Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats
Vårterminen 2012
Användarnas roll i
IASB:s standardsättningsprocess
En studie av svenska f inansanalytikers och fondförvaltares låga deltagande i standardsättningsprocessen.
Författare: Sofia Bergman Hanna Sigurdsson Handledare: Gunilla Eklöv Alander
Tack till
Ett stort tack till samtliga respondenter som gjort denna uppsats möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Gunilla Eklöv Alander för värdefulla synpunkter under uppsatsens framväxt.
Slutligen vill vi rikta ett tack till våra närstående, vänner och opponenter för konstruktiva och betydelsefulla kommentarer.
Uppsala i juni 2012
Sofia Bergman Hanna Sigurdsson
Sammanfattning
Denna studie undersöker varför svenska finansanalytiker och fondförvaltare inte i så stor utsträckning deltar i International Accounting Standards Boards (IASB:s)
standardsättningsprocess. IASB:s syfte är enligt det konceptuella ramverket att i första hand tillgodose de informationsbehov som användare av den finansiella redovisningen har. För att IASB ska kunna förstå användarnas behov anser IASB att det är viktigt att de lyssnar till och beaktar användarnas åsikter. Flera studier visar dock att användare är underrepresenterade i IASB:s standardsättningsprocess. Genom en litteraturgenomgång utvecklas modellen
"Förklarande faktorer till lobbying i standardsättningsprocesser" genom att kombinera
Vrooms (1964) förväntansteori med Verbas et al. (1995) "The Civic Voluntarism Model" som förklarar passivitet i politiska processer. Därefter genomförs djupintervjuer varefter
intervjumaterialet kodas och analyseras utifrån författarnas modell. Studien visar att de intervjuade svenska finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga deltagande i IASB:s
standardsättningsprocess beror på brist på resurser i form av tid och brist på motivation i form av otillräcklig kunskap om IASB, att de inte upplever sig kunna påverka IASB och att de saknar intresse för frågor som berör årsredovisningen. Att de saknar intresse för frågor som berör årsredovisningen tyder på att IASB har en felaktig bild av årsredovisningens betydelse för svenska finansanalytiker och fondförvaltare. För dessa fungerar årsredovisningen som en reliabel, snarare än en relevant, finansiell rapport. Detta indikerar att IASB är fel inriktade i den pågående omarbetningen av det konceptuella ramverket. Slutligen kan det inte uteslutas att IASB använder en egenkonstruerad felaktig bild av finansanalytikers och fondförvaltares informationsbehov för att rättfärdiga sitt eget arbete.
Nyckelord: lobbying, användare, IASB, standardsättningsprocess, Sverige.
Innehållsförteckning
1 Inledning ...1
1.1 Bakgrund ...1
1.2 Problemdiskussion ...2
2 Litteraturavsnitt ...5
2.1 IASB ...5
2.1.1 IASB:s konceptuella ramverk ...6
2.1.2 Kritik mot IASB och IASB:s konceptuella ramverk ...6
2.2 Tidigare forskning om användarnas låga deltagande ...7
2.3 "The Civic Voluntarism Model" ...9
2.4 Förväntansteorin ... 10
2.4.1 Kritik mot förväntansteorin ... 11
2.5 Förklarande faktorer till lobbying i standardsättningsprocesser ... 11
3 Metod ... 15
3.1 Forskningsdesign ... 15
3.2 Val av organisationer och respondenter ... 15
3.3 Datainsamling ... 16
3.3.1 Utformning av intervjumall ... 16
3.3.2 Intervjuförfarande... 17
3.4 Kategorisering och analys av data ... 17
3.5 Metodkritik ... 18
3.6 Källkritik ... 19
3.7 Generalisering av studiens resultat ... 20
4 Orsaker till finansanalytikers och fondförvaltares låga deltagande ... 21
4.1 Resurser ... 21
4.2 Förväntan och tillfrågan ... 22
4.3 "Instrumentality" ... 24
4.4 Attraktivitet ... 26
5 Vilken roll har användarna för IASB? ... 29
6 Slutsatser ... 33
6.1 Förslag till vidare forskning ... 33
7 Källförteckning ... 35
7.1 Sekundära källor ... 35
7.2 Muntliga källor ... 37
8 Bilagor ... 38
8.1 Intervjufrågor ... 38
8.2 Förstudie ... 40
1 1 Inledning
1.1 Bakgrund
I svenska börsnoterade företags koncernredovisningar tillämpas sedan år 2005 International Financial Reporting Standards (IFRS) efter beslut av Europeiska Unionen. Dessa
internationella redovisningsstandarder utvecklas av International Accounting Standards Board (IASB). IASB:s intention är att utveckla förståeliga, genomförbara och globalt accepterade redovisningsstandarder. För att uppnå detta hävdar IASB att de oberoende konsulterar intressenter såsom investerare, analytiker, reglerare, företagsledare, standardsättare och redovisningsprofessionen. (IFRS Foundation, 2012a)
Standardsättningsprocessen är dock inte så enkel som den kan uppfattas när den beskrivs av IASB. Olika intressenter har olika behov och olika intressen. Standardsättningsprocessen kan liknas vid en politisk process där berörda parter kommer att, utifrån egna intressen, försöka övertyga IASB att utarbeta standarder till deras förmån (Jorrissen et al., 2006; Sutton, 1984;
Watts & Zimmerman, 1978; Zeff, 2002). Trots att användare och upprättare av den finansiella redovisningen kan ha olika intressen är dock IASB:s syfte enligt det konceptuella ramverket att i första hand tillgodose användarnas behov (IFRS Foundation, 2010, s. 9). En av IASB:s styrelsemedlemmar skriver på IASB:s hemsida:
"Why are the users of financial statements of primary importance? Because usefulness of the information in financial reports is the foundation of International Financial Reporting Standards (IFRSs). Our [IASBs] goal is to make financial statement analysis as straightforward as possible by improving the transparency, understandability, and
comparability of information available to investors. In other words, we need to make sure that IFRSs give investors the information they need to make investment decisions, in a way that helps them to make those decisions. To achieve that goal, it is important that the IASB hears the investor’s voice."
(Pacter, 2011)
För att IASB ska kunna förstå användarnas behov, var de upplever brister i den finansiella redovisningen och vad som hjälper dem i deras investeringsbeslut är det således viktigt att IASB lyssnar till och beaktar användarnas åsikter.
2 1.2 Problemdiskussion
Trots att användare av den finansiella informationen är viktiga för IASB visar flera studier (exempelvis Jorissen et al., 2006; Jorissen et al., 2010; Larson, 2007) att användare, såsom investerare och analytiker, är underrepresenterade i IASB:s standardsättningsprocess. För att undersöka om användarnas delaktighet i IASB:s standardsättningsprocess är låg även från Sveriges sida genomför därför författarna till denna studie en förstudie där intervjuer med bland annat branschorganisationer till fondbolag och finansanalytiker genomförs (se Bilaga 2).Förstudien indikerar att svenska användare och användarorganisationer inte är direkt involverade i IASB:s standardsättningsprocess. Tidigare studier (se Durocher et al., 2007;
Tandy & Wilburn, 1992; Van Lent, 1997; Weetman et al., 1996) utförda i andra nationella standardsättingssammanhang återspeglar också användarnas låga delaktighet.
Medan användare av den finansiella informationen är underrepresenterade i IASB:s
standardsättningsprocess visar studier (se Jorissen et al., 2006; Jorissen et al., 2010; Larson, 2007) att upprättare av den finansiella informationen och revisionsbyråer i hög grad är delaktiga i IASB:s standardsättningsprocess Dessa två grupper är även de som är mest inflytelserika i IASB:s standardsättningsprocess, vilket bidrar till att IASB har blivit mindre mottaglig för lobbying från annat håll som exempelvis användare (Power, 2009).
Användarnas låga deltagande kombinerat med att IASB, enligt Power (2009), är mindre mottaglig för denna grupps åsikter innebär att IASB inte i så stor utsträckning tar del av och lyssnar till användarnas åsikter. En konsekvens av detta är att IASB inte förstår användarnas behov. Burlaud och Colasse (2011) hävdar att användarnas behov därför snarare är hypoteser från IASB:s sida då IASB utsett sig själv som talesperson för användare.
Att standardsättare inte förstår användarnas behov har även bekräftats i andra nationella sammanhang (se Jonas & Young, 1998; Miller, 1990; Young, 2006). Enligt Young (2006) är användare av den finansiella informationen en gåta för standardsättare, hur dessa använder information för att nå ett beslut är okänt. Young (2006) menar att Financial Accounting Standards Board (FASB) i den amerikanska standardsättningsprocessen producerar idéer om hur användare borde vara och hur de borde använda finansiell information. Standardsättarna konsulterar inte fysiska användare utan använder sig av modeller som anses indikera vilken finansiell information som är användbar för användare. Enligt Young (2003) fungerar användare därför enbart som ett retoriskt hjälpmedel för standardsättare att rättfärdiga standardförändringar i den amerikanska standardsättningsprocessen. Att användare endast
3
används som ett retoriskt hjälpmedel kan inte heller uteslutas från IASB:s
standardsättningsprocess enligt Georgiou (2010) då brittiska investmentbolag inte betraktar sig som inflytelserika i processen.
Givet att det är användarnas intressen som i första hand ska tillgodoses och att dessa inte i så stor utsträckning är delaktiga uppkommer frågan: Varför är användare inte i så stor
utsträckning delaktiga i IASB:s standardsättningsprocess?
Hopwood (1994) har studerat den internationella redovisningsarenan och anser att
användarnas tystnad pågått tillräckligt länge och efterfrågar studier som undersöker och finner förklaringar till användarnas låga deltagande i standardsättningsprocessen. Idag, arton år senare, finns det dock endast ett fåtal studier som har försökt förklara varför användare deltar i så låg utsträckning. Weetman et al. (1996) är de första som faktiskt träffat användare för att förklara den låga delaktigheten, men detta var inte studiens huvudsakliga syfte. På senare år har Durocher et al. (2007) utvecklat en modell för att förklara användarnas låga delaktighet i den kanadensiska standardsättningsprocessen. I Storbritannien har Georgiou (2010) studerat hur och varför brittiska investmentbolag deltar i IASB:s standardsättningsprocess. Även Durocher et al. (2007) och Georgiou (2010) anser att det råder en brist i forskningen inom detta område och att liknande studier behövs i fler länder.
Det finns i dagsläget inga studier som har försökt förklara svenska användares låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess. Tidigare forskning kring lobbying i
standardsättningsprocessen har till stor del fokuserat på lobbying i engelskspråkiga länder som USA (se Sutton, 1984; Tandy & Wilburn, 1992), Storbritannien (se Sutton, 1984;
Weetman et al., 1996; Georgiou, 2010) och Kanada (se Durocher et al., 2007). Eventuella institutionella skillnader skulle kunna begränsa möjligheten att generalisera dessa resultat till svenska förhållanden, vilket gör en studie i ett svenskt sammanhang relevant. Ett sätt att bryta ned och studera begreppet användare och deras deltagande är att studera finansanalytiker och fondförvaltare (Weetman et al., 1996), vilka även anses vara viktiga användare enligt IASB (Pacter, 2011).
Denna studie ämnar därför undersöka och finna förklaringar till svenska finansanalytikers och fondförvaltares låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess.
För att kunna finna förklaringar till användarnas låga deltagande utgår studien från tidigare forskning om lobbying i standardsättningssammanhang. En förklaringsmodell utvecklas
4
utifrån denna litteraturgenomgång där Verbas et al. (1995) teori för passivitet i politiska processer kombineras med Vrooms (1964) väletablerade motivationsteori.
Målsättningen med denna studie är därmed att finna förklaringar till svenska finansanalytikers och fondförvaltares låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess. Studien fokuserar inte enbart på ekonomiska faktorer, utan även faktorer relaterade till motivation, vilka endast har studerats i den kanadensiska standardsättningsprocessen (Durocher et al., 2007). Därmed kan studien bidra med ytterligare nya förklaringar till användarnas låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess. Till skillnad från tidigare forskning om lobbying i
standardsättningssammanhang diskuterar denna studie IASB:s användarfokus genom att sammanlänka funna orsaker till användarnas låga deltagande med kritik som tidigare framförts mot IASB. Denna studie försöker därmed finna förklaringar för den kritik som framförts huruvida IASB inte förstår användarnas behov och att dessa endast används retoriskt i standardsättningsprocessen.
5 2 Litteraturavsnitt
För att skapa en överblick av IASB som det organ som utvecklar internationella redovisningsstandarder samt vilka möjligheter det finns för användare att påverka standardsättningsprocessen ges en beskrivning av IASB och standardsättningsprocessen.
Därefter ges en sammanfattning av tidigare forskning om användarnas låga deltagande i standardsättningssammanhang, både internationellt och nationellt. Slutligen utvecklas en förklaringsmodell utifrån denna litteraturstudie genom att Verbas et al. (1995) teori för politiskt deltagande kombineras med Vrooms (1964) processbaserade motivationsteori för att kunna finna förklaringar till användarnas låga deltagande.
2.1 IASB
IFRS Foundation är en icke vinstdrivande, privat organisation som genom sin standarsättningsgrupp IASB är ansvariga för att utveckla och publicera IFRS (IFRS
Foundation, 2012a). IASB:s femton stycken styrelsemedlemmar är, enligt IFRS Foundation, kunniga och har tidigare erfarenhet från standardsättning eller så har de en bakgrund som användare, akademiker eller upprättare av den finansiella informationen (IFRS Foundation, 2012b). IFRS Foundation framställer IASB som en oberoende grupp, vilka genomför offentliga möten och utvecklar standarder genom en öppen och transparent
konsultationsprocess där alla berörda parters åsikter beaktas (IFRS Foundation, 2012a).
IASB bestämmer själva över sitt arbete och utvecklingen av agendan. Utvecklingen av standarder innehåller tre steg där intresserade grupper har möjlighet att uttrycka sin åsikt innan en standard antas. Dessa är:
Setting the agenda. Om en fråga ska läggas till på IASB:s agenda ska den spegla investerares, långivares eller andra användares behov. Hänsyn tas till informationens relevans för användarna. I detta steg lyfter och diskuterar IASB potentiella frågor som IASB:s personal identifierat samt frågor som uppkommit till följd av förändringar i IASB:s konceptuella ramverk, kommentarer från andra standardsättare och
intressenter, IFRS:s Advisory Council, IFRS Interpretations Committee eller genom andra rekommendationer.
Development and publication of a discussion paper. I detta steg publicerar IASB normalt sett en diskussionsrapport för att uppmuntra till kommentarer från berörda parter. Diskussionsrapporten innehåller en överblick av frågan, möjliga lösningar på problemet samt IASB:s preliminära ställningstagande. Intressenter har därefter
6
normalt sett 120 dagar på sig att kommentera diskussionsrapporten. När perioden är slut analyseras och summeras kommentarerna av projektgruppen.
Development and publication of an exposure draft. Ett "exposure draft" är det huvudsakliga redskapet för att konsultera allmänheten. Till skillnad från
diskussionsrapporten framför här IASB en specifik lösning på frågan genom att föreslå en standard. Detta är också ett obligatoriskt steg till skillnad från diskussionsrapporten.
Projektgruppen samlar in, summerar och analyserar alla kommentarer som skickats in under en period på 120 dagar. (IFRS Foundation, 2012b)
2.1.1 IASB:s konceptuella ramverk
Till grund för IASB:s utveckling och bearbetning av internationella redovisningsstandarder ligger det konceptuella ramverket. Ramverket ligger således även till grund för förberedelser och presentation av finansiell information för användare. Enligt det konceptuella ramverket är syftet med finansiell rapportering att tillhandahålla finansiell information om ett företag som är användbar för existerande och potentiella investerare samt långivare vid beslutsfattande om resursallokering till företaget. Dessa användare ska enligt det konceptuella ramverket ha tillräckligt med kunskap om företagsekonomiska aktiviteter för att kunna ta till sig den finansiella informationen. Existerande och potentiella investerare samt långivare betraktas som de primära användarna. Beslut om att köpa eller sälja andelar i ett företag beror på en värdering av företagets framtida kassaflöden. Investerare och långivare behöver därmed information för att kunna värdera företagets framtidsutsikter. På så sätt hjälper det
konceptuella ramverket användare att tyda informationen i den finansiella redovisningen. Den information som presenteras i de finansiella rapporterna ska, enligt det konceptuella
ramverket, vara relevant och verklighetstroget framställa vad den är avsedd att framställa för att vara användbar. (IFRS Foundation, 2010, ss. 9–21)
2.1.2 Kritik mot IASB och IASB:s konceptuella ramverk
IFRS Foundation har granskats kritiskt och IASB:s konceptuella ramverk har ifrågasatts från flera håll. Christensen (2010) hävdar att IASB:s konceptuella ramverk är för detaljerat och att det därmed finns en risk för att syftet med det konceptuella ramverket inte uppfylls. Således riskerar användare att inte erhålla tillfredsställande information. Dessutom har det
konceptuella ramverket fått kritik för att inte specificera vilka informationsbehov investerare har, vilket anses grunda sig i att IASB inte vet vad användare har för behov i sitt analysarbete (Burlaud & Colasse, 2011). Detta har även visat sig i FASB:s standardsättningsprocess (Jonas
& Young, 1998; Miller, 1990; Young, 2006), vilka IASB genomför ett konvergensprojekt
7
med. Slutligen har det nya omarbetade konceptuella ramverket fått kritik för att nedprioritera tillförlitlig och verifierbar finansiell information och därmed enbart fokusera på relevant information. Följaktligen har transaktionsbaserade och historiska kostnader fått ge vika för marknadsvärden, värderingsmodeller och abstrakt prisinformation. (Power, 2010)
Även IASB:s oberoende har ifrågasatts. Perry och Nölke (2006) menar att medlemmar i IASB:s styrelse som tilldelas medlemskap för att de kan tillföra oberoende sakkunskap inte är oberoende. Enligt Perry och Nölke (2006) är sakkunnig kunskap alltid politisk för att den ständigt förvärvas i ett visst socialt sammanhang. De anser att tekniska lösningar under alla omständigheter har ett politiskt syfte, trots att de som föreslår lösningen inte är fullt medvetna om detta syfte. Howieson (2009) ifrågasätter både FASB och IASB:s oberoende. Howieson (2009) studerar varför ett specifikt ämne tas med på standardsättarnas agenda och finner ett antal kriterier som ska följas vid standardsättares utvärdering av ett potentiellt projekt. De kriterier som framställs ligga till grund för IASB:s utformning av agendan är publicerade av IFRS Foundation och inte IASB själva, vilket enligt Howieson (2009) innebär att dessa möjligtvis inte är de faktiska kriterier som IASB:s styrelsemedlemmar använder. Kring de kriterier som FASB hävdar att de använder finner Howieson (2009) flexibilitet kring hur FASB:s styrelsemedlemmar använder sig av dessa. Howieson (2009) finner även att hur olika projekt rankas på agendan inte offentliggörs och därmed fortfarande är en hemlighet för IASB och FASB:s intressenter, vilket innebär att motivet till att vissa projekt väljs eller väljs bort saknas och därmed minskar transparensen i standardsättningsprocessen.
2.2 Tidigare forskning om användarnas låga deltagande Tidigare forskning om standardsättning visar på överensstämmelse om att
standardsättningsprocessen kan liknas vid en politisk process där berörda parter kommer att utifrån egna intressen försöka övertyga standardsättare att utarbeta standarder till deras förmån (Jorrissen et al., 2006; Sutton, 1984; Watts & Zimmerman, 1978; Zeff, 2002).
En av de mest välanvända teorierna som har använts i tidigare forskning för att förklara varför olika grupper deltar i standardsättningsprocesser är Downs (1957) "Economic Theory of Democracy". Sutton (1984) introducerar Downs teori i lobbyingforskning då han menar att beslutet att försöka påverka i en standardsättningsprocess har mycket gemensamt med beslutet att rösta i ett politiskt system. Utifrån "Economic Theory of Democracy" utvecklar Sutton (1984) en kostnads-nyttamodell som innebär att en intressent kommer att försöka påverka standardsättningen om den förväntade nyttan överstiger kostnaden, justerad med
8
sannolikheten att lobbyingen kommer att ha någon inverkan på resultatet. En användare påverkas inte, enligt Sutton (1984), i lika stor utsträckning av en föreslagen standard som en upprättare, vilket innebär att en användares nytta av lobbying inte blir speciellt stor. Detta skulle, enligt Sutton (1984), kunna förklara en användares låga deltagande i
standardsättningsprocessen. Slutligen menar Sutton (1984) att användare av den finansiella informationen kommer att ha svårare att delta i jämförelse med andra grupper då dessa sällan har homogena intressen och därmed inte kan dela på kostnaderna som lobbying medför.
Flera senare studier inom området utgår från Suttons (1984) teoretiska ramverk för att förklara olika gruppers incitament till att delta i standardsättningsprocessen (exempelvis McLeay et al., 2000; Georgiou, 2010; Tandy & Wilburn, 1992; Weetman et al., 1996). Dessa återspeglar användarnas låga delaktighet i standardsättningsprocessen. Weetman et al. (1996) är de första som intervjuar användare för att förklara deras låga deltagande. De flesta av respondenterna ansåg att det fanns en tradition att inte kommentera diskussionsrapporter och utkast från standardsättarna. Analytiker ansåg sig ha väldigt mycket att göra och prioriterade inte att kommentera standardsättarnas förslag. Weetman et al. (1996) fann även en analytiker som ansåg att de som upprättade den finansiella informationen hade lättare att nå enighet kring frågor som berör standardsättning. Upprättarna kunde därmed utöva större inflytande i standardsättningsprocessen, vilket bidrog till att denne analytiker ej deltog i processen.
En studie som specifikt undersöker användarnas incitament att delta utifrån Suttons (1984) teoretiska ramverk är Georgiou (2010). Han finner att brittiska investmentbolag anser att kostnaden för att delta och tron att andra användare skulle representera deras intressen var de främsta orsakerna till att de inte deltog i standardsättningsprocessen. Användare upplevde även att redovisningsprofessionen var väldigt inflytelserika i IASB:s
standardsättningsprocess. Detta bidrog till att användare själva inte ansåg sig vara inflytelserika och således inte deltog.
Durocher et al. (2007) hävdar till skillnad från de tidigare studierna att det inte enbart är ekonomiska faktorer som förklarar deltagande i standardsättningsprocessen utan att hänsyn även måste tas till standardsättningsprocessens utformning. Utifrån detta integrerar Durocher et al. (2007) modeller och ramverk från organisationsteori och motivationsteori i sin studie och utvecklar en modell för att förklara användarnas låga deltagande i den kanadensiska standardsättningsprocessen. Durocher et al. (2007) finner bland annat att de kanadensiska användarnas deltagande är beroende av hur de uppfattar användbarheten i den information
9
som nuvarande standarder bidrar till. Deltagandet är även beroende av hur användarna
upplever sin möjlighet att påverka standardsättare. Durocher et al. (2007) finner även faktorer som inte direkt kan relateras till standardsättningsprocessens utformning. Bland annat
tillgängliga resurser och att användare ansåg det vara någon annans uppgift att representera deras intressen, huvudsakligen sin egen branschorganisation.
För att undersöka varför användare av den finansiella informationen är underrepresenterade i IASB:s standardsättningsprocess är det relevant att, liksom tidigare forskning i andra
nationella sammanhang, studera såväl ekonomiska faktorer som faktorer relaterade till engagemang och motivation. Detta då även engagemang och motivation och inte enbart ekonomiska faktorer kan förklara användarnas låga deltagande i standardsättningsprocessen.
Då majoriteten av tidigare studier bekräftar användarnas låga deltagande men inte undersökt det vidare är "The Civic Voluntarism Model" (Verba et al., 1995) relevant att använda i denna studie då den förklarar passivitet i politiska processer. Detta då det råder enighet bland
forskare (Jorrissen et al., 2006; Sutton, 1984; Watts & Zimmerman, 1978; Zeff, 2002) att standardsättningsprocessen kan liknas vid en politisk process. Modellen innefattar både resurser och engagemang (motivation) som förklarande faktorer till passivitet i politiska processer. Motivation är en förklarande faktor som Durocher et al. (2007) finner är betydande för användarnas låga delaktighet i den kanadensiska standardsättningsprocessen genom att utgå från Vrooms (1964) förväntansteori. För att kunna studera denna faktor närmare utvidgas därför, i denna studie, "The Civic Voluntarism Model" genom att kombineras med
förväntansteorin (Vroom, 1964). En modell som beskriver förklarande faktorer till lobbying i standardsättningsprocesser utformas, av författarna till denna studie, efter denna
litteraturgenomgång (se Figur 1, s. 12).
Nedan följer först en beskrivning av "The Civic Voluntarism Model" och förväntansteorin och därefter följer en mer ingående förklaring av hur dessa sammanlänkas till modellen i Figur 1 (s. 12).
2.3 "The Civic Voluntarism Model"
För att förklara lågt deltagande i politiska processer har Verba et al. (1995) identifierat tre avgörande faktorer och kombinerat dem till vad de benämner som "The Civic Voluntarism Model". När Verba et al. (1995) undersöker varför vissa individer inte deltar i politiska aktiviteter finner de tre möjliga svar: att individen inte kan, inte vill eller inte blivit tillfrågad.
10
Med andra ord är människor inaktiva för att de saknar resurser, saknar motivation eller saknar tillgång till rätta sociala nätverk.
Verba et al. (1995) lyfter fram tre olika typer av resurser i modellen. Dessa är tid, pengar och samhälleliga färdigheter. Med samhälleliga färdigheter menas nödvändig organisatorisk och kommunikativ kapacitet. Individer som har förmågan att tala och skriva väl och som är väl organiserade är sannolikt mer effektiva när de deltar i en politisk aktivitet. När tid och pengar kopplas samman med samhälleliga färdigheter ökar inte bara sannolikheten att individen kommer att delta utan även sannolikheten att vara mer effektiv.
Att ha rätt resurser skapar nödvändiga möjligheter för individen att delta, men då den politiska aktiviteten är frivillig är det även nödvändigt att individen också har viljan att delta. Verba et al. (1995) inkluderar därför politiskt engagemang i "The Civic Voluntarism Model".
Engagemang definieras som olika psykologiska benägenheter som i förväg avgör hur individen kommer att agera. Verba et al. (1995) fokuserar på olika subjektiva faktorer som kan fastställa individens engagemang och inkluderar dessa i modellen. De finner att politiskt intresse, politisk information samt effekten av att delta ökar individens vilja, kunskap och självförtroende att engagera sig politiskt.
Utöver resurser och engagemang finner Verba et al. (1995) även att olika institutioner påverkar individens deltagande. Om individen uppmanas att delta genom exempelvis arbetet eller organisationer leder det ofta till deltagande. Oavsett om individen ämnade delta eller ej är tillfrågan en triggande faktor som kan resultera i aktivt deltagande.
2.4 Förväntansteorin
Enligt förväntansteorin utvärderar en individ kostnaden och nyttan av olika handingar och väljer den handling som genererar mest nytta (Bratton et al., 2010, s. 202). Motivation är därmed beroende av hur individer upplever sambandet mellan en specifik handlings utfall och värdet på detta utfall. Sambandet utvärderas genom en kognitiv process där individen
utvärderar tre faktorer: attraktivitet, "instrumentality"1 och förväntan. Förväntan är individens uppfattade möjlighet att arbetsinsatsen leder till ökad prestation. "Instrumentality" är
individens uppfattade möjlighet att den ökade prestationen leder till ett önskvärt utfall.
Attraktivitet är värdet som individen personligen sätter på belöningen som resultatet av den
1 "Instrumentality" är en term som är vanlig i processteorier om motivation. Uttrycket syftar till en individs uppfattning om sannolikheten att bra utförande kommer att resultera i ett önskvärt utfall (Bratton et al., 2010, s.
202). Det finns ingen lämplig svensk översättning på termen och den engelska termen kommer fortsättningsvis att användas.
11
ökade ansträngningen medför. (Vroom, 1964, ss. 15–19) Utifrån dessa tre faktorer går det att utläsa tre förhållanden: ansträngning – prestation, prestation – belöning och belöning – attraktivitet (Bratton et al., 2010, s. 202). Individen blir således motiverad när denne förväntar sig att arbetsinsatsen och den ökade prestationen leder till ett önskvärt utfall som denne värderar högt (Vroom, 1964, ss. 192–196).
I standardsättningsprocessen är alternativen att delta eller inte delta. En användares låga deltagande i standardsättningsprocessen beror således på användarens förväntan om att en tillräcklig ansträngning leder till deltagande i standardsättningsprocessen, användarens uppfattning om att deltagande leder till utverkande av användbara standarder och attraktiviteten av dessa nya standarder (Durocher et al., 2007, s. 34).
2.4.1 Kritik mot förväntansteorin
Förväntansteorin har fått kritik då den förutsätter att individen är rationell i alla situationer (Klein, 1989). Detta innebär enligt kritikerna att teorin inte tillfredsställande kan beskriva och förklara alla motivationssituationer. Sutton (1984) hävdar att individer kan vara rationella i lobbyingsammanhang. Suttons (1984) teoretiska ramverk har använts i flera studier för att förklara olika gruppers incitament till att delta i standardsättningsprocessen (exempelvis Georgiou, 2010; McLeay et al., 2000; Tandy & Wilburn, 1992; Weetman et al., 1996). Alla dessa studier har funnit stöd för och bekräftat Suttons (1984) resultat. Detta gör att det även i denna studie antas att en individ i standardsättningssammanhang kan vara rationell.
Förväntansteorin kan därmed användas på ett tillfredsställande sätt för att finna förklaringar till användarnas låga deltagande i ett standardsättningssammanhang.
2.5 Förklarande faktorer till lobbying i standardsättningsprocesser För att kunna studera varför användare inte i så stor utsträckning är delaktiga i IASB:s
standardsättningsprocess utvecklas, som tidigare nämnts, en modell med förklarande faktorer till lobbying i standardsättningsprocesser genom att sammanlänka "The Civic Voluntarism Model" med förväntansteorin. Nedan följer en beskrivning av hur dessa två teorier
sammanlänkas till modellen i Figur 1 (s. 12).
12
Figur 1. Förklarande faktorer till lobbying i standardsättningsprocesser.
Källa: Egen bearbetning.
I "The Civic Voluntarism Model" utgör resurser i form av pengar, tid och samhälleliga färdigheter basen för politiskt deltagande (se första rutan i Figur 1). Resurser i kombination med motivation resulterar enligt modellen i aktivt deltagande som i detta fall innebär lobbying mot IASB.
Verba et al. (1995) identifierar politisk information som en motivationsfaktor för deltagande.
Den politiska informationen omfattar exempelvis aktuella frågor eller hur det politiska
systemet fungerar. I ett standardsättningssammanhang innebär denna information vilka frågor IASB har på sin agenda eller information om hur standardsättningsprocessen fungerar. Detta kan kopplas samman med förväntan i förväntansteorin då förväntan innefattar individens uppfattning huruvida denne tillfredsställande kan delta i standardsättningsprocessen, vilket kräver kunskap om processen och vetskap om IASB:s agenda (se andra rutan i Figur 1).
Politisk effekt är ytterligare en motivationsfaktor som presenteras av Verba et al. (1995), vilken innefattar hur stor uppmärksamhet individens deltagande får och hur stort inflytande individen har över politiska beslut. För användare i ett standardsättningssammanhang
FÖRVÄNTAN
POLITISK INFORMATION
RESURSER
TID, PENGAR OCH SAMHÄLLELIGA FÄRDIGHETER
TILLFRÅGAN
"INSTRUMENTALITY"
POLITISK EFFEKT
ATTRAKTIVITET
POLITISKT INTRESSE
MOTIVATION
LOBBYING
13
innefattar detta hur användare upplever att IASB uppmärksammar åsikterna och i vilken utsträckning åsikterna påverkar standardsättningen. Detta kan relateras till "instrumentality" i förväntansteorin som innefattar individens uppfattade möjlighet att den ökade prestationen leder till ett önskvärt utfall (se tredje rutan i Figur 1). Även individens politiska intresse påverkar enligt Verba et al. (1995) politiskt deltagande. Individer som följer politiska händelser, är måna om vad som händer och är intresserade av vilka parter som vinner eller förlorar är mer politiskt aktiva. I ett standardsättningssammanhang innebär detta att det krävs ett intresse för de frågor IASB har på sin agenda eller ett intresse för konsekvenserna av en standardförändring. Hur intressant frågan eller utfallet är kan relateras till värdet individen personligen sätter på belöningen som kommer från den ökade ansträngningen. På så sätt kan politiskt intresse sammanlänkas med attraktivitet i förväntansteorin (se fjärde rutan i Figur 1).
Verba et al. (1995) presenterar i "The Civic Voluntarism Model" att bli tillfrågad att delta som en triggande faktor. Att bli tillfrågad bör rimligtvis påverka den uppfattade möjligheten att kunna delta och således förväntan i förväntansteorin. Då även Durocher et al. (2007) hävdar att tillfrågan i sig kan relateras till förväntan har dessa två kopplats samman i modellen (se höger ruta i Figur 1).
Att utgå från en teori som behandlar politiskt deltagande i kombination med en
motivationsteori innebär dock inte att studiens resultat mister sin jämförbarhet med den mängd studier (exempelvis Georgiou, 2010; McLeay et al., 2000; Tandy & Wilburn, 1992;
Weetman et al., 1996) som tidigare genomförts i standardsättningssammanhang utifrån Suttons (1984) kostnads-nyttamodell av Downs (1957) "Economic Theory of Democracy".
För aktivt deltagande är det enligt modellen i Figur 1 inte tillräckligt med enbart resurser i form av tid, pengar och samhälleliga färdigheter. En förväntan om önskvärt utfall och en attraktiv belöning är nödvändigt för att lobbying ska uppstå. För att utfallet ska vara attraktivt måste användarens förväntade effekt av standardförändringen således överstiga den
förväntade kostnaden. Detta kan relateras till Suttons (1984) kostnads-nyttamodell där en användare kommer att försöka påverka standardsättningsprocessen om den förväntade nyttan överstiger kostnaden, justerad med den uppfattade sannolikheten att lobbyingen kommer att ha någon inverkan på standardsättningen. Tror användaren att ansträngningen leder till att IASB påverkas och att attraktiviteten av resultatet användaren lyckas åstadkomma är högre än kostnaden, i form av tid och resurser, kommer användaren att försöka påverka IASB.
14
Att integrera Vrooms (1964) förväntansteori i Verbas et al. (1995) modell innebär således att resultat presenterade av många tidigare studier kan relateras till modellen i Figur 1. Modellen kan därför användas i syfte att utforma intervjufrågor utifrån tidigare forskning. Modellen används därefter för att analysera finansanalytikernas och fondförvaltarnas svar på
intervjufrågorna för att på så sätt kunna förklara deras låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess.
15 3 Metod
3.1 Forskningsdesign
Då denna studie syftar till att försöka förklara varför användare inte i så stor utsträckning deltar i IASB:s standardsättningsprocess har en kvalitativ metod valts för den empiriska studien. Majoriteten av de studier som tidigare genomförts för att studera lobbying i standardsättningsprocessen har granskat kommentarer inskickade till standardsättare (exempelvis Jorissen et al., 2006; Tandy & Wilburn, 1992; Van Lent, 1997). Denna typ av data kan visserligen användas för att studera användarnas delaktighet men kan omöjligt besvara frågan varför användare inte i så stor utsträckning är delaktiga. För att finna förklaringar till användarnas låga deltagande krävs djupgående information, varför datainsamlingen till denna studie sker genom intervjuer.
3.2 Val av organisationer och respondenter
Denna studie är avgränsad till att enbart omfatta finansanalytiker och fondförvaltare. Detta då dessa ses som professionella investerare i IASB:s bemärkelse, vilka IASB eftersöker (Pacter, 2011). Dessa två användargrupper har studerats i andra nationella sammanhang (exempelvis Durocher et al., 2007; Weetman et al., 1996), vilket gör att studiens resultat kan jämföras med dessa på ett mer tillförlitigt sätt.
För att identifiera ett antal lämpliga finansanalytiker och fondförvaltare kontaktades medlemsbolag i Fondbolagens Förening (Fondbolagens Förening, 2011) via telefon där en respondent från varje fondbolag valdes ut. Fondbolagen valdes ut slumpvis genom lottning.
Finansanalytiker alternativt fondförvaltare i varje fondbolag kontaktades utifrån hänvisningar från bland annat informationschef eller analytikerchef på respektive fondbolag. I de fondbolag som har speciella aktieanalytiker som är delaktiga i portföljbeslut kontaktades aktieanalytiker då denna grupp i större utsträckning använder sig av finansiella rapporter i jämförelse med fondförvaltare i dessa bolag. I de fondbolag som endast har fondförvaltare, men
analysverksamhet inom bolaget, ingår analys i fondförvaltarnas arbetsuppgifter. De slutgiltiga fem fondbolagen var således de kvarstående bolag efter telefonkontakt som var villiga att delta i studien och som har egen analysverksamhet. Detta resulterade i två finansanalytiker och tre fondförvaltare, varav en är chef över fondförvaltarna på ett av fondbolagen.
I förstudien som genomfördes av författarna till denna studie för att undersöka om användarnas delaktighet i IASB:s standardsättningsprocess är låg även från Sveriges sida framkom att Sveriges Finansanalytikers Förening (SFF) var den branschorganisation som
16
representerar svenska finansanalytiker. I vissa fall ansågs föreningen respresentera
finansanalytikernas intressen gentemot IASB. Därför kontaktades även generalsekreteraren i SFF för kompletterande intervju. Det framkom även under förstudien att ordföranden i SFF, Peter Malmqvist, är en välkänd finansanalytiker i Sverige med intresse för redovisningsfrågor och IASB. Ett flertal av respondenterna i förstudien hänvisade till Peter Malmqvist och han ansågs därmed vara en nödvändig respondent för denna studie. Detta då det generellt inte verkade finnas något intresse bland användare i Sverige att försöka påverka IASB och han uppenbarligen hade ett större intresse än den genomsnittlige finansanalytikern. Detta resulterade i totalt sju intervjuer: tre finansanalytiker, tre fondförvaltare och SFF (för presentation av respondenterna se Tabell 1, s. 21).
3.3 Datainsamling
3.3.1 Utformning av intervjumall
Att finna förklaringar innebär att frågan "Varför?" försöker besvaras (Arbnor & Bjerke, 1994, s. 120). Då denna studie avser att besvara problemformuleringen varför användare inte i så stor utsträckning är delaktiga i IASB:s standardsättningsprocess kan undersökningen därmed klassificeras som förklarande. I en förklarande studie är semistrukturerade intervjuer att föredra för att kunna förklara relationen mellan olika variabler och för att förklara
bakomliggande orsaker till beslut och attityder (Saunders et al., 2009, ss. 322–324). Det är därför lämpligt att använda semistrukturerade frågor i denna studie.
Övergripande tematiska intervjufrågor utformades utifrån litteraturavsnittet och modellen i Figur 1 (se avsnitt 2.5). Dessa återfinns i Bilaga 1. Frågorna formulerades så att de inte skulle leda respondenten i dennes svar. Följdfrågor ställdes under intervjuernas gång för att få mer djupgående och tillfredsställande svar. De inledande frågorna (1–6) är avsedda att ge en inblick i respondentens roll i organisationen, samt dennes användning av och övergripande kunskap om IFRS och IASB. Förväntan och politisk information är framförallt kopplat till frågorna 4, 5 och 10. "Instrumentality" och politisk effekt ligger till grund för frågorna 7, 12, 13, 15 och 16. Attraktivitet och politiskt intresse är kopplat till fråga 8, 9 och 14 och tillfrågan är kopplat till fråga 17 och 18. Fråga 11 är övergripande och relevant för hela modellen. I denna studie är det nödvändigt att lyckas fånga användarnas åsikter för att finna förklaringar till användarnas låga deltagande. På grund av detta utformades medvetet öppna frågor. Detta innebär att respondenten kan ge svar som inkluderar andra delar av modellen än frågan avser.
17 3.3.2 Intervjuförfarande
Av totalt sju intervjuer är fyra personliga intervjuer och tre telefonintervjuer på grund av geografiskt avstånd. De personliga intervjuerna utfördes på respondentens arbetsplats för att öka respondentens bekvämlighet. Intervjuerna varade i trettio till fyrtiofem minuter. Dessa genomfördes med några timmars mellanrum för att kunna analysera varje intervju
övergripande innan nästa intervju tog vid.
Respondenterna erhöll inga intervjufrågor innan intervjun. Då studien syftar till att fastställa användarnas olika incitament i standardsättningsprocessen, vilka ibland kan vara omedvetna (Durocher et al., 2007), skulle dessa kunna ändras om respondenten fick en chans att tänka igenom frågorna. Den enda förhandsinformation respondenten fick vid första kontakten var att intervjun skulle behandla organisationens deltagande i IASB:s standardsättningsprocess och studiens syfte. Detta innebar att alla respondenter hade samma förutsättningar inför intervjun. Varje intervju inleddes med att åter beskriva syftet med studien. Detta förfarande har också genomförts för att uppfylla Vetenskapsrådets etikregler om informerat samtycke.
Att informera om studiens innehåll och syfte är ett krav enligt etikreglerna för att
respondenten ska kunna fatta ett självständigt och frivilligt beslut att delta i studien eller ej (Codex, 2012).
Båda författarna var närvarande under samtliga intervjuer. Anteckningar fördes samtidigt som intervjun spelades in. Detta för att öka koncentrationen på respondentens svar samtidigt som andra ljudlösa uttryck uppmärksammades. Författarna var medvetna om risken att påverka respondenten genom kommentarer eller kroppsspråk (Saunders et al., 2009, ss. 331–333), vilket försökte undvikas för att öka studiens reliabilitet.
Alla intervjufrågor behövde inte ställas vid varje intervju. Detta då respondentens svar på en viss fråga även kunde inkludera svar på en annan fråga i intervjumallen. Att låta respondenten påverka samtalets utveckling ökar styrkan i det insamlade materialet då risken att
respondenten styrs och påverkas av intervjuaren minskar (Holme & Solvang, 1997, s. 99).
Trots att intervjuerna inte var identiska såg intervjuarna till att alla delar som var avsedda att undersökas täcktes in.
3.4 Kategorisering och analys av data
Intervjuerna transkriberades samma dag som intervjun genomfördes och skickades sedan tillbaka till de respondenter som efter förfrågan från författarna ville läsa igenom
transkriberingen (de transkriberade intervjuerna finns tillgängliga vid förfrågan). Ingen
18
respondent har framfört att de uppfattats felaktigt. Den insamlade informationen
sammanställdes därefter utifrån de tematiska frågor som utformats i intervjuguiden. Med hjälp av modellen i Figur 1 har sedan det insamlade empiriska underlaget kodats. Den kodade informationen har sedan analyserats för att kunna fastställa orsaker till finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess. Slutligen har det insamlade, kodade och analyserade intervjumaterialet jämförts med tidigare studier och IASB:s påståenden för att identifiera skillnader och likheter.
3.5 Metodkritik
Det finns risker med en kvalitativ metod. Genom intervjuer kan respondenten påverkas av intervjuaren och därmed kan den insamlade informationens reliabilitet minska. Detta försöktes i största möjliga mån undvikas genom de öppna och icke ledande frågorna.
Intervjuaren har dock alltid socialt grundade värderingar och uppfattningar om det fenomen som ska studeras, vilket inte helt går att frigöra sig från (Holme & Solvang, 1997, s. 95).
Att intervjuerna spelades in kan minska respondentens trygghet och därmed även
respondentens öppenhet. Denna risk försökte undvikas genom att inledningsvis berätta om studiens syfte och omfattning samt låta respondenten svara på de inledande frågorna där respondenten fick berätta om sin roll i organisationen och användandet av finansiell information i sitt arbete. På så sätt kan respondenten glömma att intervjun spelas in, eller åtminstone känna sig mer trygg då ett förtroende skapats. Fördelen med att spela in intervjuer är att de lättare kan återges i sin helhet och eventuella oklarheter kan klargöras i efterhand. Att berätta om studiens syfte kan dock kritiseras då respondenten kan bli påverkad av vad studien eftersöker. Respondenten kan således svara det denne tror att författarna eftersöker och därmed påverka studiens reliabilitet. Att användare generellt sett inte deltar i
standardsättningsprocessen var dock inte något nytt och inte heller någon kontroversiell fråga för respondenterna, vilket innebär att de inte i lika hög grad riskerar att påverkas av att få syftet berättat för sig.
Även val av fondförvaltare och finansanalytiker kan kritiseras. Då studien genomfördes under en begränsad tidsperiod fanns det inte utrymme för att genomföra intervjuer under mer än två veckor. Detta medförde att urvalet av fondförvaltare och finansanalytiker begränsades till de som var villiga att delta i studien under dessa två utvalda veckor, vilket enligt Saunders et al.
(2009, s. 327) kan medföra att urvalet påverkas och att studiens reliabilitet således kan minska. Att systematiskt välja ut respondenter utifrån förutbestämda kriterier såsom en
19
begränsad tidsperiod leder till att de utvalda respondenterna inte är representativa för populationen och att det följaktligen inte går att göra statistiska generaliseringar (Kvale &
Brinkmann, 2009, s. 282).
Respondenterna i varje fondbolag valdes utifrån hänvisningar från bland annat
informationschef och analytikerchef på respektive fondbolag. Dessa kontaktades sedan via telefon och fick en förfrågan om intervju samtidigt som deras relevans som studieobjekt kontrollerades genom att fråga om dennes roll i bolaget. Detta för att eliminera risken för att fel person intervjuades.
3.6 Källkritik
För att bedöma källors trovärdighet finns fyra klassiska källkritiska regler: äkthet, oberoende, samtidighet och tendens (Esaiasson et al., 2007).
Med äkthet åsyftas det grundläggande kravet att källmaterialet är äkta (Esaiasson et al., 2007).
Hänsyn har tagits till detta kriterium genom att framförallt utgå från originalkällor samt väletablerade teorier och modeller. För att hitta relevanta vetenskapliga artiklar i väletablerade vetenskapliga tidskrifter användes databaserna Business Source Premier och Google Scholar där ämnesbegränsade sökningar gjordes. Framförallt användes sökordern "lobbying", "users",
"IASB" och "standard-setting" i olika kombinationer. Därefter har återkommande och relevanta referenser återgivna i de funna artiklarna uppsökts. Även kurslitteratur från kursen Accounting Issues vid Uppsala universitet vårterminen 2012 samt referenser i denna
kurslitteratur har använts.
Teorier som är utvecklade långt tillbaka i tiden kan riskera att förlora sin relevans när samhället förändras eller upphöra att gälla för en viss situation (Hultén et al., 2007, s 59).
Väletablerade teorier och modeller som Downs (1957) "Economic Theory of Democracy", Suttons (1984) kostnads-nyttamodell och Vrooms (1964) förväntansteori återkommer och bekräftas dock av nyare studier i standardsättningssammanhang (exempelvis Durocher et al., 2007; Georgiou, 2010). På så sätt är dessa teorier fortfarande relevanta och tillämpbara i detta sammanhang.
Att bekräfta de väletablerade teorierna genom ny och mer samtida forskning innebär också att oberoendekriteriet uppmärksammas. Oberoendekriteriet innebär bland annat möjligheten att bekräfta det faktiska innehållet i källan (Esaiasson et al., 2007). Den insamlade informationen kan tolkas olika av olika intervjuare. För att undvika detta spelades intervjuerna in och
20
bekräftande frågor samt följdfrågor användes frekvent under intervjuerna. Respondenterna i den empiriska undersökningen har fått möjlighet att i efterhand läsa en sammanställning av intervjuerna för att på så sätt undvika eventuell feltolkning eller förvrängning.
Samtidighetskriteriet innebär att samtida berättelser är mer trovärdiga då människor kan efterrationalisera och missta sig (Esaiasson et al., 2007). I den empiriska undersökningen bör detta inte vara ett problem då respondenterna i nuläget är involverade i ämnet som studeras.
Det fjärde och sista kriteriet innebär att källans ursprung avsiktligen vill återge en snedvriden bild av verkligheten (Esaiasson et al., 2007). För att uppmärksamma eventuell vinklad information har andra källor som framför kritik och alternativa synsätt inkluderats i
litteraturavsnittet. I den empiriska undersökningen är det nödvändigt att vara medveten om att respondenten skulle kunna snedvrida bilden för att framställa sig i bättre dager.
3.7 Generalisering av studiens resultat
Vid intervjuundersökningar är det vanligt att ifrågasätta resultatets generaliserbarhet. Trots att denna studies resultat inte kan generaliseras till en hel population och därmed externt
valideras kan undersökningens resultat användas för att ge vägledning i liknande situationer, s.k. analytisk generalisering (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 282). Detta då denna studie försöker finna förklaringar utifrån befintlig teori. Flera av studiens resultat kan relateras till existerande teori och överrensstämmer med tidigare forskning inom området, vilket innebär att den interna validiteten förstärks (Arbnor & Bjerke, 1994, s. 256; Saunders et al., 2009, s.
335).
21
4 Orsaker till finansanalytikers och fondförvaltares låga deltagande I detta avsnitt följer en genomgång och analys av respondenternas åsikter och uppfattningar om IASB:s standardsättningsprocess utifrån modellen i Figur 1 (se Figur 1, s. 12).
I Tabell 1 nedan följer en kort beskrivning av varje respondent. Av de sju respondenterna representerar tre stycken finansanalytiker, tre stycken fondförvaltare och en SFF.
Respondent Organisation Yrke Är/varit aktiv i SFF
Grönvall, Ulric Danske Invest Fondförvaltare -
Gärtner, Robert Handelsbanken Capital Markets
Tidigare bolagsanalytiker.
Idag ansvarig för utbildning av analytiker och utveckling av analyssystem.
SFF:s
företagsvärderingsgrupp
Liliedahl, Nils SFF Generalsekreterare Generalsekreterare
Malmqvist, Peter Malmqvist Equity Research AB och Handelshögskolan i Stockholm.
Bakgrund som revisor, analyschef och
ekonomijournalist. Idag egen analysfirma och undervisar i redovisning och finansiell analys.
Ordförande
Melander, Lars Öhman Fonder VD och därmed ansvarig för bolagets fondförvaltare.
-
Strömsten, Ulf Catella Fonder Fondförvaltare Tidigare aktiv.
Zetterqvist, Martin Nordea Fonder Aktieanalytiker -
Tabell 1. Beskrivning av respondenterna.
Källa: Egen bearbetning.
Samtliga respondenter som är eller har varit aktiva i SFF besitter kunskaper om IFRS, IASB och om användarnas deltagande i standardsättningsprocessen, vilket innebär att dessa även allmänt redogör för svenska analytikers och fondförvaltares låga deltagande i IASB:s standardsättningsprocess.
4.1 Resurser
Brist på resurser i form av tid är en förklarande faktor som presenteras i modellen
"Förklarande faktorer till lobbying i politiska processer" (se Figur 1, s. 12). Samtliga respondenter anser att varken fondförvaltare eller analytiker har tillräckligt med tid för att sätta sig in i redovisningsfrågor.
22
"Det finns ett enkelt skäl till det [att hårdbevaka IASB för att få reda på nya standarder] och det är att det tar alldeles för lång tid. För att bevaka det på den nivån skulle jag behöva vara någon typ av "accounting specialist" på någon av revisionsbyråerna. Det hinner man inte i sin dagliga gärning som analytiker."
(Malmqvist) Grönvall berättar att lönsamheten för fondbolag under de senaste tio åren har gått ner. Många fondbolag har därför, enligt Grönvall, monterat ned sin analysverksamhet, vilket resulterat i att det finns mindre tid för fundamental analys och därmed mindre tid för att sätta sig in i redovisningstekniska frågor. Enligt Liliedahl resulterar bristen på tid i att bevakningen av bolagen prioriteras och Zetterqvist menar att tiden inte räcker till för att sätta sig in i redovisningens teknikaliteter. Detta innebär att en grundläggande orsak till att
finansanalytiker och fondförvaltare i undersökningen inte försöker påverka IASB är brist på resurser (se Resurser i Figur 1, s. 12). Avsaknaden av resurser i form av tid för användare av den finansiella informationen har också bekräftats av Durocher et al. (2007) och Georgiou (2010) som finner att tid är en mycket viktig förklarande faktor. Att redovisningsfrågor prioriteras bort av analytiker har även bekräftats av Weetman et al. (1996) som finner att diskussionsrapporter inte rankas högt bland de brittiska analytikernas dokument.
Liliedahl menar även att analytiker sällan har en samlad uppfattning. Således saknar finansanalytiker förmågan att kunna organisera sig väl och därmed även resurser i form av samhälleliga färdigheter för att kunna påverka IASB:s standardsättning (se Resurser i Figur 1, s. 12). Svårigheten att organisera sig då analytiker och förvaltare sällan har en samlad
uppfattning fann även Sutton (1984) i den brittiska och amerikanska standardsättningsprocessen.
4.2 Förväntan och tillfrågan
Även om tiden hade funnits för att delta krävs det i ett standardsättningssammanhang kunskap om hur standardsättningsprocessen fungerar och kännedom om vilka frågor IASB har på agendan (se Förväntan i Figur 1, s. 12). Zetterqvist och Grönvall som dagligen arbetar med analys och förvaltning uppger att de inte vet hur det går till när standarder utvecklas och förändras eller hur man kan påverka IASB. Enligt Liliedahl vet den genomsnittlige analytikern knappt vad IASB är. Denna syn delas av Melander:
23
"Jag tror att alla känner till det [IFRS]. Alla känner till regelverk bakom. Men jag tror att det är få som kan berätta vad de [IASB] står för och vad organisationen ägnar sig åt."
Gärtner menar att det krävs expertis för att kunna sätta sig in i aktuella redovisningsfrågor.
Zetterqvist upplever att frågorna är för tekniska för en analytiker att kunna ta till sig och ta ställning till på ett bra sätt. Den samlade uppfattningen bland respondenterna är således att få analytiker och förvaltare vet hur IASB:s standardsättningsprocess går till. Detta resulterar i att även om tiden hade funnits för att delta kan finansanalytiker och fondförvaltare inte
tillfredsställande delta i IASB:s standardsättningsprocess då de saknar kunskap om hur standardsättningsprocessen går till och information om vilka frågor som IASB har på agendan. Således saknas motivation i form av förväntan för att kunna påverka IASB (se Förväntan i Figur 1, s. 12).
Att bli tillfrågad av IASB att delta kan också påverka den uppfattade möjligheten att kunna delta och därmed skapa motivation (se Tillfrågan i Figur 1). Varken Grönvall eller Melander har upplevt att fondförvaltarnas åsikter efterfrågas. Zetterqvist upplever inte att någon efterfrågar analytikernas åsikter. Att dessa inte känner sig tillfrågade innebär således att motivation i form av förväntan saknas för att kunna påverka IASB (se Tillfrågan i Figur 1, s.
12). De som är aktiva eller har varit aktiva i SFF upplever sig däremot tillfrågade. SFF har dock aldrig direkt fört fram någon åsikt till IASB då de upplever att det inte finns något lätt sätt att framföra sina åsikter på:
"Vi är en enskild liten förening och man vet inte vad processen är. Man vet inte hur man ska gå tillväga helt enkelt."
(Liliedahl) Trots att föreningen upplever sig efterfrågade av IASB innebär en tillfrågan dock inte att det finns en förväntan i föreningen om att kunna delta tillfredställande. Således kommer
tillfrågandet inte att leda till lobbying då det saknas kunskap om processen (se Tillfrågan och Förväntan i Figur 1, s. 12).
Dessa resultat stämmer överens med Durocher et al. (2007) som finner att användare i den kanadensiska standardsättningsprocessen inte upplever sig kunna delta tillfredsställande i standardsättningen, då användarna saknar kunskap om konsultationsprocessen eller att standardsättningsorganisationen brister i att direkt begära deltagande från användarna.
24
IASB vädjar till användarna på sin hemsida att delta och uppmanar användare att delta i konsultationsprocessen genom enkäter, konferenssamtal, webbaserade seminarium eller genom personliga möten enskilt eller i grupp (Mackintosh, 2011). Om användarnas åsikter är efterfrågade, som IASB hävdar att de är, har IASB sannolikt misslyckats med att förmedla på vilket sätt finansanalytikerna och fondförvaltarna kan göra sina åsikter hörda då
respondenterna inte upplever sig tillfrågade eller inte har kunskap om hur de ska kommunicera sina åsikter till IASB.
4.3 "Instrumentality"
För att motivation skall uppstå krävs det även att användarna i ett
standardsättningssammanhang upplever att IASB uppmärksammar åsikterna och att
användarna har ett inflytande över IASB:s beslut (se "Instrumentality" i Figur 1, s. 12). Brist på uppmärksamhet och inflytande framkommer på fyra olika sätt bland respondenterna. För det första upplever Malmqvist att SFF:s möjligheter att påverka IASB är mikroskopiska då ett remissvar i den flod av svar som IASB mottar förlorar sin betydelse. Han menar att ett
remissvar från SFF är bortkastad tid när de inte vet vad IASB gör med alla hundratals remissvar som skickas in. Även Liliedahl upplever att ett remissvar från SFF till IASB inte kommer att beaktas:
"Man måste lägga ned ganska mycket tid på någonting som man vet att någon förmodligen inte kommer att läsa. Så känns det när man ska sätta igång."
Dessa två respondenter upplever därmed att analytikernas åsikter inte kommer att uppmärksammas av IASB.
För det andra upplever Strömsten att Sverige är ett för litet land i sammanhanget för att kunna ha något inflytande:
"Man måste komma ihåg att IASB är en väldigt stor organisation och att vi är ett litet land.
Detta gör att man alltid har ett intryck av att det är stora länder som i slutändan bestämmer."
Den internationella standardsättningen upplevs av Gärtner vara ett gigantiskt projekt där svenska förhållanden inte har någon stor betydelse i hur IASB utformar sina regler. På så sätt upplever dessa två respondenter att svenska analytiker inte har något inflytande i IASB:s standardsättning.
25
För det tredje upplever majoriteten av respondenterna att upprättare och revisorer utan tvekan har störst betydelse i standardsättningsprocessen. Dessa har störst betydelse enligt Malmqvist då det för upprättare uppkommer faktiska kostnader när standardförändringar ska genomföras och det för revisorer uppkommer ett kommersiellt intresse i och med de konsulttjänster som kan säljas i samband med implementeringen. Malmqvist menar även att revisionsbolagen dessutom i huvudsak består av fyra stycken huvudaktörer där samtliga har förankring i London och därmed kan påverka IASB inofficiellt på exempelvis lunchmöten.
Revisionsbolagen upplevs av Strömsten dessutom vara mycket mer inflytelserika då årsredovisningen är ett dokument som de ska kunna bedöma och signera. Strömsten får medhåll av Melander som menar att vissa revisorer upplevs ägna hela sitt liv åt att förbättra redovisningsstandarder. Att analytiker och förvaltare upplevs små i jämförelse med andra mer resursstarka grupper medför att respondenterna inte tror sig ha någon betydelse för IASB i utformningen av redovisningsstandarderna.
"Det är klart, om en grupp är viktigare än andra så blir en annan grupp naturligt
nedprioriterad." (Strömsten)
Både Weetman et al. (1996) och Georgiou (2010) finner att brittiska användare upplever att deras åsikter inte skulle beaktas oavsett om de försökte påverka standardsättningen eller inte då upprättare och revisorer är de dominerande grupperna i standardsättningen. Weetman et al.
(1996) finner att brittiska analytiker inte anser sig ha tillräckligt med makt för att kunna påverka om en upprättare anser att det inte är nödvändigt med mer information. Att finansanalytiker och fondförvaltare upplever att revisionsbolag och upprättare har störst betydelse i standardsättningsprocessen bekräftas även av Power (2009). Han menar att dessa två grupper är de som är mest inflytelserika i IASB:s standardsättningsprocess, vilket bidrar till att IASB har blivit mindre mottaglig för lobbying från annat håll som exempelvis
användare.
För det fjärde upplever Grönvall att den detaljnivå som analytiker efterfrågar aldrig kommer att föreskrivas i standarder då verksamheter skiljer sig från bolag till bolag. Då en sådan detaljnivå blir för omfattande tror Grönvall inte att sådana åsikter kommer att påverka IASB:s standardsättning. Dessa fyra uppfattningar bidrar till att finansanalytiker och fondförvaltare inte upplever att ansträngningen leder till att de lyckas påverka IASB, vilket resulterar i att det saknas motivation i form av "instrumentality" för att påverka IASB:s standardsättning (se
"Instrumentality" i Figur 1, s. 12).
26
Att analytikerna och förvaltarna upplever att IASB inte uppmärksammar åsikterna eller att åsikterna inte påverkar standardsättningen innebär att IASB, om de verkligen anser att användarnas åsikter är viktiga för dem, har misslyckats med att förmedla att användarnas åsikter är mycket viktiga. Då vissa respondenter inte vet hur IASB går tillväga med alla remissvar som skickas in brister IASB även i att uppfylla målet med en transparent och öppen konsultationsprocess.
4.4 Attraktivitet
Många orsaker till finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga deltagande har presenterats men en avgörande faktor återstår. För att lobbying ska uppstå krävs det ett intresse för de frågor IASB har på sin agenda eller ett intresse för konsekvenserna av en standardförändring (se Attraktivitet i Figur 1, s. 12). När frågor ställdes om IASB och standardsättningsprocessen förknippade samtliga respondenter detta med frågor som berör de börsnoterade bolagens årsredovisningar. Malmqvist säger även uttryckligen att de frågor och standardförändringar som IASB arbetar med fokuserar på årsredovisningen:
"IASB:s arbete är extremt årsredovisnings- och notapparatsinriktat."
Enligt Malmqvist är en analytikers vardag dock oerhört kortsiktigt inriktad, vilket gör att kvartalsrapporterna är av större intresse än årsredovisningarna. Samtliga respondenter är överens om att det snarare är marginalnyheterna som dyker upp varje kvartal som är intressanta för analysen.
"IASB har misslyckats med att förstå att analytiker är intresserade av kvartalsrapporter. IASB har totalt fokus på årsredovisningar och där går våra intressen isär."
(Gärtner) När de frågor och standardförändringar som IASB arbetar med framförallt berör
årsredovisningar och inte delårsrapporter saknar analytikerna och förvaltarna därför intresse att uttrycka sina åsikter. Frågor och standardförändringar som berör årsredovisningen är också helt ointressanta för analytiker då det är framtidsförväntningar som dominerar analysen enligt Liliedahl. Denna syn delas av Grönvall:
"En sak som kanske spelar väldigt stor roll i det här sammanhanget är att vi jobbar med att försöka förutsäga framtida vinster istället för att titta på historiska."
27
Enligt Liliedahl måste en analytiker prioritera var det är nödvändigt att lägga ner tid och kraft, då prioriteras inte historisk information som årsredovisningarna innebär. Avgörande
information i en analytikers arbete berör snarare strategi och marknad.
"Analytikerns tillvaro handlar otroligt mycket om att försöka bedöma företagens marknader och produkter. Håller produkterna? Är de tillverkade effektivt? Var är marknaden på väg?
Var är konjunkturen som påverkar den här marknaden på väg? Analytikernas dagliga bröd tjänas inte in genom att man är kanonbra på att bedöma exempelvis IFRS 19."
(Malmqvist) En andra grundläggande orsak till att intresse saknas för IASB:s arbete är således att dagens analytiker och förvaltare framförallt fokuserar på framåtriktad information och inte historisk data från årsredovisningar. Även möten med företag är enligt Melander en mycket viktigare informationskälla än årsredovisningen. Han menar att den information som framkommer vid exempelvis investerarmöten är oerhört mycket viktigare än hur den informationen presenteras i en årsredovisning. Strömsten påpekar att det vid kontakten med bolagen finns möjlighet att ställa kompletterande frågor och då fondbolagen analyserar dessa bolag dagligen byggs en kunskapsbas upp som inte annars är möjlig. Grönvall menar dessutom att om en förvaltare under flera år arbetar med samma bolag lär denne känna bolaget väl och årsredovisningens information är således redan bekant och inte intressant vid publicering. Även Malmqvist påpekar att informationen i årsredovisningen inte är intressant då analytikerna har kontinuerlig kontakt med bolagen:
"Så varför ska jag då bli exalterad över att plöja igenom årsredovisningen i ett bolag där jag träffat bolaget, där jag mött dem om och om igen, ställt frågor till dem på telefonkonferenser och på presskonferenser och annat?"
En tredje orsak till finansanalytikernas och fondförvaltarnas låga intresse för IASB:s arbete är följaktligen att möten med bolag är mer betydande för analysen. Sammanfattningsvis saknar finansanalytikerna och fondförvaltarna intresse för de frågor IASB har på sin agenda då dessa inte berör bolagens delårsrapportering, då årsredovisningen är tillbakablickande och då möten med bolagen är en mycket viktigare informationskälla. Således finner fondbolagen det inte attraktivt att delta och därmed saknas motivation för att kunna påverka IASB (se Attraktivitet i Figur 1, s. 12). Detta har även bekräftats av Durocher et al. (2007) som finner att användare i
28
den kanadensiska standardsättningsprocessen inte upplever det attraktivt att försöka påverka standardsättningen om informationen i årsredovisningen inte är användbar.
Att de intervjuade svenska finansanalytikerna och fondförvaltarna inte anser det attraktivt att delta i IASB:s standardsättningsprocess (Attraktivitet), att de upplever att de inte har någon möjlighet att påverka IASB i utformningen av standarder ("Instrumentality") samt att kunskap om IASB och standardsättningsprocessen (Förväntan), efterfrågan (Tillfrågan) och tid
(Resurser) saknas leder till att dessa inte deltar i IASB:s standardsättningsprocess. Detta kan jämföras med Suttons (1984) kostnads-nyttamodell i vilken en användare inte deltar om denne inte tror att ansträngningen leder till att IASB påverkas och attraktiviteten av det resultat användaren lyckas åstadkomma är lägre än kostnaden såsom tid och resurser denna lagt ned på att påverka IASB. Finansanalytikernas och fondförvaltarnas attraktivitet att delta är låg då de inte har något intresse i redovisningsfrågor och således kommer kostnaden i form av tid att vara alldeles för hög, samtidigt som de inte heller tror sig kunna påverka IASB.
