AVGRÄNSNING - Rum och kropp, kropp och rum: Om att beröra och bli berörd av den byggda formen

I denna uppsats avhandlas individen och hennes kropp i relation till rummet. Fokus läggs på den enskilda kroppen och inte på den sociala kroppen, även om den sistnämnda är svår att helt särskilja från den förstnämnda. Det sociologiska begreppet habitus förekommer ibland inom arkitekturstudier. Ansatsen till denna uppsats är tvärvetenskaplig men då uppsatsens fokus ligger på den enskilda kroppen utelämnas habitus och andra sociologiska begrepp, och så även studiet av det sociala rummet.⁷¹

Det skall noteras att uppsatsen har en västerländsk utgångspunkt vad gäller synen på kropp respektive rum samt en västerländskt accentuerad litteraturförteckning. Några få undantag förekommer dock, bland annat praktiken Shinrin-Yoku och vissa av studierna som ger underlag för texten. Likafullt är det sannolikt att förhållandet mellan kropp och rum är detsamma globalt.

Uppsatsens begreppsanvändning av kropp syftar till en allmängiltig människokropp, men det skall poängteras att det inom människosläktet existerar kroppar med olika

förutsättningar, både hur de uppfattas visuellt och deras potential att utforska världen. Det är av stor vikt att påpeka att olika kroppar har olika förutsättningar att besöka och uppleva olika rum. På grund av fördomar kring och förtryck till följd av faktorer som genus,

funktionsförmåga, sexualitet och etnicitet har olika kroppar beklagligen olika stort tillträde till mången rum och miljö.⁷²

Kroppens utseende har också varit föremål för åtskilliga samhällsideal. Likväl utgår uppsatstesen från att varje kropp, oavsett funktionsförmåga, könstillhörighet, genus, etnicitet och kulturell tillhörighet med mera är en upplevd kropp med alla de förmågor och

intelligenser som omnämns här. Det bör även nämnas att reaktionen på dessa högst mänskliga upplevelser troligen varierar beroende på ovanstående faktorer till följd av att rummet

tenderar att vara utformat för en genomsnittlig kropp. Det tillträde individen har till det offentliga och det privata rummet avseende hennes kroppslighet, funktionsförmåga och somatiska uttryck är en viktig fråga, men den lyfts inte i uppsatsen. Inte heller diskuteras kulturhistoriska och kontemporära normer eller ideal gällande kroppens fysiska utseende här.

72Se exempelvis Hill, M. H. “7. Bound to the environment: Towards a phenomenology of sightlessness.” i Seamon et al. (reds.) 1985.

71Se Bourdieu 1977 och Lefebvre 1991.

DEL II

V. ANALYS

Hur uppstod diskrepansen mellan kroppsligt och sinnligt, och varför uppförs byggd form som inte tar hela människan i beaktning? Detta kapitel är en djupdykning i det moderna,

postmoderna och nutida rummets egenskaper samt ett utforskande av människans väsen; hur hon varseblir och upplever världen. Här visas även hur tvärdisciplinära grepp kan användas för att utöka förståelsen av hur människan förnimmer rummets intryck, och därigenom motbevisa att det föreligger en dualism mellan människans kropp och intellekt.

Uppsatsens analysdel består av totalt fyra avsnitt. Den första delen behandlar den upplevda kroppen, och där diskuteras filosofiska och naturvetenskapliga teorier om

människans varseblivning av världen, samt hur dualismens dilemma mellan kropp och sinne kan förstås och lösas. I analysens andra del studeras rum och rumslighet avseende vilka attribut som definierar ett rum, vad som utgör rummets atmosfär och hur den byggda formen kan förstås som en förlängning av kroppen. Analysens tredje och fjärde del avhandlar mötet mellan kropp och rum, i meningen hur rummet påverkar kroppen respektive hur kroppen påverkar rummet.

Den köttsliga och sinnliga kroppen

Alla människans upplevelser förmedlas genom hennes kropp. Människan brukar attribueras⁷³ fem sinnen: syn, hörsel, doft, smak och känsel. Urvalet kallas vanligtvis de Aristoteliska sinnena. De sensoriska intrycken formas av och tolkas genom perceptionen respektive⁷⁴ kognitionen. Perceptionen definieras här som de kroppsliga processer som tolkar information från människans sinnen. I denna text förstås perception som synonymt med varseblivning och förnimmelse. Ovan gavs följande definition av kognition: de mentala processer som

konstituerar tankar, associationer och minnen.

74Rudolf Steiner tillskrev i sin filosofi människan så många som 12 sinnen. Ett alternativ är Gibsons fem

“perceptionsmodus”: externt orienterad uppmärksamhet, det auditoriska systemet, det haptiska systemet, smak-och doftsystemet samt det visuella systemet. Pallasmaa, J. “Design for Sensory Reality: From Visuality to Existential Experience.” Architectural Design. Vol. 89. No. 6. 2019. s. 26; Pallasmaa & Robinson (reds.) 2015, s. 142.

73Gallagher & Schmicking 2010, s. 134.

För att den sinnliga informationen från perceptionen skall kunna uppfattas behöver människan vara vaken och ha en medvetet medierad kognition. De intryck som upptas av människans sensoriska system bearbetas till en början undermedvetet för att sedan formuleras till medvetna synintryck, ljudintryck, känslor med mera. Människans sinnen och emotioner är intimt sammanknutna med kognitionen, bland annat för att centra för perception och fantasi upptar samma områden i hjärnan. Ett exempel på hur detta tar sig uttryck är minnen som kan orsaka anatomiska förändringar i synapser, celler och ibland hela cerebrala system.

Människans kognitiva fakulteter knyter samman presens med dåtid i och med att ny sinnlig information kompareras och läggs till tidigare intryck: det förflutna påverkar hur framtiden kommer tolkas och upplevas. Hur dessa processer sker fysiskt kartläggs nedan.⁷⁵

I ovanstående teoriavsnitt om Merleau-Ponty återgavs en summering av hans definition av kroppen som upplevt fenomen och hur människans varseblivning består av a priori respektive empiriska upplevelser. Denna uppdelning är ett återkommande inslag i⁷⁶ diskurser om människans kropp. Hennes varande delas upp i tvåfaldiga termer som kropp och sinne eller objekt och subjekt, och människohjärnans förmågor i kognition och perception, rationella och känslomässiga inre processer och så vidare.⁷⁷

Kroppens sinnen utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv

Att studera vilka sinnen som lyfts fram kulturellt - om det sinnliga överhuvudtaget ansetts vara ett ideal - är också att studera vilka aspekter av den mänskliga tillvaron som hamnat i skymundan, och detta ger en klarare bild av hur kroppen som helhet tolkats genom tiderna.

Det bör tas i beaktning att den rangordning människans sinnen ställs under kan variera beroende på infallsvinkel och ämnesinriktning. Nedanstående överblick är av kulturhistorisk art och sträcker sig från antiken till 1800-talet.

En tydlig uppdelning och rangordning av människans sinnen finns bevarad i flera skrifter och traditioner från antikens Grekland. Att synsinnet givits företräde kan skönjas i det antika Greklands kulturella uttryck, bland annat i språkets uppbyggnad och i kulturens

religiösa myter. Bland annat sades gudarna ge sig till känna just genom att bli synliga, utöver att de agerade konstanta visuella åskådare av mänskligheten. Kulturens dygder genomsyrades

77Se ovanstående avsnitt om människans sinnen och kulturella normer.

76Merleau-Ponty 2012, ss. 24, 32.

75Se fenomenet ‘affective neuroscience’ om hur känslor formar kognitiva processer. Baars & Gage 2010, ss.

255, 257-258, 265, 421; Pallasmaa & Robinson (reds.) 2015, ss. 20, 68, 100, 199.

av transparens och visuell tydlighet, inte minst inom filosofin. Ett inriktat seende ansågs vara synonymt med kunskap och sanning, något som återkommer under senare tidsperioder.⁷⁸ I och med detta har ljuset under många århundraden ägt en förhöjd status i västvärlden, och synen hade i kombination med ljuset stor inverkan på kulturella och religiösa diskurser inom flera trossamfund.⁷⁹

Under västvärldens kristnande pågick en konflikt mellan judendomens auditivt präglade religiositet och den nya religionens emfas på det visuella. Däremot lades fokus på hörsel och beröring under medeltidens början, men ögat kom att ha stor betydelse för kristendomens iscensättning av Kristi lekamen. Det synliga sakramentet befäste den synliga kyrkan, något som blev mycket viktigt i spridningen av kristendomen som religion. I ett predominant illitterärt samhälle spelade kyrkans glasmålningar, fresker, skulpturer och illuminationer stor roll. Nyplatonismen, en syntes av antikens filosofi och kristendomens läror, gav återigen ljuset en central plats. Detta blir mycket tydligt i gotikens katedraler. Vad gäller det sekulära medeltida samhället lyftes optiken fram som en framstående vetenskap.⁸⁰

Renässansens sinneshierarki utformades som en avbild av kosmos och de fyra elementen: “synsinnet korrelerade till eld och ljus, hörselsinnet till luft, doft till ånga, smak till vatten och känsel till jord.” Det för tiden nya perspektivmåleriet placerade tillika ögat och individen i centrum. Å andra sidan artikulerades barockens seende av en taktil och⁸¹

atmosfärisk karaktär. Doft- och hörselsinnet fick ökat utrymme både i kulturyttringar och i den byggda formen men det fanns, som i alla tider, flera olika idéströmningar. Barocken kan⁸² även förstås som en visuell epok, särskilt under dess senare del. Den visuella kulturen under det tidiga 1700-talet kan skönjas i arkitektur och interiör, för att inte tala om barockens utsmyckningar, men också i den moderna vetenskapen. Detta blir evident i det ord som används för det sena 1700-talets vurm för vetenskap: upplysningen (som förvisso följdes av den känslomässiga romantiken). Observera att det voyeuristiska seendet, som nämns i

82Ibid. ss. 22, 40.

81Författarens översättning. Originalcitat: “vision was correlated to fire and light, hearing to air, smell to vapour, taste to water, and touch to earth.” Pallasmaa 2012, s. 18.

80Ibid. ss. 27-31.

79Jämför med de engelska uttrycken “I see” och “to bring something to light”, alternativt det svenska ordet

“upplyst” och det svenska uttrycket “det tror jag när jag ser det.” Jay, M. Downcast eyes: the denigration of vision in twentieth-century French thought. University of California Press. 1993. ss. 22-27.

78Pallasmaa 2012, s. 18; Pallasmaa 2016, s. 131. Se också Helen Lang om Aristoteles i bokkapitlet “Embodied or Ensouled: Aristotle on the Relation of Soul and Body” i Smith (red.) 2017.

följande avsnitt om rummet, senare förstärktes i och med den reproducerade bilden vilken gjordes möjlig bland annat genom uppfinningar som daguerrotypen.⁸³

Ovanstående stycke är blott ett fragment av mänsklighetens idéhistoria och hur kulturella skiften har informerat hur människan uppfattar eller bör uppfatta kosmos. Dess korthet till trots är det framträdande hur den kulturella och den sociala kontexten kan influera hur människans värderingar, normer och inte minst kunskapen om världen formas.

I nästkommande analysdel om rummet och därefter rummets påverkan på kroppen diskuteras hur rummets innehåll kan förnimmas av människan, och vad människans rumsliga

preferenser kan förtälja om henne som art.

Embodied eller embrained?

Nedan följer en grundläggande beskrivning av hjärnans uppbyggnad och funktion utifrån en neurovetenskaplig grundval, i syfte att illuminera hjärnans och kroppens samspel samt hur människan varseblir världen genom hjärnans funktioner.

Hjärnbarken är likt jordens kontinenter uppdelade i olika specialiserade områden, som är sammankopplade i ett intrikat nätverk. Hjärnan är en del av det nervsystem som löper genom hela människans kropp. Nervsystemet är uppdelat i det centrala nervsystemet som⁸⁴ upptar hjärna och ryggmärg, samt det genom armar, ben och torso löpande perifera

nervsystemet vilket inkluderar autonoma och perifera sensoriska och motoriska -somatomotoriska och somatosensoriska - system. I sin helhet utgör nervsystemet ett komplext nätverk som möjliggör att kroppens olika delar kan kommunicera, där hjärnan genom ryggmärgen fungerar som ett nav. De corticospinala kanalerna bär information till och från resten av kroppen via ryggraden, tillsammans med somatosensoriska och

somatomotoriska nerver. Visuella och auditiva system finns i olika delar av hjärnan medan somatosensoriska och somatomotoriska system löper genom ryggraden; kroppsliga scheman som korrelerar till rörelse och känsel. Hjärnan är aldrig statisk. Dess neuroner kan under hela människans liv växa, migrera, flätas samman, separeras och dö. De aktiveras i synnerhet av

84Kognitiv neurovetenskap fokuserar på den yttre delen av hjärnan, cortex eller ordagrant översatt bark, och därmed på hjärnans 'moderna' del. Notera att varje hjärna är unik, men att majoriteten av alla människohjärnor har en liknande uppbyggnad. Baars & Gage 2010, s. 12.

83Jay 1993, ss. 28, 30. Se också Le Corbusiers citat “architecture is the masterly, correct and magnificent play of masses brought together in light.” i Pallasmaa 2012, s. 30.

nya sinnesintryck. Ett exempel är inlärning. Ny kunskap ger fysiska förändringar i form av⁸⁵ att synapser stiftar band till varandra. När två neuroner avger nervimpulser tillsammans sker en synaptisk tillväxt som ökar chanserna för att de återigen kommer avge nervimpulser tillsammans om de exponeras för samma stimulus. Över tid etablerar detta neurala mönster som bildar associativa nätverk. Hjärnans neurala mönster och associativa nätverk kan jämföras med kartor. Det motsatta sker om nervimpulserna upphör; kontakten försvagas för att till sist brytas.⁸⁶

Hjärnan konstitueras av tre större regioner vilka kan förstås som evolutionära lager.

De mest grundläggande funktionerna som styr andning är belägna nära hjärnstammen i den impulsiva reptilhjärnan. Över reptilhjärnan ligger däggdjurshjärnan som innefattar det limbiska systemet, även kallat människans emotionella hjärna. Inom det limbiska systemet finns bland annat hippocampus och amygdala. Det sistnämnda området reglerar rädsla, då amygdalas uppgift är att individen skall undvika smärta eller skada. Hippocampus kan liknas vid en primitiv miniatyr av hjärnan - hippocampus lade grunden de första däggdjurens hjärnor. I hippocampus finns målstyrd beteendekontroll, spatial orientering, olika typer av minneshantering samt bearbetning av känslomässigt meningsfulla upplevelser. Thalamus agerar som en port till det översta lagret av hjärnan. Mer avancerade funktioner, exempelvis språk och impulskontroll, är belägna i prefrontala cortex, också kallad den främre

hjärnbarken. Den sistnämnda regionen refereras också till som neocortex, den nya barken.⁸⁷ Hjärnan är uppdelad i två hemisfärer. De två hemisfärerna - hjärnhalvorna - är helt⁸⁸ separerade men de kommunicerar genom corpus callosum, hjärnbalken. De två hemisfärernas kvalitet och hur de samverkar, inte minst hur den mänskliga varseblivningen påverkas av en tudelad hjärna, är fortfarande föremål för omfattande forskning. Hittills har flera skillnader⁸⁹ mellan höger och vänster hjärnhalva påvisats både vad gäller dess form och dess olika ratio

89Se synestesi.

88Detta är en anledning till att René Descartes konkluderade att människan är tudelad. Då Descartes utgick från att själen är en avgränsad enhet ansåg han det rimligt att själens boning var en liten körtel nära hjärnstammens bakre del. Ironiskt nog består även denna del av två hemisfärer. Baars & Gage 2010, s. 139; Merleau-Ponty 2012, ss. 204-205. Se också Chemero & Käufer 2015, ss. 91-92.

87Baars & Gage 2010, ss. 134, 148, 286, 422-425.

86Betänk att inlärning är något som sker under hela människans livstid, och att hennes hjärna därför befinner sig i konstant förändring. Mallgrave, H. F. “Cognition in the flesh… the human in design.” Thresholds. No. 42.

Massachusetts Institute of Technology. 2014. s. 79.

85Hjärnans funktioner kan förändras och till och med ersätta kognitiva förmågor vid förlust genom trauman som operation eller tumör. Baars & Gage 2010, ss. 128, 132, 134, 250; Pallasmaa & Robinson (reds.) 2015, s. 66. Se också Borgstein & Grotendorst 2002 respektive Baars & Gage 2010, kapitel 1.4.1.

mellan grå och vit hjärnsubstans samt skillnader i respons på neuroendokrina hormoner.

Detta tar sig bland annat uttryck genom perceptionen och vilka typer av förnimmelser som prioriteras i respektive hemisfär. Kortfattat ‘ser’ den högra hjärnhalvan företeelser som ihopsatta i ett större sammanhang medan den vänstra hjärnhalvan är specialiserad på detaljer.

Hemisfärerna skiljer sig åt även avseende hur de uppfattar tid; höger hemisfär registrerar skeenden i ett kontinuum i motsats till den vänstra hemisfären som kategoriserar intryck i definierade och isolerade händelser. Metaforiskt uttryckt består hjärnan alltså av två världar som innebos av två skilda sätt att uppleva och förstå omgivningen. Sammantaget är hjärnan komponerad av fyra stora lober och ett mindre system: frontalloben belägen vid pannan, parietalloben belägen vid hjässan, occipitalloben belägen vid bakhuvudet och nacken, temporalloben belägen vid tinningarna samt den insulära loben nära hjärnans mitt.⁹⁰

Den ‘lägre’ eller ‘äldre’ delen av hjärnan - reptilhjärnan och till viss del det limbiska systemet - kan inte styras medvetet men registrerar icke desto mindre konstant information från kroppens sinnen. Processerna i hjärnans äldre del, liksom förklaringsmodellen av hjärnan inifrån och utåt, kan kallas bottom-up. När den ‘högre’ eller ‘yngre’ delen av hjärnan

registrerar sådana signaler, ofta i form av känslor, uppmärksammas människan på dem i form av tankar. Hon kan då sortera tankarna och välja att fokusera på något annat än den tanke som uppkommit. Denna process kan kallas top-down eftersom processen börjar i neocortex och fortplantas nedåt mot hjärnstammen. Top-down är också ett sätt att anatomiskt summera hjärnans uppbyggnad utifrån och inåt. Bottom-up- och top-down-modellen är ett sätt att⁹¹ förklara kognitionens och perceptionens samspel i den mänskliga hjärnan.

Det mänskliga medvetandet konstitueras av att hjärnans olika lager och områden interagerar med och kompletterar varandra; tack vare kognitionen kan människan förstå det hon förnimmer genom perceptionen. Människans initiala respons på det hon upplever är⁹² pre-reflektiv ty människans emotionella reaktion informerar hennes intellekt. Således informeras tanke av känsla, men även känsla av tanke. Med andra ord medieras människans varseblivning och upplevelser multisensoriskt genom hennes emotioner och hennes kropp, även utifrån en neurovetenskaplig ståndpunkt. Att hävda att sinnlighet och intellekt står i⁹³

93Pallasmaa & Robinson (reds.) 2015, s. 20.

92Baars & Gage 2010, s. 8; Merleau-Ponty 2012, ss. 222, 245, 248.

91En närliggande förklaringsmodell är Joseph LeDoux’ “high road” och “low road”. Baars & Gage 2010, s. 428;

Pallasmaa & Robinson (reds.) 2015, ss. 134-135.

90Insula, ‘ö’ på latin, är en nyligen upptäckt del av hjärnan som tros styra empatiska förmågor och somatiska upplevelser. Baars & Gage 2010, ss. 136, 139-140, 145; Pallasmaa & Robinson (reds.) 2015, ss. 100-105.

motsats till varandra är följaktligen felaktigt. Båda processer är essentiella delar av det intrikata system som är människans kropp och sinne. Nästkommande avsnitt diskuterar hur detta sker.

Växelverkan mellan kropp och hjärna: Body Schema

Relationen mellan hjärna och kropp är asymmetrisk. Hjärnan kan fortsätta fungera utan ett finger, en arm eller till och med båda benen, men det motsatta förhållandet gäller inte.

Fingret, armen och benen är beroende av hjärnans processer för att kunna leva i betydelsen känna, beröra och beröras. Hjärnan må vara navet för den mänskliga kognitionen, men faktum är att den upplevda kroppens varseblivningsprocess inte är enkelriktad. Hur kroppen är arrangerad och vad som sker i dess omgivning påverkar i sin tur hjärnans processer; de flesta vindlingar i hjärnan är dubbelriktade. Genom biofeedback, det vill säga cerebral

rekonditionering, kan kroppen informera hjärnan då större kontroll över hjärnans signaler fås genom medveten sensorisk återkoppling.⁹⁴

Det ovan nämnda begreppet Body Schema förekommer både hos Merleau-Ponty och Pallasmaa. Body Schema inkluderar hjärnan, nervsystemet och de sensoriska processer som⁹⁵ registrerar kroppens hållning och position. Konceptet inbegriper kroppens proprioception,⁹⁶ det vill säga människans inneboende kroppsuppfattning. Människan har hela tiden en inert vetskap om var armar, ben och huvud är och hur de är arrangerade. Dock sker detta inte alltid på en medveten nivå. Exempelvis kan kroppen efter en längre stunds läsning kännas stel då kroppen justerat position för att ackommodera dålig belysning eller liten text. Shaun Gallagher kallar detta “pre-intellektuella justeringar”. Likt processerna bottom-up⁹⁷ respektive top-down kan sådana justeringar upphöra att vara pre-intellektuella, och vice versa. Ponera att människan vrickar eller bryter foten och behöver kryckor för att kunna gå.

Detta nya rörelsemönster kräver intellektuella justeringar under en tid, varefter kroppen

97Författarens översättning. Originalcitat: “prenoetic adjustments.” Jämför med Joseph Granges fyra “elemental structures”: posture, orientation, feel och comprehension, ungefär kroppshållning, riktning, känsla och

uppfattningsförmåga. Seamon et al. (reds.) 1985, s. 72.

96Pallasmaa & Robinson (reds.) 2015, s. 177.

95Huruvida idén om Body Schema går att applicera på personer med känselbortfall eller oförmåga att röra kroppen är omdebatterat men diskuteras inte här. Se Gallaghers två bokkapitel “The Case of the Missing Schema” och “Pursuing a Phantom” i Gallagher, S. How the Body Shapes the Mind. Clarendon Press. 2005.

94Möjligtvis är detta tack vare kroppens fascia, en hinna av bindväv, som dels håller kroppens muskler på plats och som dels löper parallellt med blodkärl och nerver som leder ut i kroppens extremiteter. Fascian knyter alltså samman flera av kroppens beståndsdelar. Forskningen om fascia är fortfarande relativt ung, men bedrivs inom

In document Rum och kropp, kropp och rum: Om att beröra och bli berörd av den byggda formen (Page 25-80)