Många orsaker till finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga deltagande har presenterats men en avgörande faktor återstår. För att lobbying ska uppstå krävs det ett intresse för de frågor IASB har på sin agenda eller ett intresse för konsekvenserna av en standardförändring (se Attraktivitet i Figur 1, s. 12). När frågor ställdes om IASB och standardsättningsprocessen förknippade samtliga respondenter detta med frågor som berör de börsnoterade bolagens årsredovisningar. Malmqvist säger även uttryckligen att de frågor och standardförändringar som IASB arbetar med fokuserar på årsredovisningen:
"IASB:s arbete är extremt årsredovisnings- och notapparatsinriktat."
Enligt Malmqvist är en analytikers vardag dock oerhört kortsiktigt inriktad, vilket gör att kvartalsrapporterna är av större intresse än årsredovisningarna. Samtliga respondenter är överens om att det snarare är marginalnyheterna som dyker upp varje kvartal som är intressanta för analysen.
"IASB har misslyckats med att förstå att analytiker är intresserade av kvartalsrapporter. IASB har totalt fokus på årsredovisningar och där går våra intressen isär."
(Gärtner) När de frågor och standardförändringar som IASB arbetar med framförallt berör
årsredovisningar och inte delårsrapporter saknar analytikerna och förvaltarna därför intresse att uttrycka sina åsikter. Frågor och standardförändringar som berör årsredovisningen är också helt ointressanta för analytiker då det är framtidsförväntningar som dominerar analysen enligt Liliedahl. Denna syn delas av Grönvall:
"En sak som kanske spelar väldigt stor roll i det här sammanhanget är att vi jobbar med att försöka förutsäga framtida vinster istället för att titta på historiska."
27
Enligt Liliedahl måste en analytiker prioritera var det är nödvändigt att lägga ner tid och kraft, då prioriteras inte historisk information som årsredovisningarna innebär. Avgörande
information i en analytikers arbete berör snarare strategi och marknad.
"Analytikerns tillvaro handlar otroligt mycket om att försöka bedöma företagens marknader och produkter. Håller produkterna? Är de tillverkade effektivt? Var är marknaden på väg? Var är konjunkturen som påverkar den här marknaden på väg? Analytikernas dagliga bröd tjänas inte in genom att man är kanonbra på att bedöma exempelvis IFRS 19."
(Malmqvist) En andra grundläggande orsak till att intresse saknas för IASB:s arbete är således att dagens analytiker och förvaltare framförallt fokuserar på framåtriktad information och inte historisk data från årsredovisningar. Även möten med företag är enligt Melander en mycket viktigare informationskälla än årsredovisningen. Han menar att den information som framkommer vid exempelvis investerarmöten är oerhört mycket viktigare än hur den informationen presenteras i en årsredovisning. Strömsten påpekar att det vid kontakten med bolagen finns möjlighet att ställa kompletterande frågor och då fondbolagen analyserar dessa bolag dagligen byggs en kunskapsbas upp som inte annars är möjlig. Grönvall menar dessutom att om en förvaltare under flera år arbetar med samma bolag lär denne känna bolaget väl och årsredovisningens information är således redan bekant och inte intressant vid publicering. Även Malmqvist påpekar att informationen i årsredovisningen inte är intressant då analytikerna har kontinuerlig kontakt med bolagen:
"Så varför ska jag då bli exalterad över att plöja igenom årsredovisningen i ett bolag där jag träffat bolaget, där jag mött dem om och om igen, ställt frågor till dem på telefonkonferenser och på presskonferenser och annat?"
En tredje orsak till finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga intresse för IASB:s arbete är följaktligen att möten med bolag är mer betydande för analysen. Sammanfattningsvis saknar finansanalytikerna och fondförvaltarna intresse för de frågor IASB har på sin agenda då dessa inte berör bolagens delårsrapportering, då årsredovisningen är tillbakablickande och då möten med bolagen är en mycket viktigare informationskälla. Således finner fondbolagen det inte attraktivt att delta och därmed saknas motivation för att kunna påverka IASB (se Attraktivitet i Figur 1, s. 12). Detta har även bekräftats av Durocher et al. (2007) som finner att användare i
28
den kanadensiska standardsättningsprocessen inte upplever det attraktivt att försöka påverka standardsättningen om informationen i årsredovisningen inte är användbar.
Att de intervjuade svenska finansanalytikerna och fondförvaltarna inte anser det attraktivt att delta i IASB:s standardsättningsprocess (Attraktivitet), att de upplever att de inte har någon möjlighet att påverka IASB i utformningen av standarder ("Instrumentality") samt att kunskap om IASB och standardsättningsprocessen (Förväntan), efterfrågan (Tillfrågan) och tid
(Resurser) saknas leder till att dessa inte deltar i IASB:s standardsättningsprocess. Detta kan jämföras med Suttons (1984) kostnads-nyttamodell i vilken en användare inte deltar om denne inte tror att ansträngningen leder till att IASB påverkas och attraktiviteten av det resultat användaren lyckas åstadkomma är lägre än kostnaden såsom tid och resurser denna lagt ned på att påverka IASB. Finansanalytikernas och fondförvaltarnas attraktivitet att delta är låg då de inte har något intresse i redovisningsfrågor och således kommer kostnaden i form av tid att vara alldeles för hög, samtidigt som de inte heller tror sig kunna påverka IASB.
29
5 Vilken roll har användarna för IASB?
Att fondförvaltare och finansanalytiker saknar intresse för den information som presenteras i årsredovisningar tyder på att IASB har en felaktig bild av årsredovisningens betydelse för svenska finansanalytiker och fondförvaltare. Enligt det konceptuella ramverket ska finansiell information vara användbar för investerare och för att vara användbar måste informationen vara relevant (IFRS Foundation, 2010, s. 16).
“…financial information is, by definition, capable of making a difference in users’ decisions."
(IFRS Foundation, 2010, s. 17) IASB anser att finansiella rapporter är relevanta för professionella investerare när de har en betydelse för investerarens beslut om att köpa, sälja eller behålla andelar i företaget (IFRS Foundation, 2010, s. 5). Årsredovisningar är en av de finansiella rapporterna som enligt IASB ska vara relevant och det är också denna som är mest reglerad av IFRS. Det är även
årsredovisningen som respondenterna upplever att IASB primärt fokuserar på. Den information som presenteras i de
årsredovisningar som IFRS reglerar är dock inte relevant för
fondförvaltare och finansanalytiker vid beslut. Samtliga respondenter baserar huvudsakligen sina analyser på framåtriktad information såsom kvartalsrapporter, möten med bolagen, telefonkonferenser, marknadsinformation, hur VD:n agerar och information om
företagens strategier (se Figur 2).
Att vara analytiker handlar, enligt Liliedahl, till stor del om samhällsvetenskapliga frågor kring vad det är som i grund och botten styr omsättning, vinst och marknad. Malmqvist menar att det är makroekonomisk information som påverkar företagens marknad och att IASB därmed har en felaktig bild av att det är räkenskapsdata som styr aktiekurserna. När IASB är inställda på att aktieanalytiker fördjupar sig i fotnoter för att vrida och vända på siffror anser
Figur 2. Faktorer som ingår i analysen. Källa: Egen bearbetning.
30
Malmqvist att redovisningens betydelse ur ett användarperspektiv överskattas. Detta indikerar att IASB inte förstår årsredovisningens betydelse för svenska investerare vid beslut om att köpa, sälja eller behålla andelar i företaget.
När analytiker istället använder sig av framåtriktad information menar Grönvall att årsredovisningen enbart fungerar som en bas för att skaffa sig en bakgrundsbild av nya obekanta bolag:
"Det är viktigt att siffror på något sätt i grova drag är hela och rena, men givet att man tycker att de är det så är frågan löst. Vi kräver inte någon ytterligare sofistikerad grad av detaljerna så länge vi känner att det är okej siffror som kommer ut."
Melander menar att årsredovisningen fungerar som en hygienfaktor och att det utifrån dagens förvaltning aldrig kommer att ställas krav på annan information eller krav på att försöka utöka redovisningen. Frågor som berör redovisningen anser samtliga respondenter istället vara revisorernas vardag. Liliedahl påpekar exempelvis att det är revisorerna som är specialister på IFRS och Melander menar att det är revisorernas uppgift att utveckla och förbättra IFRS då det är redovisningsfrågor revisorer arbetar med. Strömsten menar att det är naturligt att revisorer har ett större inflytande än analytiker och fondförvaltare i
standardsättningsprocessen då det är denna grupp som ska skriva under årsredovisningen. Att årsredovisningen fungerar som en hygienfaktor för analytikerna och förvaltarna samt att dessa anser det vara revisorernas uppgift att utveckla och förbättra IFRS tyder på att denna grupp efterfrågar en årsredovisning som är tillförlitlig snarare än relevant. Årsredovisningen tenderar att inte vara relevant för finansanalytiker och fondförvaltare som grundar sina analyser på framåtriktad information då den kommer ut flera månader efter att
verksamhetsåret är slut.
"Vi frågar oss hela tiden: Finns det någon överhuvudtaget som läser årsredovisningen i slutet av mars när all intressant information flödar dagligen?"
(Grönvall) Om årsredovisningen, enligt IASB:s primära intressenter, fungerar som en reliabel finansiell rapport som tenderar att inte vara avgörande i deras beslutsfattande och således blir irrelevant innebär det att IASB, i så fall, är fel inriktade i den pågående omarbetningen av det
konceptuella ramverket. I det tidigare konceptuella ramverket existerade den kvalitativa egenskapen reliabilitet, vilken togs bort av IASB för att det fanns en oenighet om begreppets
31
innebörd. Många intressenter ansåg att begreppet handlade om verifierbarhet, vilket IASB inte höll med om (IFRS Foundation, 2010, s. 59). När begreppet togs bort menar Power (2010) att reliabiliteten kollapsade i relevans då den finansiella informationen inte längre ska identifieras med verifierbarhet utan snarare en verklighetstrogen framställning av verkligheten. Således fokuserar och betonar det konceptuella ramverket relevant finansiell information framför reliabel information trots att samtliga respondenter vittnar om att årsredovisningen inte är relevant för investerare vid beslut om att köpa, sälja eller behålla andelar i företaget. Detta problem verkar dock inte bekymra IASB:s styrelsemedlemmar, vilka anser att analytiker och fondförvaltare istället bör ändra sitt sätt att arbeta.
"När jag säger att analytiker fokuserar på kvartalsrapporter till de jag har haft chans att träffa inom IASB så tittar de på mig och säger: Varför jobbar ni då på det sättet? Varför jobbar ni inte mer långsiktigt? Det är ju det som är själva problemet, ni är själva fast i den här kvartalskapitalismen."
(Malmqvist) Att IASB påstår sig efterfråga användarnas åsikter blir ironiskt i sammanhanget. När en av IASB:s primära intressenter mot alla odds vänder sig till IASB med sina åsikter bortser IASB ifrån dessa. Detta innebär att IASB:s konsultationsprocess, som enligt dem själva ska vara öppen för alla intressenter, inte är öppen för alla. Visserligen får alla intressenter möjligheten att framföra sin åsikt men IASB tycks inte lyssna och ta till sig åsikterna.
Finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga deltagande i kombination med att IASB inte beaktar deras åsikter resulterar i att IASB inte vet eller inte tycks bryr sig om vad
finansanalytiker och fondförvaltare har för informationsbehov. Burlaud och Colasse (2011) hävdar att användarnas behov snarare är hypoteser från IASB:s sida, vilket inte går att utesluta med denna studie. Användarnas åsikter ska ligga till grund för utvecklingen av IFRS (Pacter, 2011). Utan en kommunikation med användare, såsom finansanalytiker och fondförvaltare, är förmodligen svenska finansanalytikers och fondförvaltares informationsbehov snarare
hypoteser från IASB:s sida. Även Young (2006) hävdar att FASB inte konsulterar fysiska användare och att de informationsbehov som FASB påstår att användare har snarare är konstruerade från FASB:s sida. FASB har enligt Young (2006) en förutbestämd bild av hur användare arbetar och därmed vilken typ av information de är intresserade av. Även IASB verkar ha en förutbestämd bild av hur finansanalytiker och fondförvaltare bör arbeta och
32
därmed vilken typ av information de borde anse vara relevant. Huruvida denna bild överensstämmer med verkligheten tycks IASB inte vara intresserade av.
"[…] IASB pratar om användare utan att egentligen vara intresserade av hur användare använder den här materian."
(Malmqvist) Detta innebär sannolikt att IASB:s nya konceptuella ramverk, vilket betonar relevant
finansiell information framför reliabel information, grundar sig på en konstruerad bild av hur finansanalytiker och fondförvaltare arbetar. Att IASB sannolikt har en felaktig, konstruerad bild av användarnas informationsbehov som de inte tycks vilja kännas vid innebär att det inte går att utesluta att åtminstone svenska finansanalytiker och fondförvaltare används retoriskt i IASB:s standardsättningsprocess.
"IASB kanske säger att de söker efter användares åsikter i utformningen av standarder men om man läser beslut är det inte säkert att de gör det."
(Liliedahl) Om IASB har en egenkonstruerad bild av användarnas informationsbehov och användarnas behov ska ligga till grund för IFRS tycks denna bild användas för att rättfärdiga nya och utvecklade IFRS. Detta bekräftas även av Georgiou (2010) som menar att det inte går att utesluta att användare enbart används retoriskt i IASB:s standardsättningsprocess.
33
6 Slutsatser
I denna studie har det konstaterats att en orsak till de intervjuade svenska finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess är brist på resurser i form av tid och i form av förmåga att samlas under en gemensam åsikt. Även om tillräckligt med resurser finns kommer dock analytikerna och förvaltarna inte att delta då det helt saknas motivation. Motivationen uteblir för det första då det saknas kunskap om vilka frågor IASB har på agendan, kunskap om standardsättningsprocessen och då användarnas åsikter inte upplevs efterfrågade. Detta medför att IASB har misslyckats med att förmedla på vilket sätt finansanalytikerna och fondförvaltarna kan framföra sina åsikter. Motivationen uteblir för det andra då analytikerna och förvaltarna inte upplever att IASB uppmärksammar deras åsikter eller att de upplever att de inte kommer att kunna påverka IASB:s standardsättning. Därmed misslyckas IASB även med att förmedla respondenternas betydelse för standardsättningen. Slutligen saknas motivation i form av intresse för att påverka IASB då standarderna inte upplevs av finansanalytikerna och fondförvaltarna beröra bolagens delårsrapporteringar, årsredovisningen är tillbakablickande och möten med bolag är mycket viktigare
informationskällor.
Att finansanalytiker och fondförvaltare saknar intresse för den information som presenteras i årsredovisningar indikerar att IASB har en felaktig bild av årsredovisningens betydelse för denna grupp. Årsredovisningen används inte vid beslut om investeringar utan fungerar som en hygienfaktor och trygghetsbas i analysarbetet. IASB tenderar således att vara fel inriktade i den pågående omarbetningen av det konceptuella ramverket. Årsredovisningen som en
reliabel, snarare än en relevant, finansiell rapport är en bättre beskrivning av dess funktion vid beslut om investeringar. IASB tycks ha förutbestämd och oföränderlig bild av
årsredovisningens betydelse i investerarnas analysarbete då de inte har lyssnat när detta framförts. Detta medför att det inte går att utesluta att IASB använder en felaktigt
egenkonstruerad bild av finansanalytikernas och fondförvaltarnas informationsbehov för att rättfärdiga nya och förändrade IFRS.