Att skapa mening i handling

Sund (2008:19) skriver med stöd i Wickman och Östman (2002a) att ”Lärande eller

meningsskapande sker i möten (exempelvis undervisning), i olika samspel mellan människor och omgivning, vilka ofta iscensätts av människor (läraren)”.Lärande innebär en verksamhet där individer utvecklar kompetenta förmågor och som framgångsrikt leder dem vidare i

verksamheten genom att de utför olika syftesrelaterade handlingar. Med hänvisning till Dewey (1938/1997) skriver Sund (2008:19) också ”Att lära eller undervisa någon annan innebär att påbörja en verksamhet och få den att utvecklas utifrån verksamhetens och olika gemensamma syften”. Lärande i Deweys filosofi kan innebära att man lär sig ett nytt sätt att undersöka, uppmärksamma, använda språket och dra slutsatser (Lidar, 2010:28). ”Meningsskapande sker i möten, där människor interagerar med varandra, med omgivningen eller med sig själva” (Lidar, 2010:30). Alltså med pragmatismen kan lärande betraktas som en dynamisk process, där kunskap genomgår förändring, den växer och utvecklas, istället för att bara ackumuleras (Ibid., s. 30). Meningsskapande sker i samspel med omgivningen, det vill säga lärare och elever skapar mening i mötet och i handling. För att studera lärande blir det då relevant att studera människors handlingar.

Dewey (1998:127) ser vetenskap hela tiden som positiv, som teknisk i vid mening. ”Det är fråga om att samordna tankesystem, att anvisa vägar för den pedagogiska praktiken” (s. 127). Läraren har rätt och skyldighet att själv föreslå verksamheter/aktiviteter, eftersom han eller hon är den gruppmedlem som har de mognare och fullständigare erfarenheterna och den större insikten om möjligheterna till sammanhängande utveckling i ett givet projekt (Dewey, 1980:137). Exempel på sådana verksamheter/aktiviteter finns nedan under avsnittet Studiens genomförande och

analyser. I verksamheten ska läraren vägleda, styra och organisera samspelet mellan eleverna

och omgivningen, det vill säga att guida och vägleda eleverna. Denna styrning ska utgå från elevernas egna impulser och avsikter (Burman, 2007:101). Sund (2008:24) skriver även att:

Elevers lärande är naturligtvis målet med undervisningen, men läraren är ledaren i

klassrummet och har samhällets mandat att styra verksamheten för att främja förutsättningarna för elevers meningsskapande.

Lärande erfarenheter kan finnas i aktiviteter som ordnas med eftertanke och leds av lärare. Alltså, lärande utgörs av erfarenheter av aktiviteter. Om vi vill få människor att se och handla på nya sätt, måste vi hitta punkter där vi kan mötas med samma förståelse. Vi kan då kommunicera via det som står fast (det som är omedelbart begripligt) för oss båda i en gemensam praktik (Johannson & Wickman, 2011). Lärande blir då det meningsskapande som skapar relationer till det som står fast, som är meningsfullt i förhållande till syftet (Lidar, 2010:27).

För att studera lärande blir det då relevant att studera människors handlingar. Genom att handla erfar eleverna de konsekvenser och den påverkan som handlandet skapar. ”Det är handlandet som är eftersträvansvärt, det är ytterst genom goda handlingar som vi påverkar vår omgivning på ett positivt och konstruktivt sätt” (Lagsten, 2009:23). Genom handling reflekterar eleverna över den idé som handlingen bygger på. Liksom Lagsten skriver Wickman (2006:53) att: “The focus is on how people proceed with their activity, of which the encounter is also a part, and what consequences this has for what they learn”. Wickman menar att fokus ligger på hur människor fortsätter med sina aktiviteter, varav mötet också är en del, och vilka konsekvenser detta har för vad de lär sig. I de möten som aktiviteterna erbjuder behöver eleverna själva uppmärksamma den kunskap de behöver. När de själva deltar aktivt i aktiviteterna lär de sig bättre.

För att förstå vad som pågår behöver man undersöka hur det pågår och var det pågår och vilka aktörer eller grupper av aktörer som på olika sätt deltar i det som pågår” (Lagsten, 2009:23).

Alltså, den pragmatiska forskaren nöjer sig inte med att undersöka hur eleverna tänker om det som pågår i aktiviteten, utan studerar och rekonstruerar det som pågår genom att undersöka elevernas handlingar.

Utifrån Dewey (1931) säger Lagsten (2009:23) att ”Pragmatikern ser vetenskap som en praktisk aktivitet som syftar till att producera användbar kunskap snarare än till att förstå världens sanna natur”. Många misstolkar sådana citat. De tror felaktigt att, med utgångspunkt i pragmatism, lär man sig bara genom sociala eller praktiska aktiviteter, men man lär sig också genom att själv tänka på och reflektera över vad som händer i aktiviteten. Lidar (2010:29) skriver med stöd i Biesta (2007) att ”Tänkande och reflektion behövs för att i kombination med handling ge kunskap”. Man lär sig inte en sak genom att få den berättad för sig, man måste själv reflektera över vad man gör. Utbildning syftar till att utveckla individens kritiska tänkande och förmåga till problemlösning, inte till memorering av fakta. Ett exempel på en praktisk aktivitet kan vara till exempel att lösa ekvationer med hjälp av det så kallade ekvationsspelet (Löwing & Kilborn, 2002:148). Men eftersom detta är tidskrävande har vi (jag och mina kollegor) bestämt att inte använda ekvationsspelet. Istället väljer vi att, med eftertanke, ordna teoretiska aktiviteter för att lösa ekvationer.

Följaktligen ska elevernas erfarenhet och aktivitet stå i fokus och att undervisningen ska utgå ifrån dessa. Johansson och Wickman (2011:1) hävdar med hänvisning till Schoultz (2000) att: ”Men samspelet mellan tidigare erfarenheter och undervisningen har visat att hur elevernas erfarenheter kommer till uttryck är starkt beroende av undervisningens gestaltning”. Hur läraren framställer innehållet blir då av stort intresse. Johansson och Wickman påstår vidare att: ”En lärare måste också hitta vägar för att förstå vad eleverna lär sig utifrån vad de säger och gör i klassrummet” (s. 3). Jag tolkar detta som att det blir möjligt att skapa kunskap om elevernas meningsskapande med hjälp av direkta observationer av vad som sägs och görs i en pågående verksamhet.