Två av våra frågeställningar har som vi redovisat tidigare sitt ursprung i två mål som eleven ska ha uppnått efter avslutad kurs i samhällskunskap A. Vi presenterar här målen i sin helhet:
• ”[K]unna lägga etiska och miljömässiga perspektiv på olika samhällsfrågor”75
• ”[K]änna till hur åsikter och attityder uppstår samt vara medveten om hur värderingar och ställningstaganden formas.”76
Det första målet resulterade i att vi i vår studie undersökte på vilket sätt etiska och miljömässiga perspektiv kommer till uttryck i framställningen av svenska riksdagspartier i läroböcker i samhällskunskap A för gymnasieskolan. När det gäller förekomsten av miljöperspektiv i de olika framställningarna har vi funnit att det i presentationen av flera av partierna lyser med sin frånvaro i samtliga läroböcker. Så är fallet med socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet. Centerpartiet och miljöpartiet förknippas dock tvärtom med ett miljöperspektiv i alla böcker. När det gäller vänsterpartiet har vi funnit att ett miljöperspektiv framträder i Reflex, Millennium och Aspekt. I Exposé har författarna valt att utelämna miljöperspektivet, vilket vi anser vara intressant eftersom det är något som framgår tydligt i övriga böcker. Kristdemokraterna förknippas inte med miljö i Reflex, Exposé och Aspekt. Ett miljöperspektiv finns dock med i Millennium, där miljö utgör hälften av de värderingar som lyfts fram. Vi har också noterat att det inte är i samma bok som framställningarna avviker, utan i två olika.
Samtliga partier förknippas med ett etiskt perspektiv i alla böcker utom centerpartiet. I Millennium och Aspekt tillskrivs centerpartiet inga etiska värden.
75
Skolverket, a. a, s. 167.
76
Vi menar att en rimlig förklaring består i att centerpartiet på flera håll framställs som ett intresseparti utan någon vidare ideologisk bas. När det gäller de olika framställningarna är det framförallt en som skiljer sig från mängden, nämligen
Reflex, där partierna presenterar sig själva. Vi har lagt märke till att de etiska
uttryck som förekommer enligt vår mening påminner mycket om varandra. Vi ställer oss frågan vad som händer om partibeteckningen lyfts bort och är tveksamma till om det hade varit möjligt att göra skillnad på partierna. Därför menar vi att framställningen i Reflex i detta hänseende är problematisk.
Det sista målet handlar om att eleverna ska känna till hur åsikter och attityder uppstår men även vara medveten om hur värderingar och ställningstagande bildas. Vi menar att målet mycket väl går att uppnå genom att man som lärare arbetar med framställningar kring politiska partier. Tidigare har vi framhållit att ett övergripande syfte, att i en lärobok presentera vad de olika partierna står för, torde vara att uppmuntra till personliga ställningstaganden hos den tilltänkta målgruppen. Det är intressant att undersöka på vilket sätt framställningarna skulle kunna leda till måluppfyllelse av det sista målet. Det är därmed enligt oss viktigt hur respektive parti presenteras och framställs. I vår studie resulterade de här tankarna i en fråga som handlar om att undersöka om framställningarna innehåller svåra begrepp, ordval, meningsformuleringar, eller tendentiösa ordval och formuleringar i texterna och på vilket sätt de då framställs i respektive lärobok.
Vi har funnit att framställningarna skiljer sig åt. I Reflex varierar svårighetsgraden på begrepp och ord vi funnit i respektive partis framställning. En förklaring till det är enligt oss att varje text är skriven av olika författare. Eftersom det är riksdagspartiernas partisekreterare och i miljöpartiets fall språkrör, som presenterar det egna partiet är ju även texten präglad av en tendens. Exempel på problem i framställningen som vi funnit är bland annat kristdemokraternas val av begrepp som förvaltarskap, personalism och subsidiaritet.
I Exposé har vi funnit en hel del intressanta ordval och meningsformuleringar som vi menar påverkar framställningen eftersom att författarna till läroboken ibland
använt sig av tendentiösa ordval eller formuleringar. Det är intressant att författarna i presentationen av vänsterpartiet menar att partiets koppling till kommunism kan tolkas som att det kan strida mot representation i den svenska riksdagen. Vi menar även att presentationen av vänsterpartiet blir mer tendentiös när författarna väljer att skriva att partiet dessutom är negativa till EU. Vi anser att sättet författarna beskriver vänsterpartiet på gör att framställningen kan tolkas som negativ. Vi menar även att författarnas framställning av socialdemokraterna är positiv då de beskrivs som det dominerande partiet på den politiska arenan under 1900-talet. Vi ställer oss frågan huruvida det var under socialdemokratisk
ledning, alltså att socialdemokraterna innehade regeringsmakten, eller att
socialdemokraterna var drivande i frågan om den svenska välfärdsstaten.
Vi vill även betona att författarna i sin presentation av miljöpartiet presenterar en rad faktafel, vilket vi anser är allvarligt eftersom vi menar att det är mycket viktigt att partiernas framställning är korrekt givet det begränsade utrymme partierna tilldelats. Det blir ingen rättvis framställning om en del av texten präglas av faktafel. Vi ser även ett problem i författarnas framställning av centerpartiet. Vi menar att författarna avser att beskriva centerpartiet som ett intresseparti och inte som det framgår i texten som ett renodlat ideologiskt parti. Även den här framställningen skulle ha blivit bättre om författarna korrekturläst och kontrollerat framställningen noggrannare innan läroboken lämnades till tryckeriet. I framställningen av kristdemokraterna ser vi ett problem med begreppet
värdekonservativ och givet den tilltänkta målgruppen bör författarna tillskriva
begreppet en vidare mening, annars menar vi att begreppet tappar sitt pedagogiska värde.
I Millennium vill vi betona de positiva formuleringar som folkpartiet tillskrivs av författarna genom till exempel socialt engagemang och vård och omsorg till
behövande. Vi menar att folkpartiets framställning i Millennium är betydligt
tydligare än framställningen av miljöpartiet och moderaterna i samma lärobok. När det gäller kristdemokraterna anser vi att presentationen är bättre än tidigare
läroböcker även om begrepp som värdeorienterat inte är helt oproblematiskt. I centerpartiets framställning anser vi att författarna skulle ha problematiserat begrepp som allmänborgerlig givet den tilltänkta målgruppen. Avslutningsvis vill vi även belysa de positiva formuleringar som socialdemokraterna tillskrivs genom bland annat folkhem och social trygghet.
Det är intressant att socialdemokraterna och folkpartiet fått avsevärt större plats än de andra partierna i Aspekt. Enligt vår bedömning är det kristdemokraterna som tilldelats minst utrymme i framställningen. I krisdemokraternas presentation ser vi ett problem med begrepp som kristna värderingar och allmänborgerlig vilket gör att författarnas framställning av partiet enligt oss är bristfällig. Om vi istället tittar på socialdemokraterna, ett parti som tilldelats avsevärt större utrymme än många andra partier, finner vi framställningen bristfällig eftersom det är svårt att få en uppfattning om vad socialdemokraterna står för idag. Vi menar även att det finns ett problem med de positiva formuleringar partiet tillskrivs genom folkhemmet och den koppling författarna gör till trygghet och välstånd. Folkpartiet har även de tilldelats ett större utrymme och vi menar att författarna tillskriver partiet positiva formuleringar genom att partiet bland annat uppges skydda de svaga. I framställningen saknas det en tydlig plan för vilket idealsamhälle folkpartiet förespråkar och hur vägen dit skulle se ut. Vår undersökning har därmed visat att bara för att partiet tilldelats ett större utrymme i
Aspekt betyder det inte per automatik att framställningen är fördelaktig. Motivet
bakom fördelningen av utrymmet i boken är för oss oklart och omöjligt att fastställa men är trots det en intressant iakttagelse.
Eftersom Imsen har fastslagit i Lärarens värld, Introduktion till allmän didaktik att det viktigaste läromedlet är läroboken anser vi att undersökningar kring läroböcker är viktiga. Genom att studera Selander och hans Lärobokskunskap,
Pedagogisk textanalys med exempel från läroböcker i historia 1841-1985 får man
en god bild av en läroboks natur och betydelse i skolan. Då vår undersökning fastslagit att framställningen av de svenska riksdagspartierna är bristfälliga,
genom till exempel faktafel, att man tillskriver ett parti negativa eller positiva formuleringar, tilldelar respektive parti olika stora utrymmen och det faktum att författarna ibland mycket tydligt beskriver partiets ståndpunkter medan man i samma bok i beskrivningen av ett annat parti inte alls är lika tydlig. Om ett parti framställs i negativ dager genom till exempel negativt värdeladdade ord gentemot ett annat parti, eller inte få lika mycket utrymme skulle det slutligen kunna påverka hur eleverna uppfattar bilden av partiet. Vi avser inte att generalisera och säga att de förhållanden vi undersökt råder i alla läroböcker på den svenska läroboksmarknaden men vi har uppmärksammat problem i de läroböcker vi har undersökt.
Selander menar att läroboken per automatik inte alltid kräver vidare material, vilket den säkert inte heller behöver i alla avseenden. Men vi anser att det är viktigt för oss som blivande lärare och även för de lärare som verkar i skolan idag, att man i en presentation av de svenska riksdagspartierna faktiskt kompletterar läroboken med annat material för att ge eleverna en så mångsidig bild av partierna som möjligt, då vi i vår undersökning noterat att en del läroböcker inte är helt oproblematiska i sin framställning samt det faktum att presentationerna skiljer sig mycket åt. Det vore intressant att undersöka hur elever på gymnasiets A-kurs i samhällskunskap skulle uppfatta de texter vi har läst. Den undersökningen lämnar vi dock till någon annan att ta sig an, men den skulle förmodligen komplettera vår undersökning och ytterligare påvisa och belysa de problem vi funnit. Vi kan inte dra några slutsatser kring hur ett ställningstagande ser ut eller hur värderingar uppstår hos den tilltänkta målgruppen. Det vi kan göra, vilket vi visar i vår studie, är att belysa ord, formuleringar eller val av begrepp som vi anser skulle kunna utgöra ett problem för framställningen av ett parti. Vår slutsats i detta hänseende är att det är rimligt att anta att en negativ framställning av ett parti i någon form påverkar läsarens bild av partiet. I ett elevperspektiv betyder det att det är mycket viktigt att framställningen av ett parti är väl genomtänkt så att författarna, i alla fall inte avsiktligt, implementerar positiva eller negativa tankar kring partiet. Då läroboken reproducerar kunskap, eller är en sammanställning av tidigare kunskap
är urvalet viktigt. Det hade varit intressant att få reda på hur läroboksförfattarnas argumenterat kring olika urval samt vilka pedagogiska överväganden man gjort eftersom vi funnit de olika framställningarna problematiska.
Avslutningsvis vill vi framhäva att språket har en oerhört viktig roll för hur en text uppfattas. Vår studie visar att framställningen av de svenska riksdagspartierna i mångt och mycket är bristfälliga i de läroböcker vi undersökt, vilket är ett rimligt resultat utifrån de metodiska överväganden som vi gjort och de frågor som vi ställt. Vi vill framhålla att vårt val av metod givit ett visst undersökningsresultat. Om vi hade valt andra metoder, exempelvis en elevbaserad enkätundersökning eller någon annan form av kvantitativ eller kvalitativ metod hade det förmodligen påverkat resultatet. En annan aspekt som är viktig att ta hänsyn till är urvalet och hur det motiverats. Ett annat urval skulle kunna resultera i ett annat resultat och andra slutsatser. Vi kan konstatera att utifrån vårt urval, våra frågeställningar och vårt metodiska angreppssätt, är bilden av riksdagspartierna splittrad och språkligt sett ytterst heterogen. Det innebär att lärarens uppgift i skolan, när det gäller att förmedla en god och opartisk bild av de svenska riksdagspartierna, är betydelsefull.