Männen kan inte sägas vara i en offerposition utifrån sin kultur. Om männen var offer för sin bakgrund och sin uppfostran skulle det slutligen landa i att kultur skulle kunna vara en grund till förmildrande omständigheter då ett brott begåtts. Detta skulle vara lika absurt som att hävda att en narkotikalangare skulle finnas oskyldig då han menar att drogbruk är en del av vad han anser vara hans kulturella ställningstagande. Det som istället är intressant att titta närmare på är varför män utifrån sin kultur begår brott och hur denna ligger till grunden för hans handlande. Först då tror jag att det går att hitta de redskap man kan arbeta med för att skapa en förändring.
Synen på flickor och kvinnor som antingen "rena" eller "tillgängliga" som beskrivs av en av mina informanter tror jag inte det är bara unga män från
hederskulturer som har utan att den finns hos många unga män oavsett kultur eller hemland. Däremot kan man tänka sig att den blir tydligare och mer uttalad just hos dem som är uppväxta med att se den kvinnliga sexualiteten som det absolut skamligaste och mest onämnbara.
En av bristerna jag anser finns i projektet Sharaf Hjältar är att det inte finns någon uttalad eller konstruerad metod för hur man har gått eller ska gå till väga. Även om DD menar att "det inte finns någon metod som kan ersätta det arbete man kan
göra bara genom att vara människa" anser jag att man, om man skall kunna genomföra liknande projekt någon annanstans behöver just en metod. Mycket av den framgång som projektet haft kan misstänkas vila på just de personer som arbetat inom det inledningsskedet. Man har lyckats finna starka förebilder, män som kan representera något som är viktigt för unga killar som styrka och anseende. För att kunna återskapa det vinnande konceptet krävs det att det finns andra män med samma livserfarenhet och närvaro som är beredda att lägga ned det arbete som krävs. Att hitta dessa kan vara möjligt men förmodligen inte enkelt. Projektet har även haft stor nytta av att Fryshuset representerar en positiv mötesplats. I t.ex. Malmö finns inte en liknande verksamhet som är lika självklar att vända sig till.
Inte heller på gymnasieskolan har man en handfast metod som kan användas för att visa hur man nått fram till den förändring initiativtagarna sett framträda. Liksom på fryshuset är de som står bakom kursen på Gymnasieskolan engagerade människor som brinner för sitt arbete och menar att "hjärta och hjärna" är deras absolut viktigaste redskap. Så väl informant HH som IB påpekar hur viktigt det är att "börja med sig själv". Avsaknaden av tydliga och konkreta metoder leder i båda fallen fram till frågorna: Är det sättet som man arbetat på som bidragit till en positiv förändring? eller Beror de lyckade resultaten på att rätt personer funnits på rätt plats i rätt sammanhang?. Går det, om så skulle vara fallet att det är det senare som varit övervägande, att kopiera och repetera förändringen?
Den skepsis som några av informanterna finns rörande att knyta just ungdomar från hederskulturer till ett projekt kring hederskultur och på så sätt göra problemet till något som finns bara inom vissa grupper och inte som ett problem i det
svenska samhället kan förvisso vara en sida väl värd att beakta. Men trots risken som kanske föreligger, vill jag i enlighet med projektledarna mena att det inte skull vara genomförbart på något annat vis. Att för en etniskt svensk ung man medför det ingen personlig problematik att ta ställning emot hederskulturen på samma sätt som det gör för någon som lever i den. För att unga män skall kunna fungera som förebilder krävs att de en gång passerat de hinder som dem de försöker nå ut till ställs inför.
Om man vill nå ut till människor som lever i hederskulturer får man inte vara rädda att kritisera deras värderingar. Att säga att en handling som skadar någon annan är felaktig är inte rasism. Som blivande socionom ser jag det som ytterst viktigt att sätta mig in i och förstå problematiken kring hedersrelaterat våld. Information kring och arbete med den här typen av problematik är inte något som endast bör finnas inom de områden där det yttrar sig som mest. Inte heller bör det bara vara personer som själva har erfarenhet kring ämnet som är de som skall sätta sig in i och arbeta med det. Projekt kan vara en bra början. De projekt jag här tagit upp har visat sig leda till en positiv förändring i många fall. Däremot ser jag det som en självklarhet att vi så småningom skall integrera frågan ytterligare inom alla de instanser där man kan tänkas komma i kontakt med konflikter utifrån ett hederskulturellt tänkande.
Då jag inledde eftersökningen av material för min uppsats var jag inte helt säker på om det fanns något som kunde definieras som hederskultur. Jag ställde mig frågande till om man kunde tala om en specifik problematik eller om det jag hört och läst tidigare var en produkt av fördomar mot invandrare och deras kultur i allmänhet. Kanske var även det som skrivits kring ämnet i media skapat och
förstorat. Närmare efterforskningar har gjort mig medveten om att hederskultur är något som i mitt tycke existerar i allra högsta grad. Däremot vilken utbredning de kulturella yttringarna har i det Svenska samhället är däremot en fråga på vilken det kunde vara intressant att forska
Min uppsats har av olika skäl, som etiska ställningstaganden och den tid som funnits för skrivandet, enbart belyst en liten del av vad som skulle kunna tas upp. Jag skulle till exempel ha önskat att jag haft möjligheten att ta del av unga mäns egna tankar och känslor kring ämnet. Det är något som jag gärna ser mig själv, eller någon annan, göra mer ingående i framtiden.
REFERENSER:
Akpinar, A, (2003), The honor/shame complex revisited: violence against women
in the migration Contest, Women´s Studies International Forum.
Blomdahl Frej, G, Eriksson, B, (red.), (1998), Social omsorg och socialpedagogik, Lund: Studentlitteratur
Darvishpour, Mehrdad, ( 2004), Invandrarkvinnor som bryter mönstret, Lund: Grahns tryckeri AB
Eldén, Å, (2003), Heder på liv och död, www.diva-
portal.org/diva/getDokument?urn_se_UU_diva-3519-1__fulltext.pdf<2005-05-02 Fredriksson, U, Wahlström, P, (1997), Skola för mångfald eller enfald,
Stockholm: Legus förlag
Fryshuset/Elektra, (2002), www.elektra.nu/db/artiklar/heder.htm<2005-03-30 Joseph, S, (1994), brother/sister relationships: conectivity, love, and power in the reproduktion of partiarchy in Lebanon, American Ethnologist 21(1), 50-73 Kamali, M, (2002), Kulturessensialism och ”hedersmord”, Socionomen, 3, 12-15 Larsson, A, Granefelt, L, (2003), Vägen in, Integrationsverket & Global Reporting Meuwisse, Anna, Sunesson, Sune, Swärd, Hans, (red.), (2000), Socialt arbete - En
grundbok, Falköping: Bokförlaget Natur och Kultur
Petit, B, Olson, H, (1999), Om svar anhålles - en bok om Interaktionistiskt
förändringsarbete, Bokförlaget Mareld
Rapport från en seminarieserie ”Våld i hederns namn”, Riksdagsseminarium, (2002-11-02)
www.algonet.se/~fuf/ValdmotKvinnor2002.pdf<2005-04-01
Rosengren, K-E, Arvidsson, P, (2002), Sociologisk metodik, Malmö: Liber Svensson, P -G, Starrin, B, (1996), Kvalitativa studier i teori och praktik, Lund: Studentlitteratur
Swanberg, L K, (2002), Hedersmordet på Pela, Stockholm: Bokförlaget forum AB/Bokförlaget DN
Swedner, H, (1983), Socialt arbete - En tankeram, Lund: Liber förlag
Thurén, T, (1997) , Källkritik, Stockholm: Liber AB
BILAGA 1
Beskrivning av informanter och klargörande av deras bokstavering.
IA: Man, 30-35 år gammal. Arbetar som socialpedagog/integrationssamordnare på gymnasieskola i Malmö. Har invandrat till Sverige i vuxen ålder.
IB: Kvinna, 30-35 år gammal. Arbetar som socialpedagog/integrationssamordnare på gymnasieskola i Malmö. Har invandrat till Sverige i vuxen ålder.
DD: Man, 40- 50 år gammal. Arbetar som projektledare för Elektra på Fryshuset i Stockholm. Har invandrat till Sverige i vuxen ålder.
HH: Kvinna, 25-30 år gammal. Arbetar på BRIS i Malmö med projektet Alima. Svensk.
BILAGA 2
Den frågeställning som jag presenterat för mina informanter och som legat till grunden för mina intervjuer.
För min C-uppsats på Malmö Högskola har jag valt ämnet Unga män i
hederskulturer. Jag skulle vilja att du berättar om ditt arbete och kring din syn på vad en hederskultur innebär.
Vad är hederskultur för dig?
Hur ser du på de yttringar av hederskultur som finns i Sverige? Hur påverkas unga män som lever i hederskulturer?
På vilket sätt kan man nå ut till och arbeta med ungdomar för att skapa en attitydförändring rörande hederskulturen?