Studiens syfte och frågeställning var att utifrån ett queerteoretiskt perspektiv kritiskt granska och problematisera definitioner och beskrivningar av begreppet sexuell läggning. Detta gjordes av dokument vilka används av handläggare vid Migrationsverket vid en bedömning om en person ska få flyktingstatus eller inte i Sverige på grund av förföljelse med anledning av sin sexuella läggning. Resultatet och analysen resulterade i övergripande upptäckter som att sexuell läggning beskrivs som en egenskap, att det gäller för den sökande att göra sannolikt att hen tillhör en samhällsgrupp samt att den sökande måste göra trovärdigt sin tillhörighet till den gruppen och sexuella läggning. I detta avsnitt kommer en diskussion föras kring resultaten det empiriska materialet bidragit till.
Upptäckter vilka visat sig i studien är bland annat att det finns en ambivalens i det faktum att det finns människor som behöver fly på grund av sin sexualitet och sexuella läggning i relation till heteronormativiteten. Detta skapar anledningen till att det måste finnas en lag som reglerar asylprocessen och riktlinjer som beskriver hur processen ska gå till. Det som skapar komplexiteten är processens existens och kritiken som riktas mot den samtidigt som det finns en förståelse för att den finns i och med att vi lever i en heteronormativ värld där ”andra” sexuella läggningar är förtryckta. I en icke-heteronormativ värld hade det inte ens behövt vara på så vis att människor tvingas fly om det inte hade funnits en sexualitet, en sexuell läggning eller ett kön var överordnat ett annat. Det som är intressant att lyfta är hur saker och ting ofta placeras med en motpol, stark/svag, glad/ledsen och så vidare. När begreppen homosexualitet och heterosexualitet myntades gjordes de det i ett par vilket skapar en maktobalans mellan begreppen där det ena får en högre status än det andra. I detta fall heterosexualiteten över homosexualiteten då det är en sexualitet i vilken människan kan alstra barn. Därav är det historiska perspektivet viktigt att ha med i förståelsen. Wimark & Hedlund (2017) lyfter också de det historiska perspektivet i form av heterosexualitetens betydelse i relation till det kapitalistiska samhället och kontrollen över människans sexualliv. Detta leder till det andra problemet, att människan har ett behov av att försöka kategorisera, gruppera och förklara saker och ting. Till och med en så komplex sak som en persons sexuella läggning behöver förklaras och förstås utifrån ett ramverk. Därav skapas riktlinjer och mallar inom vilka ”de avvikande” sexuella läggningarna måste passa in. Med hjälp av att titta på Migrationsverkets riktlinjer utifrån ett queerteoretiskt perspektiv går det att se att det är en komplicerad och svårt uppgift de har tagit sig an. Heterosexualitet är och har länge varit den dominerade, naturliga och mest accepterade sexualiteten. Det vidare och större problemet ligger i att asylprocessen är ytterligare ett tecken på hur heterosexualiteten som norm fortsätter dominera samhället och utgöra en grund för hur människor bör, måste och ska leva sina liv. Hela uppbyggnaden av denna process att människor måste bevisa en ”annan” läggning än den heterosexuella är ett uttryck för att heterosexismen finns i strukturen.
Det som också väcker tankar är handläggarens roll och hens förhållande till sin egna sexuella läggning. Hur kan den komma att påverka hens bedömning? Är hen själv homosexuell och tror sig ha en förförståelse för hur det är att vara homosexuell, att komma ut och att vara en minoritet? Eller är personen heterosexuell och saknar förståelse för hur det är att som homosexuell mötas av en förväntan av den normerande heterosexuella läggningen i det heterosexuella samhället? Vilken förväntan har handläggaren och hbtq-experten på den sökandes
egna berättelse om sin sexuella läggning? I och med att det finns stereotypa föreställningar i samhället hur en person som är homosexuell bör bete sig kan ett maktspel skapas mellan individerna i bedömningsprocessen där båda spelar ett spel för att övertyga, bli övertygad eller inte bli övertygad i trovärdighetsbedömningen. En person som ansöker om asyl på grund av sin sexuella läggning kan också ha en förförståelse för vad det finns för förväntningar på hen för att berättelsen om hens sexuella läggning ska ses som trovärdig. Därför kan det lätt bli att den sökande spelar en roll och säger det som förväntas istället för att säga sin egna personliga version. Inte sagt att detta är någonting som den asylsökande gör fel utan det är snarare mallen och strukturen som skapar en möjlighet för den sökande att utföra den handlingen. Handläggare på Migrationsverket är professionella och de ska inte påverkas av sina egna åsikter och värderingar precis som socionomer inom alla yrkeskategorier. Men går det att vara så pass professionell och objektiv att en helt och hållet stänger av alla sina stereotypa och förutfattade antaganden? Det hade varit intressant att vidare undersöka handläggarens egna tolkning av de dokument hen använder sig av i bedömningen om en person ska få asyl på grund av sin sexuella läggning eller inte. Likt denna studie är en tolkning av det empiriska materialet utifrån queerteorin, görs också en tolkning av handläggaren utifrån hens erfarenheter när hen tar till sig materialet. Beroende på vilket sätt materialet tolkas får det olika utgångslägen i en vidare bedömning. Dessutom, hur påverkas handläggaren, beslutsfattaren och hbtq-experten av att ha haft flera liknande ärenden? Går det att vara helt neutral eller börjar en som professionell jämföra fall till fall? I många yrken skaffar sig den yrkessamma en erfarenhet i vilken hen i framtida beslut kan luta sig emot, men går det att göra det i fall där en persons sexuella läggning ska utredas?
Sexualitet innefattar en persons sexuella läggning, könsidentitet och sexuella identitet. Sexualitet nämns knappt i det empiriska materialet men borde kanske istället vara det begrepp som bedömningarna utgår ifrån då det omfattar en större del av människan. Idag är det endast sexuell läggning och könsidentitet som finns med som rekvisit i lagen. Sexuell identitet är inte ett begrepp som omfattas vilket det till fördel skulle göra med sexualitet som rekvisit. Dessutom skulle personer med andra läggningar än de tre nämnda i utlänningslagen också omfattas av begreppet.
Begreppet sexuell läggning innefattar homosexuella, bisexuella och heterosexuella enligt lagtexten (Utrikesdepartementet 2005). I Migrationsverket riktlinjer och i diskussionen kring hur en person ska visa sig tillhöra en samhällsgrupp ligger fokus mest på homosexuella. I analysen har det lyfts att det kan vara problematiskt att vara bisexuell i denna typ av bedömning. Det kan på så sätt vara en ytterligare utsatthet då personen hamnar emellan de två dominerande läggningarna. Det som däremot också bör lyftas är det faktum att det också finns personer som identifierar sig som queer, asexuell, intersexuell, pansexuell eller väljer att inte definiera sin läggning alls. Dessa personer passar inte in i den mall så som sexuell läggning beskrivs i utlänningslagen. Frågan som uppstår är hur deras ärenden ska bedömas?
Fortsättningsvis uttrycker sig juridiken klart och tydligt, du måste göra sannolikt att du tillhör en samhällsgrupp som riskerar förföljelse. Du måste vara trovärdig i din berättelse, den måste hänga ihop, ha ett samband och inte vara motstridig. Juridiken kräver klarhet och tydlighet men berättelser om förföljelse och utsatthet är ofta komplicerade och anses därmed vara vaga. Uppgifter som den sökande
behöver lämna behöver inte bara vara motstridiga i relation till en handläggare utan kan också vara motstridiga i personen själv. Den subjektiva upplevelsen av att vara homosexuell behöver inte vara förankrad i personen i fråga samtidigt som den kognitiva förståelsen kan finnas där (Nilsson-Schönnesson 2010). Att förstå och acceptera en sexuell läggning hos sig själv som inte är normen i samhället och i världen kan vara svårt. Trots att Migrationsverkets riktlinjer påpekar detta, att det inte finns något facit och att det inte är en enkel process, tar handläggaren på sig ett nästintill omöjligt uppdrag när hen ska avgöra en annan persons läggning. Det går att påstå juridiskt att det är en bedömning av trovärdighet och tillhörighet till en samhällsgrupp men i grund och botten är det en bedömning av en annan persons sexuella läggning som ska göras.
Queerteorin menar att sexuella identiteter snarare är socialt, kulturellt och historiskt betingade framför naturgivna och oföränderliga (Ambjörnsson 2016). När sexuella identiteter ses som föränderliga och påverkade både historiskt och socialt är det ännu svårare att rent juridiskt göra bedömningar av en sexuell läggning. En persons sexuella läggning är flytande och odefinierbar i den bemärkelsen att den har olika betydelser för olika människor. I det empiriska materialet påstås sexuell läggning vara någonting medfött. Men frågan är om en måste känna till och kunna definiera sin sexuell läggning från födelsen? Det krävs en förståelse av hur en persons sexualitet och sexuella läggning kan ta sig uttryck i relation till samhället och normer för att inte skapa stereotypa föreställningar om hur det bör vara.
Utifrån hur handläggaren tolkar beskrivningar och definitioner av sexuell läggning samt hens förkunskaper kring sexualiteter och dess historia kommer hen att göra en bedömning. Ytterligare frågor som hade varit intressanta att undersöka utifrån dessa fynd är hur bedömningarna går till i praktiken. Hur förhåller sig handläggaren och hbtq-experten till den komplexitet som asylansökan på grund av sexuell läggning innebär? Dessutom, hur den sökande förhåller sig till sättet hens sexuella läggning ska undersökas och bevisas?