Avslutande diskussion

Skillnaden mellan flickor och pojkar i deras syn på ämnet svenska är, enligt oss, det som skiljer könen mest åt. I annat fall anser vi att det inte finns några större skillnader i deras sätt att ta till sig kunskap mm. Tidigare forskning säger också att flickor och pojkar är mer lika än olika varandra när det gäller deras sätt att ta till sig kunskap (Evenshaug, Hallen, 2001). Vi märkte genom intervjuerna att flickorna verkade tycka det är roligare med svenska än vad pojkarna gjorde. Deras inställning till svenskan hade däremot, i många av fallen, inget att göra med hur duktiga de tycktes var i ämnet. Exempelvis så tyckte både Adde och Ronja på Granskolan att svenskan inte var särskild rolig men att de ändå kände sig rätt så duktiga i ämnet. Vi får en uppfattning om att de anser att svenskan är tråkig på grund av att de vill ha mer att bita i när det gäller uppgifterna på lektionerna. Vi fick intrycket att flertalet av de intervjuade flickorna på de båda skolorna ansåg att läsa och skriva var det roligaste på svenskan. De pratade väldigt glatt om dessa två delar och där fantasin i skrivandet ofta nämndes. Läsning och skrivning sker mycket på Granskolan, men också till stora delar på Askskolan, vilket vi anser kan ha lett till att flickorna på så vis tycker svenskämnet är roligare än vad pojkarna tycker. De båda pedagogerna poängterar också denna skillnad i våra intervjuer med dem.

När vi har studerat elevernas favoritämne i vår tabell (tabell 4) visade det sig att sju av de åtta eleverna valde ämnen som innehöll mer praktiska arbetssätt. Tabell 5, som redogör för de intervjuade elevernas mindre roliga ämnena, visar att Joakim var den enda elev som tyckte att ett praktiskt ämne, syslöjd, inte var särskilt roligt. Vi fick dock känslan av att det inte var

som inte stämde. Därför antar vi att det inte alltid behöver vara själva ämnet som ligger till grund för att en elev tycker om/inte tycker om ett specifikt ämne. Vi anser att pedagogen därmed har en stor betydelse i undervisningen för elevernas inställning till ämnet. Vi menar att alla pedagoger arbetar flitigt med att försöka se och höra alla elever, även då inte personkemin stämmer. Detta kan dock vara svårt vid vissa tillfällen. En fråga som då väcks i våra tankar är hur jag som pedagog vid dessa tillfällen, då inte personkemin stämmer, ska gå tillväga för att ändå tillgodose denna elevs förutsättningar och behov? Eftersom alla pedagoger och elever är olika så är det framför allt viktigt som pedagog att ta på sig ”neutrala glasögon” och träda in i en professionell roll för att kunna arbeta förbi dessa eventuella olikheter.

Användandet av praktiskt arbetssätt, anser både vi och pedagogerna på de två skolorna, underlättar för eleverna då de får ta till sig ny kunskap på ett lättare och roligare sätt. Under våra observationer har båda klasserna arbetat med grammatik och ordklasserna och då har pedagogerna försökt göra detta med hjälp av praktiska inslag i undervisningen. ”Människor lär genom att delta i praktiska och kommunikativa samspel med andra” (Säljö, 2000, s. 105) Det finns dock en teoretiker som talar mot detta, nämligen den schweiziske psykologen Jean Piaget (1896-1980). Han menar att alla människor utvecklas i olika stadier. Under det stadiet som vår undersökningsgrupp befinner sig i, det formella operationella stadiet, går eleverna mer från det konkreta till det abstrakta arbetssättet. Han menar att eleverna kan börja tänka i hypoteser som inte ens behöver stämma överens med verkligheten. De ska kunna resonera sig fram till olika lösningar och konsekvenser av saker och ting. De ska inte behöva använda sig av konkreta föremål längre (Evenshaug & Hallen, 2001). Gardner (1998) menar att elever har olika sätt för att lära sig, minnas och förstå. Han anser också att vissa elever får en bättre förståelse då de arbetar mer teoretiskt. Andra kräver dock en praktisk demonstration av uppgiften eller samspel med andra elever och pedagoger. ”Till att börja med utmanar dess skillnader ett undervisningssystem som tar för givet att alla kan lära sig samma material på samma sätt /…/” (Gardner, 1998, s. 25). Vi håller med Gardner och tror att alla pedagogers tanke är att försöka tillgodose alla elevers behov, men att det arbetsmaterial som används inte lämpar sig för alla, tyvärr. Vi vill återigen poängtera att det finns skillnader på hur eleverna tar till sig kunskap. De metoder och de arbetsmaterialmaterial som används i undervisningen är också av stor vikt då pedagogerna lägger upp sina lektioner. Alla elever har inte förmågan att ta till sig kunskap genom att fylla i svar i exempelvis en övningsbok, utan de kräver ett annat arbetssätt.

Under våra observationer har vi upptäckt att i stort sett alla elever är i behov av rörelse under lektionen. De sitter ofta och fingrar på saker som ligger i deras närhet, exempelvis pennor, suddgummi och linjaler. Längst fram i Pedagog A’s klassrum

finns det Kooosh-bollar (se bild) som är tillgängliga för eleverna om de känner ett behov av det. Dessa användes dock inte en enda gång under våra fyra observationstillfällen. Pedagog A nämnde i sin intervju att hon grundade en del av sitt arbetssätt på Barbara Prashnig som förespråkar Koosh-bollar.

Prashnig (1996) menar att Koosh-bollarna är det perfekta inlärningsverktyget för de som måste fingra på något, rita eller ständigt hålla på med någonting. Dessa bollar är tänkta att ha i handen och går inte att studsa med. Bollarna används oftast då de tar in ny kunskap samt när de måste koncentrera sig under en uppgift. Prashnig har använt sig av dessa bollar och sett en klar förbättring hos blyga och rastlösa elever. Resultatet visade att eleverna blev lugnare och deras förmåga att lyssna ökade. Koosh-bollarna kan användas som ett verktyg vid inlärningsprocessen och stimulerar de elever som har en visuell intelligens. De kan antingen få eleverna att slappna av eller att aktivera dem.

Angående inlärningen av grammatik i skolan anser Pedagog A att det är mycket viktigt, men en del föräldrar som hon har träffat är av en annan åsikt. Pedagog A menar att ”faktiskt, jag haft problem med föräldrar också som har, tycker att det är helt onödigt, mitt barn behöver inte lära sig ordklasserna.” Vi tror att många av föräldrarnas åsikter kan spegla av sig på deras barn så att de går in i klassrummet med en negativ syn på grammatiken. En orsak till detta kan, enligt oss, vara att föräldrarna själv har haft det tufft när de skulle lära sig grammatik och har än idag inte fått någon direkt förståelse och kunskap kring grammatiken i svenska. Risken med att föräldrarna är negativt inställda till grammatiken är att de inte förstår vitsen med att kunna grammatiken. Vi anser dock att grammatik är grunden för att göra sig förstådd och hörd i samhället.

Vi vill poängtera vikten av att eleverna lär sig den grundläggande grammatiken för att de i framtiden ska bli en del av samhället. Våra erfarenheter av grammatikundervisningen är att det inte alltid är så roligt att lära sig det. Pedagog A är väl medveten om att även hennes elever anser detta och därför påpekade hon att allt inte kan vara roligt. ”Det finns fakta som man bara måste lära sig /.../” (Dysthe, 1995, s 249). Pedagog G är av samma uppfattning, att

inte alltid är så populär hos eleverna. Vi anser att ”katederundervisning” sker på både gott och ont. Det kan ibland vara så att det är svårt att lämna över vissa ämnesområden till eleverna då de kan behöva en genomgång för att de lättare ska förstå. Vi anser dock att denna sortens undervisning inte lämpar sig då eleverna ska ha ett mer undersökande arbetssätt där diskussioner och samtal mellan elever och pedagoger passar bättre. Gardner (1998) talar emot undervisning som bygger på att eleverna ska lära sig fakta utantill. Han menar att eleverna, vid ett sådant tillfälle, lär sig för stunden men att de inte har fått någon direkt förståelse kring det. Vi kopplar i viss mån ihop ”katederundervisning” med det sättet som Gardner menar att eleverna lär sig för stunden. Detta behöver dock inte vara vid alla tillfällen då ”katederundervisning” tillämpas. Vid vissa tillfällen är det, enligt oss, befogat att använda den sortens undervisning, som oftast sker monologiskt, då det är lite svårare saker som ska läras in. Istället anser Gardner (1998) att kunskapen ska läras in så att den kan användas på ett flexibelt sätt i en oväntad situation som eleven kan hamna i. Med hjälp av diskussionerna menar vi att eleverna har en möjlighet till att ta till sig kunskap på sitt eget sätt eftersom de då kan diskutera sig fram till en lösning.

Dialogerna är många i de båda pedagogernas klassrum. Både Pedagog A och Pedagog G arbetar mycket med att ha en bra och givande dialog med eleverna i undervisningen. Eleverna verkade tycka det var roligt och intressant med diskussioner för de var väldigt engagerade och angelägna om att få säga sin åsikt. Vår uppfattning är att det var pojkarna som var mest aktiva i diskussionerna och att de gärna ville höras och synas mest. På Askskolan blev flickorna mer och mer aktiva ju längre lektionen fortgick. Det som vi upplever som mycket positivt med diskussionerna är att eleverna får känna sig delaktiga i undervisningen. Det som också är positivt med ett flerstämmigt klassrum är att lärarens röst är en av många som eleverna får lyssna till. Eleverna får då också möjlighet att lära av varandra genom muntliga dialoger i klassen (Dysthe, 1995). Problemet, som vi kan se det, med att ha mycket diskussioner i klassen, är att det alltid finns de elever som aldrig säger något och då är det lätt att dessa elever kommer i skymundan och inte får synas lika mycket som de andra.

Vi har märkt under våra observationer på Askskolan att musiken som pedagogen sätter på i bakgrunden lugnar eleverna och bidrar till ett klassrumsklimat. Vi får en känsla av att musiken gör att eleverna blir mer fokuserade på sin uppgift samt att det är tystare. Då eleverna pratar med varandra är det med tyst och lugn röst, det sker inte med en skrikande röst. På Granskolan användes inte musiken som bakgrundsljud när vi var där. Vi fick däremot fram i

våra intervjuer med elever från Granskolan att många av dessa elever hade föredragit musik i bakgrunden när de skulle arbeta individuellt. Emma från Granskolan poängterade dock att när väl musiken kom på i bakgrunden blev eleverna i klassen lugnare. Boström och Wallenberg (2001) stärker det som vi har sett under våra observationer kring musiken på Askskolan. De anser att musiken kan hjälpa eleverna att ta till sig ny kunskap snabbare, att musiken får oroliga elever att lugna ner sig samt att den skapar avspänning i klassen. ”Genom att använda musik inom olika ämnen når man en känslomässig nivå hos eleverna som kan skapa fantastiska öppningar för lärandet” (Boström, 1998, s. 96). Prashnig (1996) poängterar också vikten av att använda musik i inlärningsprocessen men det gäller att tillämpa musiken rätt, annars kan det ge motsatt effekt. Det gäller även, enligt Prashnig, att informera eleverna varför just en typ av musik, oftast klassik, används i klassrummet för att skynda på inhämtandet av kunskap. Annars är det lätt att eleverna motsätter sig den typen av musik eftersom de i vanliga fall brukar lyssna på en mer modern musik som spelas på radion. Vi har märkt att detta fungerar på Askskolan för den typen av musik som spelas där brukar oftast inte vara den musik som eleverna lyssnar på i vanliga fall. De har antagligen förstått vikten av att lyssna på en lugn och harmonisk musik i bakgrunden när de arbetar individuellt.

De hörlurar som eleverna har tillgång till på Granskolan finns i deras klassrum. Tanken med hörlurarna är att de elever som behöver ha helt tyst omkring sig när de arbetar ska kunna använda dessa för att skärma av sig från ljud i klassrummet. Vi anser att detta är ett hjälpmedel för de elever som behöver det. Pedagog G har hörlurarna lättillgängliga i klassrummet så att eleverna kan bli påminda om att använda dem så att deras lärande underlättas. De är till för alla och ingen ska känna att det är pinsamt att använda sig av dem om det skulle behövas. Antalet hörlurar räcker dock inte till alla elever i klassen. Under våra observationer användes inte dessa hörlurar alls. Detta kan bero på att Pedagog G har många diskussioner med eleverna så att de som i annat fall hade velat använda sig av hörlurarna känner att de i så fall missar alldeles för mycket.

Vi vill avsluta med ett relevant citat för vår studie. Vi anser att de speglar vårt resultat där det framgår att alla elever är olika samt att de tar till sig kunskap på skilda sätt. Detta citat är hämtat från Barbara Prashnig (1996).

”Elever misslyckas inte på grund av läroplanen. Elever kan lära sig praktiskt taget vilket ämne som helst när de undervisas med metoder och tekniker som överrensstämmer med deras inlärningsstilar” (Dr. Rita Dunn. S. 90).