Att bistå huvudmannen ska i första hand vara att genomföra det statliga uppdraget och det kommer att innebära en konfliktyta gentemot politiken Vi får en konfliktlinje mellan den verksamhetschef som är skolchef och den överordnade chefen som har sitt uppdrag gentemot kommunen. Vilka konsekvenser får detta? Vems ord väger tyngst och vem har respektive chef sin lojalitet mot, staten eller kommunen? Det blir en konfliktlinje mellan staten som formulerar och kommunen som realiserar när man inte är överens. I mötet mellan formulerings- och realiseringsarenorna finns ett spänningsfält.
Från statens sida är man positiv till den nya regleringen, särskilt Skolverket och statssekreteraren (Utbildningsdepartementet). Det finns ett direkt tvivel från dessa aktörer att huvudmannen besitter kompetensen att klara av sitt huvudmannaskap och regleringen av skolchefen ska ses mot bakgrund av detta. Andra menar att regleringen väcker en hel del frågor. Vad händer när skolchefen står upp för de nationella målen? När skolchefen hamnar i ett korstryck mellan statens krav och sin arbetsgivares krav? Vad hände när skolchefen ska realisera det staten formulerar och där förutsättningarna inte ges? Vem har tolkningsföreträde i den maktkampen? Att regleringen kommer att leda till en maktkamp emellanåt är något som både enkäterna och de som jag har intervjuat bekräftar. Den här frågeställningen har lyfts från flera av de som har intervjuats och av skolcheferna själva.
Det finns flera betydande aktörer inom svenskt skolväsende som anser att regleringen av skolchefen kommer att få betydelse för svensk skola vad gäller kvalitet, likvärdighet och att huvudmannen ska kunna leva upp till de nationella målen, men då behöver skolchefen göra annorlunda än tidigare i sin vardag i mötet med bland annat rektor och den lokala politiken. Skolverkets erbjudande om en tvåårig skolchefutbildning är en möjlighet till kompetensutveckling. En kompetensutveckling som kan medverka till att skolchefen får tillfället att pröva nya sätt att agera i skolchefsrollen, vilket i förlängningen kan bidra till att elevernas resultat förbättras. Regleringen kan tillsammans med en formell utbildning (ej lagstadgat krav) ses som tillblivelsen och formationen av en ny profession i svenskt skolväsende. Signalvärdet av att reglera skolchefen med dess uppdrag har betydelse och ska inte underskattas, särskilt i de organisationer där den här frågan har fört en tynande tillvaro. Skollagen pekar ut en funktion som ska tillse att den här frågan bevakas. Särskilt då staten själv i sin proposition har lyft fram att huvudmannen inte klarar av hela uppdraget att kunna vara
huvudman, vilket möjliggör för skolchefen att få en betydande makt i frågan. Trots detta ser jag en uppenbar risk med att staten inte på ett tydligt sätt har lyft fram vilka kvalifikationer en skolchef ska ha utan man har en förväntan att det ska huvudmannen lösa, men det är ju princip det staten har sagt att det inte klarar huvudmannen av. Samma förväntan har funnits på huvudmannen från statens sida sedan kommunaliseringen att eleverna ska lyckas i skolan och hur detta har fallit ut vet vi. Elevernas resultat har kraftigt gått tillbaka, även om en viss återhämtning har kunnat skönjas på sistone.
I jämförelse med när skolchefen reglerades 1956/58 har dagens skolchefer inget lagstadgat mandat eller befogenheter i skollagen. Det ställs heller inga formella krav på någon form av akademisk bakgrund eller utbildning inom det pedagogiska området. Detta ger sålunda inga garantier för att ambitionen med regleringen kan realiseras genom att skolchefen ska sitta på kompetensen inom sakområdet utan det utgår lagtexten ifrån att så är fallet, vilket man inte gjort med rektorstjänster. Varför har staten valt en mycket tydligare arbetsbeskrivning för rektorn? Är rektorn i större behov av att styras än skolchefen?
Referenser
Ahrenfelt, Bo. (2013). Förändring som tillstånd: att leda förändrings- och utvecklingsarbete
i företag och organisationer. Lund: Studentlitteratur.
Alvesson, Mats och Svenningsson, Stefan. (2010). Ledarskap. Malmö: Liber. Asper, Patrik. (2007). Etnografiska metoder. Liber. Helsingborg.
Bolman, G. Lee och Deal, E. Terrence. (2019). Nya Perspektiv på organisation och
ledarskap. Lund: Studentlitteratur.
Bourdieu, Pierre. (1999). Praktiskt förnuft, bidrag till en handlingsteori. Daidalos: Göteborg.
Bringelius, Louise, (2018). Tillit. En ledningsfilosofi för framtidens offentliga sektor. Helsingborg: Komlitt.
Bringelius Louise, (2017). Tillitsbaserad ledning och styrning. Lund: Lunds universitet. Bryman, Alan. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Carle, Jan. (2004). Pierre Bourdieu och klassamhällets reproduktion. I Månsson, Per (red) .
Moderna samhällsteorier. Traditioner, riktningar teoretiker. Stockholm: Prisma.
Christensen, Sören., Jensen, Poul, Erik, Daugaard och Lindkvist Lars (2014). Makt, Beslut,
Ledarskap. Märkbar och obemärkt makt. Lund: Studentlitteratur.
Dahl Robert (1957). The concept of power. Behavioral Science: Yale university. Dahl, Robert. (1961). Who Governs? New Haven: Yale university press.
Dahl Robert. (1998). On democracy. New Haven: Yale university press.
Englund, Tomas och Quennerstedt, Ann. (2008). Likvärdighetsbegreppet i svensk utbildningspolitik I Englund Tomas och Quennerstedt Ann (Red). Vadå likvärdighet? Studier i
utbildningspolitisk språkanvändning. Göteborg: Daidalos.
Forsberg, Eva (2014). ”Rätt man på rätt plats” i redovisningssamhället. I Lars Svedberg (red). Rektorn, skolchefen och resultaten. Malmö: Gleerup.
Gilje ,Nils och Grimen, Harald. (2007). Samhällsvetenskapliga förutsättningar. Göteborg: Daidalos.
Höög, Jonas och Johansson, Olof. (red) (2010) har sammanställt antologin Struktur, kultur
och ledarskap. Lund: Studentlitteratur.
Jarl, Maria och Kjellgren, Hanna. (2007). Förändring i skolans organisation och styrning. I Pierre, Jon (red.) Skolan som politisk organisation. Malmö: Gleerup.
Kvale, Steinar och Brinkmann, Svend. (2014) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lindensjö, Bo och Ulf P. Lundgren. (2000). Utbildningsreformer och politisk styrning. Stockholm: HLS förlag.
Lindgren, Lena. (2008). Utvärderingsmonstret, kvalitets- och resultatmätning i den
offentliga sektorn. Lund: Studentlitteratur.
Lukes, Steven. (2008). Maktens ansikte. Göteborg: Daidalos.
Moos, Lejf och Merok, Jan Paulsen (red) (2014). School boards in the Governance Process. Heidelberg: Springer international publishing.
Machiavelli, Niccoló. (2009/1532). Fursten. Stockholm: Natur kultur.
Moos, Leif., Nihlfors, Elisabet och Paulsen, Jan, Merok. (red) (2016). Nordic
superintendents: Agents in a Broken chain. Heidelberg: Springer international publishing.
Nihlfors Elisabet. (2003). Skolchefen i skolans styrning och ledning. Avhandling, Uppsala universitet.
Nihlfors Elisabet och Jabil Seven. (2020). Skolchefen, om effekter av ny lagstiftning. Uppsala universitet.
Nir, Adam. (red). (2004). The Educational Superintendent Between Trust and Regulation. New York: Nova Science Publischers.
Nozick, Robert. (2004) Anarkistat och utopi. Falun: Timbro.
OECD. (2015). Improving schools in sweden. An OECD perspective. Paris: OECD.
Pierre, Jon. (2007) Decentralisering, styrning och värdekonflikter i skolan, I Pierre Jon (red),
Skola som politisk organisation. Malmö. Gleerup.
Regeringens skrivelse 1996/97:12. Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning
– Kvalitet och likvärdighet. Stockholm: 1997.
Rosing, Hans. (1999). Vetenskapens logiska grunder. Helsingfors: Schildts.
Sandberg, Jörgen och Axel Targama. (2013). Ledning och förståelse : en förståelsebaserad syn på utveckling av människor och organisationer. Lund: Studentlitteratur.
SFS 1956:614, Skolstyrelselag.
SFS 1956:616, Kungl. Maj:ts kungörelse om inrättandet av länsskolnämnder.
SFS 2010:800 Skollagen.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800
Skolinspektionen. (2014). Pedagogisk insikt genom utbildning och erfarenhet – behörighetskrav för förskolechefer och rektorer. Skolinspektionen: Stockholm.
Skolverket (2015) Rektorsprogrammet måldokument 2015-2021. (2015). Skolverket: Stockholm.
Skolverket. (2016). Pisa 2015. 15 åringars kunskaper i naturvetenskap, läsförståelse
och matematik. Rapport 450. . Stockholm: Skolverket.
https://www.skolverket.se/publikationsserier/rapporter/2016/pisa-2015.-15-aringars-kunskaper-i-naturvetenskap-lasforstaelse-och-matematik. Skolverket: Stockholm.
Sköldberg Kaj (2014). Maktens många ansikten. Teorier och idéer om makt under två och
halv tusen år. Lund: Studentlitteratur.
SOU 1955:31, Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättning. Stockholm. Ecklesiastikdepartementet.
SOU 2017:35 Samling för skolan – Nationell strategi för kunskap och likvärdighet. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 2018:38. Styra och leda med tillit. Forskning och praktik. Stockholm: 2018. SOU 2019:43. Med tillit följer bättre resultat. Stockholm. 2019.
SOU 2020:40. En gemensam utbildning inom statsförvaltningen. Stockholm 2020.
SOU 2020:8. Starkare kommuner – med kapacitet av att klara välfärdsuppdraget. Stockholm: 2020.
SOU 2020:28. En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad
resurstilldelning. Stockholm: 2020:28.
Sundström, Göran, (2003). Stat på villovägar. Resultatstyrningens framväxt i ett
historiskt-institutionellt perspektiv. Avhandling: Stockholms universitet.
Sundin, Elisabeth, (2002). Utvärdering och legitimitet, i Rombach Björn och Sahlin-Andersson Kerstin. Från sanningssökande till styrmedel. Moderna utvärderingar i
offentlig sektor. Stockholm: Santerus.
Svedberg, Lars. (2014). Skolchefens position i utbildningssystemet i Lars Svedberg (red). I Rektorn, skolchefen och resultaten. Malmö: Gleerup.
Wahlström, Ninni. (2009). Mellan leverans och utbildning. Om lärande i en mål- och
resultatstyrd skola. Göteborg: Daidalos.
Vetenskapsrådet. 2017. God forskningssed: Stockholm.
Länkar
www.aasa.org/content.aspx?id=36086. Hämtad 20200403.