Syftet med uppsatsen har varit att utifrån ett antropologiskt kulturbegrepp och teorier kring interkulturell pedagogik ställa upp verktyg för en analys av konkreta exempel på interkulturellt värdegrundsarbete i skolan. Det svenska offentliga skolsystemet har ambitionen att vara en skola för alla. Man strävar efter att alla elever skall ha samma möjligheter. Undervisningen skall anpassas efter elevernas förutsättningar. Målet är också att elever med olika bakgrund skall gå i samma skola.
En skola för alla betyder en skola där alla elever blir sedda och bemötta, där alla elevers erfarenheter får utrymme och där alla elever får en undervisning som tillgodoser deras behov och krav. I en skola för alla undervisas elever med olika bakgrund tillsammans. Målet är en skola där alla elever utvecklar kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som stärker deras förmåga både att anpassa sig till det moderna samhället och att delta i förändringen av detta samhälle (SOU
2003:35 s.21).
Utifrån teoriavsnittet ställde jag upp verktyg för analysen av de konkreta exemplen på interkulturellt värdegrundsarbete i skolan. Om vi ser dessa verktyg som en beskrivning på förutsättningar för att genomföra interkulturell pedagogik och interkulturellt
värdegrundsarbete, då blir listan ganska lång. Skolans värdegrund skall vara inklusiv och i en ständigt pågående process skall den formuleras gemensamt. Lärarutbildning, skollag, läro- och kursplaner skall vara flexibla och handlingsfokuserade och ha ett multikulturellt perspektiv. Ett sådant perspektiv skall även prägla läromedel. Aktiviteter, koncept och ämnesområden skall återge olika perspektiv utifrån ras,
etnicitet och kultur. Undervisningen skall anpassas utifrån de processer som sätts igång i det interkulturella mötet. Detta möte äger inte bara rum i klassrummet utan i hela
skolan. Därför är det önskvärt att personalen återspeglar den kulturella mångfalden. Skolan är ingen öde ö. En interkulturell pedagogik förutsätter att man strävar efter ett integrerat samhälle med makt- och resursfördelning bland de olika kulturella grupperna. I en interkulturell skola är samarbetet med lokalsamhället och ett globalt perspektiv i undervisningen viktig. Detta gäller inte minst föräldramedverkan. Banks erbjuder en modell för en sådan skola. Han visar på olika viktiga områden och betonar vikten av att ständigt på nytt analysera och utvärdera arbetet. Av de tre exemplen som analyserades har inget förverkligat allt detta. Det exempel som kommer närmast en strukturell förändring av själva skolan är Sankta Maria Folkhögskolas initiativ att bjuda in romer som grupp. Här finns grupperspektivet, skolans undervisning förändras, man inför ett nytt ämne, man utgår från gruppens sociala strukturer och samarbetar med traditionella ledare och kyrkan. Men vad hände då med de andra kulturella grupperna på skolan? Förändrades skolan som helhet i en interkulturell pedagogisk riktning? Skedde det en makt och resursfördelning? Det ger Norells uppsats inget svar på. Det var heller inte hennes syfte med uppsatsen. Projektet Se mig kompis genomförde andra aspekter. Här fanns det en viss pluralism i ledning och arbetsgrupp. Man betonade vikten av att uppträda gemensamt. En viktig framgångsfaktor var att muslimer och kristna samarbetade. Även om makt och resursfördelningen inte var helt jämlik var man medveten om problemet. Man arbetade medvetet med värderingar utifrån muslimska och kristna traditioner. Fokus var på skolan, klassen och kommunikationen mellan elever. I värdegrundsarbetet var man mycket flexibel och praktiskt orienterad. Detta
39 visar dokumentationen från lektioner kring Abrahamsgestalten och vallfärden till
Mecka. Etniska relationers arbete visar på samma flexibilitet. De övningar som beskrivs syftar alla till att bygga relationer mellan eleverna och förbättra kommunikationen mellan dem. En viktig skillnad är att man här förhåller sig reserverad till att arbeta utifrån kulturell (och religiös?) tillhörighet. Man prioriterar frågor som kön, klass, utbildning, yrkes- och politisk identitet. Ändå säger man sig bedriva ett interkulturellt värdegrundsarbete. Man betonar att man utgår från skolans värdegrund och dess demokratiska uppdrag. Man skriver att ”en grundläggande tanke med en skola för alla är att utjämna klasskillnader och överbrygga kulturella fördomar genom att elever med olika bakgrund och erfarenheter möts, lär och utvecklas tillsammans” (Flórez & Nazar 2007, s. 13). Man utgår här från ett individperspektiv och arbetar med grupper som består av individer från många olika kulturer34. Här finns en tydlig skillnad jämfört med de båda första exemplen. Dessa utgår från ett grupperspektiv. I folkhögskolan var det romer, i Se mig kompis var det religionstillhörighet. Bakgrunden i det första exemplet var den diskriminering som romer utsätts för i samhälle, kyrka och skola. I det andra exemplet var utgångspunkten den värdegrund som aktualiseras i Islam och Kristendom. Frågan är vilka förhållanden som skapar de bästa förutsättningar för ett interkulturellt värdegrundsarbete. Är det konceptet med en skola för alla där man utgår från den värdegrund som gäller för den svenska skolan och där man arbetar med mångkulturella elevgrupper? Eller är det ett koncept där man utgår ifrån existerande kulturella grupper och arbetar utifrån dessa? De romska eleverna betonade det positiva med att de kan utvecklas inom sina egna kulturella ramar, men samtidigt betonade de vikten av att de på skolan kunde möta elever från andra kulturer. Utifrån Peelmans metafor med det kulturella trädet uttrycks grundläggande mänskliga värderingar alltid kulturspecifikt. Lika lite som det finns en kultur, lika litet kan det finnas en kulturneutral skola för alla35. Då faller också tanken med en skola för alla där alla kan mötas på lika villkor. Den är inte bara orealistisk utan direkt fel och ogenomförbar. I uppsatsens kapitel om makt betonades att det är den dominerande kulturen som präglar den svenska skolan. Jag anser att det är självklart att så är fallet. Jag anser också att det bör vara så. Den svenska skolan bör vara svensk. Annars vore skolan konturlös. Lösningen är att precis som man talar om kulturer i plural, så bör man också tala om skolor i plural. Skolor och utbildning för alla i Sverige där olika skolor utgår från olika kulturella identiteter, är en fullt möjlig väg att gå. Om detta stämmer är friskolereformen en mycket viktig reform. Den öppnar upp för grupper i vårt samhälle att ta makten över sina egna liv och starta skolor som utgår från deras egna förutsättningar. Ett dynamiskt synsätt på kultur och pedagogik gör att dessa skolor aldrig kommer att bli isolerade ghetton. Det finns alltid en mångfald att utgå ifrån. Det visade de båda första exemplen tydligt. Romer från ett flertal länder och kulturer studerade på folkhögskolan. Islam och Kristendomen är i sig mångkulturella religioner med en stor intern mångfald. En utveckling där fler och fler samhällsgrupper öppnar upp skolor kanske på sikt kan skapa den maktfördelning och
34 Det är intressant att samarbetsorganet för etniska organisationer i Sverige (SIOS) delar Etniska relationers uppfattning om riktigheten i konceptet med en skola för alla. De betonar detta i remissvaret till förslaget om en ny skollag (SIOS 2009).
35 Både Flórez & Nazar och Lahdenpäre är inne på att detta är möjligt när de skriver att man kan byta kulturell identitet och att man kan tillägna sig en slags multikulturell identitet. En multikulturell skola för alla skulle därmed vara möjlig. Se avsnitt 5.3.3.
Utifrån den kultursyn som presenterats i denna uppsats skulle man snarare tala om en utveckling av den
kulturella identiteten. Att tillägna sig en ny multikulturell identitet är en omöjlighet på grund av att den kulturella identiteten är något vi föds in i och primärt är kollektiv.
40 den mångfald som ett integrerat demokratiskt samhälle bygger på36. Det skulle vara
skolor som utifrån sina egna kulturella förutsättningar gestaltar för oss alla gemensamma värderingar. Här skulle på sikt en mångfald kunna byggas upp som återspeglar mycket av de ”verktyg” som låg till grund för uppsatsens analys. Att
gemensamma värderingar som uttrycks i olika kontexter behövs om vi skall kunna leva ihop uttrycktes av elever som deltog i projektet Se mig kompis. ”För det lär oss att se att man kan fungera tillsammans.” (Svanberg 2002, s. 1).
36 Eklund redogör i sin avhandling för diskussionen kring individuella rättigheter och grupprättigheter. Den liberala demokratiuppfattningen brukar förknippas med ett individuellt perspektiv, grupprättigheter med ett kommunitariskt perspektiv. De som betonar betydelsen av grupprättigheter menar att en neutral stat alltid står för majoritetskulturens perspektiv. Majoritetens kultur genomsyrar centrala institutioner som till exempel skolan (Eklund 2008, s. 115).
41