Med utgångspunkt bland annat i Socialstyrelsens (2018) senaste lägesrapport för individ- och familjeomsorg, där det framgår att det finns brister avseende barns delaktighet inom socialtjänsten var intentionen att undersöka detta närmare. Syftet med denna studie var att få en bild av hur socialsekreterare arbetar med barns delaktighet i praktiken, samt om de har riktlinjer att följa kring barns delaktighet utifrån organisationens policy. Detta undersöktes genom en kvalitativ ansats baserad på semistrukturerade intervjuer, vilka genomfördes med sex
socialsekreterare som alla kommer i kontakt med barn i sitt dagliga arbete. Syftet var även att lyfta barns röster kring hur de kan uppleva sin delaktighet i kontakten med socialtjänsten, detta kommer främst fram genom citat från tidigare publicerat material. Teoretisk utgångspunkt i denna studie har varit Shiers
delaktighetsmodell (2001).
Att lyssna till barn är något som samtliga informanter beskrivit som en
grundläggande del i att göra barn delaktiga. För att barn ska våga berätta behöver en god relation byggas upp mellan barn och socialsekreterare, vilket
informanterna poängterat som betydelsefullt för barns delaktighet. Sett utifrån informanternas beskrivning är min tolkning att lyssnande primärt avser att
generera information om barnets situation, för att sedan kunna bedöma vad som är barnets bästa. Utgångspunkten i detta är att informanterna ställer frågor som ska hjälpa barnet att berätta. Till synes blir det inte lika stort utrymme för att barn berättar fritt om det som upplevs viktigt för barnet.
I det praktiska arbetet använder informanterna sig av ett flertal olika
arbetsmetoder för att stödja barn i att framföra sina åsikter, exempel som ges är bland annat de tre husen, känslokort och nallekort. Hur ett barns åsikter tas i beaktande har beskrivits som beroende av barnets ålder, det förefaller vara så att med stigande ålder tas barnets åsikter i större beaktande i ärendet. Informanternas avsikt är att beakta barns åsikter oavsett ålder, men beskriver svårigheterna i att göra detta i samma utsträckning när det gäller mindre barn, bland annat beroende på att dessa inte har samma möjlighet att framföra sina åsikter själv. Då används ofta observationer eller kontakt med barns nätverk istället. Ett dilemma som nämns av flertalet informanter när det gäller att beakta ett barns åsikter avser att det kan finnas en diskrepans mellan barnets synpunkter och socialsekreterarens bedömning. Ett annat dilemma är mindre barns starka lojalitet gentemot sina föräldrar som kan göra det svårt att avgöra vad som faktiskt är barnets egen åsikt.
Barns möjlighet att involveras i beslutsfattande processer verkar utifrån denna studie vara begränsad. Det som framkommit är att barnen har möjlighet att vara med att besluta kring mera ”vardagliga” beslut, till exempel var ett samtal ska hållas eller delar av dess upplägg. Ett annat exempel som en av informanterna tar
upp avser beslut kring att gå kvar i samma skola eller att få bo i samma stad som familj eller släkt efter en placering. Detta är något som man vill tillgodose, om det inte föreligger skyddsbehov. Dock är det inte alltid möjligt p.g.a. platsbrist, vilket innebär att inflytandet över beslutet till viss del kan ses ligga utanför både
socialsekreteraren och barnet. Eftersom inga direkta beskrivningar eller exempel framkommit kring att barn görs delaktiga kring beslut rörande insatser förefaller det finnas brister kring detta. Kanske bör Shiers delaktighetsmodell eller liknande införas inom socialtjänstens verksamheter för att tillse att barn görs delaktiga i större utsträckning.
Informanterna beskriver en arbetssituation som präglas av tidsbrist och hög personalomsättning. Ambitionsnivån är hög och det finns en önskan att göra ett gott arbete för att barnen ska göras delaktiga. Den höga arbetsbelastningen kan leda till utbrändhet, sjukskrivningar och uppsägningar vilket i sin tur medför att barn tvingas byta socialsekreterare. En ny relation måste byggas upp och barnet måste på nytt få förtroende för en ny person för att vilja och våga berätta.
Den fortbildning som erbjudits informanterna är varierande i både omfattning och kvalitet. Det saknas specifik utbildning kring barns delaktighet. Som ovan nämnts saknas även tydliga riktlinjer som anger i vilken utsträckning barn ska göras delaktiga i det egna ärendet. Det förefaller inte heller finnas någon klar definition kring begreppet barns delaktighet, vilket innebär att det blir en tolkningsfråga. En kartläggning bör göras för att få en ordentlig överblick kring vilka kunskapsluckor som finns och vilken kompetens som saknas hos socialtjänsten och dess
medarbetare. Ett fokus bör också ligga på att tillse att kunskap finns om hur och på vilket sätt barn kan göras delaktiga i olika delar av det egna ärendet. Detta skulle kunna ske genom övergripande riktlinjer och rutiner som tydligt beskriver detta och även definierar vad barns delaktighet innebär. Det bör också införas ett tydligt krav på att alla barn ska få möjlighet att utvärdera sin kontakt med
socialtjänsten löpande. Detta bör ske till en särskild kontaktperson inom eller utanför kommunen. Det är viktigt att denna person är lättillgänglig för barnen, opartisk och har möjlighet att ingripa. Fler omfattande studier bör göras där barn intervjuas. Detta är ett sätt att få barns perspektiv på hur de kan uppleva kontakten med socialtjänsten och kan också ge information om hur barn ser på sin egen delaktighet. Vi vuxna får då en fördjupad förståelse som vi sedan kan arbeta utifrån.
De citat som lyfts fram i denna studie för att representera barnens perspektiv skulle kunna kritiseras för att bara vara av negativ karaktär. Självfallet finns det barn som har positiva erfarenheter av sin kontakt med socialsekreterare. Dock känns det extra viktigt att framhålla de tillfällen då barn känt att de inte blivit hörda, sedda eller tagna på allvar för att påminna om att inget barn ska behöva känna så. Barn som är i kontakt med socialtjänsten är allt som oftast redan i en utsatt situation och socialtjänsten ska vara det yttersta skyddsnätet. Därför har jag valt att synliggöra barn med negativa erfarenheter för att belysa vikten av att alla barn ska behandlas med respekt och få möjlighet att vara delaktiga under hela ärendeprocessen.
Ett ord på vägen att inte glömma bort:
7. REFERENSER
Arbetsmiljöverket (2018) Alla socialkontor fick krav – hot och våld vardag för
socialsekreterare. > https://www.av.se< HTML (2018-12-14)
Arnér, E & Tellgren, B (2006) Barns syn på vuxna – Att komma nära barns
perspektiv. Lund: Studentlitteratur
Aspers, P (2011) Etnografiska metoder- Att förstå och förklara samtiden. Stockholm: Liber
Barnombudsmannen (2009) Kom närmare - Om att överbrygga avståndet mellan
barn och vuxna. En rapport från Barnombudsmannen 2009. >https://www.barnombudsmannen.se< PDF (2018-12-25)
Bouma, H, López López, M, Knorth, E.J & Grietens, H (2018) Meaningful participation for children in the Dutch child protection system: A critical analysis of relevant provisions in policy documents. Child Abuse and Neglect vol. 79, 279- 292.
BRIS (2013) ”Lyssna på mig” - Barns upplevelser av skilsmässa och föräldrars konflikter. >https://www.bris.se< PDF (2018-12-30)
Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber
Cederborg, A-C (2010) Att intervjua barn – vägledning för socialsekreterare. Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Dillon, J, Greenop, D & Hills, M (2016) Participation in child protection: A small-scale qualitative study. Qualitative Social Work 2016 vol. 15(1), 70-85.
Doverborg, E & Pramling Samuelsson, I (2012) Att förstå barns tankar –
kommunikationens betydelse. Stockholm: Liber
Eriksson, M & Näsman, E (2009) Utsatta barn i familjerättsprocesser: utredares bemötande och barns strategier. Socialvetenskaplig tidskrift, nr 1, 20-37
Heimer, M, Näsman E, & Palme, J (2018) Vulnerable children´s rights to participation, protection, and provision: The process of defining the problem i Swedish child and family welfare. Child & Family Social Work, vol. 23(2), 316- 323.
Hyvönen, U & Alexandersson, K (2014) Barnen vill – Vågar vi. Barns och
ungdomars brukarmedverkan i den sociala barnavården. Stockholm: Stiftelsen
Allmänna Barnhuset
IVO (2014) Tar socialtjänsten sitt ansvar för barn och unga?>www.ivo.se< PDF (2019-01-05)
IVO (2016) När barn inte kan bo med sina föräldrar >www.ivo.se< PDF (2019-01-05)
IVO (2018) Får barn som bor på HVB tillräckligt stöd av socialtjänsten? >www.ivo.se< PDF (2019-01-05)
Jakobsson, U (2011) Forskningens termer & begrepp – en ordbok. Lund: Studentlitteratur
Levin, C (2017) Det sociala ansvarets organisering – Social barnavård mellan
byråkrati och solidaritet. Lund: Studentlitteratur
Olsson, A-M E (2017) Barns deltagande och medskapande i sociala utredningar
om barns och familjers behov och resurser – "barnavårdsutredningar” och Barnahus. I: Bo Nilsson, Eva Clausson (red) Barnsliga sammanhang: forskning om barns och ungdomars hälsa, välbefinnande och delaktighet Kristianstad:
Kristianstad University Press
Patel, R & Davidson, B (2011) Forskningsmetodikens grunder – Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur
Rennstam, J & Wästerfors, D (2011) Att analysera kvalitativt material I: Ahrne, G & Svensson, P (red.) Handbok i kvalitativa metoder (1:a upplagan). Stockholm: Liber
Shier, H (2001) Pathways to Participation: Openings, Opportunities and Obligations. Children & Society, vol. 15, 107-117.
Singer, A (2017) Barns rätt. Uppsala: Iustus Förlag AB
Singer, A (2017) Barns rätt. Uppsala: Iustus Förlag AB
Socialstyrelsen (2018) Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2018. >http://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-12-03)
Socialstyrelsen (2016) Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2016. >http://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-12-06)
Socialstyrelsen (2015) Utreda barn och unga. Handbok för socialtjänstens arbete
enligt socialtjänstlagen. >http://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-12-06)
Socialstyrelsen (2014) Stöd till barn och unga med funktionsnedsättning Handbok
för rättstillämpning vid handläggning och utförande av LSS- insatser.>http://www.socialstyrelsen.se < PDF (2019-01-02)
Sundell, K, Egelund, T, Andrée Löfholm, C & Kaunitz, C (2007)
Barnavårdsutredningar- En kunskapsöversikt. Stockholm: Gothia Förlag
Thunberg, S, Uhnoo, D, & Bruhn, A (2018) Nationell forskningskonferens i
socialt arbete. Abstractsammanställning. Örebro universitet: Working Papers and
Reports Social work 13
Unicef (2018) Barnkonventionen. >https://unicef.se/barnkonventionen< HTML (2018-12-12)
Vetenskapsrådet (2017) God forskningssed. >https://www.vr.se<PDF(2019-01- 01)
Winerdal, U (2014) Samhällets dubbla ansvar för barn och unga som utövar
dödligt våld i: Cederborg, A-C (red) Barnperspektiv i socialtjänstens arbete.
BILAGA 1
Informationsbrev Hej!Jag heter Johanna och studerar till socionom på Malmö universitet. Det är nu dags för mig att skriva mitt examensarbete och jag vänder mig därför till dig då du besitter den kompetens som mina forskningsfrågor kräver.
Efter den verksamhetsförlagda utbildningen fick jag ett stort intresse för barns delaktighet och hur man arbetar med detta, därför skulle jag vilja undersöka detta vidare i mitt examensarbete. Ett syfte med min studie kommer att bli att
undersöka hur några socialsekreterare i praktiken arbetar med barns delaktighet. För att få mer kunskap om detta skulle jag vilja intervjua dig som arbetar som socialsekreterare och som möter barn i ditt arbete.
Då uppsatsen ska skrivas inom en begränsad tid bör intervjuerna helst genomföras inom de kommande veckorna (v 47-48). Men jag är medveten om den tidspress som råder inom yrket och därför kommer jag att vara så flexibel jag kan för att möta upp ditt önskemål om intervjutillfälle.
Genomförandet:
- När du meddelat mig att du vill delta bokar vi in en tid för intervjun. - I samband med intervjutillfället kommer jag att skicka mina frågor till dig
för att du ska får möjlighet att se över dem inför intervjun.
- Intervjun genomförs efter överenskommelse. Tidsaspekt mellan 30-60 minuter.
- För att försäkra mig om att ingen viktig information faller bort kommer intervjun att spelas in. Dock kommer all ljudinspelning att makuleras när uppsatsen är klar.
- I mitt examensarbete kommer jag att använda mig av citat från det som sägs i intervjun, men jag kommer att avpersonifiera samtliga
intervjupersoner för att säkra din anonymitet.
- Efter intervjun – om det skulle uppkomma kompletterande frågor ber jag att få återkomma med dessa via mail eller ett kortare telefonsamtal.
Vill du medverka eller har frågor är du välkommen att höra av dig till mig på: (mailadress)
Väl mött!
Med vänlig hälsning Johanna Leion
BILAGA 2
Intervjuguide
Utifrån barnets perspektiv
• Hur tror du att barnen upplever sin delaktighet? • Vad tror du att delaktighet betyder för ett barn?
• Beskriv hur du tror att barnen upplever att ni som jobbar inom socialtjänsten lyssnar på deras åsikter?
• Hur stor påverkan har barnets åsikter i ärendet?
• Hur undersöker ni barnets upplevelse av de samtal ni haft eller kontakten i stort? Finns det någon form av utvärdering? Om ja, muntlig eller skriftlig?
Det individuella arbetet - socialsekreteraren
• Hur arbetar du med barns delaktighet i praktiken?
• Hur arbetar du för att göra barn delaktiga i de samtal du genomför där barn är närvarande?
• I en utredningssituation, pratar du alltid med barnet/barnen också? • Hur anpassar du dina frågor utifrån barnets ålder och mognad? • Vad stöter du på för dilemman i ditt arbete som är kopplat till barns
delaktighet?
Organisatoriskt
• Finns det i er organisation några övergripande riktlinjer kring hur ni som socialarbetare ska arbeta med barns delaktighet?
• Använder ni er av någon särskild metod i kontakten med barn? • Används särskilda frågeformulär eller liknande?
• Ser du några brister som påverkar hur ni arbetar med barns delaktighet? • Vad finns det för förbättringsområden och vad tycker du fungerar bra
redan idag?
Övrigt
• Finns det något mer utöver det vi pratat om som du tycket är viktigt att ta upp?