I inledningen beskrivs hur sociala problem som kategorisering, stigmatisering och
framställningar av det avvikande inte bara konstrueras av media, utan även är en produkt av hela samhället, vilket är något denna uppsats kan vittna om.I undersökningen har uppsatsen svarat på syftet med tre frågor genom att tematisera resultaten och skapat avsnitt som med metoden har utkristalliserats från materialet. Nedan följer en översikt av uppsatsens slutsatser, följt av en diskussion med resultaten och den tidigare forskning. Därefter höjs blicken åt förslag för vidare forskning och det egna bidraget till det kultur- och mediehistoriska fältet.
Slutsatser & diskussion
Uppsatsen syftet har varit att syna hur konstruktionen och skildrandet av en avvikande och fattig kvinna såg ut i media under sent 1800-tal. Detta har utforskats genom teoretiska utgångspunkter från stigmatiseringsteorin av Erving Goffman tillsammans med en
idéhistorisk förankring vid kroppsbeskrivningar som teckensystem av Karin Johannisson. Syftet har också varit att upptäcka vilka föreställningsvärldar och samhälleliga diskussioner som yttrades och låg till grund för dagstidningarnas skildring och rapporteringar kring, omgivningens uppfattning och behandling av Trasfröken under sent 1800-tal. Uppsatsen har analyserat materialet och svarat på syftet med en metodologisk inramning av kultur- och mediahistoriskt perspektiv, textanalys med den hermeneutiska spiralen och teckensystem.
Dagstidningarnas skildring av Trasfröken under åren 1895–1899 sker vid tiden för rasbiologins framväxt där idéer och drömmar om människans förädling syntes florera. De kroppstecken som observerades handlade om vardagsidéer om smuts och hygien vilka sätts i förbindelse med förnufts- och renlighetstankar lika mycket som rasskillnader. Här syntes att kön och klass var avgörande för hur vetenskapen kategoriserade människor och synligt blev att man utgick från mänskliga och omänskliga egenskaper. Trasfröken uppfattades som smutsig och trasig, att vara kvinna och dessutom liknas med ett primitivt beteende uppfattades ligga närmre djuren än människa, och visade på mediala yttringar om kön- och artskillnader.
Trasfrökens levnadshistoria var något som i dagstidningarna skildrades allra mest, både före och efter hennes död, där man porträtterade hennes avvikande tecken genom livet. Det visade en form av erkännande av det ökända originalet, vilket befäster stigmat ytterligare. Däremot var det ingen dagstidning som skildrade hur hon faktiskt slutade upp, förutom det faktum att hon avled på en försörjningsinrättning. Om den sociala identiteten som avvikare hjälpte eller stjälpte hennes hemgång och öde var svårare att avgöra.
39
Andra slutsatser var om de kvinnoideal som låg till grund för samhällets normer och den rådande vårdstrukturen, inte gällde ett kvinnligt original som Trasfröken. Det fanns en
tvetydighet där hon hamnade utanför och var ett undantag mot en patriarkal samhällsordning, men också den fattigvårdsreglerings som fanns. Men det visade sig också att detta bara gällde så länge omgivningen ansåg att den psykiska hälsan var tillräckligt god. Det fanns en tolerans för sinnessvaghet och en avvikare kunde råda över sig själv trots att denna var fattig och ensam, så länge denna uppfattades som harmlös. Stigmatiseringen bidrog till ett överseende av Trasfrökens egensinnighet samt skapade en ny social kategori men även ett utanförskap, som handlade om ett tvetydligt och ambivalent förhållande mot originalet av omgivningen.
Uppsatsens centrala slutsats var således att medias skildring av egensinnighet, fattigdom och kvinnlighet var en samspelande konstruktion av Augusta Eklunds avvikelse. Ihop med Goffmans stigmatiseringsteori och de tre olika slagen av stigma som kunde utrönas i den mediala framställningen, uppfylls med hjälp av omgivningen originaliseringsprocessen.
Medias skildring av Trasfrökens liv och död & synliga kunskaper och föreställningsvärldar
Först och främst är det som tydligaste hur Trasfröken går från att aktivt nämnas i dagstidningarna under åren 1895–1896, för att sedan mer sporadiskt eller upprepande förekomma. Det visar att hon var en nyhetens behag och ett fenomen så länge detta
efterfrågades. Det visade sig även genom nyansskillnader i skildrandet av Trasfröken, när hon var vid liv mot när hon sedan avlidit. Vilket yttrar sig genom uppfattningen att
rapporteringarna sker händelsevis, varför tematiska indelningar kunde lyftas samt resulterade i de två olika avsnitten i undersökningen. De första temana baseras på hur man skildrade
Trasfröken som svart i hyn, trasig, smutsig, vildinna, avsaknad av förnuft och moral, primitiv, närmast omänsklig och djurlik. Dessa sätts i förbindelse med den rasbiologiska utvecklingen som intensifierades under sent 1800-talet och renlighet stod högt upp på den vetenskapliga agendan. Men de renlighetsideal som lyfts i undersökningen handlar inte enbart om de yttre tecken som syntes i Trasfrökens utstyrsel, utan även om de yttre synbara beteendena och hur detta i samtiden uppfattades. Det visade att yttringar om psyket, den vita rasens överlägsenhet och biologiska föreställningar förekom, och tycktes påverkas av kön- och klasstillhörighet.127
Andra resultat som kunde utrönas handlade om vad som var tidsenligt att yttra i media, vilket den tidigare forskning beskriver som den fattiga och skötsamma kvinnan som media gärna lät figurerar i dagstidningarna, som skulle vara städad, ödmjuk och även kunde liknas
40
vid ett offer, både för männens våld och lättja samt samhällets dömande blickar. Denna bild av den av fattiga och skötsamma kvinnan levde upp till både överhetens normer samt den patriarkala traditionen. Motsatsen blev då den sedeslösa, trotsiga, ovårdade och farligare kvinnan som gjorde väsen av sig på ena eller annat sätt och starkt avvek från den fogliga och städade fattiga kvinnan.128 I de skrivelser som har lyfts i undersökningen blir det tydligt att media gärna ville skildra Trasfröken som harmlös och på sitt sätt skötsam fattig kvinna, i alla händelser förde hon åtminstone inga väsen av sig där hon ansågs som farlig. Det räckte för att undslippa fattigvårdens allt för hårda kontroll fram till en ålder av 69 år. Hon var avvikande på alla sätt men tilläts ändå figurera på gatan och i dagstidningarna, eftersom hon ansågs som ofarlig. Märkbart var att hennes plats på gatan innan hon togs in på Grubbens ansågs legitim. Samtidigt anas en kluvenhet kring Trasfröken som skötsam eftersom hon faktiskt ansågs och skildras som både smutsig och ovårdad. Resultatet stämmer väl överens med tidigare
forskning där man liknar detta vid en sorteringsprincip som handlar om att ha det rätta beteendet – Vi och dem. Men makten som samhället och myndigheterna hade borde icke underskattas – de bestämde när det var nog. En viss mån av social avvikelse var godtagbart, så länge psyket och förnuftet ansågs vara i behåll.129 Även om Trasfröken skildrades som att hon länge gått på gatan både trasig och smutsig, baserat på hur detta avvek från normen, var det samtidigt ett avvikande på en rimlig och accepterad nivå, och hennes plats var befogad. Andra resultat framkommer när dagstidningarna lånar in berättelser från personer som påstår sig ha känt Augusta Eklund sedan ungdomen och visar hur stigma är med
konstruktionen, eftersom de påstår sig ha känt Augusta innan hon blev Trasfröken. Det fanns ett före och ett efter, där de som läser om Trasfröken i dagstidningarnas skrivelser förstår att hon kan ha råkat illa ut och har hamnat på gatan, men samtidigt betraktar henne för vad hon är och har lättare att acceptera hennes avvikande beteende. Medan de som faktiskt kände
Augusta Eklund från tidigare hängde kvar och förmedlade föreställningen om hur hon var före den stigmatiserade identiteten kom till. Goffman beskriver hur den stigmatiserade måste lära sig att leva med och hitta ett nytt sätt att förhålla sig till sin omgivning med sin nya sociala identitet. Men det gäller även åt andra hållet.130 När man skildrade Trasfröken i
dagstidningarna så står det klart att det var viktigt att förmedla att hon har haft en historia innan, då hon var Augusta, men att den tiden är förbi. Det är även ett resultat som bekräftas i Åkessons forskning hur konstruktionen är gemensam och inte bara uppstår från ett håll utan
128 Ingrid Sahlin, 'De uppstudsiga kvinnorna på Stora fattighuset', Villkorandets politik: fattigdomens premisser och samhällets åtgärder - då och nu., s. 172–185, 2008, s. 179–180.
129 Holmlund & Sandén 2013, s. 369; Riving 2013, s. 169.
41
den är bara möjlig eftersom det existerar parallella tankemodeller. Flera föreställningsvärldar möts och samspelar, och är något som främst blir synligt i dagstidningarnas krönikor.131
Nyheterna om Trasfrökens intagning på Grubbens och dödsfall rapporterades flitigt i dagstidningarna och spreds i hela landet. En direkt konsekvens i Augustas Eklunds fall blev att den mediala spridningen möjliggjorde en stigmatisering på utbredd nivå. Enligt Åkessons forskning är bygdens original mer synliga och välkända, eftersom de i storstaden istället smälter in och lättare då blir anonyma.132 Något denna uppsats kan visa är att den mediala uppmärksamheten pekar på att Trasfröken på sätt och viss var välkänd, men också att man brydde sig om att sprida och vilja veta mer om denna egensinniga storstadskvinna.
Medias framställning av samhället och myndigheternas behandling av Trasfröken
I undersökningen lyftes bland annat exemplet där Svenska Dagbladet den 9 december 1895 skriver hur myndigheterna inte visste mer än andra om Trasfröken, inte annat än att hon gick dit hon ville och inte följde de vanliga reglerna man ställde upp för samhället.133 I samtiden fanns ett högt tryck på fattigvården efter de brinnande sociala problemen som tilltar och var en konsekvens och ett direkt svar på moderniteten och industrialiseringens framväxt i storstäderna.134 Men efter 1871 års fattigvårdsförordning stod det samtidigt klart att det var samhällets skyldighet att bistå fattigvård till barn, gamla, sjuka och vanföra som saknade anhöriga och förmågan att själva försörja sig på något sätt. Trasfrökens föll innanför flera av dessa kriterier när hon togs in för vård och hennes ensamhet betonades på flera sätt i
dagstidningarna.135 Men huruvida detta skildrar verkligheten fullt ut tåls att diskuterasdå det i åtminstone en av notiserna framkommer en viss förvåning över att Trasfröken skulle behöva vandra runt i sin utstyrsel på Stockholms gator.136 Något som istället kan tolkas som en övertro på att den samtida fattigvården och att samhället generellt skulle kunnat klara av att hantera detta på ett tidigare plan, och stämmer överens med idéerna och framgångssagan om det stora hemmet som utvecklades under samma tid. I moderniseringsprojektet utgick den medborgerliga fostran från den egna samhällsklassen och upp till toppen i samhället.137
Uppfattningsvis visar resultaten att Trasfrökens faller mellan samhällets ansvarsramar här och får klara sig själv trots att hon var fattig, ensam och gammal. Här kan det faktum att
131 Åkesson, 1991, s. 167; Andersson, 2015 s. 33.
132 Åkesson, 1991, s. 14.
133 ”Trasfröken.” Svenska Dagbladet, 9/12 1895.
134 Nilsson, 2003, s. 182–183.
135 Jordansson, 2008, s. 117.
136 ”»Trasfröken»”, Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidningen, 3/1 1896.
42
hon uppfattades som ett original ha spelat en stor roll då hon representerade en egen socialgrupp eller kategori, och möjligtvis stod utanför kriterierna för fattigvård. Inom Goffmans stigmatiseringsteori så beskrivs det hur en grupp individer som anses ha samma slags stigma och till en viss del ingår i samma kategori, samtidigt på något sätt kan skänka ett visst stöd för den stigmatiserade individen.138 Det skulle kunnat innebära att Trasfröken med andra samtida stads- eller bygdeoriginal troligtvis fyllde samma avvikande socialgrupp.
Hans Svärd beskriver hur fattigdomen var ett problem som skulle drabba samhället i så låg utsträckning som möjligt. Tolkningsvis blir det synligt i Augustas fall när det framställs hur polisen eskorterade en skröplig kvinna för vård vid livets slutskede. Troligen började samhället att drabbas och tiden var inne att kontrollera och vårda, original eller ej. I samma citat jämförs Trasfröken med en gestalt som blivit kvar från forna tider men att hon sedermera hamnat på en kyrkogård i Stockholm.139 Tolkningsvis passade inte det avvikande beteendet in i modernitetens framväxt utan tillhörde en förlegad tid, medan hennes kropp som inte
hamnade på en kyrkogård fick bistå den vetenskaplig utveckling.
Vid slutet av 1800-talet var det de fattiga som fick ställa sina kroppar till förfogande för dissektion och vetenskap. Dels för att personen i utbyte fick gratis sjukvård, dels för att människan bakom kroppen lättare kunde reduceras om ingen saknade denna. Dessa människor fanns som tidigare nämnt inte bara vid försörjningsinrättningar utan även vid fängelser, sinnessjukhus och andra anstalter, men gemensamt var att de ansågs vara fattiga och ansågs vara på samhällets botten.140 Men inget om denna behandling skildrades i dagstidningarna som undersöktes, förutom kring föreställningar om hygien och om rasernas överlägsenhet som går att utläsa. Däremot visar resultaten att Trasfröken utmålas som ensam och fattig, när hennes brist på anhöriga och tillhörigheter upprepande gånger skrivs ut.
Så förhöll sig omgivningens mot ett stadsoriginal enligt dagstidningarna
I dagstidningarna skildras Trasfröken som ett Stockholmsoriginal, men vad som menades eller vilka egenskaper som avgjorde att någon uppfattades som original är kanske det mest egendomliga kring fenomenet, eftersom inget original kunde vara den andra lik. Gemensamt är själva tillblivelsen, där ett stort ansvar vilar hos omgivningen som aktivt gjorde originalen synliga genom etiketter och kategorisering, och har då främjat processenen att bli eller uppfattas som ett original.141 Genom analysen av dagstidningarna kunde samtidigt skönjas en
138 Goffman, 2020, s. 56.
139 Hans Swärd, 2008, s. 17, 20, 21, 30; ”Trasfröken”, Nya Wermlandstidningen, 4/1 1896.
140 Johannisson, 2004, s. 65; Hyltén-Cavallius, et al. 2013, s. 30–32.
43
ovisshet huruvida Trasfröken medvetet spelade ut en roll som sinnessvag, vilket också antyder att hon själv var medskapare i konstruktionen. Det är även något som Åkesson i sin forskning kommer fram till och visar att originalens existens kan tänkas ha gett upphov till alternativa eller parallella tankemodeller, men också att originalens existens i sig var ett resultat av att dessa parallella tankemodellen redan existerar i samhället. Med normer föds normbrott och trots att originalen skapas av andras kategoriseringar, så skapar även originalet sig själv genom att avvika åt det ovanliga.142 En logisk följd blir att Trasfröken var med i
konstruktionen av avvikelse och i originaliseringsprocessen oavsett om hon var medvetet om den eller inte, eftersom hon med sin säregenhet bröt mot samtidens rådande kulturella och strukturella normer. Även om Åkessons forskning utgår från bygdeoriginal, visar uppsatsens egna resultat att en liknande slutsats kan göras om detta stadsoriginal, och svaret på vad som gjorde någon till ett original skulle med andra ord till viss del kunna vara generaliserbart. Ett original kunde skapas av sin omgivning – men också av sig själv. Åkesson är även inne på att processen ofta tar sin början efter att individen som minnena kretsar kring gått bort. Eftersom denna undersökning utgått från annat material än Åkessons forskning, så är resultatet inte heller förvånande att så inte helt var fallet med Trasfröken. Originaliseringsprocessen startade när Trasfröken var i livet, men däremot framgår att rapporteringen helt klart intensifierades efter hennes död.
Hur omgivningen förhöll sig till ett stadsoriginal handlar då om hur Trasfröken
kategoriserades. Att bli benämnd som original i samtiden på grund av tecken på ett avvikande yttre och sitt beteende, visar Åkesson i sin forskning i grund och botten handlar om att alla normer – hur det borde vara – har en antites i form av normbrott – hur det kan vara. Det är också en av de viktigaste förutsättningarna för ett originals existens, att samhällsstrukturer, ordningar och normer inte är enhetliga utan flerfaldiga och ofta är konkurrerande och motsägelsefulla mellan människor och helst hos samma människa.143 Däremot är normer föränderliga. Trasfröken framställdes som smutsig och trasig, och omgivningen estimerade hur pass avvikande detta ansågs och titulerade och kategoriserade därefter företeelsen med hjälp av samtidens kulturella föreställningsvärldar, varefter media spred budskapen. Ett resultat som även kan utrönas i denna undersökning är hur kategorier samspelar, och att normerna inom dessa är motsägelsefulla. Stigmat Trasfröken anspelar på att normbrott enlig renlighetsidealen, kvinnoideal, modernitetens framväxt, drömmen om den förädlade
människan med flera. Trasfröken är själva avigsidan av dessa normer, men samtidigt
142 Åkesson, 1991, s. 67, 167.
44
underhåller hon samhället. Ett minst sagt ambivalent förhållningssätt och en stor tvetydighet som enligt tidigare forskning även är vad som legitimerar originalets marginella position.144 Inom stigmatiseringsteorin finns även en diskrepans mellan de avvikande som utgörs av den stigmatiserade personens samverkan med de normala. De benämns antingen som
misskrediterade, när den avvikande sociala identiteten är känd sen innan den stigmatiserade kommer i kontakt med andra personer, eller är direkt uppenbar första gången man ser denna. Den andra benämningen handlar om olikheter och normbrott som inte märks vid första ögonkastet eller inte är bekant sedan tidigare hos avvikaren och dessa benämns då som de misskreditabla.145 Tolkningstvist kunde Trasfröken placeras in hos de misskrediterade, den som på förhand är välkänd för sin stigmatisering eller som uppenbart avviker vid en första anblick, och bär synliga tecken på avvikelse fritt för omvärlden att tolka och sprida.
Genom att media under 1800-talet skriver om Trasfröken har det hjälpt att bilda uppfattningen och slutsatsen om att det kranium märkt Trasfröken på KI, faktiskt var en välkänd och omskriven kvinna i sin samtid. Något om detta som Peter K. Andersson lyfter i sin tidigare forskning är hur man kan se att urskiljandet av original och avvikande personer som var lokala berömdheter, även fortlever som sådana in i vår tid. Vilket faktiskt stämmer in bra på Augusta Eklund.146 Andersson visar exempelvis med sin forskning hur pamfletten om Trasfröken fungerar som intressant vittnesbörd om samtidens syn på stadsoriginal där
Augusta Eklunds tragiska livsöde får spela novellens huvudroll. Där beskrivs Trasfrökens smutsiga och trasiga utseende, ständigt förföljd av gatpojkar, men att bilden snarare var en urban fattigdomsskildring som var vanlig under tiden.147 Ett viktigt resultat i uppsatsen blir hur den mediala framställningen av en fattig avvikande storstadskvinna visar att inte bara en pamflett eller intervjuer kan vittna om denna egenhet och fattigdomsskildring – det kan även dåtidens dagstidningar göra. Den tidigare forskning från bland annat Åkesson och Andersson öppnar upp för nya möjligheter, som denna uppsats spinner vidare på.
Förslag till vidare forskning
Den skadeverkan som efterträder att skildras som en fattig kvinna och ett original medialt låg även i kontakten med myndigheter och fattig- och socialvården. Det resulterar i ett stigma som i dagstidningarna övergår i ett romantiserande och nostalgi av Trasfröken, medan
144 Åkesson, 1991, s. 11.
145 Goffman, 2020, s. 75.
146 Andersson, 2015, s. 14.
45
myndigheter bokstavligt bränner fast kännetecknen på avvikelsen i Augusta Eklunds kranium. Ännu ett tecken på den gängse tvetydigheten kring Augusta, som även har varit
undersökningens största utmaning att rättrådigt kunna återge i en avgränsad uppsats.
Skäligen vore ytterligare djupdykningar bland skrivelser i dagstidningarna under andra år givande, exempelvis för att syna när och hur Trasfröken började skildras i media. Även att berika forskningen med jämförelser med andra samtida stadsoriginal, exempelvis att belysa dem ur ett genus- eller intersektionellt perspektiv, för att problematisera stigmat ytterligare. Detta lämnas åt framtida forskning att utveckla om våra kulturhistoriska stadsoriginal som så länge figurerat, konstruerats och skildrats av sin omvärld. Speciellt med anledning av
Trasfrökens bidrag till vetenskapen där hon säkerligen omedvetet bistod med en del av sig själv, och fortfarande tillsammans med många andra kranium inväntar ett avslut.148
Slutord
Den mediala skildringen och konstruktion av avvikelse är något som hittills inte har lyfts så