 Bjurström, s 29 61 Bjurström, s 62  

liberala syn delades dock inte av alla vilket för oss vidare till kärnan i strukturfunktionalismen.