Enligt svensk lag får ingen ges vård och behandling mot den enskildes vilja. Varje medborgare är enligt regeringsformen skyddad mot frihetsberövanden och andra frihetsinskränkningar och detta skydd kan endast inskränkas med stöd av lag. De insatser som ges till äldre personer regleras enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453) och hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763).
Verksamheten för äldre ska vara grundade på respekt till den enskilde och hans
självbestämmande och integritet enligt Reglerna för skydd och rättssäkerhet för personer med demenssjukdom (SOU 2006:110) men vad innebär det egentligen för en person med demens?
Bland de äldre som får kommunala insatser i form av olika boendeformer finns personer som till följd av bland annat demenssjukdom saknar förmåga att ta ställning till sitt behov av vård och omsorg. Hur ska självbestämmande se ut för en person vilken inte förstår vilka alternativen är och inte kan uttrycka sig? En grundläggande fråga i omsorgen av dessa personer är hur man tillförsäkrar dem en trygg vård- och boendemiljö utan att kränka deras grundlagsskyddade fri-och rättigheter.
I denna studie har det kommit fram att på boendet där människor med demens bor behöver personalen genomföra vård och omsorg utan den enskildes samtycke, och ibland även mot dennes vilja, för att kunna ge nödvändig omsorg och förhindra allvarlig skada. Vidare har framkommit att personalen upplevde inte bara mekaniska och fysiska begränsningsåtgärder samt medicinering som begränsande för en människa med demens, utan även att boende ofta
Alla intervjuade var eniga att de använder begränsningsåtgärder bara i säkerhetssyfte. De
intervjuade var väl informerade om hur beslut angående begränsningsåtgärder tas på äldreboendet och att anhöriga inte brukar ifrågasätta beslut om begränsningsåtgärder som tagits. De flesta förstår mycket väl att man tar sådana beslut när man är tvungen.
Personalen på äldreboendet har etiska svårigheter och ibland känner de en stor frustration eftersom det är förbjudet att använda begränsningsåtgärder utan läkares ordination och de vill inte göra det heller, men samtidigt har de ett ansvar att de boende inte kommer till skada. De frågar sig ofta: ”vad ska vi göra”? De har inte så stora möjligheter att undvika begränsningsåtgärder.
Den
frustrationen personalen har belyses med följande citat:
Det är faktiskt olika. När man märker att de faktiskt är olyckliga om de sitter fast och vill bara ta bort det ˆ det är hemskt. Det är det. Det är inte roligt, de säger: ”varför sitter jag fast? Ta bort det”. De kan ta någon sak som de hittar och försöker att såga ut … det är verkligen hemskt, men det är så hemskt att man har inget val.
Det är en ganska lång process innan man kan sätta igång en begränsningsåtgärd och personalen måste ibland ta på sig ansvaret för beslut om någon begränsning. De flesta intervjuade var förberedda att ta sådant beslut när situationen så kräver.
Alla intervjuade säger sig arbeta på ett humant sätt och använder sådana arbetsmetoder som ett bra bemötande och kommunikation. Enligt dem är det mycket viktigt att kunna kommunicera med boende även om kommunikationsmöjligheterna är begränsade för de boende. Om det inte finns ord kommunicerar personalen med boende med hjälp av beröring, musik och sin förmåga att känna på de dem. Ovannämnda arbetsmetoder hjälper att minska användandet av
begränsningsåtgärder enligt informanter.
Informanterna tyckte att det är viktigt och bra att det finns en livshistoria i varje boendes journal. Det var anhöriga som lämnade uppgifter som hjälpte personalen att se den unika
människan bakom sjukdomen. Personalen kunde använda informationen om den boendes tidigare liv och intressen för att arbeta mer effektivt med att stärka och stödja den enskildes svikande självkänsla. Även om personens beteenden ändrades på grund av sjukdomen och livshistorian inte stämde överens men dagens person kunde personalen ändå dra nytta av anhörigas berättelse.
För att förbättra boendemiljön för människor med demens med vandrar- och plockbeteende brukar personalen ha det då luftigt som möjligt med minimal möblering. Några av intervjuade önskar att det bara ska vara fem – sex brukare på avdelningen mot dagens åtta – nio.
Mitt huvudsakliga intryck är att det inte är möjligt att till fullo undvika begränsningsåtgärder.
Raune (2008) skriver att det går att kommunicera med en person med demens, men det behövs mera kunskaper om hur man ska bemöta och nå fram till dem. Det är viktigt att förstå att till exempel en aggressiv person inte är aggressiv främst för att han är dement utan på grund av frustrationen över att inte bli förstådd, inte bli bemött på en respektfull sätt eller på grund av smärtor eller någonting annat. Men många gånger går det inte att undvika begränsningsåtgärder;
inte på grund av att personalen inte behärskar eller inte vill använda sådana metoder som positiv bemötande, bra kommunikation, humant arbetssätt eller förändringar i miljön, utan på grund av låg personaltäthet och därmed tidsbrist. Personalen tar över och hjälper med hänsyn till den boendes vanor, värderingar och personlighet. Men det finns fallrisk, skaderisk eller att någon ska gå iväg och inte hitta tillbaka och därför krävs det begränsningsåtgärder. Många gånger låser man dörrarna på äldreboendena för att skydda försvarslösa människor mot obehöriga besök. Med högre bemanning skulle det många gånger vara möjligt att slippa skyddsåtgärder, men i dagens situation är det ofta det som är ett nödvändigt ont. När det kommer flera väldigt oroliga boenden till äldreboendet samtidigt och budgeten inte klarar fler extra anställd personal, då är man tvungen att använda lugnande läkemedel eller att låsa dörrar.
Enligt lagen är begränsningsåtgärder strikta regler, till exempel inlåsning är helt förbjudet, men i verkligheten händer det att personalen är tvungen att använda denna begränsningsåtgärd. Det kan vara påfrestande för personalen, även om beslutet om begränsningsåtgärder inte deras, är det de vilka träffas av de boendes reaktioner när de inte vill vara begränsade och anhörigas reaktioner när de är ledsna att anhöriga måste vara begränsade.
Slutligen vill jag säga att utbildad personal med nödvändiga kunskaper om sjukdomen är nyckel till att äldre ska trivas bra på boendet under hela sjukdomens förlopp. Statusen på arbete med äldre måste höjas.
Det står i lagen att det är förbjudet att använda begränsningsåtgärder men vad innebär det egentligen?
Referenser
Almgerg, B., Jansson, W. (1994). Fånga stunden: hur man bemöter och förhåller sig till personer med demenshandikapp. Stockholm : Liber utbildning.
Armanius Björlin G., Basun H., Beck-Friis B., Ekman S-L., Englund E., Eriksdotter Jönhagen M., Gustafson L., Lannfelt L., Nygård L., Sparring
Björkstén K., Terzis B., Wahlund L-O., Wimo A. (2004). Om demens. Stockholm:
Liber.
Bengtsson, S. (2005). Trygg äldreomsorg: om respektfulla möten i det dagliga arbetet. Stockholm: Gothia.
Blennberger, E. (2005). Etik i socialpolitik och socialt arbete. Lund:
Studentlitteratur.
Bohlin, U. (2002). Invandrade föräldrar till barn med funktionshinder. I Magnusson, F. (red.). Etniska relationer i vård och omsorg. Lund:
Studentlitteratur.
Carlsson, B. (2005). Hjälpprocesser i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Cars, J., Zander, B. (1998). Samvaro med dementa. Stockholm: Gothia.
Ekman S-L. Omvårdnadsrelationer i demensvården. I Armanius Björlin, Gunilla., Basun, Hans., Beck-Fiis, Barbro et al (2004). Om demens. Stockholm: Liber.
Enqvist, A. & Johansson, K. (1990) Ändrat vandringsbeteende i samband med
förändrad vårdmiljö på en demensavdelning. Boden: Vårdhögskolan. FoUˆ rapport, Norrbottens lansting, ISSN: 0284-4095;8
Eriksson, H. (1998). Neuropsykologi vid demenser och avgränsade hjärnskador.
Almqvist & Wiksell Förlag AB.
Karlsson, S. (1999). Physical restraint use in the care of elderly patients.
(avhandling för doktorexamen, Umeå Universitet).
Karlsson, S., Bucht, G. & Sandman, P O. (1998). Physical restraints in geriatric care. Knowledge, attitudes and use. Skandinavien Journal of caring Sciences, 12, 48-56.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Moren, S. & Blom, B. (2003). Insatser och resultat. Om utvärdering i socialt arbete (Rapport nr 48). Umeå universitet, Institution för socialt arbete, Umeå.
Raune I. (2008) Nycklarna till den goda vården. Äldre i centrum. Nummer 1, s.
34-35.
Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige. (SIOS). (2004). Vi är alla unika och ändå mer lika än vi tror. En bok om funktionshinder, etnicitet och bemötande. Karlshamn: Carlshams Tryck & Media AB.
SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2007) Vård av personer med Demenssjukdom – vad vet vi idag.
SFS 1962: 700 Brottsbalk
SFS 1982: 763 Hälso- och sjukvårdslagen
SFS 1988: 870 Lagen om vård av missbrukare i vissa fall
SFS 1990: 52 Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga
SFS 1991: 117 Lagen om rättspsykiatrisk undersökning
SFS 1991: 1128 Lag om psykiatrisk tvångsvård
SFS 1991: 1129 Lagen om rättspsykiatrisk vård
SFS 1993: 387 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
SFS 1994: 1219 Lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
SFS 2001:453 Socialtjänstlag
SFS 2004: 168 Smittskyddslagen
Skau, GM. (2006). Mellan makt och hjälp. Förhållandet mellan klient och hjälpare i ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Malmö: Liber.
SOSFS 1980:87 Socialstyrelsens kungörelse med föreskrifter om förbud mot tvångsmedel inom somatisk långtidssjukvård.
SOFS 1997:16 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Ändring i SOSFS 1992:1. Socialstyrelsens allmänna råd om skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnad.
Solem, PE. (1996). Kommunikation med dementa. I Solem, PE. (red.). Demens ˆ psykologiska perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
SOU 1999: 7 Skyddsåtgärder inom äldreomsorgen. Utredningen om skyddsåtgärder inom vård och omsorg för personer med nedsatt beslutsförmåga.
SOU 2006: 110 Regler för skydd och rättssäkerhet för personer med demenssjukdom Betänkande av Utredningen om skyddsåtgärder inom vård och
omsorg för personer med nedsatt beslutsförmåga Stockholm 2006
SSF Dnr 12/1/07 YTTRANDE Stockholm 2007-05-12 Regler för skydd och rättsäkerhet inom demensvården SOU 2006:110
-Betänkande av Utredningen om skyddsåtgärder inom vård och omsorg för personer med nedsatt beslutsförmåga (S2005:02)
Suvanto, A-L. (2003). Begränsningsåtgärder: personalens upplevelse kring tvång eller skydd i äldreomsorgen. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Rapport 2003:5
Svensk sjuksköterskeförening ((SSF) (2007) Yttrande (Dnr 12/1/07) Regler för skydd och rättsäkerhet inom demensvården SOU 2006:110 – Betänkande av Utredningen om skyddsåtgärder inom vård och omsorg för personer med nedsatt beslutsförmåga (S2005:02)
Bilaga 1
Luleå tekniska universitet
Förfrågan om deltagande i intervju
Jag heter Olga Chleeva och är student vid Luleå tekniska universitetet. Jag studerar på sociala omsorgsprogrammet och skall skriva ett examensarbete i form av en C-uppsats.
Syftet med mitt arbete är undersöka hur personalen på ett äldreboende arbetar för att undvika begränsningsåtgärder. Med begränsningsåtgärder menar jag i första hand inlåsning, användandet av sänggrindar, brickbord mm. För att kunna beskriva detta har jag formulerat följande
forskningsfrågor:
* Hur upplever personalen att använda begränsningsåtgärder?
* Vilka är skälen att de använder sig av begränsningsåtgärder?
* Hur medvetna är personalen om att frihetsberövande är olagligt?
För att få den information som jag behöver för att besvara syftet med studien vore jag mycket tacksam om du kan delge mig dina erfarenheter kring de metoder ni använder för att undvika begränsningsåtgärder. Intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt. Med detta menar jag att ingenting av vad du berättar kan härledas till dig. Förutom undertecknad är det endast min handledare som ska läsa materialet. Ingen identitet kommer att finnas på inspelningar och utskrivna intervjuer. Efter att jag gjort analysen av intervjuerna kommer arbetsmaterialet att förstöras. Resultatet av studien kommer att presenteras på ett sådant sätt att det varken blir möjligt att identifiera individ eller äldreboende.
Din medverkan är frivillig och det betyder att du kan avbryta samarbete när du Vill utan att förklara varför. Intervjutiden beräknas bli ungefär en timme. Den färdiga studien kommer att publiceras och finnas tillgänglig via Luleå tekniska universitets hemsida (http://epubl.ltu.se). Jag kontaktar de som är villiga att delta i studien via telefon då bestämmer vi tid och plats för
intervju.
Med vänliga hälsningar Olga Chleeva
Tel. nummer: 073 0615 086
Handledare: Universitetsadjunkt Lena Widerlund, Institutionen för arbetsvetenskap, LTU, tel. nummer: 0920 - 49 10 00
Bilaga 2 Intervjuguide
Vad har du för utbildning?
Hur länge har du arbetat inom äldreomsorgen/med människor med demens?
Vilka åtgärder tycker du är begränsande för en brukare?
Om du brukar använda dessa begränsningsåtgärder i ditt arbete, beskriv varför.
Beskriv hur du/ni skulle kunna arbeta för att undvika att använda begränsningsåtgärder.
Vad skulle krävas för att det skulle vara genomförbart?
Beskriv hur du känner dig när du använder begränsningsåtgärder: Om du inte har använt begränsningsåtgärder. Hur du tror att det skulle kännas att använda dessa.
Vilka kunskaper har du om vad lagen säger om användning av begränsningsåtgärder?
Vem brukar du fråga om användning av begränsningsåtgärder?
Vem bestämmer om de får användas?
Vill du berätta någonting annat?