I en individs socialisation är familjen och skolan viktiga komponenter i barnens vardag och det är vi som vuxna i ett barns eller ungdomars vardagliga liv som har möjligheten att lära och fostra framtidens vuxna människor, genom den sociala processen och genom de olika etapper som tillhör denna process, medvetna eller omedvetna, vare sig vi vet hur vi skall agera eller inte så finns barn och ungdomar runt omkring oss och lär sig av oss och tar efter.
Tommy Svensson säger att ett individs utveckling är i samspel mellan kulturella, biologiska och sociala influenser.80 Vilket överensstämmer med barn under tonåren där de upplever nya
erfarenheter hela tiden, alla dessa olika influenser gör att de har många tankar och frågor som växer upp och som behöver besvaras, att få svar hjälper dem att forma sin identitet och det är vi vuxna runt omkring dem som kan hjälpa dem på vägen, för det finns egentligen ingenting som hindrar dem att utvecklas till trygga vuxna människor. Utifrån vad mina informanter har sagt och utifrån de tolkningar jag har gjort i arbetet, har jag kunnat konstatera att det finns barn i skolan som inte mår bra och det gör dem ännu mer känsliga och mottagliga för alla reaktioner runt omkring dem. Hur dessa tonåringar mår kan även bero på hur de uppfattar att de blir uppfattade, som till exempel om en kille eller tjej inte har haft det bra hemma, är det förmodligen ännu viktigare att de känner att de är en del av skolans miljö och att de är accepterade i skolan.
Detta överensstämmer med vad Asplund säger, att individens identitetsutveckling är i stor utsträckning sammanlänkad med vardagslivets ström.81 Det jag kunde se både vid observationer
och vid intervjuerna är att de lärare som visade engagemang för barnen i skolan och som uttalade sig varmt och förståelig om barnen, de som förklarade för mig hur svårt det är att gå igenom tonårsåldern, är de samma vuxna som barnen tycker är ok, samtidigt som den största delen av elev grupperna uttalade sig om att inte tycka om en viss lärare. Det kan man tolka som att eleverna känner av eller ser när en vuxen är bra och snäll, som de säger. Informanterna i ena gruppen säger att en lärare som känner de kan ha inflytande på hur de mår och i den andra gruppen säger och visar ungdomarna genom intervjun hur ledsna och mindervärdiga de känner sig, på grund av de inte passar in i skolmiljö och på grund av de flesta lärarnas och vuxnas agerande gentemot dem. Detta stämmer in på vad Erving Goffman skriver, bland annat om att en individ lyckas eller misslyckas att fylla samhällsnormer har påtaglig direkta effekter på individens psykiska integritet.82
Som jag upplever det så är det den tiden från barndomen till och under tonåren en svår tid där barnen är mycket känsliga och sårbara, det är en tid där de lätt tar åt sig av det som händer i omgivning runt omkring dem och av omgivningens olika reaktioner mot dem och det är genom lärarnas och elevernas agerande och eleverna agerande gentemot varandra, ungdomarna upplever sig själva, de ser sig själva som de andra ser dem. Löfgren och Norell säger att barn i tonårsåldern kan jämföras med känsliga instrument, på grund av att de befinner sig i livets mest påverkbara och ofärdiga fas.83 Man skulle kunna resonera att om någon i skolan visar att någon elev inte är
som de andra, kan eleven uppleva att han inte tillhör denna grupp eller att han inte passar in i omgivningen.
Jag anser att lärarnas beteende har stort inflytande på hur dessa elever uppfattar sig själva. Ungdomar som inte har det bra hemma och som inte mår bra i skolan har det ännu svårare att få kontakt med sin omgivning i skolan, speciellt om de kategoriseras och ses bara som barn som inte har fått någon bra uppfostran. Som ungdomarna berättade under intervjun är de kategoriserade i skolan, den kategorisering som sker kan vara en anledning till att en del av ungdomarna lever upp till den rollen och till den kategori de är lagda i, detta kan vara anledning till att de visar känslor av irritation, att de är ledsna och att de känner sig mindervärdiga. Precis som Marianne Lundgren skriver, kan kategorisering av barn i skolmiljö bli ett hinder istället för ett hjälpmedel. 84
Vi vet att ungdomar idag har till en viss del möjligheter till själv uppfostran genom till exempel Internet och media, där de kan få olika sorters intryck, ibland negativa intryck. Detta kan göra, precis som Thomas Ziehe skriver att barnen inte blir trygga i dagens samhälle, när de blir indragna i all den mångfaldiga och obegränsade informationen från den omgivningen. Det är då, de också behöver trygga vuxna människor runt omkring sig, för att ge dem en glimt av trygghet och kanske en annan syn på livet och samhället. Som jag har uppfattat och upplevt under arbetets färd, har elever, lärarna och vuxnas beteende i skolans miljö ett stort inflytande på hur dessa elever uppfattar sig själva. Jag har även konstaterat att hur ungdomarna reagerar gentemot vuxna i skolan är beroende på hur eleverna upplever att de blir uppfattade. Samtidigt verkar det vara ett faktum att ungdomarna mår dåligt när de känner sig illa behandlade eller mår bra när de känner att de behandlas rättvis, att de är respekterade och att de är lyssnade.
81 Thomas Johansson. Socialpsykologi moderna teorier och perspektiv (Lund 2006) s 127 82 Erving Goffman, Stigma den avvikandes roll och identitet, (New Jersey, 2004) s.150 83 Löfgren Anders och Norell Margareta, Att förstå ungdom, (Stehag, 1994) s. 18
84 Marianne Lundgren, Från barn till elev i riskzon. En analys av skolan som kategoriseringsarena ( Göteborg. 2006)